Skip to main content

Full text of "Resor 1711-1725"

See other formats


R I- SO K 



1711 -17; 



^», »,-,*•«•' 



S E IG N E UIL 

A.DE LA MOTRAYES 



> 



RESOR 



7 



i i 



i 7 t- r 




J TOCK.HOLM 



P. A. NOR..5TEDT 

ii S Ö N E R. S 

F Ö R. L A G 




o 



IV)- 



u>- 



Cn- 



kQ- 



K) 



OJ 



U1 



■ ; 



O) 



~J 



'■£> 



IV 

o" 



IV) 



IV 
IV ~ 



IV 

oj~ 



IV) 



IV) 
Ul" 



v 



IV 



cm 



BIBLIOTHEQUE 
SAINTE | 
GENEVIEVE 



3 4 5 6 7 



10 11 12 13 14 15 16 17 lä 





T H°^o 






S E I G N E UR 

A. DE LA MOTRAYES 

RESOR 



BIBLIOTHEQUE SAINTE GENEVIEVE 



910 730854 3 







cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 



i 




SEIGNEUR 



A. DE LA MOTRAYES 

RESOR 



i 7 i i - i 7 2 5 

I vilka man finner en stor mängd 
geografiska, historiska och politiska forskningar över . . . Turkiet . . . Sverige 
Lappland, etc. jämte lärorika iakttagelser angående seder, bruk, åskådningar m. m. hos de folk 
och i de länder, författaren besökt, samt intressanta detaljer om framstående personer 
• • . ävensom tillförlitliga berättelser om de beaktansvärda händelser, som inträffat 
under de år, författaren vistats på resande fot, såsom ... om freden vid 
Prat, vid vilken författaren var närvarande, om konungens av 
Sverige förhållanden, uppträdande i Bender och under 
de fyra år, han tillbragte i Turkiet, om hans 
återkomst till Sverige, hans fälttåg 
mot Norge, hans död och de 
därpå följande hän- 
delserna. 

Urval och 
översättning 

av 

HUGO HULTENBERG 

A nm är k n inga r 

av 

S. BRING och K. B. WIKLUND 



stockhol 



M 



A. NORSTEDT 
& SÖNERS 
FÖRLAG 







PAPPER FRÅN LESSEBO 



STOCKHOLM ig 1 8 

KUNGL. HOFBOKTR. IDUNS TRYCKICIU-A.-B. 
163226 







INNEHÅLL. 

Inledning . . . 

sid. V— XVI 

I. 

(Orig. II: i.) 

Bender. Sammanträffande med konungen av Sverige. Dennes sysselsättningar . sid. i- 6 

II. 

(Orig. 11:2.) 

Resa till Prut. Sammandrabbning mellan de turkiska och ryska härarna. Fred 
ingas mellan tsaren och visiren på denna flods stränder. Konungen ay Sve- 
rige gor visiren förebråelser. Misshälligheter dem emellan m. m sid . 7 _ 32 

III. 

(Orig. II: 4.) 
Konungens av Sverige mellanhavanden med det ottomanska hovet. Han tages till 

sid- 33— 60 

IV. 

(Orig. II: 9.) 

Konungen av Sverige beslutar lämna Turkiet. Hans avresa sid . 61- ?I 

V. 
(Orig. II: 11.) 

Resa i Sverige jämte anmärkningar i förbigående över ön Gottland, skären, skan- 
sarna vid Vaxholm och Dalarö ävensom över Stockholm, dess hamn och om- 

givningar 

sid. 72 — 103 

I — 163226. Seigneur de la Moiraye's resor. 

— I — 



VI. 

(Orig. II: 12.) 



ti 1 SaT -, gJUtener ! Därheten aV VäSt£rås ° Ch Kö P-g. «U Örebro, 

Sd ^bSTlt jämte aDteCkn!n ^ om ^a ställen och om 

mit?; No ^ e0ge ' CtC - % TeSa » 3Vsikt att «PP söka ^ns 

majestet i Norge, varv.d vägen gick över Örebro, Kristinehamn, Karlstad 

g ttS m s S k le° m s d T f tS T t aDdra kriDg ** «»- «SS 
anträffas .' ° Östergötland jämte minnesmärken, som där 



sid. 104 — 121 



VII. 

(Orig. II: 13.) 

rg oeh de förnämste orterna i Halland, Skåne, 
och Östergötland samt om de bada sistnämnda landskapens forn- 



Anmärkningar om Bohus, Götebo 
Småland 
minnen 



sid. 122- 



•137 



VIII. 
(Orig. II: 14.) 
Resa till Norge för att sammanträffa med konungen av Sverige samt anteckningar 
Ze. ! 1 rf / Samt ^ V!nter " ° Ch Sommarfält %> honungen där företog år 

ste h o' \ bär ' d£t Sätt ' Varpä j3g MeV m0tta S en av ^ns maje- 

stat, och mm återkomst till Stockholm. Ny resa därifrån till Ystad över Tälje 

SST* ^ n i k f ping ' Brah£ S— . ^köping etc. samt min återkomst övj 

Karlshamn, Karlskrona och Kalmar, jämte anteckningar om dessa orter, etc sid. ,38^56 

IX. 

(Orig. II: 15.) 
Resa till Uppland och anteckningar om de förnämsta orter, genom vilka ia e fär 

NyTiaTslr U d PPSa I\° Ch ^^ f0mminnen ""* - D — uvt 
sted 1 en k an - k ^g- om Lund, om konungens vistelse i denna 

sted, om en meka, som levde utan att äta, etc. En annan resa i Närke och 

sä S 7Z ^^T^ ° m J^-rna, om koppargruvorna i Dalarna, 

särskilt Falu gruva, och om Falu stad, om Gävle, etc ] Aå _ I57 _ lg2 



X. 

(Orig. II: 16.) 



Resa 



Lappland till bortom Torne träsk. Notiser om lapparnas religion, seder 
䣣£l1!.? ^ ]ä§er ° Ch ^ ™ — — ^ras förmenta 



sid. 183 — 237 



II 



XI. 

(Orig. II: 17.) 

^sttl KeLf w ff enjarka ° Ch ^ anteCk ^ r - Tornelapparna 
2 T T\T ^ UleIa PP arna > som ™ besökte, samt om staden Härnö- 

detta laTk ♦ • f f 3 ^'^ ™ S kust ^ «?& ända till Gävle; for 
detta landskap utmärkande bär m. m. 



sid. 238—270 



XII. 

(Orig. II: 18.) 
Löfökongressen, kallad Ålandskongressen. Konungens av Sverige fälttåg i Norge 

"t: d tv om /ff av baron von Göru ' ° ch «*« ™ *>«£*• JE 

» ngen Han, 7 ^^ °™^^™. Karaktärsdrag hos ko- 
nungen. Hans systers, pnnsessan Ulrika Eleonoras, tronbestigning i kraft av 

a ; :: g viidf:SL rätt . att . välja sina « - ^^ - -— - 



sid. 271—287 



XIII. 

(Orig. II: 19.) 

Baron von Görta' process och avrättning. Karl XII:s likbegängelse. Drottningens 

kronmg, her tl gens av Holstein avresa från Stockholm mm. . . . sid. 288-299 



XIV. 

(Orig. II: 20.) 

Dr0 tei; n i n g r o a c V h de k fl d St : kr!Stna makto ^^ ****** till sin tron- 
Nyi förbund U c ^ eaDS m6d aDledning aV Sin broders > konungens, död 
2 atT eng ^I Brbri,m,,, * al °* SV ^ «"-"* ~ «1 Ä.and 

h ärjar de zia P vtr: "^ mellan sverige ° ch tsaren ' som 

för sin make Bnm \. °"", Drottmn g en "säger sig kronan till förmån 
Anmäl" ' T ^ ^ ^ aV *«* sid . 



300- 
3H- 



-307 
•347 



— III — 



■■■v 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 




INLEDNING. 

Från det stora nordiska krigets tid föreligga endast ett fåtal skild- 
ringar av utlandska resenärer, som då besökt vårt land. Orsaken 
därtill ar nog delvis den, att Karl XII icke i fred och ro styrde sitt 
riKe trän sin huvudstad utan under hela sin regeringstid var invecklad i 

SS r i , t0n 3r bGfann Slg Utanför landets & ränser - Framstående ut- 
komrno Ä™"*!"' SOm ! ett eller ann ^ ärende uppsökte konungen 

lockad" t" !, "? ^ gen ° m Vlrt knd ' ° ch män ^ a ^skningsresande 
denT h t Atminstone ar de * ytterst få resebeskrivningar från 

denna tid, som blivit befordrade till trycket; man kan strängt taget en- 
läkaren T .° m S^V ° en Cna härr ° r Mn den J Ltibeck Praktiserande 
läkaren Johann Friedrich Leopold, som år 1707 företog en resa till Sverige 

Lr tmt ?T, ' Sy f e u att bCSÖka Värt knds ber ° mda h ^™ k * Den andra 
nar till författare Aubry de la Motraye. 

lämna lg til1 g H ga ^u" ° Ch u PP sla g sböck er hava icke många bidrag att 
ödd i fLT ^° grafi - DC meddda l allmanhet endast < a « han var 
de „ 1W r AT " ng l674 ° ch flyttat över tiU En ? lan d På grund av 
de re hgionsforfoljelser, som omkring 1680 riktades mot de franska pro- 
testanterna och som slutligen ledde till upphävandet av Nantesiska ediktet. 
Slutligen återvände de la Motraye till Frankrike och dog i Paris 1747 3 
Vill man darfor hava en fylligare bild av hans liv, måste man hämta den 
ur de arbeten som blivit resultatet av de resor han under mer än 20 år 
företog. Det kan naturligtvis här icke bli fråga om att ge en fullständig 
redogörels e for hans färder i Europa, Asien och Afrika. Endast några 

« Måhända vilar också på egna iakttagelser den beskrivning, som rådman GoeJod 1707 
gav ut , Regensburg under titeln: Historisch-politisch und geographisehe Beschreibung de 
Komgreichs Schwedens. s 

> Relatio epistolica de itinere suo suecico anno 1 707 facto. Londini 1720 
» Så t. ex. Haag, La France protestante ou vies des protestants frangais qui se sont fait 
un^ncm dans fbrtnn. T. 6 (,856), s. 25S , pä vars uppgifter nyare biografer huvudsakligen 



— V — 



små antydningar kunna göras för att tjäna som inledning till de partier 
av hans resebeskrivning, vilka nu efter 200 år för första gången meddelas 
i svensk dräkt. 

De första dagarna av juni månad 1695 lämnade de la Motraye Paris 
och begav sig ut på sin första resa. I diligens gick färden över Lyon, 
Avignon till Marseille och sedan sjöledes till Italien. Den 23 juni land- 
steg resenären i Civitavecchia och begav sig omedelbart till Rom. Varmt 
intresserad av religiösa frågor som han var, fångades hans intresse framför 
allt av de kyrkliga ceremonierna, av det påvliga regementet och de många 
kyrkorna. Men han försummade visst icke att bese och taga kännedom 
om den gamla kulturstadens och dess omgivningars storartade minnes- 
märken från en svunnen tid och praktfulla palats. Besök gjordes också 
i Biblioteca apostolica vaticana, och han ägnar en kortare beskrivning åt 
detta Europas äldsta bibliotek, ett av de, som det heter, >mest sevärda 
partierna i hela Vatikanen och det vackraste och rikast utrustade bibliotek 
i världen så väl på handskrifter som böcker>. 

Efter 6 månaders vistelse i Rom lämnade de la Motraye staden, just 
när det glada och bullrande karnevalslivet som bäst drog fram på »Strada 
del Corso». Målet var norra Italien och dess på kulturskatter rika gamla 
städer, såsom Siena, Florens, Pisa, Lucca, Milano, Verona m. fl. I Vene- 
dig ägnade han också sin uppmärksamhet åt det bekanta Pireus-lejonet 
utanför Arsenalen, vilket under kriget mot turkarna tagits 1688 som byte 
av venetianarna från Athens hamnstad Pireus, där det stått sedan antikens 
dagar. De la Motraye ger bland de många kopparsticken, som åtfölja 
hans resebeskrivning, en korrekt avbildning av marmorlejonet, som för oss 
svenskar har sitt speciella intresse genom de runinskrifter, som äro ristade 
på dess båda sidor. Men därom nämner han ingenting, ty runorna upp- 
täcktes först mot slutet av 1700-talet av en svensk diplomat. I lagun- 
staden gjorde resenären bekantskap med några greker, av vilka den ene 
ämnade sig till Jerusalem för att av patriarken där invigas till prästämbetet. 
I vältaliga ordalag beskrev denne för de la Motraye allt vad det heliga 
landet och den legendomstrålade staden hade att bjuda en vetgirig forsk- 
ningsresande. Hans spirande längtan till dessa trakter understöddes ivrigt 
av en turkisk kapten, som under det pågående kriget mellan republiken 
och Höga Porten tagits tillfånga men i Venedig åtnjöt en viss frihet — 
vid Prut sammanträffade de la Motraye 171 1 åter med sin turkiske vän, 
som då avancerat till pascha av Albanien. Kaptenen undanröjde de la 
Motrayes farhågor för en sjöresa under krigstider, synnerligast som fär- 
den icke skulle företagas med ett venetianskt fartyg utan med ett neutralt 
handelsskepp från Ragusa eller Ancona. 

Den 3 mars 1697 hissades seglen i Anconas hamn, och en förlig vind 
förde ressällskapet förbi Kreta, vars nordliga udde Kap Spatha redan den 9 



VI 



pa kvallen avtecknade sig i fjärran. Men därefter intränade motvind, och 
först efter ytterligare ro dagars seglats kunde ankaret gå på den öppna 
redden vid Jaffa, som »nu för tiden knappt förtjänar namn av en stad. 
Av den gamla staden finnes blott kvar ett ganska stort torn, som till hälf- 

m" + gger -i T 6 "" Frän Jaffa redo den g fekiske Prästadepten och de la 
Motraye til den några mil avlägsna orten Rama i avsikt att därifrån fort- 
satta till Jerusalem. Men en under sjöresan ådragen feber nödgade den 
senare att avstå och stanna kvar i Rama hos en franskkunnig turk, som 
också förstod sig pa att utöva en läkares yrke. Så snart hans hälsa tillät 
det, återvände de la Motraye till Jaffa och kom just lagom, när fartyget 

honoL tmfr aVSCgla tm Alexandria " ^gra dagars uppehåll dä/Jav 
honom tillfälle att ganska ingående bese staden. Nästa anhalt blev Tri- 
poiis »en av de vackraste, säkraste och mest bekväma hamnar vid Medel- 

d^\Jd2iT elSen ^ ^ han * sin -beskrivning meddela en ytterst 
ZS^ - ett äkta turkiskt bad, vilket även illustreras med ett 
kopparstick. Da emellertid den ådragna febern icke lämnat honom, ville 

Marseme 2 ^T™^ !? ^"^ Näg ° n båt % enh * ^nns icke till 
och Z 1 M V T" 3g ^ Venetiansk s ^re, destinerad till Lissabon, 
och de la Motraye lat övertala sig att fortsätta med denna. Under hem- 

GTbTaLf ? 6 ' k T° rtar u UPPeM11 j Men ° rCaS hamnstad Port Mahon och 
Wbraltar. Frän Lissabon förde honom en fransk skuta till Nantes, där 

av de t 6 ^;", +Z 15 JUnI l697 - Aterstoden av ^ och större delen 
llJ f J - a , 6 tlllbra g tes under ^sor i Frankrike och England. Hans 

utfn a? oT " eSSa g ? kke ^ ^ b£Skrivni ^ P å d£ ° rter ha " besökt 

SL^i^TÄr krönika över de viktigare handelser ' som in - 

feen^I e sL? ri ° Sité na l Urdle> drCVS emdlertid snartde la Motr ^ åter ut 
nedanför T T ^^ lG * embarkerade ** i Gravesend vid Themsen 
Ask NWr n ^ e \ en ^ elsk se § lare > va» mål var Smyrna i Mindre 
diska ö! rna ^ »?**** S<»*» icke förrän vid Patmos, en av Spora- 
aoril Teoo T \u C : * V %dska haVet Under *» månad -> A* 
d^rut lif ande PP ^ "* ' Smyma ° cb beSÖkte Under tiden ^ *°- 

tw, 2T h TT Cfter St3den Efesus samt öa ™ a Samos och Kios. 
Inbjuden av den holländske konsulns i Smyrna maka gjorde han med 

äTö ju" t? n Smyma ° Ch ank ° m tiU den turidska b -udstaden 
Uti »denna ryktbara stad, där Konstantin den store fordom förenade 
tvenne stora kejsarriken och som denne kallade det nya Rom», stannade 
de la Motraye med undantag av några kortare avbrott ända till sommaren 
« jr 1 1 Tack vare den långa vistelsen där och en mindre vanlig förmåga 
att komma i kontakt med dem, som kunde förskaffa honom värdefulla 
upplysningar eller låta honom få se och taga del av vad som eljest var 



— VII — 



och borde vara förborgat för främlingar, kan man icke frånkänna hans 
skildring av händelserna i Konstantinopel under de år, han uppehöll sig 
där, ett ganska stort värde. Den har också för de forskare, som behand- 
lat Turkiets historia från freden i Karlowitz till Karl XII:s uppbrott, så- 
som de framstående kännarne av den mohammedanska östern Joseph von 
Hammer, 1 Johann Wilhelm Zinkeisen 2 och professorn vid universitetet i 
Bukarest N. Jorga,3 blivit en flitigt och ofta anlitad förstahandskälla, 
som de icke försummat att utnyttja, framför allt när det gäller detaljerna 
i vissa tilldragelser i Turkiets inre historia. Den politiska atmosfären 
var ju också under denna period mättad med spänning, som flera 
gånger utlöste sig i våldsamma urladdningar, vilka bl. a. ledde till sultan 
Mustafa II:s störtande (augusti 1703) och närmare ett 20-tal storvisirers 
avsättning. 

De la Motraye kom även genast i Konstantinopel i intim förbindelse 
med de utländska envoyéerna och legationernas tjänstemän. Han kan 
också om dem, deras ställning och deras verksamhet i det främmande 
landet anföra många upplysningar, som icke stå att erhålla från något an- 
nat håll. Denna närmare bekantskap med de främmande sändebuden blev 
de la Motraye till mycken nytta, när han sedermera kom i förbindelse 
med svenskarne och Karl XII. 

Men huvudparten av sitt intresse ägnade dock de la Motraye åt själva 
staden och dess omgivningar, dess topografi, sevärdheter, minnesmärken 
samt i synnerhet de turkiska seder och bruk, som voro mest avvikande 
från västerländska uppfattningar och vanor. Med hjälp av en fransk ur- 
makare, som var anmodad att laga några klockor och som tog de la 
Motraye med sig som medhjälpare, lyckades han komma in i Seraljen, 

vilket dittills icke hade blivit beskärt någon forskningsresande om man 

får sätta tro till en i litteraturen förekommande uppgift. 4 De la Motraye 
kan därför lämna en ytterst detaljrik skildring av sultanens stora palats 
med dess olika avdelningar, utsmyckade med all den yppigt slösande 
prakt, som den orientaliska konsten är mäktig. Till och med in i det 
allra heligaste, harems-damernas sal, kunde den franske urmakaren under 
en evnucks ledning föra sin till turk utklädde medhjälpare, som ivrigt be- 
traktade allt, medan mästaren ställde i ordning en engelsk pendyl. Andra 
framträdande sidor i den turkiska kulturen lågo mera tillgängliga för den 
kunskapstörstande forskningsresanden, såsom kvinnans egendomliga ställ- 
ning, den muhammedanska religionen med dess utvärtes bruk, som sär- 
skilt framträdde vid Bairam- och Ramadanfesterna. Vid sultan Mustafa II:s 

1 Geschichte des osmanischen Reiches. Bd 4 (1836). 

3 Geschichte des osmanischen Reiches in Europa. Th. 5 (1857). 

3 Geschichte des osmanischen Reiches. Bd 4 (191 1). 

4 Bibliothéque angloise. T. 12:1 (1725), s. 109. 



— VIII — 






intåg i Konstantinopel, då han återvände från Adrianopel efter freden i 
Karlow ltz ö a» i*»), hade de la Motraye ett utmärkt tiHfllle Itt beskåda 

liga små o*. : st: d7v S ' S ° m UtVCCkIadeS ' ^ d£t turkiska h -etfot 
ysten allmfnhe^ I T ™u ' ""^ *"* viSade ^ ö P? et fö ' « -kade- 

fn förktrin" p ä hovSnb T " g ^ ^ ^^ l ™™ han ocksa 
uppgifter hovamb etsmannens namn och innebörden av deras olika 

I juni I7 o 7 lämnade de la Motraye Konstantinopel och be^av sis? ut 
Kos S T gSreSa tm Öama i Arki Pela^en. Därunder besök es M a 

£m ä ^ä?.^."* ön eiier rättare d - r ^ 

o-ick som hade HU Tr^ , ' dar JUSt ett vulk ^iskt utbrott försig- 

en ny ö (Nea L X ' ' f" "^ år ' då de la Motrave k ™ dit igen 

styr! i n K rsirr ät De e t me k llan - de båda Kaim - öa -- i*s 

extenso t** de L den f "u J ° ^ aV ^ viSSt intresse att in 

^aden, på Vilken nu e ?t 7^ T *? * Mofctaye ger aV den lllla 

äro riktade. ~~ ^ ^ hundra år ~ världens b ^kar så ofta 

Benkar månl ^ St f Sta stader ' *>m finnas i det europeiska Turkiet 
andra so- ! Valbyggda ° ch S anska va ^a hus förutom en större mäned 

den a S .S^SÄ ^ "^ * **«^^ 
liga förr voro ereklt V r b r ggnader aro moskéerna, av vilka som- 

tavlor i moaif nämter 7 l**** " "^ ännU SC -^r av kristna 
åverkan. Kolonner ocbk ? v", ^ '^ S ° m ^ mindre utsatta «* 
utgöra deraf X as te nr 3 H P t" n blank P° lerad och sällsynt marmor 

---t n r~ -o;:; k ^:r större — * 

nästan -S^ ^^»^ * *~* ^ ■» de här som 
livligt befolkat av turk" u M ° mfattand « handel och är 

ännu ganska goda trots r^ S '/ rmenier ° Ch judar " Dess murar äro 
dem. De bemlti^ade s 7!? förSUmli S het a « -parera och underhålla 

veneäanerna^ottjt^f:/^ ^V^T ™ *"* aV 
broder. Det är den bylnad t i Andr ° mcus ^leologus, Konstantins 

och underhålla. Det beh2s kar tillta ."T 7"^ "* ° m 3 " re P arera 
två små fort, belägna £g5£^££ "" '* *™ 

J^J^£^T*? *~ - triumfbågar med 

andra dylika här och £ både i och T? ^T' kapitaler och 
av forna städer.» * * ° Ch Utanf ° r Staden k ™gs P ridda rester 

Från Saloniki vände de la Motraye landvägen tillbaka över Enos och 
Adnanope , >nast efter Konstantinopel den vackraste staden i hel a tur 
kiska „ket», och ankom till Konstantin opel i mitten av oktober 1707 

II— 163220. Seigneur de la Motraye's resor. r l 7°7- 

IX — 



På sommaren året efter fick han av den engelske köpmannen Thomas 
Cooke — kassaförvaltare i engelska kompaniet namnes han på ett ställe ■ — 
ett originellt erbjudande: att som kapten föra tvenne av engelsmannen 
inköpta och med spannmål lastade fartyg till Livorno och Barcelona. Utan 
tvekan antogs tillbudet. Den 8 aug. rundades kap Tainaron, sydspetsen 
på Peleponnesus. Strax därbortom blevo de båda fartygen prejade av ett 
venetianskt örlogsfartyg, vars kapten trodde dem tillhöra barbareskstaternas 
sjörövareflotta. Det mindre av de la Motrayes skepp började emellertid 
ta in vatten och då den grekiska besättningen vägrade att under dylika 
förhållanden fara längre, blev han tvungen att lägga bi vid ön Zakynthos 
och där sälja skeppets last. Resan fortsattes emellertid, men en häftig 
storm tvang honom att söka skydd vid Malta. I La Valettas hamn gjorde 
större delen av besättningen myteri. Dä inga nya matroser stodo att få, 
måste han försälja också det andra fartygets last. Med besättningen in- 
vecklades han i en långvarig process om avlöningen, som dock tack vare 
myndigheternas ingripande avgjordes till hans förmån. Äntligen i slutet 
av november hade han skaffat sig en ny uppsättning båtsmän och kunde 
med sina fartyg lämna Malta. Återresan förlopp utan äventyr, och i de- 
cember var han tillbaka i Konstantinopel. 

Dit kom i juli månad 1709 med en rysk kurir underrättelsen om 
svenskarnes nederlag vid Poltava, vilket djupt bedrövade de la Motraye. 
Stödd på muntliga meddelanden, som han sedermera fick av svenska offi- 
cerare, ger han en utförlig skildring av Karl XII:s flykt över stäppen från 
Dnjepr till Bender, konungens mottagande där och Gyllenkrooks avsän- 
dande för att uppnå förbindelse med den svenska här, som under general 
Krassaus befäl lämnats kvar i Polen. Gyllenkrooks tillfångatagande av 
ryssarna på turkiskt område åstadkom stor uppståndelse i Konstantinopel 
och uppfattades såsom orsak till fientlighet tvärt emot den besvurna fre- 
den. »Underrättelsen jagade upp turkarnas flegma till en sådan grad, att 
den ryske ambassadören blev tvungen att i sin herres namn giva allehanda 
löften om upprättelse. Tsaren, sade han, hade aldrig givit dylika order, 
och han skulle icke underlåta att straffa upphovsmännen till en sådan vålds- 
handling.» Men upphetsningen lade sig snart, och det behövdes mycket 
arbete och många intriger av den svenska beskickningen i Konstantinopel, 
framför allt av Stanislaus Poniatowski, innan den turkiska krigsförklaringen 
mot Ryssland i nov. 17 10 utfärdades. Men då hade tvenne storvisirer 
fallit, när den nye innehavaren av ämbetet, Mehemed Baltadgi, kunde 
»hänga ut hästsvansarna» som tecken på att örlog stod för dörren. 

När dessa sista händelser utspelades, befann sig de la Motraye ej längre 
i Konstantinopel. Han hade ånyo låtit övertala sig av sin vän Cooke 
att medfölja några skutor, vilka under skydd av örlogsfartyg skulle föra 
spannmål till den engelska här, som under general Stanhope kämpade i 



-— « 



Spanien. Under det flottiljen samlades vid Tenedos, företog de la Motraye 
en arkeologisk resa till de gamla kulturställena på den asiatiska sidan av 
Bosporen. I slutet av juli skedde avfärden och i mitten av augusti var 
man framme i Barcelona. Därifrån gjordes besök vid den engelska armén, 
som var lägrad vid Zaragoza, varefter de la Motraye begav sig till Genua 
och över Florens, Rom, Neapel till Sicilien. Återvägen togs över Malta 
och flera av öarna i Egeiska havet, och i mitten av januari 171 1 var rese- 
nären tillbaka i Konstantinopel. Där gjorde han bekantskap med det 
holsteinska sändebudet F. E. von Fabrice, genom vilken han introducera- 
des hos Karl XII och svenskarne i Bender. Och därmed äro vi framme 
vid den punkt i hans resebeskrivning, där denna svenska översättning 
börjar. I den är dock icke medtagen den resa, med huvudsakligen etno- 
grafiskt syfte, som de la Motraye på vintern 1711— 1712 gjorde till Tata- 
riet (trakten norr om Svarta havet) och Krim och som utsträcktes ända 
till Kaspiska havet. Utesluten är likaledes den färd, som förf. efter kala- 
baliken företog genom Ungern och Österrike till Tyskland, Holland och 
England för att till engelska och holsteinska regeringen överlämna viktiga 
depescher, och sedan tillbaka till Konstantinopel igen. Vistelsen i Tur- 
kiet blev denna gång icke lång, ty de la Motraye bröt upp vid samma 
tid som Karl XII. Uti norra Tyskland uppehöll sig de la Motraye vintern 
1714 — 15 och den därpå följande sommaren, tills han på hösten 171 5 
begav sig över till vårt land. 

Vistelsen i Sverige kom att räcka mer än 5 år. När de la Motraye i 
sällskap med de svenska underhandlarne vände tillbaka från Åland efter 
fredsförhandlingarnas misslyckande, stannade han ännu en tid kvar i Stock- 
holm, där han bl. a. bevistade Fredrik I:s kröning. På sommaren 1720 
besökte han Uppsala och sin vän i lärdomsstaden bibliotekarien Erik Ben- 
zelius, med vilken han redan förut knutit förbindelser, som fortsattes långt 
efter sedan den franske resenären lämnat vårt land. 1 Den engelska flotta, 
som under amiral John Norris' befäl kommit till våra farvatten för att del- 
taga i striden mot Ryssland, men till allmän besvikelse legat i nästan stän- 
dig overksamhet, lämnade emellertid i slutet av oktober 1720 de svenska 
skären, och med den följde också de la Motraye, som dock steg i land 
redan i Köpenhamn. Därifrån fortsatte han över de danska öarna och 
Hamburg, Bremen, Osnabriick till Holland, där han ägnade några dagars 
studier åt den bullrande handelsstaden Amsterdam och den lugna och 
fridfulla lärdomsstaden Leyden. Från Rotterdam seglade han över till 
Harwich, där han i mitten av december 1720 åter satte sin fot på Eng- 
lands jord. 



1 Några av de la Motrayes brev till Erik Benzelius förvaras i Benzelius' brevväxling i Lin- 
köpings stiftsbibliotek. 



XI 



Under de närmast följande åren var de la Motraye sysselsatt med ut- 
arbetande av sin resebeskrivning efter de anteckningar han fört. En över- 
sättning till engelska från manuskriptet påbörjades av den engelske läka- 
ren Bernard de Mandeville, som redan då gjort sig ett namn som sam- 
hällssatiriker och moralist. Av någon anledning fullföljde denne icke sitt 
verk utan översåg blott och rättade den av någon annan verkställda över- 
sättningen. I april 1723 fick de la Motraye engelska regeringens privile- 
gium på ensamrätten till tryckning och försäljning av sitt arbete. Samma 
år utkom i London hans >Travels through Europé, Asia and into part of 
Africa», uti tvenne stora foliovolymer, vardera omfattande över 400 sidor, 
förutom de brev och handlingar, vilka äro bifogade som bilagor och av 
vilka flertalet röra svenska förhållanden. Arbetet är också försett med 
kartor och många kopparstick, av vilka åtskilliga stuckits av den berömde 
målaren och tecknaren William Hogarth. 

Genom förmedling av den allrådande ministern Robert Walpole fick 
de la Motraye i januari 1724 audiens för att till konung Georg I av Eng- 
land personligen överlämna sitt arbete, som också är dedicerat till mo- 
narken. Belöningen blev en pension på 200 pund sterling. 

Att denna engelska edition skulle offentliggjorts utan de la Motrayes 
vetskap, såsom ofta uppgives, är icke riktigt, varom även hans brev till 
Erik Benzelius bära vittne. Men däremot var författaren mycket miss- 
belåten med det sätt, varpå översättningen frän hans manuskript verkställts, 
emedan därvid åtskilliga ändringar och tillägg företagits, som författaren 
senare icke ville kännas vid. 

På sommaren 1725 gjorde de la Motraye en tur över till Holland när- 
mast i avsikt att med förläggare i Haag söka överenskomma om en fransk 
upplaga av sin reseskildring. Ett kontrakt avslöts också med boktryckare- 
och bokhandlarefirman T. Johnson & J. van Duren, och 1727 voro de två 
foliovolymerna på franska tillgängliga för allmänheten. Av deras långa titel 
återgives här endast en femtedel: »Voyages en Europé, Asie & Afrique, 
ou l'on trouve une grande varieté de recherches géographiques, historiques 
& politiques sur l'Italie, la Gréce, la Turquie, la Tartarie, Crimée & Nogaye, 
la Circassie, la Suéde, la Laponie etc.* 1 Även med denna edition var 
författaren långt ifrån nöjd. Förläggarna hade nämligen i hans frånvaro 
tryckt färdig andra delen och i innehållsrubriken till sista kapitlet upp- 

1 Ett utdrag ur denna publicerades 1783 i Berlin under titeln: Reisen des Herrn de la 
Mottraye in die Morgenländer. Aus der französischen Urschrift in einen Auszug gebracht. Den 
okände översättaren gjorde ett urval bland de delar av resebeskrivningarna från österlandet, som 
han fann intressantast och som han trodde kunna särskilt intressera en tysk publik. Men 
speciellt utvaldes allt, som de la Motraye, >dieser, durch sichtbare Unpartheylichkeit schätzbare, 
Augenzeuge», berättar om Karl XII och hans uppehåll i Turkiet, emedan han däribland fun- 
nit mycket, >was tiber diesen in der Geschichte so merkwiirdigen Zeitpunkt ein Licht verbreitet, 
das bisher noch nicht fur jedermann so vollständig leuchteto 



XII 




tagit som avslutning en redogörelse för en resa till Frankrike, till vilken 
något manuskript icke lämnats, och som sålunda icke kom med i texten. 
Med sina förläggare invecklades också de la Motraye i en långvarig tvist, 
som rörde hans ekonomiska tillgodohavanden. 

Den engelska och franska editionen äro varandra ganska olika icke blott 
typografiskt utan även ur innehållssynpunkt. Åtskilligt finnes i den förra, 
som saknas i den senare, och tvärtom. Några händelser och beskrivningar 
äro behandlade med större bredd i den engelska än de fått i den franska. 
Ibland har Haag-editionen en fylligare framställning än London-upplagan. 
Till denna har också författaren fogat ett avsevärt större antal bilagor än 
till den franska. Denna senare, som dock torde kunna få namn av en original- 
upplaga, har lagts till grund för den nu publicerade svenska översättningen. 

Vid mitten av 1720-talet gjorde de la Motraye ytterligare resor i Europa, 
bl. a. sommaren 1725 till bergverken i västra Tyskland och följande år till 
norra Tyskland, Östersjöprovinserna, S:t Petersburg, Lithauen och Polen. 
Resultatet av den senare resan nedlade han i ett nytt arbete, som 1732 utkom 
i London såsom en tredje del till hans 1725 publicerade »Travels». Med 
text både på franska och engelska utgavs det samma år i Haag under 
titeln: »Voyages en diverses provinces et places de la Prusse ducale et 
royale, de la Russie, de la Pologne.» Av hans hand förelåg också 1732 
ett annat opus, vilket är ett uttryck för den stora beundran han hyste för 
Karl XII, »cet héros de nos jours», såsom han kallar honom. I Voltaires 
bekanta »Histoire de Charles XII» fann de la Motraye åtskilliga onöjaktig- 
heter, och han ansåg, att författaren i flera punkter och frågor varit illa 
underrättad. Det var därför, som han nedskrev och lät offentliggöra sina 
»Remarques historiques et critiques sur l'Histoire de Charles XII, roy de 
Suéde par M. de Voltaire, pour servir de supplement ä cet ouvrage». En 
rättad och tillökad upplaga av dessa anmärkningar trycktes i London 1732. 



Samtiden synes icke hava satt något särdeles högt värde på de la Mo- 
trayes först utgivna resebeskrivning, att döma av några däröver gjorda 
uttalanden. I Bibliothéque angloise stod sålunda att läsa en ganska amper 
recension 1 , vilken har till författare tidskriftens utgivare och de la Motrayes 
trosfrände Armand de la Chapelle. Det bör dock betonas, att dennes an- 
märkningar merendels icke rikta sig mot de topografiska, etnografiska och 
historiska partierna utan huvudsakligen mot de teologiska diskussioner, 
religiösa spörsmål och uppgifter från det samtida England och Frankrike, 
vilka i riklig mängd finnas inströdda här och var i arbetet. Mera erkänn- 

' Torne 12 : 1 (1725). '• 87— 173. 



XIII 



t Sr 



sam är den anonyme kritiker, som i juni-numret av tidskriften Acta eru- 
ditorum för 1725 underkastat detsamma en längre granskning och även 
ingår på åtskilliga detaljer. Från svensk sida har den store bibliognosten 
C. G. Warmholtz 1 karaktäriserat de la Motraye som en »olärd man, vilkens 
berättelser, oftast grundade på lösa rykten, icke äga nog tillförlitlighet». 
Häremot bör framhållas, att Warmholtz allt för mycket låtit sitt omdöme 
influeras av den ovan anförda recensionen i Bibliothéque angloise. Gran- 
skare och biografer från det gångna århundradet betyga däremot, att de 
la Motraye visserligen icke var någon vetenskapligt skolad forskningsresande 
men en exakt och sanningsälskande observatör. Och det har redan i det 
föregående framhållits, huru framstående kännare av Orientens historia för 
sina arbeten använt hans skildringar från Turkiet såsom en mycket god 
källa. Man torde således kunna påstå, att de la Motrayes resebeskrivning 
kan fullt jämställas med andra dylika från samma tid, även om mycket i 
den härrör från en iakttagare, som icke säg med vetenskapsmannens utan 
med en strövande turists ögon. 

Vad här ovan sagts gäller om de la Motrayes »Voyages en Europé, 
Asie & Afrique» i allmänhet. En närmare värdesättning av de partier, 
som beröra svenska förhållanden, leder i stort sett till samma resultat. Allt 
vad han berättar om sina förbindelser med Karl XII såväl i Turkiet som 
i Sverige och om sin verksamhet för konungens och karolinernas bästa, 
har fuller väl uppmärksammats och utnyttjats av dem som sysslat med 
karolinsk historieskrivning. Göran Nordberg hade visserligen icke myc- 
ket att hämta därur, säger han i företalet till sin stora historia, men vad 
där fanns, ansåg han vara »wackert och raisonnabelt». 2 Moderna forskare 
framhålla med rätta, att de la Motrayes uppgifter från Bendertiden böra 
tillmätas ett stort värde, då de härröra från en i viss mån opartisk iakt- 
tagare, som hade goda förbindelser och en mångsidig kännedom om tur- 
kiska förhållanden. Ett ögonvittnes meddelanden äro ju alltid av särskilt 
intresse, synnerligast när ingen grundad anledning finnes att draga med- 
delarens tillförlitlighet i tvivelsmål. I de fall åter, där de la Motrayes 
uppgifter' icke vila på autopsi utan på andras utsagor, böra de dock icke, 
även om meddelarna synas hava varit fullt vittnesgilla, tagas för goda, 

1 Bibliotheca historica sueo-gothica. D. 1 (1782): nr 255. 

2 Det bör ej lämnas oanmärkt, att de la Motrayes reseskildring givit anledningen till att 
en annan för Karl XII:s-forskningen viktig källa kommit till. Kronprinsessan Lovisa 
Ulrika hade med intresse tagit del av berättelserna om Karl XII, men då hon erfor, att ännu 
levande karoliner, bl. a. riksrådet Ture Gabriel Bielke, hade åtskilligt att invända mot de la 
Motrayes framställning, riktade hon en vädjan till Bielke att låta henne få del av sina min- 
nen. På Lovisa Ulrikas begäran nedskrev han sålunda sina »Mémoires pour servir ä 1'histoire 
de Charles XII>, vilka icke egentligen innehålla några rättelser till de la Motrayes framställ- 
ning utan mera förklarande och supplerande utläggningar. Bielkes Mémoires äro utgivna av 
C. Hallendorff under titeln »Ture Gabriel Bielkes Hågkomster af Karl XII». Uppsala 1901 

— XIV — 



cm 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 1\ 



innan de blivit vägda på kritikens våg. Slutligen har de la Motraye 
också förmågan att klart och ledigt lägga fram allt som han sett och 
erfarit. Hans liksom andra skildringar, vilka härröra från personliga upp- 
levelser från detta märkliga tidsskede i vår historia, kunna därför alltid 
påräkna en intresserad läsekrets. 

Detsamma gäller om de omdömen och redogörelser från resan i Sverige 
och vistelsen i vårt land, vilka grunda sig på hans egna iakttagelser. Fel- 
aktigheter förekomma ju i dem, men hur många resande främlingar, som 
särskilt i äldre tider besökt vårt land, ha väl i sina minnen från dessa färder 
undgått dylika. Framhållas bör dock, att de historiska uppgifter, vilka de 
la Motraye anför om de orter och städer han kom till, äro hämtade från 
arbeten av Olaus Magnus, Messenius, Schefferus, Verelius och andra men 
framför allt från det av Erik Dahlberg utgivna praktverket Svecia antiqua 
et hodierna. Detta har varit en av de la Motraye mycket anlitad källa, 
som han säkerligen haft framför sig, när han nedskrev sina anteckningar 
eller utarbetade sin resebeskrivning. Mycket, som förefaller oss såsom fel- 
aktigt i hans historiska notiser, är därför endast en exponent för tidens 
forskning. 

Vad slutligen de la Motrayes resa till Lappland angår, har professor 
K. B. Wiklund om denna uttalat, att den »är en av de märkligaste, som 
i äldre tid företagits. Resenären skyr inga strapatser och är icke rädd för 
att bege sig ut i alldeles okända trakter och på närmaste håll taga känne- 
dom om lapparnas liv. Han har ständigt ögonen med sig, ser på tingen 
med nykter blick och nedskriver sina iakttagelser på ett klart och intresse- 
väckande sätt. Hans reseskildring är därför också en av våra bästa källor 
för kunskapen om lapparna i äldre tid, och det är blott att förvåna sig 
över, att den hittills blivit så litet uppmärksammad och begagnad.» 

Utav de anmärkningar, som bifogats den svenska översättningen, är 
professor K. B. Wiklund författare till n:r 198, 225—288, under det att de 
övriga skrivits av undertecknad. De avse mera att vara supplerande tillägg 
än egentliga rättelser till de la Motrayes framställning och, ge den intres- 
serade anvisning på den litteratur, som kan ytterligare belysa en eller 
annan punkt i hans framställning. 

Till herrar förste arkivarien Th. Westrin, professorerna A. Stille och 
O. von Friesen, lektor Erik Bråte och läroverksadjunkten G. Lindsten, 
vilka välvilligt bistått med värdefulla upplysningar, anhåller jag att härmed 
få framföra mitt förbindligaste tack. 



Uppsala i november 191 7. 



Samuel E. Bring. 



— XV — 



n = 
3 iE 


|^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^^K 


' ~ 


M — = 








co — = 




Då det gäller att göra ett urval ur Seigneur de la Motraye's stora ar- 
bete, vars alla delar icke erbjuda ett lika stort intresse för svenska läsare, 
har den ledande synpunkten varit att medtaga i synnerhet skildringar av 
författarens personliga sammanträffande med bemärkta svenska män, fram- 
för allt Karl XII, och ur beskrivningen över Sverige företrädesvis sådant, 
som den bereste främlingen sett med egna ögon. Vad beträffar stavningen 
av egennamnen har den nu brukliga svenska formen använts i alla de fall 
då den kunnat identifieras, en stundom ingalunda lätt sak, enär de la 
Motraye oftast nedskrivit de svenska namnen efter de hörselbilder han 
gjort sig av dem. De medtagna planscherna hava fått bibehålla original- 
upplagans beteckning. Översättningen är verkställd från den år 1727 i 
Haag utgivna franska upplagan. 




Cn^^ 
c^ — = 
-J — = 




CO — = 
KO — = 




Översättaren. 




o = 








H > = 
I— 1 = 








1— > = 

ro = 








co = 








M = 








Cn = 








C^ = 








-J = 








CO — 








H» = 
ID = 








ro = 
o = 








ro = 




— XVI — 




ro = 
ro = 








ro = 
co = 








ro = 

4^ = 








ro = 
cn = 








ro = 








c^ = 










cm 


:. 2 3 l 


\ 5 6 7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 





I. 

(Orig. II: i.) 

Bender. Sammanträffande med konungen av Sverige. Dennes 
sysselsättningar. 

Den 9 juni 1711 anlände vi ganska tidigt till Kausjani, en 
liten öppen stad, som är att anse som huvudort i det ak- 
kermanska Tatariet. Den lyder under kanen, och de flesta 
invånarna äro valaker och moldaviter liksom i Ismail. De före- 
draga också att lyda direkt under denne furste, till vilken de blott 
betala en personlig skatt av 1 V 4 écu per individ, framför att höra 
under vojvoderna. 1 Denna stad har icke mer än tre hundra hus, 
och de äro sa illa byggda, att Kausjani icke ser ut att vara 
annat än en stor by. 

Vi begåvo oss samma dag på aftonen till Bender, som endast 
ligger knappa tre franska mil därifrån. Trakten är där överallt 
bördig och leende. Herr Fabrice hade sitt hus, betecknat med 
siffran 10 på min karta över Bender, n:r V, i konungens andra 
läger AA, på stranden av Dnjestr, där det var ett av de vackraste 
i den hlla stad, som vi skulle kunna kalla Carlopolis, emedan det 
är konungen av Sverige, som låtit bygga den helt och hållet ge- 
nom sitt folk. Han gav mig där ett bra rum och gjorde mig 
två dagar därefter den äran att presentera mig för hans majestät", 
som kom på besök till sin gunstling Grothusen. 2 Konungen trädde 
in, medan vi sutto där, och i stället för att sätta sig ned gick han 
och ställde sig vid ett fönster, stödjande ena handen mot fönster- 
brädet och fattande med den andra kring fästet på sin långa värja, 
som han stödde mot golvet. Det var hans vanliga ställning, när 

I — 183226. Seigneur de la Motraye's resor. 



han vilade sig, utom att han ibland, när han talade med någon, 
med högra handen strök genom sitt glesa hår, som om han velat 
kamma det med de utspärrade fingrarna, eller också stödde han 
sig mot den persons axel, med vilken han samtalade, om det var 
någon han tyckte om. Man vet kanhända, att han alltid bar sin 
hatt under armen, så framt han icke satt till häst, och dess enda 
prydnad var en stor mässingsknapp. Hans dräkt var av enklaste 
slag, och dess knappar voro likaledes av mässing. Skillnaden mel- 
lan hans egen och hans ryttares dräkt bestod på sin höjd i kvali- 
teten av tyget, som var mörkblått i livrocken och sämskfärgat i 
västen och benkläderna, vilka ibland voro av älghud. Han höll 
sig mycket troget till samma mod. Han gick vanligen i hand- 
skar. Hans handskar voro även av älghud eller annat tjockt 
skinn och gingo upp på ärmarna, som voro korta och enkom 
sydda så, att de icke skulle vara till hinders. Han bar alltid 
stövlar och sporrar, och rockskörten voro tillbakavikna, som om 
han ständigt varit redo att stiga till häst; ridning utgjorde också 
hans vanliga motion. Han var välväxt, över medellängd, axel- 
bred, men smal över höfterna. 

Han mottog mig mycket nådigt, och ett vänligare och till- 
gängligare väsen har jag aldrig sett. Han nedsteg så att säga 
på ett förekommande och mycket förbindligt sätt till dem, som 
icke vågade uppstiga till honom, emedan de avhöllos av skygg 
vördnad eller av anseende till sin ställning, och han bortlade då 
gentemot dem all den stolthet, man så allmänt tillskrivit honom. 

Fabrice, en av dem som mest åtnjöto hans välvilja och förtro- 
lighet, beredde honom genom sitt muntra och livliga lynne mången 
angenäm stund. Kungen hade själv ett glatt lynne. När Fa- 
brice sade honom, att jag var en forskningsresande, svarade han 
leende: 

»Jag har märkt, att resande begagna sig av poeternas privile- 
gium och slå blå dunster i ögonen på en. Det har jag erfarit 
i fråga om tre män, som jag sände ut på en resa i Turkiet. 3 
Den ene sade, att han sett Tröjas ruiner, och beskrev dem myc- 
ket målande för mig. Men av de båda andra, som alldeles säkert 
voro i hans sällskap, erfor jag, när jag utfrågade dem var för 



cm 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 1\ 



sig, att de aldrig varit i land och endast sett ruinerna på avstånd 
och från samma båt, på vilken de alla tre befunno sig.» 

Fabrice, som visste, att den ene av dessa herrar ofta besökte 
mig i Konstantinopel och hade lånat några av mina manuskript, 
svarade, att han trodde sig veta, varifrån denne målare fått sina 
färger. Han sade det till konungen, som blev intresserad, och 
jag lånade honom det manuskript, som handlade om Tröja. Se- 
dan konungen själv kommit underfund med sveket, skämtade han 
helt muntert med plagiatorn, härnäst denne kom, och efter vad 
jag hörde tillgick det på ungefär följande sätt. 

Konungen lät honom komma in i sitt rum och sade: 

»Kom, jag skall visa er samma trojanska ruiner, som ni har 
sett.» 

Och i det han samtidigt från sitt bord tog mitt manuskript, 
visade han honom det, och när han märkte hans rodnad och för- 
virring, tröstade han honom i samma ton, tilläggande: 

»Det betyder ingenting. Ni har begagnat er av alla resenä- 
ners privilegium.» 

Om emellertid konungen, som avskydde orättfärdighet och 
löftesbrott, hade vetat, att jag lånat mannen mitt manuskript en- 
dast på villkor att han icke skulle avskriva det eller låta någon 
annan avskriva det, vilket han med ed lovat mig, skulle han sä- 
kert givit honom en tillrättavisning, lika sträng som denna var 
nådig. 

Ehuru Karl XII undvek det täcka könets sällskap, hade han 
intet emot att höra talas om sina officerares kärleksäventyr. Det 
roade honom tvärtom mycket, såsom man kunde se av hans an- 
siktsuttryck och förstå av hans tal och det fina sätt, varpå han 
skämtade med dem därom. 

Fabrice berättade med sin vanliga glättighet för honom om två 
officerares resa med en holländsk dam till byn Belgrad, hennes 
utklädning till svensk amazon och den önskan hon uttryckt att i 
denna kostym få träda fram för hans majestät, liksom en annan 
historiskt bekant kvinna fordom kommit till Alexander. 4 Han till- 
lade, att de svenska officerarna väl skulle kunna, i händelse av 
behov, av dylika amazoner uppsätta en liten här till hans tjänst. 



Konungen skrattade hjärtligt åt detta skämt, och eftersom han 
hört talas om herr de Ferriols sjukdom 5 och huru underrättelse där- 
om avsänts till Frankrike ävensom om den fara, storherren hade 
löpt att bliva avsatt i denna lilla by, svarade han med sin vanliga 
livlighet: 

»Det där Belgrad är ett besynnerligt ställe. Storherren har 
där hållit på att mista sin tron, herr de Ferriol har mist förnuftet, 
och den där damen har av allt att döma icke vunnit mycken 
ära där.» 6 

Sedan samtalet fortgått en stund på detta sätt, meddelade 
man konungen, att middagen var färdig, varpå han begav sig 
till en sal i sitt palats, om man så kan kalla det tält han be- 
bodde. Middagen serverades, så snart konungen inträdde, och 
sedan en präst läst bordsbönen, satte han sig till bords med ge- 
neralerna Sparre, Hård, Dahldorff och några andra förnämliga of- 
ficerare. 7 Konungen sade icke ett ord under middagen. Han åt 
fort, med god matlust och utan all ceremoni. Än tog han själv 
med ena handen ett stycke kött, som låg uppskuret på ett fat, 
än lösryckte han med den andra en vinge eller ett lår från den 
oskurna fågeln. 

Konungen tömde två gånger en stor silverbägare full med vat- 
ten, som hans kammarherre Clysendorff hällde i åt honom. 8 Vat- 
ten var det enda han drack, och han har aldrig velat dricka vin 
eller någon stark dryck, sedan han lämnade Stockholm. Enligt 
vad man försäkrat mig, var det blott med största svårighet, man 
lyckades få honom att i Polen förtära dricka, då intet gott vatten 
stod att uppbringa. Man har aldrig hört honom klaga över att 
något varit illa tillagat eller smakat mindre väl, ej heller berömde 
han någonsin någon rätt annat än genom att taga för sig av 
den. Han satt aldrig mer än en halvtimme till bords: de som 
åto långsammast och bara voro halvmätta gingo till Grothusen, 
som hade öppet bord, rikligt försett med de läckraste rätter lan- 
det kunde åstadkomma. Jag åt middag där med Fabrice, och 
snart kom konungen enligt sin vana och tittade in genom fön- 
sterna. Man sade mig, att man ingenting skulle låtsas om, ty 
märkte han, att man sett honom, avlägsnade han sig genast 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 



N:o V. 



Premier campemerit 
du ROY de SUTLDIL. 



.Tim. .3... JAT1V, 

TT" 

Secooxd Cämpement åa ROY Ae 
SttHDX 

...MIc-CoL.Tiui/c 
izMZc GsLJHauzci: 




KlNG of S"V\nE,DE,lS[ § 

Fnit Incanipment 



KDJOofSVEDENS Seeon.d 
Incampment -^S^L 



Hisltaje-tty 
2 &cn.Sparrc 



io Cm/tu/ Jpbicc 
" CoLFwick, 
M. Q>tjlfchbo- 



Karl XILs första och andra läger i Bender. 



mm 



10 11 12 13 14 15 16 17 lä 



19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29 30 






cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 



Denna andra måltid för dem som ätit med honom roade honom 
mycket, och han skämtade stundom sedan med sina herrar öfver 
deras vällevnad. 

Ungefär klockan half fyra red konungen ut på en promenad. 
Fabrice, som kände till hans vana, hade låtit sadla hästar åt sig 
själv och mig, så att vi skulle kunna åtfölja honom. Han slöt 
sig snart till konungen, som höll honom kvar vid sin sida, ibland 
fattande honom i armen, såsom han gjorde med dem han gärna 
sprakade förtroligt med (se plansch V). Jag kom efter med några 
officerare, och vi redo på så långt avstånd, att vi icke kunde höra, 
vad de sade. Så gjorde även alla de andra officerarna utom 
överste Grothusen, som efter en stund red fram till dem och på 
vilken konungen stödde sin arm. 

Ville man följa med honom på hans ritter, fick man vara rask 
i vändningarna och noga giva akt på honom, ty han sade aldrig 
till någon och red ofta långa sträckor ensam med ett par dra- 
banter, som sett honom gå till stallet och själv taga en av de 
hästar, som där alltid stodo sadlade för hans räkning, liksom han 
själv alltid hade stövlar och sporrar och var färdig att stiga till 
häst. Jag har aldrig sett någon taga sig bättre ut till häst än 
han. Än galopperade vi, än redo vi i sträckt trav efter vår höge 
vägvisares förebild. Det hände ofta, att kungen lät sitt sällskap 
rida 40 till 50 franska mil och ännu mer 9 och det i trakter, där 
det varken fanns några hus eller något att äta och dricka, och 
att han sedan hade roligt åt att höra somliga klaga över hunger 
och törst, som han kunde bättre uthärda än någon av sina 
följeslagare. 

Vi återkommo vid åttatiden till Bender, och överste Grothu- 
sen bjöd Fabrice och mig på kvällsvard. Han undfägnade oss 
som vanligt, d. v. s. överdådigt. Vad konungen beträffar, åt 
han icke sin kvällsvard förrän klockan nio och lika fort som han 
ätit middag. Sedan han därefter promenerat till klockan tolv, 
gick han och lade sig. 

Hans säng var lika enkel som hans dräkt. Ja, han låg för 
det mesta på litet utbredd halm på marken, utan lakan och utan 
annan betäckning än en blå kappa, i synnerhet när han var i 



*' 



fält. Den säng han hade i Bender var varken bättre eller vack- 
rare än en vanlig betjänts. Han ville, att madrassen skulle vara 
mycket hård, och han sov alltid utan nattmössa. Då man ville 
övertala honom att begagna en sådan åtminstone på vintern, sva- 
rade han: 

»Jag glömde min nattmössa i Stockholm liksom även min pe- 
ruk, min nattrock, mina skor och mina tofflor. 10 Jag vill inte be- 
gagna mig av all den där vekliga attiraljen, förrän jag kommer dit 
hem igen.» 

Han höll faktiskt ord, såsom jag längre fram skall omtala. 
För övrigt valde han alltid åt sig det sämsta och fulaste rummet 
i de hus, där han bodde. 

Vad angår hans vanliga sysselsättningar, delades de i synner- 
het mellan de övningar, han lät sin handfull män utföra, och den 
motion han tog till häst. Dessutom roade han sig ibland med att läsa 
några böcker, bland andra Curtius," som var hans älsklingsförfat- 
tare, och ibland ritade han själv på papper planer till fältslag och 
befästningar, andra gånger underskrev han handlingar och de- 
pescher på sitt kansli, dit han för detta ändamål själv begav sig. 
Slutligen roade han sig stundom med att spela ett slags schackspel 
med sina ministrar och officerare och i synnerhet med sin gunst- 
ling. Det var för övrigt Fabrice, som hade vänligheten göra mig 
bekant med alla hans vänner, vilka städse mottogo mig på det 
artigaste. — — — 



— 6 — 



II. 

{Orig. II: 2.) 

Resa ^ till Prut. Sammandrabbning mellan de turkiska och ryska härarna. 
\ ingas mellan tsaren och visiren på denna flods stränder. Konungen av 

Misshälligheter dem emellan m. m. 



Sverige gör visiren förebråelser. 



Enär alla underrättelser gåvo vid handen, att de båda ar- 
méerna närmade sig varandra, hyste man intet tvivel om, 
att de komme att sammandrabba. Visiren framryckte i 
långa dagsmarscher med sin här, som var lika utvilad som tsa- 
rens var uttröttad och försvagad av ansträngande marscher och 
brist på livsmedel. Den ryska hären kunde därför inte draga sig 
tillbaka nog fort, om den skulle önska göra det, och en samman- 
stötning syntes därför oundviklig. Jag var mycket intresserad av 
att bevittna denna händelse, som utan tvivel skulle bliva av stor 
betydelse. I2 

Jag lämnade Bender den 7 juli, och sedan jag funnit den väg 
den turkiska hären tagit, upphann jag densamma på södra stran- 
den av Prut, dit den anlänt för blott några timmar sedan. Tur- 
karna räknade, att den utgjordes av två hundra tusen man, vilket 
var den styrka man i Konstantinopel tillkännagivit att den skulle 
hava. Men den tycktes knappt utgöras av hundra femtio tusen 
man, av vilka därtill icke alla voro kombattanter, ty man får 
undantaga minst femtio tusen, varav en stor mängd tjänare, som 
visiren, paschorna m. fl. alltid hava i sin svit, ävensom marke- 
tentare och andra personer, som icke äro betalda för att slåss. 

Visirens tält (n:r 1 på planen n:r II) var detsamma som jag 



7 — 



hade sett i Konstantinopel och Dahout-Pacha. J 3 Paschorna och de 
andra befälhavarna, som slutit sig till armén, förstärkande den med 
sina trupper och ökande tältens antal, förhöjde även det vackra 
skådespelet, så att hären nu erbjöd en ojämförligt mycket storslag- 
nare syn, och jag betraktade med mycket nöje den ståtliga tavlan. 
Det måste nämligen erkännas, att man inte kan se något vack- 
rare än en stor, väl fördelad och väl utrustad här. Kanen var 
lägrad vid n:r 13 med sina seymens eller garden samt tatarer till 
ett antal av omkring trettio tusen man, hans kiahia-bey vid 16 
och en myrsa vid 17, allt utvalda och väl sammansatta trupper. 14 
De utgöra vanligen förtruppen, företaga rekognosceringar och an- 
vändas för att genom skärmytslingar oroa fienden under hans 
marscher. Dessa tatarer hava till största delen tält och erhålla 
en del av förplägningen från Porten. De stanna alltid hos kanen 
och stå under hans direkta kommando, ty vad de andra beträffar 
erhålla de av honom varken vapen eller hästar, och den vinst de 
draga av kriget inskränker sig till bytet och de slavar de kunna 
taga; de måste för övrigt giva tiondedelen därav till kanen. Så- 
dana voro dessa i flockar uppdelade tatarer, vilka redan vunnit 
åtskilliga segrar. De voro då i hack och häl efter moskoviterna, 
sedan de enligt sin vana simmat över floden med sina hästar. 
Som jag visste, att den turkiske officer, som jag sett som fånge 
i Venedig 1697 och återsett i Konstantinopel efter freden i Kar- 
lowitz, 15 då var pascha över Bosnien (Albanien) och i hären förde 
befälet över omkring 1,500 albaner, frågade jag, var hans tält 
var, och fann det snart vid n:r 11. Han mottog mig på det för- 
bindligaste och erbjöd mig att bo i ett litet tält och äta vid hans 
bord, vilket jag gärna antog, ty jag var övertygad om att han 
bjöd mig av gott hjärta. 

Dagen efter min ankomst visade sig general Janus med en 
avdelning av omkring åtta tusen man på den slätt, som på tur- 
kiska kallas Hoeste-Guesty och ligger mellan Pruts norra strand 
och en föga hög bergsträckning. 16 Han kom tydligen för att re- 
kognoscera. Han tycktes vilja slå läger där, och vi trodde, att 
en annan avdelning, som vi sågo långt borta, var den moskovi- 
tiska hären och att tsaren hade för avsikt att hindra visiren att 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 



N:0 II. 







De turkiska och ryska härarna vid Prut. 



mm 



2 3 4 5 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 2! 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 Ii 



övergå floden. Därefter simmade omkring tio tusen tatarer enligt 
sin vana över för att förstärka de andra, som redan följde efter 
fienden och oroade honom under hans marscher genom att plundra 
hans tross. Å turkarnas sida arbetade man först med att slå broar 
för härens överförande och sökte förekomma fienden, och vid 
åttatiden på morgonen voro fyra broar färdiga. Men redan dess- 
förinnan, i daggryningen, gick kanen åtföljd av sin kiahia-bey 
över den första, som blev färdig. Han hade förut befallt sina gar- 
den och andra tatarer att simma över, liksom de första gjort, och 
uppsöka den avdelning, som vi sett dagen förut, men som höll 
på att draga sig tillbaka i stället för att slå läger, såsom man hade 
trott, att den skulle göra. Dessa nya tatarer framryckte under 
anförande av kanen och hans kiahia-bey så hastigt, att de upp- 
hunno general Janus och angrepo honom med sådan framgång, 
att de dödade ett stort antal av hans ryttare och togo ännu flera 
tillfånga. Härunder voro andra tatarer i strid med den andra 
avdelningen, andra förföljde transporter eller oroade fienden med 
skärmytslingar och lyckades bortföra mycket av hans tross. 
En avdelning polacker fråntog honom å sin sida trettioåtta av 
hans pontoner, som bevakades av fyra hundra man, vilka de an- 
grepo och slogo på flykten. 17 

Emellertid kunde kanen icke förhindra, att de båda detache- 
menten förenade sig med härens huvudstyrka, och om han fick 
förstärkning från ena sidan av två paschor, som gått över på 
broarna, var och en i spetsen för en stor avdelning spahis, 18 för- 
svagades han å den andra just genom sina tatarers framgång, ty 
de strövade omkring, delade i en mängd kårer utan sammanhåll- 
ning. Moskoviterna lyckades visserligen icke under försvaret ned- 
göra något större antal, men de av tatarerna, som hade tagit 
byte och slavar, drogo sig utan ordning eller tillåtelse tillbaka med 
vad de kommit över (den enda vinst och vedergällning de kunde 
påräkna för sina vapenbragder) och begåvo sig till Akkerman och 
Budjak 19 för att där dela rovet och sätta det i säkerhet i sina 
eller sina vänners hem; det är en av olägenheterna med denna 
frivilliga och irreguliära milis. 

Emellertid såg tsaren eller rättare general Sjeremetjev, under 

2 163226. Seigneur de la Motraye^s resor. 

— 9 — 



•< 



vilken denne store furste gjorde sin första lärospån och tjänade 
med löjtnants rang, att hans trupper voro uttröttade av dessa 
skärmytslingar och försvagade av brist på livsmedel och att 
hästarna voro medtagna av brist på foder. Och i betraktande av 
att fienden var utvilad och tycktes reda sig till att kasta sig över 
honom med alla sina trupper, som ingenting saknade, tänkte han 
klokt på att trygga sitt återtåg, men han kunde icke företaga 
det utan mycken fara och nya förluster, som tillfogades honom 
av turkarna i förening med de tatarer, vilka ännu voro kvar hos 
kanen. De åstadkommo förvirring och luckor i hans led. Så 
snart några avlägsnade sig aldrig så litet, t. ex. för att tillbaka- 
slå en spahiplutons anfall, kastade sig en avdelning tatarer över 
härens tross, fastän han hade satt den i säkerhet i härens mitt, 
och bortförde alltid delar av den. 

För att avhjälpa dessa oordningar och förluster lät generalen 
sina ryttare sitta av och lät dem på axlarna bära spanska ryttare, 20 
och då ej heller detta lyckades, omgav och inneslöt han hela den 
i fyrkant uppställda hären (se n:r 3) med en dubbel och seder- 
mera tredubbel rad av sådana spanska ryttare. Detta gav i 
själva verket fienden mer att syssla med och gav honom mindre 
fördel, men hans fyrkants marsch hade blivit ännu långsammare. 
Då kanen märkte, att han dirigerade denna marsch mot en skog 
(betecknad med n:r 14) på tre till fyra mils avstånd från 3, och 
trodde, att han ämnade besätta den under natten, sände han till 
skogens bevakning en avdelning tatarer jämte tvåtusen lipkas 
och några hundra polacker. 21 Samtidigt lät han säga visiren, 
som övergått floden och slagit läger på slätten en kvarts mil 
från broarna, att han skulle sända efter honom janitschar-agan 
eller sin kiahia-bey 22 med en stor avdelning infanteri och en an- 
nan stor avdelning kavalleri på vänstra flanken för att innesluta 
fienden mellan dem och Prutfloden. Detta utfördes lyckligt för 
turkarna och olyckligt för moskoviterna. Dessa voro oerhört ut- 
tröttade både av värmen och hindren och de ständiga skär- 
mytslingar, de haft att utstå från morgonen och till klockan elva 
eller tolv. Även besvärades de genom svärmar av tatarer, som 
började överösa dem med skurar av pilar från skogssidan, liksom 

— 10 — 






från n:r 8, där kanens tält uppslogs och där hans kiahia- 
bey fattat posto med rätt många tatarer. Moskoviterna kastade 
sig som förtvivlade i en sorts återvändsgränd, som Prut bildar 
med en av sina slingringar, såsom det är framställt på kartan. 
De förskansade sig där så snabbt och så gott de kunde genom 
att nedsticka sina spanska ryttare i jorden och ställa upp vagnar 
bakom dem. Sedan började de genom dessa provisoriska för- 
skansningar giva eld på det turkiska kavalleriet, som hela tiden 
oroat dem med sina pilar och sin musköteld samt genom anfall 
med sabeln i hand. Till råga på olyckan dogo deras uthungrade 
hästar som flugor. De som ännu överlevde blevo tvungna att 
gnaga barken på pilar och andra träd, som växte längs Pruts 
strand. Männen voro icke mindre uthungrade, och det var (en- 
ligt några desertörers uppgift) nära fyra dagar, sedan officerarna 
ätit bröd, varav man kan förstå, i vilket tillstånd soldaterna skulle 
befinna sig. 

Under det att detta tilldrog sig, framryckte huvudmassan av 
den ottomanska hären mot moskoviternas läger, och vid sextiden 
på aftonen stodo de endast på ett kanonhålls avstånd därifrån. Un- 
derstödda av spahis, bildade janitscharerna en halvcirkel vid n:r 6, 
och då de sågo, att moskoviterna endast hade svaga, ovan jord 
anbragta förskansningar, ryckte de fram med sabeln i hand och 
under höga rop av Allah, Allah! som är stridsropet hos turkarna. 

Som tatarerna hela tiden besköto dem med sina pilar, var 
anfallet mycket våldsamt, men motståndet var icke mindre kraf- 
tigt, enär angriparna blevo tillbakaslagna ända till tre gånger 
och minst lika illa tilltygade som de tilltygat fienden, ty de hade 
icke blivit understödda av ett tillräckligt antal spahis. Men nat- 
tens inbrott tvang janitscharerna att avvakta artilleriets ankomst 
nästa dag för att då förnya anfallet med ännu mera kraft, sade 
de. De uppkastade framför sig en förskansning, och så snart 
dagen brutit in, uppställde topigis tjugu fältstycken för att för- 
svara denna förskansning. 2 3 Vid femtiden på morgonen anlände 
det medelgrova artilleriet, bestående av tvåhundra kanoner, till 
n:r 4, där visiren med topigi paschi, janitschar-agan och tre 
paschor slog läger i ett slags oval sänka, omgiven av vagnar, 



1 1 



mellan vilka man placerade artilleriet, som började att spela vid 
halvsjutiden. Fienden besvarade elden. Då visiren hörde vinan- 
det av några kulor, som han tyckte kommo hans tält alltför nära, 
och då han icke var van vid denna musik, lät han flytta tältet 
till n:r 5. De som icke beundrade hans mod, sade, att han förut 
helt naivt frågat, om man skulle hålla på och skjuta länge. För- 
lusterna voro emellertid ungefär lika på ömse sidor och uppgingo 
allt som allt icke till över fem hundra man, då det grova artilleriet 
framryckte så nära, att det utan kikare kunde ses från det mo- 
skovitiska lägret. Det var väl åtminstone tre hundra kanoner, 
av vilka de grövsta knappast kunde framsläpas av trettiosex stora 
bufflar, spända för var kanon. Janitscharerna och spahis sades 
endast invänta detta artilleris ankomst för att börja anfallet med 
förnyad styrka. Jag vet icke om deras förberedelser härtill och 
åsynen av dessa artilleripjäser skrämde moskoviterna, men de 
upphörde att skjuta och utsatte vita fanor på sina förskansningar. 
Min värd red till anfall med sina albaner, men från hans tält, 
som då stod vid n:r 15, såg jag en trumpetare och en officer 
komma ut från fiendens läger och gå rakt bort till visirens tält, 
dit de fingo begiva sig utan att någon hindrade dem. Sedan de 
återvänt till moskoviternas läger, kommo ytterligare två, och en 
liten stund efter deras ankomst till visiren tillkännagavs ett va- 
penstillestånd för turkarna genom ett trettiotal chiaous. 24 

De sista moskovitiska sändebuden hade icke väl återvänt till 
sitt läger, förrän vi sågo fem personer, bland dem baron Sjafirov, 
begiva sig till visirens tält. 25 

Janitscharerna och spahis visade icke det minsta missnöje med 
den fred, som de förmodade man höll på att sluta, eller över att 
de nu gingo miste om ett så gynnsamt tillfälle att strida och 
segra. Men utan tillåtelse och utan att avvakta fredsslutet buro 
de till det fientliga lägret, vad de ej behövde av sina livsmedel, 
som de sålde till moskoviterna, därvid givande dem det vänliga 
och fredliga namnet kardachles eller bröder. 

Några svenskar, som blivit fångna vid Pultava och inträtt i 
tsarens här, drogo fördel av detta tillfälle för att desertera och 
berättade oss sedan, att då hans majestät tsaren sett den talrika, 



12 



N:o III. 




..»—.//,„„„* — ;l, 



Plan över tsarens läger. 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 Ii 



utvilade turkiska hären, som var väl försedd med allting, medan 
hans egen här led brist, hade han plötsligt förefallit orolig och 
till och med sagt: »Nu har jag det lika illa ställt som bror Karl 
vid Pultava.» Tsaren hade därpå gått in i sitt tält (uppsatt vid 
A, på den plan över hans läger, som återgives på planschen 
n:r III och som ritats av en officer i hans tjänst) och tillsagt, att 
ingen fick komma in och tala med honom, ty han hade eller låt- 
sade hava ett anfall av en krampartad sjukdom, varav han led. 
Under tiden hade hans generaler hållit krigsråd, och som det 
tycktes dem, att janitscharerna och spahis tvekade att ånyo gå 
till anfall med sabel i hand som dagen förut, synbarligen mindre 
modiga i dag, fattade man beslutet att göra ett utfall och an- 
gripa dem med uppbjudande av sina sista krafter hellre än att 
låta sig överväldigas av övermakten eller av hungern tvingas att 
giva sig på nåd och onåd; det anfördes, att om man icke vann 
en fullständig seger, kunde man åtminstone hoppas att bringa 
fienden i förvirring och draga fördel därav för sitt återtåg. Men 
kanslern Sjafirov hade invänt, att det var en förtvivlad åtgärd, 
som man borde spara såsom sista resursen, och han. tillade, att 
hans mening var, att man borde av visiren begära ett vapen- 
stillestånd för att överlägga om kapitulering, och denna mening 
vann bifall. Enär tsarinnan var den enda, som icke var bunden 
av tsarens förbud, bad man henne åtaga sig att föreslå honom 
det, vilket hon också gjorde både klokt och med god framgång, 
så att det finnes de som påstå, att den lyckliga utgången av 
denna åtgärd till den grad ökade tsarens tillgivenhet och aktning 
för henne, att han redan då lovade att låta kröna henne till kej- 
sarinna över Stor-Ryssland, om hans stora planer kunde genom- 
föras. 26 Det är också den titel hon numera bär och som ingen 
moskovitisk furstinna förr burit. 

Några moskoviter, som jag sedan träffat, talade om detta på 
ett helt annat sätt och försäkrade, att tsaren hade visat ett mod 
och en fasthet, som höjt honom över motgången, att han fört 
ordet i krigsrådet, som till och med hållits i hans tält, och att 
han, efter att först hava delat generalernas mening, slutligen givit 
efter för baron Sjafirovs uppfattning såsom den som mest till- 



13 



talade tsarinnan, vilken hade varit närvarande vid krigsrådet. 
Huru därmed må vara, säkert är, att fred 2 ? slöts på mindre än 
sju timmar, trots general Poniatowskis bemödanden att i annan 
riktning påverka såväl visirens kiahia som visiren själv. 28 

Min värd, som hade återkommit till sitt tält, så snart tillkänna- 
givande skett om vapenstilleståndet, och som med sorg såg janit- 
scharerna forsla livsmedel till fienden utan att ens avvakta freds- 
slutet och utan att man vågade hindra dem därifrån, sade till 
mig på italienska, som han lärt sig i Venedig i sin fångenskap 
(han ville nämligen icke, att hans folk skulle förstå, vad han sade): 
»Skäms ni inte för vår räkning, då ni ser en så talrik och välför- 
sedd här som vår visa så föga mod mot en annan, som är under- 
lägsen till antalet och lider brist på allt?» Och han tillade, innan 
jag hann svara: »Jag skall säga er skälet. Vår härskare har, se- 
dan han kom på tronen, på olika sätt bragt om livet över trettio 
tusen människor, som haft del i hans bror sultan Mustafas avsätt- 
ning, 2 9 män som voro de bästa och erfarnaste officerare och sol- 
dater i det Ottomanska riket, blott emedan han fruktade, att de 
en dag kunde få lust att avsätta honom själv, och han har sålunda 
för att stärka sin makt och trygga sin besittning av tronen för- 
svagat detta rike. I deras ställe har han tillsatt riktiga poustes 
(ett uttryck som turkarna begagna om oerfarna unga gossar, vilka 
de använda till skamliga ändamål). Vi äro glada», tillade han, »att 
vi bara ha att göra med moskoviter, ty om vi hade tyskar framför 
oss, vore vi förlorade, och Gud bevare oss för att få krig med 
dem!» Det sista krig, turkarna utkämpat mot dessa senare, slutade 
i själva verket så föga lyckligt för turkarna, att det kan betraktas 
som en uppfyllelse av denna paschas politiska profetia. 3° 

Sedan fördraget blivit avslutat och undertecknat av bägge 
parterna, tillkännagavs freden dagen därpå i daggryningen i hela 
den ottomanska hären genom tschiaous.3 1 Moskoviterna läto vid 
trumpetfanfarer tillkännagiva den genom två sekreterare vid tsa- 
rens kansli, vilka tjänstgjorde som härolder. Kanslern Sjafirov 
och general Sjeremetjev kvarstannade som gisslan hos storvisiren, 

— 14 — 



'< 



som åt dem lät uppsätta två vackra tält. Han sände tsaren fyra 
tusen centner skorpor och några tusen centner färskt bröd, två 
tusen centner ris samt tusen oka kaffe, och man sände då Os- 
man aga, visirens kiahia, till storherren med fredsfördraget och 
ett brev till hans höghet. 32 

Tre paschor, var och en med tusen ryttare, begåvo sig sam- 
ma dag till tsaren, som ännu hade sitt läger vid A (plansch III), 
för att åtfölja honom och skydda honom för tatarerna, som icke 
upphörde att svärma omkring trots de turkiska tschiaous och de 
befallningar, som visiren tvang kanen, vilken för övrigt icke var 
belåten med denna fred, att giva dem. 

Tidigt på morgonen den i2:e satte sig den moskovitiska 
hären i marsch med flygande fanor och klingande spel, så att, 
då även paschornas musik tillkom, denna avmarsch gjorde intryck 
av ett triumftåg. Men som flera tusen tatarer trots kanens och 
de tre paschornas befallningar började ansätta hären med häftiga 
skärmytslingar, lät general Sjeremetjev omgiva den med span- 
ska ryttare, som han lät soldaterna bära, liksom man gjort för 
att begiva sig till det ställe man nu lämnade. Denna här bil- 
dade en verklig triangel med en pascha på var sida och en tredje 
i spetsen. Den kvarlämnade i sitt läger en stor mängd vagnar, 
ty det fanns inga hästar, som kunde draga dem. De tatarer, 
som stannade kvar, bemäktigade sig dessa, ävensom de hästar, 
som icke kunde följa med eller göra tjänst, emedan de knappast 
själva kunde släpa sig fram. De yngsta hästarna åto de upp, 
de andra återställde de genom att giva dem hö. 

Jag tror icke, att förlusten i döda och fångar på båda sidorna 
uppgick till tio tusen, från det turkarna hade övergått broarna och 
till fredsslutet. Men den moskovitiska hären var nästan decime- 
rad med hälften, både genom tatarernas skärmytslingar och genom 
de anfall, jag omnämnt, ävensom genom tröttheten och knapphe- 
ten på livsmedel från dess inryckning i Moldau och tills den läm- 
nade detta land så lyckligt som vi nyss hava sett. Emellertid 
hade herr Poniatowski låtit konungen av Sverige veta, att tsaren 
var till den grad bragt till det yttersta, att han efter all sanno- 
likhet icke hade annat att göra än giva sig fången med hela sin 

— 15 — 



här och överlämna sig på nåd och onåd åt turkarna. 33 Konungen 
hade då genast stigit till häst och ankom till lägret samma dag 
nog tidigt för att se eftertruppen av tsarens här draga sig till- 
baka såsom i triumf. Då hans majestät suttit av vid generalens 
tält, erfor han med lätt begriplig överraskning orsaken till denna 
scenförändring. 

Då visiren hörde talas om hans ankomst, sände han bud till 
honom och bjöd honom till sitt tält, medan man uppsatte ett åt 
honom. Hans majestät lovade komma, men han begav sig dit 
mindre för att han var bjuden än för att göra visiren de före- 
bråelser, han ansåg honom hava förtjänat. Konungen frågade 
honom bland annat, om han någonsin skulle kunna försvara, vad 
han nyss gjort. Visiren svarade, »att han hade makt att börja 
krig- eller sluta fred och att han hade utverkat mer av tsaren, 
än storherren någonsin gjort anspråk på». Varpå hans svenska 
majestät sade: 

»Ni skulle haft er fiende i edra händer, om ni blott hade velat, 
och ni hade kunnat därav draga mycket flera fördelar än ni gjort, 
vilka de fördelar än äro, som ni säger er hava vunnit. Om jag 
ännu i denna stund hade tjugu tusen av edra bästa trupper jämte 
mina polacker, skulle jag hjälpa er att ta igen det försummade 
tillfället, som ni stå i begrepp att gå miste om och som väl 
aldrig skall återkomma så gynnsamt. Jag skulle taga tsaren till- 
fånga och sända honom i triumf till storherren, som kunde få be- 
handla honom som han ville och åtminstone kvarhålla honom, tills 
fredsfördragets alla paragrafer gått i full verkställighet.» 

Härtill svarade visiren: 

»Gud befaller oss att förlåta den fiende, som ödmjukar sig 
inför oss och beder om nåd, såsom tsaren gjort. Han förbjuder 
oss att utan skäl återtaga den förlåtelse vi hava skänkt honom. 
Jag har gisslan och hans sigill till säkerhet för hans ord.» 

Poniatowski, som märkte, att hans majestät, vars tolk han var, 
iakttog tystnad eller svarade endast med ett föraktfullt leende, tog 
nu till orda och sade: 

»Konungen har ännu i dag i sin huvudstad i Sverige en fången 
rysk minister, som tsaren tillsände honom med de högtidligaste 



16 — 





försäkringar om okränkbar vänskap och om en uppriktig avsikt 
att med hans majestät vidmakthålla det bästa samförstånd i värl- 
den, allt under det tsaren var på marsch med över åttio tusen 
man för att överraska en av hans borgar på polska gränsen. 34 
Men», tillade han, »det finns blott ett medel, som emellertid krä- 
ver skyndsamhet, och det är det som konungen föreslår eder, och 
man kan till och med utan att kränka fredsfördraget hejda tsa- 
ren med tjugu eller trettio tusen av edra bästa trupper samt po- 
lackerna, för vilka konungen skall sätta sig i spetsen. Därige- 
nom skall han tvinga honom att sluta en hederlig fred med ho- 
nom, såsom Porten givit hans majestät anledning hoppas.» 
Visiren svarade: 

»Utom att vår religion icke tillåter oss att föra krig eller sluta 
fred for kristnas skull, synes mig detta vara minst sagt en indi- 
rekt kränkning av fördraget.» 

Då general Poniatowski tolkade detta svar, sade konungen 
med en axelryckning: 

»Då jag har erbjudit mig att hejda tsaren och föra honom till- 
baka hit som fånge, så är det icke för att bedja honom om fred. 
Det skulle jag icke göra, även om han vore segrare och stode 
utanför Stockholm.» 

Visiren tog åter till orda och sade: 

»Det finns en paragraf i fördraget, enligt vilken hans maje- 
stat kan färdas till och med genom tsarens länder med en så tal- 
rik eskort, som Porten finner för gott att bevilja, och sluta fred 
med honom, om hans majestät så önskar.» 

Då såg konungen honom rakt i ansiktet med ett föraktfullt 
leende, men sade icke ett enda ord vidare. Poniatowski såg, att 
det ej var något vidare att göra, och förde samtalet på några 
svenska fångar, bland vilka voro två unga, från den moskovitiska 
hären rymda trumpetare, som övergått till turkarna. 

Timmen för bönen, som kan uppskjutas endast om muhamme- 
danen just då deltager i ett slag, hade nu kommit, och visiren 
drog sig utan att säga något tillbaka till en vrå av sitt tält 
för att förrätta den. Utan att vänta på honom steg konungen 
strax därefter till häst, och i stället för att begiva sig till det tält, 



3 — 163226. Seigneur de la Motrayfs resor. 



i7 



man uppsatt för hans räkning, tog han in hos Poniatowski, som 
bad honom äta litet; konungen hade nämligen icke förtärt 
något sedan sin avfärd från Bender. Sedan konungen därefter 
befallt honom att förklara för visiren, att han bestämt fordrade, 
att man skickade tillbaka fångarna till honom, eljes skulle han 
skriva till sultanen, steg han till häst för att återvända till Ben- 
der. Poniatowski gjorde vad som blivit honom befallt, och jag vet 
icke om han därvid använde alltför starka ordalag, men jag vet, att 
fångarna alls icke blevo lössläppta, utan beredde sig tillfälle att rym- 
ma, och att visiren, då han hörde, att generalen väl högröstat beskär- 
made sig över freden, lät säga honom, att hanfick lov antingen tiga 
eller gå sin väg, vilket senare han även ofördröjligen gjorde. 

Jag stannade ytterligare till den i6:e hos min gode värd, som 
gav mig alla bevis på uppriktig vänskap och aktning, ja, gick 
ända därhän, att han uppmanade mig att omfatta hans religion, 
vilket hos turkarna är ett vänskapsbevis, som de aldrig giva 
andra än dem de älska och akta mest. Ty fastän koranen bju- 
der dem att tre gånger om dagen tillsäga sina slavar att byta 
om religion, säga de dock ingenting till dem, med mindre de 
anse dem för hederliga människor och, för att begagna mig av 
deras uttryckssätt, värda att räknas bland museimännen eller de 
trogna. Ehuru de icke förvägra en kristen omskärelsen, om han 
beder därom, hava de ingenstädes några missionärer för att göra 
proselyter. Tvärtom giva de full frihet åt hjärtat och samvetet, 
över vilka de säga att Gud ensam är herre, och fördöma dem, 
som med våld av något slag tvinga andra, vore det också sina 
slavar, att bliva muhammedaner. Till sina uppmaningar lade han 
löftet om att hålla mig skadeslös för vad jag därigenom skulle 
kunna förlora i timligt avseende bland de kristna, och då jag 
vägrade och icke kunde underlåta att visa min motvilja, bad han 
mig om ursäkt och hoppades, att jag icke skulle taga illa upp: 
både hans samvete och den goda tanke, han hade om mig, hade 
tvingat honom därtill, sade han. 

Som jag redan hade fattat mitt beslut att beresa Tatariet 
och fruktade att icke alltid hava kanen så i närheten, att jag 



— ii 




kunde få ett pass av honom, bad jag paschan, som var hans in- 
time vän, att skaffa mig det. Han icke blott lovade mig det, 
utan förde mig till kanen, som hade sitt läger vid n:r 14. Vi 
blevo mycket väl mottagna i hans tält (se planen n:r II: A kanen, 
B paschan, D kanens livvakt). Jag stod, men han gjorde tecken 
åt mig, att jag skulle sätta mig på divanen, vilket jag gjorde 
(vid den plats, som är betecknad med c). 

Efter att hava ordat litet i allmänhet om kriget och den fred, 
som nu avslutat det, men som icke tycktes vara honom i sma- 
ken, framförde paschan till kanen vad jag önskade av honom, 
och kanen svarade: 
»Det skall ske.» 

Han frågade mig sedan, när jag ämnade resa. Jag sade, att 
jag ännu icke hade bestämt tiden för min avresa, men att jag 
trodde, att jag skulle komma att resa i början av november, så att 
jag hade vintern framför mig och kunde draga fördel av frosten, 
1 synnerhet sedan jag besett och befarit Krim och farit över den 
Kimriska Bosporen för att begiva mig in i det Noghaiska Tata- 
net, 1 enlighet med vad tatarerna från den trakten tillrått mig.35 
»Det är mycket bra», sade han och gav på samma gång befall- 
ning om att passet skulle utskrivas och postdateras två månader, 
d. v. s. dateras följande oktober månad. Enär han var mera in- 
tresserad av det kristna Europa än turkarna äro, som lägga an 
på att omgiva sig med en förnäm och djup okunnighet i detta 
avseende, och paschan dessutom till honom yttrat sig mycket 
fördelaktigt om mig, gjorde han mig åtskilliga frågor om det, och 
sedan vi kommit att tala om England, sade han, att han var för- 
vånad, »att ett så litet land var så rikt och mäktigt, som det 
framgick av dess präktiga flotta, dess talrika arméer, alla dess 
vunna segrar och intagna fästningar, och att det icke tänkte på 
att förstora sig genom att behålla sina erövringar för egen räk- 
ning.» Jag svarade därtill, att ett lands utsträckning ingalunda 
var det som bidrog till dess rikedom och makt och att motsatsen 
till och med ofta inträffade, såsom fallet varit med Venedig, som 
fordom härskat över en stor del av Grekland, och Genua, som 
sträckt sina erövringar ända till Palus maeotis,3 6 utan att det var 



19 — 



handeln och att England .i övertygelsen härom idkade handel 
över hela världen och därigenom beredde sina undersåtars väl- 
stånd och överflöd; vad beträffar de erövringar, det gjorde, eller 
i vilka det hade så mycken del, lämnade det dem åt sina allie- 
rade, vilka behövde dem för att göra sig gällande gent emot 
Frankrike, som i många år hade oroat Europa genom sin lika 
lyckliga som underbara förstoring. Något som ökade hans för- 
våning var att höra, att denna makt, ehuru den i detta krig hade 
på sin sida Spanien och flera av Englands forna bundsförvanter, 
nästan ständigt rönte motgång. Jag svarade, att detta förbund 
av det skäl, som jag anfört, var snarare besvärligt än fördelak- 
tigt för Frankrike och att Spanien var det en tung börda, liksom 
detta land fordom varit det för England, att Englands mål före- 
trädesvis var att förhindra, att den ena makten uppslukade den 
andra, och att hålla Europa i rättvis jämvikt, men att enligt nu 
ingångna underrättelser drottning Annas nya råd för henne fram- 
ställde fortsättandet av kriget, vilket hon dittills fört med en 
ovanlig framgång, såsom något mot denna jämvikt stridande, 
alltsedan genom kejsar Josefs död på kejsartronen uppsatts den 
prins, hon företagit sig att placera på Spaniens tron. 37 Jag sade 
också, att England för övrigt hade sina skepp, sin breda och 
djupa, alltid vattenfyllda grav mellan sig och Frankrike för att 
skydda sig mot överraskningar, ifall detta land eller någon annan 
makt fick lust att störa den fred, det alltid eftersträvade; men 
hände sig att de gjorde det eller råkade i tvist sins emellan, 
hindrade England dem med sina inhemska stridskrafter och ut- 
ländska trupper, som det kunde skaffa sig i så stort antal genom 
de penningar, dess handel inbragte. 

När vi samtalat en stund om dylika saker, var passet färdigt, 
och vi drogo oss tillbaka. Kanen hade en fin och livlig intelli- 
gens, var vänlig och tillgänglig och såg ut att vara sextiotvå eller 
sextiotre år. Han hade ett något mörkhyat, runt och rynkigt 
ansikte, kort hals och den ena axeln litet högre än den andra 
samt var av medellängd, med ett ord, han liknade mycket figu- 
ren A på planschen II. 



20 




Poniatowski, som var missnöjd med visiren, därför att denne 
tillrättavisat honom för hans frispråkighet beträffande freden, och 
som icke kunnat utverka de svenska fångarnas frigivande, sade till 
mig, att han var besluten att återvända till Bender, och då han 
på samma gång frågade, om jag ville följa med honom dit, sva- 
rade jag honom, att jag var oförhindrad att antaga detta förslag 
och var redo att följa honom när som helst. 3 8 Han utsatte vår 
avresa till den i6:e, och sedan jag tackat den hederliga paschan 
för hans artighet och lovat åter besöka honom så ofta jag kunde, 
begav jag mig på utsatt dag till generalen, och vi anträdde 
resan.* 

Sedan jag av vetgirighet frågat en bonde i den första lilla 
by, vi färdades igenom, om han icke hade några gamla koppar- 
eller silvermynt, svarade han mig, att en av hans grannar hade. 
Han följde mig till honom, och jag köpte två medaljer; det var 
det märkvärdigaste jag där fann. Vi anlände den iQ:e till Bender 
och funno, att konungen flyttat sitt läger; jag skall strax säga av 
vad anledning. 

Visiren hade icke fått besked av konungen av Sverige, om 
han ville avtåga och taga vägen genom Tyskland, men knappt 
var freden vid Prut sluten på sätt som jag berättat, förrän vi- 
siren bad herr Fleischmann, kejsarens sekreterare, som befann sig 
vid hans armé, att genast resa till Wien för att av regeringen 
begära fritt och hedersamt genomtåg för hans svenska majestät 
genom Tyskland. Han lämnade honom ett egenhändigt under- 
tecknat brev till prins Eugen samt order om hästar och tain.39 

Men liksom om Dnjestr velat gynna denne visirs avsikter ge- 
nom att redan på förhand bortjaga konungen av Sverige från 
sina stränder, svämmade denna flod så häftigt över sina bräddar, 
att hans majestät knappast installerat sig i sitt lilla Carlopolis, 
förrän han såg sig tvingad av denna flods vatten att övergiva 
det. 40 Jag skall här omtala, vad jag vid min ankomst fick höra. 
Konungen, som aldrig oroades för något och alltid var den siste 

* Poniatowski, som då hade titeln artillerigeneral, vilken han erhållit av 
konung Stanislaus, står numera lika väl hos konung August II av Polen, som han 
stod hos den förstnämnde. 



21 



att draga sig ur den största fara eller snarare låta sig ryckas 
ur den mot sin vilja, för att säga hur det verkligen var, stod re- 
dan i vatten till högt upp på stövelskaften, även i sin bostad. 
Han steg då till häst, för att vattnet icke skulle gå honom över 
huvudet, till den grad fruktansvärd var översvämningen. 

Hans majestät slog läger på en höjd vid stranden av samma 
flod en kvarts mil därifrån, vid en liten av moldaviter och valacker 
bebodd by vid namn Varnitsa (plan VI).* 1 Hans män följde hans 
exempel och togo in hos invånarna i byn. Konungen hade till 
storherren avsänt en utförlig redogörelse för visirens uppträdande 
vid Prut och beträffande fångarna, 42 och man hade i tre veckor 
med otålighet väntat vad verkan den skulle hava. Man fick då 
höra, att herr Fleischmann, som företagit en kurirfärd, återkommit 
till armén. Han medförde det svar från regeringen, »att framlidne 
kejsar Josef hade trott sig visa konungen en artighet genom att 
någon tid efter hans ankomst till Turkiet erbjuda honom ett så 
hedersamt genomtåg genom sina stater, som hans kejserliga maje- 
stät hade kunnat vänta av sina undersåtar, om han själv färdats 
fram; « a tt hans svenska majestät avslagit detta erbjudande på ett 
sätt som visat, att denna väg alls icke tilltalade honom eller var för- 
enlig med hans avsikter; men att om han nu ändrat mening, skulle 
han finna, att regeringen var lika sinnad mot honom som hans kejser- 
liga majestät varit och att detta genomtåg med alla de hedersbety- 
gelser, som tillkommo hans värdighet, fortfarande var honom öppet.» 
Visiren, som redan tämligen kände till konungens fasta vilja, 
fann icke lämpligt att börja med förslaget att taga vägen genom 
Tyskland, ty han var rädd att avskräcka honom. Men han 
skickade paschan från Saloniki att föreslå honom att återvända 
genom Polen med åtta tusen spahis, så framt det icke behagade 
hans majestät att taga vägen genom Tyskland, där han enligt 
avgivna försäkringar skulle bliva mottagen med alla hedersbety- 
gelser; tilläggande, att han, viss om konungens samtycke, lät de 
nödvändiga vagnarna och spahis avgå till Bender. Konungen 
svarade på detta dubbla förslag, att han ingalunda ville hava en 
mindre talrik eskort, än den storherren först lovat honom, och att 
han icke hade något annat svar att giva visiren. 44 



22 




Visiren, som blev stött av detta, föresatte sig att använda all 
sin auktoritet för att förmå konungen till avtag till vad pris som 
helst, och han avsände strax en av sina ägas till seraskieren i 
Bender med befallning att personligen begiva sig till hans maje- 
stät. 45 Han skulle ånyo för honom framlägga samma förslag 
och tillägga, att om konungen vidhölle sitt första beslut att en- 
dast med den talrika eskort, han i själva verket först begärt, men 
vilken, såsom han väl visste, aldrig blivit honom bestämt beviljad 
av storherren, färdas genom Polen och under denna förevändning 
ämnade stanna i Turkiet, skulle hans höghet icke blott finna sig 
kränkt därav, utan skulle till och med kunna vidtaga sådana åt- 
gärder, att de bleve allt annat än gynnsamma för hans beslut. 
Konungen mottog stående i sin vanliga ställning seraskieren, som 
framförde denna hälsning, och han svarade på samma sätt som 
förut. Då seraskieren så skickligt som möjligt givit konungen del 
av visirens hotelser, svarade hans majestät, som aldrig tyckt om 
att lata sig föreskrivas något och som med sin naturliga klokhet 
genast förstod, att man ämnade bruka våld: 

»Jaså, man tänker skrämma mig och tvinga mig? Jag är be- 
sluten att sätta våld mot våld. Säg visiren det!» 

Konungen gav samtidigt befallning till några närvarande offi- 
cerare att kalla soldaterna under vapen, och på ett ögonblick 
stodo två eller tre hundra soldater uppställda. Den häpne sera- 
skieren sade högt, i det han drog sig tillbaka: 

»Gud bevare oss från att komma i strid med våra vänner!» 

Så snart visiren fått höra detta, lät han indraga den s. k. 
tain, som bestod av femhundra écus om dagen för konungens, 
kansliets och generalernas bord samt av ved, smör, olja, spece- 
rier och annat för köket, foder till hästarna samt dessutom vissa 
penningesummor, som för varje vecka voro anslagna till mera 
framstående polska och kosackiska herrar samt till underhåll av 
fem till sex tusen man av deras trupper ävensom av de sven- 
ska och polska soldaterna. Han trodde sig därigenom driva ko- 
nungen till det yttersta, men han hade ännu icke äran att känna 
honom riktigt. I stället för att giva befallning om att spara på 
utgifterna, då så litet penningar funnos vid hans hov, befallde 

— 23 — 



konungen hovmarskalk von Duben* 6 att hålla två extra bord för 
officerarna. 

Emellertid hade visiren, som fått kunskap om de till storherren 
ingivna klagomålen mot honom, låtit spärra passagen över Donau 
för alla, som företogo sig att resa från den svenske konungens hov 
till Konstantinopel, och på hans befallning häktades till och med 
en betjänt hos mr Jefferyes,47 Englands minister hos hans majestät, 
och sedan två fransmän och tre svenska officerare, som voro avsända 
dit med åtskilliga depescher. Hovmarskalk von Duben kunde snart icke 
längre skaffa penningar för att utföra konungens befallningar be- 
träffande de båda borden och det ehuru Grothusen, konungens 
gunstling, så att säga »judaiserade» av alla krafter för att skaffa 
sådana såväl för sitt och konungens bord som för de båda andra, 
vilket han gjorde på ett mycket egendomligt och ytterst generöst 
sätt, ty han upplånade av judar, turkar och greker alla penningar, 
han kunde komma över, till en ränta av tjugo å trettio floriner 
per hundra i månaden. Duben, som visste, att Fabrice redan 
hade lämnat hovet penningeförsträckningar, omtalade för honom 
i vilken förlägenhet han befann sig, emedan de penningar, Grot- 
husen skaffade på hårresande villkor, icke räckte. Fabrice lovade 
honom några tusen écus och sade, »att det var tråkigt, att vägen 
över Donau var spärrad och att han fruktade att snart vara utan 
själv, om han icke lyckades hitta på något hemligt medel att lura 
vakterna, så att han kunde skicka och låna i Konstantinopel.» Vi 
voro på supé hos kanslern von Miillern,* 8 då han för oss omtalade 
denna förlägenhet, och jag sade, att jag tillräckligt kände Tur- 
kiets karta för att företaga resan. Tagande mig på orden, frå- 
gade kanslern, om han fick föreslå konungen att skicka mig. Jag 
svarade ja. Han lämnade oss därför omedelbart efter supén för 
att begiva sig till hans majestät, som innan han gick och lade 
sig lät utskriva och undertecknade mina depescher, vartill större 
delen av natten åtgick. Fabrice lade sig icke ens då de voro 
färdiga, utan skrev till och med flera enskilda brev i samma syfte. 
Så snart jag mottagit breven från hovet, bland vilka även var en 
oinskränkt fullmakt för mig att upplåna penningar, togo vi ur 
bladen i några böcker, som jag hade, och ditlade i stället dessa 





brev ävensom hans enskilda samt klistrade över papper för att 
dölja dem för turkarna, ifall jag skulle bliva visiterad. Jag be- 
gav mig på väg den 8 september klockan tre på morgonen med 
Kiha*9 som mål, därifrån jag föresatte mig att färdas vattenvägen, 
som var snabbare än någon annan väg, om vinden blev gynn- 
sam, ty i synnerhet då var det ingen brist på båtlägenheter till 
Konstantinopel. Kunde detta icke gå för sig, ämnade jag över- 
gå Donau vid Ismail, en liten stad sex mil högre upp, vilken vi 
färdats igenom på vår resa från Konstantinopel till Bender, samt 
sedan fortsätta landvägen. 

^ Jag anlände på aftonen till Kilia, som ligger tjugoåtta mil 
frän Bender. Det är en ganska stor stad, nära Donaus mynning, 
åtta mil från dess utlopp i Svarta havet. Den har en talrik be- 
folkning av turkar, judar, greker och några armenier. Den har 
ett stort gammalt slott utan garnison och i intet avseende an- 
märkningsvärt. Jag efterhörde vid min ankomst, hurudan vinden 
var och om det fanns någon båtlägenhet till Konstantinopel, som 
ligger omkring tvåhundra fyrtio sjömil därifrån. Det svarades 
mig, att det fanns två eller tre båtar och att de skulle gå dagen 
därpå, fastän vinden icke var fullt gynnsam. Jag uppsökte därpå 
den aga, som förde befälet där. Jag sade till honom, att enär jag 
slutat det jag hade att göra i Bender, återvände jag till Konstan- 
tinopel, där jag var villig att stå honom till tjänst. Han svarade 
först: >Olmas> (du kan inte). Han sade, att visiren hade utfärdat 
bestämt förbud att framsläppa någon, tillhörande den svenske ko- 
nungens följe. Jag svarade, att jag icke var svensk, att jag icke 
hade något att göra med visirens och konungens tvister och att mina 
affärer, som krävde en snabb återresa, icke behövde lida därav. 
»Visiren», sade jag, »har icke förbjudit att iakttaga Englands 
överenskommelser med Porten, enligt vilka jag såsom engelsk 
undersåte äger rätt att gå och komma överallt i det ottomanska 
riket utan att bliva trakasserad eller fördröjd, och denna turkiska 
ferman5° ( SO m jag samtidigt drog upp ur min ficka och räckte 
honom) bekräftar detta.» 

»Den är för gammal», sade han, efter att hava tittat på date- 



nnsfen. 



4 — 163226. Seignettr de la Motrayes resor. 



'■5 — 



Jag svarade, att överenskommelserna icke kunde bliva för gamla 
och att, om han hindrade mig att begagna mig av de båtlägen- 
heter, som nu funnos, kunde jag icke underlåta att hos storherren 
själv anföra klagomål över att överenskommelserna blivit kränkta. 
Han tog då på sig en stursk min och sade, att visirens befallning 
var icke blott att häkta alla, som ämnade från konungen av 
Sverige begiva sig till Konstantinopel, utan även att beslagtaga 
de brev, som de befunnos medföra. Härtill svarade jag, att han 
blott behövde skicka någon att genomsöka mina kläder och visitera 
mig, vilket han gjorde. Hans kiahia följde med mig till en grek, 
hos vilken jag tagit in. Jag öppnade min kappsäck och tillsade 
honom att söka. Som jag visste, att presenter i hög grad inverka 
på turkarna, förärade jag honom en liten kikare för hans egen 
räkning och en annan större och vackrare för ägan (jag hade 
dem i min kappsäck). Därefter sökte han på ett sätt, som visade, 
att han icke ville finna. Han icke ens rörde vid de böcker, i 
vilka mina depescher lågo. Då jag sade honom, att jag var be- 
sluten att begiva mig till hären och av visiren själv, i vars om- 
givning jag hade goda vänner, som jag nämnde vid namn, begära 
tillstånd att passera, om hans herre fortfarande förvägrade mig 
det, lovade han att göra vad han kunde för att bespara mig detta 
dröjsmål och besvär, och han höll ord. Han återkom kort där- 
efter för att säga mig, att utsikterna voro goda, och bjöd mig 
att morgonen därpå intaga kaffe hos hans herre. Härtill sade jag 
icke nej, och sedan jag dagen därpå först begivit mig till denne 
kiahia, lät han mig förstå, att han förmått ägan att låta mig 
passera, och tillade, att han i mitt rum lagt märke till ett par 
mycket vackra västerländska pistoler och att ägan hade beställt 
sådana från Kilia, men icke kunnat få några. Han frågade mig, 
om jag icke skulle vilja avyttra dem, eftersom jag kunde få andra 
i Konstantinopel. Jag förstod hans tankegång, och lämnande min 
mahul* till en tjänare, tillsade jag honom att gå efter dem i min 
bostad. Han gjorde det, och så snart han kommit tillbaka med 

Mahul, turkisk ring, prydd med en granat eller annan sten, på vilken 
ägarens namn vanligen är inristat på turkiska. Den användes som signetring, 
och man medsänder den såsom fullmakt, då ett bud skall avhämta något. 



26 — 



dem, gingo vi in till ägan, som jag bad hålla tillgodo med dem. 
Det gjorde han också och mottog mig mycket artigt. Han sade 
mig, att jag föreföll honom hava ärliga avsikter och att han ville 
låta mig passera, om jag gav mitt ord på att jag återvände endast 
för mina egna angelägenheters skull. Jag tackade honom och 
tillade, att jag skulle söka visa honom min tacksamhet på annat 
satt, och vi skildes som goda vänner efter att hava druckit kaffet, 
som han lät åtföljas av en liten broderad näsduk. Två timmar 
senare steg jag ombord på en turkisk tchaik,* 1 som samma dag 
seglade ned till Donaus mynning. Vi gingo där till ankars och 
seglade följande dag vidare med den bästa tänkbara vind. Men 
mot aftonen tilltog denna vind och övergick till en våldsam storm, 
då vi redan voro långt ute på öppna havet. Matroserna tycktes 
mycket oroliga att döma av den skyndsamhet, varmed de beslogo 
seglen, och de tunga suckar de därvid drogo i stället för att 
skrika, som grekerna göra. De lämnade endast ett segel uppe, 
nämligen locken. Då jag märkte deras rådlöshet, ehuru den icke 
tog sig några högljudda uttryck, sade jag till reis (kaptenen), att 
jag var tillräckligt förtrogen med sjöfart för att förutse, att om 
vi fortfarande fingo hava lika stark förlig vind, skulle vi dagen 
därpå klockan tolv vara framme vid inloppet till Konstantinopels 
sund, dit vi måste styra med undvikande av land. Han svarade 
mig: »Ickallah (Om det behagar Gud!) De andras fruktan för- 
mådde dem emellertid att utlova en korban (ett offer, som består 
av några får, vilka man slaktar för de fattigas räkning), i händelse 
vi skulle komma lyckligt i hamn. Vi voro också verkligen fram- 
emot middagstiden på ett kanonskotts avstånd från den s. k. Pom- 
peji kolonn. S 2 Vinden hade då minskat litet i styrka, och strax 
på morgonen stillnade det så mycket, att tchaiken hade svårt att 
taga sig in i sundet före nattens inbrott. 

Jag betalade här min kapten och tog en båt för att komma 
fortare till Konstantinopel, än jag till följd av vindstillan kunde 
komma med denna tchaik. Matroserna, som höllo på att samla 
ihop penningar till sin korban, frågade nu, om jag icke ville bi- 
draga till den, men jag svarade, att jag icke hade gjort något 
löfte, emedan jag icke hyst någon fruktan, och att jag därför 



27 



icke hade något att göra med deras korban. Jag gav dem emel- 
lertid litet till kaffe, sade jag. 

Jag gick strax till det svenska sändebudet, överste Funck, men 
träffade endast herr Perman, legationssekreteraren, som sade mig, 
att en kapigi bachi och några tchiaous från Porten för några 
veckor sedan kommit och tillsagt gesanten, att han måste begiva 
sig till visiren, och att de till och med nödgat honom genast av- 
resa. 53 Han var förvånad över att vi icke hört något därom i 
Bender. Jag anförde såsom skäl därtill, att brevväxlingen genom 
visirens förbud blivit avbruten, och lämnade honom mina. depescher 
jämte hans majestäts fullmakt, som bemyndigade innehavaren att 
av köpmännen upplåna de och de summorna på sådana villkor 
han kunde erhålla. Men huru vi än bemödade oss under flera 
dagar, både han och jag, gående från köpman till köpman, var det 
endast den engelska nationens skattmästare, mr Thomas Cooke,54 
till vilken jag haft med mig ett brev från Fabrice, som ville för- 
skjuta konungen penningar. Han anskaffade på mindre än tre 
dagar trettio tusen écus, och sedan vi växlat dessa penningar i 
guld, fördelade vi denna summa i två lädersäckar, som vi bundo 
tillsammans för att lägga dem på en häst. Jag avreste försedd 
med ett pass från Porten, som jag bett mr SuttonSS begära för 
min räkning, och åtföljd av en janitschar och en god vän till mig, 
som var köpman, begav jag mig på väg. Innan vi kommo till Do- 
nau, mötte vi hären, som nu återvände till Adrianopel. Janitschar- 
agan lät hejda mig för att utforska, vem jag var och vart jag skulle. 
Jag svarade, att jag var engelsk undersåte och på väg till en 
engelsk minister i Bender, dit den engelske ambassadören skickade 
mig. Janitscharen, som ingenting visste om motsatsen, svor på 
att vad jag sade var sant, varpå han lät oss fortsätta vår resa. 
Då vi kommit till Kauschani, en liten stad, varom jag redan talat, 
belägen tre till fyra mil från Bender, och blott funno en häst till 
reds i stället för de fyra jag behövde och på vilka vi blevo till- 
sagda att vänta två till tre timmar, sände jag en betjänt, som jag 
hade med mig, med ett brev till Fabrice för att låta honom veta var 
jag fanns och vad jag hade med mig. Han meddelade detta 
genast till hans majestät, som skrattande utnämnde mig till »mycket 



28 — 



utomordentligt sändebud» och sade, att man måste fara mig till 
mötes och mottaga mig såsom ett sådant. Jag var i själva verket 
ett slags sändebud, som ovanligt nog och mycket lägligt kom 
tillbaka med mina trettio tusen écus, ty vid hovet rådde stor brist 
på penningar. Herrarna Grothusen, von Diiben, krigsrådet FeifS 6 oc h 
Fabnce kommo mig till mötes en mil från Bender. Jag blev 
bjuden på en präktig supé hos den förstnämnde, ty det var natt, 
innan jag hade överlämnat vad jag medförde till denne gunstling 
vilken var så att säga överste skattmästare. Hans majestät kom 
som vanligt och tittade på oss genom fönsterna till den sal, där 
vi sutto till bords och där man givit mig hedersplatsen. 

Enär misshälligheterna mellan konungen och visiren tilltagit 
under min resa, hade den senare låtit gripa en grek, som var tolk 
hos hans majestät och hade skrivit de till sultanen ingivna klago- 
målen mot honom, och hade låtit i en vagn föra honom belagd 
med fotbojor till Otjakow, där han var i fängelse. 57 Visiren hade 
dessutom velat framtvinga en överenskommelse mellan den svenske 
gesanten Funck, som han hade i lägret, och herr Sjafirov, till 
vilken han på visst sätt tvingat honom att gå för att förhandla 
om konungens färd genom Ryssland.5 8 Men denne gesant hade 
förklarat för den ryske ministern, att han icke hade något att 
säga honom utan befallning från hans majestät, varpå visiren för- 
ständigat honom att begiva sig till Bender för att erhålla en så- 
dan befallning. Han hade varit där, men konungen hade befallt 
honom att återvända och förklara, att han icke ville lämna tillåtelse 
att underhandla med Sjafirov, utan att han vidhöll sin fordran på 
en eskort av sextio tusen man, varom Porten ingivit honom för- 
hoppning. 

Den ii oktober skrev konungen av Sverige följande brev till 
konung Stanislaus.59 

Ers Majestät. 

Sedan jag sist hade äran skriva till Ers Majestät, den 17 
juni, har jag haft nöjet mottaga tre brev från Ers Majestät, av 
vilka det senaste, daterat den 1 1 augusti, ger vid handen, att Ers 
Majestät fortfarande oroar sig både över min hälsa och min vistelse i 

— 29 — 



detta fjärran land, medan fienderna hota att tränga in i Pommern. 60 
Jag är Ers Majestät mycket förbunden för den trofasta vänskap, 
Ers Majestät hyser för mig, och försäkrar Ers Majestät, att jag å 
min sida aldrig skall underlåta att besvara densamma. Vad angår 
fiendernas planer mot Pommern, hoppas jag, att de icke skola 
tillfoga detta land någon skada, och att de åtgärder, som mina 
generaler under Ers Majestäts visa ledning hava vidtagit, skola 
komma deras stora planer på skam. De planer, tsaren hade tänkt 
bringa till utförande mot det ottomanska riket, hava stått honom 
dyrt, ty hans här har icke blott blivit i grund slagen, utan han 
själv har även blivit tvungen att på ett förödmjukande sätt bedja 
storvisiren om fred, ehuru visiren till följd av sin dumhet icke 
förstått begagna den stora fördel, som lyckan spelat honom i 
händerna. General Poniatowski har åtagit sig att underrätta Ers 
Majestät om alla med dessa båda händelser förknippade omstän- 
digheter, liksom om annat i samband med vår avresa etc, varför 
jag hänvisar till hans berättelse och försäkrar Ers Majestät, att 
ingen kan i högre grad än jag vara 

Ers Majestäts uppriktige broder, 

vän, 

Carolus. 
Vid Bender den 1 1 oktober 1 7 1 1 . 



granne och bundsförvant 



Allt stod ungefär på samma sätt till den i2:e, då visiren, som 
närmade sig Adrianopel och själv rubbades i sitt beslut, då han 
fann konungen orubblig, började tala och bete sig annorlunda; ty 
då han såg, att hans åtgärder och hotelser icke haft någon verkan, 
tillgrep han inställsamhet, lät genast frigiva den grekiske tolken 
och skrev till hans majestät ett brev, i vilket han erbjöd sina 
tjänster; dessutom befallde han, att konungen skulle återfå sin 
tain. Men konungen vägrade, sägande, »att han endast skulle 
ånyo taga emot den av storherren själv eller av en annan visir, 
som hyste vänligare avsikter än han». 

Då visiren först i slutet av oktober anlänt till Adrianopel, 
sände storherren honom en sabel, 61 vars fäste och slida voro besatta 
med mycket dyrbara stenar, samt en befallning, som tycktes vara 



*o — 



en artig inbjudning att komma till Konstantinopel. Men som 
denne visir hade i det brev, som Osman aga framburit till hans 
höghet jämte fredsfördraget, lovat att själv till honom överlämna 
nycklarna till Asov,* dit han sänt en viss Ali pascha i egenskap 
av guvernör, och detta efter åtta till tio veckor enligt tsarens löfte, 
förklarade han, att han ville hålla sitt löfte, om också icke vad 
tiden beträffade, så åtminstone vad själva saken angick. Men han 
befann sig i en brydsam belägenhet. Han frågade jämt och samt 
de såsom gisslan . överlämnade, när Asovs nycklar skulle komma, 
och då han icke fann deras svar tillfredsställande, hotade han dem. 
Emellertid väntade han dem i varje ögonblick enligt deras ord, 
och han stannade ännu någon tid i Adrianopel. Men emedan 
storherren fick för sig, att tsaren gäckades med Höga Porten, 
kanske även misstänkte annat, lät han denna stads bostangi-pachi 
fråntaga visiren Baltadgi Mehemet pascha rikssigillet 6 3 och över- 
lämna det till janitschar-agan Jussuf pascha, vilket skedde den 9 
november.** Sedan denne blivit beklädd med en visirs makt, 
upplöste han hären och sände den i vinterkvarter, varefter han 
begav sig till Konstantinopel. 

Den avsatte visiren sändes till Lemnos utan att storherren lät 
fråntaga honom något av hans ägodelar, efter vad man sade, 
emedan han icke var rik. Men Osman aga, som varit hans 
kiahia, gick ett helt annat öde till mötes. Han blev fråntagen 
allt vad han ägde och därefter halshuggen, emedan han påstods 
hava underhållit brevväxling med den beryktade Ali pascha, som 
var förvisad till Mytilene, 6 5 och i samförstånd med honom eller på 
hans råd till sin herre skrivit brev, i vilka han för honom fram- 
höll, »att enär Asovs nycklar icke kommo och ej heller under- 
rättelser om Taganrogs rasering, borde han begiva sig till hären 
och avsätta sultanen, som var van att avliva sina trognaste under- 
såtar vid minsta misstanke och utan någon som helst hänsyn till 

* Jag tror, att det är sed, åtminstone bland turkarna, att till storherren över- 
lämna guldnycklarna till de fasta platser, som underkasta sig honom; så skedde 
ännu med Oran, 62 som morerna återtogo från spanjorerna. 

** Jussuf pascha var född moskovit. Han hade blivit köpt som ung och upp- 
fostrad i seraljen bland adgiamoglans, 64 varför folket kallade honom Yesir Jussuf 
pascha (slaven). 



31 — 



de tjänster de gjort; därpå hade han två autentiska exempel det 
ena i Firan Hassan pascha, 66 vilken han förnämligast hade att 
tacka för tronen, liksom han jämväl stod i sådan förbindelse till 
många andra hederliga människor, som han avlivat, och det andra 
i Ah pascha, som blivit berövad allt och bannlyst till belöning för 
sina tjänster». 

Vare därmed huru som helst, säkert är att en kapigi bachi 
gick att taga denne Ali paschas huvud på samma gång som man 
halshögg Osman aga, som sades hava blivit genom uppsnappade 
brev överbevisad om delaktighet i denna komplott. Deras huvuden 
kastades m i rådssalen, då storherren presiderade, samt blevo se- 
dermera upptagna och uppsatta framför stora porten till seraljen 
såsom det plägar ske med förrädares och konspiratörers. 

Den nye visiren lät erbjuda tainen åt konungen av Sverige 
vilken i tanke att visiren ämnade slå in på andra vägar än sin 
företrädare, mottog den och tillät sina män att göra detsamma. 

Då emellertid de moskoviter, som utgjorde gisslan, hade för 
denne visir bedyrat, att Asov ofelbart skulle överlämnas till Ali 
pascha, som hans företrädare Baltadgi Mehemet hade ditsänt 
hotade han dem med att sätta in dem i de Sju tornen, om så 
ej skedde. 

Vid Porten gjordes intet varken för eller mot konungen. Man 
uppmanade honom nu ej längre varken att begiva sig bort eller 
att stanna. Flera av hans män byggde sig hus i Varnitsa, och 
överste Grothusen, som först hade börjat, föreslog konungen, som 
alltjämt bodde i ett tält, där han började lida av kölden, att flytta 
till ett av de färdigbyggda husen, men han vägrade. Grothusen 
bad honom då att åtminstone tillåta, att man byggde honom ett 
Hans majestät samtyckte härtill och ville, att det skulle vara av 
sten, något i Bender mycket sällsynt. Grunden till detta hus la- 
des i början av november i 7 n, då jag begav mig på en resa 
till Tatanet. 










III. 

{Orig. II: f.) 

Konungens av Sverige mellanhavanden med det ottomanska hovet. Han 

tages tillfånga. 

Vi besökte den 4 januari 1713 bujuk imrehor och chiaous 
bachi, 6 ? vilka enligt vad man tyst förtrodde varandra hade 
i uppdrag att vaka över kanens och paschans åtgöranden, 
ty, tillade man, de voro i Adrianopel misstänkta för att stå på 
svenkarnas sida eller åtminstone vara alltför medgörliga mot dem. 
De mottogo oss mycket väl och bådo även Fabrice och Jefferyes, 
liksom de andra gjort, att söka förmå konungen att begiva sig 
bort 1 godo och med det snaraste. Jefferyes sade ingenting, men 
Fabrice svarade, att han redan försökt det, men att han trodde 
sig hava anledning frukta, att konungen börjat hysa en viss miss- 
tro och fått för sig, att man hade för avsikt att utlämna honom 
åt hans fiender, när man på detta sätt sökte påskynda hans av- 
resa. När de hörde detta, förde de den ena handen till huvudet 
och den andra till skägget och svuro vid såväl det ena som det 
andra, att de voro redo att till konungen och till dem såsom ut- 
ländska ministrar avgiva en skriftlig försäkran eller förklaring, 
som skulle undertecknas av dem och som de skulle låta kanen 
och paschan 68 underteckna, av innehåll att de, för den händelse 
hans majestät begåve sig på väg och enligt hans höghets avsikt 
såsom vän färdades genom Polen, ville anses och behandlas av 



5 — 1 63226. Seigneur de la Motraye^s resor. 



33 



alla Portens och konungens av Sverige gemensamma vänner så- 
som trolösa och förrädare, värda allt förakt och straff, om de 
tilläte, att hans fiender krökte ett enda hår på hans huvud; och 
att de skulle till dem överlämna denna förklaring, så att de 
kunde offentliggöra den och utsända den till hela kristenheten 
och till alla mot konungen vänskapligt sinnade makter, som 
kunde hämnas honom. Härtill svarade Fabrice: 

»Vi tvivla ingalunda på eder uppriktighet och edra avsikters 
redlighet, men det gäller att därom övertyga konungen, och det 
är på detta vi skola arbeta av alla våra krafter.» 

Sedan vi utbytt ännu några ord om samma sak och druckit 
kaffe, drogo vi oss tillbaka. De båda herrarna underläto icke 
att framställa allt detta för hans majestät, som var sysselsatt med 
att i egen person arbeta på sina förskansningar. Konungen sade 
dem, att de kunde meddela turkarna, att han beredde sig på att 
mottaga dem. Han skämtade med dem och kallade dem frivil- 
liga medlare, jämförande dem med Englands och Hollands am- 
bassadörer, vilka utan fullmakt eller befallning eller tillåtelse från 
sina hov företagit sig, sade han, att åvägabringa och förnya fre- 
den mellan tsaren och Porten. Han lät dem med ett ord förstå, 
att de icke behövde göra sig besvär. Jag åtföljde dessa herrar 
till turkarna men icke till hans majestät. Vi återvände dagen 
därpå till de förra och började med kanen, hos vilken vi funno 
paschan. 

Sedan herrarna sagt dem, att de ännu icke lyckats påverka 
hans majestät i den riktning de önskade och skingra den misstro, 
som bemäktigat sig honom, svarade kanen: 

»Sägen snarare envishet, ty jag ser», tillade han med bekymrad 
uppsyn, »att man icke kommer någon vart med denna demir- 
bache (järnskalle).» 

Den mera hovsamme paschan tog till orda och sade till her- 
rarna: 

»Ätervänden till konungen och framhållen för honom, att han åt- 
minstone borde taga i betraktande, att om vi icke vore hans vänner 
i så hög grad, som vi äro det, och om vi hyst mindre tillit till hans 
ord, skulle vi icke hava lämnat honom de tolv hundra pungar, 6 9 



34 




som han fått mot storherrens befallning och med risk för oss 
att minst bliva drivna i landsflykt, samt att vi förtjäna mera hän- 
syn an han visar oss och att vi vad angår de tusen pungar, han 
begär, skola laga så, att han icke behöver dem för sin resa, även- 
som att vi skola tillhandahålla honom alla förnödenheter för den- 
samma, ända tills han uppnår sina egna gränser.» 

De tackade honom för dessa frikostiga försäkringar och lo- 
vade att framställa dem för konungen i de fördelaktigaste färger. 
Därefter besökte vi ytterligare bujuk imrehor och chiaous bachi, 
vilka befunnos hava samma tänkesätt som paschan. Herrarna 
fingo samma uppmaningar att använda allt sitt inflytande och de 
bastå skäl för att övertala konungen att göra som de önskade. 
De tackade dem med liknande försäkringar, och vi droo-o oss 
tillbaka. ö 

Jefferyes, som icke tyckt om konungens skämt om den roll av 
frivillig medlare, som han spelade, sade under vägen till Fabrice, 
att han väl ville, om det var möjligt, tjäna konungen utan den- 
nes vetskap och mot hans vilja i hans mellanhavanden med tur- 
karna, men att han trodde det icke tjänade något till att infinna 
sig hos konungen i egenskap av medlare, enär konungen visat 
sig ogilla den engelska och holländska medlingen i Konstantino- 
pel, som förmodligen givit anledning till detta skämt, och att Fa- 
brice, som stod på så förtrolig fot med konungen, sannolikt en- 
sam skulle uppnå mera än de båda tillsammans.^ Fabrice gick in 
pa att göra ett försök och lämnade oss för att begiva sig till 
det svenska lägret, där konungen var sysselsatt med att anvisa 
sina man de poster de skulle intaga. Så snart konungen fick se 
honom, avlägsnade han sig litet från förskansningarna, liksom för 
att gå honom till mötes och tala enskilt med honom, vilket ingav 
honom en viss förhoppning om att Jefferyes haft rätt i sin förmo- 
dan. Han blev i själva verket mottagen som vanligt, d. v. s. på 
det allra nådigaste. Men i stället för att giva honom ett sådant 
svar, som han hoppats på och smickrat sig med att kunna er- 
hålla, bad konungen honom skrattande att träda närmare och 
titta på förskansningarna kring hans lilla läger, barrikaderna vid 
hans hus och andra förberedelser, som han höll på att vidtaga, 









S5 — 



sade han, för att mottaga kanen och paschan, samt att sedan gå 
och tala om för dem, hur han tyckte de voro. Han svarade 
hans majestät: 

o »Jag tycker de äro mycket bra, men man behöver icke under- 
blåsa^ den eld, som redan brinner alltför starkt.» 

»Å, var inte rädd! Allt skall gå bra», svarade konungen. »De 
befallningar, varom ni talat med mig, äro fingerade.» 

Fabrice sökte förgäves försäkra honom om motsatsen. Han 
kunde icke bringa honom på andra tankar och drog sig tillbaka 
mycket missbelåten, och sedan han avlagt besök hos von Mullern, 
blev han det i än högre grad. Han gjorde kort därefter ännu 
ett sådant försök med konungen, men med lika liten framgång, 
så att då han såg att kanen, paschan och storherrens fullmäktige 
ämnade skrida till utförandet av sina befallningar, framhöll han 
för dem, att med det lynne, konungen hade, skulle han försvara 
sig till det yttersta med alla sina män, vilka alltid räknade för 
sin plikt och sin ära att göra som han och följa honom i de 
största faror; de måste därför taga i övervägande, om deras be- 
fallningar sträckte sig ända till det fruktansvärda blodbad, som 
otvivelaktigt skulle bliva följden av deras utförande. De förstodo 
härav, ävensom av de svar, konungen givit på alla deras förslag, 
böner och framställningar, och av de försvarsåtgärder och för- 
skansningar, på vilka de kunde se honom själv arbeta, att det 
skulle kunna ske så; och befarande, att hans höghet skulle kunna 
såsom ett brott tillvita dem hans död, avsände de den y-.e var 
sin choadar till Adrianopel för att på förhand fritaga sig från 
allt ansvar för vad som komme att inträffa och erhålla nya be- 
fallningar. ^ När konungen genom Fabrice fick höra talas om 
detta, sade han, att om man sände till Adrianopel för att erhålla 
nya befallningar, så var det ett bevis på att de första voro fin- 
gerade. Fabrice gjorde honom nya föreställningar, men allt var 
förgäves. Konungen tycktes endast höra på det som rörde pro- 
vianteringen. ?2 

Enär konungen hade ådragit sig många skulder, läto kanen 
och paschan, vilka föreställde sig, att han måhända icke ville resa, 
förrän han betalat dem, föreslå konungen, att de skulle förmå 

- 36 ~ 




hans fordringsägare att giva sig till tåls, tills han återkommit 
hem och kunde ställa dem till freds. De tillade även, att enär 
de visste, att de hade dragit fördel av hans officerares nödställda 
belägenhet och förmått dem att skriva förbindelser på hundra 
écus, ehuru de icke fått mer än tredjedelen, skulle de förbinda 
sig att låta gäldenärer och fordringsägare på sin religions heliga 
böcker svära på hur mycket som lämnats och mottagits och att 
mera betalning icke skulle begäras, ty koranen förbjöde att ut- 
låna penningar till ockerränta. Men konungen lät svara dem, att 
om någon av hans officerare hade erhållit endast 10 écus och 
skrivit skuldsedel på hundra, skulle han betala hundra. 

Då allt förblev på samma sätt, intalade sig svenskarna och 
utspndde i lägret, att storherrens befallningar varit låtsade och 
att det som försiggick varit utslag av stämplingar av konung 
August och tsaren, som vunnit på sin sida den tatariska kanen 
och paschan, vilka förbundit sig att till dem utlämna konungen 
och hela hans följe, när de färdades genom Polen. Polackerna 
hade icke väl fått höra detta, förrän de under natten lämnade 
de förstäder, där de på kanens och paschans befallning bodde, 
för att begiva sig till den svenske konungen. Men de kunde 
icke göra det så oförmärkt, att icke janitscharerna och lipkas i 
kvarteret bemäktigade sig en del av deras män och hästar, i 
synnerhet de som tillhörde greve Tarlo, som vid detta tillfälle för- 
lorade alla sina vackra cirkassiska och arabiska hästar, på vilka 
han satte högt värde, utom två eller tre, med vilka han räddat 
sig över till lägret." 

Under det att detta försiggick, lyckades av Fabrice och Grot- 
husen väl betalade janitscharer att trots tatarernas vaksamhet un- 
der natten i hemlighet föra till lägret alla nödiga livsmedel. De 
betjänade sig därvid bland annat av följande list. De hade med 
på förhand betalade moldaubönder överenskommit, att dessa skulle 
lasta sina vagnar med bröd, vin och frukt i avlägsna byar och 
framemot aftonen komma för att sälja dessa varor, låtsande sig 
vara i okunnighet om kanens och paschans förbud, enär det var 
så långt från deras by till Varnitsa. De utförde detta enligt över- 
enskommelsen, och tatarerna kastade sig först över vagnarna 



37 — 



men svenskarna, med vilka de icke hade befallning att inlåta sig 
i strid, gjorde utfall mot dem och satte sig utan synnerlig möda 
eller fara i besittning av livsmedlen. Konungen själv satte sig i 
spetsen för en avdelning av sitt folk för att på detta sätt provi- 
antera och föra de lastade vagnarna in i sitt läger. Det gick knap- 
past någon dag, utan att han red ut på detta sätt, än för samma 
ändamål, än för att taga sin vanliga motion eller för sitt nöje, vilket 
blev ännu större vid åsynen av några tusen tatarer, som flydde 
för honom eller för honom öppnade en vida bredare passage, än 
han behövde för sin lilla skara. Den oförskräckte konungen, som 
älskade faran ju större den var, red en dag genom staden Ben- 
der, ehuru den var så att säga besatt av hans fiender, han som 
aldrig velat bo där eller ens sätta sin fot på dess gator, när han 
ännu stod på vänskapligaste fot med kanen och paschan. 

Den 24:e blevo några av general Poniatowskis och överste 
Grothusens hästar, som anlänt från Konstantinopel, beslagtagna 
och konfiskerade av paschan. 

Den 2 5:e på aftonen tog en liten avdelning svenskar från ta- 
tarerna en vagn med livsmedel, som några moldaviter anlänt med. 
Den 2C;:e återkommo kanens och paschans båda choadarer 
från Adrianopel med underrättelse, att man i stora divanen 
vid vilken storherren själv presiderat, hade beslutat, icke blott att 
de första befallningarna skulle verkställas, utan även att om man 
kunde gripa konungen av Sverige levande, man skulle sätta ho- 
nom på en vagn och föra honom till Saloniki eller någon annan 
plats, som hans höghet behagade befalla; att om så hände, att 
man dödade honom, hans död icke skulle tillvitas någon mu- 
seiman såsom ett brott, utan skulle vara ett straff för hans 
otacksamma upproriskhet mot kejsaren, hans välgörare; att muf- 
tin till och med genom en fetva medgivit, att han och hans män 
skulle få nedhuggas, om de framhärdade i att göra motstånd 
och försvara sig, och att en kapigi bachi medförde denna nya be- 
fallning eller den fullmakt, som bekräftade de första. ™ 

En tatar vid namn Cepherza mirza gav greve Tarlo del av 
denna underrättelse. Han framförde den till konungen, som inga- 
lunda lät sig bekomma. Fabrice, som samtidigt erfor den, begav 

- 38 - 



sig till konungen för att göra ett nytt övertalningsförsök, men 
det blev lika fåfängt som de föregående. Då kapigin några tim- 
mar därefter anlänt, sändes först en tatarisk myrsa och en tur- 
kisk aga till konungen för att giva honom del av den nya befall- 
ningen att använda vapenmakt mot honom, i händelse han fram- 
härdade i sin vägran att genast avresa i godo, samt för att taga 
kännedom om hans sista vilja. Hans majestät gav dem intet 
annat svar än det han redan givit dem. Hans kaplaner, som 
sågo att fruktan för människor hade så föga rum i hans hjärta, 
att han tycktes vilja med en handfull män trotsa storherrens trup- 
per och bekriga honom i hans eget land, samlades då omkring 
honom för att söka beveka honom genom fruktan för Gud. De 
besvuro honom att icke på detta sätt åt en fåfäng ståndaktighet 
offra den sista resten av Pultavaarmén och sin egen dyrbara per- 
son. De framhöllo för honom, att enär var och en var herre i sitt 
hus, beginge turkarna ingen orättvisa, om de tillsade främlingar, 
dem de härbärgerat och fött, att vända åter hem, eller ens om 
de tvingade dem därtill, ifall de vägrade; men att det från dessa 
främlingars sida vittnade om både orättvisa och till och med 
otacksamhet, som är en mycket stor synd, att strida mot sina 
välgörare för att mot deras vilja stanna hos dem. 

Konungen, som icke tyckte om detta tal, avbröt dem och 
sade: 

»Viljen I predika, så väljen en annan plats och andra åhörare: 
här är det fråga om att slåss.»" 

Därmed vände han dem ryggen. 

Polackerna lämnade för andra gången hans majestät och 
drogo sig tillbaka till staden, därifrån janitscharerna en stund 
därefter började tåga ut till ett antal av tre tusen, då och då 
ropande: Allah! Allah! Topigerna, som voro tvåhundra, kom- 
mo därefter marscherande med tolv små bronskanoner, två me- 
delstora mörsare och tre ammunitionsvagnar. Därefter kommo 
kanen och paschan med bujuk-imrehor, chiaous-bachi och kapigi- 
bachi med deras följe. De tågade alla i god ordning genom 
Lip-kamahane, 76 där vi bodde, och begåvo sig alla fem till 
paschans tält (på planen över Varnitsa betecknad med A) 



39 — 



med omkring tusen lipkas, vilka tågade utefter Dnjestr och 
uppställde sig vid II, II, II, II. Tatarerna intogo sina ställ- 
ningar vid III, III och III och janitscharerna vid IIII, IIII. Märk, 
att kiaia bey stannade i kanens tält (n:r I på samma plan). När 
allt sålunda var ordnat för anfallet och artilleriet färdigt att spela 
från AA och BB, sände de ännu en gång för att fråga konungen, 
om han behagade begiva sig därifrån i godo och ofördröjligen ; 
sändebudet var en janitscharöverste, som vände sig till Grothusen, 
med vilken han var god vän. Sedan denne underrättat ko- 
nungen, som då red omkring och visiterade posterna, befallande 
var och en att försvara sig till det yttersta, ville konungen, som 
visste hans ärende, icke taga emot honom, utan befallde, att man 
skulle säga honom, att han endast var redo att försvara sig, om 
man anfölle honom. 

Några av generalerna och de andra officerarna, som hade vi- 
sat sig icke gilla detta motstånd — med undantag av general 
Hård — och som hade sökt förmå konungen att avstå därifrån, 
gjorde nu, då de hörde detta besked, ett sista försök att över- 
tala hans majestät. De sade, att de voro tvungna och redo att 
lyda, men att de bönföllo honom att, eftersom det ännu var tid, 
hava en smula hänsyn för svenskarnas ära och icke blottställa 
den på detta sätt; att de icke kunde vänta sig varken heder eller 
framgång av denna sammandrabbning; att huru kraftigt och långt 
motstånd de än kunde göra, måste de dock till slut antingen 
duka under för övermakten eller vika för tiden och nödvändighe- 
ten; att även om de mot all sannolikhet slogo turkarna, skulle de 
icke länge kunna njuta av segern; att de skulle få ett helt mäk- 
tigt kejsardöme på halsen och att det skulle vara en outplånlig 
fläck på det svenska namnet att hava slagit, icke sina fiender, 
mot vilka de alltid varit redo att för fosterlandets väl utgjuta sin 
sista blodsdroppe, utan sina vänner, sina värdar och välgörare. 

General Dahldorff blottade sitt bröst, som var översållat med 
ärr av de sår han erhållit vid olika tillfällen, och tillade, att om 
hans majestät tvivlade därpå, så funnes här ytterligare bevis. 

Men de vunno intet annat än detta svar av konungen: 

»I haven fordom handlat som tappra män, men nu talen I 



— 40 




N:o VI. 




Plan över Varnitsa. 



2 3 4 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 Ii 



19 



å 



ni i» *• - 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 1\ 




som pultroner. Lyden, efter I veten, att det är eder plikt, och 
visen eder än en gång sådana som I haven varit!» 

Överste Grothusen, som bättre än någon annan kände ko- 
nungens lynne, slösade ingen tid på övertalningar, som han visste 
vara fåfänga, utan tolkade hans majestäts svar på sitt eget sätt 
och sade till ägan, att hans majestät icke kunde begiva sig där- 
ifrån, med mindre han fick ytterligare litet tid på sig. Ägan hade 
knappast återkommit med detta svar, förrän man började röra 
trummorna och blåsa i trumpeterna, piporna och andra till den 
turkiska musiken hörande instrument. Konungen lät svara med 
sina trummor och trumpeter, och man avsköt några kanonskott, 
som icke förorsakade annan skada än att de sleto bort armen på 
en svensk drabant. Överste Grothusen begav sig sedan på eget 
bevåg till paschans tält (A) för att bedja honom om någon yt- 
terligare frist. Kanen, som hörde varom det var fråga, sade: 

»Det är alltid samma visa, och jag är viss om att konungen 
är alltför stolt och envis för att bedja oss om något. Du kom- 
mer på eget bevåg för att söka med fagert tal föra oss bakom 
ljuset, liksom du gjorde för att få de tolv hundra pungarna.» 
Han tillade med sin vanliga livlighet: 

»Om konungen vill i godo begiva sig bort, må han göra det 
nu och själv komma till oss!» 
Paschan sade mera sansat: 
»Storherrens befallningar medgiva ingen frist.» 
Stucken av kanens svar, genmälde Grothusen: 
»Tron I, att konungen tänker komma och kyssa er på toffeln?» 
Härpå tillsade kanen honom att ge sig av och gå att äta vad 
en anständig mun icke kan nämna. Han gick, och kanen begav 
sig in i tältet I för att utdela sina befallningar till sina sejmaner, 
uppställda vid 2, 2, och till sina tatarer, uppställda vid III, III, 
III. Paschan gav å sin sida order om anfallet, som ägan skulle 
börja med sina janitscharer. Han tillsade ägan att å hans väg- 
nar utlova åtta dukater till var och en av dem som förde konungen 
fången till honom och som bara finge röra vid hans kläder men 
icke göra honom någon skada. Sedan janitscharerna erhållit sina 
befallningar och fått del av dessa löften, marscherade de rakt på 

6 — 163226. Seigneur de la Motraye^s resor. 

— 41 — 




VI, där Grothusen, som ganska bra förstod turkiska, efter att 
hava smickrat dem för deras rykte om tapperhet och deras makt 
i det ottomanska riket, talade till dem i ungefär följande ordalag: 

»Kardachles, bröder, sköna namn, som I alltid haven begagnat 
till oss, I haven ju givit edra fiender moskoviterna pardon, när 
de bett eder därom. Viljen I sämre behandla edra bästa vänner, 
som hava överhopat eder med skänker h 

Och kastande till dem några nävar dukater, om vilka de slo- 
gos sins emellan, tillade han: 

»Konungen vill begiva sig härifrån, om man ger honom tid. 
Jag har nyss å hans vägnar hos kanen och paschan begärt några 
dagars uppskov. Men de hava vägrat, åberopande sig på stor- 
herrens befallningar, vilka hans majestät tror vara uppdiktade, 
eftersom de aldrig låtit honom se dem.» 

Härpå svarade de, som mest hade rönt bevis på hans maje- 
stäts frikostighet: 

»I skolen få tid, och vi skola icke företaga något mot eder!» 

Och vändande om med detsamma, gingo de att hota paschan 
med att skjuta på hans tält, om han sökte tvinga dem att anfalla 
svenskarna, sägande, såsom Grothusen ingivit dem, att befall- 
ningarna voro uppdiktade. Janitschar-agan försäkrade dem för- 
gäves om motsatsen. Paschan, som fruktade för ledsamma upp- 
träden, nöjde sig med att säga: 

» I haven vapen i hand. Betänken, att vi alla äro museimän, 
och vänden dem icke mot oss till förmån för de otrogna. Vi 
hava nu länge och väl icke eftersträvat annat än att förmå dem 
i godo begiva sig härifrån, och nyss hava vi åter erbjudit dem 
frihet därtill. Om I tvivlen på sanningsenligheten av de befall- 
ningar, på grund av vilka vi handla, kunnen I, när I viljen, bliva 
upplysta därom.» 

Han sade därefter till janitschar-agan, att han skulle föra dem 
tillbaka till staden i bästa möjliga ordning. Så skedde, och då 
de tågade genom vår by, avsköto de sina musköter i luften. 

Tatarkanen, vid vars tält jag uppehöll mig till häst och klädd 
som tatar för att se vad som försiggick, skickade därpå bud 
till paschan, att ifall janitscharerna icke ville lyda storherrens be- 



42 



fällningar, sedan de sett dem och övertygat sig om deras rik- 
tighet, skulle han nog med sina sejmaner och tatarer tvinga 
konungen att begiva sig därifrån. Paschan svarade, att han 
hoppades kunna inom tjugofyra timmar återupprätta ordningen 
bland dem. Därpå återvände han till staden, dit janitscharerna 
utan vidare tumult begivit sig före honom. Han lät stänga 
portarna tidigare än vanligt och höll efter kvällsvarden en di- 
van, som räckte en god del av natten, och vid vilken storher- 
rens sändebud och janitschar-agan voro närvarande. De tillkal- 
lade alla de gamla tzorbagerna 77 och andra janitscharernas offi- 
cerare, och sedan de övertygat dem om att de anlända befall- 
ningarna voro otvetydiga och sådana som storherren hade givit 
dem och att de icke tilläto, att man gav svenskarna någon frist, 
föreslogo de dem att härom övertyga alla de andra janitscharerna, 
om de kunde, och att dagen därpå själva begiva sig till Varnitsa 
och föreslå konungen att överlämna sig till dem såsom till sven- 
skarnas vänner och endast uppslå sitt läger en mil från Varnitsa, 
så att man kunde skriva till Adrianopel, att befallningarna voro 
utförda och att hans majestät var på väg. Detta förslag beha- 
gade alla janitscharerna, som kände sig smickrade av detsamma, 
och de funno det så förnuftigt, att de förklarade, att om konungen 
icke gick in på det, skulle de icke ett ögonblick tveka att an- 
gripa honom. De visade befallningarna för kadin, 78 lämnade dem 
i hans händer och läto honom uppläsa dem för de mest uppro- 
riska och för alla, som tvivlade på deras äkthet. Sedan de alla 
blivit övertygade om sitt misstag, bådo de om tillgift för vad 
som skett och lovade att för framtiden lyda, om konungen fort- 
farande vägrade att i godo begiva sig bort, efter det att för- 
slag därom enligt den hos paschan hållna divanens beslut blivit 
till honom framställt. 

Vid niotiden på aftonen återkom en av konungens tolkar vid 
namn Savary 79 från Adrianopel, dit han blivit skickad för att be- 
gära ytterligare tusen pungar och med order till Funck, och han 
hade lyckats framföra dem så hemligt eller gömma sig så väl, 
att han icke blivit upptäckt av Portens officerare eller tillfånga- 
tagen såsom detta sändebud. Tvärtom hade han till och med 






43 — 



y 



funnit utväg att få med sig svar och andra brev från Poniatowski 
och andra personer till von Miillern, Grothusen, Fabrice m. fl., vilka 
brev, liksom han muntligen, bekräftade allt som tilldragit sig hos 
Porten, både deras tillfångatagande med anledning av den nya 
framställningen om tusen pungar och divanens beslut samt de 
order, som utfärdats beträffande konungens avfärd. Han vände 
sig till Fabrice, till vilken han överlämnade papperen. Därpå 
begav han sig skyndsamt till Benders förstad för att gömma sio- 
hos en turk, med vilken han var god vän. 

Fabrice, som trodde dessa brev högeligen ägnade att skingra 
allt slags tvivel och misstro i konungens sinne, mutade den tatar, 
som blivit honom given till skydd, att gå med dem till Grot- 
husen, vilken han i ett handbrev bad att till dessa brevs innehåll 
lägga sina sista bemödanden och än en gång övertala konungen 
att icke stöta sig med storherren. Men vare sig denne tatar 
blev upptäckt, såsom han påstod, eller själv angav sig, alltnog, 
breven överlämnades till kanen, som skickade dem tillbaka till 
Fabrice med en av sina officerare och gjorde honom förebrå- 
elser för det han företagit sig. 

Följande morgon satt jag mellan klockan åtta och nio och 
rökte min pipa utanför det hus, där vi bodde. Då fick jag se fem- 
tio till sextio gamla janitscharer, som hade med sig selam-agassi, 
konungens vän, och Marco, 8o en polsk jude, hans majestäts tolk, 
vilken de hade valt såsom den där han skattade högst. När jag 
hört vad saken gällde, skyndade jag att väcka Fabrice, som låg 
påklädd på sin säng. Han steg genast upp och gick ut till por- 
ten, dit jag begav mig med honom. Två janitscharer, som han 
kände, stannade för att själva berätta för honom, vilken angelä- 
genhet som förde dem till svenskarnas läger. Han tillönskade 
dem god framgång, och de fortsatte sin fredliga vandring. Han 
gav tolken Marco de brev, han fått, och bad honom lämna dem 
till Grothusen. 

När de alla anlänt till Varnitsa och breven blivit framlämnade 
till von Miillern och Grothusen, besvuro de dem att bedja konungen 
icke tvinga dem till väpnat inskridande, vartill de genom stor- 
herrens befallningar vore förpliktade, om de icke ville göra sig 



44 




skyldiga till förräderi; de vore hans majestäts vänner, han behövde 
blott överlämna sig åt dem, så skulle de föra honom till den plats 
han behagade välja, skulle de också därvid sätta livet till; de skulle 
försvara honom som en dyrbar skatt, beslutna att förr förlora sina 
huvuden än att låta hans fiender kröka ett hår på hans huvud. 

Vad som för övrigt tycktes mest ägnat att övertyga konungen 
om autenticiteten av storherrens befallningar, var breven från 
herrarna Funck och Poniatowski, vilka bekräftade vad som beslu- 
tats vid tre divaner, vid vilka storherren varit närvarande, nämli- 
gen att förjaga konungen av Sverige såsom en gäst, den där 
med otacksamhet gäldade hans höghets goda behandling, såsom 
jag redan sagt, och att storherren själv vid den sista hade av 
muftin begärt en fetva, innebärande tillstånd att nedhugga ko- 
nungen och hans män, om de gjorde det minsta motstånd. 81 

Men varken allt vad de gamle kunde säga, ej heller sände- 
budets brev eller hans gamla generalers och prästers böner åstad- 
kommo någon som helst förändring i det första beslut han hade 
fattat. Hans majestät lät till och med genom en general, som 
var för väpnat motstånd, hälsa de förstnämnda, att de finge 
draga sig tillbaka, eljes skulle han låta sveda skägget på dem, 
vilket var den största skymf konungen kunde tillfoga turkarna. 82 
Miillern och Grothusen hemlighöllo den också för dem, sedan de 
förgäves bemödat sig att åtminstone förskaffa dem ett gynnsamt 
svar; något sådant kunde de lika litet erhålla som det företräde 
hos konungen, som de begärt. Mera förtörnade över generalens 
föga kloka hälsning än över den vägrade audiensen, återvände 
turkarna alltså genast till staden, mumlande sinsemellan och kal- 
lande konungen demir-bache (järnhuvud). De berättade för paschan, 
för janitschar-agan och för sina kamrater och envar som ville 
lyssna till dem, vad som tilldragit sig, och därpå förklarade de 
alla, att då det nu förhöll sig på detta sätt, ville de icke uppresa sig 
mot sin kejsares befallningar, utan skulle gripa sig an med att 
genast utföra dem. 

Turkarna församlade sig också, togo sina vapen och tågade 
ut ur staden i samma ordning och i samma antal som dagen 
förut, utom kanen, vilken, såsom nämnt, slagit läger vid n:r I, 



45 — 









med sitt följe vid 2, 2. Början gjordes med avskjutande av några 
kanonkulor och bomber, vilka knappast åstadkommo mera skada 
på konungens hus, än vad som gjorts dagen förut. På detta 
dunder följde ett oväsen av trummor och turkiska musikinstru- 
ment, liksom förut. Under höga Allah-rop framryckte därpå ja- 
nitscharerna med mindre ordning än skyndsamhet, intogo för- 
skansningen, kastade sig över svenskarna vid VI och funno där 
intet motstånd, om man undantager femtio till sextio man av de 
fyra- eller femhundra, som de voro allt som allt, och av dessa 
blevo tretton eller fjorton dödade under striden. Över trehundra 
gåvo sig fångna på mindre än en timme utan att göra min av 
att sätta värjspetsen, muskötmynningen eller pistolen mot dem, 
som togo dem, eller ens lämna de poster, som angivas på pla- 
nen. Härunder red konungen omkring med några av sina för- 
nämsta officerare och utdelade sina befallningar. Hans majestät 
hade förgäves skyndat från post till post, och då han såg, att de 
icke gjorde det motstånd han väntat, sade han: 

»Må de som ännu hava något mod och äro mig trogna följa 
mig!» 

Med dessa ord drog han sig med värjan i handen stridande 
tillbaka till kungshuset, vilket turkarna höllo på att plundra. Ty 
sedan dessa övermannat och tillfångatagit de båda vaktposter, 
som stodo vid DD, hade de gjort sig till herrar över alla rum- 
men utom hovmarskalk von Diibens, till vilket ingången var genom 
dörren på västra sidan och dit överste Tschammer, drabantkorpralen 
Palmberg och två drabanter samt kammarherre Clysendorff och 
sekreteraren Ehrenpreuss 8 3 tagit sin tillflykt och där de försvarade 
sig efter att länge hava hållit stora salen och de andra rummen 
och blivit tvungna att vika för övermakten med tjugofyra man, 
dels drabanter, dels konungens tjänare, av vilka de ännu hade 
kvar tjugotvå. 

När hans majestät kommit till dörren till det nyssnämnda rum- 
met med ett litet följe av omkring tjugofem man, de flesta vanliga 
tjänare, som försvarade sig och höllo fienderna på avstånd så gott 
de kunde, hoppade han av sin häst. Försökande att tränga sig 
igenom den hop, han där fann, föll han omkull, och i detsamma 



46 




han föll, avsköt en janitschar sin pistol alldeles invid hans maje- 
stät. Skottet svedde hans vänstra ögonbryn, men gjorde honom 
ingen annan skada, än att det snuddade vid och en smula ris- 
pade örsnibben på samma sida och näsan. General Hård, som 
av samma skott sårades i armen, råkade i janitscharernas våld. 
Konungen, som var uppe igen nästan lika fort som han fallit 
och utåt försvarades mot de belägrande av sin lilla eskort, me- 
dan de belägrade hjälpte honom genom att hålla dörren öppen 
för honom, skyndade in och lät sedan tillbomma dörren. 

Medan detta tilldrog sig, satt jag på min häst klädd i tata- 
risk dräkt och smög mig i denna förklädnad in än bland tatarerna, 
än bland lipkas, som hava nästan samma dräkt, och stundom 
bland janitscharerna, allt för att få bevittna händelsen. Jag kunde 
icke utan djupaste medlidande se, hurusom en mängd svenskar, 
till och med de förnämsta officerarna, bland andra generalerna 
Sparre och Ziilich och generaladjutanten Duval, föras bort som 
fångar, bundna och hopparade utan åtskillnad 84 som jakthundar; 
andra drevos bort i flockar om tio, tjugo eller trettio, som fåra- 
hjordar. Några, som tillhörde Sveriges förnämsta släkter, bådo 
mig med tårar i ögonen att hos kanen och paschan söka utverka 
deras befrielse. Jag lovade dem icke blott detta, utan även att 
tala med Jefferyes och Fabrice, vilka genom sin ställning hade 
vida större inflytande hos dessa dignitärer, än jag vågade smickra 
mig med att äga. 

Jag gick att för dessa båda ministrar omtala, vad jag sett. 
De stodo i den bakre dörren till det hus, där Jefferyes bodde och 
från vilket man kunde se svenskarnas läger. De kommo ut och 
fingo snart se den sorgliga syn, jag nyss skildrat. Flera av fång- 
arna gingo så nära dem, att de kunde tala med dem och själva 
utbedja sig deras hjälp, om vilken de även erhöllo löfte. Vi 
sågo janitscharer och lipkas belastade med byte från det svenska 
lägret. Då jag åter begav mig till lägret för att beskåda slutet 
av den tragedi, som där utspelades, mötte jag några, som buro 
bort konungens silverservis samt en del kistor och kläder. Hans 
majestät, som jag hade sett på nyss beskrivna sätt begiva sig in 
i kungshuset, mönstrade där — så har jag låtit mig berättas av 



47 



dem som voro med honom — sin lilla skara, som även med den 
förstärkning av nitton man, han medförde, endast utgjorde fyrtio- 
en stridande. Konungen utnämnde officerare, bland andra sekre- 
teraren Ehrenpreuss, som han gjorde till kapten, och uppmuntrande 
dem alla genom löften och ännu mer genom sitt exempel, lät han 
öppna den dörr, som från hovmarskalk von Diibens rum ledde till 
stora salen, och gjorde ett utfall mot turkarna med allt sitt folk, 
somliga beväpnade med pistoler, andra med värjor och några med 
båda dessa vapen. De stötte till en början på mycket motstånd, 
i synnerhet från janitscharerna, vilka i förlitande på sin övermakt 
försökte spränga och skingra konungens skara. Med förlust av 
tolv av de sina hade de nästan lyckats härmed, så att flera höllo 
på att omringa konungen, medan flertalet höllo de andra syssel- 
satta. Sedan hans majestät kastat två till golvet och sårat en 
tredje, störtade sig denne, vild av blodflödet, över hans majestät 
och klöv toppen på hans sobelmössa, som han då bar, med ett 
sabelhugg. Han höjde genast åter sitt vapen för att måtta ett 
ännu farligare hugg, men konungen parerade det med sin värja 
och med sin vänstra hand, i det han grep mitt om sabelklingan, 
som skar honom litet i handen, då i detsamma en annan janit- 
schar, som endast ville tillfångataga konungen för att erhålla 
paschans belöning, kastade sig över hans majestät och tryckte 
honom våldsamt mot den vägg, vid vilken han stod. Han höll 
honom i kragen och ropade till sina kamrater att hjälpa honom 
avväpna och bortföra honom, men konungen fick i hopen sikte 
på general Sparres kock, som hade en pistol i handen, och gjorde 
med en blinkning tecken åt honom att skjuta. Då sköt kocken 
på den janitschar, som fasthöll hans majestät, och träffade honom 
i huvudet. Den andre janitscharen, som hade velat klyva konungens 
huvud med sin sabel, förföljde kocken, på vilken en annan, som 
avfyrade sin pistol mot honom, utsköt det ena ögat. När hans 
majestät fick fria händer, dödade han ännu en av de janitscharer, 
som han hade omkring sig, och satte sig åter i spetsen för sina 
män. Han samlade dem, började åter striden och gjorde sig på 
mindre än en timme till herre över stridsfältet eller rättare sagt 
stridssalen. Konungen gick in i sitt rum, där han fann turkar 



48 



T 



och tatarer, som höllo på att plundra och som nu med av för- 
skräckelsen och faran ökade krafter öppnade två barrikaderade fön- 
ster och räddade sig ut genom dem. När konungen fick se två 
stycken hopkrupna och gömda bakom varandra i ett hörn, med 
pistoler i händerna snarare till försvar än anfall, stötte han sin 
värja igenom dem båda två på en gång. Han skulle just sticka 
ihjäl en tredje, som låg gömd under en liten säng, det enda 
som ej bortförts, men turken kastade ifrån sig sin sabel, slog 
armarna kring hans ben och ropade aman (pardon). Han gav 
honom då pardon med villkor att han gick och talade om för 
paschan vad han sett. Turken lovade det och svor till och med 
vid sitt huvud att göra som han sagt. Hans majestät och hans 
tappra skara, av vilken han icke förlorat mer än åtta eller nio 
man, rensade på detta sätt alla de andra rummen från turkar och 
tatarer, vilka satte sig i säkerhet, somliga genom dörrarna, andra 
genom fönsterna och med en hastighet, som icke är naturlig för 
turkarna, och minst tjugo av dem blevo på platsen. 

Härefter lät konungen tillbomma alla dörrar och fönster och 
fördelade sina män, utposterande vid varje fönster så många som 
det lilla antalet tillät. De ledo ingen brist på musköter, ty med 
de dödas och sårades hade de fler än de behövde, och ej heller 
på krut och bly, som fanns på vinden, där janitscharerna och ta- 
tarerna icke varit. Sedan scenen sålunda förändrats, började man 
genom de barrikaderade fönsterna skjuta på turkarna, som ström- 
made till i allt större antal, allt efter som nyheten spridde sig 
om den fördel konungen vunnit. Den janitschar, som fått par- 
don, hade hållit sitt ord. 

Emellertid gjorde kanonkulorna icke den verkan på kungshu- 
set, som man hoppats, ty de voro illa riktade, och den sten, varav 
huset var byggt, var alltför mjuk, så att det blott uppstod hål 
av kulans storlek; jag har icke kunnat räkna mer än tjugo i de 
murar, som stodo kvar, sedan huset blivit bränt, ehuru mer än 
tvåhundra kulor avskjutits. De belägrande hade icke kraft eller 
mod att göra sig till herrar över trettio män, inneslutna i ett 
vanligt, obefäst hus, fastän de voro över tre tusen turkar och mer 
än tiotusen tatarer, och de hade redan förlorat mer än två hun- 

7 — 163226. Seigneur de la Motrayés resor. 

— 49 — 



' ' *■ ■*,' ,fl, ,'l l r ■ III _< ■ 



v 



dra man, som de belägrade skjutit genom fönsterna, de som de 
förlorat inuti huset däri inbegripna. De ville emellertid gripa 
konungen levande. De hade redan i tre timmar förgäves arbetat 
på detta, men de hade förlorat sina bästa soldater och sin tid. 
Kanen, paschan och sultanens sändebud blygdes över detta och 
beslöto sätta eld på kungshuset. Konungen måste då begiva sig 
ut, sade de, om han icke ville bli uppbränd, och vid alla utgångar 
stodo trupperna färdiga att omringa honom och hans män. Sedan 
i själva verket befallning härom mellan klockan fem och sex på 
aftonen blivit utdelad, fastsatte tatarerna brinnande blår vid pilar, 
som de avsköto mot taket, över vilket liksom ett eldregn tyck- 
tes falla. Janitscharerna samlade ihop halm, ved och vad bränn- 
bart de funno och lade det framför huvudingången. Efter knappt 
en kvarts timme tycktes huset stå i lågor. Trots allt detta upp- 
hörde de belägrade icke att skjuta. Konungen sände draban- 
terna Wolberg och Roos 85 med fem tjänare för att försöka släcka 
elden, och han gick själv upp på vinden, där taket började 
rämna på flera ställen, så att eldgnistor regnade in. Men efter 
att hava gjort några försök att hugga loss taket med yxor, som 
händelsevis funnos på vinden, och med de turkiska sablar, som 
storherren och tatarkanen förärat hans majestät, och då elden 
spred sig alltför fort, gick konungen ned med sina tjänare för 
att hämta vatten i von Diibens rum, och då de där endast funno 
vin och brännvin, fyllde de därmed sina hattar och gåvo dem åt 
de andra för att hälla på elden. För sent märkte de emellertid, 
att detta endast var att giva näring åt elden i stället för att 
släcka den (ett misstag och oförstånd, som torde vara att till- 
skriva den förvirring, vari man kan tänka sig att konungen och 
hans män för tillfället befunno sig, snarare än okunnighet om 
brännvinets egenskaper; så framt man icke vill göra gällande, att 
konungen — som föranstaltade detta och var den förste, som 
fyllde sin hatt — emedan han aldrig drack annat än vatten, nog 
kunde vara i okunnighet om vilken verkan brännvinet kunde 
åstadkomma, vilket dock icke är sannolikt i fråga om en så upp- 
lyst furste). Bristen på vatten var så stor, att hans majestät, som 
var utomordentligt törstig både till följd av stridens hetta och av 



SO 




elden och icke fälhn en enda droppe sådant, drack en stor bä- 
gare vin, den enda han druckit sedan han lämnade Stockholm. 
Elden, som nu blivit herre, uppbrände och förtärde hela taket på 
mindre än tre kvarts timme tillika med alla sultanens och kanens 
skänker, som lågo på vinden och som bestodo av juvelprydda turkiska 
sadlar och munderingar, guld- och silverbroderade schabrak samt 
tält, men en del andra persedlar hade en kvinna, vilken gömt sig 
i ett hörn av vinden, räddat och bortfört mitt för turkarna och 
tatarerna. 

Då konungen ej längre såg någon möjlighet att släcka elden, 
tog han själv musköten och sköt genom barrikaderna, varunder 
det rasande elementet nådde taket och kom dess plankor att 
brista och falla, utan att hans majestät oroade sig eller syntes 
oroa sig. Det var tvärtom som om han livats av faran, som han 
alltid trotsade. Han sköt och kommenderade livligare eld mot 
de angripande, vilka med den allra största förvåning ropade sitt 
Allah, Allah! och tillade: 

»Vill konungen låta bränna sig inne, eller äro han och hans 
män vana att leva i elden som salamandrar?» 

Till slut var hela kungshuset endast ett glödande bål, i vilket 
denne Herkules från Norden tycktes vilja låta sig brännas (så- 
som fabeln förtäljer om den österländske Herkules). 86 Hans män, 
av vilka två redan begravts under de glödande ruinerna, gåvo 
tillkänna sin lust att rädda sig eller, sade de, omkomma på ett 
mera ärofullt sätt. Drabanten Wolberg var den förste, som sade 
till konungen: 

»Ers majestät, det är omöjligt att hålla platsen längre. Vi få 
icke vara så grymma och orättvisa mot oss själva, att vi låta 
bränna oss levande. Låt oss lämna huset!» 

Konungen, som icke då gav tillkänna i huru hög grad dessa 
ord misshagade honom, men som sedermera låtit drabanten er- 
fara det, svarade: 

»Nej, det är bättre, att vi som tappert folk försvara oss till 
sista andedraget och så bli odödliga genom vårt mod, än att vi 
giva oss åt våra fiender, kanen och paschan, för att rädda ett 
så föga värdefullt och så kort liv.» 



— 5i — 






■■m 







De andra, i synnerhet överste Tschammer och drabanten Roos, 
vilken hans majestät på stället utnämnde till överste såsom belö- 
ning för hans tapperhet, gingo tillväga på ett sätt som tilltalade 
konungens läggning och överlistade honom utan att han märkte 
det. De sade honom, att Mullerns hus (på planen betecknat med 
bokstaven E), 87 som ännu var utan tak och utan trossbottnar men 
helt och hållet av sten, icke hade något att frukta av elden, den 
farligaste fienden de hade att bekämpa; att om de alla togo 
värjan i den ena handen, pistolen i den andra och stoppade ku- 
lor och krut i fickorna, skulle de kunna göra ett ärorikt utfall, 
varöver turkarna skulle bliva ännu mera förvånade än över nå- 
got de hittills sett; och att de på så sätt skulle kunna uppnå 
detta hus, där de ytterligare kunde visa sin tapperhet genom ett 
nytt, kraftigt försvar. 

Detta förslag gillades av hans majestät, som lät dem alla 
svärja, att de förr skulle slåss till sista andedraget än giva sig. 
De stormade därpå ut med konungen i spetsen och beväpnade 
så gott de kunde vara på detta sätt, men icke med den fram- 
gång de hade tänkt; ty de blevo strax överväldigade av de mas- 
sor, som kastade sig över dem från alla sidor, där turkarna stodo 
och väntade, övertygade om att elden skulle driva ut dem. Ko- 
nungen föll omkull, och en av hans män, som fattade honom om 
midjan, drogs med honom i fallet. Då kastade hans majestät 
sin värja upp i luften, synbarligen för att man icke skulle kunna 
säga, att han. blivit avväpnad. Tjugoen janitscharer grepo ko- 
nungen och försökte, somliga att hålla honom, andra att fatta 
tag i honom och slita loss någon liten del av hans dräkt för att 
få de åtta dukater, som paschan utlovat. Sedan konungen så- 
lunda blivit tillfångatagen, förde de honom till fots till paschan, 
vilken, så snart han såg denne hjälte föras till honom som fånge, 
gick ut ur sitt tält, åtföljd av sin tyske tolk, för att gå honom 
till mötes. Han mottog honom mycket vördnadsfullt och bjöd 
honom att stiga in i hans tält och vila sig på hans divan, men 
hans majestät tycktes icke ägna mycken uppmärksamhet åt vad 
paschan sade och steg visserligen in i tältet, men stod hela tiden. 
Det är att märka, att de janitscharer, som hade hållit honom, 

_ 52 _ 



släppte honom, då paschan nalkades. Denne, som av vördnad 
också förblev stående, sade, att han tackade Gud för att hans 
majestät var vid liv, men att han var ledsen, att hans majestät 
tvungit honom och kanen att behandla honom på detta sätt. 

Konungen betraktade honom stolt och svarade: 

»Jag har aldrig fruktat döden. Om alla mina män hade gjort 
sin plikt, haden I icke haft oss i ert våld på tio dagar, och I 
skullen ha fått se på en lustig lek.» 

Paschan svarade: 

»Vi skulle hava haft eder på tjugo dagar eller mera. Men 
vi äro alldeles nöjda med vad vi sett. Vi hava förlorat över två 
hundra museimän.» 

»A, det är ingenting mot vad det kunde ha varit», sade ko- 
nungen leende. 

Paschan svarade ingenting vidare på detta, utan tillade blott 
suckande: 

»Ack, hur mycket mod har icke visats på denna korta tid, och 
hur ödesdigert har det icke använts!» 

Paschan, som icke fann lämpligt att fortsätta detta samtal, 
sade till konungen: 

»Eftersom ers majestät icke vill vila sig här, är en häst redo 
att föra ers majestät till mitt residens i staden.» 

»Mycket bra», svarade konungen. 

Den rikt munderade och purpursadlade hästen leddes genast 
fram till tältets ingång. Konungen satt strax upp och ledsagades 
av ett dussin av paschans förnämsta officerare till dennes palats, 
dit paschan kort därefter begav sig. Konungens ansikte bar in- 
tet spar av sorgsenhet eller nedslagenhet, men övre delen av nä- 
san och örsnibben voro litet rispade och blodiga av den kula ja- 
nitscharen avskjutit, efter vad denne sedan uppgav, i avsikt att 
träffa general Hård, som hade sårat en av hans kamrater. Ko- 
nungen hade dessutom fått ett ögonbryn svett, toppen av mössan 
kluven av ett sabelhugg, ett lätt sår i vänstra handen och slut- 
ligen sin dräkt nedblodad och söndersliten på flera ställen. För 
övrigt iakttog man alltid hos honom samma själsstorhet och sam- 
ma stolthet. Man försäkrade mig vid detta tillfälle, att incren 



53 




- *;.?a a Bj 



i 



kunde hava ett värdigare uppträdande än denne furste i allt vad 
han företog sig, och jag har aldrig sett någon, som tagit sig 
bättre ut till häst. Han fick sin bostad i ett av de vackraste ge- 
maken, och så snart han kommit in, kastade han sig på divanen. 
Han begärde vatten, som man bar till honom, och dessutom 
sorbet. 88 Man uppdukade för honom ett litet bord med turkiska 
rätter, som han dock icke smakade, men kort efter sedan han 
tillfredsställt sin törst, somnade han. En choadar, som bäddat en 
säng åt honom men icke vågade väcka honom för att tillsäga ho- 
nom att lägga sig i den, bredde över honom ett stickat siden- 
täcke, vid vilket enligt turkiskt bruk ett vitt lakan var fastsatt, 
och hållande en lampa tänd i spisen, enligt samma bruk, samt 
ett ljus i en ljusstake, stannade han kvar och vakade enligt ar- 
tighetens eller snarare den museimanska gästfrihetens fordringar 
för att gå honom tillhanda med det han kunde behöva, draga av 
honom hans stövlar, när han vaknade, och kläda av honom, när 
han skulle lägga sig i sängen. Men konungen vaknade icke 
förrän inemot klockan tre på morgonen och ville icke byta om 
liggplats. Han tog av sig en nattmössa, som choadaren satt på 
honom, medan han sov. 

Emellertid lät paschan utdela åtta dukater till var och en av 
de tjugoen janitscharer, som tagit hans majestät tillfånga. Därpå 
befallde han några av sina män att taga reda på överste Grot- 
husen och major Ribbing, 8 ? som han visste att konungen tyckte 
särskilt om, för att hålla honom sällskap, ävensom hans ministrar 
von Miillern och Feif. Grothusen kom redan samma afton. Han 
blev friköpt på paschans bekostnad och tidigt på morgonen förd 
till konungen, som blev mycket glad att återse honom. Hans 
majestät hade då ett litet feberanfall, förorsakat av den häftiga 
spänningen föregående dag, och man åderlät honom. Fabrice 
begav sig till konungen och blev mottagen som vanligt, d. v. s. 
mycket väl, ty ingen var mera välkommen hos denne furste, 
som redan två eller tre gånger frågat, var Fabrice var. Ko- 
nungen gjorde honom åtskilliga frågor om sammandrabbningen 
i Varnitsa, om vad turkarna sade därom, och bad honom, då han 
gick, att låta efterforska några fångar, bland andra kanslern von Miil- 



> 



54 




lern, Clysendorff, överste Roos och Ehrenpreuss, en av hans sek- 
reterare, vilka stannat hos honom till det sista. Han bad även 
Fabrice begagna sig av mig för att få reda på fångarna. 

Jag grep mig strax an härmed och upptäckte Miillern, som 
paschan givit befallning om att söka. Han hade blivit tillfånga- 
tagen av en janitschar, som efter vad han sade mig hade behand- 
lat honom ganska mänskligt. När jag trädde in, satt han på en 
liten divan och åt några fikon och russin. Jag sade honom, att 
paschan lät söka honom genom sitt folk för att befria honom. 
Han svarade, att han ännu icke hade sett någon. Jag inberät- 
tade genast detta till palatset, och han blef ett par timmar se- 
nare frigiven. Jag gjorde sedan allt vad jag kunde för att finna 
dem som jag sökte på konungens uppdrag. Ingen kunde giva 
mig någon upplysning om Clysendorff, och han blev aldrig åter- 
funnen. Han måste hava blivit innebränd i kungshuset: han var 
redan litet äldre och sjuklig och hade av allt att döma lagt sig 
att vila ensam i något rum, där han blivit innebränd. Duval, som 
jag samma dag befriade, begav sig till hans majestät, som mottog 
honom mycket nådigt. När konungen såg, att han grät, frågade 
han honom leende, om det var glädjetårar eller sorgetårar. Han 
svarade blott med en djup suck. Hans majestät, som därigenom 
blivit mera nyfiken, ville veta anledningen till hans sorgsenhet, men 
Duval bad honom att få slippa säga det, emedan det icke lände 
till heder för konungen, vilken han älskade lika mycket som han 
var älskad av honom. Men då han såg, att det var konungens 
befallning, att han skulle säga det utan omsvep, vad det än var, 
sade han, att det var minnet av vad han hört de janitscharer säga, 
hos vilka han varit fången, nämligen att de ansågo hans maje- 
stäts utomordentliga och oerhörda motstånd för galenskap. 

»Nåväl», svarade konungen, »säg dem, som du framdeles hör 
tala så, att jag hellre vill anses för galen än feg.» 

Emellertid blev konung Stanislaus, som olyckligtvis anlänt in- 
kognito till Moldaus huvudstad Jassi, tjugo mil från Bender, på 
kalabalikdagen upptäckt, av vem vet jag icke, och i denna stad 
arresterad av furst Nikolaus Maurocordato. — — — Den 5 
februari 17 13 då konungen [av Sverige] blivit kvitt sin feber 



55 — 



rs== 



sattes han upp i en med rött tyg överspänd forvagn, i vilken 
Grothusen tog plats vid hans sida. Miillern och Feif fingo en 
vagn tillsammans, och man lämnade hästar åt sextio svenskar, 
som fingo tillåtelse att åtfölja hans majestät till Adrianopel, dit 
man sade sig skola föra honom. Det bar alltså åstad: två hundra 
turkiska ryttare omgåvo svenskarna, och paschan med sin svit åt- 
följde konungen vid ljudet av trummor och musik en åtta till tio 
mil. Fabrice, Jefferyes och jag slöto oss till detta sorgliga tåg, ty 
annorlunda kan jag trots paschans musik icke kalla det, då jag 
ser framför mig denne store hjälte, vilken några år förut i spetsen 
för fyrtio tusen man kommit flera stormakter att darra, nu ägande 
blott sextio avväpnade och illa beridna män och förd som fånge 
i en vanlig forvagn. Jag såg också bland andra två av hans 
sekreterare gjuta tårar. Då hans majestät fick se Fabrice, vinkade 
han honom fram till vagnen och samtalade med honom såsom 
Fabrice berättar i sina brev, utan att visa någon oro eller något 
bekymmer utom för de fångar, som voro kvar i Bender. Medan 
han stod vid vagnen, anlände en av konung Stanislaus' tjänare, 
vilken konungen fått tillfälle att avsända från den plats, där han 
hölls fången. Konung Stanislaus, som var vida mindre bekymrad 
for sin egen belägenhet än över den svenske konungens, bad 
denne skriftligen och genom sin budbärares mun att icke befatta 
sig med hans sak, att tillåta honom försona sig med konung 
August och att giva vika för förhållandena hellre än att draga 
nya olyckor över Sverige och Polen. Härtill svarade hans 
majestät: 

»Säg din herre, att om han inte vill vara konung, skall jag 
sätta dit en annan hellre än att låta August regera. Han skall 
bara försöka bliva fri och återvända hem.» 

När konungen anlände till Kauschani, det första nattkvarteret, 
fördes han till kanens hus. Fabrice, till vilken jag och Jefferyes 
slöto oss för att taga farväl av hans majestät, hade där med 
konungen ett litet enskilt samtal, som rörde sig endast om fån- 
garna, vilka hans majestät anbefallde honom att befria, och om 
konung Stanislaus, som hans majestät bad honom tjäna, icke i 
enlighet med det beslut, han tycktes hava fattat att avstå Polens 



56 - 



krona åt konung August, utan efter den plan hans majestät redan 
förut meddelat honom. Vi återvände till Bender, och följande dag 
begav sig Fabrice till paschan för att utbedja sig hans hjälp vid 
fångarnas befriande. Denne icke blott lovade det, utan erbjöd 
honom även penningehjälp, om hans myndighet icke skulle räcka 
till för detta ändamål. Ingen kunde stå bättre till boks hos 
paschan än Fabrice. Denne förärade paschan bland annat en 
guldsnusdosa, som vägde omkring femtio dukater, vilken paschan 
mottog trots de bilder av livlösa ting, som voro anbragta i relief 
på den och som enligt koranen äro förbjudna för museimännen. 
Den hade tillhört Cederholm, 8 9 • en av kanslisekreterarna, och jag 
hade för omkring guldvikten köpt igen den av en janitschar, som 
fråntagit honom den, i så hög grad vann kärleken till ämnet, auri 
sacra fames, seger över formen. Han befriade med bistånd av 
paschan och med tillhjälp av de tusen dukater, denne lånade ho- 
nom, mer än två hundra fångar på mindre än en vecka. Jefferyes 
befriade också flera av sina vänner, bland andra general Dahl- 
dorff, åt vilken Fabrice frikostigt lämnade sin börs, bedjande ho- 
nom taga vad han nödvändigt trodde sig behöva. Detta erbju- 
dande var så mycket ädelmodigare som generalen vid alla till- 
fallen motarbetat Fabrice. Han tog nu femtio dukater, bad om 
förlåtelse för det som varit och svor honom en evig vänskap och 
tacksamhet, som också varade till hans död, och generalen sade 
alltid allt gott som kan tänkas om Fabrice. 

Kanen befallde å sin sida, att alla fångar, som ännu befunno 
sig i tatarernas händer, skulle överlämnas till honom utan löse- 
penning, vilket icke hindrade, att det kostade en del penningar, 
som man gav dem under hand, för att de icke skulle bortjaga eller 
till avlägsna platser bortföra de svenskar, som de tagit. 

Då jag erfor, att Ehrenpreuss, vars befrielse konungen särskilt 
lagt oss på hjärtat, befann sig i Kausjani, fången hos tio janit- 
scharer, begav jag mig först dit. Men hans herrar voro inga- 
lunda medgörliga. De begärde av mig ända till 500 dukater i 
lösepenning och voro till och med ovettiga för att jag bjöd dem 
fyrtio. De hotade därtill att föra honom så långt bort, att jag 
inte skulle kunna få träffa honom, när jag ville, att behandla ho- 

8 — 163228. Seigneur de la Motrayfs resor. 

— 57 ~ 



■i 



nom på ett sätt som anständigheten inte tillåter mig att säga och 
att sedan sälja honom. Fången var närvarande, då dessa hotelser 
uttalades, och som de skrämde honom, bad han mig ivrigt på 
franska att friköpa honom till vad pris som helst, försäkrande 
mig, att jag skulle återfå mina penningar i Tyskland, såsom även 
sedermera skedde. Jag svarade honom, att han skulle låta mig 
hållas, så skulle jag få honom fri till billigt pris innan kvällen. 
Därpå lämnade jag häftigt kaféet, sägande på turkiska: 

»Jag har intet annat skäl till att friköpa denne fånge, än att 
han är min vän och att han är klen till hälsan, ty han klagar 
över feber, men på väg hit är en befallning från Storherren att 
utan lösepenning frigiva alla svenska fångar, och när den anlän- 
der, måste ni utlämna honom.» 

Jag gick sedan till kanen och berättade detta för honom. 
Han sade, att jag gjort rätt i att säga så, att han var ledsen 
att icke hava något att befalla över janitscharerna, men att om 
jag fann någon fånge hos tatarer, skulle han ställa om, att de 
utlämnades utan lösepenning. Jag tackade honom för detta er- 
bjudande. 

Knappast hade jag lämnat kanen, förrän jag mötte två av de 
tio janitscharerna, vilka sade, att om jag ville giva hundra dukater 
för min väns frihet, skulle de åtaga sig att förmå sina kamrater 
ingå på detta. Jag svarade nej härtill, och då jag såg den fruk- 
tan de hyste och som jag med avsikt ingivit dem beträffande 
Storherrens förmenta befallningar, tillade jag, att jag med hänsyn 
till min väns klena hälsa skulle giva femtio dukater samt ytter- 
ligare tio att fördelas mellan dem. De bådo mig komma tillbaka 
till kaféet med dem. Jag begav mig dit, och sedan de viskat 
med sina kamrater, som nu visade sig mera medgörliga och som 
jag bjöd på kaffe, kommo vi överens om sextio dukater, för vilka 
de till mig utlämnade Ehrenpreuss jämte skriftligt erkännande av 
de mottagna penningarna. Jag befriade samma dag baron Rib- 
bing och Fahlström samt några svenska kvinnor, som voro i janit- 
scharernas händer, men blott för femtio dukater och utan kanens 
vetskap. De tio janitscharer, jag omtalat, hade i ett hus gömt 
en livländsk flicka, - Miillerns tjänarinna, som de tillfångatagit före 



1 



- 58 



Ehrenpreuss och med vilken de alla tillfredsställt sin skändliga 
lusta, så att hon tvingats att bada tio gånger på en natt, enligt 
deras lag, såsom hon sedermera med tårar i ögonen berättade 
för mig. De erbjödo mig henne för tjugo dukater. Jag bjöd 
dem tio och fick henne. Jag hyrde två forvagnar för att till 
Bender transportera min skara befriade fångar. Sedan jag tackat 
kanen och intagit kvällsvard med hans kiahia, steg jag till häst 
och förde fångarna till Lip-kamahane, där jag lät giva alla hus- 
rum och mat. 



Emellertid var det nära tjugo dagar, som konungen av Sverige, 
vilken de värdiga turkarna läto färdas endast tre eller fyra mil 
om dagen, varit på väg, utan att vi hört annat om honom än 
ovissa rykten, såsom än att man ämnade innesluta honom på 
borgen i Saloniki eller i Canee, än att han skulle intaga fram- 
lidne greve Tekelys plats i Nikomedien, då slutligen brev från 
Konstantinopel med säkerhet meddelade, att han anlänt till De- 
motika, en liten sex mil från Adrianopel belägen stad, om vilken 
jag längre fram skall tala. 

Vi begåvo oss på väg i mitten av [mars] månad och kommo 
efter sju till åtta dagars färd till Demotika. Det är en liten stad, 
som fordom kallades Plotinopolis, att döma av forntida geografers 
uppgifter. Åtskilliga grekiska medaljer, som jag köpte av en träd- 
gårdsmästare där på orten, tyckas bekräfta det, och en inskrift, vil- 
ken ses över norra porten till en gammal borg, som man kan kalla 
övre staden, utvisar genom det grekiska ordet ATAIMOTIXON, 
det enda som är kvar i sin helhet, att den sedan burit detta namn, 
varav senare tiders människor gjort namnet Demotika. Husen äro 
ganska bra. Konungen bodde i det bästa och största, som var 
helt och hållet möblerat på turkiskt sätt. Vi gingo att uppvakta 
hans majestät, som mottog oss mycket väl och tackade oss för 
det besvär, vi haft med fångarnas befriande. Sedan tog konungen 
Fabrice avsides för att säga honom något, och Jefferyes och jag 
drogo oss då tillbaka. 



59 



^— 



- - »• ».i G t~ 






Enär åtskilliga angelägenheter, såväl konungens som mina 
egna, gjorde det nödvändigt för mig att återvända till kristen- 
heten, beslöt jag att resa och lämnade i mitten av maj 

månad Adrianopel. 



— 60 





>< 



IV. 

{Orig. II: p.) 
Konungen av Sverige beslutar lämna Turkiet. Hans avresa. 

Det första jag hörde från Demotika var, att generalerna Ranck 
och Liewen anlänt dit från Kassel,9° Ranck för att utverka 
konungens samtycke till hans syster prinsessans giftermål 
med arvprinsen av Hessen-Kassel, vilket han redan erhållit, och 
Liewen för att bedja hans majestät i hans undersåtars namn att 
återvända till sitt land. Jag hörde också, att hovet i Wien förnyade 
sina ofta gjorda erbjudanden att giva honom ärofullt genomtåg 
genom Tyskland och att hans majestät äntligen låtit beveka sig 
och antagit dessa erbjudanden. 

^ Fabnce befann sig då i Tartarkoi, en liten by omkring nio 
mil från Demotika. Jag meddelade honom min återkomst och 
mitt tillfrisknande, och han lyckönskade mig i ett mycket för- 
bindligt brev, i vilket han bekräftade dessa underrättelser, tilläg- 
gande, att Grothusen blivit utsedd till utomordentligt sändebud 
till Porten för att tacka storherren för den ynnest, hans svenska 
majestät hade fått mottaga av hans höghet alltsedan sin ankomst 
till Turkiet. Han inbjöd mig dessutom att besöka honom, så 
snart jag slutat mina göromål i Konstantinopel och åsett ceremo- 
nierna vid denna ambassads mottagande, varom han samtidigt 
bad mig lämna honom skriftligt meddelande. Se här huru det 
förhöll sig med denna ambassad eller rättare med det som före- 
gick densamma. 

— 61 — 



Sedan konungen tillkännagivit sitt beslut att avresa och skicka 
ett sändebud med tacksägelser till storherren, såsom jag nyss 
sagt, svarade visiren, att han skulle meddela hans höghet detta, 
men att konungen måste bestämma dagen för sin avresa och säga 
vilken väg det behagade honom att taga. Sedan detta svar sänts 
till Demotika, bestämde konungen dag och väg. Som emellertid 
penningar där voro mycket sällsynta, uppmuntrade man på ett 
sällsamt sätt det värsta ocker för att få låna sådana; jag menar, 
att man gav dem som ville utlåna penningar allt vad de begärde. 
Ty penningar måste anskaffas till vad pris som helst, icke blott 
till den utomordentliga ambassaden, utan även, vilket var ännu 
nödvändigare, för konungens och hans följeslagares resa; man 
hade nämligen föga eller ingen förhoppning att kunna erhålla nå- 
got av Porten efter den förklaring visiren därom avgivit. Herrarna 
Des Alleurs och Brue,? 1 som åtagit sig de svenska intressena i 
Konstantinopel och Adrianopel, hade visserligen förmått några köp- 
män av sin nation att tillhandahålla penningar, men det var endast 
föga, vilka fördelar man än tillförsäkrade dem. Den engelske 
skattmästaren, som redan före och efter katastrofen i Bender för- 
skjutit åtskilliga summor, för vilka han erhållit betalning o-enom 
växlar på Hamburg, var den djärvaste, men han lämnade blott 
litet i sänder. Grothusen, som sades hava givit konungen rådet 
att avsända ambassaden, vilken han för denne framställde såsom 
ett medel att trots visirens förklaring och den allmänna meningen 
avvinna Porten något penningar såsom gåva eller lån, blev nu 
själv av hans majestät i kansliet utnämnd till ambassadör. Miil- 
lern sökte därefter bringa konungen på andra tankar och till- 
rådde honom sparsamhet, så nödvändig på en tid då man icke 
hade några kontanta medel och föga att hoppas på; Grothusen, 
som bara ville kasta ut penningar och göra ett ståtligt intryck 
utan att tänka på framtiden, förstode ej att spara. Men dessa 
skäl och andra dylika förmådde icke avvända hans majestät från 
hans beslut, utan gjorde honom tvärtom fastare i detsamma, och 
Fabrice, med vilken Miillern talade om detta, tillrådde honom att 
icke motsätta sig något som redan var beslutat. Han lovade för öv- 
rigt använda hela sitt inflytande hos den engelske skattmästaren 



62 — 





för att utverka icke blott vad han redan lovat, utan även mycket 
mera, och jag kan säga, att han i icke ringa grad lyckades 
därmed. 

I egenskap av hans svenska majestäts utomordentliga sändebud 
lämnade Grothusen Demotika den I2:e juli och anlände den iy.e 
till Pera med ett följe av sjuttio personer, såväl officerare som 
tjänare samt två ambassadsekreterare. Han tog in hos den en- 
gelske skattmästaren, som till honom avstod sitt hus, och dit 
sände nu Porten såsom presenter till hans excellens sammetskud- 
dar och divantäcken, enligt bruket. Morgonen därpå lät han till- 
kännagiva sin ankomst för representanterna för alla de makter, 
som voro i fred med konungen, hans herre, utom för Englands 
och Hollands, detta enligt hans majestäts befallning, vilken be- 
traktade dessa båda ministrar såsom sina fiender på grund 
av den del, de syntes honom hava haft i förnyandet av fre- 
den med tsaren. Sedan ministern låtit präktigt kläda och 
galonera alla som hade åtföljt honom, hade han sin första 
audiens hos visiren den 2 augusti under vanliga ceremonier. Där- 
vid talades blott om konungens avresa, som var utsatt till början 
av oktober. Visiren utlovade hästar, vagnar och några kompanier 
janitscharer och zebedgier för att eskortera hans majestät och 
alla hans följeslagare till Transsylvaniens gränser, men han sade 
icke ett ord om några pengar. 92 

Några dagar därefter gav ambassadören i uppdrag åt Brue 
att sondera visiren för att erfara, huruvida man av honom kunde 
erhålla några penningar till låns. Denne gjorde så, men fick till 
svar, att det icke tjänade något till att tala därom, emedan det var 
ovärdigt hans kejserliga majestät och stridande mot den muham- 
medanska lagen att utlåna penningar. Grothusen, som icke var 
nöjd med detta svar, begärde särskild audiens hos visiren för att 
själv framställa samma förfrågan, dock medtagande samme tolk, 
ty ehuru han talade turkiska någorlunda bra eller åtminstone 
nog för att göra sig förstådd, kräver hänsynen i Turkiet, att 
man talar med varandra medels tolkar. Men han fick intet annat 
svar än det första, utom att visiren tillade, att storherren skulle 
kunna skicka en gåva till konungen den dag han avreste, men 

- 63 - 



han ville dock icke lova, att det skulle bliva en penningegåva. 
Brue tillrådde Grothusen, då han tolkade detta för honom, att 
icke vidare insistera i denna grannlaga sak. 

Den io:e erhöll Grothusen audiens hos storherren och mottog 
under de följande dagarna besök av Frankrikes, Venedigs och 
Genuas sändebud samt av den kejserlige residenten och besva- 
rade dessa visiter. Han var alla dessa dagar tillsammans med 
Des Alleurs, som skaffade hans majestät tjugo tusen écus å sitt 
lands vägnar. Men vilka erbjudanden han än under sin vistelse 
i Konstantinopel gjorde köpmännen, kunde han icke uppbringa 
några penningesummor genom dem. Den engelske skattmästaren 
ville icke förhandla med honom, utan direkt med kansliet i Demo- 
tika, som gav honom av konungen egenhändigt undertecknade 
förbindelser för vad han då utlade och för det, som ännu icke 
var betalat, jämte två förskrivningar på Bremen såsom säkerhet 
för betalningen. 93 Grothusen hade sin avskedsaudiens hos visiren 
den 8 augusti och hos storherren den I5:e. 



Enär den i oktober var utsatt för konungens avresa från De- 
motika, lät en kapigibachi uppsätta ett mycket präktigt, alldeles 
nytt tält vid Demirtach 94 för konungens första konak eller natt- 
läger och begav sig till Demotika för att leda färden med sex chiaous, 
tre hundra hästar och sextio vagnar, som där stodo färdiga. Före 
sin avresa avböjde hans majestät det förslag man framställde till 
honom att låta ändra skuldförbindelserna till flera janitscharer, 
judar och andra, vilka med missbrukande av svenskarnas nödställda 
belägenhet både i Demotika och Bender givit dem endast ringa 
valuta och av dem begärt reverser på sex gånger beloppet i 
fråga. Man framhöll för honom, såsom man förut gjort i Bender, 
att enär den turkiska lagen icke tillät att utlåna penningar mot 
ockerränta, det av dessa skulder, som var fingerat och tilltvunget, 
skulle avdragas och att reverserna skulle reduceras till sitt verk- 
liga värde, därigenom att man lät såväl långivaren som låntaga- 
ren svärja var och en vid sin religion, huru mycket den förre 
hade givit och huru mycket den senare hade mottagit, och att 
dessa sålunda reducerade skulder skulle bliva så obetydliga, att 



- 64 




det icke var mödan värt, att fordringsägarna följde hans majestät 
till Sverige, såsom flera av dem eljes redde sig till att göra, utan 
att de köpmän, vilka förskjutit hans majestät medel till reskost- 
nåderna, väl skulle kunna åtaga sig att betala dem, varvid de 
kunde bedja det franska sändebudet att vara dem behjälpliga. 
Konungen, som alltid var frikostig och storslagen i allt, svarade 
på detta förslag: 

»Om någon av mina officerare eller ryttare har givit en för- 
bindelse på hundra écus i stället för tio, skall jag låta betala 
förbindelserna i Sverige.» 

Han lät giva var och en av fordringsägarna en häst och femtio 
ecus för att kunna följa med. Man steg till häst vid tiotiden på 
morgonen den 2:a och anlände till förutnämnda tält inemot klockan 
fyra på eftermiddagen. — — — Konungen, som bland de första 
anlänt till det tält, vilket kapigibachin låtit uppsätta, hoppade av 
sin häst och gick in. Han hade icke väl kommit in, förrän ka- 
pigibachin till honom framförde en hälsning från kejsaren, sin 
herre, som önskade honom lycklig resa och sände honom detta 
tält jämte en juvelprydd sabel och åtta hästar. Hans majestät 
böjde på huvudet och sade, att han tackade hans höghet för alla 
dessa artighetsbevis, och gick ut ur tältet för att se på hästarna, 
som alla voro araber och bland vilka det fanns två ston, så vackra 
man kunde önska sig. Grothusen, som från plundringen i Ben- 
der bland andra dyrbara saker även räddat en sobelkappa, gav 
den på konungens befallning till kapigibachin. Hans majestät 
tillbragte natten i detta tält, och tidigt följande morgon fortsat- 
tes färden, som enligt resplanen styrdes till Russick. 95 Som Fa- 
brice ännu hade en del små affärer att uppgöra, stannade vi i 
Adrianopel till den 4:e och reste icke därifrån förrän på eftermid- 
dagen för att sluta oss till hans majestät, vilket icke förorsakade 
oss några större ansträngningar, ty man färdades blott tre till 
fyra franska mil om dagen till följd av turkarnas flegma eller 
höviska värdighet; de trodde nämligen, att det stred mot den 
konungen skyldiga vördnaden att påskynda hans avfärd från stor- 
herrens stater genom att färdas fortare. 

Vi kommo samma natt till det utsedda lägret — ty natten 

q— 163226. Seigneur de la Motrayts resor. 

-6 5 - 



an 



tillbragtes för det mesta i ett läger — en by vid namn Bacchi- 
koi, som var mycket för liten för att härbärgera alla. En chiaous 
och en av hans majestäts kvartermästare jämte en tolk hade skyn- 
dat i förväg för att ställa allt i ordning för männen och hästarna, 
såväl vad beträffar mat som logi, och allt detta på storherrens 
bekostnad och i god ordning. Men konungen, som alltid 
hade sitt huvud för sig och tycktes finna nöje i att omaka de 
flegmatiska turkarna, lät natten till den 6:e blåsa till uppbrott 
klockan ett på morgonen. Kapigibachin, chiaouserna och de 
andra turkarna väcktes och blevo förvånade, då de hörde, att 
konungen ville resa. De vågade likväl icke motsäga honom, ty de 
visste nästan alla, att de icke skulle vinna något därmed. Natten 
var mycket mörk, alla stego till häst, och man satte sig i rörelse 
vid fackelsken för att finna vägen genom de många passen, som 
bildas av de berg och skogar, på vilka Bulgarien är så rikt. Vi 
anlände före daggryningen med konungen till Commorava, den 
by som utsetts för konaken. Men hans majestät, som alltid 
försmådde vila och aldrig skydde ansträngningar, hade där icke 
väl sett det fulla dagsljuset uppgå, förrän han steg till häst för att 
företaga en promenad och var ute åtta till nio timmar med dem 
som vanligen åtföljde honom på hans strapatser eller som eljes 
ville följa med, ty han tillsade aldrig någon att göra det. 
Fabrice, som vilat sig i det kvarter man anvisat honom och som 
hört vad som tilldragit sig under den nattliga marschen, omtalade 
det för konungen vid hans återkomst, nämligen att flera vagnar 
hade * gått sönder i passen och att turkarna, som voro föga vana 
vid dessa nattliga färder, föreföllo mycket allvarsamma och sömniga. 

»Aha», sade konungen skrattande, »det skadar inte att väcka 
dem ibland och lära dem att vaka.» 

Det anmäldes nu för hans majestät, att middagen var färdig, 
och han gick att sätta sig till bords. Grothusen, Mullern, gene- 
ral Horn, 96 Fabrice och några andra personer av samma rang ato 
med honom. Nattmörkret och svårigheten att taga sig fram pa 
vägarna och genom passen hade gjort, att de flesta vagnarna 
voro efter, så att de icke förrän på eftermiddagen anlände till 
konaken. Konungen promenerade emellertid till fots efter mid- 



66 




^mmmm 



dagen under en timmes tid. Sedan steg han till häst och fick 
ett större följe med sig än på morgonen. Alla som ätit middag 
med hans majestät slöto sig till truppen, ävensom många andra, 
som vilat sig dessförinnan. Man lade sig tidigt. Hans majestät, 
som var belåten med den förra nattmarschen, lät två timmar efter 
midnatt giva signal till en ny dylik och fortfor på detta sätt, än 
tidigare, än senare på natten, ända till Russick, dit vi anlände den 
i 2 :e. Antalet vagnar, som gått sönder och måst kvarlämnas på 
vägen, uppgick till över tjugo. När man berättade detta för 
konungen, skrattade han och sade: 
»Vi hava fler än vi behöva.» 

Konungen, som hörde, att kejsaren lät göra stora förberedel- 
ser för att mottaga honom på ett sätt, som svarade mot hans 
värdighet och mot de erbjudanden hans kejserliga majestät gjort 
i detta avseende, samt att herr von Görtz var på väg för att i 
Transsylvanien förena sig med honom, 97 sade till Fabrice, att det 
skulle göra honom nöje att överallt låta tillkännagiva, att han 
ville färdas inkognito och bedja, att man icke alls låtsade om 
honom, om man kände igen honom; att det skulle vara att till- 
mötesgå honom, om man handlade så; att han för övrigt i sitt 
hjärta skulle hålla hans kejserliga majestät lika god räkning för 
hans avsikt beträffande de hedersbetygelser, han påbjudit att visa 
honom, som om han mottagit dem. Fabrice svarade härpå, be- 
gagnande sig av den vanliga förtroligheten eller den frispråkig- 
het, som konungen ville att man skulle ådagalägga gentemot 

honom: 

»Om ers majestät nödvändigt vill färdas inkognito, tror jag mig 

veta ett osvikligt medel.» 

»Nå, vilket är det?» sade konungen. 

»Jo, ers majestät», svarade Fabrice, »det är att taga på sig 
en av Grothusens svarta peruker, låta köpa en nattmössa och en 
nattrock eller låna sådan av Mlillern, Diiben eller någon annan, 
som har om man icke kan få köpa dem i Valakiet, och att, när 
ers majestät färdas genom en stad, alltid bo på det bästa värds- 
huset strax begära fram vin, ofta vara törstig, göra sin kur för 

- 67 - 



värdinnan, om hon är ung och skön, eller för någon av uppas- 
serskorna, som har dessa företräden; vidare att låta draga av sig 
stövlarna, att begära fram sin nattrock och sina tofflor och efter 
att hava ätit och druckit grundligt gå till sängs och sova till 
långt fram på förmiddagen. Då kan jag garantera, att ingen 
människa känner igen konungen av Sverige.» 

Hans majestät log. 

»Nåja», sade han, »jag skall åtminstone i åtskilligt, om icke i 
allt, följa edert råd.» 

Fabrice lämnade alla sina tjänare kvar i konungens följe utom 
tre, och vi avreste samma dag från denna stad för att begiva 
oss till Yurgu. Där tillbragte vi natten och fortsatte sedan vår 
resa den i^-.e till Bukarest. Vi tillbragte där endast några timmar, 
under vilka jag besåg staden. 

Vi tillbragte natten i Hermanstadt, och morgonen därpå, un- 
der det Fabrice avlade besök hos borgmästaren, anlände en kurir 
med brev till honom från baron Görtz, premiärminister hos ad- 
ministratorn av Holstein-Gottorp. Kuriren skulle även göra sig 
underrättad om den väg, som konungen tog. När Fabrice läst 
breven från ministern, som stannat vid tredje skjutshållet för att 
där invänta underrättelser från hans majestät och sedan begiva 
sig till honom, sade han till kuriren: 

»Jag stiger genast till häst för att muntligen avgiva mitt svar.» 
Han beställde goda hästar. Vi begåvo oss på väg, så 
snart de blevo i ordning, och sammanträffade några timmar se- 
nare med baron von Görtz, vilken efter att hava hälsat Fabrice 
stängde in sig med honom i ett enskilt rum, där de uppehöllo 
sig över två timmar. Härunder tillagade hans kock en god mid- 
dag, och när den var färdig och bordet dukat, underrättades de 
båda herrarna, som kommo ut, och vi satte oss till bords, sam- 
talande än om konungen, än om Turkiet. Baronen kunde trots 
sin medfödda allvarliga värdighet icke låta bli att hjärtligt 
skratta åt det råd, Fabrice hade givit hans majestät för att icke 
bliva igenkänd på vägen. Så snart vi ätit middag, fingo tjä- 
narna order att iordningställa allt för återfärden. När så skett, 



68 



tog baron von Görtz Fabrice i sin vagn, och sekreteraren och 
jag satte oss upp i en postvagn och avreste till Weissenburg. 98 

Vi anlände den 2c.:e till Wien, och dagen därpå gick Fabrice 
till det kejserliga hovet för att framföra konungens av Sverige 
ursäkter och tacksägelser beträffande de hedersbetygelser, man 
ville ägna honom. 

Enär baron von Görtz hade vissa skäl för att över Breslau 
taga vägen till Berlin och Hamburg, avreste han från Wien den 
2 eller 3 november. Fabrice och jag lämnade också Wien da- 
gen därpå för att resa genom Böhmen och Sachsen till Ham- 
burg, i avsikt att där inhämta underrättelser om konungen. 

Sedan vi lämnat Halberstadt den 18 i daggryningen, anlände 
vi mellan klockan tio och elva till Wolfenbiittel, där Fabrice 
klädde sig för att gå och avlägga besök hos hertigen — — — 
Hans höghet var i Braunschweig 

Sedan vi intagit en lätt middag, kommo vi vid fyratiden på 
eftermiddagen till Braunschweig. Vi fingo bo hos August Fabrice, 
konungens av Storbritannien minister och sändebud vid kongressen 
för kurfurstendömet Hannovers affärer; han är den förut omtalade 
Fabrices äldste bror. Det var med stor glädje de återsågo var- 
andra efter fem års skilsmässa. Kejsarens, tsarens, Danmarks och 
Preussens sändebud hade länge förgäves väntat, att konungen av 
Sverige skulle ditsända någon fullmäktig för att avsluta det nor- 
diska kriget.99 De tillbragte den mesta tiden på besök, på bjud- 
ningar hos varandra och på mottagningar, som hertigen höll 
nästan varje kväll. Vi stannade fem dagar i denna stad, och jag 
skall nu omtala, vad som föranledde oss att lämna den. 

En afton, då det var mottagning hos hertigen, därvid även 
Fabrice, som sedan vår ankomst icke uteblivit från någon så- 
dan, var närvarande, anmäldes det vid tiotiden på aftonen för 
hans höghet, att utanför stadsporten voro två officerare, som hade 
ett pass från konungen av Sverige och som bådo, att man skulle 
släppa in dem och låta dem få friska hästar för att fortsätta sin 
färd. Hans höghet, som var sysselsatt med att spela, sade: 

- 69 - 






»Ja, öppna åt dem och låt dem få hästar!» 

Så skedde även. Ungefär en timme senare, då spelet var 
slut vid alla borden, serverades en präktig supé för alla de när- 
varande, som samlades kring ett stort, gemensamt bord. Då 
sade hans höghet till Fabrice, som hade spelat vid ett annat 
bord, att två svenska officerare hade passerat, vilka visat sig 
mycket angelägna att fortsätta sin färd till Stralsund. Härpå 
svarade Fabrice, att han var ledsen, att han icke i tid fått veta 
det, ty han skulle då frågat dem, om de visste något om 
konungen. Då skickade hertigen genast till vakten för att höra 
efter officerarnas namn, men det var lånade namn, som de icke 
kände. Fabrice misstänkte, att den ene kunde vara konungen 
själv, och denna misstanke övergick nästan till visshet, då han 
fick beskrivning på deras ålder och utseende. Han sade dock 
icke, vad han trodde därom. I själva verket var det konungen 
åtföljd av överste Diiring, såsom hans majestät själv berättade, 
då han sammanträffade med Fabrice i Stralsund. Konungen hade 
för att begiva sig till Stralsund på fjorton dagar tillryggalagt 
över 150 tyska mil. 100 

Fabrice gav mig morgonen därpå del av sina misstankar och 
beslöt att samma dag avresa till Celle. Vi begåvo oss också dit 
och togo in hos hans far. Där avvaktade vi underrättelser från 
Stralsund och fingo med första posten höra om hans majestäts 
ankomst samt därmed förbundna omständigheter, nämligen att 
konungen förklätt sig genom att påtaga sig en svart peruk och 
en hatt med guldgalon, en brun rock och en blå kappa; att 
han hade lämnat Pitesti i Valakiet den J:e; att han passerat 
genom Braunschweig den 2i:a; att han den 22:a på aftonen an- 
länt till Stralsunds portar med överste Diiring, och att de skulle 
hava framkommit tre dagar tidigare, om icke den senare blivit 
sjuk av strapatserna under färden, som emellertid icke tycktes 
hava det minsta bekommit konungen; att man efter sed och 
bruk hade frågat dem om namn och stånd; att de hade visat 
fram sina pass och tillagt, att de hade depescher från konungen 
till general Diicker, som förde befälet i staden; att de därpå hade 
blivit förda inför generalen av en vaktsoldat, till vilken konungen 



70 



vid slottets port skänkte sin kappa; att generalen, sedan hans 
majestät tillåtit överste Diiring att säga, vem han var, böjde sig 
ned för att kyssa hans hand och bad honom om förlåtelse för 
att han icke förr vetat det, så att han kunnat gå sin konung 
till mötes och ägna honom undersåtens och tjänarens tillbörliga 
vördnad. Härpå hade konungen svarat: 

»Det är bra som det är. Jag har velat komma hit inkognito, 
och jag har fått min vilja fram.» 

Emellertid hade hans majestät velat, att man icke skulle till- 
kännagiva hans ankomst förrän dagen därpå, vilket då skedde 
med stor kanonsalut och allmän klockringning. Efter att hava 
pa morgonen mottagit adelns och prästerskapets lyckönskningar 
hade konungen stigit till häst för att inspektera befästningarna 
och hälla revy med trupperna, alldeles som om han icke hade ut- 
stått några strapatser. 

Så^ snart vi erfarit detta, beslöto vi att resa till Hamburg, 
därifrån Fabrice ämnade begiva sig till Stralsund med administra- 
torn av Holstein och där jag för att uträtta vissa uppdrag, som 
iag fått, måste uppehålla mig någon tid. 



7i 



ea 



-ens» 



V. 

{Orig. II: ii.) 

Resa i Sverige jämte anmärkningar i förbigående över ön Gottland, skären, 
skansarna vid Vaxholm och Dalarö ävensom över Stockholm, dess hamn och 
omgivningar. 

Jag lämnade Liäbeck den 20 september [17 15], och i Trave- 
miinde, en liten stad med ett slott vid mynningen av Trave, som 
på detta ställe utfaller i Östersjön, inskeppade jag mig till Stock- 
holm i sällskap med en ung liibeckerköpman. Den till en början 
ganska gynnsamma vinden förde oss omkring åttio svenska mil* 
från den hamn, från vilken vi avseglat, och fram mot den, som 
utgjorde målet för vår färd, men den 2 5:e på aftonen kastade 
den om och tvang oss att lämna vägen till Stockholm och i stäl- 
let styra till Visby, Gottlands huvudstad, i vars hamn vi funno 
skydd. 

Denna stad har fordom varit lika känd för sin stora och om- 
fattande handel som den nu för tiden är obetydlig i detta avse- 
ende. Dess sjöfartsregler följdes över hela Östersjön och därut- 
över, liksom de lära ännu följas i Sverige. 101 Den ligger på öns 
västra strand, från vilken den höjer sig och behagligt utbreder 
sig ända uppåt en ås. Dess hamn är stor och var fordom bättre, 

Märk, att jag med mil avser vägmåttet i det land, varom jag talar. I 
Sverige är en mil lika med sex engelska, d. v. s. trettio tusen romerska fot. 



— 72 



än den nu är, i synnerhet på vissa ställen, som det upprörda havet 
efter att hava genombrutit de skyddande hamnarmarna, nästan all- 
deles grundat upp. Den räknade fordom inom sin ringmur och i 
sina förstäder ända till tretton stora kyrkor jämte sex väl befolkade 
och ännu bättre doterade kloster. Av kyrkorna finns ingen annan 
kvar i sin helhet än den som bär namnet Sancta Maria. 102 För- 
svunna äro däremot kyrkans omätliga rikedomar, dess kärl, ljus- 
stakar, lampor, guld- och silverljuskronor och andra dyrbarheter 
hörande till den romersk-katolska religionen, som härskade där före 
den luterska, försvunna även dess båda sköna karbunklar, vilka 
sades hava varit värda mer än de dyrbaraste smycken. Åtskilliga 
brunnar med mycket gott vatten, som där rinner fram genom en 
mängd kanaler, och några stora reservoarer, som man där ännu 
kan se oskadade eller blott delvis förstörda, vittna tydligt om att 
naturen ingalunda mindre bidragit till stadens skönhet och be- 
kvämlighet. Dess slott lades 1679 i ruiner av danskarna, som 
gjorde en landstigning på ön. ro 3 

Denna ö är omkring aderton mil lång från söder till norr 
och sex mil bred, på somliga ställen mer och på andra mindre, 
såsom några personer, vilka påstå sig väl känna till det, hava 
försäkrat mig. Åtskilliga historieskrivare göra ön hedern att 
kalla den goternas och andra skandinaviska folks första koloni. 
Dessa folk spridde sig i stora skaror och irrade fordom hit och 
dit 1 de bästa delar av världen de kunde upptäcka, då det hos 
dem var en hjältedygd att utöva sjöröveri och de ansågo som en 
religiös plikt att varje år till tack för sina framgångar till lands 
och sjöss offra nio människor för vart hundratal av sina fån- 
gar ^ at Tor, Odin och Frigga, tre gudomligheter, som de 
tillbådo. Sakförståndiga säga, att tre av öns församlingar ännu 
i dag bära namn efter dessa gudomligheter, nämligen Tore, 
Otheim och Friggesarsim, I0 4 där man antager att dessa falska gu- 
domligheter hade tempel; jag skall längre fram tala mera härom. 
Ön är rik på boskap. Den har en mängd goda hamnar både på 
östra och västra sidan. Den är omgiven av många små öar och 
holmar, på vilka man för boskapen i bet och kring vilka fisket är 
mycket givande. Några insjöar och bäckar, som rinna fram dels 

10 — 163226. Seignmr de la Motraye's resor. 

— 73 — 



mellan långa och breda ängar, dels mellan bördiga fält, giva även 
mycket fisk av flera slag. Kalksten och ett slags grå marmor, 
som något liknar granit, brytas på flera ställen ur dess barm 
och ägna sig mycket väl till byggnadsföretag, varom även åt- 
skilliga stora, från fordom kvarstående eller på senare tiden upp- 
förda hus bära vittne. Sveriges historia förtäljer oss, att man 
på mindre än två hundra femtio år såg över hundra kyrkor upp- 
stå på denna ö. IO S Deras antal såväl som prästernas växte utan 
tvivel i förhållande till rikedomen, då den världsliga makten i 
dessa nordliga trakter ansåg för en religiös plikt att underordna 
sig den andliga, och då Nordens suveräner fromt trodde sig hava 
fått sina spiror och rätten att härska över jorden från påven i 
Rom, liksom ännu så många andra på andra håll tro, så att de 
för att tillförsäkra sig rätt att regera i himlen efter sin 'död gjorde 
utomordentliga donationer och till och med togo de dyrbaraste 
klenoderna från sina kronor för att därmed pryda kyrkorna och 
underhålla prästerna. Den religion, man nu för tiden bekänner 
sig till där såväl som i hela Skandinavien, varunder ön lyder, är 
den luterska, som bibehållit mycket av den romersk-katolskas 
yttre väsende och ceremonier. Den skiljer sig vad läran beträf- 
far i nästan intet väsentligt från den anglikanska, utom vad an- 
går dogmen om konsubstantiationen, som icke såsom dogmen om 
transsubstantiationen i verkligheten förvandlar det invigda brödet 
och vinet till Kristi lekamen och blod, omintetgörande de förras 
substanser, utan förenar med dem de senare, som den låter exi- 
stera på lika många olika ställen som man samtidigt konsakrerar 
dem. 106 Man räknar där för närvarande endast sextio till sextiofem 
kyrkor, vilket är mycket för mycket för det lilla antalet invånare, 
samt tjugoåtta präster, som mer än väl räcka till för dem och 
för de till deras underhåll nödvändiga medlen. 

Sedan vinden satt mig i tillfälle att bese denna stad och 
dess omgivningar, övergick den på sydlig den 2 9 :e före daggry- 
ningen och förde oss före nattens inbrott fram till en labyrint av 
över tjugo mils utsträckning, där man far fram mellan en oerhörd 
mängd klippor och genom de många sund, medels vilka Öster- 
sjön tyckes gå ända till Stockholm och möta Mälaren för att 



74 



tillsammans med denna sjö bilda en ö, på vilken den svenska 
huvudstaden är uppbyggd. Vi anlände dit den 3 o:e på aftonen, 
öfl följd av vindens obeständighet och sedan vi sett skansarna vid 
Dalan, och Vaxholm, vilka icke erbjuda något mera anmärknings- 
vart eller förmånligt än sitt läge, avsett att mot fiender försvara 
några farleder, och efter att hava kryssat mellan klipporna min- 
dre länge an man brukar. Det var därför jag sade till 'följd av vin- 
dens obeständighet'; ty vanligen behöves därtill mer än en sorts vind 
Åsynen av denna stad var för mig både storartad och vacker 
i synnerhet sedan vårt fartyg dubblerat spetsen av en liten ö på 
höger hand, kallad Beckholmen, på vilken ligger ett högt och 
stort stenmagasin, som fordom tjänade till att förvara salt. Man 
ser dar även några mycket långa och låga träbyggnader, i vilka 

hZ va T 1 ^ beck ° ch l J ära för ett handelskompani, som 
behärskade allt som tillverkades i Sverige. Men detta kompani 
måste göra bankrutt, emedan det till den grad uppdyrkade priset 
pa dessa varor, att Storbritannien beslöt låta sina amerikanska 
undersatar tillverka dem, och enligt vad man sade kunde Stor- 
britannien sedermera för tre eller fyra écus erhålla genom dem 
vad det till detta bolag måst betala med ända till tjugo écus '<* 
Mitt emot denna ö eller rättare klippa, som man ännu kallar 
ijarnovet, börjar på vänster hand den södra förstaden, som be- 
nämnes Södermalm. Den tyckes uppstiga ur vattnet. Den höjer 
sig och utbreder sig vackert amfiteatraliskt på en lång klipp- 
kedja anda till en stenbro, 140 steg lång och 19 eller 20 steg 
bred och betecknad med T på pl. VIII. Den sträcker sig, sade 
jag, anda till denna bro, som förbinder den med staden, liksom 
forstaden Norrmalm är förbunden med den medels två andra broar 
av tra, betecknade D och C på samma plansch. Efter att hava 
passerat den nyssnämnda ön befinner man sig i närheten av en annan 
mindre pa samma sida, känd under namnet Blockhusholmen (M) «* 
på vilken finns ett gammalt stentorn helt nära stranden, där ett 
varv är beläget. Innanför denna ligger en annan, som ensam är 
större än de båda andra tillsammans (N) och på vilken man ser två 
stora och höga stenmagasin, det ena med koppartak, samt flera 
trämagasin och en del andra hus av samma material ävensom 



75 



tre långa huslängor (20 och 21), av vilka två tyckas ligga i samma 
linje och skilda från varandra blott genom en smal, öppen plats; 
dessa ligga åt sydost, den andra, betecknad 22, mot nordväst. De 
två första, som ligga i rad, innehålla en stor mängd goda rum, av- 
sedda efter vad det säges för livgardena, den tredje till stall för de- 
ras hästar, men dessa tre byggnader hava ännu icke blivit härtill 
använda. Det finns dessutom här ett stort stenmagasin (23), en 
mängd små trähus och andra byggnader, men jag uppräknar dem icke 
eller angiver deras olika ändamål. Denna tredje ö är känd un- 
der namnet Nya Skeppsholmen och har fått sitt namn därav, att 
den kungliga flottan här hade sin station, innan den flyttades 
till Karlskrona, eller ock av de fartyg, galerer o. s. v., som man 
där byggde och ännu bygger, ehuru till ett mindre antal. Det 
är på samma sätt med en fjärde, som är förbunden med denna 
genom en bro, vid vars slut står en liten, helt och hållet av trä 
uppförd kyrka för matroserna. Denna ö tjänade förut till samma 
ändamål och kallas nu Gamla Skeppsholmen. 109 Den är helt och 
hållet bebyggd med präktiga och mycket regelbundna hus, till 
största delen i modern stil. Den sammanhänger med förstaden 
Norrmalms fastland (L) genom ett konstgjort näs, som icke lär vara 
synnerligen gammalt. Den har i det vanliga språkbruket ännu 
icke börjat kallas halvö. Mellan dessa holmar eller rättare dessa 
klippor, som hedras med namnet holmar, och det fasta land, 
varpå denna förstad är uppbyggd invid en behaglig park, ligger 
ännu i dag en fartygseskader och några galerer. Man ser på 
samma plansch en del av denna park (K). 

Denna parks ojämna, men i synnerhet vid stränderna höga ter- 
räng med dessa holmar på den ena sidan och på den andra den 
kedja av branta klippor, på vilka Södermalm ligger, omsluta 
hamnen och bilda liksom två naturliga vågbrytare, vilka göra den 
till en av de tryggaste, bekvämaste och näst Konstantinopels 
vackraste, som jag hittills sett. Skepp av alla storlekar kunna 
där ankra var som helst i skydd för alla vindar eller förtöjas in- 
vid en lång träkaj (R). 

.Den norra förstaden, på svenska kallad Norrmalm, skulle 
kunna betraktas såsom en stor stad, för det första på grund av 



76 



N:o VIII. 



Jjril: z. ^''.vist 




W?" Hopm* ./&*» 



Plan över Stockholm. 



2 3 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 



:-■' .— 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 II 



■ „ 13ncra breda och raka gator med höga och vackra stenhus, 
v Ä- b o e ch —a-gar - av ^ ararrn. e„ 
, „ u -.nll^c; crolv aro av olanassten, iui uv - r 

"Tav sia kyrkor vUka dock aro mera märkvärdiga genom 
rlrSr staa torns höjd och sina koppartak än av någon an- 
r—g; förde, redje pa grand av åtsk ** *£ £ 

rnna^Ärn^r^Xa 1 - ^, T — 

Håras torn ar *»*?£?*?£,££££, Sanct 
fL^ÄTav « o" har loppartak men ett 
^Z. -"Vad ^övHga^a,-^-» 

°nt^a SO "som icke arö byggda av annat ™ a^a, ^ 

;-% icke sa v. -^-J— fÄ*"»^ 

varpå landet även ar rikt. Apropå aei irdg c ver icye 

en dag på latin (det enda språk vi hade S^^^^_ 
U- mig hava mest utmärkande eller ohkartat ^ -dra ^ 
L i vilka iae- rest lag svarade honom, att det var aröores 

nvtta. Vad träden beträffar, ersattes deras fruktiattigdorr g 
^dra fördelar, som landets invånare kunna ^ draga ^ av den, de 
kunna därav bygga sina hus, for ardrga *g skor - 
sicr skydd mot klimatets starka och langa köld, och av 

g L till sina smedior och giuterier. Tacrtus säger, att lysk 

Td n fö tonZ tedde sig som horrida silvis, förskräckhgt ge- 

t L skogar eller helt och hållet betäckt med skogar, men 

TI han sett Skandinavien, skulle han hava funnit det ännu fot- 

sÄare icke blott av denna anledning, utan för dess stenar 

— 77 — 



och klippor. Undantagas måste dock Skåne och några delar av 
åtskilliga andra provinser, där eljes långa, stora och tråkiga 
skogar och ändlösa sträckor av klippor, berg och nakna sten- 
block, utslungade här och där, oftast äro de enda föremål, 
som te sig för resenären på en väglängd av sex till sju mil 
och stundom mera. Icke desto mindre finner man tid efter an- 
nan trakter, som förete en behaglig omväxling av sjöar, floder, 
byar, ängar och odlade fält eller fruktbara marker, såsom de i 
allmänhet äro, vilka skonats av naturen och konsten och vilka 
frambringa en rik och behaglig mångfald av alster: då jag tilläg- 
ger konsten, menar jag icke den konst, som endast odlar eller 
plöjer de fält, vilka naturen frikostigt tillrett; jag menar den, som 
bränner skogarna för att åstadkomma åkrar på ställen där 'inga 
finnas, såsom historien säger oss att de flesta åkerfält åstadkom- 
mits i detta land. Därför kallas landet på dess eget språk Suidia, 
vilket lär betyda »röja mark genom att bränna skog», ett sätt 
som alltjämt vid behov användes. 110 

Bland palatsen, som jag icke ämnar varken uppräkna eller 
beskriva, är det, som fordom tillhörde familjen de la Gardie, 111 
vida mindre anmärkningsvärt genom sin arkitektur, sitt koppar- 
tak, kring vilket fyra med samma metall täckta torn höja sig, 
och de tre hundra sextiofem fönster, som upplysa det, än genom 
omgivningen och vad det innehåller. T> först och främst finnes 
på dess mycket rymliga gård en stor mängd kanoner, mörsare, sten- 
mörsare, fältslangor, allt av brons och av alla storlekar och kalibrar. 

När man sedan träder in i palatsets gemak, finner man dem 
rikt tapetserade, så att säga, med alla slags blanka vapen och 
eldvapen, fanor, standar, baner m. m., pukor, trummor, rustningar, 
kaskar m. m., olikartade och mycket dyrbara munderingar för 
hästar, sadlar, schabrak eller sadeltäcken med präktiga och sinn- 
rika guld- och silverbroderier och med pärlor och ädla stenar, 
ävensom andra praktföremål, varmed glansen förhöjes vid torne- 
nngar, kröningar och offentliga processioner, m. m. 

Det kallas Troféarsenalen och med rätta, ty utom dem jag 
nyss omnämnt och som till största delen under detta krig tagits 
från polackerna, moskoviterna och sachsarna, har det liksom många 



78 



andra slott, som man finner här och där på en del utvalda 
ställen i riket, blivit byggt av byte från Tyskland. Denna ar- 
senal innehåller till och med föremål, som tillhört den hjälte, 
vilken förskaffat den de flesta troféerna, den ryktbare Gustav 
Adolf. Man ser där hans älghudskyller och hans livrock med hålet 
i kragen efter den kula, för vilken han stupade vid Liitzen, och 
hans skjorta, fläckad av det blod han där utgöt, ävensom en an- 
nan blodig skjorta från ett föregående, mindre ödesdigert tillfälle, 
och tva par av hans byxor, nedblodade, det ena vid förutnämnda 
tillfälle, som var i Preussen, och det andra i hans sista strid. Man 
ser där även hela den dräkt, som Karl XII bar, då han stupade 
vid Fredrikshall 1718, såsom jag längre fram skall berätta. Detta 
palats är självt en trofé från reduktionens tid, enär det i likhet 
med så många andra vid de bästa sjöar och skönaste floder be- 
lägna blivit på Karl XI:s despotiska befallning indraget till kronan, 
som givit de flesta av dessa palats och slott till adelsmän och 
andra personer, vilka på ett eller annat sätt utmärkt sig, såsom 
belöning för deras tjänster. Det berättas, att förr i världen kop- 
parstick av alla dessa palats och andra offentliga byggnader plä- 
gade utdelas till de främmande makternas ambassadörer och andra 
framstående personer såsom offentliga vittnesbörd om konungens 
frikostighet och gunst mot sina undersåtar och om den svenska 
adelns glans, men de hava sedermera av som det vill synas mot- 
satta skäl blivit undertryckta och förbjudna. Det palats, jag 
nämnt, har goda stallar, som kallas drottningens stallar, emedan 
de förut tillhörde framlidna drottningen, den regerande konungens 
farmor, som där hade sina hästar. Hertigens av Holstein stodo 
där också, och några enskilda personer hyra nu för tiden in sina 
hästar där. 112 

Mitt emot dessa stallar, på andra sidan en gata, som kallas 
Näckströmsgatan, ligger S:t Jakobs kyrka, som jag redan nämnt. 
Man ser på frontespisen, som ligger åt stallarna till, en i låg 
relief framställd bild av gudomligheten under skepnaden av en 
gammal man i översteprästerlig dräkt, en ung man sittande på 
hans högra sida och en duva. Det inre prydes av statyer, helgon- 
bilder, orglar, en vacker predikstol och flera gravmonument. Denna 



79 — 



kyrka och detta stall lära sedan tillika med en mängd hus och 
flera andra kyrkor hava nedbrunnit genom åskeld. 11 ^ 

Beträffande bilderna är att märka, att dessa folk och de andra 
av samma religion i själva verket förkastat dyrkan av de man- 
liga och kvinnliga helgon, de föreställa, och därför icke längre 
falla på knä för dem och hedja inför dem eller fromt kyssa dem, 
såsom deras förfäder gjorde, men att de hava dem kvar, säga de, 
blott till minne av deras dygder och till sina kyrkors prydnad. 
Med ett ord, om de icke äro bilddyrkare, så vilja de icke heller 
vara bildstormare, och de förklara det förbud att göra sig något 
beläte eller någon kroppslig framställning av de andliga eller 
himmelska tingen, som läses i den heliga skrift, genom att säga, 
att detta förbud väsentligen gäller endast tillbedjandet och att 
den heliga skrift själv förklarar det genom att tillägga: för att 
tillbedja dem. En park, som gränsar till denna kyrka och ligger 
mitt emot samma palats, kallas Kungsträdgården, och den för- 
tjänar mycket väl detta namn på grund av terrängens sinnrika an- 
ordning, de vackra blomsteranläggningarna, vattenkonsterna och 
orangeriet, som är förträffligt. 

Bland andra präktiga, på sydöstra sidan av denna park lig- 
gande stenhus med dörr- och fönsterkarmar av gottländsk kalk- 
sten eller marmor, finnes ett, som ligger mitt emot den gata jag 
nämnde. Det är ett koppartäckt hus, som drottning Kristina 
fordom gav till senatorn Nils Tungel, vilket förhållande gjorde 
huset hemfallet åt reduktionen, varifrån det likväl påstås länge 
hava räddats, då följande inskrift, som Tungel i sin tacksamhet 
ristat över porten, lästes av reduktionens ämbetsmän:" 4 

Regina Arctois quae gentibtis imperat hisce, 
Aedibus et fundum et cuprea tecta dedit, 
Testatur saxo Nicolaus Tungel in isto, 
Ne sua posteritas dememinisse queat. 

Mellan detta hus och Kungsträdgårdens mur ligger en del av 
det konstgjorda näs, som jag redan nämnt. Det vatten, som for- 
dom där rann fram, lär hava kallats Näckströmmen. Om vi icke 



80 — 



vilja trötta ut oss med att i detalj besöka alla delar av Norr- 
malm, så låtom oss — du, min läsare, i tanken och jag i verk- 
ligheten - fatta posto på en ganska hög kulle, som ligger 
ungefar mitt i denna stadsdel och kallas Brunkeberg. Den är 
bekant i landets historia genom Kristian Tyranns nederlag. Den 
skall giva oss en fördelaktig utsikt åt alla håll över Norrmalm 
och visa oss denna stadsdel förskönad och utvidgad: i) åt öster 
genom det s. k. Ladugårdslandet, som uppvisar utom en tillräck- 
lig mängd hus för att bilda en andra stad jämväl en arsenal, två 
träkyrkor och en tredje kyrka av sten, 11 * visserligen ofullbordad 
men lovande att bliva en av de vackraste såväl i staden som på 
malmarna; 2) åt väster genom en del av Munklägret, en ö i Mä- 
laren sa benämnd emedan den efter vad det sades fordom varit 
avsedd for munkarnas rekreation; den är åt den sidan bebyggd 
med ganska många hus, av vilka flera äro vackra och försedda 
med behagliga trädgårdar; där finnes även en stenkyrka av stor 
skonhet och ett glasbruk m. m. Ön sammanhänger österut med 
denna förstad genom en ny, 454 steg lång och 11 steg bred 
träbro, som ännu icke är riktigt färdig, samt genom en väg eller 
landtunga, som på några år med konst tillagts; den sträcker 
sig omkring 270 steg ut i sjön, vilket visar, att den gamla bron, 
av vilken man ännu ser återstoder eller en rad pålar på den 
plats, där den konstgjorda vägen börjar, var ännu längre. Den 
ar ännu närmare förenad med fastlandet genom en annan bro av 
endast åttio stegs längd och tolv stegs bredd och gående litet 
mera 1 nordlig riktning.» 6 Dessa båda broar avbrytas av två 
vindbryggor för att låta fartygen passera. Karl XI ville, att man 
skulle kalla denna ö Kungsholmen, men man har ännu icke vant 
sig vid detta namn och kallar den naturligast och allmännast 
Munklagret, som är dess gamla namn. En skara landsflyktiga 
fransman lära hava av Karl XI begärt att få bebo denna ö och 
där fritt utöva sm religion, men prästerna i landet lyckades för- 
må konungen att avslå denna begäran, huru fördelaktiga för 
riket de förslag än voro, som de gjorde. 

Den norra förstaden, som jag nyss omtalade, ligger i land- 
skapet Uppland liksom en del av den egentliga staden fram till 

II — 163226. Seigneur de la Motraye^s resor. 

— 8l — 



en av dennas gator, en yttre och verklig symbol för den meta- 
fysiska eller imaginära linje, som skiljer detta landskap från 
Södermanland, inom vilket återstoden av staden samt den södra 
förstaden äro belägna. Gränsstenen bär i relief dessa båda land- 
skaps vapen och därunder denna inskrift: Upplands och Söder- 
manlands skillnad (gräns mellan Uppland och Södermanland). "7 
Man kan se andra dylika gränsstenar här och där i landet, upp- 
satta för att åtskilja de andra landskapen. Det finnes även så- 
dana på de stora landsvägarna, vanligen för varje kvarts mil, och 
de tjäna till att utmärka avståndet mellan orterna, ett bruk, som 
synes efterlikna milstenarna hos de gamla romarna, vilka räknade 
efter primo, secundo, tertio etc. ab urbe lapide (en, två eller tre 
stenar från staden). Men de flesta äro av trä och alla med in- 
skriptioner, som angiva antalet mil. 

Man kan från den norra förstaden komma direkt till hjärtat av 
den egentliga staden medels två broar, som på var sin sida be- 
röra ändpunkten av en lång gata, som går tvärs över en i ström- 
men belägen liten holme (S). Denna holme tyckes tjäna till för- 
nämsta brovalv och liksom höra samman med broarna, och jag 
tror det är därför man säger, i singularis, Norrbro. 

Den södra förstaden skulle också kunna betraktas som en 
stor stad på grund av liknande företräden, som vi sett hos den 
förra, såsom bland annat två vackra kyrkor med koppartak, den 
minsta helgad åt S:ta Katarina och efter min avresa förstörd ge- 
nom en stor eldsvåda, som lagt en stor del av denna förstad i 
aska. Utan att uppehålla oss med att lämna en lång och detal- 
jerad beskrivning av dess vackra privathus och andra bygg- 
nader, såsom vi gjorde i den förra, vilja vi gå till den egentliga 
staden och vandra därför till en början över en sorts torr bro, 
under vilken intet vatten flyter, över 76 steg lång och 16 eller 17 
steg bred (E). Denna bros båda yttersta ändar vila på två höjder, 
den ena högre än den andra, mellan vilka det statsmagasin är 
beläget, som vanligen kallas Järnvågen. 118 När man lämnar denna 
torra bro, på sidorna försedd dels med bröstvärn av järntråd, dels 
med två rader stenbutiker med plåttak, kommer man ut på 
en vindbrygga, vilken leder över en liten stenklädd kanal, som 



— 82 



möjliggör för Mälarbåtarna att komma ut i havet och för andra 
båtar att från havet komma in i Mälaren. När man gått över 
denna vindbrygga, står man på en stenlagd väg, som går ut 
trettio å trettiofem steg i Mälaren, där den tjänar till grundval för 
ett stenhus och omedelbart fortsattes av den stenbro, vilken för- 
enar den förstad vi lämna med staden, dit vi nu begiva oss. När 
vi sätta foten på stadens mark, se vi i väggen till ett av dess 
hus på vänster hand en av dessa stenar, som äro kända under 
namnet runstenar på grund av de egendomliga och mycket gamla 
bokstäverna, de första som begagnades hos det nordiska folket. 
Herr Nikolaus Keder, assessor vid antikvitetskollegiet i Stockholm 
och en av de förnämsta kännarna av Norden, har uttytt inskriften 
för mig: Karl och Othise reste stenen åt sin fader. "9 

Bland olika slag av nordiska mynt, funna till och med ända 
så långt bort som i England, dit de förts genom goternas färder, 
ses på planschen VIII frånsidorna 4 och 5, svarande till det som 
Gibson upptagit i Camden's Britannia. I2 ° Han påstår, att det 
präglats åt guden Tor, emedan figuren på detsamma täm- 
ligen motsvarar den, vilken de första tillbedjarna av denna 
nordiska falska gudomlighet gåvo honom på målningar och sta- 
tyer. Han starkes i sin uppfattning av den med runor anbragta 
inskriften Thur Gut luetis. Men herr Keder förnekar, icke blott 
att den förmenta medaljen blivit präglad åt guden Tor, utan till 
och med att bokstävernas tydning är riktig. Han påstår där- 
emot, att den Tor tillskrivna ställningen var den som denna tids 
myntgravörer gåvo konungarna, och som exempel anför han ett 
mynt från Gratiani tid, å vilket kejsaren framställes hållande en 
spira i den ena handen och ett äpple i den andra, liksom denne 
gud vanligen framställes hållande sin hammare och sin åskvigg. 
Enligt honom utgöra orden Thur Gut, vilka tytts såsom guden 
Tor, endast ett ord, sammansatt av dessa båda. Han tillägger, 
att de gamla satte en ära i att bilda sina namn efter sina gudar 
och att Thur-Gut varit någon ståthållare eller magistratsperson, 
som låtit prägla medaljen, eller också medaljgravören själv, så- 
som det enligt honom skett i England, t. ex. på de anglosach- 
siska mynt mr Walker omnämnt; utom att man icke äger något 

- 83 - 






... 



bevis för att mynt präglats på guden Tors tid. Det är ganska 
sannolikt, att denne Thur-Gut var ståthållare på någon ort eller 
myntare i England, då goterna och sachsarna genom sina fär- 
der, infall och erövringar blandades huller om buller med britterna 
ävensom med så många andra folkslag i Europa och Asien, och att 
han på denna medalj använt de bokstäver, som för honom voro 
naturligast, innan ett språk sammansatt av dessa och många 
andra folkslags tagit överhanden, såsom det sedan gjort i det 
engelska språket, i vilket man finner en stor myckenhet svenska 
ord, vilka icke skilja sig från svenskan annat än genom uttalet 
eller genom en eller annan bokstav. Det är att märka, att den 
åskvigg och hammare, som guden Tor enligt mr Gibsons teori 
skulle hava på den första medaljen, icke mera likna vare sig det 
ena eller det andra, än de likna en spira och ett äpple. Men som 
det är vanskligt att med visshetsäga något härom, anför jag mina 
meningar blott som hypoteser. 

Somliga tro, att Vodan eller Oden, som är den andra perso- 
nen i det gamla nordiska triumviratet, uppfunnit runbokstäverna 
år 1799 från världens skapelse, andra anse dem hava funnits 
alltsedan urminnes tid. Framlidne Olof Rudbeck, som var pro- 
fessor i botanik och anatomi i Uppsala och i stora folianter 
offentliggjort sina forskningar och upptäckter i nordens antikvite- 
ter, anser, att Grekland fått sina skrivtecken från Sverige jämte 
fallenheten för vetenskaper och religion, och icke från Fenicien, 
varifrån man så allmänt påstår att Cadmus medförde de första 
bokstäver, varav Grekland begagnat sig; Grekland hade enligt 
honom i förstone endast sexton bokstäver liksom Sverige, medan 
däremot Fenicien hade 22, och det är icke sannolikt, att Cadmus 
skulle hava glömt sex; vidare tillägger han med Herodotus, att 
grekerna kände bokstävernas bruk redan före Cadmus' resa i Grek- 
land. Han anför såsom ett ytterligare bevis den likhet, som ännu 
finnes mellan några av dessa bokstäver och dem, varav grekerna 
ännu begagna sig; de hava, enligt honom, avslipat dem och bragt 
dem till deras nuvarande fulländning. Han säger därom en mängd 
vackra saker, vilka, om de också icke äro fullkomligt sanna, åt- 
minstone äro ganska intressant och sinnrikt uttänkta, såsom bland 

- 84 - 



Ii 



cm 



2 3 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 1\ 



annat att de guldäpplen, som Apollodoros låter Herkules fråntaga 
hyperboréerna, i själva verket icke voro annat än deras runbokstäver. 



Sveriges historia säger oss, att det i stället för vindbrygga, 
stenbro och pålbro fordom fanns ett näs, som gjorde den mark, 
på vilken staden Stockholm är byggd, till en halvö; att man först 
benämnde denna halvö Agnifia och sedan Stockholmen, sedan 
näset blivit genomskuret. Men angående det andra namnets ur- 
sprung äro meningarna delade. Jag anför här den sannolikaste, 
nämligen att, då Mälaren var utsatt för främmande sjörövares 
härjningar, tillträdet till denna sjö blev med stora sammanbundna 
stammar eller stockar spärrat på det ställe, som man nu kallar 
Norrström och som var Mälarens enda utflöde i havet, och att 
denna ström därför kallades Stocksund. Det tillägges, att en 
norsk konung vid namn Olof den helige, som förklarat svensken 
Olof Skottkonung krig för att hämnas sin fader, vilken Sigrid, 
dennes moder, låtit skändligen avliva, hade närmat sig med en 
talrik flotta på denna sjö, plundrat och bränt staden Birka, be- 
lägrat Sigtuna och anställt stora härjningar till höger och vänster 
och att Olof Skottkonung härefter, sedan han samlat så många 
män han kunde, befäste sig på en liten ö, då kallad Kedjeskär, 
och med kedjor och stockar spärrade denna ström ännu trängre än 
förut i avsikt att göra sig till herre över Olof den heliges flotta, 
hans person och hans män, men att den norske konungen, som 
blev uppfinningsrik inför faran, lät sina män på en enda natt gräva 
sig genom Agnifianäset. Denna passage, som man kallar Söder- 
ström, benämndes förr Konungssund efter denna händelse, varigenom 
kungen räddade sin flotta, sina män och sitt byte, och när Agnifia 
därmed upphörde att vara en halvö, blev den kallad Stock- 
holmen, ett namn, som den sedermera år 1260 byggda staden 
behållit. 121 

Denna stad är numera icke omgiven av murar eller med 
konst befäst, såsom den fordom lär ha varit, men naturen, 
som i hög grad försvårar tillträdet till den från havssidan genom 
den labyrint av holmar och klippor, som jag omtalat och som 
fordrar olika sorters vind och följaktligen en motsvarande tid, har 



85 






åt den grävt breda och djupa vallgravar, som havet och Mälaren 
fylla, och har i stället för vallar åt landsidan rest höga berg, 
vilka bilda pass, som en handfull män mycket väl kunna försvara 
och som icke tillåta en fientlig armé att närma sig dess förstäder 
utan fara och förlust, förutsatt att en annan här reser väpnat 
motstånd. Detta är dess största fördelar med avseende på för- 
svaret, men låtom oss betrakta medaljens frånsida, så skola vi fa 
se de olägenheter för en offensiv, som läget innebär. Den sven- 
ska flottan är tämligen i säkerhet i sin hamn, men det är icke 
lättare för den att segla ut och uppsöka sin fiende än för den 
senare att taga sig in. Den är så att säga blockerad av isen 
under mer än fyra månader av året. De många olika vindar, den 
behöver för att taga sig ut till sjöss, sedan havet blivit fritt från 
is, kräva ytterligare tid, och den fientliga flottan har den förde- 
len, att den kan förekomma den och dessförinnan härja de sven- 
ska kusterna och de tyska besittningarna (vilka Sverige just för- 
lorat i detta krig jämte allt vad det där ägde). Det säges, att 
det var av dessa anledningar, som Karl XI förlade flottan till 
Karlskrona. 

Staden Stockholm är icke så vidsträckt som den minsta av 
dess båda förstäder. Den upptager hela den ö, varav den fått 
sitt namn. Den lär före detta krig och pesten aldrig hava haft 
mer än trettio tusen invånare, men den äger på sitt lilla område, 
vilket knappast är större än en halv fjärdingsväg i omkrets, allt 
den behöver för att räknas till norra Europas skönaste städer, så- 
som tre stora kyrkor, dock byggda i götisk stil, flera präktiga pa- 
lats och andra vackra offentliga byggnader, höga stenhus, av 
vilka flera uppvisa en vacker arkitektur och hava präktiga tak av 
koppar eller järn, metaller varmed naturen särskilt gynnat detta 
land och i vilka dess största rikedom består. Den största av 
kyrkorna är den åt S:t Nikolaus helgade domkyrkan. Den är 
inuti prydd med en vacker orgel, en mycket vacker predikstol, 
två kungliga säten eller troner med fina sniderier, flera grav- 
monument av olika sorters marmor jämte vapen, byster eller statyer 
föreställande de män, över vilka de äro resta. Man beundrar 
där en ryttarstaty av S:t Göran, bekämpande och nedläggande en 



— 86 



väldig och fruktansvärd drake. Enligt den romersk-katolska traditio- 
nen eller legenden räddade S:t Göran från detta odjurs glupande 
och omättliga raseri på ett underbart sätt konungens av Lydien 
dotter Cleodelinde, som genom lottdragning blivit jämte tolv andra 
unga jungfrur utsedd att offras åt draken. Cleodelinde fram- 
ställes knäböjande med sammanknäppta händer framför denne 
helige och tappre riddare, sin segerrike befriare. Allt detta är i 
naturlig storlek, utom draken, som synes ensam vara lika stor 
som alla de andra figurerna tillsammans. Men det är ett vid- 
under, torde man säga, och ett diktat vidunder, därför får man icke 
begära, att han skall hava någon naturlig storlek. Ovanför altaret 
finnes en sorts dyrbart skåp, utvändigt förgyllt och invändigt in- 
lagt med elfenben; det öppnas på söndagar och helgdagar och 
blottar då fem fält av drivet silver, på vilka man ser följande fem 
framställningar i basrelief. På det första, som är högst, framstäl- 
les Kristi födelse, på det andra nattvarden, på det tredje korsfäs- 
telsen, på det fjärde gravläggningen och på det femte uppstån- 
delsen. Ovan dessa fält står en liten staty av samma metall om- 
kring en svensk aln hög, föreställande himmelsfärden. Åtta andra 
små statyer av samma metall och höjd höra till basrelieferna. Så- 
lunda står, till höger om den första, Moses, hållande i sina hän- 
der lagens tavlor, och till vänster Johannes Döparen med ett 
kors i handen och ett lamm liggande vid sina fötter. Vid det fält, 
som föreställer korsfästelsen, synas änglar samt några till detta 
straff hörande redskap. Evangelisterna med de djurskepnader, som 
bildhuggare och målare pläga avbilda dem med, åtfölja de andra 
i samma ordning. Det hela är av massivt silver och säges väga 
trettio tusen uns; framställningskostnaden lär hava för den fromme 
donatorn belupit sig till icke mindre än femton tusen pund ster- 
ling. I22 

På högra sidan om altaret är mot kyrkväggen upprest en stor 
tavla, vars nedre del vilar på golvet och vars övre del når näs- 
tan upp i valvet; bredden är i proportion härtill. På denna tavla 
äro paradiset och helvetet framställda av den berömde Ehrenstrahl, 
detta lands Apelles. Tavlan anses för ett mästerverk av fantasi 
och konst. Mitt emot den på andra sidan finns en annan, 



87 






mindre, som framställer Kristus på korset mellan de båda rövarna, 
och kännare förklara även denna tavla för ett mästerverk. I2 3 

I denna kyrkas sakristia förvarar man några av de forna bis- 
koparnas mitror, en del rikt broderade altardukar och gamla 
prästkåpor, förfärdigade av sin tids dyrbaraste tyger och prydda 
med vackra guld- och silverbroderier, framställande figurer ur 
den heliga historien. Bland de senare finnas några mässhakar 
med mässkjortor, som de luterska prästerna ännu begagna vid 
vissa ceremonier, alldeles som de romerska katolikerna, vilka 
tvungits att åt dem avstå både sina mässhakar och sina kyrkor, 
gjorde, då de firade sina latinska mässor. På samma ställe för- 
varas även kors eller krucifix, kandelabrar av massivt silver, myc- 
ket tunga, som man ställer på altaret på stora högtidsdagar; och 
man använder i dem tända ljus, liksom man fordom gjorde, men 
vida färre, emedan, såsom jag redan antytt, den luterska religio- 
nen i varje kyrka såväl här som annorstädes behållit endast ett 
altare av de många, som funnos före reformationen. Det finns 
här även många vackra kalkar av guld eller förgyllt silver; den 
dyrbaraste av dem är icke blott i sin helhet av den förra metal- 
len, utan även besatt med ädla stenar och prydd med bilder ur 
lidandeshistorien m. m. och värderad till 40,000 écus. Den säges 
hava i likhet med en annan dylik, men något mindre dyrbar, som 
befinner sig i Uppsala, hava blivit tagen i en av Prags förstäder 
av general Königsmarck, som även eljes där erhöll ett ansen- 
ligt byte. I2 4 



Från denna kyrka begiva vi oss till den åt den helige Fran- 
ciscus helgade, ty det är den näst största, ehuru den längst av- 
lägsna. Den är belägen på den lilla, redan omnämnda ö, på 
vilken enligt historien Olof Skottkonung befäste sig för att över- 
raska Olof den helige. Historien lär oss även, att den grund- 
lades 1270 av konung Magnus Ladulås jämte ett kloster förfran- 
ciskaner, som man i Frankrike kallar kapuciner. Här hava de 
blivit kallade gråmunkar till följd av den gråa färgen på deras 
kåpor och för att skilja dem från de andra munkarna, som for- 
dom funnos här i mängd. Dessas namn övergick till ön, som 

— 88 — 






upphörde att kallas Kedjeskär och blev benämnd Gråmunkholmen. 
Namnet övergick till och med till bron, som man ännu i dag 
kallar Gråmunkbron. Denna kyrka är icke på långt när så dyr- 
bar eller så smyckad inuti som den föregående, men dess torn 
anses för det vackraste i staden och på malmarna, ehuru det icke 
är det högsta. Det är den vanligaste begravningsplatsen för lan- 
dets konungar och deras familjer alltifrån rikets grundläggare, som 
där har sin gravvård med denna ganska enkla och korta in- 
skrift: 12 * 

Hic jacet sepultus Serenissimus Princeps ac Dominus Mag- 
nus Suecorum Gotkorum Rex, Birgeri Ducis, prefatorum Reg- 
norum Gubernatoris filius Erici XI. ejus nominis, eorundem 
Regnorum Regis ex Sorore nepos, obiit an. CID CCXC. cujus 
amma tn aeternum vivat. 

Man skall kanske finna det en smula egendomligt, att jag 
räknar denna kyrka till stadens, eftersom den ligger på en annan 
o^ men jag ber då få framhålla, att denna ö icke ligger närmare 
något annat fastland än stadens, varifrån den skiljes blott genom 
ett litet sund av Mälaren, tjugoåtta steg brett, såsom den bro 
utvisar, varom jag talat och som har precis denna längd. 

Om vi nu taga i betraktande den andra kyrkan, som av sin 
grundläggare helgades åt den heliga Gertrud och nu kallas Tyska 
kyrkan - - jag har lämnat den till sist mitt i staden såsom den 
minsta - - så finna vi, att dess största prakt består i dess tak, 
som ar av koppar liksom de båda förutnämndas, och enligt som- 
liga i dess klockspel, vilket här berömmes såsom ett av de mest 
harmoniska i världen. Det tyckes i allmänhet tilltala detta lands 
människor, och man skulle kunna föreställa sig, att de tro, att 
det icke ens misshagar de döda, enär det vid begravningar ringes 
tillräckligt i det för att omaka de levande, så framt man icke i 
likhet med de gamle vill låta det gälla både för en alarmring- 
ning, pulsatio terroris, och en glädjeringning. Det talas även 
om två kyrkor byggda i denna stad och helgade, den ena åt 
S:t Johannes och den andra åt S:t Dominicus, jämte två kloster 
för munkar av dessa ordnar, de förra kallade johanniter och de 
senare dominikaner. Men som vi härvid få helt lita på historien, 

12— 163226. Seigneur de la Moiraye's resor. 

- 8 9 - 



skola vi icke söka efter deras ruiner utan övergå till andra, märk- 
värdigare byggnader. I26 

Kungliga slottet borde naturligtvis intaga första rummet, om 
det icke blivit lagt i aska några få dagar efter Karl XI:s död 
(det lär hava varit nära, att det blivit hans bål, ty man lyckades 
med knapp nöd ur de av en häftig storm underblåsta lågorna 
rädda hans lik, som just då stod på Ht de parade), eller snarare 
om icke kraven och utgifterna för kriget, lika olyckligt efter 1709 
som det förut varit lyckligt, hade hindrat greve Tessin, som i 
Italien studerat den sköna byggnadskonsten, att fullborda det 
slott, vartill han uppgjort ritning och lagt grundvalarna på det 
förras ruiner. De murar, man ser höja sig några famnar över 
dessa grundvalar, utgöra en präktig början, som lovar att en dag 
till fullo trösta kronan för förlusten, om arbetet någonsin fullbor- 
das. Det andra slottet, som kallas gamla slottet, återfinnes nu 
endast på kopparstick. Det lär endast hava varit ett oredigt 
virrvarr av våningar i gotisk stil, och samma element, som till 
slut alldeles förtärde det, hade redan tidigare börjat bekriga det 
och utöva sin förstörande makt på flera av dess delar. Samme 
greve hade givit prov på sin konst i ett beundransvärt kapell 
och en imponerande fasad i italiensk stil ävensom i fråga om 
hovstallet. Det förstnämnda finns ej längre kvar, men fasaden 
och stallet räddades från den sista eldsvådan, emedan de lågo i 
lä för vinden (i synnerhet det sistnämnda) och genom en liten 
arm av Mälaren, som något nedanför fasaden skiljer Stockholmen 
från den mycket mindre holme, på vilken sagda stall ligger. 
Denna lilla holme kallas Helgeandsholmen. I2 ? Den är icke fyra 
hundra steg i omkrets och upptages dels av det stall, varom jag 
nyss talat, vilket är dess vackraste prydnad tillika med ett koppar- 
täckt, fordom släkten Brahe tillhörigt palats, som ligger längst i 
nordost, dels av en mängd hus med butiker. Så gott som alla 
dessa äro av tegel och sten, men hovstallet förtjänar mer än ett 
enkelt omnämnande. Det är en byggnad, som utvändigt är 144 
steg lång och 20 steg bred och inuti 140 steg lång och 17 till 
18 steg bred, samt har två flyglar, som äro den värdiga. Bygg- 
naden är överallt täckt med järnplåt och upplyses, om flyglarna 



90 



medräknas, av hundra fönster. Byggnaden avslutas uppåt med 
ett vackert valv och omfattar två stallrum, ett hundra trettio fot 
i längd och med utrymme för två rader hästar, så att omkring 
hundra rymmas där. Stallrummen delas av fyrtioåtta ganska 
vackra, men av flera stycken bestående toskanska kolonner, som 
uppbära valvet och äro ställda på lika avstånd så att vid var 
och en är fäst en sorts träpalissad, ovantill beslagen med järn- 
bleck och fem steg i längd från den kolonn, vid vilken den 
ar fast, och till väggen, vid vilken foderhäckarna och krub- 
borna äro. 

Emedan jag ovan nämnt ett koppartäckt palats i närheten av 
stallet, skall jag här giva en liten föreställning därom, innan jag 
lämnar denna lilla ö och återvänder till staden. Det är ett av 
de palats, reduktionen förskaffat kronan, vilken anslagit några av 
dess rum till antikvitetskollegiet för dess samlingar och ett litet, till 
kollegiet hörande bibliotek ävensom till lokal för kollegiets samman- 
träden, vilka nu för tiden blivit allt sällsyntare. Detta är det märk- 
värdigaste detta palats erbjuder, ty dess byggnadsstil är mycket 
vanlig och i den gotiska smaken, så att dess största prakt består 
i koppartaket. De antikviteter, det innehåller, äro för det första 
åtskilliga slags vapen, som tillhört detta lands första konungar. 
Dessa vapen jordades pietetsfullt med dem, och enligt deras tids 
religion kunde man icke röra vid vapnen utan att begå ett helge- 
rån, som måste försonas med döden, men framlidne herr Rudbeck 
d. a. och andra medlemmar av detta kollegium hava enligt sin 
religion icke dragit sig för att uppgräva dem. För det andra 
finnas där åtskilliga mynt från det västerländska kejsardömet allt- 
sedan Otto den store, mynt från de engelska konungarnas, Ethel- 
reds, Knut den stores och Harolds tid samt några från Arabien. 
De lära härröra från de strandhugg och ärorika vikingafärder, 
som företogos av de gamla göterna och andra invånare i Thule, 
ett namn som man här anser, att Skandinavien alltid ägt rätt till, 
framför och med uteslutande av norra Storbritannien eller Irland, 
åt vilka flera latinska författare, såsom Claudianus, Juvenalis, Sta- 
tius m. fl., hava tillerkänt det. Man förvarar dessutom där en 
yxa och en skomakares låda, på vilka de gamla runalmanackorna, 



— 91 



om vilka jag längre fram skall tala, äro anbragta. Biblioteket 
är i själva verket litet, men dyrbart genom sitt innehåll, vilket 
huvudsakligen består av gamla manuskript till krönikor, tillstånds- 
brev och annat mera, ägnat att sprida ljus över staden Stock- 
holms uppkomst, utveckling och förändringar, ävensom över Sve- 
riges angelägenheter och de antikviteter, varom jag talat. Men 
allt detta är icke så ordnat, att man kan bese det med all den 
fördel och tillfredsställelse, man kunde vänta sig därav. Det kol- 
legium, jag nämnt, hör samman med kansliet och har samma 
president. Det har för närvarande inga andra medlemmar än två 
assessorer jämte en sekreterare och en tolk för det gotiska språ- 
ket. Med herr Nikolaus Keder, den äldste av de båda assesso- 
rerna, har jag slutit en synnerlig vänskap, som daterar sig från 
första dagen av vår ömsesidiga bekantskap eller från vårt första 
sammanträffande ävensom från den aktning för hans person, de 
första ögonblicken av hans samtal med mig ingåvo mig, och jag 
kan icke med tanke på hans förtjänst underlåta att framhålla, att 
han utom kunskap i flera främmande språk förvärvat sig en djup- 
gående kännedom om mynt, icke blott gotiska, anglosachsiska 
eller britanniska och ryska utan även romerska, vilka han av sär- 
skilda skäl tvungits att avyttra till herr Kristian Staude, en stor 
beundrare av dessa dyrbara reliker från forntiden. 128 

Om vi återvända till staden och gå över kungliga slottets 
borggård, finna vi på dess södra sida det hus, som tillhör greve 
Tessin, upphovsmannen till hovstallet ävensom till den palatsfasad 
och de lovande grundmurar, vi omtalat, samt till en mängd andra 
moderna byggnader, som man ser här och där. Huset är litet, 
men det är en arkitekturens pärla. Banken — jag menar den, som 
kallas den nya — är en mycket praktfull byggnad och en av sta- 
dens förnämsta prydnader, vilket nu för tiden är det fördelakti- 
gaste, man kan säga därom. Ehuru jag icke ämnar ingå i några 
detaljer eller beskriva en mängd andra byggnader, som äro väl 
förtjänta av intresserades uppmärksamhet, skall jag dock ytter- 
ligare tala om några. 

Det palats, som på svenska kallas Riddarhuset, blir då det 
första. Genom sin närhet till den holme, jag nyss kallat Grå- 



— 92 — 




munkholmen och från vilken det skiljes blott genom det tjugo- 
åtta steg breda sundet, har det förändrat det namn, holmen bar 
innan det byggdes, till Riddarholmen. Det är en stor och hög, 
koppartäckt stenbyggnad, men för att den skulle vara fullt fär- 
dig utvändigt erfordras två flyglar samt en mur och en port 
i samma stil för att avstänga dess gård mot staden. 129 Den 
fasad, som vetter åt staden, avslutas mitt upptill av en triangel 
av huggen sten. Två av dess vinklar vila på muren och den 
tredje höjer sig mot himlen eller i luften och uppbär en staty, 
som föreställer ett palladium, sådant man ser på mynt, eller rät- 
tare ett panteon, sådant det framställes på mynt från kejsar Cara- 
callas och kejsarinnan Julias tid. Vid de yttersta spetsarna av de 
båda andra vinklarna ser man två andra statyer, av vilka den ena 
föreställer en ung kvinna, hållande en bok och med en tupp vid sina 
fötter, och den andra en ung man med ett bart svärd i högra 
handen och en lagerkrans i den vänstra samt med en gyllene lejon- 
hud under armen. Denna staty står mot en konvex bakgrund 
av svart brons, omgiven av stenreliefer, föreställande flera slags 
vapen, kaskar, harnesk, pikar, svärd, kanoner o. s. v. Mitt i 
triangeln stå med stora guldbokstäver dessa ord: Palatium eques- 
tris ordinis. Därunder, på ett långsmalt fält av huggen sten, 
som tyckes vila på tio kapitäler till lika många imiterade och 
platta pelare av samma ämne, varmed hela byggnaden är inkrus- 
terad och randad (utom på de ställen, där de båda flyglarna, som 
fattas, skola ansluta sig till den) läsas dessa ord med ännu större 
svarta bokstäver och i en enda rad: Consilio atque sapientia claris 
majorum exemplis [animis] et felicibus armis. Den motsatta 
fasaden, som vetter åt Mälaren, har ett likadant triangelformigt 
fält och därunder ett långsmalt, omgivet jämväl av olika basreli- 
efer, vapnen till största delen i romersk stil, yxor, fasces o. s. v., 
och på det läses en liknande inskription som på det första och 
med samma bokstäver. Denna sida har även tre statyer upp- 
ställda såsom de förstnämnda, men de föreställa icke detsamma. 
Den som står överst på triangeln föreställer en skäggig man, 
krönt med lager och väpnad med en pik och en sköld; kring 
halsen bär han en guldkedja, i vilken hänger en sorts medalj 



93 



eller orden, så vitt jag med blotta ögat kunnat se. På högra 
sidan står en kvinnostaty, likaledes lagerkrönt, hållande i högra 
handen en pil, på vars skaft ett slags hatt är uppträdd, och på 
vänstra sidan en Herkules med sin klubba och en lejonhud, som 
från hjässan hänger ned över hans rygg. På ett smalt fält, lik- 
nande det andra, men längre, sträckande sig tvärs över hela den- 
na fasad, läses med lika stora bokstäver och i en enda rad: Pru- 
dentia murus sacer nec decidit nec proditur. Per labores itur 
ad honores. Fortitudo civium praecipuum regni firmamentum. 
På byggnadens båda gavlar ser man två andra liknande stenfält, 
som sträcka sig över hela väggen. På det första, som vetter åt 
Riddarholmen, är med lika stora bokstäver som de föregående 
inristat: Divino sine numine faustum est nihil. Och på det 
andra, som vetter åt ett annat palats, om vilket jag skall säga 
några ord, står: Dulce et decorum pro patria mori.^ 

Taket på denna byggnad är brutet och å la Mansarde, en 
form, som är ganska känd och tillämpad på de flesta vackra, 
moderna byggnader såväl här som på andra håll. Ovanför de 
båda gluggar, som äro anbragta i den övre sluttningen på detta 
tak, rakt ovanför de båda trianglarna, ligga på magen två lejon 
av förgylld brons, det ena betraktande staden, det andra Mäla- 
ren. Nästan vid båda ändarna av takåsen stå två statyer på 
bronspiedestaler. Den första, mot vilken den näst sista inskriften 
svarar, föreställer en kvinna, som i sin högra hand håller ett kors 
och i sin vänstra en bok och som synes skola beteckna religio- 
nen. För övrigt har hon ansiktet vänt mot Riddarholmen. Den 
andra är en man, som i ena handen håller ett bart svärd och i 
den andra ett slags urna eller välluktdosa och synes blicka ut 
över det närbelägna palats, som jag omtalat och mitt emot vil- 
ket den sista inskriften är anbragt. Dessa statyer tyckas, sedda 
nedifrån, icke mycket överstiga naturlig storlek. Greve Dahl- 
berg har på det kopparstick, han utgivit över detta palats såsom 
färdigbyggt eller sådant det skall bliva, då man lagt sista handen 
vid det, framställt några statyer en smula olika mot vad dessa 
nu äro och tillagt andra såsom prydnad för de delar, man skall 
bygga till, vilkas original ännu icke äro färdiga. De äro av en sorts 



94 



grå gottlandsmarmor och väl gjorda. På fyra fyrkantiga skorstens- 
pipor, kopparklädda och prydda på sidorna med korslagda och för- 
gyllda palmkvistar, höja sig i takets fyra hörn fyra obelisker. Var och 
en av dessa har mellan sin bas och skorstenspipan fyra förgyllda 
äpplen och slutar med en flammande eller på fem ställen brusten 
bomb, från vilken konstgjorda, förgyllda lågor tyckas utgå och 
från vilken vanligen och verkligen utgår rök, när man eldar i 
spisarna. Dessa obelisker äro av koppar, i de fyra hörnen prydda 
med förgyllda basreliefer av olika sorters vapen, figurer, djur 
m. m. Mitt på taket finnes en större, likaledes fyrkantig, men 
icke med obelisk försedd skorstenspipa, vars fyra sidor äro prydda 
med förgyllda girlander i basrelief och som tyckes utspy lågor, 
vilka på ett mycket naturligt sätt äro framställda i ciselerad och 
förgylld brons. I det inre av detta palats är endast ett gemak 
fullbordat och i våningen en trappa upp en stor sal, som icke 
företer något mera anmärkningsvärt än sitt tak, vilket prydes av 
en förträfflig målning, föreställande en sorts olymp eller himmel, 
överst pa vilken man ser ur molnen framgå en kvinna, som i 
handen har en stjärnekrona med så naturlig glans, som det är 
möjligt för konsten att åstadkomma; till höger och vänster 
synas några grupper av barn. Litet nedanför denna sitta på moln 
tre andra, hållande tre andra kungliga kronor på så sätt, att 
deras bladsirat flätas samman och att två av dessa kvinnor 
hava var och en sina båda händer på de tre och att den tredje 
blott har den vänstra på en och en palm- och myrtenkvist i den 
högra. Till vänster är Ryktet med sin basun och till höger 
några barnfigurer m. m. De tre kungliga kronor, som hållas 
av de tre unga kvinnorna och bilda en triangel, såsom Sveriges 
riksvapen plägar framställas, beteckna synbarligen de tre rikenas 
i Kalmar ingångna union. Ungefär i mitten av tavlan är ett 
slags tron, på vilken sitter en krönt kvinna med en spira i den 
ena handen och ett äpple i den andra; hon har vid sin sida litet 
lägre sju andra kvinnor, av vilka en, som bär ett kors, synes 
vara den kristna religionen och de andra föreställa dygder. Den 
krönta kvinnan synes skola föreställa Sverige. Lägre än tronen 
eller bakom den knäböjer en annan kvinna, som till höger om 



95 



sig har Ymnigheten med sitt horn överfullt av alla slags dyr- 
barheter och till vänster flera andra mans- och kvinnofigurer. En 
av dessa senare kan lätt igenkännas såsom Klokheten, emedan 
hon har en spegel i handen, en annan såsom Hedern eller Äran, 
emedan hon håller en krans, färdig att sättas på Förtjänsten, som 
hon tyckes draga fram ur obemärktheten. Längst ned ser man 
slutligen under skepnad av andra kvinnor, barn o. s. v. de sköna 
konsterna, såsom målarkonsten, musiken och bildhuggarkonsten 
jämte de sköna årstiderna. I allt detta tjusar det skickliga färg- 
valet icke mindre än den rika fantasien. Målarens namn, Ehren- 
strahl, återfinnes i högra hörnet jämte årtalet 1675. 

Man förvarar i detta palats den matrikel eller bok, i vilken 
adelsmännens alla namn och titlar införas. Deras vapen äro 
framställda på metallplåtar, varmed väggarna i den stora sal, jag 
redan omnämnt, äro som inkrusterade eller tapetserade. 

Apropå dessa adelsmän räknar Sverige omkring tusen sedan 
drottning Kristinas tid adlade släkter, vilket givit anledning till 
det uttalandet, att adelskapet icke varit mindre lättköpt i Sverige 
efter reformationen, än syndernas förlåtelse var där före den- 
samma. Antalet adelsmän växer icke blott genom suveränens 
rätt att adla utan även genom giftermålen, som mångfaldiga 
det nästan i det oändliga, liksom i Polen, enär varje manlig 
eller kvinnlig avkomling av en adelsman genom sin börd är 
lika adlig som han och ofta blir det ändå mera genom suve- 
ränens nåd. 

Kreerandet av adelsmän florerade huvudsakligen under denna 
drottning. Hennes frisinnade och ädla hjärta led, sades det, aldrig 
så mycket, som här hon var tvungen att säga nej till en begäran. 
Hon adlade till och med sin skräddare, åt vilken hon till vapen gav 
själva det kungliga vapnet, men när hon, säger en fransk författare,* 
ville göra rikskanslern Oxenstierna och senatorn Wachtmeister 
till hertigar för att sedan kunna upphöja greve Tott till samma 
värdighet, 131 tackade henne den förre såväl i sitt eget som den 
andres namn för den heder hon ville visa dem, men bad att 



Monsieur Chanut, fransk minister vid svenska hovet. 

- 96 - 



slippa mottaga den, framhållande för henne, att han icke trodde 
sig kunna undgå att tillråda hennes majestät att hellre indraga 
de redan inrättade greve- och friherrevärdigheterna såsom för sta- 
ten mycket kostsamma och att återställa adelsväsendet i det skick, 
vari det befunnit sig före Gustav Vasa. Då hade det blott varit dyg- 
den och förtjänsten, som åstadkommit skillnad mellan svenskarna, 
och icke titlar, ty rikets högsta herrar hade ej haft andra sådana 
än vanliga adelsmäns. Han tillade, att han till en förebild vore 
redo att återlämna sitt grevskap och sitt friherreskap till kronan, 
frän vilken han mottagit dem, övertygad att de tjänster, han 
skulle söka göra staten, skulle förskaffa honom tillräcklig ära och att 
hans barn vore av sig själva sinnade att efterlikna honom utan att 
behöva därtill uppfordras av andra belöningar än äran att vara 
sitt fosterland till nytta. 

Det finns ännu i Sverige flera svenska stormän, vilkas adel- 
skap vilar på sådana grundvalar och som hysa liknande uppfatt- 
ning i fråga om den stora mängden av titlar. Karl X var litet 
mera måttlig i detta avseende, Karl XI fråntog visserligen de 
under föregående regeringar utnämnda adelsmännen de gods och 
slott, de erhållit av kronan, men han lät dem behålla sina adels- 
titlar och gav även nya åt många, som hjälpte honom med sina 
råd såväl i fråga om reduktionen, vars av honom upprättade 
domstol fanns kvar ännu under den föregående regenten, som i 
fråga om planen att göra sig till envåldshärskare, två planer som 
det lyckades honom förträffligt att utföra. Enär konungen ville 
täcka detta med rättvisans mantel, delade han de indragna slotten 
och godsen mellan kronan, reduktionsdomstolens råd och de offi- 
cerare, som visade sig nyttigast i hans tjänst. Karl XII lät sina 
fortfarande behålla dem till uppehälle och bostad. 

Efter frihetens återställande i Sverige och redan före min av- 
resa från Stockholm hade ständerna på reduktionens ruiner upp- 
rättat ett slags inkvisition eller statskommission för att undersöka 
de indragna godsen och skipa rättvisa åt deras forna och rätt- 
mätiga ägare, i den mån de närvarande förhållandena kunna med- 
giva.^ 2 Före införandet av envåldsmakten i Sverige och på de 
allmänna ständerriksdagarnas tid höll adeln sina offentliga sam- 

13 — 16322S. Seigneur de la Motraye's resor. 

— 97 — 



mankomster i den sal, varom jag talat, såsom den åter börjat 
göra efter samma akts avskaffande. Dessa ständer upphörde att 
församlas åtminstone såsom riksständer under Karl XI, vilken, så- 
som författaren till L ' Étal present de la Suede* mycket riktigt an- 
märkt, J 33 icke ens lät dem behålla detta namn i sin helhet, enär han, 
på samma gång han fråntog dem deras myndighet, ville, att de 
hädanefter skulle kallas konungens ständer och endast församlas, 
när det behagade honom att sammankalla dem. I ett av rummen på 
nedre botten församlas nu liksom före de båda envåldshärskarna 
vad man på svenska kallar det sekreta utskottet, som motsvarar 
vad man på engelska benämner a secret committee, och detta med 
anledning av särskilda fall, som måste diskuteras. Medlemmarna 
av denna församling äro till antalet hundra, valda bland adeln, 
prästerna och borgarna. Bönderna sades fordom hava tillhört 
den, men blott vid ett enda tillfälle. '34 De hava sedermera alltid 
varit uteslutna såsom alltför okunniga för att vara till någon 
hjälp i de ärenden, som hänskjutits till församlingens överlägg- 
ning. Dessa kommittéledamöter eller deputerade förbinda sig ge- 
nom ed att icke uppenbara något av vad som där försiggår, icke ens 
för sina närmaste anhöriga. Det sammanträde av ständerna, som 
ägde rum år 1713, hölls på framställning eller råd av »senaten» 
och genom en mycket motvilligt utfärdad förordning av prinsessan 
Ulrika, som sedermera genom sin brors död kom att uppstiga på 
tronen. 

Denna urtima sammankomst hade, av vilka goda avsikter till 
det allmännas bästa den än var besjälad, icke lyckan att behaga 
konungen, som då ännu var i Turkiet. Herrar riksdagsmän tyck- 
tes honom taga sig större frihet, än konung Karl XI, hans fader, 
hade givit dem, och hava glömt, att de icke voro rikets repre- 
sentanter eller fria ständer utan konungens, utan vilkens befallning 
de alls icke hade att sammanträda. Han betygade dem snart 
med anledning härav sitt med förakt blandade missnöje, så att 
han till och med lät sin kansler Muttern skriva till dem, att om 
de icke voro åtskilda, när hans brev kom, eller åtskildes omedel- 
Doktor Robinson. 



- 98 



bart därefter, skulle han skicka dem en av sina gamla stövlar med 
befallning att icke företaga annat än vad den föreskrev dem/35 
Hans majestät gav efter sin återkomst till sina stater ganska tyd- 
liga bevis på detta missnöje genom att beröva såväl rådet 
som kansliet i Stockholm, krigskollegiet, räntekammaren och 
statskontoret den lilla del, de ännu hade i skötandet av rikets 
angelägenheter, för att i stället överlämna allt åt baron von Görtz 
och det ambulatoriska kansliet, varvid han tillsatte fem ombuds- 
råd, en titel och befattning som jag tror förut varit okända så- 
väl i Sverige som annorstädes; de äro mera passiva än aktiva 
råd eller utförare av konungens befallningar. T 3 6 

Det palats, som jag sade låg mitt emot den sida av riddar- 
huset, som bär den latinska inskriften Dulce et decorum, etc, är 
en annan ganska ståtlig byggnad, som till arkitekturen icke 
mycket skiljer sig från riddarhuset. Den har ett något mindre 
brutet tak av järnplåt och är varken så lång eller så hög, men 
bredare. Den saknar åt staden till samma yttre avslutning, men 
den är mycket fullständigare inredd. I detta palats sammanträder 
den kungliga hovrätten, till vilken alla provinser och städer i ri- 
ket kunna vädja från sina domstolars domar och utslag, då de 
tvivla på deras rättvisa. Man förvarar där det kungliga biblio- 
teket, tillökat med en del av Prag-biblioteket, som delats mellan 
biblioteket i Uppsala och Stockholms storkyrka. '37 

Men innan vi avlägsna oss längre, skola vi återvända till Rid- 
darholmen, om vilken jag icke sagt annat än att den bar nam- 
net Kedjeskär, då Olof Skottkonung förskansade sig där, och Grå- 
munkeholmen, då gråmunkarna där hade sitt kloster med till- 
hörande kyrka. Vi skola finna den tilltalande bebyggd. Utom 
denna kyrka har den flera vackra hus och några palats. Det 
ansenligaste av dessa tillhörde före reduktionen greve Mikael 
Wrangels familj; det tillhör nu kronan genom reduktionsdom- 
stolens beslut. Dess yttre är praktfullt, ehuru det är mer be- 
kvämt och angenämt beläget än regelbundet byggt, åtminstone 
efter nutida smak. Det åtnjuter hedern att hysa hovet, sedan det 
kungliga slottet brunnit.^ 8 Bakom det ligger en stor byggnad, 

— 99 — 




om vilken icke är något annat att märka, än att den är lokal 
för kanslikollegiet. 139 

Krigskollegiet har även följt med hovet till denna holme. De 
andra, kungliga hovrätten, kommersekollegierna etc, finner jag onö- 
digt att närmare beröra, sedan jag läst vad så många ha skrivit 
om dem. De sammanträdde före branden i olika rum i kungliga 
slottet. De äro alla skingrade till olika hus i staden med undan- 
tag av statskontoret, som fortsätter sina sammanträden i ett av 
rummen i den stora fasaden, som elden skonat. Men detta kol- 
legium förlorade under baron von Görtz' ministertid all betydelse 
genom ett annat, som nämnde minister inrättade under namnet 
Upplandsdeputationen. Denna deputation kallades så, emedan den 
höll sina sammanträden i ett mycket präktigt hus på Norrmalm, 
vilken stadsdel, såsom jag redan sagt, ligger i detta landskap. 
Där bodde dess grundläggare, som även var dess president, då 
han var i staden. Deputationen hade till vice president greve 
von Dernath, som hade att sköta och förfoga över rikets alla in- 
komster och finanser, och till sekreterare och skattmästare herr 
Ecklef. 1 * 

Vi skola nu, för att övergå till något annat, företaga en pro- 
menad utanför staden och börja med den park, som kallas Djur- 
gården, ett namn som den fått efter de högdjur, som finnas där 
och som man ser helt tama gå omkring mellan träden och hoppa 
på gräsmattorna. Den skänker hovet jaktens förströelse, liksom 
den för allmänheten är en mycket omtyckt promenadplats med 
en mängd små ängar och naturliga gångar och sin svala skugga 
under den starkaste sommarhettan, som ibland är ytterlig, då 
solen är uppe nära nitton timmar. Denna hetta skulle vara svå- 
rare att uthärda än de varmare ländernas, om den räckte lika 
länge. 

Vi begiva oss sedan till det en halv mil bort belägna Ulriks- 
dal, ett vackert lustslott i en förtjusande park med ett stort 
orangeri. Detta slott kallades före reduktionen Jakobsdal efter 
sin förste ägare, greve Jakob de la Gardie, vilkens släkt beröva- 
des detsamma genom reduktionsdomstolen. Det har sedan blivit 
benämnt efter konungens moder, som erhöll det i gåva. Detsamma 



ioo 



gäller om Karlberg, som även tillhörde samma släkt och blott 
ligger en kvarts mil från Stockholm. Det har bytt om ägare av 
samma orsak. Hovet tillbringar där större delen av sommaren. 
Det är mycket vackert beläget vid en vik av Mälaren nordväst 
om Kungsholmen eller Munklägret, såsom jag sagt, att man ännu 
vanligen kallar holmen. Det ser utvändigt mycket ståtligt ut och 
prydes inuti av mycket goda målningar och en mängd byster 
och sköna statyer. Den tillhörande parken är mycket väl an- 
lagd och ordnad. 

Omkring en och en kvarts mil därifrån ligger ett mycket ståtligare 
slott på en ö i Mälaren, Drottningholm. Det har fått sitt namn av 
holmen eller rättare av framlidna drottningen, den regerande drott- 
ningens farmoder, som lät bygga det kort före Karl X:s, sin gemåls, 
död. Det är icke mindre beundrat både för den goda arkitektoniska 
smak, som råder överallt, och för de målningar, varmed Ehren- 
strahl, den svenske Apelles, prytt det, och bland vilka djurmål- 
ningarna med hästar, renar, etc. äro de mest berömda. En av 
Karl XI skjuten björn är t. ex. framställd på ett fullkomligt 
naturtroget sätt. Slottet är även anmärkningsvärt genom sin vackra 
och vidsträckta park, som prydes med flera förträffliga statyer, 
bland vilka en i Prag tagen Herkulesstaty anses vara av Michel- 
angelo; även en Neptunusstaty och många andra, alla av brons, 
äro fulländade mästerverk. 141 En Magdalena av alabaster inne i 
parken har även sina beundrare. 

Utan att uppehålla läsaren med längre detaljerade beskrivningar 
av angenäma ställen och byggnader kring Stockholm skall jag bedja 
honom taga i betraktande, att man knappast kan förstå, huru Sverige, 
ett land som av naturen fått så litet jord och så mycket klippor 
och skogar, ett land där man måst och ännu måste sönderslå och 
sönderspränga klipporna och bränna skogarna, när man skall an- 
lägga en trädgård, lägga grunden till ett palats eller lustslott 
eller åstadkomma ett odlingsbart fält, hur likväl Sverige, säger 
jag, kan ha så många slott och trädgårdar av sådan skönhet och 
prakt. Det är även förvånande, att apelsinträd, fikonträd, myrten 
och andra ömtåliga växter och blommor, varmed dess orange- 
rier äro rikt försedda, trots den stränga, nära fem månader långa 



— IOI 



vintern, där kunna odlas med nästan samma framgång som i deras 
naturliga klimat. Jag tillägger, att jag blivit nästan lika förvånad 
här som i Cirkassien ^ 2 att bland dessa klippor och skogar finna 
ett skönt folk med friskare och rödlättare hy än i de länder, där 
den största ymnighet av livsförnödenheter finnes. Detta folk är 
för övrigt vänligt, artigt och gästfritt i allra högsta grad. Det 
påminde mig, så snart jag kommit i beröring med det, om det 
cirkassiska. Men jag ser, att jag talat om Stockholms behag 
och de ställen i dess omgivningar, som lämpa sig för utflykter 
under de vackra sommardagarna, och inte först om vinterns 
tidsfördriv, såsom ordningen hade synts kräva, eftersom den 
senare årstiden inträdde strax efter min ankomst. Jag skall dock 
nu laga så, att läsaren icke förlorar något på sin väntan. 

Släden hör enligt min uppfattning till Sveriges största behag, 
och det finns icke i hela världen något angenämare eller snab- 
bare åkdon och intet land, som ägnar sig bättre för detsamma 
än detta, då snön täcker de stora landsvägarna, bergen och klip- 
porna och då sjöar och floder blivit lika fasta som jämna fält. 
Nätternas längd, som där tyckes skola utgöra ett hinder, är dock 
intet sådant, enär reflexen från snön, himlens klarhet och stjärnor- 
nas glans göra, att man mycket väl ser att färdas, och man sät- 
ter sig vanligen i släden efter kvällsvarden. I slutet av år 171 5 
var det sålunda för mig ett lika nytt som förtjusande nöje att se 
några ^ stockholmare så att säga återuppliva de gamla tornerspe- 
len på sjöarna kring staden, där de efter att hava överenskom- 
mit om ett mål körde i kapp och gåvo sina hästar fria tyglar. 
Den som kom först fram vann priset, bestående i ett mått havre åt 
hästen och en liten festmåltid för husbonden. Denna festmåltid 
består vanligen av några av de olika slags vildfågel, varpå landet 
är ganska rikt, såsom orre, tjäder, järpe ävensom trast, krams- 
fågel m. m. Före den serveras brylå. De tre förstnämnda sla- 
gen av fåglar äro utmärkande för norden, åtminstone har jag 
aldrig sett dem annorstädes. De äro feta och ätliga endast under 
vintern. Allt detta saknas lika litet som en god brasa på de 
många gästgivargårdar man finner här och där och av vilka flera 
vant adelsgods, som genom ägarnas obestånd eller andra vidriga 



— 102 



öden undergått denna förvandling. Det var också för mig ett 
annat lika behagligt som genom sin egendomlighet intressant nöje 
att sitta på en liten isjakt och för fulla segel med vindens hastig- 
het ila fram över isfälten kring Stockholm. Denna jakt vänder 
och ändrar kurs med mindre risk att kantra och lika lätt som 
den bästa seglare på havet kan göra. 



JO' 



VI. 

(Orig. II: 12.) 

Resa till järnbruk och gjuterier i närheten av Västerås och Köping, till 
Örebro, till Salbergs silvergruva etc. jämte anteckningar om dessa ställen och 
om Karl XII:s återkomst till Sverige, etc. Ny resa i avsikt att uppsöka hans 
majestät i Norge, varvid vägen gick över Örebro, Kristinehamn, Karlstad. An- 
teckningar om dessa platser och andra kring sjön Vänern samt om Västergötland, 
Skåne, Småland och Östergötland jämte de minnesmärken, som där anträffas. 

Hjälten från Norden, som efter sin vana blottställt sitt liv 
vid Stralsunds belägring, hade lämnat denna stad den 13 
oktober 1715, 143 gamla stilen, varvid han givit guvernören 
full handlingsfrihet. Under flera timmar hade han måst låta 
hugga sönder isen för att kunna komma fram med den lilla far- 
kost, på vilken han gått ombord. Hela tiden härunder voro 
han och hans följeslagare utsatta för elden från fiendens kanoner, 
som dödade flera av hans män. Med de övriga räddade han sig 
upp på en av sina fregatter, som gått honom till mötes, och an- 
lände lyckligt till Ystad, en liten stad i Skåne, om vilken jag i 
följande kapitel skall tala. 

Fullföljande vår avsikt lämnade vi den 10 januari [1716] Stock- 
holm i släde klockan tre på eftermiddagen, sedan solen försvunnit 
under horisonten. Till ressällskap hade vi en svensk köpman. 
Som vi till det yttersta ansträngde våra hästar, vilka vi ombytte två 
gånger, tillbragte vi natten på det tredje skjutshållet, omkring 
fem mil från staden. 

Den n:e satte vi oss åter i släden klockan sju på morgonen 
och anlände före nio till Enköping, två mil längre bort. Om 

— 104 — 



mina reskamrater varit besjälade av samma vetgirighet som jag, 
skulle vi hava tagit en avväg på några mil för att bese åter- 
stoderna av det gamla Birka, fordom så berömt genom sin han- 
del och sina många invånare; landets historia säger oss, att sta- 
den i krigstid uppställde ända till fjorton tusen soldater, utan att 
där märktes någon folktomhet, och att den befanns värdig att 
ställa Uppsala i skuggan och i dess ställe bliva säte för konung- 
arna och landets huvudstad; men som jag icke sett den med mina 
egna ögon, har jag härvid endast andras berättelser att lita till. 



Vi anlände som sagt till Enköping. Det är en liten stad, som 
har sitt namn efter de enar, varmed bygden däromkring är nästan helt 
och hållet bevuxen: köping betyder köp- eller saluplats, och den första 
stavelsen i namnet tjänar till att skilja denna ort från andra dylika 
såsom Köping, Nyköping, Norrköping, Linköping m. fl., vilka 
hava fått sitt namn av de allmänna marknader, som där höllos 
vissa tider på året och som voro mötesplatser för provinsernas 
befolkning. Man utbytte där vad man hade till överflöd eller 
kunde undvara mot vad man behövde, och detta då guld, silver 
och koppar ännu icke användes såsom nu för tiden. Där hålles 
ännu varje år en liten marknad, som börjar den 13 januari och 
räcker åtta till tio dagar. Alla husen äro av trä, även det s. k. 
rådhuset, där en ämbetsman jämte sex av de förnämligare borg- 
arna under titel av borgmästare och råd sammanträda för att 
utöva rättsskipningen eller handlägga andra allmänna ärenden. 
Staden har blott en kyrka av mycket vanligt byggnadssätt, nog 
stor för invånarnas antal, ett mycket illa skött sjukhus och en 
liten, föga besökt skola. Denna stad är belägen längst inne i 
en liten vik av Mälaren. Den är huvudort och numera den enda 
staden i Fjärdhundraland, en landsdel som numera är föga känd 
under detta namn, utan innefattas i Uppland och står under samma 
förvaltning som detta landskap. Den begränsas i väster av Sag- 
an, som skiljer den från Västmanland. 

Efter att hava uppehållit oss omkring två timmar i Enköping 
fortsatte vi vår resa och begåvo oss vid tretiden på efter- 
middagen till Västerås, huvudorten i Västmanland, men en eldsvåda 

-163226. Seigneur de la Motraye's resor. 

— IO5 — 



14 



hade några år förut nästan fullständigt lagt denna stad i aska, så att 
där var ej mycket att se. Man har sedermera återuppbyggt den. 
Kyrkan, som blivit skonad; av elden, är en stor och lång sten- 
byggnad med koppartak, och i detta består hela dess prakt. 
Dess torn, som slutar med en förgylld krona, anses för att vara det 
vackraste i Sverige. I den finnas även några altaren och flera 
ganska väl bevarade helgonstatyer av förgyllt trä. Man ser där 
konung Eriks grav. Denne konung kastades i fängelse och blev 
tagen av daga genom gift på befallning av sin broder, konung 
Johan III. Befallningen var underskriven av Johans egen hand 
och försedd med hans sigill och innehöll, att man i händelse 
Erik vägrade att dricka giftet, skulle bruka våld mot honom, 
binda honom, öppna hans ådror och låta hans blod avrinna, tills 
han dog. Erik drack giftet utan att göra någon invändning, 
sedan han först själv författat följande gravskrift, som han över- 
lämnade till den, som bar till honom gfiftet: 144 

Translatum est regnum meum et factum est fratris mei, a 
Domino constitutum est ei. An. M.D. LVII. 

Han lär hava blivit begraven utan all kunglig ståt, och denna 
grav är en av de enklaste, belägen i ett av de forna sidokapel- 
len, som av reformationen berövats sitt altare. Gravskriften är 
anbragt på en kopparplåt på väggen under riksvapnet och hans 
eget vapen, som där äro målade. 



Elden, som hade skonat kyrkan och några få andra hus, be- 
rörde icke heller ett gammalt slott, som ännu finnes kvar. Man 
visade mig där ett mycket mörkt rum, där Erik enligt somligas 
påstående suttit fången, ehuru flera säga, att det var på Örby- 
hus. Detta och några andra rum användes till fängelse för de 
moskoviter, som då funnos där. 

Västerås är residensstaden för landshövdingen över Västman- 
land, vilken där, i närheten av nämnda slott, hade ett ganska 
vackert hus, ej heller skadat av elden. Staden är även biskops- 
säte. Den har ett högre läroverk, i Sverige kallat gymnasium, 
och en allmän skola för ungdomens undervisning. Västerås är i 
historien ryktbart genom de båda högtidliga ständerbesluten 

— 106 — 



av 



1527 och 1544. Det första bemyndigade den världsliga 
makten, som fallit i mindre nogräknade händer än förut, att till 
kronan indraga de förnämsta gods och inkomster, som blivit den 
avhända genom oklokt nit till kyrkans förmån, samt att beröva 
denna eller prästerskapet det inflytande det dittills ägt över världs- 
liga angelägenheter. Det andra gjorde kronan ärftlig inom 
Gustavs ätt, medan Sverige förut varit valrike. 

Sedan vi tillbragt natten i Västerås, fortsatte vi den i2:e på 
eftermiddagen, tagande vägen mer åt väster än vi hittills gjort 
och alltjämt färdandes i små dagsresor, emedan vi icke hade 
bråttom, och emedan vi kunde med våra slädar komma långt på 
kort tid. Vi nöjde oss med att den dagen fara till Arboga, 
blott fem mil därifrån, sedan vi ungefär fem fjärdingsväg förut 
åkt igenom en annan lång och smal stad, som kallas Köping. 
En liten å, som antager dess namn, rinner mitt igenom den och 
utfaller i Mälaren, till vilken den årligen bär aderton till tjugo 
tusen skeppund järn. Arboga är en ganska stor stad med två 
kyrkor, ett rådhus med borgmästare och råd, såsom jag i En- 
köping beskrev och såsom förhållandet är i de flesta andra något 
sa när stora städer, ävensom en offentlig skola. Husen äro av 
trä liksom i de andra städerna. Staden åtnjuter förmånen att 
hava en för ganska stora fartyg segelbar å, som på omkring en 
halv mils avstånd från staden utfaller i Mälaren. 

Den i4:e började vi besöka järnbruken där i trakten. Cyklo- 
pernas eller smedernas förmän, som äga bruken, kallas bruks- 
patroner. De första vi besökte några mil från Arboga, söder 
och väster om staden, äro kända under namnen Finnåker och 
Öbybruk i Fellingsbro församling. De tillhöra Nils Larson och 
hava fem stora hammare, vilka liksom de stora blåsbälgarna dri- 
vas av en sorts vattenkvarnar. Dessa båda bruk producera årli- 
gen ända till fyra tusen skeppund järn. '45 

Brukspatronen, som bor i ett mycket vackert hus en fjärdings- 
väg från bruken, mottog oss där mycket artigt och undfägnade 
oss på svenskt eller ungerskt eller grekiskt sätt, d. v. s. han lät 
den första måltid, han bjöd oss på, åtföljas av en välkomma. Här- 
vid tillgår vanligen så, att minst ett krus rhenskt vin, om värden 



107 — 



59S 



har sådant, eller annars den bästa dryck han har, hälles i en 
stor glasbägare eller silverbägare, som rymmer snarare mer än 
mindre eller oftast lika mycket som den Herkulesbägare, om 
vilken vi läsa i Alexanders historia, att man därmed krönte mål- 
tiderna genom att i tur och ordning tömma den fylld till brädden. 
Vid slutet av måltiden räcker man en sådan fylld bägare till varje 
främling, men blott första gången han är bjuden hos en svensk: 
detta bruk iakttages mera på landet än i städerna. Vi måste 
för att icke bryta mot sed och bruk tömma var sin sådan bägare, 
bräddad med rhenskt vin. Ingen i vårt sällskap blev därifrån fri- 
tagen utom en affärsvän till värden, som redan förut på detta 
sätt offrat till Bacchus, ty man begär det blott en gång av nya 
gäster. Enär vi efter dessa väldiga bägare vin, som under mål- 
tiden föregåtts av en mängd andra mindre, knappast voro i stånd 
att fortsätta vår resa, ehuru vi tillkännagåvo vår avsikt att göra 
det, var det icke svårt för värden att övertala oss att stanna till 
dagen därpå, den i9:e, och han lät oss icke resa utan att 
först hava givit oss en god frukost. Vi besökte den dagen ett 
annat järnbruk, tillhörigt fru Lillieström. 146 Det heter Oppboga bruk 
och har tre hammare samt förarbetar ända till aderton hundra 
skeppund järn om året av mycket god kvalitet och väl hamrat. 
Detta bruk ligger i samma församling som de föregående, om- 
kring tre fjärdingsväg från dem. Ägarinnan mottog oss mycket 
väl, och vi skildes icke åt, förrän vi tömt Herkulesbägaren. 

Den i6:e besökte vi även i denna församling- en annan heder- 
lig cyklophövding vid namn Johan Christiernin, som mottog oss med 
sedvanliga ceremonier. Hans bruk kallas Sverkesta bruk och har 
blott en enda hammare, som i regel varje år hamrar nio hundra 
skeppund järn, mera uppskattat för att det är väl hamrat än 
för metallens goda kvalitet. I samma församling finnas även 
flera andra bruk, som jag dock icke själv sett, bland andra Ekeby 
bruk, tillhörigt fru Maria Leijel; det har en enda hammare och 
bearbetar nio hundra skeppund järn av god kvalitet. 147 

Benjamin Larssons bruk, Söderby och Abby, som blott hava 
en hammare vart, leverera tusen skeppund gott järn. Aoorbro 
och Österhammar, tillhöriga Adam Leijel leverera, det första 



— 108 



med tre hammare, det andra med en, tre tusen skeppund av 
samma metall av god kvalitet och väl hamrat. Grönbo och Svanbo 
bruk, tillhöriga herr Ahlbom, leverera med vartdera en hammare 
nio hundra skeppund järn, bättre hamrat än egentligen gott till 
kvaliteten. J 4 8 Det Adam Leijel tillhöriga Norrbyhammar, vilket 
blott har en hammare, levererar nio hundra skeppund god och 
väl hamrad metall. 



Efter att hava besett alla dessa bruk begåvo vi oss den io:e 
till Örebro, den förnämsta staden i Närke. Detta landskap har 
liksom så många andra här i landet åtskilliga trakter, som natu- 
ren särskilt gynnat med skog till bränsle och med väldiga vat- 
tenfall till drivkraft för de hjul, som sätta i rörelse järnbrukens 
stora bälgar och hammare. 

Vid vår ankomst till staden Örebro funno vi torget fullt av 
flyttbara bodar med åtskilliga varor, som man ditfört från Stock- 
holm och andra svenska städer. Det var med anledning av en 
marknad, som börjar där den dagen och hålles där varje år. 

Örebro är en gång om året mötesplats för åtskilliga köpmän, 
i synnerhet borgare från Stockholm och Göteborg, vilka hava 
privilegium att med brukspatronerna i trakten och landskapet 
direkt köpslå om det järn, de finna för sig mest passande. De 
inköpa det för att sedan återförsälja det till främlingar, vilka icke 
hava samma privilegium. Denna stad är belägen vid sjön Hjälmaren, 
vilken sedan sin förening med Mälaren genom en milslång, med 
konst utgrävd kanal bildar en vattenväg ända till Stockholm för 
järn och andra varor, som man vill ditsända. Den har en stor, 
illa byggd kyrka av sten och tegel, en mindre träkyrka, hörande 
till ett sjukhus, byggt även det av trä liksom alla husen utom 
ett gammalt obebott tegelslott, byggt på gammalt vis. Staden 
är residens för en landshövding, som under sin förvaltning utom 
Närke även har en stor del av Västmanland och Värmland. Den 
är berömd i historien för ett kyrkomöte, som där hölls 1529. 
Detta kyrkomöte utsläckte i Sverige skärselden, som ännu brann 
där, avskaffade mässoffret och bekräftade Västerås riksdags be- 

— 109 — 



slut genom indragning av prästerskapets stora inkomster. Utom 
sina andliga besittningar, som bestodo av rika kloster, hade näm- 
ligen prästerna även timliga eller världsliga, bestående av de bästa 
slotten. Kyrkomötet begravde den romersk-katolska religionen och 
upphävde fullständigt celibatet för präster, munkar och nunnor. 

Sedan herr Jackson l & och jag under tio dagar tagit den del i 
marknadens förlustelser, som vi funno förenlig med vår smak, 
eller rättare sedan vi haft mera tråkigt än roligt av densamma 
och våra reskamrater uträttat sina affärer, begåvo vi oss till herr 
Johan Ehrenpreuss, generaldirektör för det svenska tullverket, som 
inbjudit oss till ett honom tillhörigt bruk omkring tre mil nord- 
ost från Örebro. '5° Han har där ett ganska vackert hus med en 
stor trädgård samt några åkerfält och ängar, som dock nu voro 
täckta av snö, så att vi icke kunde skilja dem från varandra. 
Under de tre dagar vi stannade där, njöto vi av ett gott bord, 
goda sängar och ett vänligt bemötande, och välkomstbägaren 
glömdes ej heller. Bruket, som ligger alldeles invid byggningen, 
är liksom den beläget i Lindes eller Lindesbergs församling. 
Det har blott en hammare och levererar vanligen åtta till nio 
hundra skeppund väl hamrat och gott järn. Utom detta bruk, 
som hamrar ut tackorna till stänger, finnes ett slags verkstad, 
vars mindre hammare och bälg drivas av samma vattenkraft som 
de andra. Där bearbetas en del av stångjärnet till bajonetter, 
hammare, yxor o. s. v. Dylika verkstäder för samma eller andra 
ändamål finnas vid nästan alla de andra bruken. Andra bruk 
finnas även här och där i samma församling. 

Vi begåvo oss den 5:e [februari] till Salberg, en liten stad som 
icke har något annat märkvärdigt än silvergruvan, för vars skull den 
lär hava blivit byggd under Gustav Adolf, ehuru långt sedan gruvan 
blivit upptäckt och bearbetad och kort före dess förfall. Den första 
delen av stadsnamnet härrör från Salån, 1 ** SO m rinner fram på sta- 
dens östra sida, den andra delen betecknar det berg, i vilket 
gruvan är sprängd. Salbergs invånare äro till största delen 
bergsmän och intressenter i gruvan. De bestrida alla dess utgifter 
och avstå en fjärdedel av avkastningen till kronan, som säges 



no 



skänka varje bergsman omkring fyra tunnland åkerjord, som han var- 
ken får överlåta eller sälja. Det som berättas om gruvans första bear- 
betning är mycket ovisst. Några påstå, att den upptäckts av finnar 
för över fem hundra år sedan. Andra, som icke finna några den- 
samma rörande dokument av högre ålder än omkring två hundra 
år, äro av den meningen, att den icke upptäckts förrän under 
Sten Sture, som var den förste, som lät bearbeta den, vid vilket 
tillfälle en viss Gilbert, den förste kopparförädlaren och järnarbe- 
taren, anlände till Sverige. De tillägga, att den första gruvöpp- 
ningen gjordes på befallning av Sten Sture och till och med först 
bar hans namn; att såväl denna gruva som en bredvidliggande 
voro mycket givande, men att de blevo till förlust för intressen- 
terna genom vaskarnas och arbetarnas försumlighet eller snarare 
okunnighet; de hade nämligen icke lämnat nödiga stödjepelare i 
schakten, vilket förorsakade så farliga jord- och klippras, att man 
måste övergiva dessa gruvor. De äro fulla av jord, sten och 
vatten, liksom flera andra mera givande, som genom liknande 
okunnighet rönt ett ingalunda bättre öde, såsom Sundgruvan och 
Sandrymningen. J 5 2 

De gruvor, som nu för tiden bearbetas, de s. k. Nygruvorna, 
lära hava årligen under nära ett århundrade, nämligen från 1480 
till 1560 och längre, givit ända till tjugo tusen marker fint och 
rent silver, varje mark motsvarande sexton uns. Sedan hava de 
knappast givit mer än två tusen marker, och för närvarande giva 
de icke mer än tusen eller på sin höjd tolv hundra. 

Herr Jackson och jag stego ned i gruvan stående med ena 
benet i ett av ämbarna, det andra utanför, och hållande oss med 
båda händerna i en av de tre kedjor, varmed det är fäst vid 
ändan av en tjock tross. När vi stego ned, hade vi till åskådare 
av vår färd till denna del av Plutos rike våra reskamrater, vilka, 
mindre nyfikna eller mera rädda än vi, hade stannat uppe på 
kanten, åtnöjande sig med att följa oss med ögonen, så länge 
de kunde se oss i skenet från de facklor våra ledsagare, som 
följde med oss i ämbarna, höllo i sina händer. Som herr Jack- 
son haft försiktigheten att stoppa på sig en liten flaska konjak, 
drucko vi bergsmännens skål. Man berättade oss, att vi härutinnan 



in 



följde salig kungens exempel, vilken gjorde detsamma, då han 
steg ned. Efter att hava gått genom gruvan och beskådat de 
olika platserna, där malmen uppmjukas med eld för att lättare 
kunna krossas, sett hur arbetarna gingo tillväga och hur hästarna 
släpade där nere — det fanns åtta sådana, och för dem är gruvan 
ett helvete, ur vilket de aldrig komma upp, så länge de orka 
draga — foro vi upp igen i var sitt ämbar, alltjämt åtföljda av 
våra vägvisare. Vi begåvo oss sedan till ett litet trähus, där gruv- 
förmännen hava sitt kontor. De bära en sorts liten yxa, fastsatt 
på en käpp. Man visade oss där bland andra märkvärdigheter ett 
stort stycke silvermalm, som sades vara det största och tyngsta 
— det vägde omkring fyra tusen skålpund — som blivit funnet 
där, samt vidare ett stort, blått ämbar med band av försilvrat 
järn, i vilket man sade oss att Karl XI och greve Wrede hade 
nedstigit till den plats, varifrån vi nyss kommit upp. På en fyr- 
kantig mässingsplåt stod på svenska en inskrift av ungefär föl- 
jande innehåll: 153 

»Konung Karl XI, vår herre och härskare, Sveriges räddning 
och ära, har behagat stiga i detta ämbar av bräckligt trä, lita 
på en kedja, som han höll i handen, och åtföljd av greve Wrede 
nedstiga i en avgrund, som är ett hundra fyrtiofem famnar djup, 
ty så djup är Salbergs gruva, i vilken hans majestät, efter att 
hava tackat Gud, drack bergsmännens och arbetarnas skål, varefter 
han på samma farliga sätt lyckligt återvände och undslapp detta 
svalg, som synes skola uppsluka allt.» 

Man visar även bland många andra märkvärdigheter, som man 
funnit i denna gruva, då den stod högt i anseende, några bitar oarbe- 
tat silver och en sorts silke eller bomull, finare än silke och lika 
mjukt, som påstås vara asbest. Vi gingo sedan att ett stycke där- 
ifrån bese den plats, där malmen brännes, krossas, smältes och 
renas. Därefter återvände vi till staden, där intet annat än vårt 
tillmötesgående mot våra reskamrater, vilka hade några affärer 
att uträtta på en liten marknad, som just då pågick därstädes, 
syntes oss ägnat att hålla oss kvar. 

Den 8:e begåvo vi oss på väg till Uppsala, och sedan jag 
där fått bekräftelse på det rykte, jag redan hört, att konungen 



1 12 



rest från Ystad till Stockholm, lämnade jag genast staden och 
mitt ressällskap, som skulle besöka några bruk i trakten därom- 
kring. Jag föresatte mig att återvända dit vid ett annat tillfälle 
för att se, vad som där förtjänar ses, vilket jag sedermera även 
gjorde. Nu lyssnade jag blott till min längtans och även min 
plikts maning att i och för särskilda angelägenheter uppsöka hans 
majestät och begav mig på mindre än sex timmar till Stockholm, 
som ligger sju mil från Uppsala. 

Sedan jag den io:e hört mig för så noga jag kunde om vad 
man ansåg om konungens avresa, fann jag, att åsikterna härom 
voro mycket delade och ovissa, i det somliga sade, att han ännu 
var i Ystad, andra, att han rest därifrån för att i själva verket 
begiva sig till Stockholm, andra, att han ämnade sig till Göteborg 
o. s. v. I denna ovisshet skrev jag till mina vänner i Ystad, icke 
for att erfara konungens planer, ty jag visste väl, att han icke plä- 
gade meddela dem åt någon, men för att inhämta deras råd be- 
träffande de åtgärder, jag borde vidtaga för att sätta mig i för- 
bindelse med hans majestät. Sex dagar efter det jag skrivit erfor 
jag av en därifrån kommande bekant, att han avrest under föl- 
jande omständigheter: han hade ridit ut på en promenad som 
vanligt, men därefter tagit en bondsläde, behållande hos sig ett 
par av de officerare, som åtföljt honom, samt två tjänare, vilka 
satte sig i andra liknande slädar, och så hade det burit av utan 
andra kläder eller underkläder än vad de hade på sig, och min 
sagesman tillade, att han trodde färden gällde Norge. 

Efter att hava mottagit dessa underrättelser begav jag mig 
den 2 4 :e på väg till Örebro, som ligger aderton mil från Stock- 
holm. Jag tog vägen över den då isbelagda Mälaren och fram- 
kom på mindre än aderton timmar, samma dygn som jag rest. 
Jag hörde där, att hans majestät rest med sådan hastighet, att 
han på mindre än tre dygn tillryggalagt över femtio mil och 
redan passerat Kristinehamn, en liten stad nordost om sjön Vänern; 
det var allt vad man visste eller åtminstone allt vad jag kunde 
få veta. Jag anlände den 2 5:e till denna lilla stad, som är helt 
och hållet byggd av trä, även kyrkan, och ligger blott en halv 
fjärdingsväg från sjön. Jag tillbragte natten på gästgivaregården. 

15— 163226. Seigneur de la Motraye^s resor. 



I I 



Värdinnan, till vilken jag ställde alla möjliga frågor om konungens 
resa — jag fann henne nämligen i enlighet med sitt köns natu- 
rell mera språksam än mannen — lät mig förstå, att hon väl 
märkt, att han passerat, ehuru han icke velat giva sig tillkänna. 
Hon tillade, att hon frågat en tjänare, vem en flintskallig man var, 
som hon misstänkte för att vara konungen, och att tjänaren svarat 
henne, att det var major Karl; sedermera hade hon fått sin för- 
modan bekräftad av personer i Karlstad, dit han rest, vilka kände 
mycket väl igen honom. Hon sade också, att när hon trott sig 
känna igen konungen, hade hon själv lagt en kudde i den släde, 
i vilken han skulle åka, men när han satte sig upp, hade han icke 
väl märkt kudden, förrän han tog den och slängde ut den, be- 
fallande, att man skulle lägga dit halm i stället. Ehuru jag sam- 
tidigt erfor, att han lämnat Karlstad för flera dagar sedan, beslöt 
jag taga samma väg. 

Jag begav mig den 26:e tidigt på morgonen till denna stad, 
som är litet större än den förra och ligger tre mil längre norrut 
vid Vänern. Den företer intet anmärkningsvärdare än ett behag- 
ligt läge vid mynningarna av två stora floder, som utfalla i Vä- 
nern, 154 ett allmänt magasin för järn, som man ditför från Värm- 
lands bruk, samt sin egenskap av residens för en superintendent, 
en högre andlig, som icke tyckes sakna något annat än biskops- 
titeln. Man berättade mig där bland annat, att konungen tagit 
kvarter hos sagde superintendent; att dennes maka, som hade 
tyckt, att hans majestät färdades väl apostoliskt, i synnerhet vad 
beträffar linneförrådet, i all hast låtit sy ett halvt dussin skjortor 
av det finaste linne, som fanns i staden; att hon slagit in dem i 
en servett och lagt dem i den släde, i vilken han skulle resa, 
samt att konungen, när han fått se knytet, gjort med det liksom 
han gjort med gästgivarfruns kudde i Kristinehamn, sägande, 
att han icke ville hava något bagage; och slutligen att han 
ämnade mellan den lilla byn Västerva och Eda skans, 155 en 
liten svensk gränsfästning, sammanträffa med prinsen av Hes- 
sen-Cassel, som man trodde med en truppstyrka redan inträngt 
i det danska Norge. Jag stannade till middagstiden i Karlstad, 
och sedan jag gjort mig underrättad om den väg, konungen tagit, 



114 



g hade 



satte jag mig i en släde för att resa efter honom. Ja 
redan tillryggalagt över sex mil, då vid sjutiden på aftonen ett 
tätt snöfall, som börjat klockan fyra och täckt alla vägar, gjorde, 
att jag körde vilse och hade oturen komma ut på ett rinnande 
vattendrag, som hade endast tunn is och på de stridaste ställena 
alls ingen. Där körde vi ned oss, men till all lycka var vattnet 
icke djupt. Jag slapp undan med ett iskallt bad, som delades av 
en fattig student, vilken blivit mig rekommenderad till betjänt och 
tolk och som på det lilla latin, han kunde, förklarade vad jag 
icke förstod, samt av en liten omkring tolvårig flicka, som jag 
hade till vägvisare och kusk, ty det finns här knappast andra än 
kvinnliga sådana, till den grad har kriget decimerat den man- 
liga befolkningen. Sedan vi lyckats kravla oss upp, bad min 
vägviserska mig att stanna en stund, där jag var, medan hon gick 
och försökte få reda på, var vi befunno oss. Det hade upphört att 
snöa och klarnat något, varför det nu var lättare för henne att 
känna igen sig. Hon kom tillbaka om tjugo minuter och sade, 
att hon känt igen en gård i närheten, där vi kunde få torka 
våra kläder och där det fanns slädar och hästar. Jag lät föra 
mig dit, men i stället för att där få en skjuts till fortsättande av- 
min resa stötte jag endast på hinder och svårigheter, ty man 
förklarade kort och gott, att ingen skulle leja ut några hästar 
till mig eller låna mig slädar till Norge på grund av den 
fara, som därmed var förenad, och att jag svårligen skulle kunna 
få köpa några, vilket nog var min sista och enda utväg. Såsom 
exempel och bevis på denna fara omtalade man hur det gått 
prinsen av Hessen-Cassel och en general, vars namn man icke 
visste, jämte flera svårt sårade officerare. Man tillade, att de 
norska bönderna, som kallades snapphanar, lågo gömda bakom 
träd och klippor och sköto ned nästan alla, som vågade köra 
vägen fram. Ehuru jag visserligen trodde, att de i förskräckelsen 
betydligt överdrevo faran, kunde jag dock icke betvivla allt, och 
de så föga uppmuntrande underrättelserna jämte omöjligheten att 
få hyra eller köpa hästar eller få några vägvisare gjorde, att om 
jag också icke ändrade mitt första beslut, jag dock bestämde 
mig för att uppskjuta dess utförande till ett tryggare tillfälle och 



ii5 



m 



■■BBS 



att avvakta detta i Ystad, där det ambulerande kansliet stan- 
nat kvar. Sedan jag torkat mig och mina kläder framför en 
god brasa, som man finner överallt i Sverige, satte jag mig åter 
upp i samma släde, och när jag farit tillbaka till det skjutshåll, 
där jag tagit den, bytte jag där endast om häst, och man lät 
mig behålla samma flicka att skjutsa mig tillbaka, tills jag kom 
på vägen till Åmål, en liten stad vid Vänern omkring sex mil från 
Karlstad på nordvästra sidan av sjön. Jag anlände den 2y:e till 
denna stad, där jag fick bekräftelse på att prinsen av Hessen 
blivit sårad och bortförd för att vårdas; en fientlig kula hade träf- 
fat honom i högra låret och knäckt benet; den general man icke 
kunnat nämna var Poniatowski, om vilken jag talat i mina skild- 
ringar från Orienten, och även han hade blivit tvungen att lämna 
Norge, sedan han fått en kula i vänstra kinden.^ 6 Efter att hava vilat 
mig där till morgonen därpå företog jag en promenad i staden, 
som är helt och hållet byggd av trä utom kyrkan, som fordom 
lär hava varit av samma material, men nu är av tegel och sten. 
Åmål är en av de mest bekanta svenska avsättningsplatserna för 
virke, i synnerhet mastvirke, som hugges i Dal, det lilla landskap 
i vilket det ligger och som skiljes från Värmland av skogar, av 
vilka den största heter Avelsäter, från Västergötland av sjön Vä- 
nern, från Norge av de berg, som helt enkelt kallas Norska fjäl- 
len, från Bohuslän genom en träbro, benämnd Forsbron över 
Forsälven. Detta lilla landskap, som hör under Göteborgs län 
och förut hört under Älvsborgs, sträcker sig omkring nio mil 
från skogen utmed Vänern. 1 *? Det är beryktat såsom uppehållsort 
för jättar. Här och där visas ännu ofantligt långa och breda 
jättegravar, och folket tror sig än i dag ofta se jättar i skogarna, 
i synnerhet omtalas en viss Edmond. Då jag frågade några av 
invånarna, när och under vilken skepnad man ser jättarna, svara- 
des mig, att de visade sig som en och en halv aln långa pyg- 
méer, vilkas hår icke gick längre ned än till övre delen av örat 
och som hade svarta kappor, som räckte ända ned till hälarna på 
dem; de visade sig om natten (så ägnad att förmörka och för- 
dunkla allt). Om dessa förmenta uppenbarelser ägde någon verk- 
lighet och icke voro fantasifoster eller återstoder av den ljus- 



116 



skygga och okunniga vidskepelse, som varit förenad med landets 
forna religion, bekräfta de sanningen av dessa ord: Mors sola 
fatetur quantula sint hominum corpuscula, 1 ^ eftersom pygméer 
uppstå och visa sig på de ställen, där jättar levat och blivit be- 
gravna. 

Här såg jag för första gången runkalendrar, som ännu be- 
gagnas bland bönderna. Man kallar dem runstavar, och det är i 
själva verket vanligen platta trästycken eller trästavar, fyra finger 
breda, en finger tjocka och en aln långa, än mer och än mindre, 
pa vilka äro inristade åtskilliga figurer och dessa bokstäver, som 
först kallades runor (mystiska bokstäver, enligt den gotisk-sach- 
siska etymojogien), avsedda att angiva de olika arbeten, som skola 
foretagas på de olika årstiderna, högtiderna med deras växlingar, 
månader och veckor med deras dagar, tiderna för andliga och 
världsliga göromål året runt. Jag lyckades förmå en gammal 
bonde att sälja en till mig. 

Dessa gotiska almanackor inristades, sade man, icke blott på 
stavar, utan även på sabelklingor eller sabelbaljor. De brodera- 
des i kanten på såväl mans- som kvinnodräkter, stämplades eller 
målades på portativa vågar, silar, nystfötter och andra husgeråd. 
Detta bekräftas av dem jag sett inristade på yx- och piskskaft 

och pa skomakarebordet i det av mig omtalade antikvitetskol- 
legiet. 

Detta landskap har några gruvor och flera goda järnbruk. 
Jag tröstade mig så gott jag kunde över motgången på min resa 
till Norge: min nyfikenhet kände sig genom lättheten att i släde 
färdas över Vänerns isfält uppfordrad att på sydöstra stranden av 
denna sjo besöka städerna Mariestad, Lidköping och Skara jämte 
några gamla klosterruiner och dylikt i omgivningarna. Jag hyrde 
på aftonen en släde och anlände tidigt dagen därpå till den först- 
nämnda av dessa städer, men varken den första, som är säte för 
en superintendent, r 59 e ller den andra hava något annat anmärknings- 
värt än sitt läge. Skara ligger knappast mer än en mil från 
Lidköping och en halv mil från Vänern, med vilken staden till 
och med fordom säges hava haft förbindelse vattenvägen. Bevisen 
härför äro emellertid tämligen osäkra och utgöras av några båt- 



— 117 



rester och ankaren, som man funnit i närheten av staden. Jag 
kunde icke nu se någon annan förbindelseled än en liten bäck, 
som flyter fram norr om staden, förenar sig med en annan större, 
som dock icke förtjänar namnet å, och jämte denna utmynnar i 
Lidan, som giver Lidköping dess namn och utfaller i Vänern. 

Staden Skara har framför de föregående huvudsakligen ålderns 
företräde. Den har enligt några historieskrivare blivit byggd av 
konung Scarinus, som enligt somliga regerade här 1093 oc h en ~ 
ligt andra 1 793 år efter världens skapelse. Den var enligt samma 
uppgifter säte för flera hedniska konungar, för de första kristna 
konungarna och för de första biskoparna. Den är ännu i dag 
biskopssäte. Det lättantändliga material, träet, varav den liksom 
de andra landsortsstäderna är byggd (så när som på domkyrkan och 
gymnasiet, som äro av sten och tegel), har gjort, att den flera gånger 
varit svårt härjad av eld. Dessutom har den även skövlats ge- 
nom krig, och den är nu för tiden på långt när icke så stor, 
som historien och de ännu kvarstående ruinerna vittna, att den 
fordom var. Den hade enligt en handskrift av Omenius ända 
till tio kyrkor med fem kloster inom sitt område, där den nu 
blott har domkyrkan. Samma handskrift nämner ända till tolv 
hundra kloster, som grundlagts och byggts i Sverige endast under 
Olov Skottkonungs regering. 100 — — — 

Den kyrka, som Skara har kvar, är stor och hög och mer än 
tillräcklig för invånarna. Stilen är götisk och är så vacker som 
denna stil medgiver. Inuti finnas en mängd ganska vackra mål- 
ningar, flera gravmonument över konungar, biskopar, etc. I sak- 
ristian visas bland andra heliga föremål en vacker guldkalk, be- 
satt med diamanter och andra ädla stenar till ett antal av över 
sextio, några mässhakar, ganska dyrbara altardukar m. m. Gym- 
nasiet är en stor byggnad med ett torn, i vilket finnes en klocka, 
som man ringer i för att sammankalla lärjungarna. Det ligger 
nära domkyrkan och öster om den. En latinsk inskrift på södra 
väggen omtalar, att det reparerades och tillbyggdes under drott- 
ning Kristina 1642. Det omfattar för det första en vanlig skola, 
som hålles i bottenvåningen och där lärjungarna erhålla under- 
visning i humaniora av en rektor, en konrektor, tre kollegor och 



118 






en aritmetiker; vidare undervisas i övre våningen i filosofi och teologi 
av sju lektorer, och dessa klasser utgöra här i landet det egent- 
liga gymnasiet såsom skilt från skolan. Det kunde vara i båda 
avdelningarna tillsammans ända till 500 lärjungar, nämligen 300 
1 den första och 200 i den andra. Jag tog med mig en av dem, 
som jag fann hågad att åtfölja mig och visa mig sevärdheterna i 
omgivningarna, först och främst återstoderna av det gamla kung- 
liga slottet helt nära staden. Mycket av murarna står ännu kvar. 161 
Vidare besökte jag en mil därifrån Husaby, där intet annat an- 
märkningsvärt finnes än kyrkan, som för närvarande användes 
vid böndernas gudstjänster. Ehuru den fått förfalla, bibehåller 
den ännu ganska mycket av sin tids skönhet, och på kyrkogår- 
den märkas bland flera ansenliga gravstenar av s. k. kinnekulle- 
marmor Olov Skottkonungs och hans drottnings gravhäll med bas- 
reliefer, som mycket skadats av tiden. Somliga påstå, att detta 
var den första katedral i Västergötland, och att biskopssätet blivit 
därifrån överflyttat till Skara. I närheten ligga ruiner efter ett 
gammalt kloster, som ännu benämnes Husaby kloster. 102 Detta 
kloster måste hava varit ståtligt, ty man finner ännu bland 
ruinerna en mängd dörr- och fönsterkar och andra prydnader av 
samma slags sten och på litet avstånd därifrån andra [ruiner], 
som antagas vara lämningar efter de forna Husabybiskoparnas 
slott. Vidare märkes Leckö, som ännu finnes kvar på en ö i 
Vänern. Många andra hava grusats av reformationen. De voro 
behagliga och bekväma hemvist för dessa stormän, som sägas icke 
hava stått sm tids konungar efter i glans och rikedom och ända 
därhän förbundo den världsliga makten med den andliga, att de 
underhöllo garnisoner i sina slott och läto slå mynt liksom konung- 
arna och förde krig med dem, såsom t. ex. ärkebiskop Trolle i 
Uppsala gjorde. 

Det finnes på detta ställe en källa, vars vatten är mycket 
gott att dricka. Man kallar den S:t Sigfrids källa och man tror 
ännu allmänt här, att den konung jag nyss nämnt blev döpt i 
dess vatten av det helgon, vars namn den bär, sedan han be- 
slutat sig för att avsvärja hedendomen. 



1 19 



Om vi vända oss mot nordost, kunna vi invid berget Kinne- 
kulle se de vackra ruinerna av Värnhems kloster, vars brända 
och förstörda men sedermera reparerade kyrka ännu finnes kvar 
och är ganska ståtlig. Där ligga begravna fyra konungar, bland 
dem kyrkans grundläggare Inge, ävensom flera av landets stor- 
män. l6 3 En kvarts mil därifrån anträffades ruinerna av det kung- 
liga slottet, som är känt under namnet Axvalla. Om ni nu till 
omväxling vilja se det som är helt och icke stympat, ligga ej 
långt härifrån herregårdarna Mariedal, Hällekis m. fl., som äro 
mycket vackra, men just icke regelbundet byggda. 

Jag begav mig den 3:e [mars] till Vänersborg, en liten stad i Dal 
vid Vänerns sydvästra del. Denna och de andra kring Vänern lig- 
gande städerna äro icke anmärkningsvärda i något annat av- 
seende än genom sin belägenhet på dess stränder, ty utom den be- 
kväma, ömsesidiga samfärdseln på vattnet hava de förmånen att till 
största delen få sitt järn, sina master, sitt virke, sin tjära etc. på de flo- 
der, som här och där falla ut i den, och att kunna skicka dessa handels- 
varor på den flod, som utgör Vänerns avlopp, ända till Göteborg, nu 
för tiden det allmänna varuupplaget för sydvästra Sverige, mot- 
svarande Stockholm för nordöstra. Beträffande denna farled måste 
jag nämna, att enär den flod, varigenom Vänern avrinner en halv 
mil nedanför Vänersborg, icke är segelbar förrän rätt långt ne- 
danför dess utflöde, är man tvungen att så långt låta forsla till 
lands det järn och de andra varor, som äro avsedda för nämnda 
upplag. 

Vänern uppgives vara ända till tjugosex mil i omkrets, och 
tjugotre åar och älvar utfalla i den. Flera älskare av det under- 
bara påstå, att den s. k. Göta älv, på latin Albis Gothicus, 
rinner genom den i oberört tillstånd eller sådan den flyter in i 
sjön, d. v. s. utan att blanda sitt vatten med dess, för att sedan 
med stor vattenmassa och mycken våldsamhet antingen under 
detta namn eller namnet Trollhättan (som jag tror vara varken 
lätt eller viktigt att skilja från de andras) störta sig i en annan, 
särskild bädd, tio till tolv famnar lägre än sjöns. 164 Där brusar den 
fram mellan klippor och med ett dån, som man påstår sig hava 



1 20 



hört på över två mils avstånd, i synnerhet i lugnt väder, och 
som jag hört på mer än en mils avstånd, då vinden icke låg emot. 

Man har redan för länge sedan försökt göra Trollhättan och 
Karlsgraf segelbara för att kunna färdas och transportera varor 
vattenvägen från Göteborg till Stockholm. Det säges, att konung 
Gustav Adolf var hågad för att uppmuntra denna plan, men ingen 
i Sverige vågade sätta den i verket. Karl XI sände för detta 
ändamål efter holländare, vilka äro mycket förtrogna med vatten- 
byggnader. De undersökte och uppmätte fallen, sjöarna och 
floderna mellan Vänern och Hjälmaren, och efter att hava väl över- 
vägt företaget och dess svårigheter undanbådo de sig uppdraget 
av fruktan att icke med heder och vinst gå i land med det. 



1 6 — 163226. Seigneur de la Motrayé"s resor. 

— 121 



VII. 

iprig. Il: i 3 .) 

^ Anmärkningar om Bohus, Göteborg och de förnämsta orterna i Halland, 
Skåne, Småland och Östergötland samt om de båda sistnämnda landskapens 
fornminnen. 

Lämnande Vänern vid Vänersborg, åt vilken den giver sitt 
namn, färdades jag över Göta älv på en träbro, som till 
naturliga brovalv har stora, spetsiga klippor. Dessa brovalv 
lämna blott smal passage för det vatten, varmed Vänern matar 
Göta älv eller om man så vill Trollhättan, som blir segelbar unge- 
fär en fjärdingsväg längre ned. Den mottager i båtar de varor 
jag omnämnt och för dem tryggt till havet, men innan den hin- 
ner dit, omkring fyra mil därifrån, delar den sitt vatten i två flod- 
armar i närheten av Kungälv, en liten oansenlig köping, nedanför 
vilken den sköljer en klippa, varpå ett slott vid namn Bohus 
ligger. Detta slott synes icke länge kunna göra motstånd mot 
ett reguljärt anfall, ty det domineras av höga berg, Fontalberg[?], 
där fienderna skulle kunna uppställa sina batterier och med fördel 
beskjuta det. Den sålunda delade älven fortsätter sedan i två 
bäddar under olika namn: den ena går till Göteborg under nam- 
net Göta älv, den andra i riktning mot Marstrand, en vida star- 
kare fästning än Bohus, och kallas Norre eller Nordre älven: de 
båda flodarmarna omfatta den ganska* stora ön Hisingen. 

Jag begav mig samma dag till Göteborg, den förnämsta staden 
i Västergötland, belägen sydost om Göta älv, omkring fem hundra 

— 122 — 



steg ovan dess mynning, på ett fält benämnt Gullberget, som giver 
sitt namn åt ett litet fort och en liten å. Denna å rinner först 
mitt igenom nämnda fält och fortsattes därefter i en stor kanal, 
som delar staden i två nästan lika stora delar. Den utfaller sedan 
i Göta älv, som rinner fram nordväst om staden, och de kasta sig 
slutligen båda i Nordsjön. Denna stad är ganska väl befäst efter 
den moderna krigskonstens regler. Den är icke mindre gynnad 
av naturen än av konsten. Flera små fort såväl åt land- som 
sjösidan göra i förening med klipporna tillträdet svårt för en fiende. 
Staden är nästan cirkelrund med en omkrets av knappa åtta hundra 
geometriska steg. Tre efter holländsk metod anlagda, med träd 
kantade kanaler, som dela den i flera delar och stå i förbindelse 
med den stora kanal, varom jag talar, bidraga ej mindre till dess 
prydande än till dess renlighet och bekvämlighet. Den har två 
ganska stora kyrkor, vilka till byggnadssätt och form föga skilja 
sig frän andra större svenska kyrkor, som jag beskrivit, och vilka, 
om man undantager deras koppartak, icke förete något märkvär- 
digt. Man ser likväl med en viss tillfredsställelse, att det är myc- 
ket av italiensk stil i den, åt vilken drottning Kristina fordom gav 
sitt namn, men som man nu allmänt kallar tyska kyrkan. De 
andra offentliga byggnaderna med undantag av rådhuset, guver- 
nörens residens och ett par andra hus hava intet som fängslar 
ögat, och invånarnas boningshus, som äro av trä, hava ingen annan 
skönhet än sin inbördes likhet. Staden hade fordom endast en 
superintendent, nu har den biskop, gymnasium eller allmänt läro- 
verk och lägre skola. Den är residensstad för guvernören 
över Alvsborg, Dal, Bohus, Halland, etc. Kommunalförvaltningen 
handhaves av två högre ämbetsmän och tolv bisittare, d. ä. borg- 
mästare och rådmän, samt en sekreterare. Den militära myndig- 
heten tillkommer guvernören, som då var greve Mörner, eller i 
hans frånvaro en tillförordnad guvernör eller vanlig kommendant, 
såsom han här kallas. l6 5 

Läget är mycket gynnsamt för all sorts handel. Göteborg 
handlar mest med järn, och det uppgives, att staden årligen ut- 
skeppade sådant till ett värde av sex hundra tusen daler före ut- 
färdandet av den kungliga förordningen till förmån för kaperi- 



fartygen: 166 utom att denna förordning innehöll så stränga föreskrif- 
ter om villkor och legitimationshandlingar, att man kunde betrakta 
dem såsom omöjliga att efterleva, började kaparna missbruka dem 
lika djärvt som ostraffat under skydd av några kungliga gunst- 
lingar och av själva amiralitetstjänstemännen, som de gjort intres- 
serade av vinsten. Sedan de blivit både domare och parter, togo 
de ofta sina vänners fartyg för lika god pris som fiendens, med 
vilka papper de än voro försedda, så att de tycktes vilja icke blott 
återuppliva det gamla sjöröveriet, som de första göterna utövade 
som ett hederligt yrke, utan gå ännu längre, enär de plundrade 
till och med sina landsmän i deras egna hamnar, sedan de hade 
lastat och betalat tull för sina varor. 

De av landets köpmän, som icke vågade driva handel i eget 
namn, gjorde det under vänligt sinnade nationers för att skydda 
sig mot sina fiender. De antogo mot dessa namn svarande flag- 
gor och skeppspapper och strandade, som man säger, på Scylla, 
då de ville undvika Charybdis, ty dessa lånade namn, flaggor och 
papper, som så lyckligt bedrogo fienderna, gjorde dem till god 
pris för deras landsmän i Göteborg. Flera av dessa genom ka- 
parna nästan ruinerade köpmän hade för att icke bliva bragtatill 
tiggarstaven, övergått till dem med det lilla de hade kvar, unge- 
fär såsom det i ett annat och mycket oskyldigt avseende hände 
mig, då jag 1708 reste från Malta till Konstantinopel med min 
tchaique, vars besättning bestod av trettio grekiska matroser, som 
genom att äta massor med vitlök till alla sina måltider till den 
grad besvärade mitt luktsinne, att jag icke kunde hitta på någon 
bättre utväg än att börja själv äta vitlök. 

Göteborgs hamn är mycket stor och ganska bekväm. Den 
erbjuder fartygen två viktigare ankarplatser. Den första är belä- 
gen omkring tre hundra geometriska steg från havet och kallas 
gamla hamnen: där byggas vanligen skeppen, och det är dit som 
nordsjöflottan går in. Denna flotta bestod då endast av tio krigs- 
fartyg eller fregatter med trettio till femtio kanoner, odugliga att 
gå ut i öppen sjö utom de två, som Gathenhielm förde befälet 
över, samt av några galerer och ett par brigantiner, för litet för 

— 124 — 



cm 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 II 



att hålla stånd mot danskarna, vilka sedermera, som man vet, 
hava tagit och förstört de flesta av dem. Denna flotta eller rättare 
sagt eskader stod under befäl av greve Axel Lejonhufvud. 16 ? Den 
andra ankringsplatsen eller nya hamnen är belägen vid mynningen 
av floden, nära tre hundra geometriska steg nedanför den första. 
Inloppet till densamma försvaras av en god fästning, Nya Älvsborg, 
som har ganska goda befästningar. Men denna fästning domine- 
ras av bergen. Marstrand ligger på en klippa och kan göra vida 
längre och starkare motstånd. Den intogs, säger man, icke så 
mycket av danskarna som genom feghet eller förräderi av den 
kunglige kommendant, som där förde befälet. För övrigt hava 
Göteborgs goda befästningar åt staden förvärvat namnet den jung- 
fruliga, emedan den ännu aldrig varit i någons våld, ehuru ofta 
anfallen. 

Lämnande Göteborg den 5:e begav jag mig till Kungsbacka, 
en liten stad belägen omkring två mil från Göteborg i landskapet 
Halland och vid en liten älv, som man efter staden kallar Kungs- 
backaälven; den utfaller i havet omkring en halv mil därifrån. 
Denna stad säges vara mycket gammal, och det är också allt 
man kan säga om den. Jag fortsatte min resa till Varberg, en 
annan liten, men vackrare stad vid havet, fyra eller fem mil från 
Kungsbacka. Där finnes ett ganska starkt slott, byggt efter vad 
det uppgives av danskarna, när de voro landets herrar, och på 
ruinerna efter ett kloster, vilket gör att slottets bastioner beteck- 
nas med namnen vita, grå och röda munken, etc. De som gå 
längre tillbaka i historien påstå, att det varit ett tillhåll för hed- 
niska sjörövare. 168 

Iva mil längre bort for jag genom staden Falkenberg, men 
jag finner intet att säga till dess fördel. Fyra mil längre bort 
kom jag till Halmstad, huvudorten i Halland, fordomdags befäst 
av danskarna, men med svaga försvarsanordningar. Den ligger 
på norra stranden av floden Nissan, som utfaller i havet omkring 
tre kvarts mil från staden, där det finnes en mycket dålig hamn 
för de fartyg, som där lasta aska, tjära, beck och dylika provin- 
sens handelsvaror. När jag sedan kom in i Skåne, fann jag mar- 
ken mer och mer jämn och bördig med mindre skogar och klippor. 



125 — 



När jag rest omkring tvä mil, såg jag en liten stad, känd under 
namnet Laholm, mycket gammal, efter vad det säges, och fordom 
mycket vacker. Nu för tiden är den dock icke mycket mer än 
en by; dess hus äro till största delen täckta med halm eller torv. 
Tre mil längre bort ligger en annan, ännu mindre stad, vid 
namn Ängelholm, lika litet betydande. Dessa båda små städer 
ligga vid två ganska fiskrika floder, vilka i de sandiga och karga 
marker, över vilka de rinna fram, bilda två öar, åt vilka de giva 
sina namn. Den första kallas Laholmsfloden och den senare 
Ängelholmsälven. Jag tillbragte natten i Ängelholm, och dagen 
därpå åt jag middag i Hälsingborg, en annan liten stad tre mil 
längre bort på stranden av Sundet. Dess redd kan mottaga en- 
dast små fartyg, vilkas last består huvudsakligen av aska, tvål och 
kol. Staden tar sig ganska medelmåttig ut. Den var fordom 
befäst, men dessa befästningar raserades genom ett fredsfördrag 
med Danmark. Kvar finnes dock en gammal bastion på en höjd, 
där man ser några kanonbatterier och där en flagga hissas för 
att hälsa vänskapligt sinnade nationers fartyg, som passera förbi. 
Den har en ganska vacker kyrka. Mitt emot på danska stranden 
ligger staden Helsingör med ett slott, och det är blott ungefär 
tre kvarts mils sjöfärd från den ena staden till den andra. 

Efter att hava färdats utmed Sundet åt sydost kom jag till 
Landskrona, som ligger blott en och en halv mil från Hälsingborg. 
Det är en ganska rymlig stad med ett präktigt slott, omgivet av 
tre dubbelgravar i nordväst och i väster, helt nära havet. Dess 
hamn är god och rymlig. Stadens viktigaste handelsvaror äro 
numera aska, beck och plank. Före detta krig utgjordes de lik- 
som i hela Skåne av boskap och säd, men sedan Sverige förlorade 
Livland, har det ej mera livsmedel, än det själv behöver. 

Därifrån reste jag till Malmö, en vackrare och ganska modernt 
befäst stad vid havet, men med en enda, föga djup och för stor- 
marna utsatt redd. Från Malmö kan man tydligt se tornen i 
Köpenhamn. Jag stannade icke nog länge där för att kunna säga 
något närmare om staden. Den ligger omkring tre och en halv 
mil från Landskrona. 

Jag tillbragte natten i Ystad, omkring fyra och en halv mil 

— 126 — 



längre bort, även vid havet, och med en redd, som just icke är 
bättre än Malmös, emedan den är uppgrundad av sand och sten 
på flera ställen och alltför mycket försummad. Denna stad går 
nu för tiden icke upp mot en bättre by i England. Både den 
och det hus, i vilket konungen bodde under sin vistelse där, äro 
varda hans majestäts val, ty man har lagt märke till att han, 
sedan han lämnade Stockholm, till sin bostad alltid utsett de minst 
bekväma och minst behagliga ställena. Jag fick där kännedom 
om baron Görtz' anförande om det finansiella tillståndet i Sverige 
och om de s. k. mynttecknen. På hans majestäts befallning hade 
redan ett betydande antal sådana präglats. Dessa mynt, som icke 
vägde eller i verkligheten gällde mer än en fransk liard/ 6 9 fingo 
genom en förordning av hans majestät ett myntvärde av en daler 
silvermynt. 

Efter att hava tillbragt ett och ett halvt dygn i Ystad utan 
att hora talas om annat än den nöd, som den i Norge kring- 
sände hären led till följd av brist på proviant och till följd av 
den stränga vintern, och då mina vänner rådde mig att icke resa 
till konungen, förrän jag fått veta, att hans majestät lyckats uppnå 
en ordelaktig ställning någonstädes i Norge, lyssnade jag till min 
nyfikenhets maning att under tiden bese några andra delar av 
Skåne och om möjligt även av Småland och Östergötland. Dessa 
landskap anses för synnerligen rika på götiska fornminnen, och 
det skulle vara mig minst lika lätt att därifrån begiva mig till 
Norge, i händelse jag fick underrättelser, som kunde föranleda 
mig att resa dit, som från Ystad, där jag hade alltför god tid att 
ha tråkigt. Jag reste först till Andrarum, omkring tre och en 
kvarts mil därifrån. Det är en s. k. alungruva, tillhörig grevinnan 
Piper och några andra intressenter, vilkas namn jag glömt. '7° Den 
ligger nära en liten by, av vilken den har sitt namn eller som 
benämnes efter den. Det var då omkring två hundra personer, som 
arbetade såväl med att framgräva och bränna som med att smälta 
och till sin slutliga fulländning bringa det ämne, varav alun till- 
verkas. 

Denna gruva har förgreningar eller rika ådror, som påstås 
sträcka sig mycket långt under jorden. Den skulle kunna syssel- 



127 — 



sätta två gånger så många arbetare och genom sin rikedom utgöra 
en av de förnämsta industrigrenarna i Skåne, om det i närheten 
funnes tillräckligt med ved. Den alun, som utskeppas, transpor- 
teras landvägen till hamnstaden Åhus, två mil därifrån. 

Jag tillbragte en natt i Andrarum, och dagen därpå begav jag 
mig till Kristianstad, en liten stad som ligger blott fem fjärdings- 
väg därifrån. Den är ganska gammal, varom några av dess hus 
vittna. Den blev fordom befäst av danskarna, men dess befäst- 
ningar raserades under Karl XI:s regering och återställdes under 
Karl XII:s. Den har till sitt förfogande ingen annan hamn, än 
den jag nyss nämnt, och dit skickar den de varor, den låter föra 
över havet. Dessa varor utgöras huvudsakligen av aska för tvål- 
beredning samt tjära och timmer, och den är tvungen att skicka 
dem landvägen eller över isen till denna hamn, till vilken det ar 
lika lång väg därifrån som från Andrarum, åtminstone under större 
delen av året, ty en liten vattenfattig å, som där utfaller i havet, 
torkar ut på sommaren, när det icke regnat på länge, och tillfryser 
på vintern. Staden har blott en kyrka, vartill grunden lades 1618; 
denna kyrka är ljus och stor, men eljes icke synnerligen märkvärdig. 
Jag for över Blekingsgränsen, på vilken denna stad ligger, och 
kom i den mycket ljusa natten till Småland; det hade nämligen 
fallit mycket snö den vintern, som var en av de strängaste och 
längsta, man haft på länge, sades det, åtminstone i dessa sydliga 
delar av Sverige. Snön låg ännu kvar, så att jag bekvämt kunde 
färdas i släde, utom i närheten av havet, där det var dåligt med 
snön och barmark på några ställen. Jag befann mig snart i en 
trakt, som kallas Värend, känd såsom hemvist för de småländska 
amasonerna, vilka tillika med andra detta lands hjältinnor (enligt 
svenska historien) ärofullt utmärkte sig i det sista slag de sägas 
år 395 e. Kr. hava på Bråvalla hed utkämpat mot danskarna, 
varvid dessas konung, tre av hans söner och en myckenhet andra 
krigare föllo för deras vapen. 171 Detta amasonernas fädernesland 
eller åtminstone den del därav, som jag genomreste, är en kupe- 
rad trakt med klippor, berg och några skogar. Med ett ord, 
denna nejd är mycket mindre leende än den landsträcka vid 
Kaspiska havet, som av grekiska och romerska författare uppgives 



121 



såsom de österländska amasonernas hemvist. Häremot vill såväl 
Olov Rudbeck som andra av hans landsmän göra gällande, att 
dessa österländskor icke äro andra än de nordliga hjältinnorna, 
som skulle hava lämnat Skandinavien och med sina krigiska brag- 
der framträngt ända dit och ännu längre österut. Om jag hade 
föresatt mig att företaga forskningar i nationernas genealogi, skulle 
jag hava tagit vägen genom engelsmännens första hemland, som 
samme Rudbeck förlägger till en annan trakt av Småland, näm- 
ligen Sunnerbo, nordost om Halland; där ligger Angelstad, vilket 
såsom han anmärker bevarar deras namn, och det är enligt honom 
ett bevis på att de leda sitt ursprung därifrån. Men jag åtnöjde 
mig med att fortsätta min väg över sjöarna Åsnen, Salen och 
Dansjon, sammanbundna så att säga genom kanaler och åar, så 
att de tyckas blanda sitt vatten och utgöra endast en sjö under 
olika namn. Jag besökte sedan dessa sjöars stränder och omgiv- 
ningar som påstås höra till den omtalade Bråvalla hed, som gö- 
terna första gången, nämligen år 70 e. Kr., fuktade och färgade 
med hunnernas blod, vilka där blevo dödade med sin konung 
sina hövdingar och med ett ord hela sin oräkneliga här. Den 
kuperade marken, som överallt uppvisar klippor, berg och skogar, 
gor den föga lämplig till slagfält, i synnerhet för så stora arméer 
som dessa - - de sägas hava varit sammansatta av åtskilliga folk- 
stammar som sammansvurit sig mot göterna, vilka just icke voro 
dem underlägsna i antal - så framt man icke vill göra gällande, 
att krig da fördes mot människor, liksom man bedriver jakt på 
vilda djur, genom att lägga sig i bakhåll vid klippor och träd för 
att överraska och döda utan att själv bliva sedd, såsom snapp- 
hanarna 1 Norge göra. Det finnes likväl här och där några sträc- 
kor av siat mark, i synnerhet på stränderna av sagda sjöar, men 
dessa områden äro alltför små för att kunna vara slagfält. Om 
alla de kullar och stenar, man visar här och där såsom konungars, 
hövdingars eller åt krigsguden offrade kämpars gravar, verkligen 
äro sådana, är detta ett av de största och berömdaste gravfält i 
världen. När jag säger konungagravar etc, ber jag läsaren att 
icke, hur ståtligt han än ser några av dem framställda på greve 
Dahlbergs kopparstick, föreställa sig, att det är präktiga mauso- 

17 — 163226. Seigneur de la ATolraye's resor. 

129 



léer av marmor eller porfyr, på vilka bildhuggarens och gravörens 
mejsel utmärkt sig. Det är blott kullar, dels av jord, dels av sten, 
antingen naturliga eller med konst uppförda, ej olika romarnas 
tumuli [gravkullar], eller ock långa, ohuggna, på sin höjd med 
hammare avknackade stenhällar, av vilka de flesta stå nedsatta i 
jorden. Det finnes emellertid på några av dem grovt inristade 
runor, som lidit mycket av tidens tand. 

Efter att hava under två dagar strövat omkring på Bråvalla hed 
begav jag mig till Huseby, en liten by, där jag besåg kanon- 
gjuteriet, i vilket man för tillfället icke arbetade. Det erbjuder 
med sina maskiner och kvarnhjul för bälgarnas drivande intet 
ovanligt. Man gav mig där en sorts järnsand, som en närbelägen 
Paktolos påstods föra med sina vågor, eller som man finner i täm- 
ligen stor mängd på bottnen av flera sjöar i samma landskap, så- 
som Vidöstern, Hjortsjön, Sioghirltesjön[?], m. fl. 1 ? 2 Denna sand, 
vars minsta korn äro stora som knappnålshuvuden, lär vara myc- 
ket lämplig för gjutning av kanoner, spisar och grytor. 

Jag begav mig därifrån till Växjö, en stad som icke utmärker 
sig genom annat än sitt trevliga läge, sin ålder — den grund- 
lades under Olov Skottkonung — och sin egenskap av biskopssäte. 
Enligt några var dess förste biskop S:t Sigfrid, vilken säges 
hava döpt flera hedningar, som han omvänt, med vatten från en 
österut belägen källa, vilken i likhet med källan vid Husaby i 
Västergötland, kallas S:t Sigfrids källa. En fjärdingsväg från 
denna stad märkas lämningarna av ett gammalt slott, vilket samma 
helgon byggt för att skydda sig för de oomvända göternas över- 
grepp. Dessa lämningar äro ännu ganska ansenliga och läget ett 
av de vackraste på stranden av Helgasjön i en församling, som 
kallas Nykyrka. 173 En del andra ruiner, som man här uppgiver vara 
Tröjas, äro mycket svåra att upptäcka. Man får icke föreställa 
sig, att här finnas avbrutna eller omkullstörtade marmor- eller 
por fyrkolon ner, underjordiska valv, lämningar efter amfiteatrar, 
stadsmurar, palats, tempel, akvedukter, etc, utan man ser blott 
några högar av ohuggen och hård sten, som nu för tiden knappast 
skulle kunna användas till byggnadsmaterial, ävensom några huvud- 



130 



sakligen under jord belägna grundmurar. Kort sagt, Tröjas ruiner 
äro snarare att söka i svenska handskrifter och på greve Dahl- 
bergs plankarta än nordöst om sjön Halbestan, dit de förläggas. 1 ?* 
Ehuru en annan stad i detta landskap, fordom benämnd Vittala, 
förändrat sitt namn till namnet på en by, som man nu kallar 
Vetlanda, byggd på dess ruiner, finner man där ännu åtskilliga 
ojämförligt mycket säkrare tecken på att den varit en stad, näm- 
ligen långa gator, vilkas stenläggning ännu synes på några ställen, 
betydande lämningar av ett slott, flera underjordiska valv eller 
källare, m. m. 

Det finns i samma trakt en koppargruva, upptäckt blott för 
några år sedan och som då lovade mer, än den nu håller. Man 
arbetar emellertid där i förhoppning att träffa på goda ådror. 
Den är sprängd i ett berg vid namn Kleva i Alseda socken. 
En järngruva finnes i Taberget med förträfflig metall, som väl 
lämpar sig för tillverkning av eldvapen; Taberg ligger i Månsarps 
socken, en och tre kvarts mil från Jönköping. Detta landskap 
har utom kanongjuteriet i Huseby åtskilliga järnbruk och gjuterier, 
avsedda att försätta denna metall, som upphämtats ur jordens 
innandömen eller från det nyssnämnda berget, i det tillstånd den 
bör hava för att säljas till utlandet eller användas i hemlandet, så 
t. ex. Alshutbruk, Horlebruk, Osby, Falsterbo, Edd, Anterströms 
bruk m. fl.^S Det producerar mycket humle. Det är gott om hög- 
djur och annat vilt i de skogar, som täcka nästan hela landskapet. 
De getter, man ser ströva omkring här och där och klättra på 
klippor och åsar, där det finns något grönt att beta, äro traktens 
förnämsta husdjur. I närheten av Växjö finnes en nyligen upptäckt 
hälsobrunn, som mycket berömmes av de svenska läkarna. 

Efter att hava besett de största sevärdheterna begav jag mig 
till Jönköping, en stad som enligt de flesta ligger i Östergötland, 
men som några förlägga till Småland, med vilket den blott delvis 
har samma styrelse. Den ligger mycket vackert på en landtunga 
vid södra ändan av sjön Vättern, som den tyckes vilja dela i två, 
mycket olika stora delar, lämnande blott ett mycket smalt sund 
kvar. Flera urskilja till och med två sjöar och kalla vattnet nedan- 
för staden för Lilla sjön. Jönköping har en domstol, en lands- 



131 






hövding med bostad på slottet, som är en ganska stark och regul- 
jär fästning, samt en berömd hälsobrunn sydost om staden. 

Jag reste sedan en halv mil österut till de fabriker för vapen, 
kanonkrut m. m., som äro belägna vid Huskvarnaån, vilken driver 
deras hjul. Denna å bildar fyra fall, av vilka det första säges 
vara sexton famnar, det andra tre, det tredje fjorton och det fjärde 
sex, varefter den utfaller i sjön Vättern. Vid denna ås mynning 
ses några ruiner, som påstås vara lämningarna efter ett av konung 
Albrekt år 1372 uppfört slott. 176 

Därifrån for jag att tillbringa natten i Brahegrenna, en liten 
långsmal stad, som består nästan blott av en gata och är belägen 
helt nära Vättern. Varken dess byggnadssätt eller dess invånare- 
antal skiljer den synnerligen från en by. Dock märkes dess råd- 
hus, som den har liksom andra städer, samt två palats eller stora 
stenhus i närheten uppförda av greve Per Brahe. Jag skulle gärna 
ha velat ut till ön Visingsö i Vättern, som är liksom dess hjärta 
och som skulle ligga mitt emot Brahegrenna, om den icke låge 
litet längre åt norr, men jag avstod därifrån till följd av faran 
eller omöjligheten att då begiva mig dit. Ty ehuru vintern, vilken 
såsom jag redan sagt var en av de strängaste man haft på länge, 
fortfor utan att något töväder inträffat, hade det sedan några dagar 
bildat sig sprickor i isen åt det hållet, så att jag icke fann någon, 
som ville åtaga sig att föra mig dit varken i släde eller båt. De 
intresserade känna nogsamt allt det underbara, man skrivit eller 
berättat om denna sjö, utan att jag här behöver upprepa det. 
Jag tar mig endast friheten säga, för det första att den företrädes- 
vis under våren, sommaren och hösten hemsökes av stormar eller 
så plötsliga eller häftiga vågsvall även under fullkomlig vindstilla, 
att de båtar, som då äro ute på den, skulle löpa den största risk 
att kantra, om icke ett dån och ett slags fruktansvärt mullrande 
hördes några minuter före de största vågsvallen och varnade dem, 
så att de kunna begiva sig i land; för det andra att på vintern, 
än i början, än mitt under densamma, än på ett ställe, än på ett 
annat, då isen är som tjockast och i stånd att bära de tyngst 
lastade slädar, denna is spricker och brister här och där med ett 
dån och brak, som man hör på flera mils avstånd. Folket, vilket 



132 



såsom jag redan sagt har bevarat mycket av den forna vidskepel- 
sen, tror, att de s. k. sjötrollen åstadkomma dessa verkningar. 
Men naturforskarna i landet tillskriva dem underjordiska vindar, 
innestängda i de jordens innandömen, som utgöra sjöns botten^ 
eller svavelångor, som våldsamt bana sig väg med större eller 
mindre buller allt efter motståndet, liksom de, vilka åstadkommit 
sa många jordbävningar i konungariket Neapel och ännu tid efter 
annan förorsaka utbrott av Vesuvius, eller, om det tillätes mig att 
tillägga en ny och mera passande jämförelse, som de, vilka 1707, 
då jag färdades bland Egeiska havets öar, började strömma ut 
med ännu fruktansvärdare våldsamhet och brak från djupet av det 
hav, som vanligen kallas Arkipelagen, på det ställe där ön San- 
torin nu ligger. 

Fortsättande min färd längs sjön åt nordost, kom jag till Vad- 
stena, där jag tillbragte natten. Detta lär fordom hava varit den 
största och vackraste staden i Götaland. Den har ännu sitt slott, 
som bevarat sin tids skönhet. Det är omgivet av en fyrkantig 
mur med fyra bastioner. Denna mur sköljes av Vätterns vatten, 
som fyller en ganska djup vallgrav kring slottet. En vindbrygga 
öppnar och stänger tillträdet genom huvudingången. Staden har 
ännu tva kyrkor kvar av de fyra, den fordom lär hava haft. Den 
första, som kallas klosterkyrkan, har koppartak liksom alla, som 
halt någon rik och nitisk grundläggare. Denna kyrka betraktas 
såsom den största och ståtligaste i Sverige. Den andra står den 
just icke efter annat än i storlek. Till den hörde ett berömt 
kloster, som vid reformationen förvandlades till ett sjukhus. Både 
detta kloster och kyrkan byggdes av den heliga Birgitta, en adlig 
svensk nunna. Detta helgon är i den romersk-katolska världen 
ganska kant och berömt för sina uppenbarelser, för instiftandet av 
sin klosterorden och för grundläggandet av flera såväl munk- som 
nunnekloster. I det till sjukhus förvandlade klostret visas den 
heliga Birgittas bönkammare. 

Staden är numera varken stor eller folkrik. Den uppvisar 
återstoderna av sin forna prakt i kyrkorna och slottet och i flera 
stenhus, en sällsynthet, som den egentligen blott har gemensam 
med Stockholm. En viss, under Vadstena lydande landsträcka, 



J 33 — 



omfattande åtskillig åker- och ängsmark, en stor och vacker park 
samt några byar, tillhörde fordom framlidna drottningen, konung 
Karl XII:s farmor, och är känd under benämningen Vadstena län. 
Detta län har en särskild styresman eller hauptmann, som är 
oberoende av landshövdingen över Östergötland. 

Lämnande Vätterns strand och styrande kosan mot öster, tog 
jag vägen genom Skänninge, där jag stannade för att äta middag, 
och jag beslöt anslå högst en timme för att bese staden. Den 
förtjänar numera icke att kallas annat än en by, och sin forna 
glans och märkvärdighet har den bevarat blott i landets tradition, 
som bland annat förtäljer, att den mitt på sitt torg hade en koloss 
eller staty, mycket över naturlig storlek, vid vars fot man på den 
hedniska tiden lät missdådare, äktenskapsbrytare och kvinnor, som 
fött bastarder, ävensom fäderna till dessa bastarder undergå ett 
slags tortyr. 177 Man fjättrade dem med järnkedjor mellan statyns 
utbredda armar och utsatte dem till straff under en hel dag för 
folkets smädelser och skämt. De nämnda kategorierna av män- 
niskor slippa numera icke så lätt undan här i landet. De första 
straffas med spö eller med döden alltefter brottens beskaffenhet. 
De andra bliva utan barmhärtighet halshuggna. De sistnämnda 
få tre söndagar i rad sitta i stocken utanför kyrkorna under guds- 
tjänsten; dock skulle en till dessa kyrkor eller präster skänkt pen- 
ningesumma, ofta överstigande vederbörandes tillgångar, kunna 
fritaga dem från straffet. Staden har nu blott en kyrka, som mer 
än väl rymmer alla invånarna. Förr lär den hava haft fyra samt 
två kloster. En fjärdingsväg hitom Linköping for jag över Stånge- 
bro. Denna bro är i själva verket ganska grovt hoptimrad och 
bekant blott genom den seger, som hertig Karl 1599 där vann 
över Sigismunds här och varigenom den senare förlorade Sveriges 
krona, som tillföll segraren. Denne blev av de i Linköping 
församlade ständerna år 1600 vald till konung under namn av 
Karl IX. 

Jag tillbragte natten i Linköping och stannade där till följande 
dag på eftermiddagen. Denna stad anses för en av de äldsta i 
Östergötland. Den har två stora kyrkor, av vilka den största 
kallas domkyrkan. Enligt landets kyrkohistoria byggdes den 813 



134 



e. Kr., på samma gång som dess biskopsstol inrättades. Båda 
dessa kyrkor äro byggda i götisk stil. De hava inuti intet anmärk- 
ningsvärt, utom kanske i den första några gamla, vackra gravar, 
såsom Olov Skottkonungs, Anunds m. fl. Staden har ett läroverk, 
mindre ståtligt till det yttre än Skaras, men med större lärjunge- 
antal. En stor byggnad, som kallas kungl. slottet, emedan det 
fordom beboddes av konungarna, förtjänar icke detta namn. Det 
tjänar nu till residens åt landshövdingen över Östergötland, som 
under sin förvaltning har Norrköping, Brahegrenna, Askersund 
och den omgivande landsbygden likaväl som Linköping. 178 

Jag lämnade denna stad den 20:e och reste till Norrköping, 
som blott ligger omkring fyra mil därifrån, med avsikt att där 
tillbringa natten. Staden lär hava grundlagts år 980 och hava 
varit en av de största i Sverige, men eldsvådor hava härjat den 
flera gånger och så svårt, att dess invånare blivit utarmade och 
den icke kunnat bevara sin forna betydenhet. r " Då jag såg den, 
kunde den icke gälla annat än för en småstad, ehuru den ännu 
då hade tre kyrkor. Dess läge vid ändan av en tretton å fjorton 
mil lång havsvik tycktes mig mycket gynnsamt för den handel, 
som den idkade med mässing, järn, beck, tjära och timmer. Motala 
ström, som strid rinner genom staden, lämnade drivkraft åt flera 
vattenhjul, som för olika ändamål anbragts i dess bädd eller på 
dess stränder. I synnerhet funnos många sådana vid en ö, där de 
drevo fabriker för mässingsvaror, en storslagen anläggning, enär 
man där räknar ända till sju gjuterier och över tjugo ugnar. Jag 
berättar huru det var på min tid, ty denna stad har sedermera år 
1 7 19 med allt vad jag här omtalat lagts i aska av ryssarna med 
undantag av en kyrka, som ligger utom dess område. I floden 
fiskas flera sorters fisk, särskilt ej så litet lax, när den tiden är. 
Motala ström kommer ifrån Vättern, och efter att hava flutit ge- 
nom staden utfaller den i viken. Vördnaden för underverk har 
tillskrivit den förmåga att förutsäga stora kommande händelser, 
lyckliga eller olyckliga, men företrädesvis de senare, genom att uttorka 
eller plötsligt stanna i sitt lopp trots den hastighet, varmed den 
flyter. Det berättas, att detta senare inträffade 1632, kort före slaget 
vid Liitzen, då man också enligt herr Schefferus' påstående i Upp- 



135 



v 



land förnam vapenbraket från detta slag. Det tillägges, att den 
1660, kort före Karl X:s död, uttorkade så mycket, att man i 
Norrköping kunde gå torrskodd över den under flera dagar, vilket 
herr Schefferus bekräftar hava ägt rum även vid andra tillfällen. 180 
I trakten av Norrköping finnas flera goda järnbruk. Denna stad 
har två mil norrut det berömdaste kanongjuteri, som finnes i 
Sverige, tillhörigt herr Johan De Geer. l8t 

Efter att hava använt den 2i:a och 22 :a till att bese staden 
och dess omgivningar fick jag på posten, där man dock lika litet 
som i tidningarna alltid säger sanningen, höra, att konungen hade 
bemäktigat sig Kristiania i Norge. Den tillit, jag satte till denna 
nyhet, förmådde mig, ehuru i vida mindre grad än den stora 
utsikten till töväder, att besluta draga fördel av snön och isen, 
som ännu lågo kvar, för att komma med släde till Göteborg, där 
jag trodde jag skulle lättare kunna inhämta tillförlitliga upplysnin- 
gar om konungen och därifrån jag bekvämare skulle kunna begiva 
mig till honom, så snart jag fått veta, att han intagit någon oför- 
delaktig ställning. Jag hörde mig för om den bästa vägen till 
Göteborg, och det sades mig, att jag måste fara tillbaka över 
Linköping etc. ända till Jönköping och därifrån så gott som raka 
vägen ^ genom nordöstra delen av Halland. Jag begav mig på 
väg tidigt på morgonen den 2 3 :e och anlände den 2 6:e före 
nattens inbrott till Göteborg utan att hava behövt rida mer än 
fem eller sex mil av de över trettio, som jag färdats. I stället 
för att där få bekräftelse på den underrättelse, som man lämnat 
mig 1 Norrköping, fick jag där höra nyheter av helt annat slag, 
ägnade att förmå mig att avstå från en färd till Norge. Man 
nämnde för mig åtskilliga officerare och kurirer, som, då de velat 
begiva sig dit eller varit på återväg därifrån, hade blivit skjutna 
från bakhåll och dödade eller sårade av norska snapphanar. Det 
sades mig, att konungens här, som just icke var bättre försedd 
med livsmedel än de vandrande riddarna i romanerna eller en 
skara tatarer på strövtåg, ehuru ojämförligt mycket talrikare, höll 
pa att gå under, enär den ständigt hade att, utom hunger och 
köld, utstå ännu svårare strapatser, än den utstått i Ukraine 1 709. 
Det tillades, att den hjälte, som förde befälet över den, då han 

— 136 — 



ville vara en förebild i de strängaste umbäranden, trotsade hunger 
och törst ända därhän, att han ofta på tre dagar icke åt annat 
än htet bröd av korn och vild havre, som man av en slump på- 
träffade hos norska bönder, och detta utan att visa minsta ned- 
slagenhet eller förändring i sitt ansiktsuttryck eller sitt sätt; att 
härunder danskarna, vida mindre grymma och farliga fiender än 
dem jag nyss nämnt, höllo sig på sina slott och fästningar, avvak- 
tande ett gynnsamt tillfälle att möta konungen. Jag fick nu tid att 
göra de iakttagelser om Göteborg, som jag anfört i början av 
detta kapitel, dit de naturligast höra. 



18 — 163226. Seigneur dt la Motrayc's resor. 



*37 — 



VIII. 

{Orig. /Alf.) 

Resa till Norge för att sammanträffa med konungen av Sverige samt anteck- 
ningar om detta land och de vinter- och sommarfälttåg, konungen där företog år 
1 7 16, tillståndet i hans här, det sätt, varpå jag blev mottagen av hans majestät, 
och min återkomst till Stockholm. Ny resa därifrån till Ystad över Tälje, Norr- 
köping, Linköping, Brahegrenna, Jönköping, etc. samt min återkomst över Karls- 
hamn, Karlskrona och Kalmar, jämte anteckningar om dessa orter, etc. 

Jag erfor mot slutet av april, att konungen, genom sina generalers 
föreställningar övertygad eller till synes övertygad om omöjlig- 
heten att proviantera en här i ett så magert land som Norge, 
utan upplagsmagasin, bland klippor och furor, hade dragit sig 
tillbaka till Torpum, men att han låtit slå en pontonbro över 
Svinesund för att den vägen från Sverige anskaffa proviant och 
ammunition för belägringen av Fredrikshall, vilken han beslutat 
företaga Sedan jag erhållit bekräftelse på denna underrättelse 
genom flera personer, av vilka några kommo därifrån, beslöt jag 
begiva mig till konungen i Torpum, ett sommarställe tillhörigt en 
dansk överste, beläget en fjärdingsväg från Svinesund. 182 Jag reste 
från Göteborg den 3 maj och tog vägen genom Kungälv. Jag 
fortsatte genom Uddevalla, en liten stad, som fordom hade in- 
och utförselsprivilegier, vilka man dock nu berövat den och 1 
stället överflyttat på Göteborg, beläget omkring åtta mil därifrån 
och närmare stora havet än den. Mellan dessa båda städer är 
trakten nästan överallt ofruktbar, med nakna klippor. Jag fann 
där herr baron von Görtz, som vidtog åtgärder för att i ett maga- 



138 



• 



sin åstadkomma ett stort upplag av livsmedel för hären och som 
redan hade gjort detsamma i Strömstad. Jag förklarade för honom 
syftet med min resa och bad honom rekommendera mig hos ko- 
nungen, till vilken han sade sig själv skola genast begiva sig. 
Uddevalla förtjänar för övrigt knappast namnet stad nu för tiden. 
Trakten mellan Uddevalla och Svinesund är ganska angenämt 
omväxlande till följd av skogar, som här och där växa på klip- 
porna och bergen, och strömmar, som drevo sågverk. Stora lands- 
vägen, som går fram genom allt detta, är på det hela taget god, 
fast man icke skulle kunna vänta sig det, ty, såsom jag tror mig 
redan hava antytt, är det nästan obegripligt, att det stått i den 
mänskliga konstens förmåga att anlägga så vackra och regelbundna 
vägar tvärs över alla dessa berg, klippor och skogar. Jag kan 
icke säga, att jag funnit bättre vägar i alla de länder, som fått 
dem av naturen utan konstens biträde. Dessa vägar under- 
hallas av bönderna, vilka av guvernörerna förständigas att göra 
det inom utsatt tid, och på samma sätt går det till överallt i 
Sverige. 

Tryggheten vid resor är lika stor här som på något annat 
håll i världen, och hästlegan är nästan lika låg som i Turkiet. 
Intet är så sällsynt som att höra talas om mord eller stöld på 
allmän landsväg, och legan för en häst uppgår endast till sex sous 
per mil och dubbelt så mycket vid första skjutshållet från städer- 
na. Jag kan dock icke säga, att man här reser lika behagligt 
och bekvämt som annorstädes, ty man måste ofta nöja sig med 
dåliga nattkvarter och usla gästgivargårdar. Jag fann vägen till 
Norge mycket god, men oerhört förpestad av döda hästar, i syn- 
nerhet när jag närmade mig Svinesund. Det var dessutom myc- 
ket svårt för mig att där få hyra några levande för att fortsätta 
min resa, varför jag måste använda sju dagar till en sträcka, som 
jag kunnat resa på mindre än tre, och först den io:e [maj] anlände 
jag till stranden av Svinesund, efter att hava farit över en bergskedja, 
som går fram här och skiljer det svenska Norge från det danska. 
Jag begav mig från det ena till det andra på en pontonbro, som 
svenskarna där slagit och vid vars södra ända de hade byggt en 
liten fästning, som kallades Sundsborg. Jag såg, då jag for över 



139 



denna bro, en annan gammal dansk befästning uppe på en klippa, 

känd under namnet Spånviken, omkring en fjärdingsväg längre ned. 

Så snart jag satt foten på norsk mark, begav jag mig genast 

till svenskarnas läger. Under vägen dit såg jag också en mängd 

döda hästar, som man släpade ned i vattnet eller bort till skogen; 

de levande, som följde efter, gingo lösa och gnagde bark från 

tallarna, med möda släpande sig fram. Även männen buro på 

sina ansikten tydliga spår av den dåliga kost, de haft och ännu 

hade, ehuru en liten förbättring nu börjat inträda, därigenom att 

livsmedel kommo från Sverige över Svinesunds bro. Jag begav mig 

utan dröjsmål till konungens huvudkvarter, där kapten Tillerot, 

till vilken jag medförde ett brev från hans far, sedermera adlad 

under namnet Göthenstierna, mycket artigt bjöd mig att bo hos 

honom i hans trästuga, som var en av de bästa av detta slag. l8 3 

Innan jag varit knappast en timme i Torpum, såg jag ditföras ett 

fyrtiotal fångar, vilka konungen, som ännu var ute i spetsen för 

150 man, hade tagit från de fiender, som försvarade Fredrikshall. 

Han hade ryckt fram ganska nära dem, ty de hade, sade man 

mig, skjutit en häst under honom, varöver han tycktes så glad, 

tillade man, som om han hade skjutit hundra under dem. 

Jag hade äran avlägga ett besök hos herr generalmajor Hamil- 
ton, irlänning till börden och född i Sverige. Han mottog mio- 
mycket artigt. Jag sade honom, att jag var mycket angenämt 
överraskad av att finna honom vid lika gott hull, som jag förut 
sett honom i Stockholm; fälttågets strapatser voro ju påkostande 
för en nästan sextioårig man, och vintern hade varit ovanligt 
sträng och lång. Han försäkrade mig, att allt detta icke bekom- 
mit honom något; han visste icke, om man någonsin på annat 
håll fört krig såsom man här fört det i Norge och om man ute 
i världen skulle ägna några lovord åt detta fälttåg, men han för- 
vånade sig själv, att hans hälsa icke tagit skada; i själva verket 
trodde han, att det berodde på, att han haft ett litet privat förråd 
av skorpor, vin, konjak m. m. ävensom ett gott tält och en god 
madrass. Han tillade, att ehuru det ej längre varit någon som 
helst utsikt, att man kunde vinna något framför Kristiania och att 
hären tvärtom ögonskenligen där gick sin undergång till mötes. 



140 



■■^■■■^■■I^W 



escss 



hade både han och andra högre officerare haft all möda i världen 
att förmå konungen draga sig därifrån. Han hade emellertid lyc- 
kats, men det hade sedan varit lika svårt att förmå hans majestät 
att avstå från att i egen person föra befälet vid återtåget; han 
hade blivit nödsakad att i viss mån framtvinga ett avgörande och 
hade vädjat till hans ärelystnad med dessa ord: 

»Ers majestät kan blott rycka fram och förstår ännu icke, vad 
det är att vika eller draga sig tillbaka. Överlämna därför om- 
sorgen härom åt mig, som varit med om sådant mer än en gång, 
och jag garanterar ers majestät, att jag skall rädda hären.» 

»Nå, gör det då, och lär mig!» hade konungen, som känt sig 
mera smickrad än kränkt av dessa ord, leende yttrat. 

Jag träffade och besökte då och då under mina promenader 
åtskilliga svenska vänner, som jag först lärt känna i Turkiet och 
vilka i allmänhet voro föga belåtna med fälttåget. Deras samtal 
rörde sig nästan helt och hållet om allt det elände, som följt med det 
och som ännu rådde. Somliga räknade vemodigt över, huru många 
soldater som dött om dagen av hunger och köld, och fingo upp 
förlustsiffran till över fyra tusen sedan infallet i Norge. De tillade, 
att de hade gjort nästan som i Ryssland, där de så att säga själva 
hade tillintetgjort och besegrat sig genom sina långa marscher 
under den olämpligaste årstiden och genom hungern. Andra ut- 
tryckte sin saknad att ej längre vara i Polen och Sachsen, där de 
hade vunnit så rikligt byte, saknade också överflödet i Bender 
och Turkiets naturliga rikedomar, av vilka de njutit under några 
år, och beklagade sig i ungefär följande ordalag: 

»Hava vi icke redan nog berg och klippor hos oss utan att 
behöva trotsa hunger och oväder och ligga på bara marken för 
att erövra Norges.» 

I själva verket hade hela hären så att säga endast himlen till 
sitt tält. De som bodde och lågo bäst, utom general Hamilton, 
greve Mörner och några andra, hade till madrasser endast några 
tallruskor i några av furuplankor upptimrade skjul. 

Man försäkrade mig, att konungen icke haft bättre säng, utom 
att han möjligen haft litet halm, som man funnit i Torpum. Trots 
allt detta ådagalade hans män till största delen samma ständiga 



141 



och orubbliga lydnad för de befallningar, det behagade hans 
majestät att giva dem. De livsmedel, som ehuru ännu i endast 
ringa mängd kommo från Sverige, lindrade emellertid deras lidan- 
den och kommo dem nästan redan att glömma dem. Som även 
jag ville bidraga därtill, sade jag dem, att magasinen i Uddevalla 
och Strömstad, genom vilka städer jag färdats, voro rikligt för- 
sedda; därom hade jag, då jag for genom den förstnämnda staden, 
erhållit försäkringar av baron von Görtz, som jag kvarlämnat där 
och som stod i begrepp att begiva sig till Norge; han hade dess- 
utom sagt mig, att han vidtagit sådana åtgärder, att hären icke 
skulle behöva sakna något av vad som behövdes för belägringen 
av Fredrikshall, varom man talade som om något konungen redan 
beslutat. 

Jag var alltför van att tala fritt med några av mina vänner 
för att för dem dölja min tanke om de hinder och svårio-heter 
som voro förbundna med detta företag. Jag påpekade för dem 
de svårigheter för det grova artilleriet, som jag lagt märke till 
under min färd, passen och de branta bergen, över vilka lands- 
vägen ledde fram, omöjligheten att erhålla goda hästar etc; det 
fanns emellertid ingen annan väg än landvägen, ty vad vatten- 
vägen beträffar, var den ännu mindre farbar och ännu mera farlig; 
Göteborgsflottan murknade i hamnen och var ur stånd att någon- 
gå ut därifrån. De svarade mig, att även om det medelsvåra 



sin 



eller lätta artilleriet, som kunde bättre komma fram, i konungens 
tycke dröjde för länge, skulle han, långt ifrån att invänta det 
tunga artilleriet, angripa fästningen liksom Kristiania. De tillade, 
att en lång erfarenhet tillräckligt givit vid handen, att svårig- 
heter, motgångar, faror och missräkningar, som avskräckte så 
många andra och kullkastade så många fattade beslut, endast 
eldade honom och gjorde honom mera fast i sin föresats, ty det 
fanns inga försakelser och strapatser, tycktes de än överstiga 
mänskliga krafter, i vilka han icke var en förebild för sina kraft- 
fullaste soldater och vilka han icke uthärdade med mod ; det kunde 
faktiskt ofta gå två till tre dagar, utan att han åt något annat 
än litet bröd av vildhavre, som även det var svårt att skaffa och 
fanns blott i små kvantiteter hos befolkningen i Norge. Man sade 






142 



mig även, att hans majestät redan givit befallning att med några 
små fältstycken, ingalunda avsedda att användas mot fästningar, 
angripa det lilla fortet Spånviken. Kapten Tillerot, som bett mig 
taga^ in i hans tält, vilket var av tallgrenar som de andras, blev 
också verkligen natten därpå kommenderad till denna lilla befäst- 
ning och återkom med sin livrock genomskjuten av två kulor, som 
dock icke gjort honom själv någon skada. 

Enär herr baron von Görtz anlänt till Torpum och då man 
vet, vilket inflytande han hade över konungen, ansåg jag det för 
min plikt att uppvakta honom och meddela honom, huru det för- 
höll sig med de angelägenheter, som utgjorde huvudsakliga ända- 
målet med min resa. Jag visade honom en ansökan, som jag 
avfattat på latin och ställt till konungen, och bad honom godhets- 
fullt stödja den med sin rekommendation. Detta lovade han myc- 
ket artigt och erbjöd sig till och med själv framlämna den redan 
i afton till hans majestät, som han väntade vilket ögonblick som 
helst. Jag sade honom, att han därmed gjorde mig en tjänst, för 
vilken jag skulle komma att stanna i den största förbindelse. När 
hans majestät kom hem med några nya danska fångar, gick baron 
Görtz genast fram till honom och blev mottagen med ett leende, 
som nogsamt tillkännagav, att hans närvaro var angenäm för hans 
majestät. Konungen tog honom med sig in i sitt rum, vars dörr 
stängdes efter dem. Jag vet icke, varom deras timslånga samtal 
rörde sig, men följande morgon fick jag av konungen själv höra, 
att min ansökan blivit framlämnad till honom. Av kapten Tillerot 
hade jag hört, att den alltid outtröttlige konungen brukade stiga 
upp klockan tre på morgonen, då han icke var ute på något 
krigsföretag eller red hela natten; att han vanligen alldeles ensam, 
utan att tillkalla eller vilja att man tillkallade någon, promenerade 
i en trädgård, som låg utanför hans rum, det sämsta i huset efter 
hans eget val; att han ibland, sedan han gått några slag, begav 
sig till den plats, där hans soldater lågo och sovo på sina tall- 
ruskor, och att han utan att väcka någon förtroligt samspråkade 
med dem, som hade vakten. Jag beslöt därför att stiga upp före 
denna tid och laga så att jag liksom av en tillfällighet mötte 
honom. Det lyckades mig också. Jag begav mig till trädgården 



H3 — 



litet före klockan tre och hade icke varit där en kvarts timme, 
förrän hans majestät utan svit kom gående i den största allén. 
Jag befann mig i en annan allé, som korsade den ungefär på 
mitten, och jag lagade nu så, att jag kom fram till alléernas 
skärningspunkt samtidigt med konungen. Jag tvärstannade, låtsade 
förvirring och överraskning och bugade mig djupare än jag någon- 
sin förr gjort, för att giva honom tid att gå förbi, om han icke 
ville tilltala mig. Men konungen stannade, och innan jag hann 
säga något, sedan jag åter rest mig upp, gjorde han mig med 
leende och nådig min följande frågor på latin, ty ehuru han kunde 
franska, talade han det aldrig, icke ens med dem, som icke för- 
stodo något annat språk. 

»Vad!» sade hans majestät. »Är ni fortfarande ute och reser? 
Tänker ni nu skildra Norge, liksom ni förut skildrat Turkiet?» 
Jag svarade: 

»För det ändamålet hade jag bort komma förr, ers majestät, 
och jag hade kunnat resa tryggt och utan pass i ett fientligt land 
under ers majestäts beskydd, men av min underdåniga ansökan, 
som baron von Görtz framlämnat till ers majestät, har ers maje- 
stät helt visst sett, att denna resa har ett helt annat syfte.» 

»Ja, ja», svarade konungen mycket nådigt,' >jag har redan givit 
honom mina befallningar; det skall bli som ni önskar.» 

Jag tackade hans majestät mycket ödmjukt, och då jag såg 
två officerare, som jag icke kände, närma sig honom, drog jag 
mig tillbaka, mycket belåten med detta löfte av en furste, som 
jag visste var ur stånd att lova vare sig mer eller mindre, än han 
verkligen hade för avsikt att hålla, ehuru han icke alltid hade till 
sitt förfogande de möjligheter, han trodde sig hava. Sedan konun- 
gen talat några minuter med dessa officerare, lämnade han träd- 
gården och gick till ett torg i närheten, dit några svenska bönder 
fört en del livsmedel till försäljning. Han gjorde dem några vän- 
liga frågor och återvände sedan till sitt rum, där han åt två spicke- 
sillar med rätt mycket bröd, alltsammans i stor hast som vanligt 
och med god matlust. Ty om han också förstod sig på att fasta, 
kunde han även äta, och han torde nu ha varit ganska hungrig, 
ty efter vad man sade mig, hade han icke ätit annat än litet havre- 



144 — 









eller kornbröd på tre dagar. Man har aldrig hört honom klaga 
på någon kost eller på någon sorts mat eller sås, men ej heller 
berömma de bästa rätter, och aldrig fann han någon bädd för 
hård, icke ens marken. Han såg så frisk ut, som om han haft 
allt vad naturen kräver. Såsom jag redan antytt, hade han icke 
tänkt på att förse sig bättre med linne än med livsmedel. När 
han tyckte, att han haft en skjorta nog länge, skickade han och bad 
någon officer om en ren, och kastade den han dittills burit på elden. 
Dagen därpå fick jag det infallet att söka se en skymt av 
Frednkshall, som ligger blott ungefär en mil från Torpum. Jag 
steg därför till häst och följde efter en svensk avdelning, som 
hans majestät skickade dit. Kapten Tillerot var nog vänlig att 
tillfredsställa min nyfikenhet genom att föra mig upp på en skog- 
bevaxt höjd, varifrån jag med en kikare kunde se fästningen tyd- 
ligt och utan synnerlig fara, ty jag hade den svenska avdelningen 
mellan Fredrikshall och mig. Denna fästning är ganska fördel- 
aktigt belägen vid mynningen av floden Dal, som upprinner bland 

nT ål Tf ka ' SåS ° m jag förUt har Sagt ' ski, J a DaIsIanc * från 
INorge Denna flod sköljer fästningens nordöstra och södra sidor 

och utfaller där i Svinesund. Staden försvaras åt det hållet av 
en fästning, som kallas Fredrikssten, och av ett litet fort, som 
heter Gyldenlöve, och i nordväst av två andra, av vilka det väst- 
hgaste kallas Mellembjerget och det andra Overbjerget; mot norr 
ligga tre mindre fort. Som jag icke hade något otalt med dan- 
skarna, som voro lägrade ett bra stycke från den plats, där jag 
befann mig, och då jag ännu mindre önskade att se eller bliva 
sedd av dem på nära håll, återvände jag till Torpum med min 
värd, som icke hade någon tjänstgöring den dagen. Vi hade 
knappast hunnit dit, förrän vi sågo som fångar ditföras några 
snapphanar eller norska bönder, som från bakhåll mellan träd och 
klippor hade skjutit på svenska soldater och därvid blivit tillfånga- 
tagna. Man rådde konungen att låta eftertryckligt bestraffa dem, 
men han gav dem i stället två dukater var. Dock tillsade han 
dem att för framtiden taga sig i akt för att göra sig skyldiga till 
dylika lönnmord och att underrätta sina kamrater, att hädanefter 
ingen pardon komme att givas, utan de som grepos komme att 

19 — 163226. Seigneur de la Motraye's resor. 

~ H5 — 



bliva skjutna eller hängda. De tackade hans majestät för hans 
mildhet och frikostighet och svuro, att konungen aldrig mera skulle 
hava anledning att beklaga sig över dem. 

Samma dag höll konungen officiell middag. Herrarna Görtz 
och Poniatowski samt flera högre officerare åto vid hans majestäts 
bord. Middagen var en av de bästa och rikligaste, man på länge 
serverat. Enär bönder varit i lägret och sålt färska livsmedel, 
ämnade just några av de lägre officerarna, som sutto vid det 
andra bordet, taga skadan igen för den klena kost de fått eller 
för sina många ofrivilliga fastor, då plötsligt konungen, som i 
allmänhet icke talade mera vid bordet än en turk eller en munk, 
upphörde att äta och begärde upplysningar om några drabanter, 
som blivit sårade vid en expedition, som de företagit med honom, 
eller som blivit sjuka av de umbäranden och strapatser, de delat 
med honom. Man svarade honom, att de befunno sig bättre. I 
detsamma steg hans majestät upp från bordet och gav befallning, 
att man skulle bära till dessa drabanter allt som blivit kvar, — 
till stor missräkning för dessa officerare, som fingo skaffa sig mat 
på annat håll. 

Hans majestät gick sedan in i sitt lilla rum med baron von 
Görtz. Denne drog upp några papper ur sin ficka och räckte 
dem till konungen. Det lär hava varit anbud från madagaskiska 
kapare att komma och slå sig ned i Sverige 185 samt ett förslag från 
baronen själv att giva särskilda pass åt utländska köpmän, som 
skulle i Sverige införa livsmedel, varav man där var i synnerligen 
stort behov, dock utan förfång för kaperiförordningen, som gjorde 
allting så dyrt och knappt i landet och på vilken konungen höll 
mycket. Han hade förut muntligen föreslagit hans majestät allt 
detta, och konungen hade på vissa punkter gjort flera allvarliga 
invändningar. Baron von Görtz, som bättre än någon annan för- 
stod att taga konungen med lampor och vinna hans ynnest, plä- 
gade säga, då han fann honom vara emot vad han föreslog: 

»Jag skall sätta upp detta skriftligen, så får ers majestät vid- 
taga de ändringar, ers majestät behagar.» 

Han utelämnade sedan på papperet det han märkt vara minst 
i konungens smak eller gav det med sin skickliga penna en sådan 

— 146 — 



vändning, att det antogs. Jag säger än en gång, att ingen i högre 
grad förstått utfinna en furstes svaga sida och haft mera inflytande 
över honom, ty konungen bortlade alldeles sin hjältemin, som han 
hade, då han var i spetsen för sin här, och såg ut som en lär- 
junge inför sin lärare. När de voro i enrum, lyssnade han till 
baron von Görtz med en uppmärksamhet och en tillit, som i Sverige 
allmänt förorsakade förvåning och avund. 

Jag passade emellertid på, när baron von Görtz kom från 
konungen, och gick då fram till honom. Han var på väg till sitt 
rum, och jag följde med honom dit. Eftersom det vid konungens 
bord bara vankats vatten, lät han, så snart han kommit in, sin 
kammartjänare taga fram ett glas bourgogne, som han alltid måste 
ha. Han lät servera även mig ett glas och mottog mig rätt artigt. 
Han var vanligen ganska vänlig mot underordnade, medan han å 
andra sidan föreföll stolt mot sina likar och till och med överord- 
nade. Eftersom jag hört, att baron von Görtz skulle resa morgonen 
därpå, tog jag avsked av honom och bad honom icke glömma 
de angelägenheter, om vilka jag haft äran tala med honom och 
som hans majestät hade haft nåden säga mig att han anbefallt i 
hans åtanke. Han icke blott lovade mig det, utan rådde mig 
även att uppsätta en skrivelse i enlighet med innehållet i min 
ansökan beträffande säkerheten för herrarna Cookes fordringar, ty 
denna ansökan gällde förnämligast en mycket betydande penninge- 
summa, som herrarna Cooke hade lånat hans majestät i Turkiet, 
såsom jag redan antytt. Jag sade honom, att dessa herrar hyste 
mindre fruktan, att hans majestät icke ville betala denna summa, 
än konungen hyste för de största faror, men att dessa faror, som 
hans majestät föraktade, ingåvo dem fruktan för hans liv, av vars 
bevarande deras välfärd berodde; han kunde ju lätt förlora ett liv, 
som han alla dagar så tappert blottställde; helt nyligen blev ju 
en häst dödad under honom. Jag begärde säkerhet för mina vän- 
ners fordringar för en sådan eventualitet, som jag bad Gud av- 
vända. Jag uppsatte detta skriftligen, och sedan han läst och med 
några små ändringar gillat min skrivelse, visade han den för 
konungen, som förklarade sig nöjd med den. Han undertecknade 
den och lät mig underteckna, givande mig säkerhet för fyra hundra 



H7 



tusen écus i kanoner, som tillhörde konungen. Han lämnade sedan 
papperet tillbaka till mig och lät mig av detsamma taga en av- 
skrift, som vi likaledes undertecknade och som han behöll. Han 
sade mig, att när jag kom till Stockholm, hade jag blott att vända 
mig till greve von Dernath, som skulle sätta mig i besittning av sagda 
kanoner med bemyndigande att sälja dem och lämna tillbaka det 
av deras värde, som översteg herr Cookes fordringar, eller att låna 
penningar på dem, ifall man icke kunde tillfredsställa honom på 
annat sätt och så snart som han önskade. 

Morgonen därpå steg konungen till häst för att åter rida ut 
i spetsen för tre hundra man, och baron von Görtz lämnade 
Torpum och Sverige utan att man då visste, vart han begav sig. 
Men man erfor kort tid därefter, att han begivit sig över havet. 
Hans brev, som sedermera jämte greve Gyllenborgs blivit tryckta 
i Holland och England, hava tillräckligt upplyst allmänheten om 
vad han härvid förehade. 186 

Jag avreste den iy:e från Torpum till Göteborg, dit jag an- 
lände den 2 2:a, d. v. s. på fem dagar, beroende på att jag hade 
mera tur med hästar än förut. Jag träffade där en fransman, som 
utgav sig för att heta kapten Cohue.* Han hade lämnat tsarens 
tjänst och företagit en resa till Turkiet, där jag träffat honom 
första gången, enkom för att meddela konungen själv en såsom 
han förmenade mycket viktig hemlighet. 187 Denna hemlighet var 
ett osvikligt medel, som han upptäckt, sade han, att med tillhjälp 
av några svenska fregatter uppbränna tsarens flotta i hamnen. 
Han återsändes till Sverige med en gåva i reda penningar, varav 
han var i stort behov, en kunglig pension om fyra eller fem 
hundra écus, befälet över ett svenskt krigsfartyg och order till 
amiralitetet att förse honom med allt vad han behövde för att 
sätta sin plan i verket. Men planen gick om intet, emedan han, 
efter vad han själv påstod, icke fick tillräckligt kraftig hjälp. 

Hans majestät konungen av Sverige, som av naturen var fri- 
kostig och åtnöjde sig med den goda avsikten, om den också ej 

* Det är samme Cohue, om vilken talas i ett av Gyllenborgs brev till baron 
von Görtz och som i marginalen felaktigt betecknats såsom en rådman från 
Göteborg. 



148 



*«e* <1i 



kom till utförande, fortfor att till honom utbetala hans pension. 
[Cohue] sade till mig, utan att jag alls frågade honom eller visade 
mig nyfiken på hans göranden och låtanden, att han hade konun- 
gens befallning att följa baron von Görtz och uppköpa fyra krigs- 
fartyg i Holland för att ersätta den i Göteborgs hamn murknande 
eskadern. Han gav mig samtidigt del av en annan plan beträf- 
fande den användning, vartill man avsåg dessa skepp, och mera 
vittsvävande än den man inhämtat av sagda tryckta brev, nämli- 
gen att skicka dem till Madagaskar med vapen för att där hämta 
fribytare av olika nationer, vilka genom ombud av konungen 
begärt frihet att slå sig ned i Göteborg under hans majestäts 
beskydd, erbjudande sig i sådant fall att taga med sig ända till 
sextio skepp och allt vad de ägde i penningar och ägodelar, att 
där leva som hederligt folk bland hans undersåtar och tjäna honom 
var och en efter sin förmåga. Han tillade, att han själv åtföljt 
dessa ombud till konungen i Norge, och att hans majestät gått 
in pa deras begäran på de villkor och med de privilegier, som 
baron von Görtz hade skriftligen fastställt. 

Efter en elva eller tolv dagars vistelse i Göteborg begav jag 
mig pa väg till Stockholm, dit jag anlände den 1 2 juni. Jag fann 
där en mängd brev till mig från olika håll. 

Kort efter min återkomst till Stockholm anlände fru Woyna- 
rowski dit. Hon utgör ett annat exempel på konungen frikostig- 
het och redbarhet. Hennes olycklige make, död eller landsflyktig 
i Sibirien, hade några dagar före sin häktning till kommissarien 
Ehrenschiöld lämnat av konungen av Sverige utfärdade skuldför- 
bindelser för en summa av hundra tusen dukater i guld, som han 
lånat honom i Turkiet efter sin onkels, general Mazeppas, död. 
Han hade bett honom att taga dessa förbindelser med sig till 
Sverige, dit han snart skulle komma efter honom, sade han. Men 
han stannade nog länge i Hamburg för att där bliva igenkänd 
och häktad genom tsarens minister, som lät föra honom till Peters- 
burg. Emellertid hade herr Ehrenschiöld olyckan att omkomma i 
närheten av Göteborg, varvid alla dessa papper gingo förlorade. 
Fru Woynarowski, som då var i Breslau, begav sig vid denna 



149 — 



sorgliga underrättelse till Sverige, lämnande två barn kvar i Breslau. 
Jag kände henne mycket väl sedan vistelsen i Bender. Jag fann 
henne mycket upprörd och tröstade henne så gott jag kunde, 
framhållande för henne konungens rättrådighet och frikostighet. 
Hon vädjade till konungen i en underdånig ansökan, som hans 
majestät icke väl hade läst, förrän han befallde, att man varje 
kvartal skulle till henne utbetala räntan på den summa hennes 
man hade att fordra, ända tills kriget var slut; detta enligt i 
Bender avgivet löfte. Konungen lät genom sin kansler tillställa 
henne nya skuldförbindelser för kapitalet, undertecknade av honom 
själv. Så länge konungen levde, utbetalades också regelbundet 
den löpande räntan till henne, men som hon icke begärt någon 
säkerhet, i den händelse att han dog, har hon efter hans död 
knappast erhållit så mycket, att hon kunnat undgå att svälta ihjäl. 
Då jag lämnade Stockholm 1720, hade hon måst sätta sig i stora 
skulder och fått avslag på sina framställningar till ständerna. 
Från Breslau hotades hon med att man skulle sätta hennes barn 
på gatan, om hon icke skickade penningar till deras underhåll, 
och för ej länge sedan hörde jag, att hon icke rönt bättre behand- 
ling tills dato, 1726. 188 

Kort därefter fingo vi underrättelser från Norge om att konun- 
gen angripit Fredrikshall så att säga med värjan i hand eller utan 
artilleri, såsom mina vänner hade förutsagt att han skulle göra; 
han hade bränt förstäderna och en god del av själva staden, men 
därvid förlorat sex- till sjuhundra man samt två av sina generaler, 
Delwig och Schomer, av vilka den förste vid hans sida blivit 
dödad av en kanonkula; l8 9 en mängd lägre officerare hade även 
stupat, bland dem kapten Tillerot. 

I medlet av juli sade mig greve von Dernath, att han fann 
det lämpligt att jag reste till ombudsrådet Feif i Ystad för att 
erhålla en del upplysningar om de affärer, jag hade om hand. 
Jag reste och tog vägen om Tälje, beläget omkring tre och en 
halv mil från Stockholm vid en vik av Mälaren, som litet längre 
ned står i förbindelse med havet. Tälje är en helt liten stad, 
som ser ut endast som en by. Där berömmes nu för tiden vatt- 
net i en källa, S:t Ragnilds källa, men blott såsom mycket gott 



150 — 



att dricka. Källan besöktes före reformationen för sin undergö- 
rande kraft, vilken hon genom densamma förlorat. Åtta och en 
halv mil längre åt sydväst passerade jag genom Nyköping, en 
ganska vacker stad, ehuru dess hus, med undantag av rådhuset 
och en kyrka, äro uppförda av trä. Den ligger vackert vid in- 
nersta delen av en vik av havet och ligger väl till för sin handel. 
Staden utskeppar järn, bräder, tjära, m. m. Förr fanns på plat- 
sen även en fabrik för mässingsvaror, metalltråd m. m. I grann- 
skapet ligga några bruk såsom Vesterbohl, Sjösa, Sandvik, Näve- 
kvarn, Holkvik m. fl. Vid Nävekvarn fanns ett kanongjuteri, som 
dock 1 7 19 förstördes av ryssarna, vilka läto orten dela samma 
öde som Norrköping. 

Pa litet avstånd från staden ligger ett gammalt stenslott, som 
numera icke företer någonting märkvärdigt. Där visas det rum, 
där konung Birger säges hava år 13 17 instängt sina båda bröder 
Erik och Valdemar och låtit dem dö av hunger, för att han 
icke skulle behöva dela riket med dem eller för att få äga det 
utan rivaler. Jag for sedan genom Norrköping, Linköping, 
Brahegrenna, Jönköping, Växjö och Kristianstad och anlände den 
26:e till Ystad. 

Sedan jag där slutfört de affärer, jag hade att uträtta, läm- 
nade jag staden den 2g:e och tog för omväxlings skull en omväg 
för att få se Karlshamn, Karlskrona och Kalmar, de två första 
belägna i landskapet Bleking, den tredje i Småland. Efter elva 
eller tolv mils färd anlände jag aftonen den 3o:e till Karlshamn. 
Det är en ganska vacker stad med en god hamn, tillräckligt 
djup för de största fartyg och försvarad av en god fästning. 
Den idkar handel med aska för tvålberedning, beck, kalk, 
byggnadssten, särskilt sådan, som användes till inredningar och 
till gravstenar och kallas ölandsmarmor, emedan man får den 
från denna ö. 

Jag framkom dagen därpå ganska tidigt på eftermiddagen till 
Karlskrona, som ligger något mer än sex mil från Karlshamn, och 
där general Lieven, förste amiralitetsdirektören, som jag hade lärt 
känna i Turkiet, var min värd i två dagar och visade mig all 
möjlig artighet. Denna stad grundlades 1680 av Karl XI för den 

— 151 — 



svenska flottans skull, vilken förut hade sin station i Stockholm 
och då flyttades till Karlskrona på grund av denna stads fördel- 
aktiga läge med en god och säker hamn. Inloppet försvaras, först 
en mil från staden, av två ganska moderna mitt emot varandra, 
med ett mellanrum av omkring en åttondels mil, belägna befäst- 
ningar, och vidare, invid staden, av ett slags med artilleri väl 
försedd bassäng, vars smalaste inlopp av naturen är försett med 
två i vattenbrynet belägna klippor, till höger och vänster, på vilka 
man beslutat bygga två andra befästningar. Vad som mer än 
allt detta bidrager till tryggheten mot alla överrumplingar och allt 
närmande från fiendens sida är en stor mängd här och där i far- 
leden liggande klippor, mellan vilka man måste kryssa sig fram 
med mycken försiktighet alltifrån yttersta hamninloppet till staden 
och som ofta skrämma de djärvaste lotsar på platsen, i synnerhet 
under nattmörkret. Även mitt på ljusa dagen kräves spänd upp- 
märksamhet, så snart det blåser starkt. 

Huru stora fördelar flottan än åtnjöt i Karlskrona, fattades det 
dock något. Skulle fartygen repareras i botten, fanns ingen annan 
utväg än att med handkraft vända dem på sidan i öppen sjö. 
Det var tydligt, att det behövdes en docka, men vare sig man 
icke insåg, var eller huru en sådan skulle åstadkommas eller man 
lät sig avskräckas av svårigheterna, såsom frånvaron av ebb och 
flod, varigenom en sådan på ett naturligt sätt fylles och töm- 
mes, alltnog, ingen hade vågat sig på företaget, förrän herr 
Polhammar, en skicklig mekaniker, satte till sitt mål att lösa 
frågan. Han framlade sin plan för konung Karl XII och vann 
hans bifall. 

Denne Polhammar var då i Karlskrona för att giva sina instruk- 
tioner. En engelsman vid namn Sheldon, skeppsbyggmästare till 
yrket, åtog sig utförandet och erhöll i uppdrag att leda arbetet. '9° 
Polhammar visade i min närvaro sin plan för general Lieven. Den 
därå upptagna dockan har sedermera påbörjats. Den var ännu 
icke fullbordad i slutet av 1720, men den skulle snart bliva det, 
sade man. För övrigt skulle den hava varit det för länge sedan, 
om icke de koppar- och pappersmynt, med vilka man börjat dess 
byggande, hade förlorat sitt fingerade värde, och om icke de full- 



152 



lödiga mynten blivit så sällsynta i Sverige. Den skall i sin helhet 
sprängas ned i klippan och vara tvåhundra tjugo fot lång, omkring 
hundra fot bred och femtio fot djup. Vattnet skall släppas in 
genom en slussport, nog stor för de största fartyg, och när man 
stängt den, skola fartygen sättas på det torra genom att vattnet 
utpumpas med en maskin, som skall drivas av en väderkvarn eller 
av hästar, om det icke blåser. 

Upphovsmannen till detta förslag framlade även andra, som 
gillades både av konungen och i synnerhet av baron von Görtz, 
som av naturen var benägen för projekt, vilka inneburo något 
ovanligt. Han var själv en stor projektmakare. Han ville göra 
den av mig redan omtalade Trollhättan segelbar och öppna en 
vattenväg icke blott mellan Göteborg och Stockholm utan även 
mellan Vänern, Vättern och Norrköping, farleder, som skulle vara 
tillgängliga för de största båtar. Han fogade därtill ett annat 
förslag, som var vida mera i stockholmarnas smak än det första, 
ty de bry sig icke om att stå i tacksamhetsskuld till göteborgarna 
för många saker, som de skulle kunna båtledes få från deras stad, 
om den förstnämnda farleden öppnades. Det nya förslaget gällde 
anläggandet av saltsjuderier i Marstrand och Strömstad, där det enligt 
honom fanns ett vatten lika lämpligt härtill, som det engelsmännen 
och holländarna hava, vartill kommer fördelen av skogen, som 
dessa sakna. Polhammar blev med hänsyn till sina förtjänster 
adlad av konungen, som därvid förändrade hans namn till Polhem. 
Han hade påbörjat utförandet av det första förslaget, men jag 
tror icke, att de förändringar, som sedermera inträffat i Sverige, 
tillåtit honom att fortsätta. 

Staden Karlskrona ligger på en klippa. Dess enda förbindelse 
med fastlandet är en sexhundra steg lång träbro. Två små skan- 
sar försvara denna övergång, som ligger norr om staden. Karls- 
krona har två ganska vackra kyrkor, många bra hus och en talrik 
befolkning. Flotthamnen ligger i sydost vid en annan träbro, som 
bildar en halvcirkel och på vilken man kan gå mellan flera av de 
största fartygen, som där äro förtöjda. Mellan denna hamn och 
staden ligger ett vidlyftigt, av goda murar omslutet område, där 
flottans arsenaler samt generaldirektör Lievens och några andra 

20 — 163226. Seigneur de la Motraye y s resor. 

— 153 — 



amiralitetsofficerares hus äro belägna. Denna flotta var illa under- 
hållen och hade reducerats betydligt under kriget, före vilket den 
räknade ända till trettio tredäckade linjeskepp, förande från sextio 
till hundra kanoner, samt tjugo fregatter om fyrtioåtta till femtio- 
två kanoner, fyrtio brigantiner om fjorton till trettiosex, sju bom- 
bardergalioter, fem brännare och tolv transportfartyg; nu återstodo 
ej mer än fjorton av det första slaget, nio av det andra, femton 
av det tredje, fyra av det fjärde, ett av det femte och sex av det 
sjätte. Dessa numerärer, som fastställdes, då jag var i Karlskrona, 
ha ytterligare minskats genom förlusten av ett eller två stora 
krigsskepp, som år 1 7 1 9 av ryssarna bortfördes till Reval, och tre 
eller fyra fregatter, som gingo förlorade 1720, innan svenska folkets 
privilegier och frihet reducerats till en passiv lydnad. Amiralen 
skulle alltid vara ett riksråd liksom nu för tiden, men detta upp- 
hörde under Karl XI, som därtill utnämnde en av sjöofficerarna 
med titeln generalamiral. Karl XII inrättade sedermera en förste 
amiralsbefattning och ställde vid denne förste amirals sida två 
infanteriofficerare. Den förste, utan vars samtycke han icke ens 
kunde förfoga över en slup, var general Lieven; han hade titeln 
direktör för amiralitetet, i vilket han satt såsom president. Den 
andre hade till förnämsta åliggande att öva matroserna och av 
dem bilda två regementen. Den senare befattningen innehades, 
då jag var där, av överste von Rosen i egenskap av vice direktör, som 
under den förstes frånvaro hade samma myndighet. ^ Han hade i 
förening med denne uppsikt över arbetena och beväpningens detaljer. 

Jag lämnade den 4 juni tidigt på morgonen Karlskrona, och 
efter att hava besett en sex mil därifrån belägen tvålfabrik, Värna- 
näs, tillhörig fru Gyllenstjerna, och en annan, vice amiral Örnfelt 
tillhörig, en fjärdingsväg därifrån belägen fabrik,^ 2 där den för 
tvåltillverkningen nödiga askan renas eller raffineras, vilka båda 
fabriker äro de största i Sverige, tog jag in på ett ställe i när- 
heten av Kalmar; jag hade nämligen icke före nattens inbrott 
hunnit fram till staden, vars portar blivit stängda. 

Jag stannade sedan i Kalmar till följande dag på eftermiddagen. 
Denna stad anses vara en av de äldsta i södra delen av Götaland 
eller såsom man vanligen säger Småland. Den är ganska väl 



154 



befäst, dess vallar äro väl sammanfogade och tjocka och vall- 
gravarna djupa. Västerut, ej långt från porten åt landsidan ligger 
ett gammalt slott, byggt, säges det, av Johan III, som länge höll 
hov där. Ej långt från detta slott ser man ruinerna eller grund- 
valarna till ett annat, som enligt vad det påstås blivit påbörjat 
av hans bror Erik, vilken, såsom jag förut sagt, blev avsatt och 
avdagatagen genom gift. '93 Detta slott kunde, tillägger man vid- 
skepligt nog, aldrig fullbordas, enär djävulen eller någon trollkarl 
under natten rev ned vad som byggts om dagen. Kalmar är 
sätet för en biskop, vars andliga jurisdiktion sträcker sig över en 
del av Småland eller sydliga Götaland och en del av Bleking. 
Staden har en domkyrka, som är så framstående i arkitektoniskt 
hänseende, att man väl kan säga, att den i detta hänseende är 
den vackraste i Sverige. Kalmar är även residensstad för en 
landshövding, som under sig har Kalmar län, ön Öland, etc. Den 
sten, som fås från denna ö och som här kallas ölandsmarmor 
(såsom jag tror mig redan hava sagt), har väsentligen bidragit till 
stadens utsmyckning. Nyssnämnda kyrka är nästan helt och hållet 
byggd av den, och flera andra byggnader i staden äro prydda 
med den, såsom t. ex. rådhuset, som är både ståtligt och egen- 
artat. Staden har en god hamn, mot vindarna väl skyddad av 
den nyssnämnda ön, som är sexton till sjutton mil lång och en 
mil bred. Den driver handel med ölandssten, beck, tjära, tvålaska, 
mastträ, bräder m. m. 

Jag lämnade Kalmar den 5 :e och återvände till Stockholm 
den vanliga vägen över Växjö, Jönköping, Linköping, Nyköping 
och Tälge utan att stanna och göra nya iakttagelser över dessa 
orter eller över de landskap, i vilka de äro belägna. Det märk- 
värdigaste jag såg var, ett litet stycke från Kalmar, en av de 
största ekskogar jag hittills sett i Sverige. Bland dess ekar var 
det en, som genom ett litet omgivande staket var utmärkt fram- 
för de andra. Jag frågade min skjutskarl eller rättare sagt min 
skjutskvinna, ty det var en flicka, varför denna ek var inhägnad. 
Hon sade, att det var en konung, som hade planterat den, men 
hon kunde icke säga mig hans namn. Jag frågade en präst, 
som jag träffade i första by jag for igenom, och fick av honom 



155 




veta, att det var Gustav I. Den i2:e anlände jag till Stock- 
holm. Efter att där hava givit greve von Dernath de upplysningar, 
han begärt, och ordnat mina affärer så, att jag kunde avlägsna 
mig på någon tid, beslöt jag att beresa norra Uppland för att 
bese Uppsala fornminnen och Dannemora gruvor. 



156 



IX. 

(Orig. II: 25.) 

Resa i Uppland och anteckningar om de förnämsta orter, genom vilka jag 
färdades, särskilt om Uppsala och dess fornminnen samt om Dannemora gruvor. 
Ny resa i Skåne med anteckningar om Lund, om konungens vistelse i denna 
stad, om en flicka som levde utan att äta, etc. En annan resa i Närke och 
Dalarna med anteckningar om järngruvorna, om koppargruvorna i Dalarna, sär- 
skilt Falu gruva, och om Falu stad, om Gävle etc. 

Jag avreste från Stockholm den 15 augusti och tog en omväg 
på omkring en halv mil för att bese Sigtuna. Det är en av 
de äldsta städerna i landet. Dess ruiner äro murar och torn, 

ganska ansenliga genom sin höjd och sin storlek, men föga 
genom sm beskaffenhet. Byggnadsmaterialet utgöres nämligen av 
den vanligaste sten, oarbetad och utan inskrifter eller några som 
helst spår av arkitektonisk konst, som kunde vittna om den för- 
gångna storhet, vilken enligt landets historia här funnits. Det 
synes, som om dessa ruiner vore återstoderna av tre kyrkor, sedan 
kristendomen vunnit fotfäste i landet uppbyggda på ruinerna av 
hedniska tempel och andra byggnader, och som om denna prakt 
härjats genom krigen och genom de täta ombytena av herrar. 

Enligt historien skall emellertid så många kyrkor hava funnits. 
Nu återstår endast den, som hörde till ett dominikanerkloster, av 
vilket ännu några grundvalar synas. Men enligt min tanke äro 
dessa höga ruiner snarare återstoder av vallar och bastioner eller 
fyrkantiga torn, inbyggda i den forna stadens murar. Så te de 
sig för envar, som ser dem med egna ögon och icke tror på his- 

— 157 — 



tonen. En svensk författare, vid namn Stiernhielm, gör denna 
stad till den äldsta, icke blott i hela Skandinavien, utan i hela 
Europa och hela Asien. 1 '* Han försäkrar, att den var säte för lan- 
dets första konungar och att man där byggde det första tempel 
som blev helgat åt det nordliga triumdeatet, Tor, Odin och Frigga' 
Men de flesta hålla före, att detta funnits i Uppsala, såsom jag 
nedan skall omtala. För övrigt ser Sigtuna nu för tiden mera ut 
som en by med sina små hus, av vilka de flesta endast äro elän- 
diga fiskarkojor. Som jag där icke kunde få byta om hästar, 
fortsatte jag med dem jag hade till nästa skjutshåll. Jag anlände 
den i6:e till Uppsala, som ligger blott sju mil [från Stockholm], 
om man tar den vanliga vägen, men styva åtta, den väg jao- for 
Det är hit eller snarare till Gamla Uppsala, en liten by en fjär- 
dingsväg därifrån, som den av mig förut omnämnde Olov Rud- 
beck och de flesta av landets auktorer förlägga det nordliga trium- 
deatets huvudtempel. Huru därmed än må vara, säkert är, att 
detta tempel var det ryktbaraste och mest ansedda i nordanlan- 
den. Man ägnade detsamma, för övrigt utan jämförelse, samma 
heder som judarna ägnade Jerusalems tempel eller som de kristna 
sedermera ägnat den heliga graven och turkarna Muhammeds 
grav i Mekka. 

För att i möjligaste måtto undvika att trötta genom upprep- 
ningar skall jag endast efter samma auktoriteter anföra följande, 
nämligen »att detta tempel var utomordentligt praktfullt, att det 
helt och hållet glänste av massivt guld, varmed det var inlagt, 
att det hade två stora kedjor av samma metall, den ena löpande 
runt kring templet, den andra förbindande dess sex torn, att dessa 
sex torn liksom taket voro täckta med silverplattor och att tre av 
dem sutto på östra sidan av templet och de andra på den västra, 
där de representerade de tre förmenta gudomligheterna». r 95 En biskop 
vid namn Olaus Magnus berättar i sina skrifter, att templets för- 
nämsta präster, som han kallar ärkeflamer eller flamer, utövade 
en makt högre än konungarnas på sin tid, icke blott över dessa 
utan även över deras undersåtar, som gjorde det till en religiös 
plikt för sig att utföra de av dem mottagna befallningarna, såsom 
hade de varit gudomliga eller uttalade av gudarna själva, åt vilka 

- 158 - 



de i denna underkastelse och tro fromt och modigt offrade var- 
andra: konungarna sina undersåtar, fäderna sina barn, männen 
sina hustrur, husbönderna sina tjänare, etc. Dessa hedniska offer 
voro icke alla lika allvarliga och grymma. Människor offrades 
blott i utomordentliga fall. I vanliga fall offrades djur. Dessa 
senare offer åtföljdes av glädjestämning och festmåltider, såsom i 
synnerhet var fallet vid julen. Denna fest firades enligt svenska 
auktorer vid vintersolståndet, ungefär vid samma tid som de kristna 
fira Kristi födelse. Denna senare högtid kallas här jul, vilket på 
landets språk betyder förlustelse och av de lärde ställes i sam- 
band med en ullspinnerskesång, som skulle hava sjungits till ära 
för Frigga eller Disa, nordbornas Venus, Ceres, Isis, Diana, etc. 

Alla nordiska författare äro icke sins emellan ense om platsen 
för det dyrbara tempel, jag ovan omnämnt. 1 * 6 Somliga påstå, att 
det icke Jegat annorstädes än i Gamla Uppsala, där det finnes 
ett litet åt S:t Laurentius helgat, vilket de säga vara detsamma 
till planen, till den nedre delen av byggnaden, som finns kvar, 
och till de murade valvbågar, som ännu synas. Vad mig beträf- 
far, har jag uppmärksamt betraktat templet och icke kunnat finna, 
att det till planen skiljer sig från flertalet av de första kristna 
kyrkorna och de allra enklaste. När man träder in i vapenhuset, 
sätter man foten på en runsten, på vilken en stor båt och ett 
stort malteserkors äro avbildade. När man kommit in i kyrkan, 
kan man vid altaret se en annan sådan sten, som tjänstgör som 
bord. Den har en inskrift av följande lydelse:"?? 

■»Sigvidicus, ryktbar genom sina härnadståg till England, 
reste denna sten åt Vitar/us, sin gode fader. Gud vare hans 
själ nådig.» 

Det är allt, som förtjänar anmärkas i denna kyrka. Kring 
densamma ligger icke någon större samling hus, som bilda en by; 
blott ett par bondgårdar finnas i närheten. Man ser inga spår 
av palats eller ståtliga byggnader, som nu för tiden vittna om 
dess forna storhet. Det påstås, att Gamla Uppsala varit säte för 
Uppsalas första biskopar och ärkebiskopar. Landets kyrkohisto- 

— 159 — 



ria räknar fem biskopar, som där gått före ärkebiskoparna. Syd- 
ost om kyrkan visas såsom gamla konungagravar en lång rad av 
kullar, som sträcka sig från öster till väster och vilka, såsom så 
många andra dylika, man ser här och på andra håll, snarare 
tyckas vara naturens än konstens verk. Men framlidne Olov Rud- 
beck, som lät gräva i dem och där fann några vapen, enligt 
honom tillhöriga de hjältar, som där blivit jordade, har täppt mun- 
nen till på alla tvivlare; åtminstone tyckes det hava varit hans 
mening. 

Enligt andra skulle det nordiska triumdeatets verkliga tempel 
hava varit beläget på den plats, där fordom Östra Aros låg och 
där numera staden Uppsala ligger. Det skulle hava stått på 
samma grund som den nuvarande trefaldighetskyrkan. När temp- 
let upphörde att tjäna de tre förnämsta gudomligheterna i den 
nordiska mytologien, helgades det enligt dessa författare åt den 
heliga trefaldigheten. Såsom stöd för sin mening anföra de ån 
Sala, numera Uppsala, som enligt de äldsta hävderna flöt genom 
den stad, där Odins tempel och källa funnos; i den tvättades de 
människor och djur, som skulle offras, och den rann fram invid 
templet. Detta, tillägga de, är icke förhållandet i Gamla Upp- 
sala, men väl i Uppsala. 

De förra vederlägga detta genom att framhålla de föränd- 
ringar, som under tidernas lopp inträffat i topografien och till följd 
varav numera ingen å eller källa finnes i Gamla Uppsala. Äldre 
geografiska beskrivningar omtala, säga de, sjöar, floder, skogar, 
där man numera blott finner åkerfält eller ängar. Jag skulle 
mycket väl kunna intyga faktiskheten av sådana förändringar, då 
jag tänker på de nya öar, som på min tid uppkommit i Egeiska 
havet eller Arkipelagen, och med sanning kunna säga, att jag sett 
land och till och med eld, där jag för sju eller åtta år sedan 
endast sett ett mycket djupt vatten. 

Men detta lands äldsta historia eller rättare sagt de många 
historier, man berättar härom, omsvepas till den grad av dunkel, 
att jag helst förhåller mig neutral inför de olika meningarna.^ Jag 
skall endast tillägga, att dessa tempel, som numera båda tva an- 
vändas för de omgivande landsförsamlingarnas gudstjänst, hava en 



— 160 — 



ålderdomlig och enkel eller rättare lantlig prägel. Det byggnads- 
material, varav de uppförts, är vanlig oarbetad sten, och det tyc- 
kes icke höra samman med den så berömda prakten hos det be- 
römda tempel, varom det är fråga. Men om herr Schefferus, 1 ? 8 
denne store teoretiske resenär, som skänkt allmänheten en rese- 
beskrivning över Lappland utan att hava varit där och som fun- 
nit, att detta tempel var helt och hållet belagt med guldtackor, 
fasta vid bräder utanpå murarna, verkligen har rätt, så behövde 
byggnadsmaterialet alls icke vara så vackert. 

Men låtom oss lämna det man endast dunkelt kan skönja och 
overga till det man tydligt ser. Vi börja då med staden Upp- 
sala. Den ar ganska vackert belägen mitt ibland flera stora slät- 
ter, som egentligen endast utgöra en, ty de åsar, som skilja dem 
at, aro mycket låga. På den högsta av dem ligga ruinerna av 
det kungliga slottet, nedbrunnet för omkring aderton år sedan, 
och pa sluttningen av denna ås utbreder sig staden åt sydost och 
nordost Den har mycket lidit av elden, som flera gånger för- 
ändrat dess form och till slut nästan alldeles lagt den i aska liksom 
det nyssnämnda slottet. Domkyrkan, som i allmänhet kallas de tre 
helgonens kyrka, emedan den helgats åt S:t Olov, S:t Erik 
och b:t Laurentius, skyddades icke av sina sten- och tegel- 
murar och sitt koppartak, och ej heller stod framlidne Olov Rud- 
becks hus emot elden, ehuru han låtit helt och hållet kläda det 
med järnplåt. Det grymma elementet har berövat allmänheten en 
resebeskrivning över Lappland med en mängd iakttagelser om 
norra Sverige av doktor Rudbeck, hans äldste son, som redan 
börjat trycka några ark av den. Nu gingo hans manuskript och 
bibliotek förlorade.^ Husen äro i allmänhet av trä, om man undan- 
tar ett eller annat tegelhus såsom ärkebiskopsgården, flera pro- 
fessorers och flera borgares hus. 

Domkyrkan och biblioteket är det som mest förtjänar att ses 
ävensom botaniska trädgården. Den förstnämnda är med undan- 
tag av tornen, som icke återuppbyggts mer än till omkring två 
tredjedelar av sin förra höjd, som var omkring 700 fot, nu isrånd- 
satt och har fått samma tak som förut. Den är trots sin götiska 
arkitektur ett vackert långskepp, 740 fot 

21 — 183228. Seigneur de la Motrayc's resor. 

— IÖI — 



längd och 140 i bredd 



invändigt med en höjd av 230 fot från golvet till valvet. 200 Det är 
den största och ljusaste kyrka jag sett i Sverige, om jag undan- 
tager Vadstena klosterkyrka. Vad beträffar dess inre prydnader, 
som bestå i vackra målningar och vackra statyer av Gudomlig- 
heten, manliga och kvinnliga helgon m. m., hava de nästan helt 
och hållet förstörts av elden liksom orgeln, som efter vad man 
sagt mig var en av de största och vackraste. På samma sätt var 
det med predikstolen. Elden skonade en urna eller ett relikskrin 
av förgyllt silver, vari ända hittills förvarats benen av Erik den 
helige, en av detta lands konungar, vilken man tillskriver kyr- 
kans grundläggning och vilken lär hava blivit halshuggen av de 
ännu hedniska danskarna. Den står i en sorts kista, överklädd 
med siden och innesluten i ett gallerverk av järn, nordost om 
altaret invid högkoret. En ny förträffligt skulpterad predikstol 
har ersatt den gamla, som enligt vad man sade icke på långt 
när var så vacker. Men det är icke på samma sätt med den nya 
orgeln, som är mycket mindre, icke har så vackert ljud och före- 
faller helt tarvlig. När det glödande och smälta koppartaket 
störtade in, skamfilade och stympade det flera gravmonument 
över konungar, drottningar och stormän, vilka huvudsakligen äro 
uppställda i sexton gamla kapell, som hade lika många altaren, 
borttagna genom reformationens nit år 1593. Dessa gravmonu- 
ment äro av marmor och bära spår av sin tids prakt. Bäst bibe- 
hållet är monumentet av konung Gustav I, som ligger i S:a Ma- 
rias kapell med sina tre gemåler. 201 Man visade mig på båda 
sidorna om ingången till detta forna kapell bakom altaret två run- 
stenar, som ligga i golvet under två pelare, men skjuta fram så 
mycket, att man ännu delvis kan läsa deras inskrifter. Se här 
den tolkning, man givit mig av det som synes på den, som å 
pl. VIII betecknas med nr 6: 

»Denna sten restes åt Catiulpe av hans son Kimon och hans 
dotter Dohra, vilka vallfärdat till Jerusalem . . . gånger. Hans 
sonsons namn är Girha.» 202 Denna sten lär icke vara av de äldsta. 
En annan sådan ligger under en ytterpelare vid samma kyrka. 

Dessa stenar äro flata och i allmänhet så litet slipade eller 
rättare sagt så skrovliga, att det tyckes, som om konsten 



— 162 



icke haft att göra med annat än inristandet av bokstäverna och 
djurfigurerna, som vanligen äro sammanslingrade drakar eller ormar. 



Mycket tyder på att dessa stenar, som jag iakttagit såväl i 
som utanför kyrkan, blivit på detta sätt gömda eller nedlagda för 
att trampas under fötterna eller döljas för de första kristnas ännu 
vidskepliga ögon, detta tvärt emot vad meningen varit med dem, 
ty såsom alla inskrifter på desamma betyga, voro de avsedda att 
stå upprätta. 

När jag kom in i sakristian, visade man mig flera vackra 
altardukar, ett silverkors, i vars stam är inneslutet ett trästycke, 
fordom ditsänt av påven Alexander III, som uppgav, att det var 
en del av det verkliga korset, flera kalkar och ljusstakar m. m. 
av förgyllt silver, framför allt vackra nattvardskalkar, däribland en 
av massivt guld, besatt med ädla stenar, tagen i Prag på samma 
gång som den jag redan omnämnt vid beskrivningen av Storkyr- 
kan i Stockholm; en annan av förgyllt silver ävenledes besatt med 
ädelstenar, fastän mindre dyrbara, tagen i Polen i början av det 
nu pågående kriget, samt några rikt broderade mässhakar och 
prästdräkter ävensom andra skrudar, som tillhört forna biskopar 
och ärkebiskopar på platsen; en krumstav och några biskopsmös- 
sor m. m.; ett litet skrin av förgylld koppar, i vilket man samlade och 
förvarade avlatspenningarna; ett annat större av stål med ett för 
sin tid mycket sinnrikt arbetat lås, i vilket skrin man förvarar de 
gammaldags, svarta dräkter, som påstås hava burits av Svante, 
Nils och Erik Sture, när de blevo så omänskligt nedstuckna av 
Erik XIV, jämte den av rikets ständer på pergament uppsatta 
förklaringen om deras oskuld; en liten riddarhatt, vid vilken är 
fäst en mycket liten kvinnohandske av fint ylle och silke och med 
namnet Sophia Juliana, buren tydligen av den yngste av dessa 
adliga martyrer såsom en gunst av ägarinnan, enligt tidens rid- 
derliga bruk. Man visade mig dessutom en brynsten, omkring 
tre engelska stänger lång och knappast så tjock som handleden; 
ett slags mycket enkelt standar, som säges hava burits framför de 
svenska stormän, som blevo halshuggna på befallning av Kristian 
Tyrann; och slutligen en gammal, mycket illa medfaren trästaty, 



163 



ungefär som Pasquinos i Rom; 2 °3 den stod på golvet i ett hörn av 
sakristian och påstods, jag vet icke på vad grund, föreställa guden 
Tor; det syntes mig icke sannolikt, att om det hedniska tempel, 
varom jag talat, var så dyrbart och präktigt, som man framstäl- 
ler det, dess förnämsta gudomlighet skulle varit av så simpelt 
material. När jag gick ut genom västra porten, visade man mig 
också i ett hörn en brunn, om vilken fordom underbara saker 
berättats. Detta är det märkvärdigaste jag fann i denna kyrka. 

När jag kommit ut, visade man mig också på en av porta- 
lerna, som icke äro särdeles praktfulla, en i bas-relief utförd ros, 
vilken enligt herr Schefferus utmärker, att den kristna religionen 
införts i Sverige av engelsmännen (England har nämligen en 
sådan i sitt vapen) samt tre kronor på en vapensköld, likaledes i 
bas-relief, varigenom man tror sig kunna bevisa, att Sverige hade 
detta vapen långt före Kalmarunionen. 

När jag lämnade kyrkogården genom porten åt söder, visade 
man mig där en sorts tron av tegel och sten med två små pe- 
lare av en marmor, vilken liksom flera marmorornament i kyrkan 
härrör från brott i Lena socken omkring två mil från Uppsala. 
Den är litet vitare än graniten. Det sades mig att det var på 
denna tron, som de apostoliska nuntierna sutto, när de sålde av- 
latsbreven, och de hade därvid bredvid sig det lilla skrin jag om- 
talat. Sedan vi lämnat kyrkogården, visade man mig ruiner, som 
sägas vara lämningar av en gammal, åt den heliga Barbara invigd 
kyrka, som man icke brytt sig om att återuppbygga, emedan den 
liksom flera andra nedbrända kyrkor med kloster nu var överflödig. 

Den förnämsta byggnaden näst domkyrkan är den man kallar 
Auditorium Gustavianum och Auditorium Anatomicum. Det är en 
stor byggnad, ansenligare genom det den innehåller än i och för 
sig. Den har mycket lyckligt undgått elden. Den innehåller flera 
präktiga salar och rum, fördelade i tre våningar och alla mycket lämp- 
liga för sina ändamål. På nedre botten föreläses i humanistiska 
ämnen. I mellanvåningen hållas de akademiska övningarna och det 
akademiska konsistoriets sammanträden. Högst upp är den anato- 
miska föreläsningssalen, anordnad av Olov Rudbeck. Man ser där 
en beredd människohud, en mumie, och bland andra skelett även 



— 164 



skelettet av en struts. Biblioteket, som är synnerligen ansenligt, 
upptager här ensamt två stora salar, som äro vardera nära hundra 
fot långa och femtio fot breda och med stora fönster. Detta 
bibliotek hålles i förträfflig ordning av doktor Benzelius, en synner- 
ligen framstående man. Det består av mer än trettio tusen band, 
såväl sällsynta och intressanta handskrifter som tryckta böcker, 
förträffligt valda och till största delen hämtade från de bästa 
bibliotek, som det romerskt-katolska prästerskapet i Sverige hade 
före indragningen av de kyrkliga godsen och före reformationen, 
såsom bland andra kapucinernas bibliotek i Stockholm, dominika- 
nernas i Sigtuna, Sancta Birgittaordens i Vadstena, från bibliotek 
i Tyskland, såsom Rigas, Marienburgs, Wiirzburgs och Prags klos- 
terbibliotek, från Krakaus och Vilnas i Polen och efter reduktio- 
nen av den svenska adelns gods från greve Jakob de la Gardies 
bibliotek, av vilket konung Karl XI skänkte akademien två tusen 
av de bästa banden. Där visas originalet till Ulfilas bibelöver- 
sättning, en av de sällsyntaste handskrifter i Europa. Av vad 
som skrivits därom och av några, ehuru dock föga tillförlitliga 
avskrifter, som man kunnat se på andra orter, är redan åtskilligt 
bekant om handskriften, men jag vet icke, om man fullt känner 
dess öde, sedan den blev tagen i Prag. Ehuru denna kunskap 
icke synes vara av stor betydelse, skall lag taga mig- friheten här 
antora, vad jag erfarit ur bästa källa. Sedan handskriften blivit 
hemförd från Tyskland av greve Königsmarck bland annat rikt 
byte från detta land, skänkte drottning Kristina den till Vossius, 
sin bibliotekarie. När denne lämnade Sverige, tog han den med 
sig till Holland och förvarade den under sin livstid bland sin bok- 
samlings dyrbaraste och sällsyntaste skatter. Greve Magnus Ga- 
briel de la Gardie köpte den efter hans död av arvingarna för två 
tusen noriner och skänkte den till akademibiblioteket, sedan han 
låtit förse den med silverpärmar, vilket gör, att den vanligen kal- 
las codex argentetis. De nordiska författarna säga, att det är 
han, som i stället för runbokstäverna (i spalterna a, b på pl. VIII) 
infört de gotiska bokstäverna (sp. c, d), som svenskarna på sitt 
språk kalla munkstil. 20 * 

Mitt i södra salen står ett ganska märkvärdigt skåp, av magi- 



- 165 - 



stråten i Augsburg skänkt till konung Gustav Adolf. Det är av 
ebenholts och cederträ, inlagt med flera sorters ädelstenar, prytt 
med vackra miniatyrer och mycket naturtrogna inläggningar, mest 
föreställande scener ur den heliga historien. Det innehåller i en 
mängd små draglådor åtskilliga rariteter, bland annat mycket 
egendomliga matematiska instrument, medaljer av guld och silver 
och åtskilligt annat, som dock icke är nog sällsynt och intressant 
för att förtjäna att här uppräknas. Det är omkring tre engelska 
stänger högt och avslutas med en sorts berg eller konstgjord 
klippa av kristall, korallgrenar och flera sorters mineral, och överst 
sitter en stor, snäckformig kokosskål. 205 

I ett galleri mellan de båda salarna ser man åtskilliga andra 
kuriositeter, matematiska instrument, porträtt av ärkebiskoparna 
och av akademiens kanslerer samt byster, bland dem en byst av 
Karl XI i genuesisk marmor. Det var i ett rum i denna våning, 
som den lika egendomliga som burleska depositionsceremonien 
fordom försiggick ungefär på följande sätt. 

Ceremonimästaren, som kallades herr depositor, lät i dräkter 
av olika snitt och färg kläda de djäknar eller unga män, som 
ville bliva upptagna bland akademiens studenter. Man svärtade 
deras ansikten, man satte långa öron och horn på deras hattar, 
vilkas brätten nedfälldes. I mungiporna satte man två långa svin- 
betar, som de skulle hålla fast som små pipor och icke tappa, ty 
då fingo de stryk, och över axlarna på dem hängdes långa, svarta 
kappor. Sedan dessa sålunda blivit mera vidunderligt och löjligt 
utklädda än de, som inkvisitionen för till bålet, kallade depositorn 
ut dem ur depositionsrummet, och hållande i handen en lång stav, 
ytterst försedd med en liten yxa, drev han dem som en hjord 
oxar eller åsnor framför sig till en sal, där åskådare sutto och 
väntade på dem. Där lät han dem ställa upp sig i en ring. 
Själv ställde han sig i mitten, sedan han först rättat dem och 
makat på dem med sin stav som en sergeant gör med sina sol- 
dater för att få dem att hålla rättningen. Han gjorde en mängd 
grimaser åt dem och en mängd stumma bugningar, sedan skäm- 
tade han med dem för deras besynnerliga klädsel, och övergående 
från det komiska till det allvarliga, höll han tal till dem. Han 



1 66 






uppräknade ungdomens alla laster och fel och uppvisade, vilket 
behov den har av att bliva rättad, straffad och förfinad genom 
studiet av litteraturen etc. Därefter övergående till det tragiko- 
miska, ställde han till dem en del frågor, på vilka de voro tvungna 
att svara. Men som svinbetarna, som de hade i munnen, hind- 
rade dem från att göra det på ett tydligt och begripligt sätt och 
i stället kom dem att grymta som grisar, tog han sig därav an- 
ledning att kalla dem så och giva dem åtskilliga slag med sin 
käpp på axlarna, ehuru helt lätt, eller att smälla till dem med sina 
handskar, därvid görande dem förebråelser. Han sade, att dessa 
betar betydde omåttligheten och utsvävningarna hos de unga 
männen, vilkas förstånd fördunklades av överdrifter i mat och dryck, 
som förtyngde magen o. s. v. I det han sedan ur en säck eller 
väska, sådan som taskspelare pläga hava, framtog en trätång, tog 
han dem om halsen med den och ruskade och skakade dem, tills 
betarna föllo till golvet. Han sade, att om de voro läraktiga och 
bemödade sig att draga fördel av undervisningen vid den akademi, 
i, vilken de önskade komma in, måste de göra sig av med sin 
böjelse för omåttlighet och glupskhet liksom med dessa betar. 
Han slet sedan av dem de långa öronen, genom vilka han lät 
dem förstå, att de skulle beflita sig om studier, så att de sluppe 
vara lika det djur, som har sådana. Sedan tog han av dem hor- 
nen, som betecknade vildhet och brutalitet o. s. v. Slutligen 
framtog han ur samma väska en hyvel, lät dem lägga sig, den 
ene efter den andra, först på magen, sedan på ryggen och sedan 
på sidorna och hyvlade dem i varje ställning över hela kroppen, 
tillsägande dem att konsten och litteraturen skulle på samma sätt 
avhyvla deras sinnen. Efter några andra lika löjliga moment av 
denna pedantiska och burleska ceremoni fyllde han en stor skål 
med vatten, som han hällde över huvudet på dem, så att det 
rann över hela kroppen. Därefter torkade han dem omilt i ansik- 
tet med en grov disktrasa. En mera frikostig kandidat, som var 
alltför rädd om sin hy för att låta den behandlas på detta sätt, 
kunde emellertid slippa disktrasan, om han ur sin ficka tog fram 
en vit näsduk, i vars ena hörn några små silvermynt voro inknutna. 
Depositorn, som förstod vad detta skulle betyda, tog den, tor- 

— 167 — 



kade honom med den och stoppade den sedan i sin ficka. Sedan 
farsen eller ceremonien slutat med denna tvagning, förmanade de- 
positorn den hyvlade och tvättade skaran att hädanefter beflita 
sig om ett nytt levnadssätt, att bekämpa sina dåliga böjelser och 
de dåliga vanor, som vanställde deras själar, liksom de olika be- 
ståndsdelarna i deras beklädnad hade vanställt deras kroppar. Där- 
efter förklarade han dem för akademiens fria studenter, med vill- 
kor att de under sex månader buro långa, svarta kappor, lika- 
dana som de haft under depositionen, och varje dag gingo till de 
landsmän, som voro äldre studenter än de och erbjödo dem sina 
tjänster såväl i deras bostäder som på värdshusen, och att de 
lydde de befallningar de fingo av dem och utan knöt underkas- 
tade sig alla förebråelser och skämt, för vilka de kunde bliva ut- 
satta, vilket kallades att vara penaler. När de sex månaderna 
gått, voro de tvungna bjuda dem de tjänat på en god måltid för 
att bliva upptagna till deras kamrater. Då greve Piper var aka- 
demikansler, avskaffade han depositionsceremonien. 206 Fattiga stu- 
denter bära dock alltjämt svarta kappor en viss tid och tjäna som 
penaler, åtminstone de fattigaste samt de teologie studerandena, 
vilka vanligen äro bondsöner; adelns söner studera aldrig till 
präster. 

Akademien hade före reformationen alltid till kansler en ärke- 
biskop. (Efter densamma hade den sådana, som i värdighet stodo 
mitt emellan en ärkebiskop och en biskop, ända till Gustav Adolf, 
som ville, att det alltid skulle vara ett riksråd, såsom det är ännu 
i dag.) Till vice kansler hade den ärkebiskopen i Uppsala, vil- 
ken såsom överallt i luterska länder är ensam om sin titel och 
värdighet. Dessutom finnes en rector magnificus, som väljes varje 
halvår bland professorerna eller de adliga studerande, som utmärka 
sig genom sin förtjänst eller sina föräldrars anseende. Det finnes 
sjutton professorer, nämligen fyra i den teologiska, två i den ju- 
ridiska, nio i den filosofiska och två i den medicinska fakulteten, 
vidare en bibliotekarie, en skattmästare och en sekreterare. Stu- 
denterna äro indelade i tre klasser: den första är grevarnas och 
baronernas, den andra de vanliga adelsmännens, den tredje ut- 
göres av söner till borgare eller bönder, som studera till präster. 



1 68 



Akademien har utom det Gustavianska auditoriet det s. k. Caro- 
linska, som ligger invid södra kyrkogårdsmuren. Det utmärker 
sig egentligen blott för sin bekväma inredning och en botanisk 
trädgård, som är ganska märklig, men lär hava varit det i ännu 
högre grad på framlidne Olov Rudbecks tid. 20 ? Han hade nämligen 
där planterat en mängd utländska växter, som nu dött ut och 
icke blivit ersatta av andra; det är nämligen svårt att skaffa dem, 
och akademiens utgifter räcka nu mindre än någonsin till för 
sådant. 

Efter att hava sett det jag nu nämnt begav jag mig till Mora 
stenar. Det är numera en vacker äng fem kvarts mil sydost från 
Uppsala. Där valdes de forna konungarna, och man gick därvid 
tillväga på följande sätt. De flesta av rikets invånare församlades 
på detta ställe, och den förste lagmannen i Uppland, vars ämbete 
motsvarade folktribunen hos romarna, höll till dem ett för till- 
fället lämpligt tal. Han uppmanade dem att rösta med oväld och 
syfta blott till det allmänna bästa. Därefter avgav var och en 
sin röst, och den som fick de flesta rösterna ansågs vald till 
konung. Man satte honom då på den högsta av tretton stenar, 
mittstenen. Tolv lagmän satte sig på de tolv andra. Upplands 
lagman hälsade honom först såsom konung och bragte honom sin 
hyllning, därefter i tur och ordning de andra. Därefter utlovade 
konungen på stället med ed att skydda sina undersåtar, men 
dessa svuro honom först i Uppsala trohet och lydnad. Det åter- 
står nu blott nio av dessa stenar, omgivna av en inhägnad. De 
äro av lenamarmor och åttkantiga till formen. De äro av olika 
storlek, men de flesta stympade eller sönderslagna. På en av de 
största ser man en glob med ett kors, på en annan bara ett kors, 
på en tredje, fyrkantig sten tre kronor, på en fjärde följande siff- 
ror och bokstäver: O ... DO ... M. CCC. J.II. EL.CIS.E.I.REG. 
J.D.RUEG.DO.ER., vilket uttydes: Ann. Dom. fjgö, 23 julii, 
electus est . . . in regem Suecice, item Danicz et Norvegia. Andra 
läsa: Rugia Dominus Ericus. Den svenska historien lär, att 
denne Erik var Erik av Pommern. Den förklarar de bokstäver, 
man knappast kan urskilja, ävensom bokstäverna på den största 
av dessa stenar, på vilken man med största möda kan läsa: AO. 

22 — 163226. Seigneur de la Motraye's resor. 

169 



D.M.CD.XLVIII. XXVIII. D.M.I.V.A. Denna inskrift deschiffre- 
ras sålunda: An. Dom. 1448, 28 die mens. "jfunii in Vigilia 
Apostolor. Petri et Pauli electus est nobilis vir Carolus Knut- 
sen miles, natione Suetus, in Regem Suecice. Alla dessa figurer 
och bokstäver äro så grovt tecknade, att de synas inristade med 
en knivspets, och de flesta äro så utplånade, att man nästan icke 
kan läsa eller se något utan med hjälp av trons ögon. 208 

Herr bibliotekarien Benzelius, som var mycket vänlig och före- 
kommande mot mig under den tid av mer än en vecka, jag vis- 
tades i Uppsala, lät mig även låna de böcker i biblioteket, som 
jag fann intressantast. På morgonen den 26:e avreste jag till 
Dannemora och anlände dit på kvällen. Dannemora är en liten 
by, belägen invid gruvan med samma namn. Denna gruva ligger 
vid en sjö, som kallas Dannemorasjön. Det är icke en enda gruva, 
utan en samling gruvor eller gruvöppningar, och några av de 
mest givande ligga på stränderna av nämnda sjö. 

Gruvorna hava naturligtvis sina öppningar nästan i jämnhöjd 
med sjöns yta, och bottnen ligger lägre än dess botten. De skyd- 
das för översvämningar genom med konst byggda dammar. Vad 
de gruvor beträffar, i vilka vattnet silar sig in genom små, trånga, 
underjordiska gångar, som det gör sig eller som det finner öppna, 
länspumpar man dem med en hydraulisk maskin eller med en annan, 
som man kan kalla pneumatisk, emedan den sättes i rörelse av 
en väderkvarn. Utan att vilja beskriva dessa anordningar skall 
jag nöja mig med att säga, att den första, som består av ett 
stort hjul av mer än hundra fots omkrets, drives av ett vattenfall 
vid den lilla byn Harvik och av en sorts arm (så kallas det här), 
886 stänger lång, fäst vid dess axel och rörande sig i sicksack, 
fram och tillbaka. Den sträcker sig ända till gruvöppningarna 
och meddelar åt flera pumpar, med vilka den står i förbindelse genom 
andra armar, den rörelse som den mottagit och mottager för att 
pumpa ut vattnet, som kommit in och som genom särskilda kanaler 
flyter tillbaka till sjön. Denna gruva är på långt när icke så djup 
som Salbergs. Det djupaste schaktet är knappast sextio famnar. 
De olika gruvöppningarna hava var sina namn. Södra jordgruvan 
är fyrtiofem famnar djup, Södra silverbergsgruvan är trettio. 



Den 



— 170 



cm 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 1\ 



senare har blivit så kallad på grund av några spridda silverådror, 
man där funnit. Två andra gruvor bära samma namn, föregån- 
get av norra, den första femtiosex famnar och den andra tjugo- 
sju å tjugoåtta famnar djup. Leufsta Ekerothsgruvan, som be- 
arbetas på bekostnad av ägarna till Leufsta bruk, är om- 
kring tolv famnar djup och omkring åtta famnar bred. Junfrugru- 
van har fått detta namn, emedan några jungfrur sägas först hava 
upptäckt dess rika ådror och där vunno mycket anseende och 
penningar. Apalskärpningen och Fisksumpen hava båda ned- 
lagts, emedan de nästan fyllts av vatten. Man går ned i dessa 
svalg (åtminstone gick jag ned så) i en sorts lädersäck, fäst vid 
en kedja, som i sin tur är fäst vid en tross på samma sätt som 
ämbaret i Salberg. I detta mörka och rökiga Plutos rike, som 
upplyses blott av den eld, man där tänder för att lättare kunna 
spränga klippan, möter man fler kvinnor än män, sysselsatta med 
att bränna och sönderslå malmen och lasta den i uppfordrings- 
verkets korgar. För övrigt är Dannemora den största och rikaste 
järngruva, som hittills upptäckts i Sverige. Den sänder sin malm 
till en stor mängd bruk på ända till tjugofem mils omkrets. 

Som jag hade hört Leufsta bruk, beläget blott omkring två 
mil därifrån, omtalas såsom det mest berömda bruket i riket, be- 
gav jag mig dit den 28:e och fann det göra skäl för sitt rykte. 
Det tillhör herr Charles de Geer, bror till ägaren av kanongjuteriet 
i Norrköping. Till bruket hör ett corps de logis, som, ehuru till 
största delen uppfört av trä, är mycket vackert med sin trädgård 
och sitt orangeri. Dessutom finnas hus för mer än tvåhundra ar- 
betare, en kyrka och ett sjukhus m. m., så att det är som en hel 
liten stad. Jag borde snarare säga var, ty allt detta förstördes 
1720 jämte en mängd andra bruk där i trakten. Jag återkom på 
aftonen till Uppsala, där jag blott låg över natten. Den 29*.e be- 
gav jag mig raka vägen till Stockholm. I Alsike, första skjuts- 
hållet en fjärdingsväg från Uppsala, såg jag en runsten med ett 
kors i mitten, och omkring två mil längre bort, vid Hammarby, 
en annan. Inskriften på den första lyder i översättning: »Hul- 
meeir och Uni reste stenen till minne av Sola, sin fader.» På 
den andra står: »Olov och Gunilla reste stenen till minne av 



171 



Guna, sin son, och Kitil till minne av sin bror. Ubir har ristat 
runorna.» 209 

Jag kom ganska tidigt på eftermiddagen till Stockholm. Där 
stannade jag till slutet av november, då en del affärer kallade mig 
till Karlskrona. Jag begav mig kortaste vägen dit och stannade 
där till slutet av januari [171 7], varefter jag lämnade denna stad för att 
med general Lieven begiva mig till Lund. Konungen hade dragit 
sig tillbaka dit efter den ödesdigra belägringen av Fredrikshall. 
Lund ligger en halv mil från Malmö. Varken dess kyrkor eller 
hus, som icke äro synnerligen många, förtjäna något särskilt om- 
nämnande. Den är säte för en biskop och en landshövding. Dess 
akademi är ganska känd, men icke hälften så besökt som gym- 
nasiet i Skara eller i andra svenska städer. Dess domkyrka har 
likväl något av sin tids skönhet. Det är en hög och ganska vid- 
lyftig byggnad med ett blytak, om vilket den vidskepliga tradi- 
tionen har mycket att berätta, varmed jag dock icke tror mig 
böra trötta läsaren. Absalon, fordom påvlig nuntie, Sveriges pri- 
mas och ärkebiskop här på orten, utmärkte sig genom att med 
S:t Pauli apostoliska penna förena den världsliga maktens svärd 
i Valdemars och Knuts härar. 210 

Konungen åtnjöt god hälsa och bodde i en professors hus. 211 
Det rum, som hans majestät hade till sitt eget och där han till- 
bringade natten, var i enlighet med hans kända smak. Hans bädd 
bestod av några på golvet utbredda halmkärvar, och på den vi- 
lade han från klockan nio eller tio på aftonen till en timme efter 
midnatt, utan filt eller lakan, blott med en kappa över sig, och 
ibland hade han ej ens det. Vanligen sov han med obetäckt 
huvud. Man kunde var dag eller rättare var natt erhålla före- 
träde hos konungen före klockan två på morgonen. Inemot kloc- 
kan sju eller åtta red han vanligen ut och kom hem klockan ett 
eller två på eftermiddagen, ibland först på aftonen, utan att hava 
njutit någon föda. 

Några dagar efter min ankomst till Lund behagade hans ma- 
jestät besöka en kvinna i trakten, som på sex eller sju år icke 
ätit något men ändå levde, liksom det berättas om kameleonterna, 
om det kan kallas att leva, då man förlorat bruket av alla sina 



— 172 



lemmar utom tungans och ögonens. Det sades nämligen, att hon 
talade mycket och gudomligt väl, vilket just icke är vanligt, att 
hon såg för andra ögon osynliga ting, såsom Gud och hans äng- 
lar, och att hon under den mörkaste natt urskilde de yttre föremålen 
lika tydligt som på ljusa dagen, såsom ugglorna göra. Det till- 
lades, att en soldat, som bodde i samma hus som hon, hade för- 
skaffat eller återgivit henne matlusten och sina lemmars bruk 
genom att göra henne havande och moder till en liten flicka, lika 
fet och knubbig som den som gav henne livet var avtärd. Det 
hade även sagts, att hon legat till sängs lika länge som hennes 
fasta räckt, men utan att sova, så framt man icke ville kalla det 
att sova, att hon ofta fallit i långvarig vanmakt, varunder själen 
varit till den grad borta, att man kunde sticka henne var som 
helst i kroppen utan att hon kände något och avskjuta en pistol 
eller bössa invid hennes öron utan att hon hörde det, såsom det 
sades, att man gjort, och så framt man icke ville kalla det för 
sömn, att hon slöt till ögonen för några minuter och drömde, 
såsom hon gjorde. Det berättades även vad hon hade sagt, 
sedan hon återkommit till sig själv eller sedan hon vaknat upp 
ur dessa båda sorters sömn, nämligen att hon varit i himlen, 
vilken hon beskrev såsom ett vackert tempel, och där talat med 
Gud själv. Hon framkom även med hundra andra alster av sin 
irrande fantasi och sin tomma hjärna. Denna afag eller faster- 
ska, vars namn var Ester Jönsdotter, är ganska känd genom be- 
rättelser och skrifter av många teologer och filosofer och andra, 
som undersökt henne, samt genom tidningarna. De förra, såsom 
biskopen i Skara, hava trott henne leva av Guds ord, som hon 
ofta hade i sin mun, och av tron. 212 De senare, såsom doktor Block 
från Norrköping, hava velat göra gällande, att hon levat av världs- 
alltets ande, som de gamle kallade världssjälen och om vilken nu- 
tidens människor tala utan att veta vad det är, eller ock av luf- 
ten, som innehåller denna näringsvätska, som de kalla principium 
materiale cujuscunque nutritionis. Så, säger jag, hava dessa 
herrar förklarat, hur Ester kunnat levat från 1704 till 171 3, då 
den soldat, som var fader till den lilla flicka, hon födde den 29 
september, började giva henne mjölk, därefter buljong och slut- 



173 



ligen andra födoämnen, varigenom hon återfick sitt förlorade hull, 
fick igen sina krafter, började gå och utföra de andra naturliga 
funktionerna, såsom hon nu gör. Hon har haft flera barn med 
denne soldat, med vilken hon omedelbart efter sin nedkomst gifte 
sig för att slippa sitta i stocken. Hon var icke ful, men en smula 
mörk i hyn. Konungen gjorde denna kvinna åtskilliga frågor om 
hennes sjukdom och föregående tillstånd, och hon besvarade dem 
ganska förnuftigt. Han kom henne att rodna mycket, då han frå- 
gade henne, huru soldaten hade kunnat göra henne havande eller 
hava köttsligt umgänge med henne under hennes förlamade till- 
stånd. Hon stod alldeles försagd och förvirrad, tills konungen 
med sin vid dylika tillfällen vanliga vänlighet hade sagt: »Var 
inte rädd! Säg som det är!» Då hämtade hon sig litet och sva- 
rade, att hon icke hade vetat om det, och att det hade skett 
under ett av hennes vanmaktstillstånd. Hans majestät gav henne 
några dukater och gjorde hennes man till korpral. 

Konungen, som mådde mycket bra och enligt vad somliga på- 
stodo var rädd att må alltför bra och bliva för fet eller ock, enligt 
andra, ville bevisa, att det var möjligt leva utan att äta,' beslöt 
någon tid därefter öka på den ofrivilliga fastan i Norge med en 
frivillig på sex å sju dagar, varunder han icke åt mer, än den nu 
omtalade kvinnan, enligt vad hon påstod, hade ätit på lika många 
år. Han fortsatte emellertid med sina ridturer, såsom han bru- 
kade, och red till och med oftare än förr, men när denna tid gått 
till ända, kunde hans majestät icke motstå hungern. Han begav 
sig till arvprinsen av Hessen-Kassel, numera konung av Sverige, 
just vid tiden för middagen eller aftonmåltiden, och åt på tu man 
hand med hans höghet och så kopiöst, att vilken annan människa 
som helst utom konungen eller en tatar skulle blivit sjuk därav. 
Sedan underrättelse anlänt om att greve Gyllenborg blivit häk- 
tad i England och baron Goertz i Holland till följd av deras an- 
slag till förmån för pretendenten, som man upptäckt genom deras 
uppsnappade och tryckta brev, sände konungen befallning till 
Stockholm att där såsom repressalier häkta residenten Jackson 
och förbjuda holländske ministern tillträde till hovet, vilket ock 
skedde. 



174 — 






Som en enskild angelägenhet krävde min närvaro i Göteborg, 
begav jag mig dit i slutet av mars. Jag fick där nästan icke 
höra annat än nya anledningar till allmänna klagomål över Gathen- 
hielms kapare, som hade tagit nära femtio engelska och holländ- 
ska skepp, i vilka svenska undersåtar voro mest intresserade. Av 
dessa fartyg, vilka alla blivit konfiskerade, var det, enligt vad på- 
litliga personer försäkrade, icke ett enda som kunnat tagas som 
god pris ens efter kaperireglementet. Bland de sista var det ett, 
på vilket hans höghet arvprinsen hade omkring åtta hundra flaskor 
champagne och omkring sex hundra flaskor bourgogne tillika med 
åtskilliga galanterivaror till sin gemål, prinsessan Ulrika, såsom 
ett bord och en toalettspegel, mycket vackra burar med kanarie- 
fåglar o. s. v. Allt konfiskerades och såldes offentligen till den 
högstbjudande utan några som helst hänsyn för deras högheter, 
och fåglarna bytte om herrar eller kommo i andra händer än de, 
för vilka de voro avsedda. 

Den adlige kaparehövding, som jag nämnt, hade utom de två 
fregatter, som konungen givit honom jämte titeln kommendör, 
under sitt befäl och i sin sold flera brigantiner och kaparefartyg. 
En viss Norcross, 2I 3 som två gånger rymt ur brittiska fängelser, hade 
befunnits värdig att föra befälet över ett av dessa fartyg och hade, 
såsom ^ jag hörde, redan utmärkt sig genom kapareexpeditione 
ända in i vänskapligt sinnade nationers hamnar och bland andra 
bedrifter genom uppbringandet av ett litet engelskt fartyg, som 
kommit till Marstrand med en kurir, i hemlighet avsänd av greve 
Gyllenborgs vänner för att meddela svenska hovet vad detta redan 
visste, nämligen att greven blivit häktad av den anledning jag 
ovan sagt. Jag såg denne kurir, som var svensk till börden, av 
nyssnämnde Norcross berövad allt vad han hade och nödsakad att 
av en köpman, vid namn Ahlström, som jag kände, låna under- 
kläder, strumpor och till och med skospännen; Norcross hade näm- 
ligen tagit hans, som voro av silver. Matroserna måste gå om- 
kring till köpmännen och tigga. En annan av samme Gathen- 
hielms bedrifter var att plundra och i triumf hemföra en postbåt 
från Harwich. Denne götiske hjälte, som nu hör till de döda, ligger 



175 



begraven i kyrkan i Göteborg under en ståtlig gravvård av kop- 
par, som han lät göra före sin död. 214 

Under de tre veckor, som mina affärer nödgade mig att stanna 
i Göteborg, såg jag nästan lika många handelsfartyg införas dit 
av kommendör Gathenhielms flotta. 

Sedan jag i början av maj återkommit till Lund, framlämnade 
jag en ansökning till konungen, som hade godheten att på den- 
samma avgiva ett gynnsamt svar. Jag är skyldig konungens minne 
det rättvisa erkännandet, att han aldrig vägrat mig något, som 
jag bett honom om, ehuru jag aldrig bett honom om något för 
min egen del. 

Vid denna tid kommo några bönder, ombud för gruvorna och 
de förnämsta orterna på landsbygden, för att lyckönska sin konung 
till hans lyckliga återkomst till sitt land. De blevo mycket nådio-t 
mottagna. Hans majestät lät undfägna dem väl och ville, att de 
skulle taga med sig stora silverbägare, i vilka han gav dem det 
bästa vin att dricka, och befallde, att man sedan skulle servera 
honom vatten, hans vanliga dryck, i andra bägare av järnbleck, 
som herr Polhem tillverkade medels en hydraulisk maskin, som 
han uppfunnit. Jag såg denna maskin några få dagar därefter 
på en resa, som jag företog till Falun; hans fabrik ligger nämligen 
blott några mil från denna stad. 2 '5 Konungen tyckte så mycket om 
dessa blecksaker, att han från sitt bord och sitt rum förvisade 
allting av silver och icke ville hava andra fat, tallrikar, skedar, 
saltkar, ljusstakar o. s. v. än de, som voro av denna manu- 
faktur eller rättare sagt aquafaktur, om det tillätes mig att 
använda ett sådant uttryck; det är emellertid riktigare, efter- 
som vattnet här gör allt och händerna endast förse maskinen 
med arbete. 

När jag uträttat vad jag hade att göra i Lund, återvände jag 
till Stockholm i augusti. Jag fick där se de nya mynttecknen, 
som då utsläpptes. Enär greve Gyllenborg och baron von Goertz 
blivit lösgivna och hemsända till Sverige genom Frankrikes för- 
medling, blev även mr Jackson försatt i frihet och återsänd till 
England. Baron von Goertz, som emellertid haft ett hemligt sam- 
manträffande med tsaren i Holland, hade uppgjort planen till 



— 176 — 



Ålandskongressen, som skulle åvägabringa en separatfred mellan 
tsaren och konungen av Sverige. Denna plan tilltalade dessa 
furstar lika mycket, som den oroade andra makter. Ministerns 
död kort efter konungens förändrade dock denna plan. 

Jag stannade i Stockholm till början av januari 1718, då en 
del ärenden kallade mig till Örebro. Jag begav mig dit, och 
sedan jag uträttat vad jag skulle, drog jag fördel av det förträff- 
liga slädföret och reste till Falun för att bese den mycket omta- 
lade koppargruvan. Jag lämnade Örebro den 2j:& på eftermid- 
dagen, tog vägen norrut och stannade en mil därifrån på en gård, 
tillhörig ombudsrådet Feif. Huset var visserligen av trä men 
ganska väl byggt, och till detsamma hörde en trädgård och ett 
orangeri, som hade sina förtjänster. Under gården hörde en 
svavelgruva och ett svavelbruk, vilka anses för de ansenligaste i 
Sverige. 216 Både ombudsrådet och hans fru voro borta, men jag 
blev väl mottagen av deras tjänare och låg där över natten. Jag 
begav mig den 2 8:e till Vedevåg, som låg på min väg och där 
herr Ehrenpreuss, som till gäster hade fru Feif och en stor sam- 
ling släktingar, mottog mig som vanligt, d. v. s. på det utom- 
ordentligaste sätt och bjöd mig kvar till den 3 o:e på aftonen, då 
jag begav mig till Linde eller Lindesberg för att där tillbringa 
natten. Jag åtföljdes av kyrkoherden i denna stad, som ligger 
omkring en mil i nordvästlig riktning från Vedevåg. Staden är 
gammal, men företer intet anmärkningsvärt. Dagen därpå, då jag 
färdades genom sydvästra Västmanland, besåg jag Ramshyttans 
bruk och gjuterier, som drivas av kyrkoherden och invånarna på 
platsen; de producera ganska mycket järn. 21 ? En halvmil längre 
bort kom jag till Stråssagruvan, som lär hava lovat mycket, 
när man började bearbeta den, men som nu blott ger helt 
litet malm, ehuru av god beskaffenhet. Därefter besåg jag 
några mil högre upp mot södra Dalarna Riddarhyttans bruk 
och gjuterier. 

Den 31 :a kom jag in i Gästrikland och fortsatte min färd 
norrut mellan flera järngruvor och mer än trettio järnbruk med 
nästan lika många gjuterier, som detta landskap har i tre eller fyra 
socknar. De, som ligga i Torsåker, anses vara trehundra år 

23 — 163226. Seigneur de la Motraye^s resor. 

— 177 — 



gamla, men vattnet har till den grad inkräktat de flesta, att man 
nödgats nedlägga dem. Man har sedan omkring trettio år till- 
baka börjat med fördel bearbeta den s. k. Stillgruvan. Göske- 
gruvan, som man börjat taga upp i grannskapet för fyrtio år 
sedan, lär först hava givit rikligt med god metall, men nedrasan- 
det av en grå och ofruktbar klippa, på svenska gråberg, har till- 
täppt dess rikaste ådror. 218 Det finnes ännu flera, kända under olika 
namn, upptagna här och där i omgivningarna för ej så länge sedan 
och med framgång bearbetade. Den rikliga tillgången på skog 
och vattenfall, båda gynnsamma eller rättare sagt nödvändiga för 
bruk och gjuterier, ersätter i viss mån bristen på fruktbarhet såväl 
i detta landskap som i det angränsande Dalarna, där det är ont 
om säd och andra näringsmedel. 

Jag ankom den 2 februari till Falun, en stad i Dalarna, angå- 
ende vars läge jag skall taga mig friheten att säga, att de gamla 
geograferna i allmänhet hava misstagit sig och till och med narrat 
de flesta nyare att begå samma misstag, nämligen att utsträcka 
Gästriklands gränser ända till sjön Siljan och i förhållande därtill 
draga tillbaka Dalarnas gräns, mellan vilken gräns och de förra 
de förlägga staden, vilken enligt invånarnas utsago ligger mer än 
sex mil inne i Dalarna i nordvästlig riktning. Jag besökte den 
2:a denna stad, som näst Stockholm är Sveriges största, men icke 
vackraste stad. Den har två ganska stora kyrkor. Den man 
kallar stadskyrkan är väl byggd, åtminstone enligt landets sätt, 
den andra är det i mindre grad. Husen äro i allmänhet låga 
och små. Staden ligger mycket vackert vid sjön Runn, i vilken 
Etån utfaller, sedan den delat staden i två nästan lika delar. 219 
Västerut höjer sig Stora kopparberget. I nordost och nordväst 
om staden ligga några kala och rätt fula berg. Dock finnas 
mellan dessa berg flera dalar med fruktbara betesmarker, gårdar 
och trädgårdar. Gående från stranden av sjön, där det hus ligger, 
i vilket jag bodde, omkring en åttondedels mil västerut, och efter 
att hava passerat mellan hyttor med alltid glödande smältugnar, 
där malmen brännes, smältes och gjutes, kom jag till gruvan, som 
först 1624 fick staden till följeslagarinna. Jag skulle också kunna 
säga, att jag kom till hela samlingen av gruvor, ty man räknar 



178 



och särskiljer med olika namn ända till sjutton, d. v. s. man delar 
gruvan i sjutton delar, emedan den har så många öppningar i 
det berg, som jag redan kallat Stora kopparberget, vilket också 
är gruvans egentliga namn. 

Den största öppningen, betecknad AAB på min pl. XII, ligger 
i mitten av dessa gruvor eller gruvdelar, såsom Långgruvan (18, 
19), Mårdskinnsgruvan (f), Skärsgruvan, Drottninggruvan (15), 
Måns Nilsgruvan (r6) etc. Skärsgruvan är den äldsta. Det 
med konst åstadkomna svalget i jorden, jag menar den största 
gruvöppningen, tycktes mig ganska mycket påminna om Vesuvius' 
krater, sådan jag såg den 171 1, både med hänsyn till formen och 
djupet, när man står på kanten och tittar ned. Den rök, som 
kommer upp ur den och från masugnarna, är icke mindre obehag- 
lig än den Vesuvius utspyr. Svavellukten orsakar dem, som icke 
äro vana vid den, ständiga nysningar. Öppningen säges vara 260 
famnar i omkrets och omkring 70 i synligt djup, men sedan lika 
mycket till i djup, när man kommer nedanför det första golvet, 
om man så får säga, i vilket finnas en mängd hål (a, b, c, d, e, 
f, g, h, i, k, 1, m, n, o, p, q, r, s, t, x, y, 14). Dessa hål hava 
olika namn liksom de många slingrarna i den stora labyrinten, 
som med ett enda ord kallas Kopparberg, såsom Regerings- 
schaktet (n), Drottning Ulrikas schakt (k) o. s. v., det första 
540 fot djupt, det andra 408. Somliga av dessa schakt bear- 
betas, andra hava blivit otillgängliga genom vattnet och genom 
jord- eller klippskred, som på ett ögonblick döda eller levande 
begrava för varje år eller rättare sagt varje månad flera arbetare, 
vilka där ofrivilligt gräva sina gravar och finna döden, då de söka 
de i dessa avgrunder gömda skatterna. En vecka före min ankomst 
hade två personer blivit krossade och tre svårt skadade. I den 
stora öppningen går man ned först på i klippan uthuggna trapp- 
steg, sedan på stegar och sedan i korgar, som äro fästa vid kedjor 
liksom ämbarna i Salberg. Denna labyrint upplyses invändigt 
endast av den eld, man där tänder. En liten underjordisk värld 
myllrar och arbetar där nere, liksom i Dannemoras och Salbergs 
gruvor, med att spränga klippan och fylla korgarna och ämbarna 
med malm. Såväl denna malm som det vatten, som sipprar fram 



— 179 — 



därnere, uppfordras med olika maskiner, som jag icke skall be- 
skriva; den märkvärdigaste och onyttigaste eller rättare sagt den, 
som aldrig varit till någon nytta men kostat över nio tusen écus, 
är uppfunnen av Polhem. 220 [Planschen] är graverad i Amster- 
dam efter en teckning av Sam. Buschenfelt. Bokstäverna a, b, 
c, d överst på planen beteckna blott den övre gruvöppningen, där 
man går ned med hjul och uppfordringsverk. De andra motsva- 
rande bokstäverna längre ned visa ej blott dessa övre öppningar, 
utan även deras inre med de kanaler (i, 2, 4, 5, 6, 10 etc), som 
sätta dessa hjul och maskiner i gång. q nederst på planen är 
det hus, som kallas Kopparbergshuset. Det är vackert och har 
ett vackert kapell. Det är i detta hus, ett slags rådhus, som stora 
rådet, bestående av sjuttiofem fullmäktige, stundom sammanträder. 
23 är direktörens hus, r gamla tingshuset, s ett hem för ålder- 
stigna, skadade eller sjuka gruvarbetare samt 20 en saluhall, där 
gruvarbetarna få köpa livsmedel till ett bestämt och lågt pris. 
Andra byggnader äro logement för gruvuppsyningsmän och andra, 
timmermäns, smeders och andra arbetares verkstäder m. m. 

Kopparbergs gruva anses för den äldsta och berömdaste kop- 
pargruvan i hela Europa. Dess upptäckt förlägges till urminnes 
tid, ty munkarna i ett berömt kloster, som fanns i staden, lära 
hava tagit med sig stadens arkiv, då de blevo bortjagade och 
skingrade av reformationen. Somliga påstå, att man börjat ut- 
skeppa koppar därifrån långt före Kristi födelse. Några hand- 
skrifter, som äro i enskild ägo, lovorda dess blomstrande tillstånd 
för omkring femhundra år sedan, men gå icke längre tillbaka. 
Gamla husgeråd och redskap av koppar, såsom jordhackor, yxor, 
spikar m. m., samt vapen av samma metall, såsom sablar, dolkar, 
knivar, hyvlar m. m., på vilka man ännu kan se prov i antikvi- 
tetskollegiet, vittna nogsamt om att denna metall här varit den 
första, som använts, och jag är böjd för att tro, att den näst 
lädret utgjort material till det första myntet i hela världen. Man 
vet av historien, att kopparmyntet började i det romerska kejsar- 
dömet under Servius Tullius' konsulat, att silvermyntet icke började 
förrän under Q. Ogulnius och C. Fabius, ungefär femhundra år 
före det puniska kriget, och guldmyntet sextiotvå år efter detta. 221 



— 180 



N:o XII. 



Jim..%.JS~~- ICZI.a 




FALU KOPPARGRUVA. 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 lä 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 II 



Enligt de räkenskaper, man har kvar i gruvkollegiet, har denna 
gruva årligen under åttio år givit ända till 20,321 skeppund 
koppar, men efter 1650 började den giva mindre. Det säges, 
att sedan trettio år tillbaka, då den var utsatt för ett fruktansvärt 
ras, som förorsakat arbetarna långvariga, farliga och fruktlösa 
mödor, den icke längre giver mer än 6,000 skeppund, ehuru det 
arbetas med mycken kraft och ihärdighet och ett större antal 
arbetare än någonsin förr användes. 222 

Jag lämnade Falun den 4:e och begav mig till Finspång, 22 3 där 
jag låg över natten hos herr Polhem. Där beundrade jag hans 
aquafakturer, om det ännu en gång tillätes mig att begagna detta 
uttryck. Fyra personer behövdes blott för att sätta i gång hans 
maskiner och instrument, som sedan smidde, formade och polerade 
de olika slagen av kärl, som konungen hade föredragit framför 
silverkärl, och fabrikationen försiggår lika snabbt och bra, som 
om trettio personer arbetade med sina händer. Jag begav mig 
sedan till Gävle, en ganska stor stad, som ligger omkring fem 
mil därifrån vid stranden av Bottniska viken och nästan vid dess 
början. 

Denna stad är ganska vackert belägen längst inne i en bukt 
av Bottniska viken, där de största fartyg kunna ankra. En liten, 
mycket fiskrik å, som utfaller i denna bukt, rinner genom staden 
och flyter alldeles förbi Järnvågen. Denna är en stor och vacker 
byggnad, som omsluter ett rymligt, fyrkantigt torg. Den är i sitt 
slag icke blott den största och vackraste i Sverige utan även den 
modernaste. 22 * Där finnas utom vågarna åtskilliga magasin för järn, 
koppar m. m., vilkas ingångsportar äro valv anordnade med myc- 
ken symmetri och mestadels avstängda med järnbalustrader, som 
taga sig mycket bra ut, samt vidare kontor och rum, som bilda 
ett slags galleri. Staden har två kyrkor, en mängd vackra hus 
samt ett slott i gammal stil, vilket allt gör den till en ganska 
vacker stad. General Hamilton, som för kort tid sedan blivit 
landshövding över Gästrikland, Härjedalen, Jämtland och Ångerman- 
land, bodde där. Jag gick att uppvakta honom och blev mycket 
artigt mottagen. Vi samtalade ganska ogenerat om fälttåget i 
Norge och om vad som försiggick i Lund. Han bjöd mig att 

— 181 — 



ligga hos honom, och jag reste dagen därpå på eftermiddagen 
till Stockholm. Jag satte mig icke i släden förrän vid sextiden 
på aftonen, reste hela natten, som var mycket ljus, utan att stanna 
någonstädes annat än för hästombyte, och kom vid åttatiden på 
morgonen till Uppsala, tio mil från Gävle. Där vilade jag mig 
några timmar och besökte herr Benzelius, som bjöd mig på mid- 
dag. Den serverades före klockan tolv, ty jag hade sagt honom, 
att jag var ivrig att fara vidare, och vid sextiden på aftonen kom 
jag till Stockholm. 

Som emellertid min nyfikenhet icke kunde finna sig tillfreds- 
ställd med vad den redan ingivit mig och förmått mig att före- 
taga, födde den hos mig en plan att besöka Lappland. Vissa 
affärer gjorde emellertid, att jag måste till början av april 1 718 
uppskjuta att sätta denna plan i verket. 



182 



X. 

{Orig. II: 16.) 

< :P Hpr R ^> 1 i K L f PPl J and m bortom Torne träsk - Notiser om lapparnas religion, 
mema Skunnigh J™. T " * "*" °* ^ UPP ' ^ """• *"' "* 

Knappt hade jag fått vila mig litet efter de många färder, 
jag sedan 1716 företagit till olika landskap, städer, gruvor, 
bruk m. m. i Sverige för att där göra de iakttagelser, jag 
har framlagt, förrän kunglig sekter Klinkowström frågade mig, 
om jag fortfarande var besluten att, såsom jag antytt vara min 
avsikt, även företaga en resa till Lappland, i vilket fall han erbjöd 
mig sitt sällskap.»* Jag gick in härpå utan att låta mig bestäm- 
mas av annat än min vetgirighet. Vi utsatte vår avresa till den 
5 april L1718], men lämnade icke Stockholm förrän den 7:e i 
samma månad. I stället för att taga raka vägen genom Upp- 
land, Gästrikland och östra Hälsingland och sedan fortsätta norrut 
längs Bottniska viken togo vi till en början en stor avväg åt 
sydväst genom Fjärdhundraland, Västmanland, Närke och Värm- 
land, genom vilka landskap vi färdades än i vagn, än till häst; 
den tid då man kunde färdas i den lika behagliga som snabba 
släden var nämligen överallt redan förbi, och vägarna voro myc- 
ket dåliga. Vi kommo icke förrän den I2:e till Karlstad. Vi 
styrde vår färd norrut genom Dalarna. I detta landskap började 

— 183 — 



vi att med den snö, som där ännu täckte marken, och den is, som 
ännu låg på sjöar och floder, återfinna vintern, som vi förlorat, 
när vi lämnade Stockholm. Vi reste genom Österdalarna utan 
att där se annat än en mängd skogar, berg och klippor, några sjöar 
och floder med en och annan by på sina stränder samt barkbröd, 
invånarnas vanligaste föda. 

Den iy:e kommo vi in i Härjedalen, vilket landskap fordom 
lär hava hetat Ridgothie. 226 Det är beläget mellan 62:a och 631c 
breddgraden, 35:e och 36:e längdgraden. Några författare här i 
landet härleda dess nuvarande namn från Heriulf, en av de forna 
konungar, som regerade över det såsom sitt rike, andra däremot 
av Härjeå-dalen, förr en ödemark och tillflykt för endast de 
vilda djuren, nu genom nedhuggande och svedjande av skogen 
förvandlad till den fruktbaraste delen av landskapet, i synnerhet 
i fråga om ängar och betesmarker, som finnas företrädesvis kring 
Härjeån, vilken rann genom denna ödemark. Ungefär liknande 
företräden har landskapet även på stränderna av sina sjöar, Härje- 
sjön, Hundsjön, Valsjön, och kring flera åar och älvar. Den an- 
senligaste av alla dessa älvar är Ljusnan, ryktbar i sagan, enligt 
vilken den var den äldsta av tre nymfsystrar, vilka för en mel- 
lan dem uppkommen tvist, på vilken jag icke anser nödigt att 
närmare ingå, blevo förvandlade till tre floder. Denna började 
sitt lopp, tillägger sägnen, mellan, de berg, som här skilja Norge 
och Sverige, och fortsatte att lugn och klar rinna fram såsom än 
i dag genom Härjedalen och Hälsingland ända till Bottniska viken, 
den andra, som hette Ljungan, styrde av motsatt böjelse eller av 
en mellan systrar synbarligen redan ganska vanlig antipati sin 
färd mot Norge; den tredje, Glommen, sökte avlägsna sig från 
dessa båda och gick därför, såsom den ännu gör, genom Jämtland 
och Medelpad. 

Lämnande Härjedalen den 2 2:e, kommo vi framemot aftonen 
in i Jämtland och tillbragte natten på den första gästgivargården. 
Den 23:6 foro vi på släde över flera floder och sjöar och tillryggalade 
fyra till fem svenska mil på den sjö, som landskapets invånare 
kalla Storsjön, tolv mil lång och sex mil bred, så vitt jag vet 
icke omnämnd av hydrograferna. Vi foro sedan över tre eller 



— 184 



fyra andra, mindre sjöar samt två strömmar, den första kallad 
Kvitsleströmmen och den andra Mörsilströmmen. Sedan vi farit 
över den sistnämnda, sammanträffade vi med generalmajor Horn, 22 ? 
som var på väg för att utdela några befallningar till garnisonerna i 
Järpskansen och Duvedskansen, två små befästningar på gränsen, 
med vilka min reskamrat hade sin herre konungens befallning 
att upprätta mera regelbunden förbindelse än förut, enligt en av 
baron von Görtz uppgjord plan. Vi lågo över natten i Mörsil, 
en ganska ansenlig by på stranden av samma vattendrag, som 
giver den sitt namn eller som tager dess. 

Dagen därpå, den i^-.e, fortsatte vi får färd, gynnade av över 
femton sjöar och minst lika många floder och av gott före en 
fjärdingsväg, sedan åkte vi på isen av Undersjön, som är nära två mil 
läng. 22 En halv mil längre bort kommo vi till Kallströmmen, på vars 
östra strand vi stannade vid en liten befästning, som jag redan 
omnämnt, Järpskansen, där vi åto middag. Medan därefter her- 
rarna Horn och Klinkowström uträttade sina ärenden, roade jag 
mig med att taga befästningen i betraktande, och jag fann hos 
den intet märkvärdigare och fördelaktigare än dess belägenhet, 
så gynnsam för försvaret av nodövergången. Vattenståndet var 
för tillfället mycket lågt, men flodbädden är ganska djup och otn- 
gives här och där av rätt höga berg. Byggnadssättet föreföll 
mig primitivt och gammaldags. Garnisonen utgjordes blott av 
femtio till sextio man. 

Vi foro sedan över floden på en omkring åttio steg lång 
träbro och åkte vidare på snön tre kvarts mil. Vi foro på isen 
över Aresjön, i vilken den nu likaledes isbelagda Duvedsälven 
utfaller, och vi kommo mellan klockan 3 och 4 till Duveds skans, 
som ligger på dess östra strand och är benämnd efter den. Denna 
älv kommer från trakten av Trondhjem eller Nidaros i Norge, som 
ligger blott sju å åtta mil från nyssnämnda befästning. Befäst- 
ningen, som är ganska väl skyddad med skanskorgar, hade en 
något större besättning, men eljest intet företräde framför den 
förra. Enär vi ej längre funno några vägar för att fortsätta en- 
ligt vår uppgjorda plan till Umeå, med vilken stad min reskamrat 
sade sig hava konungens befallning att upprätta förbindelse enliot 

24 — 163226. Seigneur de la Motraye's resor. 

- I85 - 






baron von Görtz' nya förslag, beslöto vi att vända om i sällskap 
med general Horn, som inbjöd oss att komma till Frösöhov, där 
han bodde. 229 Det låg omkring nio mil från Duveds skans och 
på östra stranden av Storsjön. 

På natten regnade det mycket, varför vi stannade i Mörviken, 2 3° 
en liten by en mil från den skans vi lämnat och belägen vid 
foten av ett högt berg, Åreskutan, som ger hälften av sitt namn 
åt Åresjön och på vilket flera älskare av det underbara på fullt 
allvar tro att Noaks ark vilat. De stödja sig härvid på Olov 
Rudbeck, som skrivit, att man på detta berg funnit åror och 
fartygsspillror, som torde hava blivit ditförda av syndaflodens 
vågor och av vilka berget fått sitt namn. 

Samme författare har frikostigt eller poetiskt tillerkänt Jämt- 
land äran att hysa Pluto och hans hov, ehuru, med all respekt 
för hans alstringsrika fantasi, han dock skulle kunnat fördelaktigare 
och mera i överensstämmelse med gudens namn, som kommer 
av det grekiska ordet för rik, förlägga honom till gruvorna i 
Sala, Falun och Dannemora eller till något på gruvor rikare 
landskap än detta, som blott äger en, Oldfjälls silvergruva, 
i vilken man lär hava funnit några silver- och kopparådror, men 
som man dock upphört att bearbeta/3 1 

Sedan vi dagen därpå, den 2 5=e, åter färdats över de redan 
nämnda sjöarna och floderna, kommit till Storsjön och åkt om- 
kring fem mil på den med en otrolig hastighet, anlände vi vid 
sjutiden på aftonen till Frösöhov. Vi blevo där mycket väl mot- 
tagna och lika artigt bemötta som vi blivit inbjudna. Det är en 
av dessa under Karl XI till kronan indragna byggnader, som 
jämte några åkrar, ängar och skogar eller andra inkomstkällor 
anvisas åt högre officerare såsom ett hedersamt och säkert leve- 
bröd. Bland annat tog jag där i betraktande de skidor eller medar 
för att glida på den frusna snön, som vi hade lagt märke till redan i 
Dalarna, där man huvudsakligen betjänar sig av dem för att jaga 
de vilda älgarna och renarna. Det är en sorts träskridskor, med 
vilka de som äro skickliga i deras användning, efter vad man 
försäkrat mig, kunna upphinna även de djur, som anses springa 
fortast. Vår värd visade oss sådana, som voro undertill fodrade 



— 186 — 



v&SSf 



- -•^ f *~ 



med älghud, och han sade oss, att det var de bästa. Har man 
icke älghud, måste det vara någon annan sorts skinn med kort 
och slätt hår och fastsatt så, att håren vetta bakåt och hindra en 
att ofrivilligt rygga eller glida baklänges samt hjälpa en att stanna, 
om man så vill, då man går uppför en sluttning. Jag mätte dem 
och fann, att den längsta var aderton handsbredder i längd och 
den kortaste tretton, ty den ena, den man fäster vid högra foten, 
måste vara längre än den andra. 232 Vad bredden beträffar var den 
lika med fotsulans. Man sticker in foten alldeles mitt på skidan, 
och skidåkaren har i handen en stav, som kallas »prick» och som 
nedtill är försedd med en trätrissa av en hands storlek, för att 
den icke skall sjunka ned i sjön. Skidåkaren stöder sig då och 
da på den, eller också begagnar han sig i stället för prick av 
sin båge, som i ena ändan har en liknande trissa. Det lär vara 
lapparna, som uppfunnit dessa skidor. Det var med tillhjälp av 
sådana, som en liten avdelning svenskar vintern förut från Duveds 
skans gav sig in i Norge och tillfångatog fjorton danska soldater 
och en kapten. Vi lämnade Frösöhov den 2j:e på eftermiddagen, 
inbjudna att äta kvällsvard och ligga över natten hos en befall- 
ningsman Alander två mil därifrån, men på den väg vi hade att 
färdas. 

Den 28:e kom kyrkoherden i Brunflo för att bedja oss intaga 
vad han kallade en liten herdemåltid i hans hem, en fjärdingsväg 
längre bort, men fortfarande på vår marschroute. Vi avböjde 
detta, dock så att vi, som skulle färdas fram mellan hans kyrka 
och prästgården, lovade honom att komma in till honom. Vi 
åto middag hos förutnämnde befallningsman, som bad kyrkoher- 
den stanna och äta med oss. Jag inlät mig i samtal med denne 
prästman, vars namn var magister Bidenius Renhorn. 233 Han talade 
latin med stor lätthet, vilket jag just icke funnit allmännare vara 
fallet bland prästerna, i synnerhet på landet. Han sade mig, att 
han hade varit något i Lappland. Jag gjorde honom åtskilliga 
frågor om detta land, och han besvarade dem på ett mycket 
förbindligt och ganska tillfredsställande sätt, åtminstone beträffande 
det han sett. Det var icke så mycket, ty han hade icke varit 
långt. Han kände mindre till landet än dem av dess invånare, 

- 187 - 



1 



som om vintern komma ned till Bottniska viken. Han sade mig, 
att det var omkring fyrtio eller femtio lappfamiljer, som på vin- 
tern kommo och slogo läger här och där omkring Storsjön, men 
att de nu redan begivit sig bort för att icke, överraskas av värmen, 
som är fiende till deras renar. De drogo sig nu in bland Norges 
berg, så att de voro svenskar på vintern och norrmän på som- 
maren. Han försökte, sade han, att bibringa dem insikt i den 
kristna religionen, men han märkte blott alltför väl, att de tänkte 
mer på sina renar än på sina själar. Han tillade, att det också 
fanns några lappar i Härjedalen. Han reste i förväg för att in- 
vänta oss i sitt hem i Brunfio, en liten by med en kyrka. Vi 
skildes åt framemot aftonen efter att hava intagit en liten kall 
måltid, dock uppvärmd med några glas vin och ett förträffligt öl, 
och fortsatte vår resa än i vagn, än till häst och sällan i släde, 
enär vägarna voro mycket illa åtgångna av regnet, som med korta 
uppehåll fallit, sedan vi lämnade Duveds skans. Den 2c>:e vid 
tiotiden på aftonen kommo vi in i Medelpad. 



Vi anlände den 30:e på förmiddagen till Sundsvall, Medelpads 
förnämsta stad, belägen vid ändan av en lång vik av Bottniska 
havet, nog djup för dess handelsfartyg, med vilka den utskeppar 
en del järn, timmer, harts, smör och fisk. Den är helt och hållet 
byggd av trä, även kyrkan. 

Man berättade oss, att lappar under vintern plägade visa sig 
i stadens omgivningar, men nu hade de redan försvunnit. Vi 
stannade i Sundsvall blott för att äta middag och byta om hästar 
och lämnade sedan staden vid tvåtiden på eftermiddagen. Några 
mil längre bort kommo vi in i Ångermanland, genom vilket land- 
skap vi färdades dels i släde eller vagn och dels till häst, allt- 
eftersom vi funno vägarna mer eller mindre farbara. När vi passerade 
Ångermanälven, som giver detta landskap sitt namn (åtminstone efter 
den allmännaste uppfattningen), hörde vi, att under den strängaste 
vintern lappar plägade slå läger på dess stränder; före vinterns 
slut drogo de sig sedan liksom de andra upp bland de svenska 
och norska fjällen. Detta landskap och de fyra, jag sist nämnt, 
samt ett femte, som kallades Umeland, beläget på vår väg norrut, 



188 — 



sägas fordom hava utgjort vad de gamle kallade Jotunhem. Ånger- 
manland har en mängd goda hamnar, höga och täta furuskogar, 
mycket litet ängsmark och ännu mindre åkerjord. Det säges 
fordom hava varit det förnämsta tillhållet för de sjörövare, man 
kallade kapare, ett namn som enligt några är att härleda från 
de gethudar {capra, get), vari de klädde sig. De kunna själva 
hava givit anledning till fabeln om satyrerna, om lapparna icke 
gjort det före dem. Sjörövarna hade lätt att gömma sig med 
bytet i dessa skogar och bland dessa berg, där flera av naturen 
eller med konst urholkade grottor erbjödo synnerligen frestande 
tillhåll. 

Olov Rudbeck liksom andra nordiska författare anse, att sjö- 
rövenet, vilket såsom jag redan sagt hos de gamla nordborna 
var ett ädelt yrke, först uppkommit i Skandinavien. Rudbeck 
kallar sjörövarna på den tiden »ulvar» och ställer dem under led- 
ning och skydd av Jupiter Licaeus. 

Den vidskepliga traditionen har gjort även detta landskap till 
ett hemvist för flera nymfer. Den har bland annat under en sådan 
ställt en i Sånga socken belägen källa, 234 vars vatten ansågs bota 
alla slags sjukdomar, så att blinda, halta och lama, då de tvät- 
tade sig i det, återfingo synen och sina lemmars bruk och till 
bevis, att de blivit botade, kvarlämnade sina kryckor jämte små 
presenter till nymfen. Denna källa har nu för tiden blivit vatt- 
ningsställe för boskapen och botar ej längre för annat än törst. 
I Nordingrå socken i samma landskap finnes också en annan 
källa, om vars vatten vidskepelsen intet haft att säga, men i 
vilken skomakarna allmänt och helt naturligt färga sitt läder, ty 
vattnet är svart som bläck. Vi funno vägarna och hästarna så 
dåliga, att vi icke förrän den 5 maj kommo till det ryktbara 
Skuluberget, omkring tjugofem mil ovan Sundsvall. Nära top- 
pen av detta berg finns en grotta, som skulle ha kunnat vara 
någon sjörövares kula och förrådsrum och dit vidskepelsen förlagt 
andar, som den här kallar bergtroll. När framlidne konung Karl XI 
på sin resa till Torneå kom här förbi, lär han bland andra säg- 
ner om denna grotta hava hört berättas, att en viss präst, mäster 
Andreas, som haft djärvheten att gå in i den, blivit så illa åt- 

— 189 — 




i 



gången av trollen, att han efteråt avled. Konungen, som utan 
tvivel ville bota folket för denna inbillningssjukdom, skickade en 
soldat upp till grottan, och denne rapporterade vid sin återkomst, att 
han där varken funnit människor eller andar utan endast ett stort, 
tomt rum. Hans rapport har emellertid icke bragt folket på 
andra tankar, utan man tror alltjämt där i trakten, att grottan 
är tillhåll för bergtrollen, och till stöd för denna uppfattning säger 
man, att trollen icke visa sig för vem som helst. Vi brydde oss 
icke om att bese grottan, utan fortsatte vår färd, som nu gick 
ganska fort, ty föret var bra häruppe, och den 6:e på förmid- 
dagen kommo vi in i Umeland eller såsom det nu för tiden kal- 
las Västerbotten. Gränsen mellan detta landskap och Ångerman- 
land utgöres av den lilla Vitälven, 235 som rinner fram omkring sex 
och en halv mil norr om det berg jag nyss nämnde, och vi an- 
lände före klockan fyra på eftermiddagen till Umeå, omkring tre 
mil längre upp. Det är huvudorten och den enda staden i Ume- 
land, ett landskap som efter dess forna gränser betraktat jämte 
Ume lappmark endast utgör en fjärdedel av Västerbotten. 

Staden ligger på norra stranden av Umeälven, vilken vi funno 
ännu isbelagd. Den giver sitt namn åt såväl staden som Ume 
lappmark. Umeå hade blivit nedbränt av ryssarna några år förut, 236 
och man redde sig till att återuppbygga staden. (Den har ännu 
en gång liksom de angränsande byarna blivit bränd och plund- 
rad av samma fiender år 1720.) Vi blevo där mycket artigt mot- 
tagna av herr generalmajoren och landshövdingen Cronberg, 237 som 
till residens hade ett stort och mycket enkelt trähus, uppbyggt 
på ruinerna efter det, som bebotts av hans företrädare, de forna 
landshövdingarna över Västerbotten, vilket landskap sträcker sig 
från den lilla älv jag nämnde, till Torneå och omfattar Ume, Pite, 
Lule, Torne och Kemi lappmarker. Denna senare hör naturligare 
till Österbotten, men man har, av skäl som jag icke erfarit, lagt 
den under Västerbottens styrelse. Vi stannade där till den io:e, 
och herr Klinkowström återvände av skäl, som jag är lika litet 
angelägen att erfara som att omtala, den rakaste och kortaste 
vägen till Stockholm, dit emellertid mitt begär att se vad jag kan 



190 



av världen, innan jag lämnar den, icke tillät mig att återvända 
utan att hava fullbordat den resa jag påbörjat. 

Jag reste den i2:e från Umeå, försedd med rekommendations- 
brev av herr Cronberg och order till befallningsmännen i Torneå 
och de andra trakter, genom vilka jag skulle färdas, att skaffa 
mig tolkar och annan nödig hjälp för fortsättandet av min resa. 
Jag fann vägarna så goda och fick så kraftiga och snabba hästar, 
att jag före midnatt kom till en stor by kallad Skellefteå,^ 8 fjorton 
mil ovan Umeå. Den ligger på norra stranden av älven med 
samma namn, vid ändan av en mer än milslång vik, i vilken 
älven utfaller och blandar sitt vatten med Bottenhavets. Där 
fiskas litet lax och en mängd annan fisk, men vilken är särskilt 
berömd för mängden och kvaliteten av den strömming, som där 
finnes. Det är en sorts små sillar eller sardiner, och de som fiskas 
där gälla för de bästa och förekomma i större myckenhet än på 
något annat ställe i Bottenhavet, i vars handel de spela en be- 
tydande roll. 

Sedan jag där tillbragt natten, begav jag mig åter på väg 
den i3:e och anlände tidigt på eftermiddagen efter åtta mils färd 
till stranden av Piteälven. Den var ännu isbelagd, men isen 
hade efter vad jag hörde sägas börjat spricka på flera ställen, så 
att den icke längre bar slädar. Jag körde emellertid över den 
med min utan att förmärka någon fara. Jag använde återstoden 
av^ den dagen och en del av den följande till att taga i skär- 
skådande gamla och nya Piteå, vilka liksom Pite lappmark hava 
sitt namn av älven. Jag fann den förra stadens 2 ^ läge ganska 
vackert genom grannskapet av älven och några åkerfält och 
ängar, men lika obekvämt med hänsyn till handel — inga större 
fartyg kunna gå in där — som den senare i detta avseende lig- 
ger bekvämt och fördelaktigt en halv mil längre ned, just vid 
mynningen av samma älv och tillgänglig för de största fartyg. 

Den H:e fortsatte jag min resa och kom mot aftonen till 
stranden av Lule älv, fem mil längre upp. Jag steg ur släden 
och gick till fots över älven, vilken liksom Pite älv är ganska 
rik på fisk, i synnerhet lax. Den femtonde tillfredsställde jag min 
nyfikenhet beträffande den gamla och nya staden med samma 



191 



namn. Den förra 240 tycktes mig äga alla behag i fråga om läge, 
som jag konstaterat hos gamla Piteå, ja, i än högre grad, ty 
den har i närheten en stor, fiskrik sjö, Kerwick, 241 som den andra 
icke har. Men det är också flera olägenheter, enär endast små 
båtar kunna gå dit upp på älven och staden dessutom ligger 
omkring fem fjärdingsväg från havet. Den senare har däremot 
vid mynningen av samma älv allt vad den behöver, liksom nya 
Piteå. Alla dessa fyra städer förete intet anmärkningsvärt i fråga 
om boningshus och andra byggnader. De äro helt och hållet 
byggda av trä, utom kyrkorna i gamla Piteå och Luleå, som äro 
av sten och mycket enkla, i romersk korsform. I sakristian till 
gamla Luleå kyrka visade man mig ett torkat abborrhuvud, som 
bevarats för sin ovanliga storleks skull. Detta huvud är mer än 
en tvärhand långt och nästan lika brett. Den abborre, det till- 
hört, hade fiskats i den av mig omtalade sjön. 

Den i6:e övergick jag, ävenledes till fots, en annan isbelagd 
älv, tre mil högre upp, känd under namnet Råne älv, vilket namn 
den förlänar en stor kyrkoby, belägen på dess norra strand. I 
denna by föddes en äventyrare vid namn Nicolaus Örn, som 
genomfarit hela det kristna Europa under namnet prinsen av 
Lappland, imponerande på lättroget folk och dem som beundra 
det som är långväga ifrån eller nytt. 242 

Den iy:e övergick jag på samma sätt omkring sex mil längre 
bort Kalix älv, som likaledes giver sitt namn åt en annan kyrkoby, 
vars kyrkoherde, herr Waltier, 24 3 som jag hade lärt känna i Bender 
fem eller sex år förut, visade sig ytterst förekommande mot mig, 
bjöd mig på kvällsvard och nattlogi och icke lät mig fortsätta 
min resa förrän följande dag på eftermiddagen och sedan jag 
lovat honom att ägna honom två dagar vid min återkomst från 
Lappland. Han sade mig bland annat, att fadern till den nyss- 
nämnde prinsen var en hederlig skomakare, som gick från by till 
by för att laga gamla skor och stövlar och nu sedan några år 
blivit en av hans församlingsbor. Dessa båda byar hava genom 
sitt från havet avlägsna läge att kämpa med en del olägenheter i 
handelsavseende liksom de ställen jag förut nämnt. 

Den i9:e anlände jag efter sju mils resa till Torneå, där jag 



192 



beslöt stanna, tills isen, som nu började brista, skulle på allvar 
gå bort, så att jag kunde fortsätta min färd i båt. Det fanns 
nämligen ej längre några vägar eller något sätt att färdas land- 
vägen ovanför sistnämnda stad, och isen var alltför svag, för att 
jag skulle kunna fara på släde. Jag betraktade den mark, på 
vilken staden stått, 2 ** ty man kan nu säga liksom om Umeå och 
de andra av ryssarna brända orterna: Nunc seges est ubi Tröja 
futt. Jag fann blott dess träkyrka, som ryssarnas eld har skonat, 
eller rättare sagt som räddats genom sitt avstånd från de brin- 
nande husen, samt några magasin och ett par tre mindre hus 
av samma byggnadsmaterial, vilka man sedan återuppbyggt. Det 
är en liten, men vacker ö, som älven bildar, när den delar sitt 
vatten i två fåror och sedan åter låter det flyta samman till en 
enda för att en mil längre ned utfalla i Bottniska viken. Denna 
stads invånare äro spridda här och där i flera små angränsande 
byar och lida liksom invånarna på de andra nämnda orterna av 
den olägenhet avståndet från havet medför. Dessa såväl som de 
andra handla förnämligast med salt lax, en fisk som det finns 
gott om i denna älv, samt med gäddor och med några andra 
fisksorter, torkade av lapparna, som icke begagna något salt, 
eller av finnarna, av vilka handelsmännen köpa den jämte en 
myckenhet hudar av ren och andra djur, för att föra till Stock- 
holm. En mängd hus, mest tillhöriga finska fiskare, ligga på 
flera ställen utefter samma älv ända till sexton eller aderton mil 
ovanför Torneå. Denna älv är den fiskrikaste av alla jag hittills 
nämnt. På dess stränder liksom på de andra älvarnas ser man 
ännu några åkerfält, gjorda odlingsbara med konst, men så små 
och så få, att den säd, som frambringas där och på de andra 
fruktbara ställena i Västerbotten, räcker till bröd blott åt några få 
familjer, och på samma sätt är det i Ångermanland. De flesta 
invånarna i Västerbotten och Ångermanland ävensom en god del 
av folket i de fyra andra nämnda provinserna baka sitt bröd av 
tallarnas och granarnas bark, och därvid tillgår på följande sätt. 
De skrapa och borttaga det yttre hårda barklagret på dessa 
träd, taga sedan den vita, feta och mjuka barken därinunder 
torka den, mala den med vattenkvarnar eller handkvarnar, och 

25 — 163226. Seigneur de la Motraye's resor. 

~ 193 — 




1 



* 



sedan den blivit ett slags mjöl, knåda de den till deg och baka 
därav som av vanligt mjöl. Några sätta därtill en sorts ört, som 
på deras språk kallas missne 2 45 och växer ganska allmänt på älv- 
stränderna eller i grunda vattensamlingar; den torkas och males 
till mjöl; eller också tillsättes frö av en sorts vild havre, som de 
finna på några ställen i skogarna. Man plöjde nu och besådde 
samtidigt de åkrar i närheten av Torneå, från vilka snön gått 
bort, såsom jag förut sett här och där mellan Umeå och sist- 
nämnda stad. Jag märkte emellertid intet vårtecken. Träden 
voro med undantag av furorna och granarna, som ständigt äro 
gröna, ännu alldeles kala. 

Snön täckte ännu nästan överallt marken. Älven var isbelagd 
trots solen, som redan börjat förjaga natten från denna hemisfär, 
såsom den gör varje år under en månads tid. Sedan emellertid 
isen gått upp mitt på älven, där strömmen var stridast och fått 
förstärkning av smälta snömassor, och sedan isflaken försvunnit 
den 24:e, skaffade jag mig en tolk, hyrde en båt och två karlar; 
jag bytte om roddarna så ofta jag kunde under resan. De ström- 
drag, mot vilka vi måste ro, voro så snabba och starka, att vi icke 
kommo till Över-Torneå förrän den 25 :e på kvällen, sex mil ovanför 
Torneå. Det är en liten by med en mycket illa byggd kyrka 
och den sista socken man träffar på, då man beger sig till Torne 
lappmark. Kring den lilla dåliga stenkyrkan ligga några hus, 
av vilka endast kyrkoherdens förtjänar att så kallas. Vi lämnade 
Över-Torneå den 26:e efter att hava bytt om roddare. Vi hade 
hela tiden att strida mot nya strömdrag och forsar. För somliga 
av dessa kunde man icke komma upp med båten, utan vi blevo 
tvungna att gå i land och draga båten förbi den. Vi kunde icke 
förrän den 3o:e komma till Kengisforsen, omkring tolv mil längre 
bort. Som man icke kunde ro uppför denna fors, gingo min 
tolk och jag i land, och sedan jag betalat roddarna, gingo vi till 
fots till Kengis bruk. Detta bruk är beläget så fördelaktigt det 
kan vara för att på de hjul, som driva dess bälgar och tunga 
hammare, få så mycket vatten från nyssnämnda fors, som det be- 
höver. Det hade fem år förut 246 blivit plundrat av mordbrännarna 
från Torneå, som begivit sig ända dit på isen. Det nedlades kort 

— 194 — 



därefter liksom de koppar- och järngruvor, som sände det sina 
metaller att gjutas eller smidas. Det håller nu på att förfalla, enär 
ingen underhåller det. Där fanns ännu en inspektor vid namn 
Lars Sandel, som, då han icke erhöll några penningar till brukets 
underhåll, måste sorgsen och overksam åse dess förfall. Han 
levde av det han sparat, innan bruket nedlades, samt av sitt fiske, 
såsom en skrivare också gjorde. Brukets hus och några stugor, 
bebodda av gjutare och smeder, som nu blivit fiskare, voro ännu 
i gott stånd. Inspektören erbjöd mig mycket vänligt att ligga 
hos honom, sedan han till kvällsmat bjudit mig på förträfflig färsk 
lax. Men som han sade mig, att man där redan började se 
solen över horisonten vid den timme, vi kalla midnatt, gick jag, 
innan jag begagnade mig av den erbjudna nattvilan, för att åt 
mig utse en höjd, därifrån jag kunde iakttaga denna himlakropp, 
och jag kunde av densamma, då den stod lägst, se ungefär så 
mycket man kan se av nymånen på det andra dygnet, utan att 
den försvann mera under horisonten. I ett nu liksom svingade 
den sig upp och började lysa med ny glans. 

Till Kengisbruket men ej längre kom biskop Bilberg, som 
skrivit De sole mocciduo. 2 ^ 1 Han hade begivit sig på väg med 
Karl XI:s befallning att tränga fram så långt han kunde, men 
han trodde sig icke kunna eller vågade icke framtränga längre 
för forsarnas skull. 

Den i:a tog jag en ny båt och nya roddare omkring två 
hundra steg ovanför Kengisforsen, och vi kommo vid fyratiden på 
eftermiddagen till det ställe omkring fem mil ovanför Kengisbruket, 
där Lainioälven bildar ett Y med Torneälven, begravande i dess 
sköte sitt namn och sitt vatten, och vi rodde sedan uppför den 
strida Torneforsen, som är en kvarts mil lång. En del av dess 
vatten drev fordom hjulen vid en masugn, benämnd Nya mas- 
ugnen och hörande till den järngruva, som är känd under nam- 
net Junosuandogruvan och ligger två och en halv mil högre upp, 
men i skogen. 

Jag slog in på den väg, som leder till denna gruva, fem fjär- 
dingsväg ovanför nyssnämnda masugn, och gick att bese den, var- 
vid jag fick göra en omväg på ytterligare fem fjärdingsväg. Jag 



195 



■ 



I 



såg här och där i skogarna långa stänger, uppställda så att de 
bildade sockertoppar, och min vägvisare sade mig, att det var 
stommarna till lapparnas tält; han tillade, att de kommo och 
bodde i dem om vintern och då täckte dem med en sorts grovt 
tyg, som kallas kran, 2 * 8 såsom jag skall beskriva, när jag kommer 
till lapparna. Marken under träden var beväxt med en sorts röda 
bär, som till färg, storlek och smak ganska mycket påminna om 
röda vinbär; de hava gröna blad, som rätt mycket likna bux- 
bomens. Svenskarna och norrmännen, de enda, hos vilka jag 
sett dessa bär, kalla dem lingon, och deras botanister kalla växten 
på latin Vitis idcea semper virens fructu rubro. Dessa bär 
börja mogna på hösten. Vintern, som gått över dem och hållit 
dem täckta med snö, som just nu smält, åtminstone på de 
för solen mest utsatta ställena, hade mildrat deras naturliga syra 
och gjort dem ganska behagliga i smaken. Jag stannade då och 
då för att läska mig med dem. 

Jag anlände till Junosuando gruva mellan klockan elva och 
tolv på natten, om man så får säga, då det icke var någon 
natt, och sedan jag vilat mig litet, gick jag ut för att uppsöka 
någon höjd i närheten, från vilken det lämpade sig att iakttaga 
solen. Omkring tre kvarts timme senare såg jag solen, som då 
var ^ så långt nere den gick. Jag såg litet mer av dess skiva, 
än jag sett i Kengis, och efter att hava sett den ånyo börja sitt 
lopp med samma ansatsrörelse, som jag iakttagit vid Kengisbru- 
ket, beslöt jag mig för att sova någa timmar. Min vägvisare 
förde mig då till en gammal gumma, som han kände. Hon sade 
sig vara änka efter en av dessa valloner, som så mycket bi- 
dragit till att försätta de svenska gruvorna i det skick, i vilket 
de nu äro. 

Jag steg upp klockan fem på morgonen och besåg järngru- 
vorna. De äro mycket långsträckta och slingrande för att följa 
malmådrorna, som äro mycket rika, men icke gå så på djupet 
som i Dannemora. De äro ännu i så gott stånd, att det blott 
fattas arbetare för att bearbeta dem och någon som avlönar dessa 
arbetare. Jag kan icke säga detsamma om Gamla masugnen, som 
ligger invid dem, eller om den hammare, som krossar malmen, 

— 196 — 



sedan den blivit bränd, ty den förras bälgar och hjul och den 
senares hjul och andra maskinerier äro förstörda. Men man har 
icke på länge haft något behov av att reparera dem, ty den nya 
masugnen har allt i bästa skick och dessutom ett mycket fördel- 
aktigare läge vid den aldrig sinande fors, varom jag talat; den 
gamla hade blott en liten bäck till drivkraft för sina hjul. Arbe- 
tarnas hus äro ännu beboeliga och till största delen även be- 
bodda, ty de som stannat kvar livnära sig med fiske. 

Sedan jag tillfredsställt min nyfikenhet, vandrade jag tillbaka 
till min båt. Vid elvatiden kom jag till det ställe, där den låg, 
och efter att hava ätit en bit mat på älvstranden satte jag mig 
äter i båten. Vid tretiden på eftermiddagen såg jag, att himlen, 
som hela tiden varit klar, nu var molntäckt och mörknade mer 
och mer. Detta mörker skingrades först genom ett tätt snöfall, 
som fortgick i tio timmar, och efter detta snöfall följde en stark 
frost, som mellan klockan två och tre på morgonen den 3 :e över- 
drog älven med ett tunt istäcke, nämligen på de lugnaste och 
for solstrålarna skyddade ställena av vattnet. 

Sedan vi den 4 :e kommit i höjd med Svappavara, koppar- 
gruvor med några järnådror, belägna ungefär på samma avstånd 
frän älvstranden som Junosuando fast nio mil högre upp, begav 
jag mig dit med en av mina roddare, som påstod sig känna 
vägen och var bättre fotgängare än min tolk. I stället för fem 
fjardingsvag, som jag trodde det skulle vara dit, måste jag gå 
dubbelt sa långt, ty ett träsk, som blivit en riktig sjö genom 
snösmältningen och översvämning av Stampälven, en liten flod, 
som rinner fram i trakten av Svappavara, tvang oss till en lång 
omväg under sökande efter en båt, som aldrig fanns. Den enda 
utväg, jag da kunde hitta på, var att låta min vägvisare göra en 
flotte av grova stockar, som han högg. Roddare och fiskare 
i dessa trakter föra nämligen alltid med sig sin yxa; de bliva 
ofta tvungna att tillbringa natten i skogarna, såsom jag också fått 
göra, och de behöva då yxan för att hugga ved till sin stock- 
eld. Jag hjälpte honom att få flotten i ordning, och på den foro 
vi över Stampälven och gingo först till Svappavaras gjuterier, de 
s. k. Svappavarahyttorna, som ligga en halv fjardingsvag längre 

— 197 — 



frän denna lilla flod än gruvorna, till vilka det blott är fem hundra 
steg, och som vi blivit tvungna att söka oss fram på en smal 

V ! g ,., mir !f Gn ml ° vanför det mitt emot eggande träsket, fingo vi 
ga hka långt och längre, innan vi kommo dit. 

Dessa hyttor och gruvor, som hava haft samma ägare som 
Kengis och Junosuando, hava rönt samma öde som de och sam- 
tidigt bhvit nedlagda. En gammal gubbe, som blivit kvar där 
under samma omständigheter som inspektören vid Kengisbruket 
emedan han icke visste, var han skulle taga vägen eller emedan 
han av brist på pengar och för sin höga ålders skull icke kunde 
begiva sig dit han skulle velat, bjöd mig att taga in hos honom, 
och jag mottog gärna hans vänliga inbjudning. Jag frågade 
vad hans yrke var, och han sade, att han varit gjutmästare och 
gruvfogde, när driften nedlades, men att han nu icke var någon- 
ting alls. Jag gjorde honom flera frågor om dessa gruvor och 
han berättade mig bland annat, att de för över trettio år sedan 
hade givit ända till 800 skeppund koppar om året och ändå 
mer samt rätt mycket järn; att det utom Svappavara, i vilket 
berg de äro sprängda och av vilket både de och hyttorna hava sitt 
namn, även fanns ett annat berg, som han kallade Middagsberget 
en fjardingsväg därifrån, och där man funnit mycket rika koppar- 
ådror. När han gått och lagt sig att vila, uppsökte jag, innan 
även jag gjorde detsamma, en höjd, därifrån jag kunde iakttaga 
solen, och jag fann en ås, från vilken jag mycket tydligt såg 
nästan fjärdedelen av solskivan, dåden stod som lägst, och sedan 
jag sett den åter höja sig över horisonten för att på nytt börja 
sitt lopp, gick även jag och lade mig. 

Den 5 :e steg min gamle värd tidigt upp och förde mig till 
koppargjutenerna, som han kallade kopparhyttor och som äro 
nästan alldeles förfallna. Vad arbetarebostäderna beträffar äro de 
ännu 1 gott stånd, och där bo några arbetare, som stannat kvar med 
sma familjer och leva av fisket, mjölken från några kor och köttet från 
några renar, som deras hustrur och barn sköta. Han ville nödvändigt 
följa med mig fram till gruvorna. Den fjardingsväg, som det var 
dit, avskräckte honom ingalunda. Han visade mig alla gruvöpp- 
ningarna och nämnde dem vid namn: Västlånggruvan, som är tio 

— 198 — 



famnar djup och mycket lång, Middagsgruvan, som är tolv, Häng- 
gruvan som är tretton till fjorton, Gamla Norrgruvan, som också 
är fjorton, Storrymningen, som är femton, Sydgruvan, som är fyr- 
tiotvå, och tre andra små gruvor, som kallas Jakob Abrahams- 
gruvorna, där sprängningen just hade börjat och som därför icke 
voro mer än högst två eller tre famnar djupa. Järngruvan är 
icke djupare än dessa tre sistnämnda, men är lång och slingrande. 
Alla dessa gruvschakt utom de fyra sista äro rika på malm, så- 
som man kan se av den ärggröna färgen kring öppningarna, 
men de innehålla dessutom blott alltför mycket vatten, som är 
till stor skada. Jag tycker dock, att man skulle kunna undan- 
skaffa detta med hydrauliska maskiner, sådana som jag sett i 
Dannemora, vars gruvor ständigt äro utsatta för samma olägenhet, 
dangenom att den närbelägna sjön ligger på samma nivå som 
öppningen till de förnämsta gruvorna, medan däremot Svappa- 
varas ligga mycket högre än sjöarna och floderna. Kommer icke 
månne detta vatten från snön, regnet eller källor inuti berget — 

t* 11 aIlra Sämsta ~~ och om vI anta g a > at t det sämsta är fallet, 
skulle man icke kunna avleda det här och där genom att taga upp 
kanaler åt sydsidan, dit de synas lättast kunna avrinna? För 
övrigt hava dessa gruvor liksom Junosuandos alla önskliga före- 
träden genom den rikliga tillgången på ved och lättheten att 
forsla denna ved samt kol och malm därifrån till hyttorna och 
bruket. Körslorna underlättas om vintern genom renarna, som 
pa snö och is äro snabbare och uthålligare dragare än hästarna, 
ehuru de icke kunna taga så tunga lass. En ren lär kunna på 
mindre an tre dagar fortskaffa packningar från Svappavara till 
Torneå, d. v. s. trettiotre till trettiofyra mil. Dessa djur kosta 
intet i underhåll, emedan naturen lärt dem att själva söka sin 
föda, om vintern huvudsakligen bestående av en vit mossa, som 
allmänt växer på klipporna och som svenskarna därför kalla 
stenmossa, lapparna jäkälä, samt av ett slags skägg, som man 
ser hänga på gamla furuträds grenar och på svenska kallas lav, 
på lapska lufifio. 2 ^ Med sina klövar skrapa de undan den snö' 
som täcker mossan, och med sina horn skaka de tallarnas o-renar 
för att få ned den snö, som för dem gömmer laven. Om man 



199 






hyr dessa renar, kosta de endast en sou per mil var och en. 
Om man köper dem, betalas för de bästa icke mer än två daler 
silvermynt, och för de dyraste tre. De, som man slaktar för 
köttet och huden, säljas för en daler, oftare mindre än mer, och 
arbetarna kunna därav få föda, kläder, täcken och till och med 
madrasser. Lapparna och invånarna i de landskap, vilka, såsom 
jag berättat, sakna bröd och säd, livnära sig av renen och av 
fiske i sina sjöar och floder. 

Torkat renkött liknar ganska mycket det buffelkött, som jag 
sett och ätit hos Asiens invånare och vilket de kalla pastyrmak, 
dock med den skillnaden att detta är salt. De som vilja kläda 
sig på svenskt sätt låta avhåra och bereda hudarna till jackor 
och byxor, som kunna tvättas och räcka fem å sex år; de gå 
färdiga icke till mer än två daler tillsammans. 

Sedan jag tagit farväl av min vänlige värd, begav jag mig 
med min vägvisare till en plats vid Stampälven, där han sade 
oss, att hans son, som var fiskare, hade en båt liggande, och 
sedan vi i denna båt farit över den lilla floden, slogo vi åter in 
på den väg, som ledde till vår egen farkost. Vi stannade litet 
då och då för att äta lingon, som dock icke växa så ymnigt här 
som kring Junosuando, men tillsammans med ett annat svart bär 
med gröna och krusiga blad, påminnande om enbärsbuskens, 
ehuru icke stickande; växten är ej heller så hög, på sin höjd en 
fot. Svenskarna kalla dessa bär kråkbär och äta dem icke. Lap- 
parna, som äta dem till sina renars mjölk, kalla dem muorje. Detta 
är de enda bär, lapparna hava, om man ej dit räknar mjölon, 
ett annat, rött bär, vars blad och färg äro ganska lika lingonens, 
men det har en fadd smak; renarna och några andra djur äta 
mjölon. Alla de tre växter, som hava dessa bär, äro ungefär 
lika höga, knappast högre än smultronstånd. 

När vi återkommit till vår båt, fortsatte vi vår färd på en 
lång och strid ström, Luspaströmmen, och vi stannade några tim- 
mar vid Luspaträsk, 2 5° så benämnt efter en liten flod, som utfaller i 
Torne älv, två och en halv mil ovanför vägen till Svappavara. 
Denna sjö är egentligen endast en utvidgning av Torne älv, vars 
vattenmassa här ökas av den biflod jag nämnt och av några 



— 200 



andra, som från bergen rinna ned i den, t. ex. Siikaström- 
men, 2 * 1 som kommer från berget Siikavara, efter vilket den har 
sitt namn. Vi påträffade på denna sjö flera lappar, som höllo 
pa att fiska. En av mina roddare visste om en av dessa för- 
lapskade svenskar, att han förr hade arbetat vid gruvorna i 
Svappavara. De penningar, han där sparat, hade han använt 
till inköp av några renar. Sedan begärde han en lapps dotter 
till äkta, fick henne och åtskilliga renar till och har sedan levat 
helt och hållet på lapskt sätt. 2 5 2 Han hade sin kåta omkring en 
fjardingsväg från västra stranden av denna sjö eller stora vidgade 
alv, på sluttningen av berget Siikavara, som jag redan omnämnt. 
Han bjöd^ mig dit, och jag följde med honom. Kåtan var upp- 
förd av långa stänger, nedsatta i jorden i en ring och samman- 
fästa upptill, där de slutade som en sockertopp och korsade var- 
andra, dock med sådant avstånd sins emellan, att det fanns ut- 
gång för röken från den eld, som brann mitt i kåtan. Kring 
dessa stänger gingo sammanbundna grenar. Detta var ungefär 
stommen, om jag så får säga. Denna stomme var sedan med 
undantag av den öppning, jag nämnt, helt och hållet överdragen 
med ett grovt tyg, som min värd kallade råna. Över taköpp- 
ningen satt en sorts vindskärm eller regnskärm eller snarare snö- 
skärm (ty regnet är sällsynt), bestående av grenar, sammanflätade 
till en något konvex, fyrkantig skiva omkring en famn lång och 
en halv famn bred, överdragen med samma tyg och fäst vid 
änden av en lång stång, som man stöter ned i marken och vid 
behov uppställer till skydd mot vinden och snön. Ingången till 
kåtan var blott mellanrummet mellan två av stommens stänger, 
och dörren var av flätade grenar, överdragen med råna liksom 
det övriga. Sådan ungefär är lapparnas kåta. Vi skola nu se, 
vad som finns inuti den. 

Hustrun, en ung kvinna av medellängd och ganska välväxt, 
satt till vänster om dörren på en renhud med benen i kors på 
turkiskt eller tatariskt sätt och hade hos sig en liten flicka på 
omkring två år. Hon steg upp, räckte mig handen och bredde 
ut åt mig en annan hud, på vilken jag satte mig i samma ställ- 
ning. Hon hade en vit dräkt av mycket grovt tyg, sydd som 

26 — 163228. Seigneur de la Molraye's resor. 

20I 



«v 



våra skjortor, utom att den var mindre öppen framtill, längre och 
mera åtsittande kring livet och utan eller nästan utan veck vid 
handloven. Den omkring tre finger breda kragen och öppningen 
framtill voro broderade med bly- och tenntråd och pryddes 
dessutom av några sirater och knappar, ävenledes av tenn. 
Ett läderbälte, icke fullt handsbrett och mycket sinnrikt besatt 
med en mängd små tennplåtar, sammanhöll denna dräkt kring 
livet. Hon bar byxor, som hon kallade påvsak, av samma tyg. 
De voro lika smala som ungrarnas och gingo ända ned till fot- 
knölarna, där de med brokiga ylleband fästes vid hennes skor. 
Dessa senare voro gjorda av renens benhud med hårsidan ut, hade 
inga klackar och slutade framåt i en spets, omkring två tum 
lång och uppåtstående som ett bogspröt. På huvudet hade hon 
blott en liten mössa av rött tyg med en broderad kant liksom 
på dräkten. Jag bad henne visa mig någon av de huvudbonader 
hon bar, när det var kallt, vilket hon också gjorde. Det var en 
sorts orientalisk huvudbonad, som turkarna kalla tarpusch eller, för 
att göra mig mera förstådd av dem, som icke hava sett sådana, 
en om biskoparnas mitror påminnande mössa, ganska lik dem de 
turkiska kvinnorna draga ned ända till öronen, vika och fastbinda 
på vänstra sidan med en broderad musslinsslöja. Men lapskorna 
binda sin bara med ett ylleband och nöja sig med att tillplatta 
den över hjässan, så att den bildar ett djupt, runt veck och 
erinrar om den huvudbonad, varmed den grekisk-katolska kyrkans 
helgon framställas. I stället för kolten, till vilken de köpa tyg 
av norrmännen och svenskarna eller moskoviterna, bära de om 
vintern en päls av ungrenens skinn; högst skattade äro de, som äro 
gjorda av ofött renskinn. Fasonen och formen likna kokens, som jag 
nyss beskrivit. Man använder dessa pälsar med håret utåt. Sven- 
skarna kalla dem lappmuddar, lapparna pårkåmuodda. Man får 
icke tro, att lapparna under denna kolt eller päls hava några 
underkläder, nej, endast den nakna kroppen, vit eller brun, in 
ptiris nahtralibus. De rikaste hava icke mera, och om deras 
kläder i något avseende skilja sig, är det genom tygets finare 
eller vackrare kvalitet eller genom skinnens, prydnadernas och 
knapparnas beskaffenhet. Koltarnas och pälsarnas form är den- 



202 



— a*k 



samma för både kvinnor och män, utom att de senare hava sina 
litet rymligare över axlarna men mindre vida och långa nedom 
bältet än de förra och vanligen utan något broderi vid halsen 
och på bröstet. Om några av de finaste hava något broderi, 
är det sällan mera än fingersbrett och utan någon knapp. Deras 
byxor och skor och till och med bälten äro också mycket lika. 
Vid bältena hänga en broderad eller obroderad pung med litet 
pengar och några småsaker i och en kniv i en slida samt en 
sked, vanligen också en liten läderpung med av renens senor 
och tarmar förfärdigad tråd, den enda som användes hos lap- 
parna, nålar, en flintsten, fnöske och en bit stål, och allt detta 
plus en mängd mässingsringar och mynt, mera hos kvinnorna än 
hos männen, hänger ända ned på knäna och åstadkommer, när 
de gå, ett skramlande ljud, som synbarligen är behagligt för lap- 
parnas öron. Männens mössor äro på vintern ett slags av något 
grovt tyg eller av skinn förfärdigade kapuschonger eller huvor, 
som täcka halsen och gå ända ned på halva axlarna. Min svensk- 
födde lapp visade mig en sådan i sin kåta. De gamla gummorna 
bära alla sådana. På sommaren har man mössor, som endast 
ga ned på halva örat, ibland av tyg, men vanligare av skinnet 
av renar och andra fyrfotadjur eller till och med av vattenfåglar, 
som de flå liksom de förra. Min värd i Siikavara och de andra 
fiskarna, som vi mötte, hade dylika, och de begagnas alltid med 
håret och fjädrarna utåt. 

Värdinnan serverade oss en liten kall måltid av torkat ren- 
kött och^ ost, gjord av renhonans mjölk. (Kvinnan kallade ren- 
honan på sitt språk alto, men hanen herke) Ehuru det icke 
fanns något salt vare sig i köttet eller osten, fann jag dessa mat- 
varor ganska välsmakande. Jag åt dock hellre osten än köttet. 
Hon bjöd mig att dricka sur renmjölk i en träkopp, och det var 
ganska gott. Man förvarar denna mjölk på kaggar eller läder- 
läglar, 2 ^ liksom man gör med stomjölken hos tatarerna. Bröd är 
här en okänd sak. Det har till och med sagts mig, att lapparna 
icke hava något ord för att beteckna det. Efter måltiden skänkte 
mig min värdinna en liten korg eller ask, mycket nätt arbetad av 
buskrötter. Jag kallar den korg, emedan den är flätad liksom 



20' 



korgar, men arbetet är så tätt, att man skulle kunna hälla vatten 
i den, utan att det rann ut. Lappkvinnorna tillverka sådana av 
olika form och storlek för olika ändamål. Jag skänkte henne 
några små prydnadssaker, som jag köpt av en kringvandrande 
finsk köpman och som han försäkrat mig vara i lapparnas smak. Jag 
bar dem på mig för sådana tillfällen, ävensom litet tobak, som 
både lapparna och lappkvinnorna hellre tugga än röka. Jag 
glömde icke heller värden, då jag följde med ut för att se på 
hans renar, som voro över hundra. Jag köpte en tolv till tretton 
månaders renkalv för en halv daler, varefter jag gick för att taga 
farväl av värdinnan och enligt värdens tillsägelse giva henne pen- 
ningarna, som han icke ville mottaga. Sedan återvände jag till 
min båt i sällskap med min värd, som ledde renkalven med en 
rem. När vi kommit fram, bad jag honom slakta kalven, vilket 
han gjorde, icke genom att skära av honom halsen, utan genom 
att med ena handen hålla hans huvud och med den andra sticka 
kniven i hans hjärta, tills allt blodet runnit ut och han sjönk 
orörlig ned på snö, som låg där. Mannen flådde sedan kalven såsom 
jag bad honom, mycket fint utan att skada skinnet, för att jag skulle 
kunna stoppa upp det, vilket jag också gjort. Han styckade sedan 
kroppen, och min tolk och mina roddare, till vilka jag gav allt 
köttet, läto det icke få tid att skämmas. Jag åt också av det 
och fann det saftigare och läckrare än köttet av unga hjortar 
och dovhjortar. Det är att märka, att renen har mycken likhet 
med hjorten — den är ungefär lika stor som den — och en viss 
likhet med dovhjorten: den har fyra horngrenar, av vilka de läng- 
sta sitta på huvudets bakre och de kortare på dess främre del; 
köttet är mindre torrt och finare. 

Jag besökte den dagen även en annan lapp, som vi funno syssel- 
satt med fiske och som hade sin kåta på andra sidan älven, om- 
kring tre fjärdingsväg högre upp. Då jag icke kunde antaga, att även 
här var en tillfällig utvidgning av älven, frågade jag, om den 
vattensamling, jag såg, hade något särskilt namn, och jag fick då 
veta, att man kallade den Sautusträsk. 

Inga av de kartor, jag sett, upptaga denna sjö, ej heller den 
föregående, ehuru båda äro mera betydande än den en och en kvarts 



204 



7 



mm 



mil högre upp belägna Jukkasjärvi, som de beteckna och förstora, sam- 
tidigt givande den en form, som den icke har. Det var nära två tim- 
mar efter kvällsvar den — jag säger efter kvällsvarden, efter som det 
egentligen icke var varken kväll eller natt — när vi stego i land söder 
om den lilla Rickaholmen. Denne andra lapp förde mig över klippor 
och genom snår till sin kåta, som var belägen på det angrän- 
sande fastlandet och till vilken vi framkommo vid halv tolvtiden. 
Den var uppförd på ett berg, som han kallade Rickavara. 2 53 a Hans 
hustru låg därinne mellan två renhudar, d. v. s. den ena var ut- 
bredd på marken och tjänade henne till madrass och den andra 
hade hon till täcke över sin nakna kropp, huvudgärden utgjordes 
av hennes sammanvikna kolt. Att på detta sätt ligga alldeles 
naken både vinter och sommar är allmän sed hos lapparna och 
ganska vanligt bland de finska fiskare, som bo dem närmast, 
dock med den skillnaden att de rikaste av dessa senare göra sig 
madrasser av renhår, som de uppsamla, då dessa djur fälla det, 
och dynor och kuddar av vildgässens, ändernas och andra vatten- 
fåglars fjädrar; att de taga av sig sina skjortor, emedan de äro 
rädda att slita dem, och att lapparna aldrig hava några och alle- 
samman alltid ligga nakna mellan två renhudar. Jag var bara 
inne ett ögonblick och lämnade sedan min värd ensam med sin 
hustru. Jag satte mig under en gran, och han kom till mig med 
en båge och pilar, som jag hade bett honom att få köpa. Han 
skänkte mig därvid nöjet att få se honom skjuta, vilket han 
gjorde så skickligt, att han aldrig förfelade det mål, han avsåg 
eller som jag själv angav för honom. Han visade mig sedan sin 
renhjord, omkring åttio djur, som vaktades av hans tioårige son, 
och vi sågo lappar på vandring med två renhjordar; de hade brutit 
upp för att uppsöka kölden, renarnas vän. Jag visade en viss 
förvåning, då jag hörde, att dessa lappar skulle begiva sig till de 
avlägsnaste delarna av Lappland för att uppsöka isen och snön 
i stället för att taga vara på det gräs, värmen nu snart skulle 
framlocka här. Min värd svarade mig, att renarna utom den redan 
omnämnda mossan och laven, som var deras naturliga och 
lämpligaste föda, på de ställen dit de begåvo sig skulle finna 
mycket präktigt gräs under snön, då de skrapade bort den, och 

— 205 — 




att de endast flydde värmen, som, när den blev stark, förorsakade 
stor dödlighet bland dem eller besvärade dem genom de flugor 
och mygg, som då kommo fram och som stucko genom deras 
skinn så tätt som hålen i ett såll; 2 54 d e tta var, sade han, mycket 
skadligt för renarna, och till och med människorna i dessa nejder 
voro ofta tvungna att stryka beck på ansikte, händer och 
andra utsatta kroppsdelar för att skydda sig för insekterna. Han 
sade mig, att samma värme tycktes förfölja nämnda djur även 
efter deras död, ty om man t. ex. utsatte en renskinnspäls för 
hetta från en eld eller för solvärmen, föll håret av. 

Men sedan jag nu beskrivit, hur lapparna slå upp sina kåtor, 
är det kanske icke ur vägen, att jag också säger något om deras 
sätt att bryta upp. De vika ihop kåtaduken och göra av den lik- 
som av alla sina saker lika tunga bylten, vart och ett vägande 
fyrtio, femtio eller högst sextio skålpund, mindre om marschen är 
lång, och de fästa ihop dessa bylten två och två med breda och 
starka remmar; ett fyrtioskålpundsbylte t. ex. fästes ihop med 
ett annat lika tungt och de lastas båda på en ren, som är dres- 
serad till att bära eller draga, så att de hänga ned på renens 
sidor. Om lapparna hava små barn, som icke kunna gå, emballera 
de dem så att säga i små lätta, efter deras längd och bredd avpassade 
vaggor, som likna små likkistor; de hava blott en liten glugg att 
andas genom. De fästa dem två och två på en ren liksom de 
andra packorna. När det ena barnet är tyngre än det andra, 
tillägga de något på det lättare barnets sida, tills det blir jäm- 
vikt, men om det bara finns ett barn, får det uppvägas av ett bylte 
av samma tyngd, såsom jag såg, när lapparna bröto upp från 
Rickavara. När allt är pålassat, leda männen, kvinnorna och de 
större barnen de lastade renarna till de platser, där de ämna slå 
läger. De andra, som icke äro lastade, följa dem nästan utan 
att de som vakta dem behöva taga någon befattning med dem. 
Man rastar i skogarna, bland bergen och klipporna utan att slå 
upp någon kåta, förrän man kommer till den plats, där man be- 
slutat stanna. Renarna användas icke såsom riddjur, ty man har 
funnit, att de hava för svag rygg och att deras styrka huvudsak- 
ligen sitter i bogarna och benen; därför draga de också mycket 



206 — 



bättre och fortare än de bära, hur lätt lastade de än äro. Vad 
beträffar stommen till kåtan, lämna lapparna den kvar och upp- 
sätta en ny på det ställe, där de slå läger. Trä saknas näm- 
ligen ingenstädes, och härutinnan hava de nordliga nomaderna 
det bättre ställt än de österländska, t. ex. de tatarer jag sett 
mellan Svarta och Kaspiska haven; de kunna sällan finna något 
trävirke i de öknar, där de slå läger med sina familjer och sina 
hästhjordar, varför de också alltid, när de bryta upp, utom tält- 
duken, som är av en sorts filt, föra med sig hela stommen, som 
emellertid i gengäld är mycket lättare och mera omsorgsfullt arbetad. 
Jag återgår till min värd. Jag ställde till honom en del frågor 
om hans levnadssätt, om jakten och fisket, om de olika djur, vilkas 
skinn äro särskilt eftersökta. Jag frågade honom bland annat, 
om han icke ibland fann svarta rävar och soblar och om han icke 
hade några sådana skinn att sälja eller visste någon som hade. Han 
svarade mig, att de båda slag jag nämnt voro mycket sällsynta ; 
han trodde icke, att man skjutit fyra på tre år i hela Torne lapp- 
mark, i synnerhet svarträv; vad de andra beträffade, som han 
eller hans kamrater sköto, så sålde de alla skinnen på de mark- 
nader, som i januari och februari vanligen hållas kring de lapska 
kyrkorna; efter dessa marknader sköto de icke sådana päls- 
djur. Skälet härtill var, sade han, att de började fälla håret redan 
i början av mars eller att det bytte om färg före april månads början. 
Detta senare har jag själv iakttagit på de hermeliner och ekorrar, 
som har och där funnos ganska talrikt och som blivit till färgen 
rodaktiga som vesslorna utom svanstippen, som alltid är svart hos 
de förstnämnda. Han tillade, att jakten på dessa djur egentligen 
,cke började förrän i mitten av november. Han besvarade också 
på ett naturligt och tillfredsställande sätt andra frågor, som det 
föll mig in att ställa till honom beträffande dylika saker, ända tills 
vi kommo in på religionen. 

Jag frågade honom, om han brukade gå i någon kyrka. Han 
sade, att han plägade göra det, men att han nu icke hade varit 
i kyrkan sedan hans gode vän, den förre kyrkoherden i Jukkas- 
järvi 2 55 dött, ty han hade sedan alltid haft sitt läger alltför långt 
därifrån; det var bara det givande fisket i Sautusträsk, som fört 



2O7 



honom till de trakter, där jag sammanträffade med honom; han skulle 
draga därifrån, så snart värmen tilltog. När jagsedan kom att fråga 
honom, vad nattvarden var och om han begått den, gav han mig igen 
den första frågan och sporde själv, om jag icke visste det. Jo, sade 
jag, men jag ville bara veta, om han fattade den på samma 
sätt som jag. Han sade, att han gick till nattvarden varje vinter, 
och tycktes sedan vilja beskriva för mig, hur den utdelades. 

»Prästen», sade han, »lägger ett litet vitt, runt bröd, så tunt 
som om det vore av papper, i nattvardsgästens mun och giver honom 
att dricka en matsked spanskt vin.» 

Det är att märka, att lapparna kalla alla sorters vin »spanskt 
vin» och alla sorters brännvin endast »vin», samt att deras språk icke 
har några särskilda benämningar för dessa starka drycker och ej heller 
för bröd, för vilket det måste låna ordet leipä av finnarna. Jag sade: 

»Är det ingenting annat?» • 

»Jo», sade han, »det är också Jesu lekamen, hans, som har dött 
för oss, och den är gömd i det, fast man icke ser den.» 

»Men», återtog jag, »tro då icke ni lappar, att hans lekamen 
är uppstånden och levande liksom vi?» 

Efter en stunds drömmande tystnad svarade han slutligen: 
»Gud vet det», och det var allt jag kunde få ur honom. Jag 
ville försöka, om han var lärdare i trolldomskonst, och frågade 
honom, om det var sant, att det fanns trollkarlar bland lapparna. 
Han sade, att det fanns, men förnämligast bland Kemilapparna 
och finnarna. Jag visade mig mycket ivrig att få träffa en sådan. 

»Gud bevare dig för det», sade han. 

Jag bjöd honom en silverdaler, som lapparna tycka särskilt 
om, för att han skulle föra till mig en trollkarl, men han bedyrade 
fortfarande, att han icke kände någon, och tycktes till och med 
vara mycket rädd att komma i beröring med sådana. 

»Men säg mig åtminstone», sade jag, »vad ni tror, att de där 
trollkarlarna äro för folk.» 

»Det är sådana», svarade han, »som tala med djävulen, som 
veta allt som händer och som, när de vilja någon ont eller få 
betalt för att skada någon, skicka sjukdomar på en själv eller 
på ens hustru och barn och renar.» 



208 



nm 



Han bekräftade detta genom berättelser om människor, som 
de hade gjort blinda, renar, som de dödat, o. s. v. Dessa be- 
rättelser tycktes mig lika tråkiga som osannolika, och ehuru min 
tolk, som trodde fullt och fast på dem, sökte få mig att lyssna 
till dem med samma öron som han eller se med hans ögon, av- 
bröt jag berättelserna genom att fråga honom, om icke dessa 
trollkarlar kunde göra annat än ont och om de icke ibland också 
gjorde något gott. Han svarade, att de botade de sjukdomar, de satte 
pa folk, eller dem som andra hade förorsakat, om man bjöd dem 
frikostigt på brännvin och gav dem någon vacker present. Det 
ar att märka, att en exaltation, som hos dem säges föregå för- 
utsägelserna eller spådomarna, snarare synes härleda sig från 
brännvinet än från någon annan inspiration, ty dessa förmenta 
trollkarlar visa aldrig prov på sin konst, förrän de druckit 
sådant. Jag kunde icke hindra honom från att ytterligare till be- 
kräftelse av vad han sagt berätta, hurusom en gammal trollkvinna 
hade en mycket vacker dotter, vilken en ung, på renar rik lapp 
hade fattat kärlek till och lovat gifta sig med; han vägrade emel- 
lertid att hålla sitt löfte; den häröver uppretade modern gjorde 
honom då blind, och han kunde icke återfå sin syn, förrän han för- 
sonat sig med henne och gift sig med hennes dotter. Av allt detta 
framgår, att lapparna eftersträva trollkarlarnas gunst och söka blidka 
deras vrede och att de tro dem vara i stånd att göra dem gott 
eller ont, hksom vissa kristna hava sina helgon, vilka de tillskriva 
nästan allt det goda eller onda, som händer dem. Han ville 
anföra ännu andra exempel och ämnade berätta mig flera historier, 
men jag lämnade honom och gick för att iakttaga solen från en höjd 
ett bösskott därifrån, och jag såg hela solskivan över horisonten, då 
solen stod som lägst. Lapparna, som äro lika vana att under 
några veckor av sommaren ständigt se solen över horisonten, 
som att under några veckor av vintern alls icke se den, ägna 
ingen uppmärksamhet åt vare sig det ena eller andra, och det 
har sagts mig, att snöns vithet i förening med stjärnomas 
glans, när himlen är klar, för dem tillräckligt ersätter solen, 
enär det då blir nog ljust, för att de skola kunna förrätta sina 
sysslor. 

27 — 163226. Seigneur de la Motraye's resor. 

2O9 



Emellertid har värdinnan, som stigit upp, lagat i ordning färsk 
fisk, som hennes man haft med sig. Jag blev inbjuden att med 
min tolk dela deras måltid, och vi måste fiska upp fisken med 
träskedar i en träskål, nästan alldeles full med renmjölk, som den 
kokats i och som utgjorde en sorts riklig sås, i vilken fisken 
tycktes ännu simma. Efter denna måltid, vid vilken även åts ost 
och sur mjölk, sådan som jag fått i Siikavara, tackade jag min 
värd och värdinna, gav dem litet tobak och återvände till min båt, 
dit den förre ville följa mig tillbaka. 

Jag begav mig därifrån den 6:e vid åttatiden på morgonen 
och kom till den andra utvidgningen av älven, det så kallade 
Jukkasträsk, som giver sitt namn åt Jukkasjärvi, en liten by, om- 
kring tre fjärdingsväg högre upp. Om den skall jag tala på 
återvägen, ty nu stannade jag där blott för att få en ny vägvisare 
och tolk i samma person, bättre förtrogen med dessa trakters 
karta än min egen var, vilken jag dock icke avskedade. En präst, 
magister Wegelius, som då var kyrkoherde 256 i Jukkasjärvi och till 
vilken jag hade ett brev från en av hans vänner i Torneå, rekom- 
menderade mig sonen till förre kyrkoherden på platsen, som icke 
hade studerat nog för att efterträda sin far, utan måste leva som 
lapp och nu var ute och fiskade en halv mil därifrån. Han skic- 
kade bud på honom. Denne unge man kunde litet latin och talade 
svenska, och med det lilla han kunde av det förra språket och 
det lilla jag hade lärt mig av det senare gjorde vi oss förträffligt 
förstådda. Han hade för tillfället ingen annan sysselsättning än 
fisket, ty sin hjord, som bestod av sextio renar, hade han anför- 
trott åt lappar, som han kände; de skötte den under den varma 
tiden tillsammans med sina egna hjordar uppe bland bergen kring 
Torneträsk. En liten vedergällning, som jag lovade honom och som 
han ansåg överstiga vinsten av fisket, bestämde honom för att 
bliva min vägvisare. Det är nästan otroligt, vilken mängd vatten- 
fåglar av alla slag, som finnas överallt på älven och i synnerhet 
på de tre nämnda sjöarna. Mina roddare stannade då och då för 
att söka ägg av vildgäss och änder i de snår, varmed denna älvs 
stränder här och där äro betäckta, eller på de små holmar, den 
på flera ställen bildar. De efterliknade härvid lapparna, som 



210 



p 



mm. 



draga riklig fördel av dessa fåglar. När de få lust att äta deras 
kött, hava de flera sätt att sätta sig i besittning av såväl hanarna 
som honorna och ungarna av vildgäss, änder och andra fåglar. 
Lättast sker det med tillhjälp av bågen. Detta vapen använda 
de även mot skogsfåglarna och andra vilda djur, vilka förekomma 
så talrikt, att om de ginge på jakt i två timmar utan att få sina 
väskor fulla, skulle de tro, att någon illasinnad trollkarl hade spelat 
dem ett fult spratt. Min nye vägvisare skaffade mig en lättare 
båt än den, i vilken jag kommit, samt lapska roddare. Emedan 
de finnar, som dittills ledsagat mig, icke vågade föra mig längre, 
föreslogo de mig, att de skulle invänta mig, sysselsättande sig 
med fiske och inläggning av den fisk de fångade. Vägvisaren 
sade mig, att jag kunde avskeda dem, och att han skulle skaffa 
mig lappar, som kunde föra mig till de första finnbåtarna. Jag 
gav dem då deras betalning och frihet att göra som de 
ville, lovande dem att hellre begagna mig av deras tjänster 
än andras, om de funno det förenligt med sin fördel att in- 
vänta mig. Vad min förste vägvisare beträffar, så ville han 
följa med mig. 

Vi satte oss i båten på eftermiddagen och kommo på mindre 
än tre timmar till Vuoloskoskihyttan, ett koppargjuteri, som låg 
en och en halv mil högre upp. 257 Färden tog som sagt icke fullt 
tre timmar, ehuru vi hade ganska stark motström. Vid denna 
hytta ligga mycket präktiga bostadshus, som dock äro obebodda. 
Läget är så fördelaktigt det kan vara för att draga all önskvärd 
fördel av en liten flod, som giver platsen namnet Vuoloskoski och 
från en betydande höjd i närheten med mycken våldsamhet störtar 
sig ned i Torne älv. Vi sågo här och där i grannskapet flera 
lappar, sysselsatta med fiske. Hyttan uppfördes, efter vad man 
berättade, för aderton år sedan av ägarna till de hyttor, jag 
förut omtalat, och fem år sedan de blivit färdiga nedlades de, 
härutinnan rönande samma öde som en koppargruva, känd under 
namnet Sjangeligruvan, som ligger fjorton å femton mil därifrån 
vid ändan av Torneträsk. Sedan vi stannat där några timmar 
och ätit en bit mat, foro vi vidare med båten omkring tre mil, 
men denna vägsträcka kunde vi till följd av roddarnas trötthet 



21 1 



och de många forsar, vi måste ro uppför, icke tillryggalägga på 
mindre än åtta timmar. 

Min nye tolk, som jag hade bett visa mig så många lappar 
han kunde, förde mig upp på berget Rodevara, 2 * 8 omkring en mil 
från älven, och vi funno där två kåtor med två hustrur och deras 
barn. Så snart de fingo se mig — ty i min iver att komma 
fram hade jag skyndat förut — togo de till flykten, dragande 
med sig en liten tioårig flicka och bärande var sitt lilla barn på 
armen. Det var min för dem ovanliga dräkt, som förorsakade 
deras förskräckelse och flykt, men när min vägvisare, som kände 
dem, kallade dem vid namn och sade, att de icke skulle vara rädda, 
återkommo de till sina kåtor, vilka voro byggda såsom den jag beskri- 
vit, och hälsade oss som vanligt genom att räcka fram handen. De 
voro båda unga, den äldsta kanske tjugoåtta år och den yngsta 
tjugo; de hade ganska vit hy och voro av medellängd. Vid tiotiden, 
när solen närmade sig horisonten, kommo renkorna, vilka de kallade 
vatja och icke alto, såsom jag förut hört dem benämnas, på 
ett visst rop av kvinnorna fram till kåtorna. Jag beundrade, med 
vilken lydighet och undergivenhet dessa djur, då de hörde lock- 
ropet, kommo fram och sänkte huvudet för att mottaga ett rep, 
som kvinnorna på ganska långt håll och mycket skickligt kastade 
kring deras hals, varefter de bundo dem vid träd och enkom 
utsatta pålar för att kunna bekvämt mjölka dem. Jag sade dem, 
att jag hört lappar kalla renkorna alto och icke vatja. De 
svarade mig, att vatja voro de, som gåvo mjölk, och alto 
renhonor i allmänhet. Det roade mig att smaka vatjans spen- 
varma mjölk, och den lilla flickan fick befallning av sin mor, den 
äldsta av de båda kvinnorna, att gå efter en träkopp, som hon 
räckte mig, fylld med mjölk. Jag tömde den, och mjölken före- 
föll mig icke blott mindre söt än komjölken, utan nästan lika kärv 
i smaken som den stomjölk, jag druckit i Tatariet. Jag måste 
dock säga, att den åtminstone vid detta tillfälle hade det företrä- 
det framför den andra, att dess kärvhet mildrades av en angenäm 
doft, vilken jag ansåg härröra förnämligast från angelicaväxten, 2 59 
vars blad renarna gärna äta och som växer helt allmänt på de 
lappländska älvarnas och sjöarnas stränder. Där finnas även andra 



212 



^^' " r — '*— ' "^ 



välluktande örter, som tydligen giva smak åt mjölken. Jag erinrar 
mig härvid, att jag lagt märke till, hurusom mjölken av kor och 
getter får en bitter absintsmak omkring Svarta havet, i synnerhet 
mellan Donau och Dnjepr, där malörten är den allmännaste 
växten. 

Lapparna och lappkvinnorna tugga roten av angelica, när de 
icke hava någon tobak, och få därigenom en mycket behaglig 
andedräkt, såsom jag iakttagit hos Rodevaralapparna och andra. 
Sedan de unga kvinnorna tvungit sina vatja att avgiva sin 
vanliga mjölktribut, läto de dem återvända till betet, kokade litet 
av mjölken och bjödo oss att äta med dem. De lade därtill torrt 
renkött och i synnerhet tungor av dessa djur, som jag fann myc- 
ket läckra, ävensom torr ost, om vilken jag säger detsamma. Som 
de av naturen voro livliga och glada, kryddade de måltiden med 
mycket gott humör. Jag ställde till dem flera frågor, som de 
besvarade på ett lika naturligt som tillfredsställande sätt. Jag 
hörde mig för en smula, vad de tänkte om en annan sorts till- 
varo, men i huru livliga färger jag än för dem utmålade ett sätt 
att leva och bo, som tycktes mig mera människovärdigt än deras, 
gjorde det intet som helst intryck på dem, utan de sade hela tiden, 
att de voro fullt belåtna med sin lott och blott önskade, att de 
skulle få^ flera renar. Deras män hemkommo, bärande den fisk 
som de fångat, i synnerhet tjuoutja (på svenska sik) och gäddor. 
De ville tillaga fisken åt oss, men vi sade, att vi icke orkade äta 
mera efter de goda saker, vi blivit bjudna på av deras hustrur, i fråga 
om vilka de icke visade sig det minsta svartsjuka. Dessa män 
voro bada två över medellängd liksom nästan alla, jag sett på 
olika platser, sedan vi lämnade Luspaträsk. De voro välväxta, 
litet fylliga och hade frisk och röd färg. Den äldste kunde kanske 
vara trettiotvå eller trettiofem år och den yngste tjugofem. 

När jag jämförde dessa lappar med dem jag läst om i åtskil- 
liga reseskildringar, vilka framställt dem såsom pygméer, började 
jag korrigera min falska föreställning om dem. Jag förespeglade 
dem den förändring i levnadsvillkor, varom jag talat med deras 
hustrur, men de visade lika liten håg att byta om levnadssätt. 
Jag frågade, vad de sysselsatte sig med, när de hade skött om 

— 213 — 



" ■y. " — ** 



sina renar, och erfor, att de på vintern huvudsakligen jagade för 
köttets eller skinnets skull och om sommaren fiskade. Jag över- 
gick därefter att tala om religionen och frågade dem, vilken reli- 
gion de hade. Den äldste sade, att det var svenskarnas. 

»Men», sade jag, »tro ni, att det är den bästa?» 

»Det måste den ju vara», svarade han, »eftersom svenskarna, 
norrmännen och moskoviterna hava den.» 

Förutom att jag icke var missionär, tycktes det mig vara att 
°ygg a P a lösan sand, om jag skulle försöka lämna bättre bevis 
för ifrågavarande religions förträfflighet och förklara den skillnad, 
som i detta avseende råder mellan de två första folkens och det 
tredjes; ty dessa människor hava inga religiösa kunskaper, utan 
blott \ obestämda föreställningar och oklara idéer, som de av en 
tillfällighet fått, när de åhört en och annan predikan. Jag frågade 
dem ytterligare, om de icke hade av prästerna fått lära sig, vad 
denna religion var och huru den skulle tillämpas. 

»Jo», svarade den yngste, som tycktes ohågad att längre stå 
och tiga, »om vintrarna gå vi i kyrkan, låta döpa våra barn, gå 
till nattvarden och giva prästerna de gåvor, som denna religion 
ålägger oss. Jag, som inte har mer än två hundra renar, ger 
ensam fyra lispund torkat renkött och åtta ostar varje år samt två 
par handskar och ett par stövlar till kyrkoherden i Jukkasjärvi; 
det är mina påskpenningar eller min påskgåva. Min hustru giver 
honom tio hermelinskinn för sin räkning, och en dräng, som vak- 
tar mina renar, ger honom sex ekorrskinn, utom att vi alla, i 
förhållande till hur många renar och dylikt vi äga, giva mer eller 
mindre vid dop, nattvardsgång, bröllop och begravning, när någon 
av oss dör nära kyrkan.» 

Jag frågade honom, vad de gjorde, om någon dog långt från 
kyrkan, och han svarade, att de själva begravde honom utan 
präster och utan att betala något. 

Den äldste, som också ville säga något om deras religions- 
utövning, tog till orda och tillade: 

»Jag, som har omkring fyrtiofem eller femtio renar mer än min 
granne, giver sex lispund kött och tolv ostar och det andra i för- 
hållande därefter, och dessa plikter försumma vi icke.» 



214 






Jag förstod av deras tal, att religionen för dem bestod i ett 
punktligt betalande till prästerna av vad dessa begärde, och det 
var icke svårt för mig att märka, att detta var vad prästmännen 
enträgnast anbefallde dem. På andra frågor, som jag gjorde dem 
om religionen, avgåvo de så knappa svar, att de icke förtjäna här 
omnämnas, och jag ansåg dem i fråga om religion stå föga högre 
än deras renar. 

Bytande om samtalsämne, gjorde jag dem några frågor om 
trollkunnigheten och sade dem, hur gärna jag skulle vilja träffa 
några trollkarlar, men jag lyckades här icke vinna mer än i Sautus- 
träsk. Som tiden att iakttaga solen, när den stod som lägst, nu 
hade kommit, gick jag uppåt berget och såg nu solskivan minst 
dubbelt så stor, som den verkligen var, och högre över horisonten, 
än jag förut sett. Det var redan den j:e, omkring tre kvarts 
timme efter den tid vi kalla midnatt. 

Under tiden hade våra värdinnor brett ut renhudar under några 
granar i närheten av sina kåtor. Jag lade mig till vila på ett 
par, som voro avsedda för mig, och mellan ett par andra låg redan 
på lapskt vis min tolk, som jag icke behövt, enär jag sedan sam- 
talet med de båda lapparna icke haft något att säga till någon. 

Vid sextiden på morgonen voro alla uppe. Vi togo avsked 
och återvände till vår båt, där vi funno våra roddare sovande. 
Vi väckte dem och foro över till andra stranden av älven, varefter 
vi efter en två timmars fotvandring fingo se flera lappar lägrade 
på och emellan berg, som de kallade Oppivara. Vi stannade hos 
två, som voro lägrade bredvid varandra på samma höjd liksom 
Rodevaras lappar. Dessa voro äldre och mindre vackra i ansiktet, 
men ganska välväxta och resliga. Den äldste hade en mycket 
fetlagd och högväxt hustru och en ung, ganska vacker dotter, 
som tycktes giftasvuxen. Jag frågade modern, om hon icke tänkte 
på att gifta bort henne. Hon svarade mig, att när en hygglig 
gosse, som hade tillräckligt många renar, kom och begärde hennes 
hand, så skulle han få henne. Därefter frågade jag, om hon icke 
också skulle giva sin dotter några renar i hemgift. Jo, det skulle 
hon, och flickan hade redan åtskilliga. »Ty», tillade hon, »det är 
sed hos oss att åt våra barn, såväl gossar som flickor, vid deras 



215 — 



födelse skänka några av de första renarna, som sedan komma att 
födas, i synnerhet renkor, men även några tjurar, så att de med 
tiden föröka sig och utgöra hela hjordar, när barnen äro färdiga 
att gifta sig.» 

Av henne erfor jag också, att det för ynglingar, som begära 
flickor till äkta, är sed att giva åtskilliga presenter, bestående dels 
i penningar, dels i renar, hudar etc. till flickans föräldrar, såsom 
jag hade läst hos Schefferus. 

Den yngstes hustru var en av de minsta lappkvinnor jag sett, 
men i stället hade hon den vackraste vita hy och mycket regel- 
bundna ansiktsdrag. 

Jag gjorde dem ytterligare en del frågor om deras levnadssätt, 
om religionen och om trolldomskonsten. De svarade mig lika 
naturligt och trovärdigt i det första avseendet som otillfredsstäl- 
lande och absurt i de båda andra, liksom de förra lapparna hade 
gjort. Innan vi skildes åt, bjöd den äldste oss att i hans kåta 
intaga en måltid, bestående av färsk fisk och torkade rentungor, 
kokta i mjölk, samt färsk ost. Jag gav sedan hans hustru och 
dotter några små presenter, och vi återvände till vår båt, dit vi 
framkommo något efter klockan ett på morgonen den 8:e efter 
att under vägen hava iakttagit solen minst lika högt över hori- 
sonten, ^då den stod lägst, som i Rodevara. Vi vilade oss till klockan 
åtta på morgonen på älvstranden, varefter vi satte oss i båten. 
Men vi kunde icke ro mer än en och en halv mil ovanför det 
ställe, där vi vilat oss, och voro då ungefär lika långt nedanför 
Torneträsk; både älven och sjön voro nämligen ännu isbelagda. 
Lämnande vår båt, företogo vi en ny vandring bland bergen 
och skogarna, som där mera utgjordes av snår än av höga träd, 
och efter att hava gått omkring en mil upptäckte vi en stor hjord 
av över åtta hundra renar, vaktad av två vuxna män och en ung 
gosse, vilka, så snart de fått se mig men icke min tolk, började 
att springa så mycket de orkade, liksom kvinnorna i Rodevara 
gjort. Jag sade det till min tolk, som icke märkt det, utan roade 
sig med att klappa några av hjordens renar och giva dem jäkälä, 
som de helt förtroendefullt åto ur hans hand. Han ropade genast 
till de flyende, som skyndat raka vägen till sina kåtor för att slå 



216 



alarm eller giva signal till flykt åt dem som voro där, att de icke 
skulle vara rädda, och han sade även sitt namn. Då kommo de 
fram till oss, räckte oss handen och bjödo oss till sina kåtor, som 
icke voro långt borta. Vi följde med dem dit, och när vi stego 
m i den största, funno vi där en omkring fyrtioårig man, en kvinna, 
som tycktes vara något över trettiosex, och två unga flickor, av 
vilka den äldsta kunde vara tretton år. Hela denna familj var 
mera småväxt och snarare ful än vacker, dock med undantag av 
den äldsta dottern, som hade vacker hy, livliga och välformade 
ögon. Hustrun gjorde min tolk flera oroliga frågor om syftet 
med min resa. Hon sade, att hon aldrig sett någon av mitt slag 
i dessa avlägsna nejder. Som han sedermera berättade för mig, 
fruktade hon, att jag var utskickad av konungen eller regeringen 
för att taga reda på hur många renar de hade och att deras 
skatter skulle bliva ökade, när jag avgivit min rapport. Men min 
tolk sade henne, hur det var, och skingrade hennes oro. Hon blev 
på gott humör, frågade mig, om jag ville stanna i Lappland, och 
sade, att jag skulle få en vacker flicka, som hade renar. Jag 
svarade, att jag ännu icke hade tänkt på det, och frågade henne 
i min tur, om hon ville giva mig sin äldsta dotter att taga med 
mig, lovande henne, att hon aldrig skulle behöva sakna något 
och att jag skulle föda och kläda henne bättre, än man gjorde i 
Lappland. När flickan hörde detta, trodde hon, att jag menade 
allvar, började gråta och flydde till skogen, där hennes far hade 
all möda att återfinna henne. Modern, som icke hunnit svara mig, 
innan dottern sprungit sin väg, tycktes icke förstå skämt, utan 
sade med mycket allvarlig uppsyn, att hon aldrig skulle gifta bort 
sin dotter utom Lappland, vilka fördelar som än bjödos henne. 
Den yngsta flickan, som satt och drog tenn och bly genom en 
dragskiva av renben, 26 ° såsom det brukas i Lappland, hade lämnat 
detta arbete och gjorde min av att gå ut ur kåtan och följa 
systerns exempel, men min tolk av prästsläkten hejdade henne 
genom att tala så vänligt som möjligt med henne. Med ett ord, 
oro hade gripit hela familjen, som om jag hade kommit enkom 
för att föra bort dem, och denna oro skingrades först sedan jao- 
flera gånger bedyrat, att jag icke hade en tanke på att bortföra 

28 — 183228. Seigneur de la Motraye^s resor. 

217 



-n 




någon, snarare kunde vara besluten att själv stanna kvar. Den 
andra dottern kom tillbaka till oss, övertalad av fadern och tolken, 
vilken å mina vägnar gav henne några små presenter. Då jag 
såg, att en broderad pung hängde på en stång i tältet, frågade 
jag hustrun, om hon själv broderat den. Hon besvarade denna 
fråga jakande och tillade, att hennes döttrar, både dem jag såg 
och två som voro gifta, broderade lika bra som hon. Jag bad 
henne till mig sälja pungen och även andra arbeten, som hon för- 
färdigat, om hon hade några färdiga, och hon framdrog ur en 
stor kista en lappmudd eller lapp-päls, ett par skor och ett par 
vantar, alltsammans broderat med samma tråd. Något annat hade 
hon icke för tillfället, sade hon. Jag gav henne vad hon begärde 
för allt detta, och det var ett mycket billigt pris. Som lapp- 
muddarna, skorna och vantarna skola hava håret utåt, avklipper 
man det på de ställen man vill brodera, applicerar där bitar av 
i allmänhet rött tyg och broderar dem. 

Emellertid blevo vi bättre och bättre vänner. Lappkvinnan 
erbjöd mig en hundvalp, som hon såg att jag smekte. Hon trodde 
kanske, att jag tyckte den var vacker, men sanningen var, att jag 
fann den intressant och egendomlig genom sin fulhet och sitt om 
en sjöborre påminnande huvud. Någon dylik hade jag icke sett 
annat än mellan 68 och 69 graders polhöjd. Varken här eller 
annorstädes skulle man hava tagit honom för en hund, om man 
icke hört honom skälla. Jag tog emot hundvalpen och förde den 
med mig till Stockholm. 

Jag blev undfägnad på ett präktigare sätt, än jag någonsin 
förut blivit. Värden lät föra till sig en renko, som han själv 
dödade genom att med kniven sticka henne i hjärtat, såsom jag 
sett det tillgå vid Luspaträsk. Därefter lät han en av sina söner, 
som lett fram renkon, flå av henne huden. När detta var gjort, 
styckade de henne, och ett av de största och tunnaste styckena 
stektes, varvid man så att säga spetsade det på en i båda ändar 
tillspetsad käpp. Den ena spetsen gick genom köttstycket och 
den andra nedsattes i marken framför elden. Där fick det steka, 
men då och då vände man det än på den ena sidan, än på den 
andra, tills det var färdigt. Ett annat stycke koktes, sedan det 

— 218 — 



1 = 1 



cm 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 



r 



blivit skuret i småbitar. Både det kokta och det stekta sattes 
för oss på två träfat, vilka framdukades på ett stycke råna, ett 
vitt tyg, som lapparna benämna så och som nu tjänade till bord- 
duk, liksom marken var vårt bord. Dessa båda rätter följdes av 
en tredje, bestående av torkade rentungor, som man kokat, och 
av en fjärde, som utgjordes av kokt mjölk. Vi fingo till och 
med silverskedar att äta den sistnämnda med, ävensom till den 
mycket rikliga såsen till det kokta köttet, och i en ganska stor 
silverskål bjöds sur mjölk att dricka. Osten glömdes icke heller. 
Med ett ord, välfägnaden var fullständig så när som på brödet, 
vilket såsom jag redan sagt icke begagnas hos lapparna. Men i 
gengäld hade den kokta mjölken avretts med litet korn- eller havre- 
mjöl, och man hade till och med lagt litet salt i den. Det är att 
märka, att de välsituerade lapparna köpa både mjöl och salt av 
norrmännen enkom för detta ändamål. Jag fann blandningen av 
renmjölk och detta mjöl minst lika välsmakande som jag funnit 
tatarernas talkan, som skiljer sig från den därutinnan ait den icke 
kokas. 

De andra lapparna, som icke vilja eller icke kunna köpa mjöl, 
få nöja sig med att i mjölken blanda tallbark, som renas och 
torkas och därefter pulveriseras, ungefär som den bark, av vilken 
de folk jag förut omtalat baka sitt bröd; det sker dock icke med 
kvarnar, som äro okända för lapparna. 

Efter denna måltid gav jag värden och värdinnan några pre- 
senter och bad den förre att giva oss en vägvisare till stränderna 
av Torneträsk. Han gav oss en av de pojkar, som vaktade hans 
renar. Vi stannade en stund vid den andre lappens kåta. Man- 
nen hade gått till sina renar. Hans hustru, som var ensam hemma, 
var dotter till vår värdinna, som vi nyss lämnat, och kunde väl 
vara en nitton eller tjugo år. Hon var liten till växten och mer 
ful än vacker. Så snart hon fick se oss i kåtans dörr, steg hon 
upp från den renhud, på vilken hon suttit hopkrupen och syssel- 
satt med att laga en kolt, räckte oss handen och ville breda ut 
hudar åt oss. Men vi bådo henne att icke göra sig detta besvär 
och fortsatte vår väg eller rättare sagt fortsatte att gå utan någon 
väo-, mycket oregelbundet och snett, än till höger och än till vän- 

— 219 — 






ster bland bergen, klipporna och skogarna. När vi åter kommo 
i närheten av den renhjord, vi redan sett, sågo vi en väktare, 
sysselsatt med att öva två unga lappar i bågskjutning. Det var 
för mig ett synnerligt nöje att se, hurusom den yngste, som knappt 
kunde vara mer än åtta år, icke en enda gång av tio med sina 
pilar förfelade målet, ett uppstoppat renhuvud, som man fastsatt 
vid en trädstam. 

Efter att hava gått ungefär tre fjärdingsväg och i alla väder- 
streck så att säga, befunno vi oss på ett högt berg ej långt från 
sjön. Det kallades av vår nye vägvisare Mickavara 201 och innefattar 
i sig flera andra eller sammanhänger med en lång kedja av mindre 
höga berg, som bära samma namn. En stund därefter sågo vi 
på norra sluttningen en renhjord och därefter en kåta, där vi be- 
slöto stanna för att vila oss, ty vi kände oss litet trötta efter 
vandringen i den starkt kuperade terrängen, såväl den dagen som 
den föregående. 

Då vi närmade oss kåtan, funno vi därinne en nära sjuttioårig 
gubbe, liten och spenslig, men rak och välväxt, en ung man av 
omkring tjugofem års ålder, som var hans son, fylligare men ej 
längre, och en kvinna, som var sonens hustru; hon var icke heller 
så storväxt, men mycket fet. De redde sig till att äta torkat ren- 
kött och färsk fisk, kokt i mjölk. De föreföllo oroliga över mitt 
besök eller rättare över mina kläder, men sedan min tolk lugnat 
dem, bådo de mig sitta ned och äta med dem. Jag ursäktade 
mig med att jag för ej länge sedan ätit så mycket. Vad mina 
följeslagare beträffar, åto de utan någon ursäkt. Jag bad endast, 
att de skulle breda ut en hud utanför tältet, så att jag fick vila 
mig litet. De bredde då ut två hudar ovanpå varandra, och på 
dem lade jag mig och sov omkring fyra timmar. Sedan jag vak- 
nat några minuter före klockan tolv, som vi skulle kalla midnatt, 
gick jag upp på toppen av berget, därifrån jag betraktade solen 
och såg den, då den var som lägst, lika högt över horisonten, 
som vi pläga se den tio eller tolv minuter innan den går ned. 
Därefter gick jag tillbaka till mina hudar, nedskrev under omkring 
fem kvarts timme mina anteckningar för dagen, såsom jag plägade 
göra, och vilade mig därefter ånyo till klockan fem på morgonen. 



220 



cm 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 II 



När jag stigit upp, såg jag, att min tolk och de andra ännu sovo. 
Jag säger min tolk, i singularis, och menar då alltid Jukkasjärvi- 
tolken av prästerlig släkt, ehuru jag även åtföljdes av den andre, 
som icke gick hälften så bra som han och som jag bara hade till 
att bära min jacka, när jag blev för varm av vandringen. Han 
var lat och trög och kom alltid sist fram, men när det gällde att 
sova och äta, var han den förste. Han hade klagat och sagt 
dagen förut, att om jag skulle fortsätta att gå på det här viset, 
på lappjakt så att säga, så kunde han inte följa med. Därför beslöt 
jag att skicka honom till båten att där vänta på mig. 

Jag väckte ingen, utan gick en stund och rökte min pipa. 
Därefter satte jag mig att se igenom några anteckningar från de 
foregående dagarna. Vid sextiden, när alla stigit upp utom denne 
sistnämnde, sökte jag efter gubben, som jag fick se stå alldeles naken 
i en snödriva och gnida ansiktet och hela kroppen med snö, som 
lapparna göra, emedan de icke hava något vatten, varefter han 
tog på sig sin päls. Jag gick fram till honom. Han var mindre 
skygg än de flesta andra lappar. Han hade umgåtts med sven- 
skar vid Svappavaras gruvor och talade deras språk. Jag inlät 
mig i samtal med honom och gjorde honom åtskilliga frågor om 
en del lappar, som jag träffat här och där, och frågade honom 
bland annat, om alla de kala eller med tallar eller snår beväxta 
berg, mellan och på vilka de förde sina hjordar i bet, tillhörde 
alla lappar gemensamt. Han sade, att deras förfäder träffat avtal 
om vissa landsträckor, betecknade genom namnen på några i 
dem belägna berg, skogar och ansenligare sjöar, och att var och 
en av dessa landsträckor var tilltagen efter antalet renar, som till- 
hörde var och en av de stundom i tio eller tolv grenar delade 
familjerna med lika många hjordar, samt att man mycket bra 
samsades och fick rum, ty området var vidlyftigt och där sakna- 
des varken jäkälä eller l u pp . Han tillade, att om luppo fatta- 
des, såsom fallet var bland de snår, vi sågo framför oss, där det 
fanns ojämförligt mycket fler människor än tallar, och bland de 
kala eller snöbetäckta bergen, där det icke fanns några alls, var 
det jäkälä, renarnas nödvändigaste och lämpligaste föda, som fick 
ersätta luppo. De olika namnen på landsträckorna hjälpte dem 



221 



mm 



■*• 




också att känna igen och finna varandra, när de sökte varandra. 
Oppivarabergen t. ex., som jag hade lämnat dagen förut, utgjorde, 
sade han, gränsen i nordost och gåvo namn åt ett slags distrikt, 
som sträcker sig mycket långt i sydväst; på samma sätt benäm- 
nes efter Mickavara ett annat distrikt utmed den sjö, som gränsar 
till det i norr och i vilket han var den äldste levande telningen 
av sin familj, som var delad i sju grenar och bestod av två levande 
bröder och deras barn, alla gifta. Jag bragte sedan på tal de 
gamla lapparnas religion, om vilken han ingenting visste, därefter 
den religion, han bekände sig till, men med vilken han icke före- 
föll mig mycket mera förtrogen, och slutligen trollkunnigheten, i 
fråga om vilken han visade sig mycket lättrogen och räddhågad, 
men ännu mera okunnig. Jag frågade honom, huruvida Torne- 
träsk, som från den plats, där vi befunno oss, föreföll att vara 
isbelagt, ännu bar slädar. Han svarade, att det gick att köra med 
släde. Det var inte mer än fem dagar sedan han själv kört över 
sjön. Jag bad honom skaffa oss tre eller fyra slädar med renar 
för en tur, som jag ville göra på sjön, och att vara vår vägvisare 
eller skaffa oss en sådan. Han gick gärna in härpå och bad oss 
gå över några klippor och snår, som lågo mellan oss och sjön, 
och vänta honom vid foten av ett lägre berg, som han pekade 
på och som var ett av dem jag sist nämnt. (Mellan det och ett 
annat mycket högre vid namn Stolmvara ligger den öppning, genom 
vilken sjön, som sköljer dem, låter på samma gång sitt namn och sitt 
vatten övergå till älven.) Under tiden skulle han skaffa de slädar 
och renar, jag begärde, och komma till oss med dem. Men som 
jag icke längre ville skrämma lapparna med mina kläder, beslöt 
jag att dessförinnan kläda mig som de. Jag bad honom att få 
köpa en lappmössa. Han sålde en till mig. Jag tog av mig min 
jacka och satte på mig den lappmudd jag köpt. Min jacka och 
hatt lämnade jag åt min förste tolk, tillsägande honom att bära 
dem till båten och invänta mig där. Om han ville, kunde han 
roa sig med att fiska tillsammans med mina nya lapska roddare, 
ty jag var besluten att fortsätta min färd och uppsöka så många 
lappar jag kunde. Han föreföll allt annat än missbelåten. Jag 
tillfredsställde och avskedade på samma gång vägvisaren från 



222 



cm 



10 11 12 13 14 15 16 17 II 



Oppivara, och de gingo sin väg tillsammans, varefter jag med 
min nye tolk begav mig till det utsatta stället. Medan vi väntade 
på att vårt folk skulle komma med renarna och slädarna, gick 
jag på isen över sjön ovan det ställe, där den utgöt sitt vatten 
i älven, på vilken isen gått upp litet nedanför mitten av området 
mellan Mickavara och Stolmvara. Jag besteg toppen av detta 
senare berg, från vilket jag hade en vidsträckt utsikt, och såg 
ganska tydligt de norska fjäll, som omgiva den norska Lapp- 
marken. 

När jag sedan vid foten av det andra berget såg fyra renar 
och lika många slädar, körda av gubben och hans son, gick jag 
ned och bort till dem. Så snart jag kommit fram, packade vi ned 
oss, sa att säga, i var sin av dessa slädar. Jag säger »packade 
ned oss», ty man drager över sig renhudar och surrar fast sig 
ända till midjan i släden, som lapparna kalla pulka och som har 
formen av en liten båt. Den rymmer blott en person och denne 
har sina fötter i framstammen och sitt huvud i bakstammen. En 
enda draglina, som går under renens buk, är med ena ändan fäst 
vid en lädersele, som han har kring halsen, och med den andra 
vid pulkans främre del. Som töm tjänstgör en lång rem eller ett 
av tallbark förfärdigat rep, som är fäst vid renens horn. Drar man 
tömmen rakt åt sig, stannar renen, drar man åt höger eller vän- 
ster, ändrar han sin kosa, och slår man litet sakta med den på 
hans rygg, ökar han takten. På ojämna ställen förekommer man 
pulkans stjälpning med en stav, som tjänstgör som en sorts åra. 

Vi läto köra oss åt nordväst i följande ordning. Först åkte 
gubben, bredvid mig hans son, och sist kom tolken. Vi tycktes 
flyga fram, så snabba voro renarna, och så fort drogo de oss. 
Efter en tre mils färd över isen visade vår vägvisare mig slutmålet 
för tre franska resenärer, åt vilka han för nära trettiosju år sedan 
hade anskaffat båtar på den vid det tillfället isfria sjön. Detta slutmål 
var yttersta ändan av en rad alldeles kala eller till största delen en- 
dast snårbeväxta berg. De bildade en sorts halvö, som han kallade 
Peskenjarka. 262 Den har sitt näs i nordost från sjön, i vilken den 
går ut ända till tre mil åt sydväst under form av en tunga, vars 
yttersta spets dessa resenärer hade velat anse som världens ände 



223 



■■■■■■■mHMQQ 




åt det hållet. Då de voro där, var det redan alltför sent på året, 
för att de skulle kunna se solen ständigt över horisonten, såsom 
J a g gJ ort sa många gånger, och enligt vittnesbörd av såväl gubben 
som en mängd andra gamla personer, som berättat mig, att de 
träffat dem, voro de så bekväma, att de icke avlägsnade sig från 
älvens stränder mer än hundra eller två hundra steg, nämligen 
vid Torneå, Över-Torneå, Kengisbruket och Jukkasjärvi och på 
den landtunga, jag nyss nämnt. 

Gubben drog sig till minnes och visade mig det ställe, där 
han sett dem inrista något, som han icke förstod, sade han. Jag 
skrapade bort mossan från klippan och upptäckte följande väl 
läsliga versrader: 

Gallia nos genuit, vidit nos Africa, Gangem 
Haustmus, Etiropamque oculis lustravimus omnem; 
Casibus et variis acti terraque marique, 
Stetimus hic tandem nobis zibi defuit orbis. 

De Fercourt, de Corberon, Reygnard. 
Ad Pescomarcam 18 Atig. 1681. 

D. v. s.: »I Gallien äro vi födda. Vi hava skådat Afrika och 
Ganges och hela Europa. Många äventyr hava vi upplevat både 
till lands och sjöss, och nu hava vi stannat på denna plats, där 
världen tagit slut för oss, etc. Vid Pescomarca den 18 aug. 1681.» 

Efter vad denne man och andra efter honom sagt mig om 
deras väg och sätt att färdas, kommo de blott på älvarna och 
sjöarna i beröring med lapparna, enär de alltid färdats i båt för 
att bespara sig mödan att vandra bland skogarna, klipporna och 
bergen ; men utan detta kan man icke få se lapparnas levnadssätt, 
deras hjordar och kåtor. Det är därför vi hava så många besyn- 
nerliga och fantastiska berättelser om Lappland och dess inbyg- 
gare. De som skrivit dem hava färdats som dessa herrar och 
gjort sina anteckningar efter de vidskepliga sägner, som berättas 
i Finland, eller efter vad som berättas av andra grannar, som äro 
lika okunniga och oförmögna att bilda sig riktiga föreställningar 
om vad som händer och sker hos lapparna. 263 

— 224 — 



När vi på isen kommit fem å sex mil bortom Peskenjarkas 
yttersta udde, hörde vi ett fruktansvärt dån av vatten, som tycktes 
falla i strömmar från molnen, men som kom från de höga fjällen, 
sydväst om sjön, där den svenska Lappmarken slutar och den 
norska vidtager. 264 

Isen började bliva dålig i närheten av dessa stora vattenfall, 
och min gamle vägvisare, som, fastän vi voro på så långt avstånd, 
redan påpekat för mig flera hål, rådde mig att icke fortsätta, 
emedan vi otvivelaktigt, sade han, skulle finna sjön upptöad, om 
vi^ körde en mil till. Han försäkrade mig emellertid på samma 
gång,, att han blott för åtta dagar sedan hade kört där på släde. 
Denna väldiga vattenmassa, som kom ned från fjällen, tillade han, 
var ett osvikligt tecken till allmän islossning, och denna islossning 
brukade komma så häftigt och brådstörtat, att det efter fem eller 
sex dagar icke fanns någon is kvar kring sjöns stränder, åtmin- 
stone icke mot söder, och att den, som möjligen låg kvar på 
somliga ställen, icke bar. 

Jag frågade honom då, om vi icke kunde gå i land på norra 
delen av sjön några mil ovanför detta vattenfall. Jo, svarade han, 
det kunde vi, men då finge vi inte stanna där mer än en eller två 
dagar. Jag var nöjd med villkoret, och han förde mig på fem timmar 
till ett slags vik mellan två små klippkedjor, som så väl skyddade 
den för solen, att han sade den sällan töade upp. Sedan vi kom- 
mit i land, vandrade vi till fots bland fjällen. De flesta, åtmin- 
stone de^ högsta, voro helt och hållet täckta med snö, och i dalarna 
låg is, så att jag knappast kunde göra klart för mig, att vi voro 
i juni månad. Det var dit, som de förmögnaste och på renar 
rikaste lapparna hade flyttat, när sommaren nalkades. När man 
såg dessa djur hoppa omkring och vältra sig i snön och på isen 
liksom hjortar, hindar och hästar göra hos oss om våren, förstod 
man, hur mycket de tyckte om köld. Den del av Lappland, där 
jag befinner mig, kallas norska Lappmarken, såsom jag ovan antytt, 
så att man kan säga, att lapparna äro svenskar om vintern och 
norrmän om sommaren. Man skulle kunna tillägga, att de också 
äro moskoviter, ty Kemilapparna flytta under denna årstid till 
trakterna norr om Enareträsk och de berg, som gränsa till Vita 

29 — 16,1226. Seigneur de la Motraye's resor. 

— 225 — 



havet och höra under tsaren. De färdas så utan annat pass än 
djuren hava, nämligen sin instinkt eller naturliga insikt, som förmår 
dem att byta om luftstreck allt efter årstiderna. Dessa folk föra 
aldrig krig annat än mot skogarnas och bergens djur för att 
bekläda sig med deras hudar eller sälja dem och för att livnära 
sig med köttet av de matnyttiga djuren. 

Som det trots årstiden var gott om is och snö i denna trakt, 
färdades vi i pulka utom på några ställen, där marken var klippig 
eller bevuxen med snår, som tvungo oss att gå till fots. Apropå 
de lapska slädarna kan jag icke låta bli att anse dem för det 
mest tjusande i Lappland, liksom jag förut sagt om de svenska, 
och här med ännu större skäl, eftersom vintern räcker ojämförligt 
mycket längre, såsom man kan förstå av det jag skrivit om dessa 
trakter. Renarna tyckas dessutom av naturen själv vara danade 
till dragdjur, ty de hava på sina fötter fått skarpa, musselformiga 
klövar, med vilka de stå säkrare på hala ställen än våra bäst 
skodda hästar, vilka de överträffa i snabbhet och lydighet. De 
stanna eller springa åt det håll man vill, så snart man drar det 
allra minsta i den vid deras horn fästa tömmen. 

Den första hjorden mötte vi omkring två mil bortom sjön 
mellan berg, som lapparna kalla Vatchionvara. 265 Den bestod av 
en sexhundra renar, vaktade av en dräng, som såg ut att vara 
tjugofem år, och en ung tolvårig gosse, som var ägarens son. 
Drängen var liten och illa vuxen, men i stället hade han i ögonen 
och ansiktsuttrycket något visst, som vittnade om att han icke 
var dum. Min vägvisare gick fram till honom och bad honom 
föra oss till sin husbondes kåta, vilket han gjorde, och gossen 
följde av sig själv med oss dit. De gingo båda in i kåtan, väckte 
lappen och sade till honom och hans hustru, att vi voro utanför. 
Då steg mannen först upp och kom emot oss, och om en stund 
kom även hustrun; sina två små barn läto de sova. Sedan vi 
skakat hand med varandra, gingo vi alla in i kåtan, där vi funno 
hudar, som hustrun hade brett ut åt oss, och på dem satte vi oss. 
Både mannen och kvinnan voro i sina bästa år och sågo ej illa 
ut. De voro små men välväxta. Det äldsta av barnen var en 
fyra eller fem års flicka, det andra en gosse på omkring tre år. 






226 — 



Som vi gåvo tillkänna, att vi voro törstiga, fingo vi genast var 
sin träskål med sur mjölk, och vårt värdfolk, som förmodade, att 
vi voro hungriga, framsatte för oss renkött, torkad fisk och ost. 

Dessa människors gästfrihet och deras sätt att leva och bo 
kommo mig nästan att tro, att jag ännu var i Noghai, till den 
grad påmindes jag här om Noghai-tatarerna. 

När vi slutat att äta och dricka, var klockan nära ett på mor- 
gonen. Min vägvisare funderade på att gå och lägga sig och 
värden och värdinnan att återtaga sin avbrutna vila, sedan de åt 
mig utbrett hudar, så att jag också skulle få sova. Men i stället 
gick jag rökande en pipa upp på det högsta berget i trakten för 
att se på solen; jag såg den då lika högt över horisonten, som 
vi se den tre kvarts timme före dess nedgång. 

Vid min återkomst fann jag drängen stå och vänta på mig. 
Han talade svenska och frågade mig, om jag ville hava mjölk att 
dricka, ifall jag blev törstig; han skulle då ställa fram den bred- 
vid de hudar, som utgjorde min bädd. Förvånad över att höra 
honom tala detta språk, frågade jag, var han lärt det. Han sva- 
rade, att det var vid gruvorna och bruken i Svappavara och Kengis, 
där han varit flera vintrar med sin husbondes renar för att köra 
kol och andra förnödenheter och därifrån befordra kopparn och 
gjutjärnet ända till Torneå, varifrån det sedan fördes till Sverige 
och Finland. Jag gjorde honom flera frågor och sökte inhämta 
hans mening om de förmenta lapska trollkarlarna. Jag frågade 
honom också, om han icke kunde föra mig- tillsammans med några 
sådana. Vad som ökade min nyfikenhet, trots att jag alltid för- 
hållit mig skeptisk mot denna företeelse, var att konungen hade 
befallt landshövding Cronberg att skicka honom ett par. Lands- 
hövdingen hade emellertid icke kunnat tillfredsställa hans majestäts 
önskan, hur mycket besvär han än gjort sig och vilka försäkringar 
om kungligt beskydd mot de svenska lagarna om trolleriets utro- 
tande han än avgivit. 

Det skulle för mig vara ett nöje att bereda konungen en 
angenäm överraskning, om mina frivilliga efterforskningar rönte 
en framgång, som de officiellt påbjudna icke haft. Jag väntade 
mig dock icke mera än att få se, hur de slugaste lapparna trium- 



227 — 



^1 



ferade över de enfaldigares lättrogenhet. I mitt hjärta misstänkte 
jag mina tolkar, i synnerhet Jukkasjärvitolken, för att av någon 
samvetsbetänklighet eller hemlig farhåga hava för mig dolt vad 
de visste eller för att hava förvanskat de svar, lapparna avgåvo 
på mina frågor härom. Dessa lappar kunde även av fruktan att 
bliva anmälda för prästerna hava hemlighållit för honom vad de 
visste. Jag bjöd denne dräng på tobak, rökte med honom och 
var snart inne på kapitlet om trollkarlarna. Jag sade honom, att 
det skulle mycket roa mig, om jag kunde få se dem utöva sin 
konst, försäkrade honom, att jag skulle rikligt vedergälla både 
honom och dem, om de ville vara så vänliga och tillfredsställa 
min nyfikenhet, och försäkrade på samma gång, att jao- aldrig 
skulle säga ett ord om detta varken till min tolk eller till präs- 
terna eller någon människa. När jag stack en halv daler i hans 
hand, fick jag honom att tillstå, att han kände en, och lova att 
föra mig till denne. Han sade, att det var omkring tre mil från 
den plats, där vi befunno oss. Vi överenskommo, att han av sin 
husbonde skulle utbedja sig tillåtelse att visa mig vägen bland 
fjällen, som jag ville se och där jag kunde träffa några andra lappar, 
allt under förevändning att min tolk var för litet bekant där i 
trakten för att biträda mig med detta. Jag frågade honom sedan, 
om jag icke vid min återkomst till Peskenjarkas udde skulle kunna 
landvägen taga mig fram till den strand av sjön, som låg mitt 
emot den jag sist lämnat, och ro dit för att förena mig med den 
vägvisare, jag sade honom att jag där kvarlämnat. Han svarade 
mig, att det gick för sig och att eftersom han plägade varje år 
begiva sig ut och fiska vid mynningen av denna älv och i själva 
sjön på den sidan — efter islossningen fanns där nämligen fisk i 
stor mängd — skulle han gärna följa med mig dit, viss om att 
hans husbonde nog skulle låta honom gå med mig, om jag ville 
tala med honom därom genom honom eller genom min tolk. Jag 
blev mycket glad, då jag fann honom så sinnad, ty jag var ivrig 
att få se så mycket jag kunde av Lappland och besluten att till 
den ändan icke sky de strapatser en sådan färd kunde medföra. 
Vi gingo därpå till vila, och så snart vi vaknat, bad jag honom 
till sin husbonde framställa den begäran, varom vi kommit överens. 

— 228 — 



cm 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 1\ 



Han gjorde det och erhöll den begärda tillåtelsen, naturligtvis utan 
att det nämndes det minsta om trollkarlen. Vi togo två av hans 
pulkor, packade ned oss i dem som vanligt och körde så långt 
föret räckte. När det icke fanns någon väg, utan bara klippor 
och snår, så att vi måste gå till fots, lastade vi pulkorna på 
renarna, som följde efter oss likt pudlar, vilka krokvägar vi än 
måste gå. Vi hade nog tillryggalagt styva två mil, innan vi kommo 
till en renhjord, som enligt min vägvisares utsago uppehöll sig 
endast en mil från vår utgångspunkt. Vi funno blott en kåta vid 
denna hjord, som var ganska talrik och vaktades av en dräng, 
som var bekant med den jag hade med mig. Vi gingo in i kåtan 
och funno där två flickor, den ena omkring sexton år och den 
andra sjutton eller aderton; deras far, som var änkling, hade gått 
ut pa fiske, sade de. De voro de vackraste och gladaste, jag 
hittills sett, och sanningen att säga synes det, som om dessa fjärran 
ödemarker, de klippor, skogar och snöfält, bland vilka dessa män- 
niskor leva, voro otillgängliga för sorger, fruktan och sjukdom. 
Någon orättfärdighet finnes där icke och följaktligen ej heller några 
processer. Man känner där varken till domare eller advokater, 
varken läkare eller präster, åtminstone på dessa avlägsna orter, ty 
såsom jag tror mig redan hava antytt och som jag längre fram 
skall utförligare omtala, uppehålla sig dessa ämbetsmän på grän- 
sen, och lapparna besöka dem blott vid marknaderna. Det är icke 
heller alla lappar, som göra det, utan endast de som begiva sig 
dit med sina eller sina grannars varor och återvända därifrån lis- 
tigare och mindre rättrådiga. Man följer naturens lag i dess enkel- 
het: ingenstädes förmärkes här någon annan sorts kärlek, än den 
som denna lag föreskriver. Man tillämpar den Eviges första bud 
om att föröka sig och uppfylla jorden, utan att någonsin hava hört 
talas därom. Denna kärlek förenar de båda könen efter deras 
böjelse, och som kvinnorna där äro minst lika varmblodiga som i 
södern och i Österlandet, skulle man kunna gå mycket långt, om 
man sökte vinna deras gunst; kanske beror detta också på att de 
icke hava hjärta att säga nej eller att de anse grymhet vara den 
enda synden, om de hysa samma känslor som deras tillbedjare. 
Ehuru de icke genera sig för att visa sig nakna för männen, då 



229 — 




de om morgonen gå och gnida sig med snö, gömma de sig för 
sina föräldrar och alla andra vittnen, när de i älskog förena sig 
med en man, och de äro trogna mot den, som kärleken givit dem 
till man, vare sig detta äktenskap blivit bekräftat av en präst eller 
icke. Kyrkoherden i Jukkasjärvi har försäkrat mig, att han aldrig 
vigt några, som icke varit havande. Jag gav dessa flickor tobak, 
som de började tugga, liksom turkarna och grekerna göra med 
mastix. De bjödo oss vid min vägvisares återkomst på en lika- 
dan måltid, som vi fått på det förra stället, d. v. s. den bestod 
av renkött, torkad fisk och ost med mjölk. 

Efter denna måltid rökte vi. Jag nedskrev några iakttagelser, 
och vi begåvo oss åter på väg, men vi kvarlämnade där våra 
pulkor, ty det fanns ingen snö längre, och vi hade nästan blott 
klippor och snår att taga oss fram igenom, vilket endast kunde 
ske till fots. Vid tretiden på eftermiddagen kommo vi till två 
små berg, mellan vilka en liten snabb bäck rann fram och åstad- 
kom stort buller genom att den förde isstycken, som stötte mot 
bottnens stenar. Här och där vid stränderna var ännu is, och vi 
övergingo bäcken utan att bli våta, ty den var icke djup, och 
lappskorna, som vi hade på oss, äro alltid vattentäta. När vi 
kommo omkring tjugo steg längre bort, fingo vi se en eländig 
kåta, täckt med gamla, lappade ranastycken, och en trettio steg 
därifrån sju renar. Därav synes, huru fattiga de, som påstå sig 
vara trollkarlar, både där och annorstädes äro och huru föga fri- 
kostigt djävulen, som betraktas såsom rikedomarnas herre och 
de fördolda skatternas väktare, belönar dem, som folket anser för 
hans gunstlingar och tjänare. Min vägvisare bad mig vänta litet, 
medan han gick in i kåtan för att förbereda trollkarlen på mitt 
besök och bedja honom visa mig några prov på sin konst. Jag 
hade givit honom frihet att lova, vad han ansåg lämpligt. Några 
minuter senare kom han ut med den förmente svartkonstnären, 
som räckte mig handen, och sedan han bett mig hemlighålla detta 
sammanträffande, vilket jag lovade, tillsade han oss att följa ho- 
nom. Han förde oss upp på den östligaste av de båda höjderna, 
där han bad oss vänta på honom, medan han gick efter sin trumma. 
Under tiden kunde vi därifrån se det hav, som enligt de lärdaste 



230 



geografer icke slutar förrän på det andra halvklotet eller i nya 
världen, så att jag trodde mig med mera skäl än de tre ovan- 
nämnda fransmännen kunna säga, att jorden eller jordklotet tog 
slut för mig. 266 

Den förmente trollkarlen kom snart igen med sin trumma, som 
han synbarligen brukade hava gömd bland de snår, i vilka vi sett 
honom försvinna. Detta instrument liknar vida mindre en trumma 
än en puka, ty den har trumskinn blott på en sida liksom denna, 
och med sin ovala skapnad och sin trärygg liknar den mest en 
luta. Mitt på ryggen äro två, åtta tum långa och knappt en tum breda 
öppningar. Vid ett stycke, som åtskiljer dem, och är litet tjockare 
än ett lillfinger, är fäst en kedja med flera mässingsringar, åtminstone 
var det så på denna, och så är det även på en annan som jag har. 

Den första fråga, han framställde, när han kommit tillbaka till 
oss, var: »Har ni brännvin?» Till och med innan jag reste till 
Lappland, hade jag hört sägas, att traktering med denna dryck 
alltid måste föregå trollerierna eller spådomsceremonierna hos 
lapparna, emedan den var mycket i deras smak och tycktes genom 
en kraft motsatt den, somliga tillskriva vigvattnet, kunna fram- 
besvärja djävulen. Jag hade därför icke glömt en för mitt syfte 
så väsentlig och nödvändig sak. Jag hade ett litet förråd i min 
båt och bar vanligen på mig två flaskor om ett halvstops rymd 
vardera samt tobak för att giva till de lappar, som visade mig 
mest gästfrihet. Min vägvisare hade icke väl för mig tolkat hans 
begäran, förrän jag drog upp en flaska och gav honom den. Han 
tog emot den med en glädje, som gav sig uttryck i hans ansikte 
och i hela hans sätt. Han drack omkring två tredjedelar av 
flaskan i två omgångar. Därefter stoppade han in kedjan med 
ringarna i trumman, ty den hängde utanför, och vände på samma 
gång nedåt det genomskinliga trumskinnet, på vilket med röd färg 
voro målade åtskilliga figurer, föreställande människor och djur 
och, såsom på den trumma jag har, så barbariskt framställda 
tecken för himlakroppar, att man endast med trons ögon skulle 
kunna känna igen dem. Han började nu slå på trumman un- 
derifrån med en Y-formig hammare av renhorn. Ringarna, som 
sattes i rörelse av hammarens slag, hoppade och dansade hit 



231 — 



och dit inuti trumman med ett skramlande ljud, i någon mån lik- 
nande tamburinens. När han slagit trumman några minuter, lade 
han sig ned, icke på magen som så många resebeskrivningar från 
Lappland säga, utan på ryggen. Han lade trumskinnet mot sin 
blottade mage utan att vända på trumman eller luta den åt det ena 
eller andra hållet. Han slöt ögonen, tycktes falla i vanmakt och upp- 
höra att andas för en stund. Sedan liksom spratt han upp, öpp- 
nade ögonen och såg sig förvirrad omkring, och efter en lång 
suck höjde han långsamt trumman med båda händerna utan att 
skaka på den eller luta den åt något håll, höll den mitt för sina 
öppna ögon på två eller tre handsbredders avstånd, betraktade 
uppmärksamt genom det genomskinliga skinnet ringarnas läge i 
förhållande till de uppritade figurerna, varpå han började framsäga 
sina spådomar, grundande dem på detta läge av ringarna, som 
icke flyttats, sedan han slutat slå. Stelt fixerande mig sade han, 
att jag skulle löpa stor fara, när jag färdades utför forsarna, men 
med ännu större fara hotade mig elden; jag skulle få god vind 
första gången jag gav mig ut på havet; jag skulle leva länge och 
frisk, om jag genomgick två svåra sjukdomar, av vilka jag skulle 
angripas inom två år. Icke nöjd med att förutsäga mig det onda, 
ville han även lära mig botemedlet. Han sade alltså för det första, 
att jag skulle återvända landvägen till älven och taga lapska 
roddare genom forsarna, sedan jag återvänt landvägen ända till 
älvens källa; för det andra, att jag bara behövde ta in litet tor- 
kade bävertestiklar i brännvin var kväll, tills jag blev bra. Därpå 
vände han med en konvulsivisk rörelse huvudet mot min följesla- 
gare och sade till honom, att han blott behövde gå ut på fiske 
den 20, 22, 24, 26 och 28 i den månad, vi nu befunno oss i, 
samt den 3, 6, 9, 12, 16, 20, 24 och 28 i månaden därpå, så 
skulle han komma hem var dag med mer fisk, än han orkade bära. 
Han tillade, att likadana dagar i september, oktober och novem- 
ber månader likaledes skulle medföra jaktlycka, och det icke blott 
för honom utan även för mig, om jag ville begagna mig därav. 
Då jag märkte, att hans spådomar nu voro slut, gjorde jag 
honom åtskilliga frågor om det förflutna, det närvarande och fram- 
tiden. Jag frågade honom t. ex., av vilken nationalitet jag var, 



om jag var ungkarl eller gift, om jag hade företagit andra resor 
än till Torne lappmark och om jag skulle få se någon annan 
lappmark, men det var som att tala till en sten: hans instrument 
hade uttömt sina krafter, vad mig beträffade, och hans spådoms- 
ande hade icke för honom uppenbarat mer än han sagt mig. Han 
steg upp, och jag gav honom på min vägvisares råd en halv silver- 
daler, med vilken han tycktes mer belåten, än jag hade anledning 
vara med hans förutsägelser, vilka jag betraktade såsom helt god- 
tyckliga och vida mindre vissa än ringarnas sammanträffande med 
den eller den figuren eller lögnaktiga utsagors tillfälliga samstäm- 
mighet. Vad min vägvisare beträffar, tycktes han på förhand lika 
belåten med löftet om ett gott fiske och en lycklig jakt, som han 
hade kunnat vara, om det redan blivit uppfyllt. 

De, som rådfråga dessa förmenta spåmän, äro så lättrogna, att 
de blint acceptera allt vad de säga. Om trollkarlen säger dem, 
att fisket en viss dag skall bliva givande, att jakten en annan dag 
skall bliva lyckosam, gå de ut på fiske eller jakt, och som båda 
där i trakten alltid äro mycket givande var på sin årstid, kunna 
de icke undgå att känna sig förvissade om spådomens riktighet, 
när de föra hem mycket fisk, fågel och pälsdjur. Sålunda är det 
icke spådomens förtjänst, att fisket och jakten visa sig vara givande, 
utan det är dessas förtjänst, att spådomen slår in. Om samme 
trollkarl å andra sidan förutsäger, att de eller de dagarna skola 
vara ogynnsamma för det ena eller det andra, gå de varken på 
fiske eller jakt och besanna även då spådomen, emedan de icke 
få något. De tänka aldrig på att bevisa motsatsen eller under- 
söka, om icke spådomen är falsk, genom att begiva sig ut på 
fiske eller jakt de dagar, som den förmente spåmannen betecknar 
såsom olyckliga, lika väl som andra dagar. 

Vad beträffar de sjukdomar, han förutspått mig, ansåg jag 
honom icke bättre underrättad därom än om mina nya resor, be- 
träffande vilka han iakttagit tystnad. Och även om jag skulle 
råka ut för två eller flera sjukdomar på två år, skulle jag icke 
tro mig böra betrakta dem som följder av hans spådom och skulle 
icke tillgripa hans läkemedel. Slutligen är det icke nödvändigt att 
vara spåman för att förutsäga, att det är livsfarligt att färdas 

.»o 163226. Seigneur de la Motrayfs resor. 



genom forsarna; deras våldsamhet och det stora antalet drunknade 
vittna tydligt därom, utan att någon svartkonst behöver anlitas. 
Och det var icke därför att biskop Bilberg rådfrågat lapparnas 
orakel, som han insåg, att forsarna voro farliga, och inställde sin 
vattenfärd i Kengis ävensom sina iakttagelser av solens ständiga 
närvaro på himlen sommartiden, utan det var därför att han dit- 
tills funnit dem sådana och fruktade finna dem ändå värre. Även 
om min förmente trollkarls spådom hade föregått de faror för eld 
och vatten, som jag löpt i Turkiet, liksom den föregick den fara, 
jag löpte i Sverige, att springa i luften med ett engelskt skepp, 
dit jag blivit bjuden ombord och på vilket jag lyckligtvis icke 
befann mig, när krutdurken fattade eld och omkring fyrtio perso- 
ner omkommo, skulle detta dock icke för mig varit tillräcklig grund 
och bevis för att en sådan spådom icke var ett bedrägeri. Ty 
jag har ofta märkt, att de som befatta sig med att förutsäga fram- 
tiden smickra eller skrämma dem, som rådfråga dem, med så 
många olika slags lycka eller olycka, att de kunna av en slump 
råka rätt eller säga en sanning bland en mängd lögner, såsom 
t. ex. om någon skulle gissa, hur många myntstycken jag tar i 
min ficka, när jag sticker dit handen, om jag tar några eller alls 
icke tar några. 

Ehuru detta prov på den lapska trollkunnigheten var allt 
annat än ägnat att ingiva mig en bättre tanke om den, än jag 
förut hade, kom jag dock därvid på den idén, att jag skulle kunna 
bidraga till att förmå hans majestät konungen av Sverige att inse 
det värdelösa i denna konst, om jag gav landshövding Cronberg 
tillfälle att utföra hans befallning. Jag föreslog därför trollkarlen 
att uppsöka någon av sina mest trollkunniga gelikar, slå sig sam- 
man med honom och följa mig till Umeå, där landshövdingen 
skulle förse dem med allt som behövdes för att resa till konungen, 
som befallt honom att utlova hans beskydd och en god vedergäll- 
ning åt dem, som ville företaga resan för att giva honom prov 
på sin konst. Men vad jag än sade och gjorde för att skingra 
alla farhågor hos honom och i stället ingiva honom förhoppning 
om penningevinst och förmå honom att gå in på mitt förslag, var 
han obeveklig och förklarade för mig, att det var mycket få i 



234 



' 






denna lappmark, som förstodo sig på hans konst eller vågade 
utöva den, och att jag för övrigt knappast skulle finna någon annan 
som ville trolla för mig; han bad mig att icke säga för någon 
människa, att han gjort det. Saken var den, att han kände sig 
osäker och tydligen fruktade att i Stockholm finna slugare folk 
än han eller mindre lättrogna, än hans lapska landsmän voro i 
denna sak. 

Han förde oss sedan till sin kåta, öppnade dörren och bjöd 
oss stiga in. Men vi åtnöjde oss med att titta in genom dörren 
och sågo då hans hustru ligga mellan två hudar. Hennes ansikte 
och barm, de enda delar av hennes kropp, som voro synliga, voro 
mycket mörka, och hos sig hade hon en liten gosse, som var en 
smula mindre mörkhyad. Trollkarlen bad oss äta litet, men vi 
avböjde inbjudningen, ty min vägvisare hade, efter vad han förtrott 
mig, för avsikt att för detta ändamål föra mig till en rik lapp, 
som säkert hade femhundra renar och var lägrad ej långt därifrån. 
Det ^var likväl en styv mil norrut från våra slädar, men vi hade 
förmånen att en halv fjärdingsväg från trollkarlens kåta påträffa 
en hjord om några hundra renar och av denna hjords ägare höra, 
att föret var gott ända till den lapps kåta, som vi ämnade upp- 
söka. Han bjöd oss också på mat enligt den lapska gästfrihetens 
bud, men vi avböjde, liksom vi gjort hos trollkarlen. Vi inskränkte 
oss till att taga två av hans pulkor, med vilka vi på mindre än 
en halvtimme uppnådde den omtalade kåtan. Värden var en av 
de mest storväxta män jag ännu sett bland lapparna och tycktes 
vara omkring fyrtiofem år. Han räckte oss handen. Hans hustru, 
som var omkring trettiofem år, och en dotter, på sin höjd hälften 
så gammal, båda välväxta, vithyade och gladlynta, gjorde det- 
samma. Innan vi blevo bjudna på mat, förklarade min vägvisare, 
att vi sagt nej på det sista stället och att vi voro hungriga. 
Hustrun och dottern framsatte då genast renkött och rökt eller 
torkad fisk samt litet ost, i väntan på att ett stycke renkalv, som 
man satte på ett spett framför elden, liksom jag sett i Oppivara, 
skulle bli färdigstekt. När det var lagom rostat, serverades det 
på en träskiva. Värden satte sig ned med oss, mera för att hålla 
oss sällskap än för att äta, ty han hade nyss ätit, sade han. Men 



2 35 






en av hans drängar, som icke ätit sedan klockan sex på morgo- 
nen, satte sig hos oss och gav ogenerat tillkänna sin matlust, ty 
lapparna iakttaga sins emellan ingen åtskillnad till levnadsvillkor 
eller levnadssätt. Husbonden har, bortsett från ett eller annat 
broderi, varken bättre kläder eller bättre liggplats och mat än 
drängen. Sedan vi intagit denna måltid och druckit så mycket 
surmjölk vi ville ha, fingo vi där andra pulkor för att återvända så 
direkt som möjligt till våra egna, men vi fingo icke länge njuta 
av slädföret, ty när vi hunnit en fjärdingsväg, tog snön nästan 
alldeles slut, och vi kommo in bland snår, så att vi blevo tvungna 
lämna pulkorna till en dräng, som följt med oss för att föra dem 
tillbaka. Vi började alltså ånyo vandra till fots, och det var trött- 
sammare än förut, ty vi måste över en mängd klippor och ström- 
mar. Slutligen, vid halv tiotiden, kommo vi till kåtan med de 
båda flickorna, som redan lagt sig, men icke sovo. De ville stiga 
upp för att giva oss något att äta, men vi avstyrde det, sägande, 
att vi nyss fått en riklig måltid. De väckte en ung dräng, som 
helt ogenerat låg i samma kåta försänkt i djup sömn, och tillsade 
honom att gå efter hudar åt oss, så att vi fingo vila, men vi sva- 
rade, att vi ämnade fortsätta. Han steg i alla fall upp och gick 
med min vägvisare för att söka våra renar, som lämnats att reda 
sig själva bland de andra. Så snart de funnit dem och spänt dem 
för pulkorna, vilket var gjort på en kvart, återvände vi samma 
väg vi kommit på morgonen, kommo fram efter midnatt och funno 
alla försänkta i sömn. Vi lade oss också att sova, men vid sju- 
tiden på morgonen lät den gamle pulkamannen från Mickavara 
min tolk väcka mig med hälsning, att vi måste skyndsammast 
återvända, om vi ville begagna oss av isen på sjön, annars kunde 
vi få gå hela vägen till fots, innan vi kommo till min båt igen. 
Jag föreslog honom en medelväg, som jag redan hittat på, näm- 
ligen att på isen begiva sig till norra delen av Peskenjarka och 
därifrån återvända med sina pulkor så fort han kunde; min tolk 
skulle uppsöka mina roddare, fara över älven med dem och vänta 
mig på östra stranden, dit jag skulle begiva mig landvägen med 
min värds dräng för att än ytterligare tillfredsställa min nyfikenhet. 
De funno förslaget gott, och sedan den gamle ropat till sig sin 



236 — 






son, spände de genast renarna för pulkorna. Den dräng, som 
skulle bliva min vägvisare och för vilken jag omtalade, vad som 
beslutats, bad sin husbonde om tillåtelse att få begagna sig av 
tillfället att gå på fiske, och när han fått denna tillåtelse, ställde 
han i ordning en pulka åt sig för att följa mig till Peskenjarka. 



237 — 



XI. 

(Orig. II: 27.) 

Tillbaka till Torneå över Peskenjarka och nya anteckningar om Tornelap- 
parna samt om Kemi- och Lulelapparna, som jag besökte, samt om staden 
Härnösand, dess handel på Hälsingland, vars kust jag följde ända till Gävle; 
för detta landskap utmärkande bär m. m. 

Efter en frukost bestående av ost och torkad fisk begåvo vi 
oss alla på väg tillsammans med en annan dräng, som vär- 
den skickade med i pulka för att i Peskenjarka hämta tillbaka 
min vägvisares åkdon. Vi anlände till denna halvö mellan klockan 
elva och tolv på förmiddagen. Jag betalade gubben och hans son, 
och vi skildes på föreslaget sätt. Vi vandrade i styva fem tim- 
mar utan att påträffa mer än några spridda renar, som vältrade 
sig i snödrivorna, inga hjordar eller kåtor. Vi gjorde nära en 
timmes uppehåll för att äta litet ost och torkad fisk, som min 
vägvisare, vilken jag även kan kalla min tolk, hade tagit med 
sig. Sedan vi återtagit vår vandring och gått ända till åttatiden, 
kommo vi till en kåta, i vilken blott funnos en sextioårig gubbe 
och en kvinna, som icke såg yngre ut. Min vägvisare hade 
länge varit bekant med honom och senast varit i hans tjänst i 
Svappavara, där han med hans renar kört järn åt gruvägarna. 
Han hade ännu rätt många renar, som han lät två drängar sköta; 
min vägvisare berättade mig, att han emellertid givit en stor del 
av sin renhjord till tre söner, som han bortgift. Vi blevo där 
mycket väl mottagna och vilade oss till klockan sex följande 
morgon. Då begåvo vi oss på väg igen, åter till fots, ty 
det fanns ingenstädes där omkring något före, och omkring fem 
kvart senare sågo vi framför oss en kåta och litet längre fram på 

- 238 - 



höger hand några renar. Vi gingo rakt till kåtan, där vi icke 
funno någon, men då vi sågo oss omkring, fingo vi se en kvinna 
med två små flickor stå alldeles nakna i en snödriva och anida 
sig med snö. Så snart kvinnan fick se oss, tog hon på sig sin 
kolt och kom fram till oss, bjudande oss att stiga in i kåtan. 
Men vi föredrogo att stanna utanför. Hon bredde där ut åt oss 
tva hudar, på vilka vi satte oss efter landets sed, som jag redan 
var van vid, eftersom jag varit så länge i Turkiet och Tatariet. 
Hon var, att döma av de frågor hon gjorde om min person, 
den nyfiknaste av alla lappkvinnor, jag träffat, och även en 
av de fulaste. Hon hade mörkbrun hy, djupt liggande ögon, 
uppnäsa och allt annat än vacker figur. Hennes man var, sade 
hon, ute och fiskade med två söner. Om det hörde till lappar- 
nas läggning att vara svartsjuka, hade han då ingen anledning 
att vara det. Hans båda små flickor, som kommo strax efter, 
lovade icke att bliva vackrare till ansiktsdragen eller hyn. Hust- 
run bjöd oss på mat, min vägvisare antog bjudningen, men jag 
nöjde mig med en kopp mjölk, varefter vi fortsatte vår vandring. 
Efter omkring en timme lade jag märke till ett stort hål, som 
föreföll att vara och i själva verket också var med konst åstad- 
kommet i ett berg, vars topp var snötäckt. Jag frågade min vägvisare, 
vad det var, och han sade, att man där funnit bergkristall i stället 
för koppar, som man sökte, och eftersom han hade sin yxa med 
sig, bad jag honom knacka loss ett stycke åt mig, men han sva- 
rade, att han var rädd att förstöra yxan. Jag erbjöd mig att 
betala den. Då skred han till verket, och om några minuter 
fann han flera pyramidformiga kristaller med av naturen själv 
slipade fasetter. Jag tog endast tre. Den största, som jag ännu 
har kvar, är en tum lång. De sutto hopgyttrade i klippan, ur 
vilken de tycktes växa fram, alldeles såsom dessa av naturen så 
väl formade tungor på nordöstra kusten av Malta, vilka präs- 
terna på ön utgiva för ormtungor, förstenade av Paulus, sedan 
han blivit biten av ormarna. Sedan jag tillfredsställt min nyfi- 
kenhet på dessa kristaller, som jag gömt, började vi åter be- 
gagna oss av våra ben liksom förut, och efter att hava vandrat 
backe upp och backe ned i lika mödosam terräng som hittills 



— 239 — 



fingo vi på vänster hand, ungefär en tre bösskott ifrån oss, 
se en ganska stor renhjord och en av de största kåtor jag sett. 
Vi begåvo oss dit och funno där sex personer, som sutto och åto 
i mjölk kokad fisk. Det var en kvinna på omkring fyrtio år, 
värdinnan på stället och änka, samt tre unga flickor och två 
gossar, av vilka den äldsta kunde vara femton år. De voro 
varken små eller fula i ansiktet. Vi blevo mottagna med den 
hos lapparna vanliga artigheten och inbjudna att äta av den i 
mjölk kokta fisken. Vi antogo inbjudningen och åto. 

Jag ställde under tiden till sällskapet några frågor, vilka dock 
lika litet som de svar jag fick förtjäna att omnämnas, och eme- 
dan jag kände mig trött, gav jag tillkänna, att jag önskade gå 
till vila. Två hudar utbreddes genast, och jag lade mig på dem. 
Klockan var tio på kvällen, och jag vaknade icke förrän följande 
morgon klockan sju; så mycket hade jag icke sovit på länge. 
Enär jag där hörde, att föret var ganska gott ända till den första 
hjorden, togo vi en pulka och kommo fram vid middagstiden. 
Denna hjord bestod av mer än tusen renar med två kåtor. Vi 
stannade där till klockan tre och blevo väl förplägade med färskt, 
ungt renkött. Denna hjord tillhörde två bröder, av vilka den 
ene hade hustru och fyra barn, från åtta till tretton år, den 
andre var änkling med två döttrar om femton och sjutton år; det 
var två av de vackraste familjer jag sett. Vi stannade hos dem 
till följande dag på morgonen, och som det ej längre var före, 
gingo vi till fots till klockan tre på eftermiddagen mellan de 
berg, som kallas Ptalmevara, Ögonbergen; öga heter nämligen 
hos lapparna ptalme, vilket de synas hava fått från grekiskans 
ofthalmös?^ Vid tiotiden fingo vi se två andra kåtor bredvid var- 
andra. Vi gingo dit, och i dörren till den ena mötte oss en ung 
man, som såg ut att vara omkring tjugo år. Hans hustru såg 
ännu yngre ut. Jag såg henne inne i kåtan, och man sade mig, 
att hon nyss fått ett barn. Det var icke lätt att tro, när man 
såg henne sitta med korslagda ben på det vanliga sättet, syssel- 
satt med att klippa till en liten mössa av renhud. En annan 
kvinna, som var mannens mor, hade just gnidit det alldeles ny- 
födda barnet med snö, såsom bruket lär vara hos lapparna, och 



240 



svepte nu in det i små renkalvhudar. Detta folk tycker så mycket 
om köld och så illa om värme, att om prästerna sade dem, att 
det icke finns någon snö i paradiset, liksom de säga dem, att 
det finns eld i helvetet, skulle de icke känna större lust för det 
ena stället än för det andra. 

Sedan vi flyktigt besett denna kåta och dess inredning utan 
att sitta ned, förde oss den unge fadern till den andra. Vi före- 
drogo att sätta oss utanför i stället för att gå in i den, ty den 
var alltför upphettad av en stor eld, som man tänt därinne för 
att steka fisk. Hans far och två av hans bröder hade nämligen 
dagen förut gått att fiska i älven, och man väntade dem tillbaka 
nar som helst. Denna eld tillkännagav tydligt, att man räknade 
pa att få fisken lika säkert, som om den blivit utlovad av Lapp- 
lands osvikligaste orakel. Om en liten stund sågo vi också fiskarne 
komma, medförande så mycket fisk de kunde bära, men därjämte 
även agg av vildgäss och andra vattenfåglar. Den unge man- 
nen började rensa och stycka en stor del av fisken. Hans mor 
satte på elden en gryta med snö, som man i dessa trakter alltid 
har lättare till hands än vatten. Sedan snön smält och det vat- 
ten, till vilket elden förvandlat den, hade börjat koka, kastade 
man i fisken, och när man ansåg den nästan kokt, fylldes grytan 
med mjölk; vattnet, i vilken fisken kokat, upptog nämligen knappt 
en tredjedel av grytans rymd. När allt detta fått koka tillsam- 
mans en sju, åtta minuter, slog man sönder en mängd ägg, som 
man kastade i, både gulan och vitan. Hela tiden härunder voro 
värden och hans två andra söner sysselsatta med att rensa det 
övriga av fisken för att torka och konservera den. Några minu- 
ter efter sedan äggen lagts i grytan lyfte man denna av elden 
och hällde ^dess innehåll i två ganska stora fat och en skål av 
trä. De båda förra framsattes på en på marken utbredd rana- 
duk, kring vilken hela sällskapet, vartill även vi hörde, satte sig 
ned och åt, utom värdinnan och den unga modern, som fingo 
skålen för sig och åto tillsammans i den andra kåtan. Efter 
denna rätt serverades torkat renkött, ost och sur mjölk. Den 
senare, som jag höll på att vänja mig vid och av vilken jag 
där drack rätt mycket, emedan jag var törstig, hade på mig ungefär 

31 — i63226. Seigneur de la MotrayeU resor. 

— 241 — 



samma verkan som förr i världen stomjölken i Tatariet, jag föll 
nämligen i ett slags dvala, som dock icke hindrade mig från att 
ställa åtskilliga frågor till värden, bredvid vilken vi sutto och 
som jag trodde vara den minst okunnige, eftersom han var den 
äldste. Men jag fick icke mera tillfredsställande svar, än jag fått av 
de andra lapparna, särskilt då det gällde religionen. Jag frågade 
honom, hur långt det var från hans kåta till det ställe, där älven 
börjat bryta upp och där vi sade honom, att vi hoppades finna 
vår båt. Han sade, att det väl kunde vara en och en halv mil 
eller så och att älven hade börjat bryta upp, när han lämnat 
den. Han tillade, att fiskare, som kommit ned från Torneträsk, 
där de hade sina hjordar, sagt honom, att denna sjö började få 
stora vakar på flera ställen, i synnerhet där den tömmer sig i 
älven, vilket ingav mig en viss oro för gubben med pulkorna. 

Vi stannade där till dagen därpå, då jag på vanligt sätt av- 
tackade värden och värdinnan, d. v. s. gav dem några små pre- 
senter. Jag begav mig sedan på väg, besluten att icke bry mig 
om att uppsöka andra lappar, utan begiva mig möjligast raka 
vägen till mötesplatsen. Ty då jag icke i lapparnas levnads- 
sätt eller i de svar, jag fått av dem jag redan besökt och 
utfrågat, funnit den omväxling, jag tänkt mig, och då jag icke 
väntade mig något nytt eller ovanligt att se eller höra, kände jag 
min nyfikenhet slappas både i fråga om lapparna och solen. Den 
senare kunde jag nu ej längre se lika högt över horisonten som 
förut, då den stod som lägst, och min lust för att gå till fots 
avtog ju längre jag kom på återvägen. 

Klockan var omkring nio på morgonen, då vi åter började 
gå, och halv tolv, när vi kommo till stranden av älven. Där före- 
slog min vägvisare mig att göra ett uppehåll för att äta litet 
torkat kött, som vår siste värd givit oss, och jag samtyckte där- 
till. Klockan ett på eftermiddagen återtogo vi vår vandring ut- 
med älven, och mellan två och tre kommo vi fram till våra män, 
som föreföllo mig mycket belåtna med att återse oss och hade 
börjat bliva oroliga, i synnerhet min tolk från Jukkasjärvi, som 
stannat där för att fiska med dem. Han berättade för mig, att 
han, gubben och dennes son varit mycket nära att drunkna och 



242 



otvivelaktigt även skulle hava drunknat, om icke fiskare och rod- 
dare med båtar, som renar simmande följt efter, kommit ut till 
dem ett gott stycke från stranden, där älven gått upp. Mina 
roddare tillade för sin del, att de varit utsatta för icke mindre 
fara, när de skulle begiva sig över älven. Dessa berättelser och 
de isflak, som den upptöade snön ännu i riklig mängd sände 
utför älven, gjorde, att jag icke ansåg det klokt att våga mig ut 
pa vattnet, förrän de senare försvunnit, och denna uppfattning 
delades av alla mina män. De tillredde åt oss en god måltid av 
den fisk, som de fångat under väntan på oss, både för att för- 
driva tiden och för att få själva kalasa. Vi satte oss vid en eld, 
som de tänt för att koka fisken, och när vi ätit, lade vi oss där 
sub dto eller under bar himmel och sovo ända till klockan nio på 
morgonen den iy:e lika gott, som om vi legat i de bästa sängar 
i världen. Jag betalade och avskedade min vägvisare från Vat- 
chionvara, som sade mig, att han skulle pröva trollkarlens spå- 
dom och försöka sig på fisket i sjön. 

Ehuru jag icke kunde vänta mig att bland Tornelapparna få 
se något mera nytt än jag sett, om icke några nya ansikten, be- 
slöt jag mig för att hellre med min tolk från Jukkasjärvi vandra 
omkring i trakten än sätta mitt tålamod på prov under två eller 
tre dagars fåfäng sysslolöshet, ty så länge sade mig mina rod- 
dare, att vi måste stanna där, om vi skulle vänta tills isflaken 
försvunnit. Min tolk hade intet att invända häremot, och efter 
att hava intagit ett lika gott mål av färsk fisk som dagen förut 
började vi vår vandring mellan klockan två och tre på eftermid- 
dagen och strövade omkring till klockan sex bland skogarna och 
bergen. Då påträffade vi två familjer med hundra till ett hundra 
tjugo renar var. 

Deras kåtor lågo ej långt från varandra på ett med tallar och 
busksnår beväxt berg, benämnt Pardnevara, efter vilket en lång 
landsträcka nordost därifrån benämnes. Vi stannade i en av dessa 
kåtor till den i8:e. Denna familj utgjordes av fyra personer utom 
männen, som voro på fiske, nämligen husmodern med två sex- 
tonåriga döttrar och en tioårs gosse. Den andra familjen bestod 
av fem personer: mannen, som var änkling, två gossar om tretton 



243 




och aderton år, en omkring femtonårig flicka och en dräng, som 
var tjugo å tjugotvå år. Den i9:e vandrade vi ytterligare 
minst två mil norrut och funno på ett annat berg en annan familj, 
bestående av den omkring trettiofemåriga hustrun, en enda dotter om 
femton eller sexton år och en dräng, som väl kunde vara tjugo. De 
hade en hjord på hundrafemtio renar. Vi blevo såväl här som 
annorstädes bland lapparna bemötta med den största gästfrihet. 
Dessa nordliga nomader tyckas liksom österlandets betrakta så- 
som sin naturliga religions viktigaste bud eller anse såsom den 
största artighet både mot främlingar och sins emellan att bjuda 
på mat och dryck. 

Vi stannade där blott ett par timmar och återvände sedan till 
vår båt. Då vi den 2o:e sågo älven nästan isfri, gåvo vi oss 
ut på den, men knappast hade vi hunnit ned till den första forsen, 
förrän ett par tre isstycken plötsligt kommo seglande och stötte 
mot båten så häftigt, att den höll på att kantra, och jag tror 
mig kunna säga, att om den dräng, som varit med mig till den 
förmente trollkarlen, hade varit närvarande, skulle han svurit på 
att en av dennes spådomar nu gått i fullbordan. Tolken för- 
klarade därpå, att vi måste utan tvekan och med det snaraste 
begiva oss i land och stanna där, tills älven blev isfri. Den var, 
sade han, redan farlig nog genom sina forsar. Hans förslag an- 
togs nemine contradicente. Vi rodde till en liten holme, det 
närmaste land vi kunde uppnå. Där voro vi snart efter roddar- 
nas förebild i färd med att söka vildgåsägg. Vi plockade en 
stor mängd sådana till förfång för dessa fåglars förökning och 
för de lapska jägarna, som skjuta vildgässen i flykten med sina 
pilar, lika bra som vi skulle kunna göra med bössans lod. Rod- 
darna tände en stor eld, och i en kittel, som de hade med sig i 
båten, kokade vi så många av äggen, att vi fingo en riklig mål- 
tid. Vi åto dem utan annan krydda än hungerns. 

Vi tillbragte natten på denna holme och gingo den 2i:a i 
land på den strand vi lämnat den 2o:e. Som vi sågo, att vi 
icke voro långt från Rodevara, föreslog jag min prästerlige tolk, 
att vi skulle avlägga ännu ett besök hos våra vänliga värdinnor 
där. Vi begåvo oss dit och funno dem sysselsatta med att in- 



244 



lägga torkad fisk i sina förrådshus. Dessa voro av samma slag, 
som lapparna alltid hava. De bygga dem uppe på någon gam- 
mal avgrenad trädstam för att icke hundar och andra djur skola 
nå upp och tillfredsställa sin hunger. De mottogo oss utan fruk- 
tan och undfägnade oss lika väl som förra gången, och sedan vi 
stannat där tre eller fyra timmar, återvände vi till vår båt. Som 
älven nu var isfri, gåvo vi oss ut på den tidigt på morgonen den 
2 2:a och foro utan äventyr fyra mil utför den. Där blevo vi 
emellertid hejdade av en sorts damm av isblock, som tvang oss 
att åter gå i land. 

Enär Jukkasjärvi, en liten by som jag i föregående kapitel 
lovade att tala om, låg endast en mil längre ned, gick jag till 
fots dit med min tolk, som bjöd mig att bo hos sin mor. 

Den kyrkoherde, som efterträtt hans far, kom dit och bjöd 
mig på middag hemma hos sig dagen därpå, och under en tim- 
mes tid dessförinnan vandrade vi tillsammans omkring för att bese 
byn och i synnerhet kyrkan. Det var mer än nog, ty byn består 
blott av denna kyrka, som är helt och hållet byggd av trä, samt 
prästgarden, ett litet hus av. samma byggnadsmaterial, och ett 
trettiotal stugor, som de finska och svenska köpmännen taga in 
i under den marknad, som hålles där varje år i slutet av januari 
och pågår under fem eller sex veckor. Dessa stugor stå stängda 
den övriga delen av året. Byns bofasta invånare utgöras blott 
av tre familjer, nämligen den nyssnämnda, kyrkoherdens och en 
annan, alla av prästsläkt, tillsammans elva personer med både 
män, kvinnor och barn. Liksom lapparna besöka invånarna i 
denna och de andra på gränsen till Norge, Sverige eller Ryss- 
land belägna byarna kyrkan endast vid denna tid, varvid de få 
undervisning i den kristna religionen, bliva gifta, få sina barn 
döpta och gå till nattvarden, vilket allt ganska mycket påminner 
om den handel de idka, varvid de tillbyta sig tobak och andra 
förnödenheter mot skinn av hermeliner, renar och rävar etc. 
Därefter återvända de till sina skogar och berg för återstoden av 
året. När jag tänkte på hur få åhörare prästen hade under hela 
denna långa tid, sade jag, att man på honom väl kunde tillämpa 
orden vox clamantis in deserto. Han log och svarade, att jag 



2 45 



hade rätt. Jag gjorde honom åtskilliga frågor om den undervis- 
ning man kunde giva dem på så kort tid och om deras gifter- 
mål. Beträffande undervisningen erkände han, att den skedde 
blott genom predikningar och förtroliga samtal på deras språk, 
vilka de snart glömde, och att de flesta för att slippa betala sina 
skatter till konungen och kyrkan aldrig kommo till marknaderna, 
utan trettio till fyrtio familjer kunde sända dit sina varor genom 
en enda representant, som blott betalade för en familj, och för 
detta höllo de honom skadeslös. På sådant sätt förblevo de i ett 
tillstånd liknande djurens, d. v. s. de fingo leva i okunnighet om 
eller likgiltighet för religionen, ty det var icke lätt för prästerna 
och skatteuppbördsmännen att uppsöka dem, så framt de icke 
varje år ville vandra långa sträckor till fots och uthärda de stra- 
patser jag genomgått. Han tillade, att vad honom beträffade, 
skulle han gärna göra det, men både han och hans hustru voro 
så klena till hälsan, att det var honom omöjligt. Detta kom mig 
att tänka på Hudibras' verser: 

JVo yesuit é er took in hand 
To plant a church in barren land; 
Nor ever thought it wortk his while 
Your Suede or Russ to reconcile. 

Dragande mig till minnes, vad fiskaren i Sautusträsk hade 
sagt mig om kommunionvinet, som räcktes i en sked, frågade 
jag honom, om det var ett bruk, som var allmänt gängse där 
liksom i den grekiska kyrkan. Detta förnekade han, men till- 
lade, att förre kyrkoherden på platsen i själva verket plägade ut- 
dela vinet så av sparsamhet, emedan han fruktade, att lapparna 
skulle dricka ur hela kalken, om han fyllde den med vin och gav 
dem. Han berättade också, att denna kyrkoherde gjort sig skyl- 
dig till andra vida svårare förseelser, såsom att varje dag supa 
sig full av brännvin och andra starka drycker och supa de män- 
niskor, som kommo till marknaderna, redlösa för att sedan kunna 
lättare och säkrare bedraga dem (ett sätt som är blott allt- 
för vanligt) samt att från nattvarden utesluta dem, som nekade 
att tillfredsställa hans girighet. Efter middagen visade han mig 

— 246 — 



kyrkan och de av mig redan omnämnda resenärernas fyra verser. 
De hade ristat in dem på en träskiva, som de hängt upp på väg- 
gen bredvid altaret liksom en av de gamles votivtavlor. 268 Jag för- 
klarade för honom, huru stor frihet dessa herrar givit sin sång- 
gudinna på sanningens bekostnad, då de kallade Peskenjarka 
världens ände, och han frågade mig, om jag icke också ville 
kvarlämna något till minne av mina resor. Jag svarade honom, 
att jag skulle fundera på det under aftonen. När jag efter att hava 
intagit kvällsvard med honom hade kommit hem till min bostad, fat- 
tade jag också min penna och skrev följande verser om mina färder: 
Me genitrix tenuit bis denis amplius annis 
Galha, me Italica, Africa terra, Britannica Regna, 
Ambae Asiae, Melite sterilt vicina Cosyrae, 
Utraque me Germania, Graecia magna minorque, 
Urbes Tarraco, Barcinon, Heradeaeque Colomnae, 
Euxina et Maeotica, Caspia, Baltica nec non 
Ltttora viderunt, vidit polus Arcticus ipse, 
Ac mthi inocciduum ostendit Lapponia So/em, 
Proque cibo ac potu carnem et lac Rangiferinum, 
Praebuzt, ut quondam praebere solebat equinum, 
Tartaria. 

A. De la Motraye, ad Yucam die 23. August. 1718. 
Jag visade dem för honom dagen därpå och gav honom en 
avskrift, som han satte upp i kyrkan bredvid de andra verserna. 
Som jag invid denna kyrka lagt märke till ett på en påle uppsatt 
hjul med några rester av en människokropp, frågade jag honom, 
vilken förbrytare som där blivit avrättad. Han svarade, att det 
var en lapp, som berusad och från sina sinnen av att hava druckit 
för mycket brännvin dödat en annan lapp och av den svenska 
rättskipningen blivit dömd att steglas på samma ställe, där han 
begått brottet. Det är, tillade han, det enda fallet av mord vi 
hava bland lapparna. Stöld, fortfor han, veta lapparna icke vad 
det är för något. Om en ren kommer vilse, leder upphittaren 
honom tillbaka till ägaren, och vem som är ägare till en ren 
kan man se av ett märke, som varje lapp anbringar på de renar, 
som tillhöra honom. 



247 



WSSa—BBS 




Jag stannade där hela dagen den 2T,:e, och sedan jag den 2 4:e 
ännu en gång ätit middag hos kyrkoherden och betalat min nye 
tolk, beslöt jag nöja mig med endast den gamle, och i en annan 
båt, som vi hyrde, foro vi på mindre än sex timmar elva mil 
utför älven från Jukkasjärvi. Där lade vi oss till vila på stranden 
vid en stor eld, som roddarna upptände, och sovo till klockan 
fem på morgonen den 25:e. Vi kommo till Kengis före klockan 
tolv. Jag åt middag på denna plats, och efter att hava stannat 
ett par timmar hos min förste värd — han var själv borta, men 
hans hustru mottog mig mycket väl — hyrde jag en båt nedan- 
för det stora fallet. I den första forsen, som vi sedan foro utför, 
hade, berättade man oss, två finnar drunknat några dagar förut. 
Men vi hade bättre tur och kommo på aftonen den 2 5 :e till Över- 
Torneå, sedan vi på färden utför älven fått se hur det gick till 
att fiska lax. Laxarna gingo i stim uppför forsarna, i vilka man 
här och där utsatt en sorts palissader, vilka, sättande en gräns 
för deras av forsarnas stridhet till synes endast ökade ansträng- 
ningar, icke erbjödo dem annan genomfart än in i långa och 
stora korgar, vida och rymliga i början och lätta att komma in i, 
men avsmalnande mot mitten och omöjliga att komma ut ur; man 
kallar dem mjärdar. Jag kom vid middagstiden till Torneå och 
tog in ej fullt en halv fjärdingsväg från stadens område hos herr 
Henrik Forbus, kyrkoherden på orten, som mottog mig mycket 
vänligt. 269 Jag sade honom, att jag önskade se en del av Kemi 
lappmark, och han gav mig ett rekommendationsbrev till sin bror, 27 ° 
som var kyrkoherde i en finsk församling, som kallades Kemi och 
genom vilken jag måste färdas, sade han. 

Vid tvåtiden på eftermiddagen tog jag en båt för att begiva 
mig till Kemi älv. Den ger sitt namn åt denna församling efter 
att själv hava fått det av sjön Kemi, vanligen kallad Kemi träsk, 
som meddelar det även åt Kemi lappmark, om vilken jag här 
endast skall giva en allmän föreställning, framhållande den skill- 
nad jag funnit mellan dess inbyggare och Torne lappmarks. 

Jag kom mellan klockan nio och tio på aftonen till Kemi, be- 
läget omkring fyra mil från Torneå och omkring en fjärdingsväg 
ovan älvens mynning och på dess västra strand. Kemi var förr 

— 248 — 



cm 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 II 



en stor och folkrik by med livlig handel, sades det, men ryssarna 
lade den i aska kort före Torneå och Umeå och läto den blott 
behålla sitt namn, sitt läge och kyrkan, som är av sten och 
byggd i romersk korsform. Kyrkoherden hade för ej länge sedan 
på ruinerna av sitt brända hus byggt upp ett par rum med ett 
kök och en visthusbod m. m. Han var den ende av byborna jag 
träffade. De andra voro spridda här och där på älvens stränder, 
i småbyar och enskilda hus, liksom Torneås. Jag blev mycket 
artigt mottagen och bemött. 

Kemi socken sträcker sig fram till sjön Kemi, från vilken 
älven får sitt namn och det mesta av sitt vatten. Det är icke 
för att invånarna äro så många, som de breda ut sig så långt, 
ty tre eller fyra byar kunna lätt rymma dem, utan det är fiskets 
fördelar, som göra att de breda ut sig ända dit. Utom ett kapell, 
som hör till socknen och är beläget i en liten by vid namn Simo 
österut vid mynningen av Simo älv, som giver den sitt namn, 
har den först och främst, om man far uppför älven, Kemi kyrka, 
och omkring fyra mil ovan dess mynning ligger Lapinniemi, 271 en 
annan, efter vad det säges mycket gammal by på östra stranden 
av samma älv. Är det icke troligt, att denna by och några 
andra, som lära ligga i norra Finland och hava liknande namn, 
som de tyckas hava lånat av lapparna, haft dessa till inbyggare 
och att finnarna kunnat förjaga dem och tvinga dem att fly till 
de av naturen mest vanlottade skogar, berg och klippor, där de 
blivit tvungna att strida mot de vilda djuren för att försvara sig 
mot somliga och livnära sig av andras kött eller begagna deras 
skinn till kläder och slutligen att tämja dem, som de funnit vara 
lämpligast att göra dem samma tjänster de förut avtvungit häs- 
tarna, oxarna och korna på de ställen de blivit nödsakade att 
lämna? Jag framställer likväl detta endast såsom en gissning, 
tills jag får erfara vad som kan hava förmått lapparna till att 
leva bland dessa berg och skogar, som naturen icke synes hava 
ämnat till hemvist åt människor, enär den icke försett dem med 
sådant som behöves för människans uppehälle, såsom den överallt 
annorstädes gjort, nämligen bördiga fält, fruktträd o. s. v. Sam- 
ma socken har också ett annat kapell i en by benämnd Rova- 

22 163226. Seigneur de la Motrayc's resor. 

— 249 — 




niemi, även belägen på stranden av denna älv, åtta eller nio mil 
högre upp. 

Laxfisket i denna älv, som anses för det mest givande näst 
Torne älvs, sträcker sig icke ända dit, ehuru en och annan lax går 
ännu högre upp. Detta fiske var för mig mycket intressant att 
åse, ty jag såg, huru man här fiskade med vid palissaderna fas- 
tade nät i stället för mjärdar, som jag dock såg man även begag- 
nade sig av i forsarna. Men som denna älv har vida färre forsar 
än Torne älv, användas ej heller dessa mjärdar lika mycket. Den 
största av forsarna kallas Taivalforsen, som är belägen en och en 
halv mil ovanför Kemi. Man kan icke ro genom den, utan måste 
byta om båt ovanför forsen eller landvägen ditforsla den, med 
vilken man anlänt nedanför fallet. 

Ungefär på samma höjd som Rovaniemi finner man Ounaskoski- 
älven, av finnarna kallad Ounaskoski, Ounas forsar; denna älv 
kommer från nordvästra delen av Kemi lappmark och utfaller i 
Kemi älv på dess östra sida. Man far vanligen uppför den, då 
man skall till Sodankylä, en lappby med ett litet kapell vid sjön 
Jasko, 272 som giver sitt namn till en annan liten helt kort älv, som 
rinner ut ur den och blandar sitt vatten med Ounas. 

Denna älv är till följd av sina forsar och sitt låga vattenstånd 
lika litet segelbar om sommaren, som den är lätt att befara på 
vintern. När snön smält och höstregnen fyllt den ända till över- 
svämning och följaktligen gjort forsarna mindre strida, liksom i 
alla sådana älvar, tillfryser den, och man kan bekvämt fara med 
släddon på dess is. 

Om man fortsätter sin färd uppför den stora Kemiälven förbi 
Rovaniemi, ser man omkring nio mil högre upp en liten, mycket 
fiskrik älv utfalla i den, och omkring tio mil högre finner man 
österut Kemiträsk, som även giver sitt namn åt ett litet kapell, 
Kemiträsks kapell, som ligger på dess sydvästra strand, omgivet 
av en liten by. Detta kapell eller rättare hälften av detta kapell, 
som är finskt-lapskt och besökes dels av finnar, dels av lappar, 
är det sista kapellet och det avlägsnaste annexet till den försam- 
ling, jag ovan nämnt. Den största kyrkan i Kemi lappmark 
ligger på norra stranden av Pääjärvi träsk, som giver sitt namn 



250 



och sitt vatten åt en älv, som utfaller i Vita havet. 2 " Det finns 
också en annan kyrka eller ett annat kapell, söder om Enare 
träsk i en by benämnd Enareby. Det är omöjligt att taga sig 
dit på sommaren, emedan marken är så uppblött och man måste 
gå över en sträcka av berg, bland vilka lapparna jaga vildrenarna, 
som de om vintern närma sig på sina skidor och skjuta med 
sina bågar. (I Rovaniemi köpte jag en sådan båge.) Vildrenarna 
äro efter vad man sagt mig mycket större än de tama, huden är 
bättre och köttet minst lika gott. 

I Enareby hålles liksom i Jukkasjärvi varje vinter en marknad, 
som besökes av köpmän från de tre rikena Sverige, Norge och 
Ryssland. De däromkring boende lapparna erlägga därvid sin 
skatt, som emellertid är mycket obetydlig. Landshövding Cron- 
berg, som jag frågade, till vilket belopp den skatt kan uppgå, 
som de betala till konungen av Sverige, vilken ensam erhåller 
mera än de båda andra ländernas regenter, försäkrade mig, att den 
för de fem lappmarkerna årligen icke uppgick till mer än 1,500 
daler silvermynt. 

Det finns ännu flera andra byar i denna lappmark, de flesta 
bebodda av fiskare, såsom Sombio på östra stranden av Luiro- 
älven, samt Sodankylä, Kuolajärvi, Kemiby och Kittilä. Jag 
kunde icke komma längre än till Kemiträsk, kring vilken sjö jag 
såg nog många lappar för att kunna döma om de andra i denna 
lappmark. I allt övrigt har jag mina uppgifter från sonen till 
kyrkoherden i Kemi, utnämnd till kyrkoherde i Kuusamo, som 
berest alla de trakter jag nämnt och tyckes hava gjort det med 
vaken uppmärksamhet, ehuru han icke skrivit något därom. 274 Det 
vore önskligt, att alla präster, man skickar till lapparna, hade 
hans nit och förtjänster. 

Kemilapparna äro i allmänhet mindre och mörkare till hud- 
färgen än Tornelapparna, lika okunniga i trolleri och något mindre 
okunniga i religion. De hava icke så många renar som dessa, men 
i stället mycket flera skinn, åtminstone flera olika sorter och vack- 
rare och dyrbarare som pälsverk. Landshövding Cronberg visade 
mig, när jag var i Umeå, skinn av svarta rävar, som han ämnade 
förära arvprinsen av Hessen-Kassel, numera konung av Sverige. De 



— 251 — 



kommo alla från denna lappmark, där man på två eller tre vintrar icke 
kunnat skaffa honom flera; intet enda skinn var från någon av de 
fyra andra, dit han sänt befallning att söka sådana. Kemilap- 
parna leva i allmänhet på finskt vis och bära sådana kläder som 
de finska bönderna, som bo dem närmast, här och där mitt ibland 
dem. Dessa kläder skilja sig till formen just icke från Torne- 
lapparnas, utom att de äro litet längre, mera öppna framtill och 
vanligen försedda med sprund i sidorna nedtill såsom våra skjor- 
tor. De tala finska och begagna både eldvapen och pilbågar, 
som de köpa av finnarna. De hava i de flesta fall fasta stugor 
eller kåtor, täckta med trädbark eller torv och bildande de byar, 
varom jag talat. De slå ofta läger tillsammans. Flera hava till 
och med hus med eldstäder, hästar, oxar, kor och getter i de 
sydligare trakterna och insamla förråd av jäkälä, den mossa jag ovan 
omtalat, liksom man lägger in höförråd för att om vintern hava 
till foder åt oxarna och korna, som äta denna mossa lika gärna 
som renarna och icke hava samma instinkt eller likadana klövar, 
så att de kunna såsom dessa finna och skrapa fram den under 
snön. Det är förnämligast i Kemi lappmark, man finner de 
bävrar, av vilkas testiklar lapparna tillreda sin universalmedicin 
och av vilkas skinn de vackraste mössor göras. Jag köpte i 
Kemi by några skålpund av de förstnämnda samt fem eller sex 
skinn. 

Jag behövde blott sju dagar till att begiva mig upp till Kemi 
träsk, göra mina iakttagelser och taga mig ned till den brända 
byn Kemi. Jag skulle kunna fördubbla dem och säga fjorton, 
om jag lade till nätterna, både emedan de ännu ingalunda stodo 
de förra efter i ljus och emedan jag färdades framåt lika mycket 
om natten som om dagen. Jag lät ingen tid gå förlorad, sov 
föga och blott i båten, då naturen tvang mig därtill och sedan 
jag först genom en ny tolk, som jag hade, givit roddarna order 
att väcka mig, när de blevo trötta och mötte andra, som kunde 
avlösa dem. 

Ehuru det kan synas, som om jag velat låta sju nätter gälla 
för lika många dagar, emedan de voro så ljusa, måste jag likväl 
säga, att de mindre i Kemi än i Torneå förtjänat att kallas dagar, 

~ 252 — 



cm 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 1\ 



enär man i Kemi enligt herr Forbus' och andra av mig tillfrå- 
gade personers vittnesbörd i själva verket alltid ser solljuset under 
sommarsolståndets längsta dagar, men under nära en timme upp- 
hör att se solskivan eller någon del därav över horisonten, då 
den står som lägst. Efter att hava av Kemi lappmark sett så 
mycket jag kunde på den korta tid, jag därtill använde, lämnade 
jag Kemi by och älv den 3:e juli, överhopad med vänskaps- 
bevis av herr kyrkoherden, och fortsatte färden i båt, tills jag 
kom en och en halv mil från Kalix. Där steg jag till häst och kunde 
samma dag vid niotiden på aftonen taga in hos herr Waltier. 
Dagen därpå hade jag riktigt svårt att motstå hans vänliga över- 
talningar och stanna längre. Sedan jag den dagen ätit middag 
med honom, steg jag åter till häst och begav mig på väg till 
Rånea, dit jag anlände vid tiotiden på kvällen. Jag reste därifrån 
följande dag, den 5:e, före klockan fyra på morgonen och be- 
fann mig vid åttatiden framme i Gamla Luleå stad. 

Pa gästgivargården därstädes träffade jag en fattig student, 
som ganska hjälpligt förstod latin. Jag slog mig i samspråk med 
honom och hörde, att han icke hade annat för sig än att han 
skulle resa till Finland, där han hade sina föräldrar. Han skulle 
fara med en båt, som från östra delen av Bottniska havet skulle 
komma upp till Torneå och vara färdig att gå därifrån om en 
månad. Jag ansåg honom mycket lämplig att vara min tolk under 
en liten tio eller tolv dagars resa, som jag hade för avsikt att 
göra i Lule lappmark för att se pärlfisket. Jag föreslog honom 
detta, och han gick in på mitt förslag. Vi hyrde en båt med tre 
roddare och begåvo oss av på eftermiddagen. Vi färdades framåt 
lika hastigt, som jag nyss färdats på Kemi älv, men utom att 
forsarna icke tilläto oss att i båt komma högre upp än till Holm- 
forsen, som även kallas Laxholmen, 2 75 voro de vägar på land, som 
man vanligen tager för att begiva sig till den lilla Karatj-älven, 276 
där pärlmusslorna finnas, ofarbara till följd av översvämningar, för- 
orsakade av snösmältningen. Detta fiske kunde därför, efter vad man 
försäkrade oss, icke börja förrän i augusti, då man hoppades, att 
vattnet skulle ha runnit undan. Då jag icke kände mig äga nog 
tålamod att vänta så länge, nöjde jag mig med att av några 



2 53 









fiskare, som vi sågo sysselsatta med laxfiske, inhämta huru det 
andra fisket tillgick. De sade mig, att man för att fiska pärl- 
musslor begagnade sig av redskap ungefär av samma slag som 
de, varmed man tager ostron, och när det är lågt vatten, kan 
man till och med på sina ställen taga musslorna med händerna. 
Dessa pärlor äro i allmänhet ganska stora och alldeles runda, 
men bleka och utan de orientaliska pärlornas glans och genom- 
skinlighet. Som min nyfikenhet var föga tillfredsställd med detta, 
frågade jag laxfiskarne, om de icke kände några lappar i trakten. 
De svarade mig, att lapparna för ganska länge sedan allesamman 
med sina hjordar dragit sig upp mot fjällen utom två, vilka blott 
hade några få renar var och mindre vinnlade sig om att öka sina 
hjordar än om fisket, som var deras huvudsakliga sysselsättning 
och största inkomstkälla; de föredrogo därför att vistas kring sjö- 
arna och några små älvar, bland andra Lule älv, där de hade rätt 
att fiska, framför att begiva sig till de norska fjällen, ty det är 
att märka, att lapparna icke hava tillåtelse att fiska, där det finns 
lax. Laxfiskena utarrenderas nämligen av kronan, som äger dem, 
såsom t. ex. Laxholmen, eller av andra ägare, till vilka kronan 
överlåtit dem. Sedan vi frågat laxfiskarne, om lapparna voro 
långt från det ställe, där vi befunno oss, och erfarit, att en hade 
sin kåta endast några mil från oss i närheten av en liten älv, som 
längre ned utföll i Luleälven, 277 överenskom jag med två av dem, 
att de skulle ro mig dit, och när vi kommit till denna plats, tog 
jag en av dem till vägvisare och fortsatte till fots. Efter två 
timmars vandring fingo vi se en tio eller tolv års flicka, som med 
en lövruska jagade bort insekterna från en sjuk ren, vilken höll 
på att duka under för värmen och myggen. Vi läto henne föra 
oss till kåtan, som låg helt nära. Vi funno där en omkring fyrtio- 
års kvinna, liten till växten och mera ful än vacker. Det var en 
förtänksam kvinna, ty hon satt och broderade med tenntråd en 
vintermössa, en sorts huva, sådan jag förut beskrivit och som 
männen även bära, fast utan några broderier i kanten; alla kvin- 
nor hava icke heller sådana, utan blott några få. Hon hade hos 
sig en fjorton eller femton års flicka, som beredde smör på ett 
sätt, som föreföll mig egendomligt. Hon piskade grädden av 



— 254 



» .". !■ ; ■ 



renarnas mjölk i ett stort träfat med två pinnar, ganska lika trum- 
pinnar. När kvinnorna fingo se oss, reste de sig från de hudar, 
på vilka de sutto enligt landets sed, och hälsade oss med en bug- 
ning, såsom männen hos oss göra. Efter denna artighetsbetygelse 
bredde de åt oss ut andra hudar, på vilka vi satte oss, och vi 
bådo dem fortsätta med sitt arbete, vilket de gjorde, i synnerhet 
flickan, som snart med sina pinnar förvandlade grädden till smör. 

Jag frågade modern, var hennes man var. Hon svarade, att 
han var ute på fiske. Jag frågade henne sedan, hur många barn 
hon hade. Hon hade fyra, sade hon, två flickor och två pojkar. 
Jag sade, att eftersom den hemmavarande flickan redan var vuxen, 
fick hon väl tänka på att skaffa henne en man. Hon var redan 
bortlovad, sade hon, och skulle gifta sig, när det blev marknad i 
Jokkmokk. Detta är namnet på en socken och by i Lappland, 
omkring nitton mil ovanför staden Luleå. Marknaden börjar där 
varje ar pa Sankt Pauli omvändelses dag, som infaller den 25 januari. 

Emellertid fingo vi kort därefter se mannen komma hem med 
en riklig fiskfångst. Han hälsade oss med en nigning, såsom 
kvinnorna göra hos oss, d. v. s. genom att böja knäna. Om jag 
ännu hade varit i Turkiet, skulle jag hava fattat allt detta som 
ett skämt med vårt sätt att hälsa, vilket turkarna förlöjliga genom 
dyhka efterhärmningar i sina husliga eller enskilda lustspel. Jag 
säger enskilda, ty de hava inga offentliga. Jag fann verkligen 
detta, de olika könens sätt att hälsa, mycket egendomligt, men jag 
har sedan hört, att det är tämligen gängse bruk bland Lule-, Pite- 
och till och med Umelapparna och att om de äro släktingar och 
nära vänner, kyssa de varandra dessutom på munnen; äro de det 
icke, sätta de näsa mot näsa. Han ville låta koka fisk åt oss, 
men jag avböjde det och sade, att litet ost eller torkat kött var 
tillräckligt, emedan jag icke ämnade stanna. Vi fingo genast båda 
delarna, som alltid finnas till reds hos lapparna- Jag fick lust att 
smaka på det smör, som jag sett beredas, och jag hade icke väl 
sagt detta, förrän de satte fram hela smörklimpen för mig jämte 
torkad fisk, som min student kallade lapparnas bröd. Detta smör 
liknade färsk, mjuk ost och var bättre än det såg ut, ehuru icke 
så gott i smaken, som det man får av våra kor. 



255 



Jag gjorde min värd åtskilliga frågor. Först frågade jag honom, 
om han aldrig hade sett pärlor fiskas. Han svarade mig, att han 
icke blott sett dem fiskas, utan även själv varit anställd vid sådant 
fiske, och han bekräftade, vad de andra hade sagt mig om till- 
vägagångssättet. Han tillade, att detta fiske på senare åren 
mycket försämrats, att man nu fann mycket litet pärlor och att 
de bästa av dem som funnos såldes i hemlighet till höger och 
vänster. 

Av vad han sade mig förstod jag, att kronan, som äger detta 
fiske och varje år skickar dit en inspektör, erhåller få eller inga 
pärlor. Jag började därefter tala om trollkunnigheten. Jag sade 
honom, att jag hört mycket talas om trollkarlar och alltid önskat 
se några av deras bedrifter. Han utropade på svenska, som han 
talade mycket bra: »Gud bevare oss från dem! > Jag tillade, att jag 
icke var säker på att det fanns några bland lapparna, fastän det 
sades så. Han svarade, att det förr hade funnits många, men att 
det nu just icke fanns några, om inte i Torne lappmark och bland 
Kemilapparna och finnarna, varpå han anförde några exempel. 
Därpå berättade han mig några historier, som han hört av gamla 
gummor och som jag fann så föga sannolika, att jag bytte om 
samtalsämne. Jag frågade honom, om han icke hade någon kun- 
skap i de gamla lapparnas religion. Nej, svarade han, det hade 
han icke, men han hade hört sägas, att de tillbådo djävulen. 

»Och vad tillbedja ni?» frågade jag honom. 

»Gud», svarade han. 

»Och vad är det för en gud ni tillbedja?» tillade jag. 

»Det är Fadern, Sonen och den helige Ande», sade han. 

»Men», fortfor jag, >Fadern, Sonen och den helige Ande, är det 
icke tre gudar?» 

»Det är en trehörning», svarade han efter att hava funderat en 
stund. Mera kunde jag icke få ur honom, hur jag än ställde mina 
frågor. 

Det var tydligen en liknelse, varmed några präster hade satt 
myror i hans huvud och belastat hans minne, utan att hans förnuft 
fick vara med. De hade försökt giva honom en föreställning om 
detta mysterium genom triangeln, som vanligen är målad ovan 

— 256 — 



cm 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 1\ 






»■" 



— - 



deras predikstolar, liksom de också bruka säga, att vatten, is och 
snö blott är en enda sak, nämligen vatten. Denne lapps triangel 
kommer mig att tänka på det talgljus, som fick tjäna till exempel 
för infödingarna i Västindien. Då de första missionärerna, som 
gingo att i Amerika göra andliga erövringar efter de världsliga, 
som spanjorerna där hade gjort, ville lära dessa infödingar bland 
annat vad treenigheten var, sade de, att det blott finnes en Gud, 
men tre personer i denne Gud, nämligen Fadern, Sonen och den 
helige Ande, och dessa tre utgöra blott en och samme Gud, vilket 
föreföll dessa människor såsom en sällsam paradox. Då missionä- 
rerna märkte det och ville giva dem ett lättfattligt exempel, läto 
de bära fram ett tänt ljus och sade: »Se här är ett ljus. Det är tre 
ting i detta ljus, nämligen talgen, veken och lågan, och dock är 
det blott ett och samma ljus.» När man sedan frågade infödin- 
garna, vad treenigheten var, svarade de, att den var ett talgljus, 
liksom lappen sade, att den var en trehörning. 

Jag fann hos denne lapp trots hans ålder och ständiga umgänge 
med svenskarna alltför mycken okunnighet för att känna mig upp- 
muntrad att göra honom flera frågor. Jag lämnade honom efter 
att hava tackat honom för det han bjudit mig på och lämnat några 
små presenter åt hans hustru och dotter och begav mig sedan 
med min vägvisare och min tolk till båten. Den 9 :e vid femtiden 
på eftermiddagen kommo vi ned till Luleå. Där gav jag en liten 
present åt studenten, som tackade och önskade mig allt gott i 
världen, varefter jag steg till häst och red till Gamla Piteå, dit 
jag anlände vid elvatiden. 

Följande dag, den i o:e, besökte jag kyrkoherden på platsen, 2 ? 8 
som mottog mig mycket vänligt och bjöd mig på middag i sitt 
hem. Som han sade mig, att man icke kunde ro uppför älven 
mer än tre eller fyra mil och att det skulle vara svårt och kanske 
omöjligt att taga sig upp i Lappmarken, och som jag dessutom 
icke gjorde mig förhoppning om att få se något synnerligen märk- 
värdigt där, åtnöjde jag mig med att inhämta upplysningar av 
honom och hans son, en omkring tjugoårig student, 279 samt en man 
vid namn Fjellström, 280 son till en nu avliden lapp-präst från Silbo- 
jokk, som blev efterskickad för att äta middag med oss och noga 

33 — 183226. Seigneur de la Motrayc's resor. 

— 2 57 — 




redogöra för det jag önskade veta. Av vad dessa sade mig om 

Pitelapparna kunde jag förstå, att de icke skilde sig mycket från 

andra lappar. Jag frågade herr Fjellström, som sade mig, att han 

var från Silbojokk, hur det var med Silbojokks silvergruva. 281 Han 

svarade mig, att den under det sista kriget hade blivit förstörd av 

danskarna, men att han trodde, att om man ville kosta på pengar 

och göra sig besvär att rensa upp den igen, skulle man nog få 

igen sina pengar. Han tillade, att det också fanns pärlmusslor i 

Laisälven, ett litet vattendrag ej långt från den förstörda gruvan. 

Kyrkoherden tycktes vara mycket intresserad av det underbara 

och ovanliga eller trodde kanske, att jag var det. Han tillsade 

sin son att visa mig några på kyrktornet anbragta mässingskulor, 

om vilka han på ett sätt, som om han ville få mig att tro, att han 

var övertygad om sanningen av det han sade, berättade mig, att 

en nymf för länge sedan på ön Bremön givit dem till en köpman 

vid namn Häggman, vars barn ännu levde och bodde i den nya 

staden Piteå, samt lovat honom all möjlig lycka, så länge han 

behöll mässingskulorna. Jag skärskådade dem uppmärksamt, men 

fann hos dem intet annat märkvärdigt än deras historia. 282 

Jag lämnade Piteå mellan klockan två och tre på eftermiddagen 
och anlände mellan tio och elva till Skellefteå, där jag vilade mig 
till klockan fyra på morgonen följande dag, varefter jag så fort 
hästarna kunde springa fortsatte min färd till Umeå, dit jag kom 
litet före midnatt. Jag tog in hos min förste värd och kunde da- 
gen därpå icke motstå en frestande inbjudning från herr Grubb, 28 3 
kyrkoherden på platsen, som kom och bad mig att intaga kvälls- 
vard och tillbringa natten hos honom. Dessförinnan hade jag ätit 
middag hos landshövdingen, som även denna gång varit mycket 
vänlig mot mig. Jag sysselsatte mig med att skärskåda omgiv- 
ningarna kring den under nybyggnad varande staden ävensom 
dess läge, som är ganska vackert, men liksom de tre ovannämnda 
städernas obekvämt för handel till följd av avståndet från havet 
(ungefär en mil). Mellan staden och prästgården, som ligger en 
fjärdingsväg högre upp på samma strand av älven och i en by, 
som har en stenkyrka, församlingskyrkan och den äldsta på orten, 
ser man en del bördiga åkrar och ganska goda ängar. Jag märkte 

- 258 — 



""•"■^f» 



med överraskning, att råg och korn, som icke voro sådda, när jag 
därifrån begav mig upp till Lappland, nu redan voro mogna. Jag 
sade det till kyrkoherden, och enär jag ansåg detta hastiga mog- 
nande bero på att solen under några veckor nästan ständigt var 
uppe, under vilken tid man såg, om också icke hela solskivan som 
pa andra orter, så dock dess ljus och åtnjöt dess värme, av vilken 
jag föreställde mig att dessa sädesslag drogo dubbel fördel, sade 
han mig, att man också fick söka orsaken härtill i själva utsädets 
beskaffenhet. Om den säd, man där sått, hade vuxit söder om 
Umeå, såsom t. ex. i trakten av Härnösand, Sundsvall, Gävle eller 
Stockholm, skulle den mogna senare i proportion till avståndet 
från nordpolen, liksom å andra sidan den säd, som kommit norr- 
ifrån, såsom t. ex. från Bureå, Skellefteå, Piteå, Luleå och Torneå, 
skulle mogna fortare alltefter sin närhet till nordpolen. Han hade 
sett rön anställas, som givit en skillnad på över fjorton dagar 
mellan den nordligaste och den sydligaste av dessa orter. 

Där^ hade jag också nöjet att fiska lax, dels med nät, fastade 
vid små i älven nedslagna pålar, en fjärdingsväg ovanför lands- 
hövdingens residens, dels en halv mil högre upp vid den s. k. 
Baggböleforsen, där fisket skedde med korgar, s. k. tinor, ganska 
hka mjardar till formen, men mycket större och tyngre, så stora att 
en karl lätt kan krypa in i dem. Dessa tinor äro också fästa 
mellan pålar, vilka stå på en sorts dammar, som likna brovalv 
och tjäna till att dämpa forsens våldsamhet. Man går från den 
ena dammen till den andra på stora, utlagda stockar och drager 
upp korgarna med stora nät. När de kommit upp i vattenbrynet, 
går någon ned i dem och samlar upp fisken, varefter man åter 
sänker ned dem i vattnet. 

Jag skulle gärna ha velat göra en färd i Ume lappmark, men 
som älven icke var farbar tillräckligt långt och lapparna dragit 
sig tillbaka till de norska fjällen, syntes mig företaget föga lockande. 
Jag fick därför hålla mig till de upplysningar jag kunde få av de 
personer, som ständigt träffade Umelapparna vid den marknad, 
som hålles i Lycksele, en liten by med kyrka och skola, och som 
börjar den 7 januari. Denna by ligger blott tolv mil från Umeå. 
Umelapparna hava för mig skildrats såsom ganska lika Pite- och 



259 



— se 



-—"■>- .■ . • ■■■** 




Lulelapparna, utom att de äro mindre okunniga i religionen. 
Anledningen härtill torde vara dels deras nitiska präster, dels den 
nyssnämnda skolan, som dock består endast av en lärare och sex 
lärjungar. 28 * Dessa lära sig på mindre än två år att läsa, skriva 
och något så när redogöra för sin tro, allt enligt upplysningar av 
kyrkoherde Grubb, som varje år begav sig dit för att förhöra dem 
och inspektera lärarens och prästernas ämbetsförvaltning. 

Då jag där avslutade min resa i Lappland, såg jag i tanken 
framför mig detta land såsom ett långt och ganska brett, öppet 
bälte, sträckande sig över ett område av mer än hundrafemtio 
mils längd från nordvästra Härjedalen, där det börjar följa norska 
gränsen, ända till trakterna kring Vita havet. Jag skall också 
benämna det med dess gamla namn Finnmarken. Det är i egent- 
ligaste mening ett gränsland mellan de svenska och norska land- 
skapen. Innan jag lämnar Västerbotten, skall jag så att säga 
rekapitulera de föreställningar, jag bildat mig om lapparna i all- 
mänhet, och mina iakttagelser om dem. Jag har framför allt 
beundrat deras hemslöjd, och man kan nästan icke uppräkna allt, 
som naturen lärt dem att förfärdiga utan andra instrument än en 
yxa och en spetsig kniv, ty det finnes ingen lapp, som icke kan 
förfärdiga sin båt, sina fisknät, sin pulka med vad därtill hör, sina 
rep av rensenor och rentarmar eller av trädens bark och rötter, 
prydliga och i alla storlekar, sina husgeråd och dryckeskärl av trä 
eller av renhorn, såsom t. ex. fat, skålar och skedar, sin båge, 
sina pilar, sina skidor, 28 * sina kläder, sina skor och pjäxor, som 
han syr med av senor eller tarmar tvinnad tråd. Guld- och sil- 
verdragare kunna icke med större lätthet och händighet med sina 
dragskivor och alla sina andra verktyg tillverka sina guld- och 
silvertrådar, än lappkvinnorna blott med sina tänder och med bi- 
tar av ben eller horn, som de borrat en mängd hål i, fabricera 
sin tenn- och blytråd. 

Vad religionen beträffar kan jag icke giva lapparna lika goda 
vitsord. De hava icke förefallit mig vara bättre kristna än hed- 
ningar, icke bättre hedningar än trollkarlar, utan i allt detta täm- 
ligen likställda med sina renar. I allmänhet betrakta de den kristna 
religionen endast som en börda eller en pålaga av några skålpund 

— 260 — 



kött och ost samt några hudar m. m., som prästerna fordra av 
dem för dop, nattvard, predikningar m. m. Man gör intet för 
att få dem att se på religionen med andra ögon, och vissa präs- 
ters snikenhet säljer de andliga tingen så dyrt till dem, att flera 
av dem hålla sig undan helt och hållet. De flesta kunna icke 
ens Fader vår, liksom om man ansåge det överflödigt att lära 
dem bedja Herren om det bröd, som de icke äta. De utgifter, 
den svenska kronan har för underhåll av deras präster, äro, efter 
allt vad jag kunnat inhämta av trovärdiga, nitiska och rättrådiga 
personer, till ingen nytta för lapparna till följd av prästernas för- 
sumlighet, för att icke säga något värre. Dessa präster göra, med 
undantag av Ume lappmarks, religionen mera skada än gagn, och 
detta är, efter vad samma personer försäkrat mig, biskoparnas eller 
superintendenternas fel, vilka i stället för att opartiskt utvälja och 
till Lappland avsända personer av framstående nit och skicklighet, 
i stället på vänners begäran eller för mottagna presenter ditbeordra 
blott draggen av de teologie studerandena, bekymrande sig lika 
litet om dem som en köpman om några tygstycken, för vilka han 
fått betalning. 

A andra sidan föra de flesta köpmän, som resa till markna- 
derna, brännvin till detta folk, som är vant att i sina skogar och 
bland sina fjäll endast dricka den oskyldiga renmjölken eller vatten, 
och bedraga dem eller fråntaga dem det bästa de hava, sedan de 
supit dem fulla. Så har jag låtit mig berättas av flera, som anfört 
bestämda fall och för mig utpekat namngivna personer, vilka med 
ett stop brännvin av en lapp lurat till sig ren och pulka på samma 
gång. Dessutom kräva de kungliga skatteuppbördsmännen ofta 
särskilda skatter för egen räkning under namn av presenter, som 
de taga emot av de rikaste, utgivande sig för att vara vänligt 
stämda mot dem och antydande, att om de för landshövdingen 
skulle omtala, hur många renar de hade, skulle de bliva dubbelt 
så högt beskattade och ändå högre. 

Botemedlet mot detta synes vara att ditsända bättre präster, 
årligen inspektera deras förvaltning, undervisa lappbarnen både i 
religionen och i det språk, på vilket den framställes. Opartiska 
och för redlighet kända inspektörer skulle avstyra de oordningar 



261 







och bedrägerier, som förekomma vid marknaderna, och hederliga 
skatteuppbördsmän skulle tillsättas. Enär det utan ungdomens 
undervisning synes omöjligt att lägga en fast grund för religionen 
i Lappland, skulle en konung, som är herre över landet, kunna, 
om han ville, där upprätta en ny andlig värld genom en förord- 
ning, att alla lappar skulle bidraga med en årlig summa av åtta 
hundra daler till underhåll av tio skolor i varje lappmark samt till 
lärarnas lön. Om de resultat, som dessa skolor skulle kunna åstad- 
komma, kan man göra sig en föreställning genom dem, som skolan 
i Lycksele redan åstadkommit. Flera av de förmögnare lapparna 
skulle, så försäkrade mig kyrkoherde Grubb, som hade talat med 
dem, lämna vida större bidrag, än som kom på deras del. Men 
en förordning synes nödvändig med hänsyn till sådana, som till 
en början icke vore hågade. Det ligger ju nära till hands att 
hoppas, att kärleken till den kristna religionen och längtan efter 
ett kommande liv, som den utlovar, skulle tilltaga hos dem i mån 
av den möda, man gjorde sig att ingiva dem denna kärlek och 
längtan, och i mån av den kunskap därom, som man förskaffade 
dem, och att de snart skulle betrakta detta årliga bidrag såsom 
uteslutande till deras fördel använda penningar. 

Vad beträffar trolldomskonsten, om det finnes någon konst, 
som förtjänar detta namn, så är den icke annat än naturlig, och 
man kan definiera den såsom en kunskap om hemliga verkningar 
av några naturliga orsaker, och såsom sådan bör man icke söka 
den hos lapparna, ty de äro försänkta i alltför djup okunnighet, 
för att man skulle kunna tro dem i stånd till sådant. Den konst, 
man tillskrivit eller tillskriver dem och vilken av många betraktats 
och ännu av åtskilliga betraktas såsom övernaturlig och djävulsk, 
synes knappast vara annat än några låtsade hänryckningstillstånd, 
några slumpens lekar, ett spådomsväsende, vars förnämsta redskap 
är deras s. k. trolltrumma och varigenom de slugaste lapparna 
torde hava försökt lura de enfaldigare och lättrognare. Ja, de 
försöka ännu, ehuru de icke äro så många, att göra detsamma. 
Enligt min mening skulle man för visso om alla dessa förmenta 
under eller trollkonster, dem en lika lättrogen som okunnig vid- 
skepelse tillskriver djävulen eller trollkarlarna såsom hans verktyg, 



262 



säga, vad en berömd läkare sade om de extatiska tillstånd, som 
iakttogos hos en förment trollpacka eller av djävulen besatt kvinna 
i Frankrike, vilken han först noga undersökt: a natur a multa, 
plura ficta, a Daemone nulla, d. v. s. att naturen hade mycken del 
däri, förställningen ändå mera och djävulen ingen. 

Om djävulen hade all den makt och kunskap, denna vidske- 
pelse tillskriver honom, eller om han i trollkarlarna bleve en så 
snabb och villig tjänare åt ondskan och de mänskliga lidelserna, 
som den vill göra troligt, skulle man, tyckes det, i varje ögon- 
blick se naturens ordning förändras och de fruktansvärdaste om- 
störtningar inträffa i världen. En furste t. ex., som hade troll- 
karlar till undersåtar eller i sin tjänst, skulle icke kunna välja 
bättre spioner för att komma underfund med sina fienders anslag 
mot honom. Han skulle bliva underrättad om dem, redan innan 
de uppgjorts, skulle förekomma fienderna och omintetgöra alla 
deras mått och steg. Så snart en fientlig flotta avseglade mot 
hans kuster, behövde han i stället för att sända emot dem en 
annan flotta endast låta sina lappar ställa till motvind, så att den 
drevs tillbaka till den hamn, varifrån den utgått, eller blåsa upp 
en storm, så att den gick under. 

Det svaras vanligen härpå, att alla icke vilja försvärja sin själ 
åt djävulen eller utsätta sig för att bliva straffad av de världsliga 
eller kyrkliga lagarna mot trollkarlarna och dem som begagna sig 
av dem. Detta skulle nu för tiden gjort dem så sällsynta, att en 
kristen furste icke skulle vilja av dem köpa ens den största fram- 
gång i världen. Men man kan svara dem som så säga, att erfa- 
renheten och historien hava visat och alltjämt visa, ehuru kanske 
mera sällan än förr, att det funnits och finnes människor, så fria 
från betänkligheter och farhågor, och att det finnes till och med 
furstar, som i sin ärelystnad till den grad sätta sig över alla lagar, 
att de icke draga sig för sådant, samt att lagarna bestraffa hand- 
lingen, som de upptäcka, men icke avsikten, för vilken de icke 
kunna fälla någon. 

Några lapp-präster hava för mig omtalat sitt nit för vad de kalla 
trolleriets utrotande. De hava sagt mig, att de plägade ex- 
kommunicera dem, som befattade sig med dylikt eller hos vilka 



— 263 — 



de upptäckte trolltrummor, och till och med överlämnade dem åt 
den världsliga rättvisan; men de hava icke kunnat säga mig, att 
de överbevisat dem om något umgänge med djävulen eller om att 
vara verkligen i stånd till eller skyldiga till de trollkonster eller 
häxerier, för vilka de anklagats. 

Baron L — w, en dansk fånge, som förut fått gå fritt omkring 
i Stockholm på sitt hedersord, satt för tillfället i ett av denna stads 
fängelser, emedan han, efter vad man sade, blivit förvunnen att 
hava velat ingå överenskommelse med djävulen rörande en pen- 
ningesumma, som han var tvungen att skaffa och icke kunde få 
låna av någon. Han skulle till den ändan hava med sitt blod i 
stället för bläck undertecknat en förbindelse, varigenom han och 
några hans stallbröder, som voro lika utblottade och hade lika 
liten kredit som han och som likaledes skrivit under, högtidligt 
lovade denne mörksens furste sina själar efter döden mot så och 
så mycket penningar. Och dock hade varken han eller de kom- 
mit i tillfälle att utföra sin avsikt, hur mycket besvär de än gjort 
sig, såsom att flera nätter i rad gå till galgbacken för att åkalla 
djävulen och anropa honom om hjälp. De hade med ett ord 
varken sett kroppar eller andar, som de kunde förhandla med, och 
en av stallbröderna, som dödat en man för att fråntaga honom 
de penningar han icke kunnat få av djävulen, blev gripen och 
avlivad. Det var han, som före sin död angav baron L — w, i 
vars rum man fann skuldförbindelsen, ehuru den såsom värdelös 
blivit sönderriven. 

Under okunniga och vidskepliga tider beundrade och fruktade 
man allt vad man icke kände till, och alla verkningar, vilkas or- 
saker man icke förstod, ansåg man djävulska eller övernaturliga. 
Sålunda var det t. ex., som man vet, ett kätteri, av påvens ofel- 
barhet ansett bålet värt, att säga att det fanns antipoder. De 
forntida spåmännen gjorde uteslutande anspråk på rätten och för- 
mågan att förklara månförmörkelser, och om någon annan försökte 
sig på det, var det ett brott. När man blott sett lappar på av- 
stånd, alla från huvud till fot klädda i hudar, trodde man dem 
vara satyrer, troll eller ludna, tvåfotade djur, som gingo som män- 
niskor. De med de dummaste fördomarna behäftade föreställde 



264 



cm 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 1\ 



sig, att de som de icke sågo voro ännu vidunderligare än de 
som de sågo och de förra flydde, när de sågo människor klädda 
annorlunda än de. Conspectitm kominis fugiunt, säger Olaus 
Magnus. De som äro minst vana vid våra kläder nV ännu i dao- 

o • • -i & ' 

såsom jag själv sett många göra, då de fingo se mig på avstånd. 
Jag skulle aldrig kunnat närma mig dem eller få se dem på nära 
håll, om jag varit lika rädd för dem, som de tycktes vara för mig, 
eller om jag icke haft med mig tolkar, klädda som de, i stånd 
att lugna dem och föra dem till oss, späka som lamm, hur fort 
de än sprungit sin väg med den för dem naturliga snabbheten. 
Även denna har tillskrivits trolldomskonsten, som säges hava fäst 
Mercunevingar vid deras fötter. Om man i viss mening kan säga, 
att de förvandla sig till djur, så är det icke i trolldomskonsten 
man därtill har att söka orsaken, utan i det brännvin, varmed 
marknadsköpmännen narra dem att berusa sig för att sedan kunna 
bedraga dem. Denna förvandling åstadkommer hos flera av dem 
en ännu^sämre, nämligen förvandlingen från djur till skurkar. Ty 
när de, återkomna till fullt medvetande, förstå vad man gjort dem, 
försöka de göra på samma sätt och bedraga, om de kunna, liksom 
de blivit bedragna. Som jag tror mig redan hava sagt, har man 
blott ett exempel på att en lapp begått ett mord; det var vid 
Jukkasjärvi marknad, där han berusat sig med brännvin, och han 
blev steglad på samma plats genom den svenska rättvisans försorg. 
Vad andra metamorfoser beträffar, som Olaus Magnus och några 
andra tillskriva dem, existera de blott i deras fabler eller i okun- 
niga människors lättrogenhet eller bestå på sin höjd blott i de 
hudar, lapparna taga på sig. Jag såg vid Kemiträsk en ung lapp, 
som tog på sig en renhud och så naturligt härmade renen och 
hans läte, att om man sett honom med Olaus Magni ögon och 
hört honom med hans öron, skulle man hava trott och svurit på 
att han var ett troll eller blivit förvandlad till ren. Eller rättare 
sagt, om jag hade sett honom på det avstånd, som tyckes alltid 
hava funnits mellan denne författare och lapparna, och icke 
varit ögonvittne till denne lapps förklädnad och vetat, att han 
endast ville roa, skulle jag helt naturligt och utan all magisk 
konst hava tagit honom för en ren och icke ens hava tänkt 

34 — 1B3226. Seigneur de la Motraye's resor. 

— 265 — 




på att skilja honom från de andra renarna, bland vilka han 
tycktes beta. 

De historier, man sätter i omlopp om lappar, som förmenas 
vara trollkarlar, innebära nästan alltid en motsägelse. Om dessa 
trollkarlar visste så mycket om det förflutna och framtiden, som 
några föreställa sig, skulle de rika lapparna förgäves gräva ned 
sina penningar för att gömma dem enligt sin sed. De skulle då 
snart bliva borttagna av de förra, vilka icke skulle hava så liten 
fördel av sin trolldomskonst, som i allmänhet synes vara fallet med 
spåmän och spåkvinnor eller horoskopställare, som äro trashankar 
och tiggare, var man ser dem. 

Vad beträffar de nordiska virvelvindar och stormväder, som 
denne författare och andra påstå, att lapparna kunna framkalla, 
så äro de icke alls jämförliga med Antillernas orkaner eller tyfo- 
nerna i Ostindien, där det alls icke finnes några lappar. Romersk- 
katolska kristna, hos vilka vidskepelsen är som störst till och med 
på de bäst upplysta tider och ställen, anklagade under förra år- 
hundradet konung Gustav Adolf för att i sin här hava lappar, som 
utförde de lysande bragder, vilka förvånade dem eller som deras 
avundsjuka icke tillät dem att tillskriva konungens tapperhet och 
ej heller deras religion tillät dem tillskriva Gud. Ryssarna, vilka 
såsom grekiska katoliker icke äro lika vidskepliga, men äro mera 
okunniga som teologer och filosofer, hava ju också till en dylik 
orsak hänfört den lyckliga början av det nu pågående kriget mot 
dem, i synnerhet då den svenske konungen Karl XII slog 80,000 
av deras män med 9,000 av sina egna. 

Sedan jag tackat landshövding Cronberg och kyrkoherde Grubb 
för det vänliga mottagande, de givit mig, lämnade jag Umeå den 
I3:e på eftermiddagen och kom mellan klockan sex och sju åter 
in i Ångermanland. Tidigt på morgonen dagen därpå for jag åter 
förbi Skuluberget, varom jag talade, när jag reste till Lappland, 
och for före klockan tolv över Ångermanälven, som var så upp- 
rörd, att jag lämnade bakom mig på dess stränder en mängd 
människor, som stått där sedan föregående kväll och icke vågat 
sig över och vilka förgäves sökte avråda mig från att fara över, 
framhållande för mig den fara, som därmed var förenad, då det 



266 



blåste, som det gjorde. Sedan jag i roddbåt farit över den upp- 
rörda älven, kom jag ganska tidigt på aftonen till Härnösand, dit 
herr Klinkowström icke velat, att vi skulle fara, emedan det var 
en omväg. Det är huvudorten och den enda staden i Ångerman- 
land, belägen innerst i en vik och på en ö, förr kallad Härnön. 
Öster ^ om staden ligga åkerfält, som då visade sin fruktbarhet i 
den råg och det korn, varmed de voro beväxta, samt goda ängar, 
som voro slagna och hade höet upplagt i stackar här och där. 
Västerut har staden en hamn, där de största skepp kunna gå in 
och lägga till ända invid portarna till husen och magasinen, där 
den inlägger vad de föra till den och därifrån den uttager sin 
saltade eller rökta fisk, sitt smör, sin ost, sina bräder, varmed den 
huvudsakligen handlar, för att sända dem till Stockholm. Den har 
en superintendent, ett rådhus med en borgmästare och fem råd- 
man, magistraten, som detta kallas i de andra svenska landsorts- 
staderna, ett läroverk med sju lektorer, av vilka den förste är son 
till superintendenten. Kyrkoherden i Umeå hade givit mig ett 
rekommendationsbrev till denne lektor, 286 som bjöd mig att äta 
kvallsvard och ligga hos honom och även bjöd till sig sina ämbets- 
broder. Med dessa herrar hängav jag mig nu åt riktiga orgier i 
det latinska språket. Kyrkan är av sten och ganska stor. Den 
foreter intet anmärkningsvärt, och det göra ej heller husen i staden, 
som äro av trä. 

Jag fortsatte den i5:e min resa med samma hastighet, som jag 
dittills haft, och reste genom Sundsvall mellan klockan två och tre 
pa eftermiddagen. Tagande raka vägen till Stockholm, kom jag 
några mil söder om Sundsvall in i Hälsingland. ' 



Lämnande stora vägen ungefär fem fjärdingsväg [från landskaps- 
gränsen] för att bese en av dessa stenar, som svenskarna kalla run- 
stenar, fann jag bokstäverna mycket egendomliga. 28 ? En präst i 
Sundsvall, vilken jag tillfrågat om landets sevärdheter, hade sagt mig, 
att dessa runor voro de första och äldsta av alla. Inskriften lyder 
enligt den tolkning jag fått av en av nordens lärdaste fornforskare: 
»Faramond reste denna sten åt sin vän Vitulf, Brisus son, vilken 

— 267 — 



Brisus var Linus son. Denne Linus hade till fader Uno. Denne 
Uno var son till Fakus, och denne Fakus var son till Asa-Tor.» 

Jag fann i grannskapet av denna sten en sorts hallon eller 
snarare smultron, att döma av fruktens och bladens utseende. 
Man kallar växten på landets språk »åkerbär från Norrland», på 
latin Fragaria Suecorum frtictificans. Jag hade redan sett några 
sådana här och där i Västerbotten och Ångermanland, men utan 
att fästa mig vid dem eller smaka på dem, emedan jag då icke 
hade den kunskap om dem, som jag sedan förvärvat. När jag 
såg dem växa där så ymnigt, plockade jag och åt, och jag fann 
dem så goda, att jag utan att veta vad de hade för egenskaper 
och utan att frukta, att de voro skadliga, åt mycket av dem. 
När dessa bär blivit fullt mogna, vilket inträffar i slutet av juli, 
bliva de utvändigt nästan alldeles kaffebruna, men saften håller 
sig alltjämt klarröd. Dessa bär växa blott i Norrland, under vilket 
namn man sammanfattar övre Hälsingland, Jämtland, Medelpad, 
Ångermanland och Västerbotten. Svenska botanister säga sig hava 
flera gånger försökt att omplantera åkerbärsplantan i sydligare 
jord, såsom i Botaniska trädgården i Uppsala och Kungsträdgården 
i Stockholm, men den har överallt dött ut på mindre än ett år. 
Läkarna i landet hava hos detta bär upptäckt stora krafter. Man 
tillreder därav ett läkemedel, som påstås vara underbart effektivt 
mot feber och frossa, mot den mörkaste melankoli, mot hjärtklapp- 
ning och med ett ord mot alla sjukdomar, som komma sig av ett 
alltför hetsigt blod och alltför blodöverfyllda lungor. Receptet på 
detta läkemedel uppgives vara ungefär som följer: Krossa och stöt 
bären i en järnmortel, då de äro väl mogna (såsom de voro då), 
vrid dem i en duk, sila saften och tillsätt till den kanel och saffran 
efter behag och koka det hela i en lergryta, som flera gånger 
skummas, tills saften blivit tjock och simmig. 

Av åkerbär gör man även vin eller likör att dricka som vanlig 
dryck. Härvid går man tillväga på följande sätt: En skål, av 
vilken storlek man vill, fylles till två tredjedelar med gammalt 
portvin, och sedan man väl stött och vridit så mycket bär, att 
det fyller nästan den återstående tredjedelen, häller man både bär 
och saft i skålen, som bör vara väl rengjord och av eldfast lera 



— 268 






och sätter den att koka sakta över elden i två eller tre timmar, 
beroende på satsens storlek. Det ligger vikt på att kokningen 
sker vid sakta eld. Därefter silar man det hela och tillsätter kanel, 
litet kryddnejlikor, muskotblomma och en annan sorts indisk krydda, 
som kallas paradisfrön. Härutav blir en för gommen mycket be- 
haglig och för magen ganska värmande dryck, såsom ingredien- 
serna låta förmoda. Man inlägger även bären i ättika med 
kryddor eller i socker och honung, och de serveras vid bor- 
det i de flesta norrländska hus. Även av blommorna pföres 
en sorts sylt, som i smaken icke är underlägsen den som göres 
av rosor. 

För övrigt kan man knappast tänka sig, hur mycket smultron 
och andra bär av det slag, jag såg vid Junosuando och annor- 
städes, Sverige frambringar. Skogarna äro fulla av dem, och 
smultronen äro de bästa jag ätit och mycket billiga. 

Sedan jag återkommit till stora landsvägen, fortsatte jag min 
färd och for vid niotiden på aftonen genom Hudiksvall, en liten, 
inuti en vik fördelaktigt belägen stad, där jag icke fann något 
anmärkningsvärt eller som kunde giva mig anledning att stanna 
där; därför uppehöll jag mig ej längre än som behövdes för att 
byta om hästar och intaga en liten aftonmåltid. Jag bjöd min 
skjutsbonde på en förfriskning och gav honom en present för den 
omväg, han haft vänligheten köra med mig. Tidigt på morgonen 
följande dag kom jag till Söderhamn. 

Denna stad är knappast så stor som Hudiksvall, men bekant 
för sina gevärsfabriker. Den blev två år senare bränd av ryssarna. 
Jag reste därifrån vid femtiden på morgonen, och vid det första 
skjutshållet, som var en liten eländig by, träffade jag två unga 
lappar med hertigens av Hessen-Kassel livré samt en ung lapp- 
kvinna i nationaldräkt, utom att hennes kläder icke voro av ren- 
hudar, utan av blått kläde med knappar och andra prydnader av 
silver, medan de bland lapparna vanligen äro av tenn eller bly. 
Jag frågade dem, varifrån de kommo och vart de ämnade begiva 
sig. De svarade mig, att de varit i Tyskland med renar, som 
arvprinsen hade skickat till sin fader lantgreven. De läto mig 
förstå, att de föredrogo sina skogar, klippor, sjöar och berg, dit 



269 




de nu återvände, framför alla städer och byar i Sverige och Tysk- 
land och alla de bekvämligheter, man där kunde erbjuda dem. 

Jag kom före middagstiden till Gävle, och jag skall icke till- 
lägga något till vad jag sagt om denna stad, om icke det, att 
general Hamilton nu färdigbyggt en liten befästning, som kallades 
Fredriksskans, vilken man nyss påbörjat, då jag första gången 
reste genom staden. 

Denna befästning är belägen vid den smalaste infartsleden till 
den vik, i vilken staden ligger, och kan försvara både den och 
hamnen med nio kanoner, av vilka de största äro tolvpundingar 
och äro riktade mot sydost; de övriga, som äro tre- eller sexpun- 
dingar, äro riktade mot nordost. Generalen, hos vilken jag gjorde 
min uppvaktning, bjöd mig först på middag, lät sedan sin yngste 
son följa mig till befästningen och bjöd mig ytterligare att äta 
kvällsvard med honom. Jag reste från Gävle den if.e och for 
två mil längre ned över Dalälven, som giver sitt namn åt Dalarna, 
och utan att göra längre uppehåll än för att i Älvkarleby besöka 
herr Leijel 288 kom jag den i8:e tidigt på morgonen till Uppsala. 
Efter att där hava ätit middag hos herr bibliotekarien Benzelius, 
vilken med anledning av det jag berättade honom om min för- 
mente trollkarl förärade mig en trolltrumma, fortsatte jag min resa 
till Stockholm och anlände dit framemot midnatt. 



— 270 — 



XII. 

(Orig II: XVIII) 

Löfö-kongressen, kallad Ålandskongressen. Konungens av Sverige fälttåg i 
Norge. Konungens död, som följdes av baron von Görtz' och greve von Dernaths 
häktning, samt de därmed förknippade omständigheterna. Karaktärsdrag hos 
konungen. Hans systers, prinsessan Ulrika Eleonoras, tronbestigning i kraft av 
Svenges gamla rätt att välja sina regenter, nu återupplivad med avskaffande av 
envaldsmakten. 

Det^ talades allmänt om en separatfred, ty ingen fullmäktig 
från nordens förenade makter hade fått tillträde till Löfö- 
kongressen eller som den vanligen kallas Ålandskongressen, 
utom en från konungen av Preussen. Jag hörde, att herr Klinkow- 
ström, som varit min reskamrat ända till Umeå, samt en viss 
Mandell hade avrest till Frankrike med befallning att där befrakta ett 
fartyg, som skulle avgå till Madagaskar och tillförsäkra fribytarna 
en fristad i Göteborg under hans majestäts beskydd, som de hade 
begärt, samt föra dem dit. 

Konungen hade begivit sig till Norge med en här av över tjugo 
tusen man för att erövra detta rike. Han hade, sades det, tsarens 
ord på att icke bliva oroad härunder; tvärtom skulle tsaren efter 
avslutande av det fördrag, som nu var å bane, förena sina strids- 
krafter med Sveriges för att betvinga alla dess fiender. 28 ? 

Jag skrev till herr sekreteraren von Kochen, som befann sig hos 
hans majestät, ett brev, i vilket jag meddelade honom min åter- 
komst från Lappland och några detaljer från min resa. Han 
läste upp brevet för konungen och skrev tillbaka, att konungen 

— 271 — 



varit road av att höra det. Baron von Görtz hade i slutet av 
augusti återkommit till Stockholm efter att hava hos konungen 
personligen avgivit rapport om sina åtgöranden på Löfö, vilka 
han icke ville anförtro varken åt papperet eller åt någon annan 
människa, sade han, varför han ofta måste resa fram och tillbaka. 
Han kallade mig nu till sig och bekräftade, att sedan konungen 
låtit för sig uppläsa mitt brev till sekreteraren von Kochen, han i 
detsamma funnit en del relationer av förhållanden rörande Lapp- 
land, som icke misshagat honom, och baron von Görtz tillade, att 
mitt brev till och med ingivit konungen lust att läsa hela min 
beskrivning över Lappland. Jag svarade, att jag ännu icke hade 
annat än några spridda anteckningar, som icke kunde läsas. Härpå 
svarade han, att han skulle företaga en ny resa till Löfö, som 
kanske kunde räcka en månad, och att jag under tiden skulle kunna 
utarbeta en på mina anteckningar grundad redogörelse, som han 
sedan vid genomresan kunde taga med sig till konungen, om jag 
icke själv ville överbringa den till honom. Jag lovade detta. 

Han kom i själva verket tillbaka såsom han sagt, sände bud 
efter mig och åtog sig mycket vänligt att till hans majestät över- 
lämna min redogörelse. 2 ? Vid sin återkomst sade han mig, att 
konungen varit nöjd med den och för honom betygat sin förvå- 
ning över att ingen av hans egna omdömesgilla undersåtar ännu 
gjort sig besvär att resa dit, såsom jag gjort. Hans majestät hade 
dessutom sagt, att han ville låta trycka resebeskrivningen på sven- 
ska, till vilken smickrande artighet han fogat några ord om att 
jag borde stanna i Sverige, så skulle han draga försorg om mig. 
Jag tackade baron Görtz för att han förskaffat mig ett så frikos- 
tigt erbjudande och bad honom att då och då säga ett gott ord om 
mig till konungen, vilket han lovade mig. Han erbjöd mig även 
en befattning, och jag utbad mig tid att fundera på saken. 

Denne baron var i likhet med konungen lika tillgänglig och 
vänlig mot underordnade som han hade rykte om sig att vara 
högdragen mot sina likar. Då han efter en ny resa till kongressen 
den i december tidigt på morgonen var på väg till Norge, blev 
han mellan Strömstad och Svinesund anhållen av överste Baum- 
garten, 2 ? 1 i konungens namn men dock utan befallning av konungen, 



— 272 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 



N:o XV. 



Jlm.z-W.W. 







i»naäa,.,ia, l i,, l ; a ^,^,^ la t,, J , m; , J .,a a .,.,., r 



Fredrikshall. 



mm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 




^1 



cm 



2 3 4 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 lä 



vilken, såsom jag strax skall berätta, sedan klockan halv tio före- 
gående afton ej längre kunde giva några befallningar. 

Översten avfordrade honom hans värja och hans papper. Han 
lämnade honom dem utan motstånd och utan att i sitt ansikte visa 
minsta spår av sinnesrörelse. Denne svenske storvisir, för vilken 
alla böjt sig för tolv timmar sedan och vilken denne överste då 
ännu skulle vördnadsfullt uppvaktat, bad honom att få skriva ett 
brev till hans majestät och att få det överlämnat till konungen. 
Översten beviljade denna anhållan utan att säga baronen, huru 
gagnlöst detta var, enär konungen lika litet var i stånd att mot- 
taga brev som att utdela befallningar. Han tog hans brev och 
förde honom till Uddevalla. Men låtom oss begiva oss till Norge, 
sa att vi må erfara orsaken till denna förändring, och till att ko- 
nungen ej längre kunde utdela befallningar eller mottaga brev. 
Jag skall här omtala den med de omständigheter, som föregingo 
beledsagade och efterföljde den. 

Sankt Andreasdagen, 292 efter den gudstjänst, som på sådana helg- 
dagar plägade hållas, begav sig konungen ned i den öppna löp- 
graven framför Fredrikshall, och ehuru linjerna trots kölden och 
den klippiga terrängen framdragits ett ansenligt stycke, tyckte 
konungen icke, att det var tillräckligt med manskap som arbetade 
och som understödde de arbetande, varför han mot sin vana grä- 
lade litet och visade en viss misstämning och oro, som han icke 
plägade visa. 

En fransk ingenjör vid namn Maigret, med vilken konungen, 
av naturen vänlig och tillgänglig i synnerhet mot främlingar, plä- 
gade tala mycket förtroligt, sade då till honom: 

»Ers majestät behöver ej vara orolig. Jag skall inom åtta dagar 
till ers majestät överlämna fästningen eller mitt huvud.» 

»Ja, vi få väl se», svarade konungen leende, varefter denne 
ingenjör förde honom till flera ställen av löpgraven, som han icke 
hade sett, visade honom, hur en del arbeten fortskridit, och framlade 
för honom de skäl, på grund av vilka han kunde utlova, att fästningen 
skulle giva sig inom den utsatta tiden. Konungen tycktes nöjd 
härmed. Emellertid sköts det våldsamt både från fästningen och 
de på min pl. XV med L och M betecknade forten. Hans ma- 

35 — 163226. Seigneur de la Motraye's resor. 

— 273 — 



jestät hade stigit upp på en skanskorg och lutade sig framåt mot 
bröstvärnet vid G för att, modig och oförskräckt som han alltid 
var, över detsamma söka se från vilket håll det sköts mest och 
vilken avsikt fienden kunde hava. Ingenjören förehöll honom 
denna farliga vetgirighet och sade: 

»Ers majestät, där är icke er plats. Det regnar kanonkulor, 
gevärskulor och kartescher, och de hava icke mer försyn för ko- 
nungar än för den ringaste soldat.» 
»Var inte rädd», svarade konungen. 

»Jag är inte rädd för min egen del», sade ingenjören, »jag har 
betäckning av bröstvärnet, men jag fruktar, att ers majestät be- 
gagnar det för ett annat ändamål än det, för vilket det är uppfört.» 
För att slippa ifrån hans upprepade föreställningar sade konungen : 
»Gå och se till era arbetare!» 

Till de officerare, som följt med honom, sade han: 
»Och ni andra, till era poster! Jag går ned nu.» 
Dessa officerare kände konungen bättre, än ingenjören gjorde, 
och visste, att om man bad honom draga sig tillbaka och und- 
vika faran, eggade man honom just till att stanna och trotsa den 
ännu mer, han som aldrig fruktat någon fara och ej ens ville, att 
man skulle kunna tänka om honom, att han var i stånd att frukta 
någon. De sade därför helt tyst till ingenjören: »Låt konungen 
vara, ni gör eljes mera skada än gagn.» Och de drogo sig alla 
litet undan. Då några minuter gått och hans majestät icke kom- 
mit ned, men regnet av kanonkulor och kartescher blivit allt tätare, 
blev ingenjören åter orolig. Men officerarna, bland andra generalmajo- 
rerna Kaulbars, Schwerin, Schlippenbach och adjutanten Marchetti, 293 
sade, att man måste locka ned honom med list, gå och fråga honom 
om något eller bedja honom komma och se på fältarbetena eller med 
sin närvaro giva skansgrävarna nytt mod. Ingenjören, som plägade 
stå på god fot med konungen, åtog sig detta och återvände i 
denna avsikt till konungen. Han fann honom på samma plats och 
i samma ställning, alltjämt stående, vilket gjorde, att han i mörk- 
ret icke kunde se, att han var död. Han ropade ett par tre gån- 
ger: »Ers majestät!» och då han icke fick något svar, trodde han, 
att han somnat och drog honom i rocken. Då han fann honom 



274 



orörlig, ropade han till officerarna, som icke voro långt borta: 
»Mina herrar, jag fruktar, att en olycka inträffat.» 

De skyndade till med en liten lykta och sågo nu konungen 
stå med sin vänstra, behandskade hand stödd mot svärdfästet, så- 
som han brukade, då han stod och vilade. Hans handske var 
nedblodad. Hans huvud var tillbakakastat av den våldsamma 
stöten av kulan, som krossat hela övre delen av vänstra tinning- 
benet, tryckt in vänstra ögat i huvudet, nästan drivit ut det högra 
och lämnat ett hål, så att man kunde sticka in fyra fingrar, var- 
för man ansåg, att det var ett falkonettskott. Att döma av det 
läge, i vilket han befann sig, syntes sannolikt, att skottet lossats 
från det lilla fortet L, som utvecklade en fruktansvärd eld och 
vars kanoner direkt beströko det ställe, där konungen stod. 

Så dog Karl XII i en ålder av trettiosex år, fem månader och 
tretton dagar, vår tids mest oförskräckte hjälte. Han skulle hava 
varit den ärorikaste och lyckligaste monark i världen, om han lika 
väl hade förstått att begagna sig av segern som att vinna den. 
Han hade kunnat, efter att hava besegrat sina fiender, sluta den 
ärorikaste fred, som någonsin slutits, taga Europas vågskål i sin 
hand och förekomma ett långt krig, som kostat honom så mycket 
blod och penningar. Om han själv hade fått välja sitt dödssätt, 
skulle han hava föredragit att dö med värjan i hand på ett slag- 
fält. Därom vittna hans hänförda ord om den store Gustav Adolfs 
öde vid Lutzen och om den död, som drabbade hans gunstling 
Grothusen och Diiring, vilka stupade på Riigen 1715, och gene- 
ralerna Delwig och Schomer, som föllo vid hans sida vid Fredriks- 
hall 1 716. 

Hans tapperhet har aldrig dragits i tvivelsmål ens av hans 
största fiender. Denna oförskräckthet, som följde honom till det 
sista, tycktes för honom vara lika naturlig, som fruktan var för 
honom okänd. Jag skall här anföra några exempel, som man ännu 
i dag beundrar i Sverige. 

Han var en vinter ute på älgjakt med flera herrar, tillhörande 
hans hov. En av dessa visade honom utan att tänka närmare 
därpå eller i okunnighet om hans oförvägna sinnelag en håla, i 
vilken man sade, att det fanns en björn. Han omtalade därvid 



275 — 



för honom, huru dessa djur hade för vana att på detta sätt ligga 
i ide under vintern, då snön täckte marken och isen sjöarna och 
floderna, i stället för föda nöjande sig med att slicka sina ramar. 
Denne unge Herkules tog genast ett jaktspjut från den närmast 
stående jägaren, och utan att lyssna på några föreställningar väckte 
han björnen ur sin sömn och tvang honom att lämna sin håla. 
Björnen tog honom gränsle på sin rygg, när han rusade ut mellan 
hans ben, och konungen hade icke väl med de andra jägarnas 
tillhjälp kommit ned och på fötter igen, förrän han utan att visa 
den minsta sinnesrörelse hjälpte dem att förfölja den flyende björ- 
nen och inlade stor förtjänst om dess fällande. 

Han var lika ärelysten som Alexander och Julius Cesar, men 
hade icke deras svaghet för vin och kvinnor. Jag kan aldrig min- 
nas, att jag sett honom dricka annat än vatten. En kosackofficer, 
som hans majestät utnämnt till kosackgeneral i Mazeppas ställe, 
hade en gång bett honom att stå fadder åt sin nyfödde son. 
Konungen befallde general Poniatowski att bära barnet till dopet 
och giva honom namnet Karl. Denne tog till gudmor den vackra 
kosackkvinnan. När ceremonien börjat, sade hans majestät till 
Fabrice: »Låt oss titta genom kyrkfönsterna och se, hur Ponia- 
towski tar sig ut som gudfar!» De stego till häst och sprängde 
dit, sågo honom och blevo även själva sedda. Poniatowski, som 
enligt bruket hade kysst gudmoderns hand i kyrkan, kom ut och 
fram till konungen för att bedja honom låta gudmodern få äran 
att kyssa hans hand. Hans majestät log, och utan att svara något 
gav han sin häst sporrarna och satte av i galopp, som om han 
fruktat att bliva tvingad med våld. 

Jag bör dock erkänna, att några personer, som påstodo sig 
känna honom väl och voro tillräckligt ofta i hans närhet för att 
iakttaga alla hans åtgärder från hans livs början till dess slut, 
hava sagt mig, att vi icke böra anse honom sådan, som jag nyss 
framställt honom sedan han lämnade Stockholm. Ty, sade de, 
han hade dessförinnan icke förklarat varken Bacchus eller Venus 
krig. De hava till och med visat mig ett vackert, levande bevis 
därpå. Men så snart han vigde sig åt Mars, offrade han båda 
de andra gudomligheterna åt äran, och liksom om han betraktat den 



276 — 



r" 



såsom en brud, ensam värd hans bragder och hans omtanke, och 
svurit henne evig trohet, drack han sedan ej annat än vatten och 
hade ej heller gemenskap med någon kvinna. Men hans goda lynne 
tillät honom icke att tycka illa vara, om andra gjorde tvärtom. 
Han fann till och med nöje i att höra talas om deras kärleks- 
äventyr, då dessa icke voro ovärdiga hederliga män. I Stockholm 
berättades, att vad som ingav honom motvilja mot vin var en 
fruktansvärd dryckesorgie, som han firat tillsammans med framlidne 
hertigen av Holstein. Denne förledde honom därvid till åtskilliga 
excesser, såsom att med denne furste rida omkring på stadens 
gator i bara skjortan. Men han skämdes dagen därpå så mycket, 
att han svor att sedermera aldrig dricka något. Han var frikostig 
i allra högsta grad, men han iakttog vid utdelandet av sina nåde- 
vedermälen en klok och behaglig grannlagenhet. Han ihågkom 
framför allt dem, som han visste hava behov av hjälp eller som 
han kände såsom själva frikostiga, sällan andra. Bland andra 
exempel på detta skall jag tillåta mig anföra följande. 

Hans gunstling Grothusen var hans skattmästare utan att bära 
denna titel. Konungen lät honom fritt förfoga över alla penningar, 
som funnos i kassan. En dag kom Grothusen med en räkning 
pa femtio eller sextio tusen écus, vilken begärts av kansliet, som 
ofta beklagat sig för hans majestät över hans stora utgifter, då 
det var sa ont om penningar. Denna räkning innehöll knappast 
två rader, nämligen: »Givit så och så mycket till janitscharerna, 
tatarerna och några svenska officerare, det övriga har åtgått för 
mitt bord.» Konungen tyckte om det knapphändiga uttryckssättet, 
och när kansliet kort därefter självt presenterade honom en annan 
räkning på tolv tusen écus med en specifikation, som upptog över 
trettio rader, sade han: 

»Den här räkningen är för lång. Den är odräglig. Jag före- 
drager Grothusens, som inrymmer sextio tusen écus i fyra, fem 
ord.» 

En gammal general, som han tyckte om för hans tapperhet 
och hans andra framstående egenskaper och som han skämtade 
med, därför att han var så sparsam, knorrade litet godmodigt över 
att konungen gav allt åt denne Grothusen, som lät penningarna 



277 




rinna genom fingrarna, och ingenting åt honom, som hade åldrats 
i hans tjänst. 

»A», svarade hans majestät, »Grothusen behöver pengarna, ty 
han ger ut dem, men du behöver inga, ty du håller dem fångna 
i dina kistor, när du har några, för nöjet att titta på dem då 
och då.» 

I Varnitsa visade denne general, att konungen hade en riktig 
uppfattning av honom, ty så snart han såg, att det svenska lägret 
löpte fara att bliva angripet på sätt, som jag berättat i min skild- 
ring från Bender, satte han åtskilliga guldmedaljer, somliga av 
trettio, andra av femtio och åter andra av hundra dukaters värde, 
sin vagn, sina gångkläder, ja till och med sina tofflor i säkerhet 
hos herrarna Jefferyes och Fabrice. Detta roade konungen, som 
skämtade med honom härom första gången han träffade honom 
efter kalabaliken. 



Konungen hade av naturen ett så gott lynne, att man, efter 
vad som försäkrats mig, aldrig sedan krigets början sett honom 
vred mer än en enda gång och då av mycket giltig anledning. 
Hans vrede gällde en gunstling, vilken han mycket för sent insåg 
var ovärdig hans förtroende och gunst. 294 Mannen hade i skydd av 
sin gynnade ställning begått en mängd skriande orättvisor och 
skurkstreck, utan att konungen visste om det. Han hade till exem- 
pel plundrat kyrkorna i Polen till och med på kalkar, patener, 
relikskrin och guld- och silverkors, som han skickat till sitt hem i 
Stockholm, där jag 1716 såg en del av dessa saker, som han 
ännu icke gjort sig av med. Det berättas, att han i skenhelig sniken- 
het hotade en polsk jude att låta göra med honom som judarnas 
förfäder hade gjort med Kristus och spika fast honom vid händer 
och fötter på hans egen dörr, om han icke gav honom de pengar 
och dyrbarheter han ägde. Han hade redan befallt fram hammare, 
spikar och andra tortyrredskap, och juden undslapp icke, förrän 
han givit ifrån sig allt. Denne gunstling, som knappast ägde 
tusen écus, när han lämnade Stockholm, ansågs enligt trovärdiga 
personers uppgift vara ägare till hundra tusen écus, som han med 
lika ohederliga medel samlat i Polen och Sachsen 



Han såg med 



— 278 — 



grämelse, att hans inkomster i hög grad skulle komma att lida 
av den fred, som konung August tvangs att begära och sluta på 
de villkor, som konungen av Sverige föreskrev honom, och han 
hittade då på det mest barbariska och orättrådiga sätt att för- 
hindra fredsslutet. Han intalade nämligen Karl XII att av den polske 
konungen begära utlämnandet av greve Patkull, vilken han utmå- 
lade i de svartaste färger och framställde som en brottsling, värd 
de grymmaste straff och ovärdig all mildhet. Han trodde, att 
konungen av Polen icke skulle kränka folkrätten och utlämna ho- 
nom, och han visste, att hans egen konung aldrig avstod från en 
framställd begäran, så att kriget skulle blossa upp på nytt eller 
rättare sagt komma att fortsätta och följaktligen även hans in- 
komster. Men han bedrog sig i sina förmodanden beträffande den 
olycklige livländske greven. Konungen begärde hans utlämnande 
på hans råd och en svensk greves, som länge varit avogt sinnad 
mot den anklagade. Konungen av Polen gav sitt samtycke och 
Patkull fick undergå det förfärliga straff, som så fläckat den nor- 
diske hjältekonungens ära. Karl XII såg nämligen hans fel blott 
genom sina båda rådgivares ögon och trodde, att Patkull icke 
kunde lida tillräckligt för vad han begått. Konungen var eljes 
alltid benägen för att förlåta och avskydde blod, utom på slag- 
fältet, där han blottställde sig mer, än fienden vågade göra. 

Denne gunstling förlorade i Bender sin konungs förtroende och 
ynnest genom sina lögner och bakdanterier, så snart hans maje- 
stät kom underfund med dem, vilket skedde ungefär på följande 
sätt. 

Han utspridde i synnerhet en mängd förtal om tatarkanen och 
paschan i Bender, ty han ansåg, att de icke visade honom, konun- 
gens gunstling, tillräcklig vördnad. De voro båda stötta över den 
befallande högdragenhet, varmed han då och då begärde ett eller 
annat för konungens räkning, varvid han gick så långt, att han 
hotade dem, om de icke genast uppfyllde hans önskningar. De 
kallade honom Deli guiaour, den otrogne dåren, och ingåvo till 
hans majestät sina klagomål över hans ohövliga beteende, sam- 
tidigt försäkrande konungen, att de voro villiga för hans majestät 
göra allt som stod i deras makt, men att de icke kunde stå ut 

— 279 — 



10 11 12 13 14 15 16 17 II 



med hans budbärares övermod och fräckhet, och att de bådo 
konungen skicka en annan. 

Gunstlingen å sin sida framställde dem i de svartaste färger, 
liksom han gjort med greve Patkull, och han ville, att konungen 
skulle skriva till sultanen och begära deras avsättning eller ännu 
större straff, om det var möjligt. Men konungen började få upp 
ögonen, och då han jämförde deras klagomål och erbjudanden om 
tjänster med sin gunstlings framställningar, fattade han misstro 
mot honom och skickade till dem Grothusen, en mycket artig man, 
för vilken han redan börjat hysa något mer än den vanliga akt- 
ning, man hyser för förtjänsten. Denne erhöll genast allt vad han 
begärde, vilket till den grad väckte gunstlingens eller rättare sagt 
bakdantarens svartsjuka mot den nye budbäraren, att han mot 
denne hopsmidde de största lögner, hans ondska kunde ingiva 
honom, varvid han gick ända därhän att en dag i konungens när- 
varo helt enkelt förneka vad Grothusen anförde såsom ett bevis 
på kanens och paschans välvilja och goda avsikter mot konungen 
och hans följe. Konungen förlorade härvid tålamodet, och då han 
händelsevis stod i närheten av en spis, tog han eldtången med 
ett uttryck i sitt ansikte, som man aldrig sett förut. Han behär- 
skade sig emellertid genast och ställde eldtången tillbaka på sin 
plats, sägande: 

»Du förtjänade, att jag krossade skallen på dig med den här 
tången. Gå din väg och kom aldrig igen!» 

Jag ville emellertid varken genom detta eller andra exempel 
på mildhet rättfärdiga den behandling, greve Patkull fick röna, 
men jag beklagar furstarna, som, då de se saker och ting blott 
med fega smickrares och dåliga rådgivares ögon, äro utsatta för 
att begå tusen orättvisor, som de tro vara rättvisa och rättrådiga 
handlingar. 

Karl XII var en minst lika god och trofast vän som sträng 
och obeveklig fiende, och hans vänskap gjorde honom blind för 
sina gunstlingars fel, så att han ofta kunde förlåta dem mot honom 
själv begångna felsteg och kränkningar. När överste Diinng 
stupat vid Stralsund, gav hans majestät åt en av dennes släktingar 
samma kommando och gav honom flerfaldiga bevis på sin ynnest. 

— 280 — 



cm 



10 11 12 13 14 15 16 17 IS 



f 1 

r 



Han fick komma in i konung-ens rum när som helst utan att behöva 
anmälas, och när han spelat bort sina pengar, stal han från ko- 
nungen ett litet skrin, i vilket fanns över två tusen dukater i guld 
jämte planer till slag och befästningar, som konungen själv ritat. 
Konungen, som avsåg dessa penningar till gåvor åt soldater, som 
tycktes honom förtjänta därav, skulle väl knappast hava talat om 
saken, om det icke varit för fästningsplanerna, och han skulle offrat 
även dem åt tystnaden och sin mildhet, om han haft den minsta 
misstanke, att den nye översten varit i stånd till en sådan hand- 
ling; ty då man ovederläggligt bevisade för honom, vem som var 
tjuven, nekade han till att han förlorat några pengar, gjorde vad 
han kunde för att få honom ansedd för oskyldig och umgicks med 
honom som vanligt, ända tills officerarna vid denne överstes rege- 
mente förklarade, att de icke kunde besluta sig för att längre tjäna 
under honom, sedan han begått en så feg och ovärdig handling. 
När konungen icke såg någon möjlighet att rädda hans anseende, 
sade han, att han skänkte honom de två tusen dukaterna och rådde 
honom att i ett främmande land och med ett lånat namn dölja 
denna handling, från vars vanära han icke kunde rädda honom. 295 
Men jag återgår till konungens död. Så snart de officerare, 
jag nämnt, märkte, att konungen var död, beslöto de att dölja 
vad som hänt för skansgrävarna och soldaterna för att icke oroa 
och nedslå dem. De kastade därför en kappa över hans lik och 
läto bära bort det, uppgivande, att det var en officer, som blivit 
skjuten. En fransman, vid namn Siquier, 296 adjutant hos prinsen av 
Hessen-Kassel, som med huvudstyrkan av hären låg vid Torpum, 
anlände just då med depescher från hans höghet till konungen. 
Han blev naturligtvis mycket förvånad över den sorgliga tilldra- 
gelsen, och för att hjälpa till med förklädningen tog han konungens 
hatt, satte sin egen ävensom sin peruk på hans huvud, och sedan 
man burit den döde till en stuga, steg han till häst och begav 
sig tillbaka till prinsen, för vilken han berättade vad som skett 
och visade den genomskjutna hatten. Hans höghet lät då sam- 
mankalla de högre officerarna och meddelade dem underrättelsen. 
Därefter hölls krigsråd, varvid bland annat beslöts att upphäva 
belägringen och låta häkta baron von Görtz, som var på väg till 



,6 1S3226. Seigneur de la Motrayés resor. 



28l — 



Norge. Siquier sändes att meddela prinsessan den sorgliga under- 
rättelsen om konungens, hennes broders, död. Han fick icke med 
sig något brev, ty prinsen var alltför upptagen för att skriva, men 
hans höghet befallde honom att begiva sig raka vägen till överståt- 
hållaren, säga honom vad han sett och åt honom överlämna att 
underrätta prinsessan. 297 

Emellertid hade nyheten knappt blivit känd inom hären, förrän 
denna utropade prinsessan till drottning. Överste Baumgarten, 
som fick i uppdrag att häkta baron von Görtz och, sedan han 
påträffat honom mellan Strömstad och Svinesund, utförde sitt upp- 
drag på det sätt jag redan berättat, förde honom till Uddevalla 
och lämnade honom där under bevakning tillsvidare. Därefter 
tillställde han prinsen det omtalade brevet. Dess huvudsakliga 
innehåll lär hava varit, att så oegennyttigt, som baronen hade 
tjänat konungen, hade han aldrig trott sig behöva befara en sådan 
behandling; han var icke annat än i sina fienders avundsamma 
och onda ögon saker till något brottsligt. De hade tydligen lyc- 
kats överrumpla konungen och vilseleda hans rättvisa omdöme, 
han bad hans majestät giva befallning om att man sade honom, 
för vilket brott han var anklagad, och att han bleve ställd ansikte 
mot ansikte med sina anklagare. 

Emellertid anlände Siquier den 3:e till Stockholm och begav sig 
enligt sin instruktion genast till överståthållaren. Sedan denne för- 
nummit ändamålet med hans resa, anbefallde han honom att hålla 
sig dold i hans hus och icke säga något till någon. Därefter gick 
han att underrätta prinsessan. 

Hennes höghet blev, såsom man kan tänka sig, smärtsamt 
berörd av den förlust hon lidit. Sedan överståthållaren tröstat henne 
så gott han kunde, då detta ju ej kunde ändras, rådde han henne 
att låta kalla till sig alla riksråden under förevändning att hon 
hade någon viktig sak att tala med dem om. Detta gjorde hon 
också efter att hava gjutit många tårar, som hon i sin sorg icke 
kunde förvägra sin broders minne. 

När riksråden kommo, funno de henne så försänkt i sorg, att 
hon med möda kunde säga dem varför hon grät. De framförde 
till henne sin kondoleans och sökte trösta henne. Därefter höllo 



282 



cm 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 1\ 



de råd om de åtgärder, som voro att vidtaga med anledning av 
tronledigheten, och läto tillkalla Siquier för att utfråga honom. Han 
berättade vad som tilldragit sig vid hären före hans avresa och 
att man häktat baron von Görtz, som han hade mött på vägen 
utan att giva sig tillkänna för honom. 

Det beslöts att likaledes låta häkta greve von Dernath och 
sekreteraren Ecklef, såsom de där handhade finanserna. Så skedde 
även samma afton vid niotiden. Morgonen därpå häktades lika- 
ledes alla baron von Görtz' medhjälpare och tjänare, som voro i 
Stockholm, bland andra herr Hagen och en fransk myntare, vid namn 
Rouyer, som baronen fört med sig från Holland, och genom vilken 
han redan låtit prägla en mängd dalrar och halvdalrar av silver, 
som på ena sidan hade konungens bild och på baksidan ett kors, 
liknande det som ses på engelska mynt, jämte hans och rikets 
vapen, ävensom karoliner, likadana på baksidan och på framsidan 
bärande två sammanställda x i stället för porträtt. Man sände 
även befallning till greve Gyllenborg, som var på Löfö, att häkta 
sekreteraren Stambke och lägga beslag på alla hans papper. 298 Men 
vare sig denne fått nys därom i tid eller klokt nog anat att något 
dylikt kunde inträffa, alltnog, han hade satt dem i säkerhet hos 
de ryska fullmäktige, hos vilka han själv också befann sig, när 
häktningsordern kom. Dock trodde några snarare, att greven i 
hemlighet förhjälpt honom att fly. 

Den 5 december anlände generallöjtnant Bennet med bekräf- 
telse på konungens död 299 samt medförande åtskilliga brev såväl till 
prinsessan som riksråden, och då han utspred ryktet, att hären hade 
proklamerat hennes höghet till drottning, läste prästerna böner för 
henne, sedan de i kyrkorna tillkännagivit för folket, att hon blivit 
drottning. Men rådet, som var mera vidsynt och framför allt ville 
återuppliva Sveriges gamla traditioner som valrike och undersåtar- 
nas gamla privilegier — utan att dock göra något mot folkets 
röst och önskan, som redan valt prinsessan — rådde henne att 
utfärda ett manifest, en sorts förklaring, som dikterades för henne 
och varigenom hon protesterade mot all envåldsmakt och uppford- 
rade ständerna att infinna sig i Stockholm den 20 januari, så att hon 
såväl med dem som med rådet finge överlägga om rikets styrelse. 



283 



I slutet av november blev baron von Görtz förd till Stockholm 
i sin resvagn med en eskort av omkring hundra väpnade män, 
icke så mycket emedan man befarade något upplopp till hans för- 
mån som därför att man ville skydda honom mot den fientligt 
sinnade folkmassans förolämpningar. Både prästerskapet och adeln 
hade nämligen i folkets ögon framställt honom såsom den förnäm- 
ste upphovsmannen till landets olyckor. Både från predikstolarna 
och vid adelns sammankomster utslungades smädelser mot hans 
förvaltning. 



De hedniska gudomligheter, som voro avbildade på några av 
de görtzska nödmynten, kallades av somliga på skämt baron von 
Görtz' gudar. En gumma, som hört detta, utbrast, då hon såg 
den olycklige baronen föras förbi hennes fönster under eskort: 

»Vår Gud har givit dig i våra händer. Vi få nu se, om dina 
gudar, som du givit oss till mynt, kunna befria dig.» 

Folkmassan utslungade mot honom de grövsta smädelser och 
skulle av allt att döma även ha gått handgripligt tillväga, om han 
icke varit så väl bevakad. Emellertid blev han förd till rådhuset 
på Södermalm, 300 där man låste in honom i ett rum och förvägrade 
honom icke blott att bliva betjänad av sina egna tjänare utan 
även att få maten lagad av sin egen kock. Han föreslog att, om 
man så ville, låta kocken laga maten i något kök i närheten och 
skicka den till honom genom någon annan, men det förvägrades 
honom. En svensk, som idkade värdshusrörelse i en del av råd- 
huset, fick däremot befallning att hålla honom med vanlig svensk 
mat, som var mycket olika den baronen var van vid. Han åt 
därför nästan ingenting på flera dagar och hade några feberanfall, 
vilket gav anledning till ryktet, att han ämnade svälta sig till 
döds, emedan han kände sig så brottslig, att han icke kunde undgå 
dödsstraff och icke ville dö för bödelns hand. Men enär man 
med tiden vänjer sig vid allt och en god konstitution segrar även 
över de råaste seder, kom man innan kort underfund med oriktig- 
heten av detta antagande, ty han började att äta efter svensk 
matsedel och må bra. 



284 — 






Men vare sig han fruktat eller förutsett vad som inträffat och 
vidtagit nödiga försiktighetsmått för att icke giva sina fiender 
vapen i händerna, alltnog, man fann intet i hans papper, som 
kunde läggas honom till last. Det sades, att han bränt eller till 
sin sekreterare på Löfö lämnat allt, som kunde vara graverande. 
Det var icke på samma sätt med greve von Dernaths papper, 
bland vilka man fann konceptet till ett brev, i vilket han skrev 
till baronen, att det svenska prästerskapet hade förklarat honom 
krig, att kyrkorna genljödo av från predikstolen utslungade till- 
vitelser mot hans förvaltning, att prästerna i synnerhet begagnade 
sitt inflytande över folket för att förmå det att göra sig av med 
baronen och att han erhållit full förvissning därom genom en med- 
lem av prästeståndet. Utom många andra bevis, som man hade, 
underblåste detta brev så våldsamt prästernas vrede mot greven, 
att de i stället för ett offer, som de begärde och så att säga 
redan hade i baron von Görtz, vars dödsdom den allmänna menin- 
gen uttalade, med alla till buds stående medel sökte i grevens 
person erhålla ännu ett. 

Jag skall icke säga, att de underrättelser, grevens brev inne- 
höll, grundade sig på fakta, men jag vet, att det var prästen 
Brenner, som var den egentlige upphovsmannen till brevet, och att 
han förtjänade allt det onda, som prästerna önskade greven, vilken 
egentligen endast nedskrivit vad Brenner dikterat för honom. 
Brenner utpekade av ondska de högst ställda prästerna, vilkas 
ställning han avundades och vilka han ville efterträda, såsom de 
där med hätskhet stodo efter baronens fall.3 01 

Ett annat brev eller en avskrift av ett brev från samme greve 
till baronen var för honom lika fördelaktigt, som det skadade 
baronen. 

Detta brevs innehåll var i huvudsak följande. »Baron von Görtz», 
hette det, »handlade som om han haft för avsikt att bringa konun- 
gen och den svenska hären i Norge i fördärvet genom att upp- 
mana konungen att företaga ett fälttåg dit och belägra städer 
mitt under den strängaste årstiden, då de andra nationerna, som 
förstodo sig på krig och levde under mildare luftstreck, dragit sig 
till sina vinterkvarter. Själv fruktade han på grund av de åtgär- 

— 285 - 




1 



der han såg honom vidtaga, att folket, som anklagade honom för 
detta, verkligen hade rätt, om också icke beträffande hans avsikter 
så beträffande följderna. Han ljungade särskilt mot ett plakat 
eller kungligt edikt, som baronen uppsatt och stod i begrepp att 
utfärda och genom vilket varje svensk undersåte förständigades 
att utom de vanliga årliga skatterna erlägga en sjättedel av allt 
vad han ägde i kontanta penningar, gods och fastigheter, ja till 
och med i möbler, och deklarera det under edlig förpliktelse och 
vid straff av konfiskering, om deklarationen icke ingavs inom en 
utsatt, mycket kort tid eller om den befanns oriktig.» 

Trots detta brev och många andra bevis på greve von Der- 
naths oskuld fick denne sitta fången ända till långt fram på året 
1720. Han blev visserligen bättre behandlad än baronen, hölls 
hela tiden fången i ett förhyrt hus eller i sin vän greve Bondes 
och fick hava sina egna tjänare, men han satt där nästan under 
samma förhållanden som inkvisitionens fångar, som aldrig få veta 
varför de äro i fängelse eller vilka deras anklagare äro, med ett 
ord, han. blev varken rannsakad, dömd eller frikänd. 

Ständerna sammanträdde i Stockholm på den av drottningen 
utsatta tiden, men de kallade henne fortfarande endast kunglig 
prinsessa, förklarande, att de sammanträdde på eget initiativ för 
att välja efterträdare till den avlidne konungen. För övrigt läto de 
öppet förstå, att de icke ville välja någon annan än henne, blott 
hon ville förbinda sig med okränkbara eder att regera efter en 
regeringsform, som de avfattade och som kringskar hennes kung- 
liga makt mera, än den varit kringskuren hos någon av Sveriges 
valkonungar. De läto henne dessutom underteckna och offentlig- 
göra en s. k. försäkran, genom vilken hon erkände sig hava er- 
hållit kronan näst Gud av ständerna utan att hava minsta rätt till 
densamma, sedan hon gift sig med en utländsk prins, lika litet 
som hennes syster, hertiginnan av Holstein, haft någon rätt sedan 
sitt giftermål. Därefter förklarades hon fritt vald. Baron Per 
Ribbing, som adeln valde till sin lantmarskalk, ärkebiskopen i Upp- 
sala, förste borgmästaren i Stockholm och bondeståndets sekrete- 
rare gingo att tillkännagiva detta för henne och frambära de fyra 
ståndens lyckönskningar. 3° 2 

— 286 — 



Sedan ständerna sålunda erkänt henne som vald till drottning 
och sig själva såsom vederbörligen församlade i hennes majestäts 
namn, förkunnade en härold vid ljudet av pukor och trumpeter, 
riksdagens öppnande i början av februari, och de begåvo sig alla 
en corps tillsammans med riksrådet till en stor sal i kungliga 
slottet, där drottningen satte sig på en silvertron och mottog deras 
hyllning. 



— 287 — 



XIII. 

{Or ig. ff:ip.) 

Baron von Görtz' process och avrättning. Karl XII:s likbegängelse. Drott- 
ningens kröning, hertigens av Holstein avresa från Stockholm m. m. 

Folket, som av prästerskapet och adeln hade uppviglats till 
att anse baron von Görtz såsom upphovsmannen till det 
allmänna eländet, begärde emellertid hans liv. Prästerna 
ljungade alltjämt emot hans förvaltning. Några av de längst gående 
angrepo till och med hans tankar i religiösa ting och betecknade 
honom såsom ateist. Alla svenskar voro så uppbragta och upp- 
tända emot honom, att ingen vågade säga något till hans förmån. 
Hertigen av Holstein förklarade själv både honom och greve von 
Dernath för avskedade ur hans tjänst. Då baron von Görtz sålunda 
prisgavs åt det allmänna hatet och misströstade om att kunna 
rädda sitt liv genom vad han kunde anföra till sitt rättfärdigande, 
valde han till sin andlige rådgivare eller själasörjare doktor 
Conradi, präst vid Tyska kyrkan, den lärdaste eller åtminstone 
den mest hovsamme av de luterska prästerna. 303 Denne var den 
ende, som fick tillstånd att besöka honom i hans fängelse, och 
jag har hört doktor Conradi säga, att ju mer han umgicks med 
honom, desto mindre trodde han honom värd det behandlingssätt, 
han fick röna, och det öde, som hotade honom. 

Först i slutet av januari började den formliga rättegången mot 
honom, ehuru utan stora formaliteter. De förnämsta anklagelse- 



punkterna voro: i. Uppfinningen av mynttecknen; 2. avsikten att 
störta konungen och hären i fördärvet genom att tillråda hans 
majestät att företaga ett fälttåg till Norge vintertiden; 3. avsikten 
att locka fienden in i hjärtat av riket för att giva Sverige den 
konung han fann lämplig; 4. försnillning av allmänna medel. 

Han svarade härpå, att vad mynttecknen beträffade, hade han 
blott följt den plan härtill, som redan framlagts för konungen, 
innan han lämnade Stralsund; han hade blott tillagt möjligheterna 
att förhindra, att man efterapade mynten eller i riket införde för- 
falskade sådana; att det i sanning var en olycka för det allmänna 
att deputationen nödsakats prägla en mängd, som stod i så föga 
proportion till mängden av fullgiltigt löpande mynt och till hans 
avsikter, men att när allt kom omkring dock denna olycka, hur 
stor den än kunde tyckas, eller rättare detta oundvikliga hjälp- 
medel, hur betungande det än var, hade räddat Sverige från det 
ok, som landets fiender stodo i beredskap att pålägga det. Till 
bevis för att han icke hade uppmanat konungen att föra krig i 
Norge (vartill man ju för övrigt visste, att han icke behövde eggas 
eller rådas) anförde han, att han lyckats förmå konungen och 
tsaren att lyssna till förlikningsförslag vid en tid, då de tycktes 
mest fientligt sinnade mot varandra. Hans förnämsta avsikt med 
Löfökongressen hade varit att splittra de mot konungen samman- 
svurna makterna och befria Sverige från dess fruktansvärdaste 
fiende, tsaren, och göra honom till dess bundsförvant. Att tsaren 
förhållit sig overksam under det att konungen hade alla sina 
stridskrafter engagerade mot Danmark, var ett bevis på hans 
avsikters redlighet och uppriktighet. Vad beträffade försnillning 
av allmänna medel var ingen därtill mera oskyldig än han. De 
skatter och pålagor, över vilka folket klagade, hade måst ound- 
gängligen tillgripas i den ytterliga kris, Sverige genomgick, nära 
som det var att bliva sina fienders rov. Han hade icke blott 
aldrig för sin egen räkning skickat en enda styver ur riket, utan 
han kunde även visa, att han utlagt ej så litet av sina egna pen- 
ningar. Han hade till och med avsagt sig de fyra procent, ko- 
nungen erbjudit honom på alla de penningar han kunde uppbringa 
inom eller utom riket och på alla penningar, som gingo aenom 

37 — 1S3226. Seigneur de la Motraye's resor. 

— 289 — 

































= 
































cm '. 


2 


3 / 


\ 5 


6 


7 


8 


9 


10 


11 


12 


13 


14 


15 


16 


17 



■■ 



hans händer, och han hade bett hans majestät att dröja med att 
sätta sina frikostiga avsikter i verket, tills rikets finanser åter 
befunne sig i det skick, vari han hoppades få se dem. Han erbjöd 
sig att redovisa de svenska penningar, som gått genom hans händer, 
och i händelse det befanns, att han förskingrat det allra minsta och 
utan konungens befallning använt det till andra ändamål än till 
rikets behov, var han redo att svara därför med allt vad han ägde. 
Han anförde vidare såsonTen ansenlig tjänst, han gjort den svenska 
handelskåren, att han lyckats mildra det stränga kaparereglementet 
genom att förmå konungen tillåta honom att utfärda pass för vän- 
skapligt sinnade nationers fartyg, vilka tilläto dem att gå från sina 
hamnar till Sveriges. Med ett ord, han försvarade sig så bra, att 
man icke ansåg lämpligt att låta honom få någon advokat eller 
rådgivare, såsom han begärde, något som inga kristna nationer i 
dylikt fall förvägra. Det var, som om man icke hade velat, att 
han skulle rättfärdiga sig, eller som om man trodde sig hava 
andra bevis, på grund av vilka han kunde dömas till döden. Ej 
heller accepterades hans förslag beträffande finanserna. 

Ehuru han var ytterligt nedsatt till krafterna genom feberanfall, 
förorsakade av det för honom nya levnadssättet, tvangs han att 
stående undergå flera förhör, som räckte två till tre timmar, men 
allt vad han kunde anföra till sitt försvar, konungens befallningar, 
som han kunde åberopa sig på för sina transaktioner o. s. v., intet 
kunde rädda hans liv. Så snart doktor Conradi såg, vartåt det 
lutade, gick han till drottningen och bad henne att icke inleda sin 
regering med en blodsåtgärd, utan hellre med att ädelmodigt för- 
låta kränkningar, om hon rönt sådana från den anklagades sida. 
Samtidigt gjorde hans ämbetsbröder allt för att förmå prinsessan 
att harmas över dessa kränkningar och bestraffa dem. De utmå- 
lade för henne i de svartaste färger, med vilket förakt och 
vilken högdragenhet denne utlänning hade behandlat henne och 
icke blott henne utan alla svenska kollegier och domstolar under 
konungens, hennes broders, livstid, och vilken despotisk makt han 
utövat över alla undersåtarna i gemen. 

Hennes majestät, som var mera benägen för mildhet till följd av 
den förres föreställningar än för hämnd till följd av de senares, 



290 



svarade, att hon gärna ville förlåta baron von Görtz allt, vad han 
hade gjort mot henne och mera, men att hon, som fått sin krona 
näst Gud av ständerna, varken borde eller ville utan deras bifall 
efterskänka honom straffet för den skada, han kunde befinnas hava 
tillfogat staten. 

Den gode prästen vände sig då till ständerna för att vinna 
dem på sin sida, och han gjorde sig lika mycken möda för att 
rädda baronen, som de andra gjorde sig för att störta honom. Men 
han lyckades ingenting uppnå, och han säges hava blivit så upp- 
rörd över sina ämbetsbröders hjärtlösa beteende, att han därefter 
lämnade Sverige; åtminstone stannade han icke länge efter den 
avrättning, om vilken jag skall berätta, och det tillägges, att ko- 
nungen av Danmark givit honom särskilda bevis på sin aktning. 
1 alla händelser blev baron von Görtz dömd att halshuggas på 
galgbacken vid stora landsvägen utanför staden, där tjuvar och 
rövare avrättas, och att bliva begraven därsammastädes. Domen 
upplästes för honom den 1 1 mars, 304 sedan han först blivit berövad 
alla sina titlar, såväl medfödda som förvärvade, och fråntagen 
jämväl den honom av Preussens konung tillerkända Orangeorden, 
som blev återsänd till hans preussiska majestät. Domens lydelse 
var i huvudsak den, att Georg Henrik Görtz dömdes att mista 
huvudet och bliva begraven genom bödelns försorg nedanför galgen, 
emedan han berövat konungen det förtroende, denne hyste till 
rådet, statskontoret, kansliet och krigskollegierna, och därigenom 
från förvaltningen av de viktigaste angelägenheterna avlägsnat de 
i hans majestäts och det allmännas tjänst mest nitiska personerna; 
emedan han genom sina skadliga råd förmått konungen att fort- 
sätta kriget och emedan han uppfunnit tyranniska tillvägagångssätt 
för att driva igenom sin vilja och missbrukat den myndighet 
varmed hans majestät beklätt honom; emedan han åstadkommit 
tvedräkt och missförstånd mellan konungen och Sveriges upprikti- 
gaste och bästa vänner och berövat undersåtarna deras goda 
penningar och andra solida och verkliga värden, som de ännu 
hade kvar; med ett ord emedan han var upphovsmannen till de 
största olyckorna ävensom på grund av andra viktiga skäl, som 
kommit i dagen genom hans papper och handlingar. 



291 




Efter hvad hans maka försäkrat mig,3°S åhörde han uppläsningen 
av denna dom med utomordentligt lugn och stor själsstyrka. Då 
emellertid bestämmelsen, att han skulle begravas under galgen, 
tycktes honom synnerligen skamlig och barbarisk, uppsatte han en 
ansökan till ständerna, som doktor Conradi åtog sig att framlämna. 
Han bad dem i denna ansökan, att de måtte tillåta hans vänner 
eller tjänare förfoga över hans lik efter hans död. Men detta 
förvägrades honom; det enda som medgavs var, att tjänarna skulle 
få följa honom från fängelsedörren och till avrättsplatsen. 

Under de fem eller sex dagar, han ytterligare tillbragte i fäng- 
elset, fortfor doktor Conradi med sina besök, ja, kom än oftare, 
och under de samtal, han hade med honom, förmärkte han hos 
honom ingen oro eller fruktan för döden, utan fann hans konver- 
sation lika fri och obesvärad som vanligt. Bland annat skrev han 
sin gravskrift, som han lämnade till doktor Conradi.3° 6 Den lydde: 

Ftdes erga Regem et Ducem, mors Regis, mors mea. 

(Min trohet mot konungen och hertigen kostar mig livet: ko- 
nungens död min död.) 

Han lät göra sig en svart sammetsdräkt med axelklaffar, som 
knäpptes. Den ig:e fördes han ut ur sitt fängelse och ifördes 
denna dräkt, och när han utanför den port i rådhuset, genom 
vilken han kom ut, såg sina tjänare, som med tårar i ögonen 
stodo och väntade på honom för att göra honom sina sista tjänster, 
sade han till dem: 

»Gråten icke, mina vänner! Det finns inga så goda vänner, 
herrar eller tjänare, att de icke en dag måste skiljas.» 

Och med ett litet leende vände han sig särskilt till sin forne 
kock Duval, som han gjort till sin hovmästare: 

»Nu får jag aldrig mer smaka dina goda soppor, Duval», sade 
han. 

Därefter bad han doktor Conradi, som åtföljde honom, att 
först stiga upp i den hyrvagn, i vilken han fått tillåtelse att åka 
till avrättsplatsen. Därefter steg han själv upp i vagnen, och 
tåget satte sig i rörelse. Det utgjordes av tvåhundra pikbeväp- 
nade gardister, som omgåvo vagnen, samt några tusen åskådare, 

— 292 — 



bland dem ett sextiotal präster. Man såg, att de gladde sig åt hans 
ofärd, och deras närvaro vid detta tillfälle var allt annat än uppbygglig. 
Så snart vagnen kommit fram till avrättsplatsen, steg han ur 
med hatten på huvudet, och sedan han med sin lugna och alltid 
lika behärskade min blickat ut över åskådarna, frågade han doktor 
Conradi, som höll honom i handen: 

»Vore det icke lämpligt, att jag hölle ett tal till dessa människor?» 
»Nej», svarade doktorn, »ni skall nu icke tänka på något annat 
än himlen.» 

När han icke såg någon schavott, frågade han, var stupstocken 
var. Doktor Conradi visade honom den på en sandplats några 
steg därifrån och förde honom dit. Han gav nu sin hatt och sin 
peruk åt sin kammartjänare, som satte en nattmössa på hans 
huvud och avtog hans krage, medan han själv knäppte upp axel- 
klaffarna på sin dräkt. Därefter lade han sig framstupa med 
halsen på blocket och sade på tyska, nog högt för att höras av 
flera av de kringstående: 

»Drick dig nu mätt, Sverige, av det oskyldiga blod, varefter 
du så mycket törstar!» 

Då bödeln i detsamma trädde fram med bilan i handen, hej- 
dades han av Conradi, som lade tjugo dukater i hans hand och 
hotade att exkommunicera honom, om han rörde vid hans kropp 
eller något annat, som tillhörde honom, sedan han avhuggit 
huvudet, som han skulle. Han lovade att icke göra det och avhögg 
genast med ett enda hugg och med osviklig skicklighet den liv- 
dömdes huvud. 

När detta skett och blodet runnit ned i sanden, togo de grå- 
tande tjänarna sin käre herres huvud och kropp och lade dem i 
en med svart sammet klädd kista, som de dristat medföra dit, och 
ställde ned den i en i närheten uppkastad grav, som emellertid 
var föga djup, ty marken var mycket frusen. De kastade först 
ned den blodiga sanden och skövlade sedan över den med jord. 

Historien om bödeln i Stockholm har synts mig värd att här 
anföras. Han gick vid tio eller tolv års ålder nere i sin hemtrakt 
Småland och vaktade getter tillsammans med andra pojkar. När 
han en dag efter en avrättning, liknande den nu beskrivna, lekte 



29: 



med sina kamrater, föreslog han, att de skulle välja en av dem 
till att vara missdådare, och så skulle andra vara domare och 
döma honom, och själv erbjöd han sig att bliva bödel. Den, som 
åtagit sig att vara missdådaren, blev dömd till döden, så som de 
hört sina föräldrar beskriva, att det tillgick, varefter han gick hem 
och bad sin mor att få sina bästa kläder, ty han skulle avrättas, 
sade han. Som modern icke kunde tro annat, än att det var en 
vanlig lek, och gärna ville göra honom till viljes, emedan hon var 
mycket fäst vid honom, klädde hon själv på honom hans bästa 
kläder och sade åt honom att akta sig, så att han icke rev sönder 
eller smutsade ned dem. Han gick sedan tillbaka till sina kam- 
rater. En av dem föreställde prästen och förde honom till det 
ställe, som skulle vara avr ättsplatsen. Allt gick så verkligt till 
att den unge bödeln, som hade fått tag i en vedyxa, med ett 
enda hugg högg huvudet av den gosse, som föreställde missdå- 
daren, och kanske skulle den sorgliga leken hava fortsatts med 
de andra, som lika litet som han kände till skillnaden mellan liv 
och död, om icke en äldre person kommit tillstädes och med fasa 
och medlidande blivit vittne till denna första akt av det hemska 
skådespelet. Föräldrarna, som blevo underrättade, skyndade genast 
till. Somliga begräto den döde, andra gåvo de levande risbastu, 
i synnerhet bödeln. Han blev överlämnad åt rättvisan och insatt 
i fängelse, men då man fann honom alltför ung och alltför okunnig 
för att stå till svars för vad han gjort och umgälla det med 
döden, dömde man honom till att, när han blev myndig, utöva 
det yrke, i vilket han redan gjort sin första lärospån. Han har 
nu utövat det i aderton eller tjugo år med oförliknelig skicklighet 
och, försäkrar man mig, alltid avhuggit huvudet med ett enda hugg. 
Det är att märka, att detta straff är det vanligaste och all- 
männaste i Sverige. Jag har sett bödeln halshugga bland andra 
en ung äkta man, som hade övergivit sin något bedagade hustru, 
och en ung hustru, som överraskats tillsammans med honom, und- 
flyende en gammal makes sällskap. Jag har även sett honom med 
samma skicklighet hugga huvudet av två unga flickor, som ned- 
kommit utan barnmorska och på natten utsatt sina barn på gatan, 
där de om morgonen funnos döda, två fall som landets lagar icke 



294 



förlåta. Denne bödel såg då ut att vara omkring fyrtio år. Han 
var välväxt, klädd i blått och med värja vid sidan som en svensk 
officer. 

Men låtom oss återgå till baron von Görtz, som jag såg honom 
halshugga. Han hade utan gensägelse mycket vackra själsegen- 
skaper och kunde förvisso anses för en stor man i alla avseenden. 
Han både talade och skrev lika bra, var fullkomligt förtrogen 
med finansväsendet och en stor beundrare av mr Law. 3 ° 7 Det är 
mycket sagt, skola nog de, som känt honom, säga, men jag vet 
icke, om man skulle kunna säga detsamma om två andra här i världen. 

Vad beträffar den ateism, som några präster tillvitade honom, 
torde den ha varit helt och hållet uppdiktad. De, som känt honom 
närmast, ha försäkrat mig, att han var allt annat än ateist och 
till och med var så långt ifrån att vara irreligiös, att man aldrig 
hört honom svärja eller missbruka Guds namn eller skämta om 
religionen på något sätt. Tvärtom hade han ofta såväl enskilt 
som offentligt förklarat, att man måste stå under djuret och hava 
förlorat förnuftet för att kunna förneka ett högsta väsende, en 
styresman för världsalltet, som givit det dess form och uppehåller 
det i den beundransvärda ordning vi se, en ordning som är 
uppenbar för envar, som icke tillsluter ögon och öron. Det är sant, 
att några sagt mig, att han snarare kunde anses för deist än 
kristen, att han ganska öppet och till och med ännu i fängelset 
för doktor Conradi hade förklarat, att han ansåg Mose böcker 
vara mera politiskt skrivna än gudomligt inspirerade, att de voro 
fulla av flera förträffliga sederegler och mycket ägnade att bibe- 
hålla undersåtarna i lydnad för överheten, men att han i dessa 
böcker endast fann timliga löften, som ingalunda bidrogo till att 
underlätta den sällsamma övergång (som han kallade det) från 
döden till odödligheten, varom Nya testamentet ingav förhoppning. 
De tillade, att man snarare finge betrakta dessa uttalanden såsom 
förnuftets invändningar än som hans verkliga åsikter, eller att, 
om de voro det, doktor Conradi i så fall hade så att säga krist- 
nat eller rättat dem i fängelset genom att lära honom att taga 
sitt förnuft till fånga under trons lydnad. Doktor Conradi har 
betygat, att Görtz dog som kristen. 



295 — 



Sedan Karl XII:s likbegängelse blivit på stadens offentliga 
platser och i Stockholms förstäder tillkännagiven av en härold, 
åtföljd av sex trumpetare och en pukslagare, sedan två hov- 
män till densamma inbjudit de fyra stånden och alla förbere- 
delser blivit avslutade den 26:te, begåvo sig de, som skulle utgöra 
processionen, i vederbörlig ordning efter vars och ens rang till 
Karlberg för att avhämta konungens lik och överföra det till den 
kungliga graven i Riddarholmskyrkan. Kistan sattes mellan klockan 
fem och sex på aftonen på en likvagn eller rättare sagt en lik- 
släde, ty den hade inga hjul, var helt överdragen med svart kläde 
och täckt med ett hermelinsfodrat bårtäcke av svart sammet, 
översållat med sinnrikt broderade guldkronor i olika storlekar. 
Den kungliga kronan placerades på en svart sammetskudde vid 
kistans huvudända, och fyra rådsherrar buro de andra yttre insig- 
nierna till konungavärdigheten. En baldakin av samma tyg, över- 
sållad med broderade guldkronor liksom bårtäcket och uppburen av 
åtta med gyllenduk beklädda stänger överskyggade denna släde, 
som drogs av åtta hästar med fotsida schabrak av svart sammet, 
vart och ett försett med ett stort kors av vitt siden. Åtta hovmän 
ledde hästarna vid tygeln : de gingo alla till fots i långa sorgkappor, 
och ordningen inom processionen, då den från Karlberg kom till 
Riddarholmen, var på det hela sådan jag här skall beskriva. 

Processionen gick fram mellan marschaller, som stodo på båda sidor 
om vägen med tio eller tolv stegs mellanrum. I varje mellanrum stodo 
sju infanterister, så att det hela bildade två parallella häckar. Främst 
kommo : 

I. Borgarna till häst i mycket god ordning. 

II. Livskvadronen, som egentligen består av omkring trehundra 
livgardister till häst. 

III. Två härolder med sex trumpetare och en pukslagare 
följde till häst, trumpetarna blåsande och pukslagarna dovt, dystert 
och med långa mellanrum trakterande sitt instrument; därefter 
kommo andra trumpetare och regementstrumslagare. 

IV. Andre hovmarskalken, som gick till fots med en silverstav i han- 
den och åtföljd av officerare av hovstaten, några generaladjutanterm.fi. 



— 296 



V. Lantmarskalken i spetsen för adeln, även han med silverstav 
i handen; alla gingo till fots, tre och tre i ledet. 

VI. Två härolder redo framför en kaross förspänd med sex 
hästar, behängda med långa, svarta schabrak, som gingo ända 
ned till deras fötter, så att man icke såg något av djuren. I 
denna kaross åkte överhovmarskalken, vars ämbete tämligen mot- 
svarar det, som hos de romerska kejsarna bekläddes av magister 
officiorum. 

VII. Vid liksläden, över vilken åtta överstar buro baldakinen, 
gingo livskvadronens kaptenlöjtnant, hans underbefälhavare och två 
generaladjutanter, de båda första vid huvudet, de senare vid 
fötterna, fyra kammarråd bärande regalierna och fyra kammar- 
herrar, som höllo bårtäckets fyra hörn och sedermera avlöstes av 
fyra riksråd, när två tredjedelar av vägen tillryggalagts. Omedelbart 
efter släden gingo två överstar, som buro riksstandaret, och vid 
deras sida pager, hovlakejer och trettio till fyrtio livgardister till 
fots med bardisanen i hand, bildande två små vandrande kolonner, 
en på var sida. 

VIII. Arvprinsen av Hessen-Kassel och hertigen av Holstein 
följde efter processionen i en av sex hästar dragen sorgvagn, täckt 
liksom de föregående, och deras sviter följde efter till fots. 

IX. Sexton riksråd i åtta andra likadana vagnar förspända 
med sex hästar. 

X. Sexton andra sorgvagnar, förspända med två hästar utan 
schabrak, blott med seldonen överdragna med svart kläde, körde 
i rad, och i dem sutto härens högsta officerare till och med överste- 
löjtnanter samt andra framstående personer. 

De ridande borgarna stannade på en öppen plats på högra 
sidan, strax innan man kommer till Riddarholmen, och livskva- 
dronen på en annan helt nära denna holme till vänster, så att 
livdrabanterna, där de sutto på sina hästar bakom och högre än 
de häckbildande infanteristerna, voro vända mot processionen, då 
den passerade förbi. Vid ankomsten till kyrkan anvisade ceremoni- 
mästaren plats åt var och en efter hans rang; redan förut hade 
han placerat de tre stånden, damerna och andra personer, som 
icke deltagit i processionen. Alla voro sorgklädda och ingen, som 

38 — 183228. Seigneur de la Motrayes resor. 

— 297 — 



icke bar sorgdräkt, släpptes in. Sedan liksläden stannat framför 
porten till kyrkan, som invändigt var helt behängd med svarta 
kläden och upplyst med flera tusen ljus och lampor, lyfte tjugo 
överstar upp den kungliga kistan och buro in den till en praktfull 
katafalk, som stod framför altaret. Med dem följde de fyra riks- 
råden, som alltjämt höllo bårtäckets fyra hörn, åtta generalmajorer, 
som buro baldakinens åtta stänger, en rådsherre, som bar stan- 
daret, biträdd av de två överstar, som dittills burit det, och slut- 
ligen fyra andra riksråd, bärande regalierna, som de mottogo av 
de fyra råden jag nämnt. 

Medan detta försiggick, red hovets skattmästare åtföljd av sex 
andra ryttare och lika många fotsoldater omkring på gatorna och 
kastade ut minnespenningar till folket. Dessa minnespenningar 
voro av silver, så stora som en karolin, och buro på ena sidan 
den avlidne konungens bild samt dessa ord: Carolus XII D. G. 
Rex Suecicz; på den andra sidan : Natus est ann. D. 1682. Occu- 
buit jo. Nov. A. iji8. 

På båda sidor om den pyramidformiga katafalken, som upp- 
lystes av fem hundra ljus och slutade i en sorts urna med en 
kunglig krona, lästes två inskriptioner med stora guldbokstäver på 
svart botten. Den högra inskriften förhärligade den döde hjältens 
vapenlycka under nio år, den vänstra skildrade hans olycka under 
lika lång tid. 

De kyrkliga ceremonierna, som jag icke skall beskriva, räckte 
jämte den officierande Linköpingsbiskopens liktal från före klockan 
åtta till mycket efter midnatt.3° 8 Då de nästan voro slut, togo alla 
riksråden, utom de som uppburit bårtäckets fyra hörn, likkistan 
för att bära ned den i det kungliga gravkoret, varvid salut gavs 
med tre hundra kanoner och alla musköter, som funnos i staden. 
Sedan man slutligen avsjungit en psalm och välsignelsen lästs, 
strömmade alla ut ur kyrkan och uppställde sig i stadgad ordning 
för att tåga därifrån. Ny salut sköts därvid två gånger. 

De minnespenningar av guld och silver, som man skickade till 
riksråden och ständerna, uppvisade konungens bild med denna 
inskrift: Carolus XII D. G. Rex Stiecice, occub. d. jo Nov. A. 17 18, 
och på baksidan ett retat lejon, som reser sig på bakbenen, 

— 298 — 



bundet och insnärjt i rep, som det sökte avslita med sina klor 
och tänder, samt denna inskrift: Indocilis p<zti. I avskärningen : 
In perpet. Mentor. Magnanimi.*** (Pl. VIII, n:r 2.) 

Jag kunde icke låta bli att, när herr ombudsrådet von Mullern vi- 
sade mig den första av dessa minnespenningar, säga honom min åsikt 
om detta Indocilis pati och det bundna lejonet, både bilden och 
mskriften mindre fördelaktiga för denne hjältes minne än ägnade 
att starka och befästa mångas uppfattning om konungen såsom 
oresonlig och halsstarrig, att icke säga något mera. 

Medan sålunda alla voro upptagna av konungens likbegängelse, 
uppgrävde baron von Görtz' tjänare baronens lik, förde det till det 
hus, där de bodde, avhöggo benen såsom alltför skrymmande, balsa- 
merade det så gott de kunde och lade det i en reskoffert, vilken de 
sedan, som ^ man vet, lyckades föra ut ur landet och över havet. 

Några få dagar därefter [den ly.e mars, ägde drottningens 
kröning rum i Uppsala under stora högtidligheter]. 

Den 10 april beviljade drottningen åt greve Horn av honom 
begärt avsked från befattningen som president för det kungliga 
kansliet och befriade honom på samma gång från att vara riksråd, 
vilket han icke begärt. 

Den 2 maj lämnade hertigen av Holstein Stockholm under 
kanonsalut, sedan han erhållit en gåva av femtio tusen écus. 
Prinsen av Hessen-Kassel och en mängd högt uppsatta personer 
följde honom på väg en halv mil utanför staden. 

Den i 4 :e i samma månad3<° åtskildes ständerna efter många 
överläggningar om frihetens tryggande och efter att hava vidtagit 
många försiktighetsmått och fattat många beslut mot en återupp- 
ståndelse av envåldsmakten, som de hade begravt med Karl XII, 
eller med ett ord sagt efter att allt sedan konungens död mera 
hava sysselsatt sig med att klippa vingarna på sin drottning 
eller trygga sig mot varje ökning av konungamakten än med att 
stödja henne med sina bästa råd och vidtaga kraftiga åtgärder till 
rikets säkerhet. 



299 



XIV. 

{Orig. II: 20.) 

Drottningen får av de flesta kristna makter mottaga lyckönskningar till sin 
tronbestigning och kondoleans med anledning av sin broders, konungens, död. 
Nytt förbund mellan Storbritannien och Sverige. Resultatlös resa till Åland för 
att i engelske konungens namn medla mellan Sverige och tsaren, som härjar de 
svenska provinserna. Drottningen avsäger sig kronan till förmån för sin make, 
som krönes till konung av Sverige. 

Sedan hennes majestät meddelat tsaren konungens död och 
sin egen tronbestigning, avsändes den i tsarens tjänst stå- 
ende korpral Le Fort till Stockholm för att å tsarens vägnar 
framföra kondoleans och lyckönskningar. 

Generalmajor Lövenörn kom sedan i samma ärende från 
konungen av Danmark, vilken hennes majestät likaledes meddelat 
vad som hänt. 3 " 

Greve Marek, Frankrikes minister vid det svenska hovet, hade 
åtagit sig att till konungen av Storbritannien överbringa notifika- 
tionsbreven om samma tilldragelser.3 12 Dessa brev hade emellertid 
blivit försenade på vägen och överlämnades icke till hans brit- 
tiska majestät förrän efter dennes ankomst till Hannover i slutet 
av [maj] månad. Han avsände då först överste Bassewitz, 3 ' 3 som 
han hade till hands, med liknande artighetsbetygelser å hans väg- 
nar såsom kurfurste och uppdrog åt honom att framställa samma 
förlikningsförslag som Fabrice hade framställt till den avlidne 
konungen, då hans majestät såg, att tsaren på Åland inledde 
separatförhandlingar med konungen av Sverige och vägrade att 

— 300 — 



låta de fullmäktiga ministrarna för nordens förbundna furstar, 
bland vilka hans brittiska majestät såsom kurfurste även befann 
sig, få tillträde till kongressen. Han utsåg därefter i egenskap 
av konung av Storbritannien mylord Carteret att begiva sig till 
svenska hovet med liknande artighetsbetygelser och erbjudande 
om sin medling för att bilägga de misshälligheter, som ännu 
rådde mellan Sverige och nordens förbundna utan att därifrån 
undantaga tsaren, om det behagade honom att antaga medlingen 
och avstå från beslutet om separatfred. 

Han anlände till Stockholm i slutet av juni och blev på det 
mest älskvärda sätt mottagen av drottningen. Hennes majestät 
antog utan tvekan de erbjudanden han gjorde och underrättade 
därom sitt råd och sina ministrar. Därefter avslöt detta sände- 
bud ett preliminärt fördrag om förnyandet av förbundet mellan 
Sverige och Storbritannien och Bassewitz ett annat fördrag om 
förlikningen mellan konungen i egenskap av kurfurste och drott- 
ningen. 

Tsaren, som vidhöll sitt beslut att underhandla separat och 
tycktes vilja påtvinga drottningen godtyckliga villkor på grundval 
av Alandsplanen, gick under tiden till sjöss med trettio krigs- 
skepp och skickade omkring tre hundra galerer och galioter mot 
de svenska kusterna. Från den ii juli till början av augusti 
brände dessa städerna Norrköping, Nyköping, Norrtälje och Söder- 
tälje samt en mängd byar, gårdar och lustslott och förstörde 
många bruk och gjuterier, däribland det vackraste och mest be- 
römda järnbruket i Sverige, Leufsta, samt förstörde eller fyllde 
en liten järngruva, den enda som var inom räckhåll för dem. 
De försökte till och med härja ända fram till Stockholm, varifrån 
vi kunde se lågorna. De voro än här och än där, landsättande 
än två, än tre eller fyra tusen man, där det icke fanns två, tre 
eller fyra hundra för att göra dem motstånd. Sista gången land- 
satte de över femtusen man, men efter att hava påträffat tretton 
hundra beväpnade svenskar vid ett sund, kallat Staket, och rönt 
motstånd av dem, gingo de åter ombord på sina skepp med en 
förlust av ett hundratal man. Dessförinnan hade de lagt i aska 
nyssnämnda öppna städer och icke rönt något som helst motstånd 

— 301 — 




av soldater, artilleri eller invånarna, vilka senare flytt och gömt 
sig i skogarna med vad de kunnat föra bort från sina hus. Rys- 
sarna satte eld på skogarna genom att uppsamla och på de tä- 
taste ställena uppstapla den torra och huggna veden. På detta 
sätt brände de flera städer och tycktes ämna göra ett stort bål 
av hela Sverige. Emellertid hade generalmajor Coyet 314 å den 
svenska drottningens vägnar begivit sig till tsaren för att tacka 
honom för de lyckönskningar, han sänt genom nämnde korpral 
Le Fort. Han bibehöll därvid mot sina instruktioner sin titel av 
generalmajor; han hade erhållit befallning att icke begagna högre 
titel än Le Forts. Han fann tsaren på sin flotta, som låg i Ley- 
sundet, den enda segelbara farleden mellan de åländska öarna till 
Åbo, Reval, etc. Tsaren gav honom audiens ombord på det far- 
tyg, över vilket han förde befälet. Han sade honom bland annat, 
att han var ledsen över att drottningen av Sverige och hennes 
råd gåvo honom anledning att härja hennes rike, därigenom 
att hon så likgiltigt förkastade de fördelaktiga förslag, han länge 
gjort henne, och å andra sidan visat sådan iver att antaga 
dem, som nyss framställts av konungen av Storbritannien. Mot 
denne utfor tsaren, om man får tro herr Coyet, med myc- 
ken häftighet och i uttryck, som alls icke vittnade om kung- 
lig höghet eller om det fina sätt, som denne store härskare torde 
hava lärt sig på sina resor bland förfinade nationer. Herr Coyet 
omtalade detta med en oförsiktighet, som civiliserade perso- 
ner icke berömde honom för. Huru som helst föreslog han tsa- 
ren, eller rättare sagt tsaren föreslog honom, att göra ett sista 
försök hos drottningen av Sverige, som ännu icke hade under- 
tecknat de fördrag, varom jag talat. Han skulle till den ändan 
skicka en av sina fullmäktiga från kongressen för att förnya de 
erbjudanden, hon vägrat antaga, och göra henne de kraftigaste 
föreställningar beträffande de ödesdigra följderna av hennes väg- 
ran. Herr Österman, tysk till extraktionen och, ehuru endast 
andre fullmäktig till rangen, kongressens själ och språkrör, av- 
sändes i sällskap med herr Coyet, som åtog sig att föra honom 
till hennes majestät och till de riksråd, som hade mest att säga 
och föreföllo gynnsammast stämda mot tsaren. Deras färd upp- 



hös 



lystes från alla håll av de ryska lågor, som fortforo att lägga i 
aska städer, byar, lustslott, fiskarstugor och till och med skogarna. 

Hennes majestät drottningen gav visserligen audiens åt herr 
Österman, men icke en sådan, som herr Coyet hade ställt i 
utsikt för honom. Han lät emellertid i början icke avskräcka sig. 
Han sonderade genom denne och sonderade även själv några 
riksråd. Det säges, att han gav dem löften och även kontanta 
handpenningar, ty han hade med sig ett litet välförsett skrin för 
att underlätta vinnandet av ett gott resultat. Ett av riksråden, 
en man som var van att taga för sig med båda händerna, ut- 
märkte sig till den grad offentligt genom sin tillgivenhet för tsa- 
ren, att man i Stockholm kallade honom den store ryske pensio- 
nären. Efter den kalla och föga tillfredsställande audiens, drott- 
ningen givit herr Österman, sade nämnda riksråd till drottningen, 
att han fruktade, att om hon icke ginge in på tsarens förslag, 
skulle hon om fjorton dagar icke längre vara drottning. 

»Nåväl», svarade hennes majestät med en fasthet värdig det 
blod, som flöt i hennes ådror, »jag vill hellre icke regera än 
regera på de villkor, tsaren vill föreskriva mig.» 

En annan, som ansågs för hederligare, men som kanske verk- 
ligen blivit förskräckt genom den förres falska förskräckelse, skyn- 
dade att vid underrättelsen om, att de ryska galererna voro bara 
två eller tre mil från Stockholm, väcka drottningen klockan fyra 
på morgonen och råda henne att fly, eljes kunde hon snart råka 
i händerna på tsaren, som inom kort skulle stå utanför Stock- 
holm. Hon svarade honom med samma fasthet: 

»Det gör jag icke, så framt icke prinsen, min make, som med 
hären vakar över rikets säkerhet, sänder mig bud eller själv kom- 
mer och underrättar mig om den fara, som oroar eder, och giver 
mig samma råd som ni. Om han skulle hava olyckan att falla i 
tsarens händer, skulle jag vara nöjd att få dela hans öde. Nu 
tills vidare råder jag er att gå och lägga er, ty ni löper fara att 
få snuva.» 

Härpå drog han sig litet förlägen tillbaka med en djup bug- 
ning. 

— 303 ~ 



Trots tsarens penningar och hans vänner i det svenska rådet 
avslöto mylord Carteret och den hannoverske ministern med drott- 
ningen av Sverige de fördrag, varom de börjat underhandla, 
och dessa fördrag blevo också ratificerade före augusti månads ut- 
gång. I kraft av det mellan Sverige och Storbritannien ingångna 
förbundet begav sig amiral Norris till de svenska hamnarna med 
en flotta av tjugoåtta till trettio skepp, men han fann, att tsarens 
galerer hade dragit sig tillbaka efter att hava anställt all den 
skada de kunnat. 

I början av september lyckades mylord Carteret avsluta ett 
annat fördrag mellan Sverige och Preussen, vars ratifikation den 
preussiske ministern Kniphausen överbragte till den svenska drott- 
ningen och därvid erhöll hennes.3 15 Icke nöjd med att så lyckligt 
hava verkat som hans brittiska majestäts fullmäktiga sändebud, 
skrev mylord Carteret ett brev till hans majestät tsaren, vari han 
förnyade de redan gjorda erbjudandena om medling genom 
konungen av Storbritannien såsom vän till alla de makter, som 
voro invecklade i det nordiska kriget, i vilket Storbritannien dit- 
tills icke tagit och ännu icke tog annan del, än att det sökte få 
slut på det genom en allmän fred. Dylika åtgärder hade redan 
vidtagits med den mycket kristne konungen och hans andra bunds- 
förvanter, till vilka hennes svenska majestät även hörde. Han 
meddelade honom, att denna makt hade accepterat sagda medling, 
att hans brittiska majestät givit amiral Norris order att avgå till 
Östersjön blott för att stödja denna och skydda de brittiska un- 
dersåtarnas handel och att han hoppades, att hans majestät tsaren 
också skulle vilja acceptera den och inställa alla fientligheter 
å sin sida, liksom drottningen av Sverige skulle göra å sin. 
Amiral Norris skrev till honom ett annat brev av huvudsakligen 
samma innehåll. En engelsk adelsman åtog sig att överbringa 
dem och föreslog mig att följa med i egenskap av hans sekrete- 
rare. Jag gick så mycket hellre in på detta förslag, som jag 
började ledsna på den alltför långa vistelsen på samma ställe och 
önskade litet ombyte. 

Hans instruktioner voro att strax begiva sig till kongressen 
och där av de ryska fullmäktige begära ett pass för att begiva 



304 



sig till hans majestät tsaren efter att hava givit dem avskrifter av 
nämnda brev, om de begärde det, eller att till dem överlämna 
originalen, om de föredrogo att själva åtaga sig framlämnandet^ 16 

Vi reste den 8:e [sept.] på kvällen från Stockholm till Vaxholm, 
ett slott varom jag redan talat och som ligger blott tre mil därifrån. 
Vi begagnade oss av en svensk örlogsslup. Dagen därpå kloc- 
kan fem på morgonen stego vi ombord på en av drottningens 
brigantiner och kommo före klockan två på eftermiddagen till 
Leysund, där vi blevo hejdade och undersökta av befälhavaren 
på det ryska amiralsskeppet. Denne befälhavare lät oss icke fort- 
sätta vår färd, förrän vi (enligt den ryska artighetens fordringar) 
inmundigat ansenliga kvantiteter vin, och vi anlände mellan kloc- 
kan åtta och nio på aftonen till den lilla ön Löfö, fem mil 
bortom Leysund. Denna ö är kanske på sin höjd två mil i om- 
krets. Dess forna invånare hade övergivit den, när de sågo, att 
den höll på att falla i ryssarnas händer liksom Åland ocn de 
andra öarna, där ryssarna liksom här hava bränt byar, gårdar, 
kyrkor o. s. v. Löfö hade haft två blomstrande byar och en 
kyrka. Denna var det enda, som skonats eller glömts av mord- 
brännarna, vilka åtnöjt sig med att bortföra vad de trodde mö- 
dan värt, såsom fönsterrutor, klockor m. m. 

De^ hus, som här och där uppförts för kongressen, voro gan- 
ska många och utgjorde två små byar på ett musköthålls avstånd 
från varandra. Det var en som kallades det svenska kvarteret, och 
den andra kallades det ryska. Mellan dessa båda kvarter låg 
rådplägningshuset, som utgjordes av en sal och två andra rum 
och var uppfört på de båda krigförande makternas gemensamma 
bekostnad. Vi lågo ombord på brigantinen och besökte följande 
dag på morgonen baron Lillienstedt, som efterträtt baron von 
Görtz i egenskap av svensk fullmäktig och som nyss blivit riks- 
råd. Han var den ende fullmäktigen, drottningen då hade där- 
städes, och hon ville icke hava flera, ty hon hade redan sänt be- 
fallning till denne att återvända och förbjudit greve Gyllenborg, 
som kommit till Stockholm i och för vissa affärer, att begiva sig 
dit igen. 3 ' 7 

39 — 163226. Seigneur de la Motraye's reser. 



305 — 



Hans excellens mottog oss mycket artigt och bjöd oss på 
middag hos sig. Han sade, att herrarna Bruce, Österman och 
Jaguschinsky, de ryska fullmäktige, samt den preussiske ministern 
Mardefelt, som bodde i deras kvarter, även skulle komma. Vi 
begåvo oss sedan till de tre förstnämnda, för vilka den engelske 
adelsmannen förklarade ändamålet med resan. De begärde av- 
skrifter av de brev, han medförde, och han gav dem sådana. De 
voro på engelska, ett språk som endast herr Bruce, som var 
skotte till börden och förste fullmäktig, förstod; men de båda 
andra ville hava dem på franska, och jag verkställde därför en 
översättning. 

Herr Lillienstedts middag, som upptog nästan hela återstoden 
av dagen, hindrade dem synbarligen från att taga kännedom om 
breven, men dagen därpå sände herr Bruce bud och bjöd oss 
att tillsammans med herr Lillienstedt äta middag hos honom, bed- 
jande oss två komma en halv timme tidigare, vilket vi gjorde. 
Vi funno där de båda andra fullmäktige hos honom. Herr Öster- 
man talade i de andras namn och sade, att de hade tagit kän- 
nedom om brevens innehåll och att de funnit det sådant, att de 
icke ansågo det lämpligt att skicka dem till tsaren, deras herre. 
Denne kunde med skäl icke, tillade han, vara belåten med 
att konungen av Storbritannien tog sig rollen av skiljedomare 
snarare än fredsmedlare och sände en flotta till Östersjön för att 
stödja sin medling, ett sätt att uttrycka sig, som de icke trodde 
kunde vara angenämt för hans majestät tsaren; för övrigt skulle 
de låta honom få kännedom om saken. Samtalet blev sedan mera 
allmänt, och det talades ej vidare om annat än likgiltiga saker. 
När tiden för middagen var inne, satte man sig till bords, åt 
mycket och drack ännu mera. Det sparades icke på ungerska 
viner och champagne, mera starka än fina i smaken, och ej heller 
på bourgogne och pontac; med ett ord, det dracks »på grekiskt 
vis». 

Den I2:e bjöd herr Lillienstedt alla på sin avskedsfest, ty 
kongressen hade förklarats upplöst. Vi fingo också vara med, 
och hans excellens sökte undfägna de andra herrarna, liksom han 
själv blivit undfägnad, genom att icke spara på någon sorts vin. 



306 



Den i3:e gåvo de ryska fullmäktige och herr Mardefelt sin 
fest hos herr Österman, och vi blevo inbjudna. Enär mångfal- 
den och i synnerhet kvantiteten av viner hos dessa herrar anså- 
gos för det viktigaste vid en god måltid, dracks det ymnigt och 
mer än ymnigt av alla de sorter, som herr Bruce bjudit på två 
dagar förut. 

Denna måltid avslutades med en dryck, som de kallade bischof 
eller biskop, tillredd av flera buteljer pontac, spanska apelsiner, 
socker, kanel och pulveriserad muskot, vilka ingredienser pressades 
och silades genom en duk, varefter det flytande hälldes i ett kärl, 
som kunde rymma det och var ägnat att föreställa den stora her- 
kulesbägare, varmed man, såsom det förtäljes i Alexanders his- 
toria, plägade avsluta de grekiska festerna genom att låta den 
gå laget runt. Eftersom de fullmäktige alla skulle lämna ön da- 
gen därpå, tog jag mig friheten säga, att man ju skulle kunna be- 
grava kongressen biskopligt eller med högtidliga ceremonier ge- 
nom att tömma denna bägare i rådplägningshuset. Herr Marde- 
felt tillstyrkte detta förslag, och alla de närvarande anslöto sig 
till det. Herr Jaguschinsky, som hade tillrett bischofen, ordnade 
processionen och lät en munskänk bära drycken i täten. Vi 
följde efter i ganska god ordning till nämnda sal, satte oss kring 
det bord, där förut de politiska överläggningarna hållits, och mitt 
på detsamma placerades bischofen jämte några flaskor champagne 
att bättra på med. Resten av ceremonien kan man lätt tänka sig, 
ävensom i vilket tillstånd man åtskildes. Så slutade den mycket 
omtalade Ålandskongressen. 



307 




1 



" 



cm 



2 3 4 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 II 



ANMÄRKNINGAR 



PERSONREGISTER 




' 



cm 



2 3 4 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 II 



ANMÄRKNINGAR. 

1 Tatariet var ursprungligen benämningen på det inre av Asien, vars många 
olika folkslag sammanfattades under namnet tatarer. Sedermera kallade man i 
synnerhet Krim och områdena kring nedre Don, Dnjepr och Dnjestr för lilla 
eller europeiska Tatariet. Trakten väster om den senare floden beboddes av 
tatariska folkslag, såsom budjaker och libker, samt benämndes ofta det budjakiska 
eller det akkermanska Tatariet, det senare efter den vid Svarta havet belägna fäst- 
ningen och staden Akkerman. — Kanen (fursten) av Krim stod sedan slutet av 
1400-talet under turkisk överhöghet, fastän med mycket självständig ställning. 
Hur långt hans välde sträckte sig västerut vid 1 700-talets början eller var gränsen 
gick mellan hans och sultanens dominium, torde vara ganska vanskligt att avgöra. 
Från 1660-talet omtalas (Hammer-Purgstall, Geschichte der Chane der Krim. 
1856, s. 154; jfr s. 44), att området närmast väster om Dnjestr lydde under kanen, 
och så torde väl även förhållandet hava varit vid denna tid, vilket likväl icke 
hindrade, att både i Bender, på Dnjestrs högra strand, och i Otjakov, ett stycke 
öster om floden, funnos av sultanen insatta ståthållare. — Kausjani är beläget 
ungefär 20 km. sydväst från Bender. Moderna ryska kartor upptaga tvenne på 
mindre än 1 km:s inbördes avstånd belägna kyrkbyar: den östligare och mindre 
benämnd St. (Staryj = gamla) Kausjani, den västligare och större kallad N. (Novyj 
— nya) Kausjani. Ismail, det nuvarande Tutsjkov i Bessarabien, ligger på norra 
stranden av Donaus norra mynningsarm Kilia, ungefär mitt emellan Reni, där 
Donau böjer sig åt sydost, och dess utlopp i Svarta havet. — Det gamla franska 
myntet écu motsvarade vid denna tid 2, 75 i francs. 

* Friedrich Ernst von Fabrice (f. 1683, d. 1750) skickades 1710 av admi- 
nistratorn Kristian August som holsteinskt sändebud till Karl XII i Turkiet och 
stannade där till oktober 17 14. De flesta av hans depescher hem till admini- 
stratorn och dennes minister Görtz utgåvos i Hamburg 1760 under titeln: Anecdotes 
du séjour du roi de Suéde å Bender ou Lettres de 1V1 . le Baron de Fabrice pour 
servir d'eclaircissement a 1'histoire de Charles XII (tysk uppl. 1759, engelsk och 
holländsk 1761; svensk översättning i: Handlingar hörande till konung Carl XII:s 
historia. D. 2 (1820), 3 (1824), 4 (r826). Hans ledigt skrivna och underhål- 
lande brev utgöra en av de viktigaste källorna till kännedomen om Karl XII:s 
vistelse i Turkiet. — Efter sin ankomst till Bender den 24 juli 1709* bodde den 
svenske konungen, som av de la Motrayes kartskiss framgår, några dagar i tält 

* Vid dateringar användes uti anmärkningarna, där ej annorlunda angives, den s. k. svenska 
stilen vilken gällde i vårt land 1700— febr. 1712. Den var 10 dagar efter den nya och en dag 
före den gamla stilen, vilken kommit till användning efter febr. 1712; nya stilen infördes i 
Sverige först 1753- 



3 11 



pa den östra (vänstra) sidan av Dnjestr. Redan den 5 augusti flyttade han över 
till den västra (högra) stranden av floden. Mellan denna och fästningen på den 
s. k. Dnjestrhalvön, en enligt taffeltäckaren Hultmans utsago »stor, skiön och liuflig 
angd och lusteplats, derest icke allenast öfver alt var mycket högt gräs och 
blommor, utan allehanda fruchter, med stora, höga, hvita och svarta mullbärs 
trahn», tog Karl XII sm bostad till en början i ett turkiskt tält. Snart nog lät 
han bygga sig »ett stenhus med 2 :ne camrar och en sahl på hvar ända och en 
bred farstuga tvärt igenom huset». Kring detta uppväxte så småningom andra 
hus, kanske icke så förnämliga, men tält saknades icke heller i denna Karls 
stad (Carlopohs). Fabrice berättar (i brev av d. «/ 7 1710), att han vid sin an- 
komst till Bender lät göra sig en hydda under jorden, liksom flera svenskar gjort 
Han lat emellertid omedelbart uppföra åt sig en byggnad ovan jord nere vid 
flodstranden, som, när den var färdig, »meublerades med soffor och mattor på 
turkiska viset». Med stall och kök beräknade han dess kostnad till 500 écus 
Ungefar mitt emellan denna och konungabostaden låg det hus, i vilket dåvarande 
översten vid Nylands och Tavastehus kavalleri och löjtnanten vid drabanterna 
Kristian Albrekt Grotthuss (f. 1680) bodde. Genom sin duglighet och kunskap 
1 turkiska språket, sitt goda humör och sin kunnighet i schack förvärvade han 
sig 1 hog grad konungens ynnest. Under den turkiska tiden var Grotthuss eller 
Grothusen, som hans namn 1 äldre tider skrevs, den som fick sköta om finanserna. 
Han fyllde de omedelbara penningebehoven genom lån från alla håll »med full- 
komligt förakt för räntans höjd» och utan tanke på framtida återbetalning. Efter 
Karl XII:s hemkomst till Stralsund blev G. generalmajor av kavalleriet och befäl- 
havare pa ön Usedom, men fann liksom så många andra tappra karoliner sin 
grav 1 den blodiga striden vid Stresow på Riigen den 4 nov. 17 15. 

3 I början av år 17 10 avreste från Bender på Karl XII:s befallning dåvarande 
kaptenen vid fortifikationen Kornelius Loos, kaptenen vid Nerike-Värmlands 
regemente Konrad Sparre och löjtnanten vid livgardet Hans Gyllenskepp till 
Egypten och Jerusalem för att där och i kringliggande länder »aftechna och 
observera alla antiquiteter». Under denna forskningsresa avritade Loos bl. a. staden 

Pa i m ^f S / Umer i den Sy " Ska Öknen ' nära 5° år före engelsmännen Dawkins 
och Wood, vilka inom den lärda världen gällt som ruinernas första upptäckare 
Pa hemvägen foro de tre forskningsresandena sjöledes från Smyrna och besökte 
de första dagarna av april 171 1 det ej långt från inloppet till sundet vid Dar- 
danellerna belägna forna Tröja (jfr utdraget av Gyllenskepps journal under resan, 
tryckt k Det swenska biblioteket, utg. af Gjörwell. D. 1 (1757), s. 271—273). 
Efter några månaders uppehåll voro resenärerna i början av juli åter i Bender 
En stor del av resultatet utav deras forskningar, bestående i kartor och ritningar, 
gick forlorad 1 kalabahken, men en liten återstod är ännu bevarad i Uppsala 
universitetsbibliotek och Nationalmuseum. Det är mycket antagligt, att de la 
Motraye 1 Konstantinopel sammanträffat med någon av de tre nämnda karoli- 
nerna, men det får stå därhän, huruvida det är sanning, vad som i texten anföres 
om deras besök vid Tröja och plagiatet av de la Motrayes beskrivning av ruinerna. 
4 Med Belgrad menas icke den nuvarande staden vid Donau, utan en by 
med samma namn vid Konstantinopel i närheten av Bosporen, fordom en ange- 
näm tillflyktsort om sommaren för diplomatiska kåren i Konstantinopel och bekant 
genom de dyrbara vattenledningar, som där taga sin början. — Sannolikt åsyftar 
de la Motraye med sin jämförelse amazondrottningen Thalestris. Om henne be- 
rattar den grekiske historieskrivaren Diodoros från Sicilien, Bibliothecae historicae 
Hbri qui supersunt. Vol. 7 (1799), s. 408—410, att den genom skönhet, kropps- 



312 — 



storlek och mod utmärkta drottningen en gång infann sig hos Alexander den 
store, endast åtföljd av 300 amazoner. Då konungen, frapperad av det militära 
skadespelet och kvinnornas skönhet, frågade efter anledningen till drottningens 
besök, svarade hon, att hennes önskan vore att få ett barn med konungen, eme- 
dan hon hoppades att frukten av deras förbindelse skulle i framstående egenskaper 
överträffa alla människor i hela världen. Efter 13 dagar återvände Thalestris 
till sitt rike. 

s Charles Ferriol, marquis d'Argental, var sedan maj 1699 fransk ambassadör i 
Konstantinopel. Han rapellerades 17 ro och lämnade Turkiet på våren följande 
ar, nar hans efterträdare greve Pierre Puchot des Alleurs anlänt dit. Denne, som 
otta omtalas 1 fortsättningen av de la Motrayes resebeskrivning var Karl XII till 
mycken hjälp och kan tidtals betraktas som hans representant vid sultanens hov 
Om Ferriol berättar de la M., att han under sin beskickningstid icke haft någon 
audiens. Da han nämligen första gången skulle ha företräde för sultanen, väg- 
rade han att lägga ifrån sig sin värja och försöken att taga den ifrån honom 
misslyckades När det berättades för sultanen, att Ferriol blivit tokig, skall denne 
ha genmalt: han var det redan, då han var här. 

Det var i byn Belgrad, som Ferriols vansinne bröt ut, och det var där, 
som sultan Achmed III uppehöll sig under ett janitscharuppror i Konstantinopel, 
som sa nar hade kostat honom hans tron. {Hammer, Geschichte des osmani- 
schen Reiches. Bd 4 (1836), s. 108). 

7 Bland de mera bemärkta högre officerare, som med Karl XII räddat sig 
undan den ryska fångenskapen, som hotade vid Perevolotjna, nämnas här generaF 
löjtnanten Axel Sparre (f. 1652), känd för sitt goda humör och de porträtt 
som han 1701 och 1712 målat av konungen, död 1728 som greve och fältmar- 
skalk; generalmajoren av kavalleriet och drabantkårens siste kaptenlöjtnant Karl 
Gustaf Härd, född 1674, död 1744 som greve och riksråd; generallöjtnanten 
Johan Valentin Dahldorff, som blev fången vid kalabaliken och efter sin utlös- 
ning frän turkarna general av kavalleriet. Han stupade vid Stresow på Riigen 
den 4 nov. 1715. ö 

K G n Staf Clysendorff ' som i övriga källor namnes hovjunkare, »blev borta» 
1 kalabaliken, ^vare sig han blev ihjälskjuten eller innebränd i kungshuset eller 
dog av de sar, som han erhöll, då han försökte rädda sig ut ur detsamma. 
(Jfr de la M:s uppgift å s. 55.) 

9 Den franska uppl. har »40 ou 50 Milles». Mille var det mindre av de 
äldre franska matten för våglängd och var lika med 1,852 meter. Det större 
och vanligare var lieue, som motsvarade 4,452 m. Konungens ritter skulle så- 
lunda utsträckte till cirka 7 V* ä 9 svenska nymil, vilket icke alls förefaller 
osannolikt, särskilt med tanke på Karl XII:s många och långa snabbritter. 

- Man vet åtminstone att Karl XII på vägen mot Narva lade bort peruken, 
fastan han anmi bar den på de medaljer, som slogos över hans segrar till och 
med efter övergången av Duna. 

11 Quintus Curtius Rufus, romersk författare från 50-talet e. Kr., mest be- 
kant genom ett arbete om Alexander den stores bedrifter. Den första svenska 
översättningen, av J. Sylvio, utkom i Stockholm 1682, i ny uppl. 1695. Bielke 
berättar i sina Hågkomster (jfr inledningen), att Karl XII vanligen bar på si^ 
en edition av Curtius i ett format, som var mycket mindre än vanlig sedes* 
Då Sylvio's uppl. är tryckt i oktavformat, förefaller det ej osannolikt, att Karl 
XII läste Curtius' framställning på originalspråket i någon av de små fina edi- 
tioner, som under 1600-talet utgingo från familjen Elzevirs kända officin. 

40 — 163226. Seigneur de la MotrayJs resor. 

— 313 — 




" Redan den 21 nov. 17 10 hade kriget mot Ryssland förklarats av stora diva- 
nen, men först i början av mars 1 7 1 1 lämnade storvisiren Mehemed Baltadgi, i sept. 
1 710 kallad till det ämbete, som han redan förut under tiden dec. 1704 — maj 
1706 innehaft, under stora högtidligheter Konstantinopel, de första dagarna av 
juni påbörjades övergången av Donau vid Isaktja (mellan de redan nämnda stä- 
derna Reni och Tutsjkov), och en månad senare hade huvudstyrkan nått fram till 
östra stranden av Prut. Att exakt bestämma den turkiska härens storlek, torde 
vara ganska vanskligt. Den uppskattas av ögonvittnen högst olika, och de be- 
räkningar, som gjorts av åtskilliga författare, variera ganska avsevärt. Det synes 
emellertid, som om de av de la Motraye här anförda siffrorna vore ganska 
acceptabla. 

13 Dahout-pacha {Nordbergs Dunt Pascha), nordost om San Stefano, som 
ligger vid Marmora-sjön. — Storvisirens tält beskriver i annat sammanhang 
(II: 1, s. 5) de la Motraye på följande sätt. >Storvirsirens kvarter utgjorde nästan 
mitten av lägret. Det bestod av ett tält för hans egen person, ovanligt stort 
och högt och benämnt bache tchiadir (huvudtältet), omgivet av åtskilliga andra 
av olika storlekar för hans förnämsta officerare, hans port o. s. v. och beläget 
inom höga krenelerade murar av bomullstyg, som förlänade det utseendet av ett 
slott. Bache tchiadir skilde sig från de andra tälten genom sin storlek och höjd 
och lyste både genom sin yttre och inre prakt. Det var överst prytt med ett 
litet förgyllt klot, som uppbar en likaledes förgylld halvmåne, och överdraget 
med mycket fin, havsgrön bomullsväv. Det inre pryddes av en sorts tapisseri, 
sammansatt av olika stycken av en mängd mycket dyrbara och olikfärgade tyger, 
utklippta till blommor och andra ornament och med mycken konst samman- 
fogade. Denna sorts dekorering å la Harlekin, som man skulle kunna kalla den, 
är gemensam för alla förnäma turkars tält. Man såg den även i de andra, ehuru 
mer eller mindre dyrbar allt efter ägarnas rang och värdighet. Somliga tält voro 
täckta med himmelsblått, andra med grönt o. s. v. Inuti dem gick man på 
vackra persiska mattor och satt på dyrbara ottomaner. Väggarna voro också av 
målad väv, men vackert himmelsblå och fodrad med rött samt uppburen av 
stolpar, vilka liksom alla andra pelare eller stöd i dessa flyttbara hus voro målade 
i mörkgrönt. Mellan stolparna och pelarna hängde i form av ljuskronor en 
mängd ponsoröda festonger av siden och annan väv, prydnader, som känneteckna 
sultanens och storvisirens kvarter och som ingen annan av hur hög rang han än 
må vara har rätt eller frihet att anbringa på sitt. Ingången till detta slott var 
vänd åt det håll, åt vilket man skulle marschera, och på båda sidor om den voro häst- 
svansar uppställda.» Härmed kan jämföras den skildring, som legationspredikanten 
Sven Agrell ger i sin dagbok (Karolinska krigares dagböcker. 5 (1909), s. 225). 

14 Kan över de krimska tatarerna var sedan dec. 1707 den vid denna tid 
svensksinnade Devlet Gherai, som under vintern på egen hand gjort ett strövtåg 
in i Ukrajna, vilket icke medförde några militära fördelar. — Kiaja bej, en 
turkisk titel dels på sekundchefen över janitscharerna, turkiska rikets ryktbara 
fotfolk, dels på en storvisirens representant. Här är det således fråga om kanens 
närmaste man i befälet över tatarerna. — Mirza eller murza, persisk titel som 
betyder adelsman eller herreman. 

15 Karlowitz, stad i Kroatien-Slavonien vid Donaus högra strand, där freden 
i jan. 1699 slöts mellan Österrike, Ryssland, Polen och Venezia å ena sidan samt 
Turkiet å den andra. Genom den bröts Turkiets övermakt i sydöstra Europa. 

16 Till en bättre förståelse av de följande händelserna torde en kort exkurs av 
den ryska arméns föregående rörelser vara behövlig. I början av juni gingo de 



3H 



ryska förtrupperna över mellersta Dnjestr vid Saroka och Raskov, varpå fält- 
marskalken Boris Sjeremetjev (f. 1682, d. 17 19), som hade överbefälet öfver 
ryska armen, trängde fram över Prut. I samförstånd med den nye hospodaren 
av Moldau Demetrius Cantemir, satte han sig i besittning av huvudstaden Jassy. 
Dit anlände tsar Peter i slutet av juni. Sedan samtliga avdelningar kommit över 
Prut, sändes general Karl Evald von Rönne i förväg med 7,000 man kavalleri 
för att bemäktiga sig de magasiner, som turkarna troddes ha upprättat i Braila 
vid Donau. Själv bröt tsaren de första dagarna av juli upp med huvudstyrkan, 
som utgjorde omkring 40,000 man, i avsikt att längs floden Pruts högra (västra) 
strand nå fram till Galatz vid Donaukröken att där hindra storvisirens övergång. 
Tsaren hade emellertid icke hunnit längre än till närheten av staden Husch, då 
den i Thiiringen födde general Lebrecht Janus (d. 17 18 som generalfältmarskalk- 
löjtnant), som förde avantgardet, den 8 juli i byn Falczi fick känning med 
tatarerna, under det att den turkiska armén ännu var kvar på Pruts vänstra 
(östra) strand. Floden gör i dessa trakter en böjning åt väster, varför de la 
M. kan tala om den norra och södra stranden. — Den som önskar en närmare 
redogörelse för de följande händelserna, sedda från rysk synpunkt, hänvisas bl. a. 
till general L. N. von Hallarts, Dagbok, tryckt i Karolinska krigares dagböcker. 
9 ( I 9 I 3)i s - 2i7 och följ. Från svensk sida föreligga förstahandsskildringar av 
Lagerberg, Dagbok. Göteborg 1896, s. 178 — 193; Poniatowski, Remarques. 
La Haie 1741, s. 92 — 133 och Savary, Relation om Karl XII:s vistelse i Tur- 
kiet. (Karolinska Förbundets årsbok. 1913, s. 244 — 259.) 

17 Av de polackar, som funnos i och omkring Bender och som vid denna 
tid torde ha uppgått till omkring 4,000 man, deltog en stor del i kriget under 
anförande av palatinen av Kiov Josef Potocki, liksom också de kosacker, som 
följt Karl XII till Turkiet, under sin nye hetman Filip Orlik. 

18 Spahi, irregulärt, icke garnisonerat, turkiskt kavalleri. 

19 Budjak (el. Gankischla) befäst stad i Bessarabien, nordväst om Akkerman, 
ej långt från Dnjestr. 

Spanska ryttare, >ett stormhinder, som består av en grov bjälke, vilken från 
tvenne sidor är genomträdd av korsvis ställda, i båda ändarna tillspetsade långa 
pålar. Bjälken vilade på två rader spetsar och vände de båda andra uppåt>. 
51 Lipker eller libker = valakiska tatarer. 

Janitscharaga eller chef för janitscharerna var Jussuf pascha; om hans 
härkomst jämför sid. 31, not 2. Visirens kiaja var Osman aga, förutvarande 
övertullinspektor. 

23 Topigi är namnet på den turkiska härens artillerister; deras anförare hette 
topigi baschi. 

24 Chiaous (Tschauch) kallas den som överbringar en order från storvisiren; 
namnet kan således närmast översättas med officiell budbärare. Den förnämste 
bland dem, chiaous baschi, åtnjöt ett stort anseende bland de turkiska ämbets- 
männen. 

3 s Peter Sjafirov (f. 1669), ursprungligen bodbetjänt men upptäckt och fram- 
dragen av tsar Peter själv, fick sig 1706 anförtrodd ledningen av utrikespolitiken 
och blev 1709 vice kansler. Efter freden vid Prut sändes han som gisslan till 
Konstantinopel för fredsvillkorens uppfyllande. I följd av iråkad fiendskap med 
tsarens gunstling Alexander Mensjikov blev han dömd till döden men benådades 
på avrättsplatsen med landsförvisning. För sina förtjänster under Prutfälttåget 
återkallades S. av kejsarinnan Katarina och dog 1739 som president för kommers- 
kollegium. 



315 



i6 Enligt senaste forskningar hette kejsarinnan Katarina ursprungligen Marta 
Skavronski och var köpmansdotter sannolikt från Littauen (G. B. Nedströms 
försök att förlägga hennes hembygd till Västergötland är för länge sedan över- 
givet). Född 1684 och gift 1702 med ryttaren Johan Kruse vid livländska adels- 
fanan, blev hon efter staden Marienburgs kapitulation fången hos ryssarna och 
älskarinna först åt Mensjikov och sedan åt tsar Peter. Med honom förmäldes hon 
1707 men först 1713 offentliggjordes deras giftermål. 1718 blev Katarina för- 
klarad för kejsarinna av Ryssland och 1724 krönt i Moskva, till tack därför att 
hon vid Prut >ingalunda förhållit sig qwinacktigt utan rätt manligen». Efter tsar 
Peters död blev hon genom sin forne älskare Mensjikovs ingripande utropad till rege- 
rande kejsarinna. De la M. endast antyder här, vad han i sina Remarques historiques 
ytterligare utvecklar, att ryska skänker gjorde storvisiren benägen för fred och 
att förslaget om användandet av mutor utgått från kejsarinnan. De forskare, som 
företrädesvis sysslat med denna tid, anse dock, att orsaken till den för ryssarna 
lättköpta freden är att söka i visirens karaktär och hans beroende av ett inom 
turkhären mäktigt fredsparti. 

2 7 Enligt den ingångna freden, vilkens text här uteslutits, skulle bl. a. fäst- 
ningen Asov med tillhörande område återlämnas och några andra småfästen 
slopas. Tsaren förband sig att draga sina trupper ur Polen och ej längre under- 
stödja August II. Karl XII tillförsäkrades fri passage till sina besittningar, utan 
att från rysk sida något hinder skulle läggas i hans väg. För fredens fullgörande 
skulle kanslern Sjafirov och generalmajoren Mikael Sjeremetjev, en son till fält- 
marskalken, medfölja till Konstantinopel som gisslan. 

28 Den polske ädlingen Stanislaus Poniatowski (f. 1676, d. 1762) hade redan 
under tåget mot Warschau 1702 gått över till Karl XII:s parti, vid vilket han 
med beundran och trohet höll fast. Efter ankomsten till Turkiet skickades Po- 
niatowski som Karl XII:s sändebud flera gånger till Konstantinopel i viktiga 
uppdrag. Det var till stor del genom hans verksamhet och arbete där, framför 
allt genom hans förbindelse med sultanens moder, som kriget mot Ryssland hade 
förklarats. Såsom Karl XII:s representant åtföljde han den turkiska hären. 

2 s Mustafa II blev i aug. 1703 avsatt i följd av janitscharernas stämplingar, 
varefter hans broder Achmed utropades till sultan. 

3° De la Motraye syftar här på det krig, som i slutet av 17 14 börjades av 
turkarna mot Venedig och som till en början resulterade i stora framgångar för 
osmanerna, bl. a. i erövringen av halvön Morea. Sedan emellertid kejsar Karl 
av Österrike ingått förbund med republiken, togo händelserna en annan vänd- 
ning. Prins Eugen av Savoyen vann glänsande segrar bl. a. vid Peterwardein i 
Ungern (aug. 17 16) och vid Belgrad (aug. 171 7), varefter freden genom holländsk 
och engelsk bemedling i juli 17 18 slöts i Passarowitz, en stad i Serbien 18 
km. s. ö. om Moravas inlopp i Donau. Turkiet måste avträda Temesvår-banatet, 
norra delen av Serbien med Belgrad, Lilla Valakiet till Aluta och en del av 
Bosnien. 

31 I fråga om tiden för fredens avslutande och ryska lägrets utrymmande, 
som nedan beskrives, har de la Motraye icke fullt tydliga och bestämda upp- 
gifter. Med de överenskomna villkoren återvände Sjafirov från det turkiska lägret 
d. "/« (svensk stil 12) juli, och fredstraktaten beseglades och utväxlades 
d - I2 A>3 (r3) juli. Hallarts' redan citerade dagbok förlägger fredens offentliga 
publicering till dagen före undertecknandet. Enligt förstahandskällor och sam- 



— 316 



stämmande omständigheter synes utrymningen av ryska lägret åtminstone hava 
påbörjats d. I2 / 23 (13) juli. 

Oka är en äldre turkisk viktenhet, som torde ha motsvarat i J / 4 kg. 
Numera är oka likbetydande med kilogram. — Enligt vanligt bruk skulle bujuk 
imrehor (överhovstallmästaren) och icke visirens kiaja ha överbragt budskapet. 

33 Poniatowski hade redan den n juli avfärdat överstelöjtnanten vid ben- 
derska dragonerna J. L. Bousquet till Bender med enträgen uppmaning till Karl 
XII att infinna sig. Poniatowskis brev är i facsimil efter original i Riksarkivet 
återgivet 1 Quennerstedt, Ur Carl XII:s levnad. D. 2 (1916), s. 52. Den 12 
på kvällen var Bousquet framme och omedelbart gav sig Karl XII, åtföljd av 
hovkansleren von Miillern och några officerare, i väg mot turklägret, dit han an- 
kom vid middagstiden d. 13. Hemfärden anträddes d. 14 på morgonen, och 
följande dag var han åter i Bender. Avståndet mellan de båda platserna är 
fagelvagen 10 mil. Om Karl XII:s ankomst till lägret och samtal med stor- 
visiren kan även jämföras Nordberg, Konung Karl XII:s historia. D. 2 (1740), 
s. 194 — 195, och Poniatowski, anf. arb., s. 129 — 132. 

4 Samtidigt som tsarens krigsförklaring mot Sverige kungjordes i Moskva i 
yh"" o 7 °°' , hade den r y ske envoyéen Andrej Chilkov högtidlig audiens hos Karl 
XII pa bjalland och framförde försäkringar om tsarens uppriktiga vänskap. Vid 
underrättelse om ryssarnas fredsbrott arresterades Chilkov och hölls fången, först 
1 Stockholm, sedan i Örebro och på Visingsö, där han i nov. 17 16 avled.' 

j5 Kimmenska Bosporen är det gamla namnet på Kertjsundet mellan 
fastlandet och halvön Krim, vilket sammanbinder Asovska sjön och Svarta havet. 
Namnet härrör från nomadfolket kimmerier, som omtalas redan hos Homeros. 
— Nogaier, ett tatariskt folk, som huvudsakligen bodde mellan Svarta och 
Kaspiska haven. 

Palus Maeotis (Meotis-träsket) det gamla namnet på Asovska sjön. 

iT-i Utl i dCn St ° ra striden om det spanska arvet, i vilken Ludvig XIV av 
Frankrike kampade för sin yngre sonsons, Filip av Anjou, anspråk mot Österrike, 

f t n J ndema m< fl - makter ' hade ! 7" ett betydelsefullt omslag in- 

traöat. Det 1 England härskande whigpartiet hade måst lämna plats för en 
fredsivrande torymmistär. Det förras ledare och en av de förbundnas mest fram- 
stående härförare, Marlborough, hade ådragit sig drottning Annas ovilja och fallit i 
onåd ringland hade inlett separata fredsunderhandlingar med Frankrike. Dessa på- 
skyndades genom underrättelsen om kejsar Josefs av Österrike död (april 171 1). 
Hans efterföljare ärkehertig Karl (sedermera Karl VI), vilken koalitionen velat 
uppsatta pa spanska tronen, skulle därigenom förena under sin spira Österrike 
och Spanien, vilket av England ansågs innebära en lika stor fara för den euro- 
peiska jämvikten som ett med Frankrike förenat Spanien. 

38 Olika uppgifter föreligga om anledningen till att Poniatowski lämnade det 
turkiska lagret: att han återkallats av Karl XII eller förvisats av storvisiren. — 
Att Poniatowski av konung Stanislaus utnämnts till artillerigeneral omtalas ingen 
annanstädes; däremot var han generalmajor och överste för dennes drabanter. 

39 Leopold von Thalmann var under åren 1703 — 1736 Österrikes resident 
vid Porten (Biographisches Lexikon des Kaiserthums Öesterreich. Th. 44(1882), 
s. 149) och Anshelm Franz von Fleischmann sekreterare. Denne uppgives i 
några källor även ha varit kejserligt sändebud hos sultanen. Tain = dagligt 
underhåll in natura eller kontant. En lista på vad Karl XII fick i underhåll 



317 



till 



varje dag är bifogad Savarys Relation om Karl XII:s vistelse i Turkiet (Karolin- 
ska förbundets årsbok. 1913, s. 305—307). 

40 Enligt von Kockens Dagbok (Karolinska krigares dagböcker. 4 (1908), 
s. 84) började Dnjestr stiga över sina bräddar d. 22 juli och fortsatte därmed 
de tvenne närmast följande dagarna. Poniatowski och de la Motraye ankommo 
till Bender först den 25 i samma månad. 

41 Varnitsa, ungefär 4 km. norr om Bender. Det nya svenska lägret, där 
Karl XII till en början bodde i tält, skildes från byn genom en dal, över vilken 
förde en bro. 

2 Trenne olika skrivelser avsändes inom loppet av några dagar av Karl XII 
e. o. envoyéen Thomas Funck, som fick i uppdrag att besvära sig över stor- 
visirens hållning vid Prut och försöka hindra fredens ratifikation. Den första, 
dat. d. 20 juli, avskickades följande dag med drabanten H. H. Cronhjort, den 
andra, dat. d. 27 juli, förde drabanten G. Duval d. 28 från Bender på sex 
dagar till bestämmelseorten, och den tredje avgick d. ro aug. De båda först- 
nämnda, som delvis härröra från konungens egen hand, äro tryckta i: Konung 
Karl XII:s egenhändiga bref, utg. af £. Carlson, n:r 267 och 268. 

43 Här åsyftas kejsar Josefs tillbjudan från febr. 17 10, varom Nordberg be- 
rättar, del 2, s. 65 — 66. 

44 Hassan pascha av Saloniki ankom till Bender d. 3 aug. och hade sin 
audiens d. 5. För Karl XII:s svar kan även hänvisas till v. Kockens Dagbok, 
s. 88—89. 

45 Aga = herre, titel för militärer och hovtjänstemän. Seraskier (eller pascha) 
av Bender var under tiden 2 9/i2 1710— "/ l3 1711 Kära Mehemet. Jämte Hassan 
pascha hade han företräde d. 1 7 aug. Jfr härom och audiensens utfall v. Kockens 
Dagbok, s. 90 — 91. 

46 Gustaf von Diiben (f. 1659), son till hovkapellmästaren av samma namn, 
började sin bana som kammarpage hos Karl XII och följde honom under hela 
hans fälttåg, blev hovmarskalk 1710 och dog 1726. 

47 Kapten James Jefferyes var en tid anställd som sekreterare hos den engelske 
envoyéen i Stockholm John Robinson och deltog som särskilt utskickad i Karl XII:s 
fälttåg mot Ryssland och bevistade slaget vid Poltava, varefter han återvände till 
England. 1711 sändes han till Bender, närmast med anledning av den för 
Sveriges tyska provinser föreslagna neutraliteten, och hade i början av april 1 7 1 1 
sin första audiens hos Karl XII. Hans brev till den engelska regeringen under 
åren 1711— 15 från Bender, Adrianopel och Stralsund, dit han avfärdats för att 
notificera Georg I:s tronbestigning och avgiva rapport om den svenske konungens 
planer och företag, äro utgivna av E. Carlson i Historiska handlingar. D. 16 
(1897). 

48 Gustaf Henrik von Mullern (f. 1664, d. 17 19) hade varit kommissions- 
sekreterare i Haag och e. o. envoyé hos åtskilliga furstar vid mellersta Rhen, 
innan han inträdde i Karl XII:s fältkansli. Han befordrades 1710 till hovkansler 
och övertog, sedan Karl Piper blivit fången vid Poltava, ledningen av de utrikes- 
politiska expeditionerna och underordnade sig därvid lydigt konungens vilja, 
»dock icke utan en viss fronderande hållning». Till ombudsråd i första utrikes- 
expeditionen utnämndes han 17 14. 

49 Enligt v. Kochens förut citerade dagbok avreste de la Motraye d. 23 aug. 
(nya stilen d. 2 sept.) och ankom till Konstantinopel d. 6 sept. enligt legations- 
predikanten S. Agrells dagbok (Karolinska krigares dagböcker. 5). — Kilia, 
stad vid Donaus norra mynningsarm med samma namn. 



- 318 



5 ° Ferman är i muhammedanska länder benämningen på varje från suveränen 
utgången befallning. Särskilt betecknar det ett öppet brev, varigenom särskilt 
bestämda rättigheter och förmåner tillförsäkras en viss person, pass. 

s 1 Tchaik, turk. kaik = båt. Tchaiken, säger förf. på ett annat ställe (Vol. 
i, s. 385), >är en ganska illa byggd turkisk eller grekisk båt, som har ett enda 
stort segel i mitten; i medvind går den dock fortare än våra bästa seglaro 

s 2 Pompejus-pelaren, som de la Motraye sett redan 1599, beskriver han på 
följande sätt i första delen av sin resebeskrifning: »Om vi fortsätta vår båtfärd på 
kanalen, skola våra ögon angenämt tilltalas av den vackra utsikten över en mängd 
byar och^ flera sultanen såväl som enskilda personer tillhöriga palats, trädgårdar 
och vingårdar, ävensom en mängd fartyg, antingen seglande eller förtöjda vid 
broar eller kajer nedanför de hus, som kanta kanalen. Vad beträffar Pompejus- 
pelaren blir man nog^ missräknad på den. Det är blott ett stycke av en vanlig 
pelare av vit och hård sten, som knappast förtjänar namnet marmor. Med ett 
ord, man gör den för mycken ära, om man kallar den pelare. Kanske har det 
funnits en annan på samma ställe, och det är att förmoda, att den varit värdigare 
den ryktbare romerske konsuln. Man kan också tänka sig att turkarna skulle 
kunna ha vid byggandet av någon moské använt detta minnesmärke över hans 
segrar över den pontiske konungen Mithridates, liksom de använt flera andra 
antika minnesmärken. Vare därmed huru som helst, denna pelare står på en 
dahg, fyrkantig sockel, på vilken synas några illa inristade och till största delen 
utplånade bokstäver. De ännu läsliga, vilka inte bilda något annat begripligt ord 
än Augusto, tyckas icke hava kunnat bilda denne erövrares namn. Denna sockel 
är uppbyggd på yttersta spetsen av en brant klippa, i vilken inga trappsteg äro 
uthuggna och som var ganska svår att bestiga. Denna klippa eller lilla ö anses 
bland den antika sagovärldens beundrare vara en av dessa flytande öar, som 
skalderna kallade Symplegadema. Men om den någonsin varit rörlig, så har den 
åtminstone i flera^ århundraden varit riktigt fast och stått emot de stormar, varpå 
Svarta havet är så rikt, att det därav fått sitt namn. Denna pelare står ej långt 
frän en fyr, som vägleder de fartyg, vilka från detta hav löpa in i kanalen. För 
övrigt kallar man också denna kanal den Trakiska Bosporen. Den har två med 
artilleri ganska väl försedda fästen, sex eller sju mil från mynningen, och två 
andra, ingalunda mindre starka, åtta eller nio mil längre ned.> 

53 Översten vid Södermanlands regemente Thomas Funck (f. 1672) avsändes 
1 april ^ 1711 säsong e. o. envoyé till Konstantinopel i st. f. Martin Neugebauer, 
vilken återkallats på grund av ett mindre gott samarbete med Poniatowski. 
Under de här skildrade händelserna hade storvisiren för att hindra all kommu- 
nikation med sultanen, under föregivande av dennes önskan, förmått den svenske 
envoyéen att begiva sig till det turkiska lägret. Funck lämnade Konstantinopel 
d. 27 aug. och kunde ej återvända dit förrän i mitten av nov. Efter kalabaliken 
förvisades han därifrån i aug. 17 13 till Timurtasch, där han dog på hösten 
samma år. — Audttören Hans Perman (f. 1678 och adlad 17 19 med namnet 
Olivecrona) hade på hösten 1709 förordnats till kanslist vid den ovannämnde 
Neugebauers beskickning till Konstantinopel. Under Funcks frånvaro förestod 
han legationen i Konstantinopel som kommissionssekreterare. Dog som hovrätts- 
råd i Svea hovrätt 1741. — Kapigi baschi = kammarherre. 

54 Uti den^ engelska uppl. (jfr inledningen) namnes även en köpman vid 
namn Hornby såsom en av långivarna. 

55 Sir Robert Sutton var sedan 1702 engelskt sändebud i Konstanti- 
nopel. 



3*9 — 



5fi Efter Olof Hermelins försvinnande vid Poltava blev Kasten Feif (f. 1661, d. 
1 739)i som 1682 inträtt i kansliet och 1708 avancerat till krigsråd, statssekrete- 
rare vid inrikes expeditionen, vilken han skötte med skicklighet under konungens 
vistelse i Turkiet. Feif blev sedermera ombudsråd vid krigsexpeditionen och 
1723 president i statskontoret. — Till Bender återkom de la Motraye d. 2 okt. 

" Här åsyftas Alexander Amira, som d. 16 aug. kallades till paschan av 
Bender och fängslades vid sin ankomst dit. Härom berättar han också i sina 
Anteckningar rör. konung Karl XII:s vistelse i Turkiet åren 1709— 1714 (Histo- 
riska handlingar. D. 19: bihang). 

= 8 Karl XII:s av visiren påyrkade hemresa skulle ske genom Polen, men 
från rysk sida hoppades man säkerligen, att dess slutpunkt skulle förläggas till 
Ryssland. 

w Från Pommern, dit konung Stanislaus räddat sig undan hösten 1 709 med 
den svenska här, som lämnats kvar i Polen, begav han sig i mitten av september 
till Sverige och anlände de första dagarna av oktober 1 7 1 1 till Stockholm. Slutet 
av året och en del av det följande bodde han i Kristianstad. 

60 Det anfall mot Pommern, som här åsyftas, riktades huvudsakligen mot 
Stralsund. I slutet av augusti 1711 ryckte mot fästningen en dansk här på omkring 
20,000 man, till vilken snart slöt sig en lika stor rysk-saxisk styrka. I brist på 
belägringsmaterial kunde de förbundna ingenting uträtta utan fingo nöja sig med 
att anlägga en circumvallationslinje. Då överförandet av belägringsmaterial miss- 
lyckades och ^en svensk undsättningsexpedition på 7,000 man kunnat kastas in i 
fästningen, måste belägringen i slutet av året upphävas. 

61 Nordberg, 2, s. 214, säger, att sultanens gåva bestod av en »caftan och 
zobel-päls>, Agrell i sin dagbok talar endast om den senare. 

6 * Oran, i västligaste delen av Algeriet, erövrades redan 1509 av spanjorerna 
men återtogs 1708 av turkarna, vilka innehade staden till 1732. 

63 Bostangi baschi = chef för storherrens trädgårdsvaktare, vilka samtidigt 
utgjorde en skyddsvakt kring sultanen. Rikssigillet, tecknet på storvisirens vär- 
dighet, fråntogs honom d. 10 nov. under ganska dramatiska omständigheter, 
varom bl. a. Agrell berättar i sin dagbok, s. 291 o. följ. 

64 Att Jussuf pascha var född moskovit, omtalas även av Voltaire, men 
bestrides av andra. Bl. a. uppger Poniatowski, Remarques, s. 147, att Jussuf 
pascha var till börden georgier och blivit köpt som barn av en janitschar för 30 
écus. — Agiam-oglans = barn av (i förhållande till turkarna) främmande eller 
kristna föräldrar, slavar som togos i krig eller köptes. Dessa uppfostrades i seraljen 
för lägre tjänster inom densamma. Hicaut, L'état present de 1'empire ottoman. 
T. 1 (1677), s. 125 o. följ. 

65 Tschorlili Ali pascha hade varit storvisir april 1706 — juni 1710, då han 
avsattes och förvisades till Krim men begav sig i stället till Mytilene på Lesbos. 
Jfr Jorga, Geschichte des osmanischen Reichs. Bd 4 (191 1), s. 301. 

66 En av ledarna för det uppror, som ledde till sultan Mustafa II:s avsätt- 
ning och hans broder Achmeds upphöjelse, var Firari Hasan pascha, som avrät- 
tades 1707. 

67 Bujuk imrehor och chiaous baschi hade i mitten av dec. 1712 anlänt 
till Bender i syfte att, officiellt åtminstone, förmå konungen att avresa. 

Kanen och paschan av Bender, sedan december 171 1 hette innehavaren 
av ämbetet Ismael, hade fått sultanens befallning att anföra eskorten åt Karl XII 
genom Polen. 






120 



6 9 Pung, turkisk myntenhet vid räkning av större summor, motsvarande 1,300 
kr. oberäknat myntvärdets fall. Dessa penningar hade sultanen beviljat på det vill- 
koret att de först vid resan skulle överlämnas. Det var Grothusen, som förmådde 
kanen och paschan att frångå denna bestämmelse. 

70 De engelska och holländska sändebuden, Sutton och Jakob Colyer, mot- 
arbetade 1 Konstantinopel Karl XII:s intressen och hade vid den ryska fredens 
förnyande i april 1712 spelat rollen av tvetydiga medlare. 

71 Chiadar, officer. 

72 Om detta Fabrice's försök till medling i konflikten och övriga härmed 
sammanhängande omständigheter kan jämföras Fabrice's egen framställning i 
brevet till Görtz 3*/, I7I3 (Handlingar hör. till konung Karl XII:s historia. D. -i 
(1824), s. 70 o. följ.). J 

7 3 Marskalken Stanislaus Tarlo hade i okt. 17 10 kommit till Bender. Från 
svensk sida hyste man misstroende mot honom, då han troddes ha förbindelser 
med konung Augusts parti i Polen. 

74 Mufti (eller scheik-ul-islam), överste tolkare av lagen och innehavare av 
turkiska rikets högsta värdighet. — Fetva, utlåtande, som mufti avger i en honom 
förelagd rättsfråga. 

" Enligt Nordberg, 2, s. 372, var det hovpredikanterna Johan Schult 
(t. 1677, d. 1713), Magnus Aurivillius (f. 1673, d. 1740) och Karl Sternell 
1 V Ji°' • I719 ^' som SJ orde denna framställning, vilken enligt samma källa 
hade delvis ett annat innehåll och upptogs välvilligt av konungen. 

7 Lip-kamahane, förstad norr om Bender, där Fabrice och andra utländska 
ministrar bodde. 

77 Tchorbagi, kapten bland janitscharerna. 

78 Kadi, domare. 

79 Jean Baptiste Savary, född i Antwerpen 1670 och f. d. köpman i Kon- 
stantinopel och Smyrna, trädde efter Karl XII:s ankomst till Bender i hans tjänst 
som turkisk tolk. Ofta använd för krävande uppdrag på grund av sin oförskräckt- 
het, skicklighet och förmåga att arbeta på egen hand, hade han d. 23 dec. 1712 
avskickats till Adrianopel med brev till Funck, om vars innehåll v. Kochen i sin 
dagbok (s. 191) ger ett utförligt referat. Han återkom till Bender »sent om 
mörka afftonen» d. 30 jan. 17 13 enligt egen uppgift, under det att de la Motraye 
och Fabrice förlägga hans ankomst till d. 31 eller dagen före kalabaliken. Om 
Savarys verksamhet i Adrianopel och omständigheterna vid överlämnandet av 
hans därifrån medförda brev till konungen kan jämföras hans redan citerade 
Relation, tryckt ^Karolinska förbundets årsbok 1913,8. 286—288. Savary följde 
med Karl XII från Turkiet, var med om belägringen av Stralsund och fälttåget i 
Norge, tillbragte återstoden av sin levnad i Stockholm under stor fattigdom och 
dog där 1754 vid 84 års ålder. 

80 Selam agassi, turkisk titel, som betyder ceremonimästare. — Uti det 
svenska lägret vid Bender funnos tvenne polska judar med namnet Markus, vilka 
icke kunde tåla varandra utan lågo i ständig fejd, M. Markovitz och M. Betzel. 
Den sistnämnde var ^konungens tolk, erhöll i sept. 1714 karaktär av translator 
med lön på stat och återvände, sedan han fått betalt för de penningar han lånat 
konungen och avsked från sin translatorstjänst, i början av året 17 19 från Sverige 
till orienten. 

81 Den autentiska lydelsen av divanens beslut och storherrens befallningar 
känner man ej, därom kunna säkerligen endast forskningar i turkiska arkiv giva 
säkra upplysningar. Ett brev från sultanen till Karl XII ger dock den upplys- 

41 — 163226. Seigneur De la Moiraye's resor. 

— 321 — 




■e o-g r rs : 



ningen, att motsträvighet gent emot kanens och paschans anordningar kunde få 
»besynnerlige efterfölgder». 

82 Om det här skildrade uppträdet har Fabrice en likartad berättelse. Men 
Bielke, som var närvarande i kungshuset och således bör vara bättre underrättad, 
relaterar i sina Hågkomster (jfr inledningen) saken på följande sätt. Det var 
konungen själv, som genom en tolk talade med janitscharerna, vilka han försäkrade 
att han skulle avresa, så snart allt var färdigt för avfärden. Men om konungen 
överlämnade sig åt dem, skulle det se ut, som om han ville förmå dem till upp- 
ror gent emot sultanen. Om janitscharerna hade några order, som gällde konun- 
gen, skulle de blott utföra dem och göra sin plikt. På janitscharernas förnyade 
framställningar lämnade konungen dem, i det han uppmanade dem att vara trogna 
sin herre. Jfr härmed den framställning, som drabanten Chr. Gierta ger i sina 
Anteckningar (Historisk tidskrift. 1898, s. 70), och den som förefinnes i den 
okände polackens dagbok (Karolinska krigares dagböcker. 6 (1912), s. 361 — 375). 

8 3 Job Henrik Tschammer (Chamber), född i Schlesien, inträdde i drabant- 
kåren 1702, blev korpral där och i nov. 17 13 överste för Nylands regemente; 
dog 1744 i Göteryd i Småland. — Drabanten Henning Palmberg var visserligen 
enligt uppgift »med i Bender» (Kuylenstierna, Karl XII:s drabanter, s. 80) men 
enligt andra källor var det icke han utan hovjunkaren Johan von Palmenberg, som 
deltog i striden uti kungshuset, där han fick sätta livet till. — Karl Didrik 
Ehrenpreuss (f. 1692, d. 1760) blev 1712 kopist i utrikesexpeditionen och an- 
kom samma år till Bender för att där arbeta i konungens kansli. Det uppgives, 
att Karl XII erbjudit honom överstelöjtnants fullmakt för hans under kalabaliken 
ådagalagda tapperhet men att E. avböjt denna befordran. (Jfr härmed de la 
Motrayes uppgift å sid. 48.) Som kommissionssekreterare åtföljde E. Grothusens 
nedan omtalade beskickning till Konstantinopel, var med om belägringen av 
Stralsund och återkom i dec. 171 5 till Sverige, där han 1739 blev riksråd och 
1 75 1 Uppsala universitets kansler. 

84 Generalmajor Gustaf Ziilich (f. 1666, d. 1743), förde efter Karl XII:s 
avresa jämte Axel Sparre befälet över de i Bender kvarvarande svenskarna, blev 
1720 överkommendant i Stralsund och 1740 general av infanteriet. — Jakob 
Duvall blev i sept. 1708 generaladjutant, 17 12 överste, men dog strax efter 
kalabaliken. Möjligen kan också åsyftas adjutanten vid drabantkåren Axel Du- 
vall (f. 1667 och död som generalmajor 1750), som också var med i kalabaliken. 

85 Mattias Wolberg (f. 1680), inträdde 1708 i drabantkåren, där han 17 14 
avancerade till vice korpral och 1720 till korpral, adlades 1734 med namnet 
Wolberg von Tungelfelt, dog 1747 som överste och kommendant på Karlstens 
fästning. Mera känd än denne är Axel Erik Roos av Hjelmsäter (f. 1684), 
förebilden för Tegnérs »Axel» och jämte konungen själv den ivrigaste försvararen av 
kungshuset. Roos, som i ang. r7o8 blev drabant, befordrades efter kalabaliken 
till generaladjutant och överste för Södra skånska kavalleriregementet (jfr de la 
M:s uppgift, s. 52), sändes hem till Sverige för att lämna regeringen underrättelse 
om konungens tillstånd, deltog i striderna vid Stralsund och de norska fälttågen 
och blev slutligen landshövding i Älvsborgs län och generallöjtnant. Vid 81 års 
ålder slöt han 1761 sin levnad, »som varit en kedja af dygd, ära och hjältebedrifter». 

86 Sannolikt syftas här på det moment i sagan, då Herkules frivilligt bestiger 
det på berget Oite uppförda bålet för att genom eldsdöden befria sig från de 
smärtor, som den i Nessos' blod doppade klänningen förorsakade honom. 

87 Hänvisningsbokstaven E är tryckfel för F; den engelska uppl. har här 
också F. Miillerns hus eller det nya kansliet, vilket enligt Bielkes anteckningar 



122 



hade både tak och fönster, men ej var inrett, låg öster om kungshuset, men 
Grothusens och Feifs, på planen betecknade med E, väster om detsamma. 

| Sorbet (fr. uppl. scherbet) ett slags dryck av vatten, socker, citron m. m. 

89 För så vitt den anförda titeln skall ha vitsord, åsyftas här Bengt Ribbing 
(f. 1686), som 1 71 1 blev major vid livgardet och dog 1741 som generalmajor, 
landshövding och överkommendant i Göteborgs och Bohus län. Men andra 
källor {Nordberg, anf. arb., Ennes, Svenskarne i Bender samt Karolinska krigares 
dagböcker. 6, s. 369) hänföra händelsen till ryttmästaren Lennart Ribbing, ge- 
neraladjutant hos konung Stanislaus, vilket förefaller sannolikare. Jfr dock Hand- 
lingar hörande till konung Carl XII:s historia. D. 3 (1824), s. 291. 

89 a Bernhard Cederholm, f. 1678, d. 1750 som president i Göta hovrätt, 
tjänstgjorde vid denna tid som kanslist i inrikesexpeditionen. 

90 Konrad Ranck (d. 1739), ^11 börden svensk, men vid denna tid general- 
löjtnant i hessisk tjänst, hade i juni 17 13 anlänt till Karl XII, som under tiden 
april — nov. 17 13 hölls internerad på slottet Timurtasch, strax söder om Adrianopel. 
Ranck kunde redan i aug. s. å. återvända med konungens samtycke till den före- 
slagna förbindelsen. — Generalmajoren Hans Henrik von Liewen (f. 1664, d. 
!733) na( te i d ec i-]!^ avskickats från Stockholm med skrivelse från de då 
församlade ständerna och brev från rådet i angivet syfte. Han framkom till 
staden Demotika, Karl XII:s uppehållsort d. I7 / 3 — 9 /\ 1713 och d. 3/,, I7I3 _*>/ g 
1 7 14, belägen ungefär 35 km. söder om Adrianopel, i mitten av mars 17 14 och 
återvände först på hösten. Blev 17 14 direktör för amiralitetet och dog som riks- 
råd och greve. 

91 Benjamin Brue var sekreterare hos den franske ambassadören. 

92 Zebedgiernas (turk. Gebegis) uppgift var, enligt Ricaut, anf. arb., 2, s. 
581, att skydda alla vapen mot rost, polera dem och gnida dem med olja. När 
någon militärisk expedition företogs, skulle zebedgierna åtfölja janitscharerna och 
till dem överräcka vapnen. — Transsylvanien = Siebenbiirgen. — Om Grothusens 
audienser, den första ägde rum d. 1 aug., hos och underhandlingar med stor- 
visiren Ali pascha, kan jämföras den framställning, som finnes hos Westrin, 
Anteckningar om Karl XII:s orientaliska kreditorer (Historisk tidskrift. 1900, s. 

93 Sedan Grothusen erhållit en särskild fullmakt från Karl XII, lyckades han 
i Konstantinopel upplåna, förutom några småsummor och vad Des Alleurs an- 
skaffade, 40,000 rdr courant (1 rdr cour. = 2,60 kr., oberäknat myntvärdets fall) 
av bröderna Th. och J. Cooke. Till bestridande av konungens hemfärd läm- 
nade de båda köpmännen i lån inalles 52,673 rdr cour. 

9 * Demirtach = Timurtasch. 

95 Russick, nuvarande fästningen Rustsjuk på Donaus södra strand mitt emot 
Giurgevo, som namnes längre fram under formen Yurgu. 

96 Fabrice omtalar i brev från september 17 14, att i Demotika hållits förhör 
med en »generalmajor baron Horn», som var »illa anskriven», därför att han av 
holsteinska huset emottagit någon värdighet utan att underrätta konungen därom. 
Men ättartavlorna giva ingen ledning för en närmare identifiering. Möjligt fast- 
än föga sannolikt är det, att denne baron Horn varit i konungens sällskap på 
resan och skulle således vara densamme, som av de la M. omtalas. Det före- 
faller dock troligare, att här föreligger ett tryckfel och att i st. f. general Horn 
bör läsas general Hårdh, ett namn som också återfinnes i den engelska editionen. 

97 Den holsteinsk-gottorpske statsmannen Georg Henrik von Görtz (f. 1668), 
som redan vid denna tid utövade ett starkt inflytande på Sveriges politik i Tysk- 



6^5 




land, hade i aug. 1714 givit sig i väg för att inför konungen i Turkiet rättfär- 
diga vissa av sina åtgärder och framlägga det allmänna politiska läget. Jfr för 
övrigt Almquist, Görtz' resa till Orienten år 17 14 (Karolinska förbundets årsbok. 
1911, s. 206 — 232). 

98 Weissenburg (nuv. Karlsburg) stad i Siebenbiirgen nordväst om Hermann- 
stadt. Genom Rotenturmpasset, över de båda nämnda städerna och Klausen- 
burg, förbi Grosswardein gick en av de stora postvägarna från Valakiet till Buda- 
pest och Wien, densamma som Karl XII följde på sin snabbritt. 

99 Halberstadt, stad i nuv. provinsen Sachsen, sydväst om Magdeburg. Till 
Braunschweig (liksom Wolfenbiittel en stad i nuv. hertigdömet Braunschweig) hade 
på kejsarens inbjudan samlats en allmän fredskongress för att ordna de nordiska 
angelägenheterna, men dess förhandlingar kommo aldrig riktigt i gång, då Karl 
XII vägrade att dit sända något ombud. Officiellt upplöstes kongressen på som- 
maren 1 7 14. — Kurfursten av Hannover Georg Ludvig, tillhörande en yngre 
linje av huset Wolfenbiittel, var sedan aug. 17 14 på grund av arvsrätt även 
konung i England. Den äldre grenen representerades av August Vilhelm, sedan 
mars 17 14 regerande hertig av Braunschweig. 

100 D. 27 okt. strax efter kl. n e. m. lämnade Karl XII under namn av 
kapten Peter Frisk Pitesti i Valakiet, åtföljd av generaladjutanten G. F. von Rosen, 
»kapten Johan Palm», och överstelöjtnanten Otto Fredrik von Diiring, »kapten 
Erik von Ungern». Rosen lämnades snart efter, och med Diiring ensam fortsatte 
konungen färden mot Stralsund. Huruvida de båda ryttarna verkligen passerat 
genom Braunschwig, kan ej med andra källor bestyrkas. Enligt de anteckningar 
(publicerade i Historisk Tidskrift 1893), som gjorts av den redan nämnde general- 
adjutanten Bielke, vilken jämte några andra följde strax efter konungen, hade 
denne för att undvika Hannover och Celle tagit »af vägen på sidan». Möjligen 
lades denna sidoväg ej så långt öster ut som över Braunschweig. Till Stralsund, 
där generalen Karl Gustaf Diicker var kommendant, anlände konungen och Diiring 
på natten mellan d. 10 och n nov. efter att enligt Bielkes ovan citerade an- 
teckningar hava tillryggalagt från Hermannstadt 287 mil. För kännedomen om 
konungens hemfärd hänvisas till Burenstam, Retour de la Turquie de Charles 
XII. Bruxelles 1874, och Quennerstedt, Ur Carl XILs levnad. D. 2 (1916), s 
67 — 92. 

101 Visby sjörätt, »den högste oc elste watter-ret som den mennige kiöpman 
och skipper haffuer ordinereth oc giort udi Wesby på Gudland», var vida bekant 
och åtnjöt högt anseende även i avlägsna länder; flera av dess grundsatser lära 
ännu återfinnas i några av norra Europas sjölagstiftningar. 

IOS Under medeltiden, Visby storhetsperiod, funnos där tre kloster, ett 
Helge-ands-hus och ett därunder lydande hospital (sjukhus) med härtill hörande 
fem kyrkor samt elva församlingskyrkor. Den enda av dessa, som numera är 
vidmakthållen, är S:t Maria, den nuv. domkyrkan, »ett av Sveriges betydligaste 
och vackraste byggnadsverk från medeltiden». 

103 Under svensk-danska kriget erövrades Gottland av danskarna i maj 1676 
Innan de lämnade ön 1679, blev slottet Visborg, beläget i sydvästra hörnet av staden, 
av dem sprängt i luften och förstört. 

104 Någon socken med namnet Tore finnes ej på Gottland men väl en gärd 
i Sundre socken. Icke heller existerar där något sockennamn, i vilket Fngga 
eller Frigg ingår som beståndsdel. Men gudinnenamnet igenkännes uti sådana 
gårdsnamn som Frigges, Friggårds och Friggsarve. Othems socken är belägen 1 
nordöstra delen. 



;24 



105 Under medeltiden funnos på Gottlands landsbygd 97 å 98 kyrkor, av 
vilka ännu 90 kunna användas för gudstjänst. Jfr härmed de la M:s uttalande 
på samma sida. 

106 Om den svenska kyrkans förhållande till den anglikanska vid denna tid 
se Lundström, Ett förslag från 1700-talets början om närmare förbindelse mellan 
Englands och Sveriges kyrkor (Kyrkohistorisk årsskrift. 19 12, s. 139 — 150). 

107 p or Norrländska tjäruhan delskompaniet utfärdades i mars 1648 privilegier, 
enligt vilka för viss tid all export av tjära och beck från landet norr om Stock- 
holm och Nyen skulle gå genom dess händer. Under olika namn på kompaniet 
förnyades monopolet flera gånger till dess Karl XII vägrade att låta privilegierna 
gälla längre än till slutet av 1715, varefter tjäruhandeln förklarades fri. Orsaken 
härtill var den opposition, som restes från några städer i södra Sverige, isynnerhet 
Kalmar och Västervik. Som upplagsplats för tjära och beck, ett s. k. tjärhov, begag- 
nades i Stockholm först stranden nedanför berget vid Tegelviken, men i sept. 1686 
erhölls tillstånd att använda Beckholmen för tjärans uppläggande (Ferlin, Stockholms 
stad i juridiskt, administrativt, statistiskt och borgerligt hänseende. D. 1 (1858), s. 
97). Till en början intog kompaniet en fullständigt dominerande ställning på 
världsmarknaden, ty Sverige var då nästan det enda tjärexporterande land. Genom 
för högt uppdrivna priser tvingades sjömakterna att från annat håll försöka få 
sitt behov tillgodosett. Om den skarpa konkurrens, som i följd därav vid 1700- 
talets början uppstod med England, som ville gynna den nybildade tjärindustrien 
i Virginien, och dess slutresultat, att det svenska kompaniet låg under, lämnas 
en utförlig framställning av Fyhrvall, Bidrag till svenska handelslagstiftningens 
historia. 1. (Historiskt bibliotek. Årg. 7 (1880), s. 81—84). 

På gamla kartor och i äldre handlingar benämnes den nuv. Kastellholmen : 
Schantzen, Blockhusholmen, Notholmen. 

109 Med Gamla Skeppsholmen åsyftas Blasieholmen, som i forna tider skildes 
frän Norrmalm genom Näckströmmen, som utmynnade i Nybroviken. Holmens 
äldsta namn är Käpplingeholmen, men ändrades till Skeppsholmen, sedan dit 
omkring 1564 från det nuv. området nedanför Logården flyttats den svenska 
flottstationen. 

Den numera icke godtagna härledningen av ordet Sverige från svedja 
härrör från Laurentius Petri och återfinnes hos flertalet av 1600-talets författare 
såsom Verelius, Loccenius, Wexionius. Jfr Geete, Geografisk onomatologi (Ymer. 
1884, s. 123). 

111 Delagardieska palatset, även kallat Makalös, låg på nuv. Karl XII:s torg 
och började byggas 1647 på östra delen av kungl. stalltomten, som i sin helhet 
skänktes av drottning Kristina till riksmarsken Jakob de la Gardie. Sedan 
huset genom reduktionen indragits till kronan, uppläts det till arsenal. Dit över- 
flyttades 1 69 1 kronans vapensamling och senare livrustkammaren. Byggnaden 
inreddes 1793 till lokal för Dramatiska teatern men nedbrann till grunden i 
nov. 1825. 

112 Åt änkedrottningen Hedvig Eleonora, som i nov. 1715 avled, hade upp- 
låtits det gamla hoystallet, beläget mellan Jakobs kyrka och Norrström. Den gata, 
som skilde dem åt, hette Södra Trädgårdsgatan eller Arsenalsgatan, under det 
att den dåvarande Näckströmsgatan motsvarar den nuv. Kungsträdgårdsgatan. — 
Hertig Karl Fredrik av Holstein-Gottorp, ende sonen till hertig Fredrik IV och 
Karl XII:s äldre syster Hedvig Sofia, som efter makens död i slaget vid Klissov 
1702 med sin son överflyttade till Sverige. 



525 



113 Kyrkans torn antändes natten mellan den 14 och 15 maj 1723 av åsk- 
eld och nedbrunno till valvet, utan att dock någon större skada tillfogades själva 
kyrkan. Ferlin, anf. arb., s. 698. 

"< Åt kungl. sekreteraren Nils Tungel (f. 1592, d. 1665), som 165 1 blev 
hovkansler m. m. men 10 år senare dömdes förlustig alla sina tjänster på grund 
av en mindre hedrande kärleksaffär, gav drottning Kristina den tomt, där Järn- 
kontoret nu ligger. Huset blev färdigt i början av 1650-talet. Vid byggnadens 
rivning 1874 tillvaratogs inskriptionen och inmurades på Keyserska huset vid 
Rödbotorget, men synes nu vara försvunnen. Wr ängel, Blasieholmen. Sthlm 19 14, 
s. 24. Inskriptionen lyder i översättning sålunda: »Drottningen, som härskar över 
dessa Nordens länder, gav huset grund och koppartak, det bekräftar Nils Tungel 
på denna sten, att hans efterkommande ej må glömma det.» 

115 Härmed åsyftas: Artillerigården med sin 1697 invigda kyrka, den gamla 
Ladugårdslandsträkyrkan, som låg bredvid den nuvarande och nedre vs 1736, 
samt Hedvig Eleonora kyrka. Grunden till denna senare lades 1658 men arbetet 
avstannade dock snart av brist på medel, varför i stället den ovannämnda trä- 
kyrkan uppfördes 1670. Först 1737 blev Hedvig Eleonora kyrka fullbordad. 

116 Den äldsta förbindelsen medelst brobyggnad mellan Norrmalm och 
Kungsholmen gick över Blekholmen, där den gamla numera rivna Kungsholms- 
bron var anlagd. I början av 1670-talet färdigbyggdes söder därom en flottbro 
(Nya Kungsholmsbron), som emellertid redan 1708 var obrukbar och följande 
år började ersättas med en ny träbro, som fullbordades 1720 och i slutet av 
r 760-talet ersattes med en stenbro. 

117 Som bekant sitter denna gränssten från 1680 kvar på sin gamla plats å 
huset n:r 27 Västerlånggatan. 

118 Järnvågen, d. v. s. upplagsplatsen, där järnet skulle uppläggas, förvaras 
och vägas före utskeppningen, flyttades 1662 från Järntorget till den under 
Gustaf I:s tid för stadens försvar anlagda stadsgraven och förlades utanför södra 
tornet i själva graven, som därefter kallades Järngrafven. Järnvågen fanns kvar 
tills järnvägen drogs fram där. 

"9 Den här åsyftade runstenen satt, enligt vad lektorn, d:r Erik Bråte be- 
näget meddelat, i huset n:r 61 Slussplan och överlämnades 1878 till statens 
historiska museum. För några få år sedan överflyttades den till Skansen. In- 
skriften lyder i öfversättning sålunda: Karl och Ödisla läto resa ■ — [efter] 
Örnisl, fader [sin]. 

120 Den engelske fornforskaren och historikern William Camden (f. 1551, 
d. 1623) utgav 1586 ett stort arbete med titeln Britannia, vilket är grundvalen 
för alla senare antikvariska forskningar om de brittiska öarna. Under redaktion 
av Oxford-professorn sedermera biskopen av London Edmund Gibson utkom 1695 i 
London en engelsk översättning med tillägg av bl. a. den i texten nämnde Walker. 

121 Spörsmålet om platsen, där Olof Haraldsson grävde sig ut ur Mälaren, 
och belägenheten av de i källskrifterna omnämnda namnen Agnafit, Konungssund 
och Stocksund har under senare år varit föremål för flera forskares undersök- 
ningar utan att någon av alla omfattad lösning vunnits. Bland dessa arbeten 
kunna följande anföras till en bättre förståelse av händelsen — det behöver 
knappast framhållas, att felaktigheter finnas i de la M:s framställning: Nerman, 
Hvarest gräfde sig Olof Haraldsson ut ur Mälaren? (Historisk tidskrift. 1893, s. 
2 57 — 276); Styffe, Om konung Olof Haraldssons vikingatåg in i Sigtunafjärden 
och den väg han tog för att komma därifrån (Upplands fornminnesförenings 
tidskrift. 6 (1894), s. 3—16); Eländer, Innebörden af Stockholms läge vid tiden för 



326 



stadens uppkomst (Ymer. 1914, s. 271 — 276); Åkerblom, Olaf den heliges äfven- 
tyr i Mälaren (Historisk tidskrift. 1917, s. 35 — 37); Lundberg, Var låg det gamla 
Agnafit (Stockholms-Tidningen d. r V 9 1916); De Brun, Agnafit-problemet 
(Stockholms Dagblad d. */ 2 191 7). 

122 Altartavlan, skänkt genom testamente 1654 av riksrådet Johan Adler 
Salvius och hans maka Margareta Pedersdotter, utfördes i Hamburg av en mä- 
stare från Augsburg och skall enligt annan uppgift ha kostat 80,000 rdr. 

"3 David Klöcker Ehrenstrahls båda målningar, Yttersta domen och Kors- 
fästelsen, utförda 1696 och 1695, voro ursprungligen uppsatta i Slottskyrkan men 
fördes vid slottsbranden 1697 över till Storkyrkan. 

"* Den sistnämnda kalken, av guld med emalj, besatt med pärlor och ädla 
stenar, förvaras nu i Uppsala domkyrkas silverkammare, under det att Storkyr- 
kans försåldes, troligen för att skaffa medel till den stora reparationen i slutet 
av 1730-talet. — Under anförande av fältmarskalkslöjtnanten Hans Kristofer von 
Königsmarck (f. 1600, d. 1663) erövrade svenskarna natten till den 16 juli 
1648 den s. k. lilla sidan av Prag, där ett stort byte togs. 

125 Tiden för anläggningen av Riddarholmskyrkan kan ej närmare fixeras; 
sannolikt påbörjades byggnaden på 1280- eller 1290-talet och var ursprungligen 
kyrka åt ett av Magnus Ladulås anlagt franciskankloster. Inskriften, här ej fullt 
exakt återgiven, på gravvården, uppförd på föranstaltande av Johan III, lyder i 
översättning: »Här ligger begraven den fridsälle fursten och herren Magnus, Svears, 
Götars konung, son till hertig Birger, de förutnämnda rikens styresman, systerson 
till Erik, den elfte av det namnet, dog år 1 290, vilkens själ må leva i evighet.» 

126 Något johannitkloster har troligen icke funnits i Stockholm. Uppgif- 
ten härom förekommer hos Johannes Messenius. Säkerligen föreligger en för- 
växling med S:t Johannes gamla kapell. Svartbrödra-(dominikan)klostret låg 
vid nuv. Svartmangatan. 

127 Här har de la M. oriktiga uppgifter. Den mindre holmen, Lilla Stock- 
holmen eller Barkarholmen, låg längst i norr. På Stora Stockholmen eller 
Helgeandsholmen låg kungl. stallet och på dess norra sida Per Brahe d. y:s hus, 
som stod kvar in på 1800-talet. 

Till redogörelsen för antikvitetskollegium och dess verksamhet kan an- 
märkas, att kollegiet först hade sitt säte i Uppsala men flyttades 1690 till Stock- 
holm och ombildades två år senare till ett antikvitetsarkiv och ställdes under 
kanslikollegium vid sidan av Kungl. biblioteket och Riksarkivet. Olof Rudbeck 
var aldrig medlem av kollegiet. Kristian Staude var enligt ättartavlorna presi- 
dentsekreterare i kungl. kansliet och bodde efter avskedstagandet 1703 på Rosers- 
berg, sysselsatt med lärda, i synnerhet numismatiska studier. 

9 Enligt Jean de la Vallées förslag skulle åt Riddarhustorget byggas tvenne 
kortare flyglar och åt Mälaresidan två fristående hörnpaviljonger, såsom det be- 
kanta kopparsticket i Erik Dahlbergs Suecia antiqua et hodierna utvisar, vilket 
de la M. omnämner å sid. 94. De nuv. paviljongerna utfördes först 1870. 

J 3° De latinska inskriptionerna på Riddarhuset (Palatium equestris ordinis) 
lyda i översättning: »Genom rådighet och klokhet, genom mod och segrar enligt 
förfädernas lysande exempel.» — »Klokheten är en helig förmur, den varken 
sviker eller faller. Genom arbeten kommer man till hedersställen. Medborgarnas 
tapperhet är rikets förnämsta stöd» — »Utan gudomligt bistånd blir intet lycko- 
bringande» — »Ljuvt och ärofullt att dö för fosterlandet.» 

'3 1 Hovskräddaren och kammartjänaren, sedermera hovintendenten Johan 
Holm adlades 1653 med namnet Leijoncrona. I hans vapen förekomma både 



>27 ~ 




lejon och kronor. — Uppgiften om drottning Kristinas avsikt att till hertigar 
upphöja rikskansleren Axel Oxenstierna (f. 1583, d. 1654) och riksdrotsen Per 
Brahe (f. 1602, d. 1680) — primärkällans »le Vachmestre» eller Vachmestre- 
Drosfo kan endast åsyfta denne, ej någon senator Wachtmeister — för att kunna 
förläna samma värdighet åt den knappast mer än 20-årige ädlingen Klas Tott 
(f. 1630, d. 1674) är hämtad ur den franske ambassadören i Stockholm Pierre 
Chanuts (f. 1604, d. 1667) bekanta Memoires. Mot uppgiftens riktighet har en 
bestämd gensaga inlagts av Weibull, Drottning Kristina och Klas Tott. Lund 
1892. Jfr härmed Carlsson, Clas Totts riksrådsutnämning och »Memoires de 
Chanut» (Historisk tidskrift. 1915, s. 255 — 261). 

132 Vid 1 7 19 års riksdag beslöto ständerna, då klagomål anförts att reduk- 
tionsåtgärderna berövat åtskilliga deras rättmätiga egendom, att all reduktion skulle 
upphöra. Sedan på 1720 års riksdag kommitterade utsetts att avgiva förslag, 
tillsattes vid 1723 års riksdag en s. k. reduktions- och likvidationskommission för 
att anställa undersökning och i vissa fall åstadkomma rättelse. Kommissionens ar- 
beten fortgingo till 1747, då återstående mål överlämnades till Kammarkollegium. 

133 Johan Robinson (f. 1650, d. 1723) blev i början av 1680-talet predikant 
vid engelska beskickningen i Stockholm, där han under ordinarie envoyéens från- 
varo längre tider tjänstgjorde som resident eller envoyé. Efter återkomsten till 
England blev han 17 13 biskop av London och inkallades följande år i Privy 
council. 1694 utgav han ett av utländska diplomater länge använt arbete om 
Sverige under titeln: »Account of Sweden together with an extract of the history 
of that kingdom.» Följande år utkom en fransk uppl. under titeln: »L'Etat 
present de la Suéde.» En ny edition av denna senare (1720) är tillökad med 
en skildring av Karl XILs tid. 

134 vid riksdagarna 1627, 1635, 1638 och 1675 voro även bönder inkallade 
i sekreta utskottet. 

135 Om denna från Voltaire härrörande uppgift säger redan Göran Nordberg, 
att det »är en skamlös dickt och osanning». För en närmare kännedom om 
förhållandet mellan Karl XII och riksdagen 17 13 — 14 hänvisas till Bowallius, 
Berättelse om riksdagen i Stockholm 17 13 — 14 (Svenska akademiens handlingar 
ifrån år 1796. D. 22 (1847)). 

136 Genom kansliordningen av den 26 okt. 17 13 fördelades kanslikollegiet i 
ett förvaltande verk för utrikesärenden i allmänhet och sex expeditioner, den 
första under en högste ombudsman och de övriga fem under var sitt ombudsråd, 
vilka i likhet med vår tids departementschefer ägde att förbereda och inför ko- 
nungen föredraga de olika ärendena. Om den nya institutionens närmare innebörd 
hänvisas till Carlsson, Den svenska centralförvaltningen 1521 — 1809. Stockholm 
1913, s. 107 — 117. — Räntekammaren var ända till 1877 en avdelning av 
statskontoret. 

I3 ? Bondeska palatset, uppfört av riksskattmästaren Gustaf Bonde efter rit- 
ning av Jean de la Vallée, inköptes av Stockholms stad 1730 och inreddes till 
rådhus; de nuvarande tvenne flyglarna åt Riddarhustorget tillkommo 1758. Uti 
Bondeska palatset var Kungl. biblioteket inhyst under åren 1702 — 30. De vid 
Prags erövring 1648 av Königsmarck tagna litterära krigsbytena, som införlivades 
med drottning Kristinas bibliotek, äro numera till största delen skingrade eller 
förstörda. Genom donation av Magnus Gabriel de la Gardie, till vilken drott- 
ningen överlämnat åtskilligt, har en del blivit bevarad i Uppsala universitets- 
bibliotek. Till de svenska universitets- och gymnasiebiblioteken i Uppsala, Abo, 
Pernau, Västerås och Strängnäs bortskänktes en större samling. Den del, som 



328 



hamnade i Storkyrkan, ovisst på vad sätt, återgick 1843 till Kungl. biblioteket. 
De dyrbaraste böckerna förde drottningen med sig till Rom, liksom ock hennes 
bibliotekarier togo med sig ur landet stora delar, som de erhållit av drottningen ; 
av vad hon lämnat kvar gick mesta parten förlorad vid slottsbranden. {Walde, 
Storhetstidens litterära krigsbyten. 1 (1916), s. 306 — 333.) 

138 På den plats, där nu Svea hovrätts hus ligger, lät på 1650-talet fält- 
marskalken Karl Gustaf (icke Mikael) Wrangel (f. 1613, d. 1676) uppföra ett större 
palats, som emellertid nedbrann i april 1693. Sedan det åter blivit med åt- 
skilliga ändringar iståndsatt, inköptes det efter slottsbranden 1697 av kronan. Ända 
till 1754 utgjorde palatset Sveriges konungaborg och kallades vanligen Kungshuset. 

13 9 Här åsyftas Rosenhaneska huset, där nu generalstaben är inrymd. 

140 At den 17 16 inrättade upphandlingsdeputationen — de la M:s namn 
är en ganska lättförklarlig folketymologi — överlämnades dispositionen icke blott 
över kontributionerna utan även över andra rikets inkomster. Jfr Arnbcrg, Om 
upphandlings-deputationen. Uppsala 1855. — Efter Stenbocks kapitulation vid 
Tönningen 17 13 anställdes generallöjtnanten och det holsteinska geheimerådet 
Gerhard von Dernath som administratorn Kristian Augusts sändebud i Stockholm. 
Efter att en tid ha varit förvisad från hovet utnämndes han, sedan Görtz blivit 
allenarådande, till medlem av upphandlingsdeputationen, vilken han ledde under 
Görtz' frånvaro. Efter Karl XII:s död blev von Dernath, liksom övriga holsteinare, 
arresterad (jfr s. 283). Lösgiven ur fängelset i juni 1720, fick han slutligen i 
sept. 1 72 1 tillstånd att lämna landet. Georg Heinrich Ecklef blev däremot kvar- 
hållen i förvar och nödgad avgiva räkenskap över deputationens förvaltning. 
Sedan han till 1723 års riksdag ingivit en ansökan om att bli försatt på fri fot 
och erhålla betalning för sitt arbete med deputationens räkenskaper, men fått 
avslag, biföllo ständerna vid riksdagen 1726 — 27 hans lösgivande och tilldelade 
honom som gåva 6,000 d. smt. 

141 Herkulesfontänen togs i Prag 1648 och Neptunstatyen hemfördes som minne 
av svenskarnas vistelse å Fredriksborgs slott i Danmark under Karl X Gustafs tid. 

142 Cirkassien eller Tjerkessien område uti Kaukasus. 

143 D. 1 1 dec. på natten lämnade Karl XII Stralsund och landsteg på morgonen 
d. 13 på Skånes kust, ej långt från Trelleborg, och hann på e. m. fram till Ystad. 

144 På Västerås slott satt Erik XIV fången juni 1573— hösten 1574, då han 
fördes till Orbyhus, där han slutade sina dagar d. 26 febr. 1577. Av nyare tiders 
forskningar framgår, att han sannolikt blivit förgiftad. Den Johan III:s befall- 
ning, som de la M. här åsyftar, är daterad d. 21 juni 1573 och återfinnes in 
extenso 1: Ahlqvist, Konung Erik XIV:s sista lefnadsår. Sthlm 1878, s. 118— 
120. Däremot är uppgiften om att Erik XIV författat sin egen gravskrift oriktig. 
Enligt Tegel, Konung Erics den XIV:des historia. Sthlm 1751, s. 303, uthöggs i 
väggen över hans grav i stället för ett vidlyftigt epitafmm de av de la M. an- 
förda orden, hämtade ur Första konungabokens 2 kap., 15 vers, vilka i över- 
sättning lyda: »Konungadömet är gånget från mig och har blivit min broders, 
av Herran blev det honom anförtrott.» Jfr Lindegren, Mariakyrkan i Westerås. 
Sthlm 1898, s. 55—61. 

J ts En del av Finnåkers bruk hade redan 1703 inköpts av Nils Larsson 
(f- 1655, d. 1727), adlad 1719 med namnet Svedenstierna, vilken var bondson 
från socknen och. varit inspektor på bruket. I början av 1700-talet blev han 
också ägare av Oby gård med tillhörande hemman. Jfr Garfvé, Fellingsbro 
sockens historia. Hedemora 1904—05, från vilket arbete en del av de följande 
uppgifterna äro hämtade. 

42 — 163226. Seigneur de la Molraye'5 resor. 

— 329 — 



"* 6 Genom arv hade majoren vid livregementet Jakob Danckwardt-Lilljeström 
kommit i besittning av Oppboga bruk. Fången vid Poltava och förd till Moskva, 
lyckades han rymma 17 13 och kom efter en äventyrlig flykt till Stockholm i maj 
1 7 14. Fick överstes titel 17 19 och dog 1725. Han var gift med Magdalena 
Christiernin, dotter till kyrkoherden i socknen Johannes Christiernin. 

J t7 Maria Leijel, som vid denna tid var ägare av Ekeby bruk, var sedan 
1 7 13 änka efter landshövdingen på Gottland Peter Snack. »Med kraftig hand 
skötte hon en följd av år bruket och egendomarna» och dog 1740 vid 83 års 
ålder. Hennes broder Adam Leijel (f. 1658, d. 1729), en stor bruksägare inom 
Bergslagen, innehade i Fellingsbro socken utom Österhammars bruk och Norrby 
hammare, även det gamla Rockhammars bruk. Med det förvanskade Aoorbro 
avses sannolikt den till Rockhammar hörande Storboda hammare, då den en- 
gelska uppl. har Storbro. Med Söderby och Abby åsyftas säkerligen Sörbyholm 
och Åbyhammar, vilka från handelsmannen David Feif inköptes av hans måg 
Bengt Larsson, som innehade dem till 1721. 

T t 8 Rådmannen i Arboga Anders Ahlbom var sedan 1707 ägare av Grönbo. 
Med Svanbo avses säkerligen den strax norr om Grönbo men i Ramsbergs socken 
belägna hammaren Sundbo. 

T «9 Robert Jackson, sekreterare hos den redan nämnde envoyéen Robinson 
och från år 17 10 engelsk resident i Stockholm. 

"5° Besöket gällde det gamla bruket Vedevåg, sedan 171 1 tillhörigt Joakim 
Ehrenpreuss (f. 1667, d. 174 O, som 17 15 blev generaldirektör över alla gevärs- 
faktorier i riket. En äldre broder Hans var emellertid överdirektör vid stora 
sjötullen i Stockholm. 

'5 1 Den etymologiska förklaringen förlorar sitt värde, då ån heter Sagan. 
J 5 2 Den av de la M. lämnade historiska översikten kan jämföras med den, 
som återfinnes hos Grau, Beskrifning öfwer Wästmanland. Wästerås 1754, s. 
222 — 249. 

J S3 Karl XI:s och dåvarande presidenten i bergskollegium Fabian Wredes 
(f. 1641, d. 1712) åsyftade besök i gruvan ägde rum d. 13 aug. 1687. I sitt 
ovan nämnda arbete anför Grau inskriptionen, som är på vers och vars trenne 
första versrader lyda: 

Kong Carl den Ellfte har på denna tunna farit 
I Salbärgs grufwa ned, der ingen förr har varit 
Som krono burit har och scepter i sin hand. 
^t Strax ovanför Karlstad delar sig Klarälven omkring Tingvallaön i två 
breda utloppsarmar, vilka grena sig i flera smärre. 

j ss Eda skans, anlagd 1656—57 till skydd för landsvägen mellan Karlstad 
och Kongsvinger i ett smalt pass väster om Bysjön. Karl XII:s sammanträffande 
med arvprinsen Fredrik ägde rum d. 23 febr. längre söderut, i Holmedal. 
Vilken ort de la M. menar med »Västerva» är oklart. 

's 6 Här åsyftas affären vid Hölands prästgård d. 27 febr. 17 16. 
*S7 Avelsäter, gästgivaregård i Tveta socken i Värmland, nordost om Amal. 
— Med Forsälven åsyftas säkerligen Töftedals västra eller Kynneälven, som gar 
genom Norra och Södra Kornsjöarna och ett stycke utgör gräns mellan Dalsland 
och Bohuslän, genom Södra och Norra Bullaren samt utmynnar 1 Idefjorden. 
Landsvägen från Töftedals kyrka går vid Fossane över ån. — Ända sedan 1634 
har Dal hört till Älvsborgs län. 

's 8 Blott döden uppenbarar, hur små människornas kroppar äro. 



330 



*59 Under åren 1580 — 1646 var Mariestad säte för superintendenten i Marie- 
stads superintendentia, vilken sistnämnda år överflyttades till Karlstads stift, som 
1772 fick sin förste biskop. 

160 Andreas Omoenius (f. 1608, d. 1684) blev efter studier i Uppsala och 
Rostock 1638 lärare vid Skara skola, och när ett gymnasium 1642 där inrätta- 
des, 2:e teologie lektor. Domprost 1653 valdes han efter företrädaren Johannes 
Baazius' kallelse till ärkebiskopsstolen enhälligt till stiftets biskop och erhöll i 
juni 1677 sin utnämning. Någon handskrift av Omoenius, behandlande Skara, 
är numera ej känd och kanske icke heller bevarad men ett mindre utdrag av den 
återfinnes i en disputation med titeln: Skara. Urbs Gothorum vetustissima, vilken 
under praesidium av J. Steuchius i juni 17 19 utgafs i Uppsala af Kristoffer Rydell. 
(Välvilligt meddelande av läroverksadjunkten d:r G. Lindsten, Skara.) Då även åtskilligt 
annat av vad de la M. meddelar om Skara, återfinnes i denna avhandling, är 
det sannolikt, att han aldrig sett eller haft i sin hand Omoenius' manuskript utan 
hämtat sina historiska uppgifter från Steuchius' opus. 

161 Det s. k. Kungshuset på södra sidan av staden, anlagt av Gustaf Vasa 
på 1540-talet och fullbordat av Johan III, brändes under Karl IX:s danska krig. 
Ruinerna stodo kvar till början av 1700-talet, då de sefter undfånget weder- 
börandes tillåtelse, af borgerskapet och andra totaliter nederbrutos i hast och 
bortfördes». Nedbrytningen var dock icke så fullständig som Rhyzelius, Svio- 
gothia munita. Sthlm 1744, s. 165, Lindskog, Försök till en korrt(!) beskrifning 
om Skara stift. H. 1. (1812), s. 58, och andra förf. vilja göra gällande. Jfr 
härmed Carlmark, Skara hus eller slott (Västergötlands fornminnesförenings tid- 
skrift. H. 1 (1869), s. 5 — 10) och kopparsticket i Svecia antiqua et hodierna. 

162 Uppgifterna om ett kloster vid Husaby, som icke funnits, och Olof 
Skottkonungs och hans gemåls gravvård, äro hämtade från kopparsticket i Suecia- 
verket; de invid kyrkan ännu befintliga ruinerna äro en rest av Skarabiskoparnas 
fasta hus. 

163 Värnhems kloster anlades n 50 under konung Sverker den äldre; den nu 
bevarade kyrkan är uppförd efter den brand, som 1234 ödelade klostret. Där 
finnas gravvårdar över fyra svenska konungar: Inge den äldre, d. omkring 1125, 
Knut Eriksson, d. omkr. 1195, Erik Knutsson, d. 12 16, och Erik Eriksson, d. 
1250. Hildebrand, Värnhems klosterkyrka. Sthlm 1884. 

l6 * Om Trollhättan som namn på hela Göta älv, se Bring, Trollhättan i 
litteraturen (Trollhättan, dess kanal- och kraftverk. D. 2: 3 (1916), s. 168 och 
följ.). — Om tidigare planer att göra Göta älv segelbar och anläggningen av 
Karlsgrav, se Bring, Trollhätte kanals historia till 1844 (Trollhättan, dess kanal - 
och kraftverk. D. 1 (191 1), s. 40 och följ.) samt Styffe, Om Sveriges kanal- 
byggnader intill medlet af adertonde seklet. Sthlm 1846, s. 29 och följ. 

165 Guvernör över Göteborgs och Bohus län var sedan maj 1712 generalen 
av kavalleriet Karl Gustaf Mörner (f. 1658, d. 172 1), som 1716 blev kungl. 
råd och generalguvernör över Halland, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skara- 
borgs län samt Närke och Värmland och 17 17 fältmarskalk. Vid infallet i Norge 
^16 förde han en av kolonnerna, deltog i 1718 års kampanj och förflyttades 
I7 i9 till presidentplatsen i Göta hovrätt. Under Mörners frånvaro 17 16 hade 
generalmajoren Georg Reinhold Patkull förordnats till vice guvernör; förmodligen 
efterträdde han också generalmajoren Hugo Hamilton (f. 1655, d. 1724) som 
överkommendant i fästningen. Denne deltog i fälttåget mot Norge 1716 och 
förde under reträtten från Kristiania arriärgardet. H. blev 17 16 generallöjtnant 
och landshövding i Västernorrlands län. 






I" #" ■ 



«■"*■ 



166 Den 8 febr. 1715 utfärdade Karl XII sitt bekanta kaparereglemente. 
För det särskilt i Göteborg under åren 17 10—17 20 florerande kaparväsendet hän- 
visas till Berg, Samlingar till Göteborgs historia. D. 2 (1887), s. 133— 175> och 
Froding, Berättelser ur Göteborgs historia under envåldstiden. Göteborg 191 5, 
s. 294 — 299. 

l5 7 Lars Gathe (f. 1689, d. 17 18), en av de mest bekanta kaparekaptenerna 
och särskilt gynnad av Karl XII, adlades 17 15 med namnet Gathenhielm och 
erhöll i januari 1718 kommendörs karaktär. Genom särskild förordning av d. 8 
juni 1 7 16 ställde Karl XII vissa av Göteborgseskaderns fartyg till Gathenhielms 
och kaparnas förfogande {Fröding, anf. arb., s. 300—315). — Sedan 171 1 var 
vice amiralen Axel Johan Lewenhaupt (f. 1660, d. 17 17) chef för Göteborgs- 
eskadern. På grund av ett mindre gott samarbete med Mörner förflyttades han till 
Karlskrona och i hans ställe förordnades d. 8 mars 17 16 schoutbynachten Olof 
Knape, adlad 1715 med namnet Strömstjerna. {Fröding, anf. arb., s. 251 

— 293.) 

l6B Uppgifterna om Varbergs fästning kunna jämföras med Jönsson, Anteck- 
ningar till Warbergs fästnings historia. Varberg 1872. 

l6 9 Liard, ett fordom i Frankrike gängse men 1856 alldeles avlyst skilje- 
mynt, som från 1649 slogs i koppar samt gällde 3 deniers = 7« sou - KarlXII:s 
mynttecken vägde 3,6 ä 7,3 gram. 

»7° Andrarum, Sveriges äldsta alunbruk 1 socknen av samma namn, Albo 
härad, omkring 4 mil söder om Kristianstad, anlades på 1630-talet av Joakim 
Beck. Efter dennes död 1682 uppstod en lång och segsliten tvist om rätten till 
Andrarum mellan hans arvingar och kreditorer. Trots en dom i saken utav en 
likvidationskommission fortsattes processen till 1725, då grevinnan Kristina Piper 
blev ensam ägarinna av bruket. Hon var dotter av borgmästaren 1 Stockholm 
Olov Hansson Törnflycht och gifte sig 1690 med sedermera kungl. rådet och 
överstemarskalken Karl Piper, som vid tiden för de la M:s besök på Andra- 
rum ännu levde men slutade sina dagar kort därefter, d. 29 maj, i Nöteborgs 

fästning. 

'7 1 De i detta sammanhang förekommande uppgifterna hava hämtats frän 
några kopparstick i Dahlbergs Svecia antiqua et hodierna. Dessa åter grunda 
sig huvudsakligen på meddelanden, vilka lämnats av regementskvartermästaren 
Peter Rudebeck, en brorson till Olof Rudbeck d. ä. Peter Rudebeck bodde på 
det nedan nämnda Huseby (jfr anm. 172). För den på fornminnen rika bygden 
kring sjöarna Åsnen och Salen hade han konstruerat upp en fantastisk forn- 
historia, vilken Dahlberg okritiskt upptog, otvivelaktigt påverkad av den patriotiskt- 
arkeologiska uppfattning, som i Olof Rudbeck hade sin förnämsta målsman. 
(Jfr också nedan anm. 174.) Till »Bråvalla hed» förlades icke blott »Bråvalla 
slag» och Bländasägnen utan även andra »öve,r hela Norden beprisade strider 
med hunner, cimbrer, danskar, jutar, frieser och andra mäktiga folk». På ett av 
kopparsticken åskådliggöres sålunda »De skägglösas men ingalunda modlösas 
vilda kamp mot de oförberedda fienderna omkr. 2493 efter världens skapelse, 
Götarnas lyckliga strid mot hunnerna omkr. år 70 e. Kr., Svea- och Gota- 
konungen Rings hårda strid med Harald Hildetand, danskarnas och nornnan- 
nernas konung, omkr. år 395 e. Kr.», händelser, vilka de la M. något samman- 
blandat i sin framställning. Flera försök ha gjorts att bevisa Bländasägnens historiska 
sannolikhet eller åtminstone rädda dess historiska kärna, senast av E. Svansen, 
i den 1893 utg. publikationen Från Småland, s. 25 och följ. För Bravallaslaget 
i dikten och verkligheten hänvisas till Nerman, Studier över Svärges hedna- 



33 : 



litteratur. Uppsala 1913, s. 74 — 88, och Olrik, Bråvallir (Namn och bygd. 1914, 
s. 297 — 312). 

172 Huseby (jfr anm. 171) järnbruk i Skatelöfs socken vid Heligean mellan 
sjöarna Åsnen och Salen är ett av de äldsta i riket och var på 1600-talet ett 
kronostyckebruk, avsett att tillgodogöra sjömalmen i traktens sjöar. Vidöstern 
och Hjortsjön äro ju kända sjöar, den senare belägen invid Vaggeryd. »Sioghirlte- 
sjön» (eng. uppl. »Siogultsjon») är sannolikt identisk med den väster om Hjort- 
sjön liggande Skogshyltesjön eller möjligen den längre norrut vid byn Sjöhult 
belägna Eckerssjön. 

*« Ruinerna efter det medeltida slottet Kronoberg ligga på en holme i 
Helgasjön, hörande till Växjö landsförsamling. Om Nykyrka se nedan. 

J 74 Skildringen av de småländska städerna Tröja och Vitala är också hämtad 
från tvenne kopparstick i Svecia antiqua et hodierna (jfr ovan anm. 171). Tröja 
förlades av denna lokala bygdepatriotism till Nykyrka, nuv. Almunsryd, socken, 
där Mörrumsån utvidgar sig till en sjö, Hönshylte fjord, av Dahlberg kallad 
Havbeltan och av de la Motraye Halbestan. De enda fornlämningar, som 
en senare tids forskning kunnat konstatera, äro fynd, som visa, att här varit 
boplatser under stenåldern. Vid den s. k. Hönshylte skans har säkerligen i 
senare tid funnits några försvarsverk. Att den i en medeltida visa omnämnda 
staden Vitala skulle legat, där Vetlanda nu ligger, är endast en slutsats på 
grund av namnlikheten. Några kvarstående forminnen, bestående av gravhögar 
och resta stenar, visa att platsen i forntiden varit bebodd. 

x » Identifieringen av de här uppräknade bruken hai^ underlåtits, då ett 
säkert resultat för de flesta icke torde vara möjligt att uppnå, och då platserna 
icke åtföljas av någon närmare beskrivning. De förvanskade ortnamnen ha fått 
stå kvar i texten såsom ett exempel på de la M:s återgivande av svenska namn. 

176 Rumlaborgs fäste anlades 1360 av konung Albrekt för att skydda vägen, 
som från Jönköping leder norrut över Huskvarnaån. 

177 Här är källan Olaus Magnus Historia de gentibus septentrionalibus, 
där i bok 14, kap. 15 och följ. berättas om den åt Turelang uppresta stöden 
till minne av hans lagstiftningsåtgärder. 

178 Att Linköpings domkyrka grundats 813, uppgives också på kopparsticket 
i Suecia- verket liksom av flera 1600-talsförfattare, men nyare forskningar ha visat, 
att det skett i början av 1230-talet. Varifrån uppgiften om konungarna Olovs 
och Anunds gravstenar hämtats, är däremot ovissare. — Enligt Widegren, För- 
sök till en ny beskrifning öfver Östergöthland. D. 1 (1817), s. 1, hörde Lerbäcks 
bergslag eller Askersunds, Hammars, Lerbäcks och Snavlunda socknar till 1639 
under Östergötlands län då de lades under Örebro län. 

J 79 Något bestämt årtal för Norrköpings grundläggning kan icke uppgivas. 
Tidigt torde orten hava varit en handelsplats, men när den blev stad känner man ej. 

180 Det åsyftade arbetet är Schefferus, Memorabilia sueticae gentis. Amsterd. 
167 1. Av N. H. Dal utgavs 1733 en svensk uppl. härav under titeln: Swenska folkets 
äro-minne. Jfr också Block, Anmärkningar öfwer Motala-ström-stadnande. 
Sthlm 1708. 

181 Finspång, där bruksrörelse säkerligen redan under medeltiden bedrivits 
inköptes 1641 av Louis de Geer och blev under hans ledning »den svenska stor- 
slöidens förnämsta härd på sin tid». Det innehades på 1720-talet av hans son- 
son Jean Jacques de Geer, f. 1666, d. 1738. 

182 Den 18 april 1716 hade Kristiania utrymts och d. 29 april tog Karl 
XII sitt högkvarter i Torpum. 



3 



00 



l8 3 Jakob Tillerot (f. 1692) var kapten vid Smålands femmänningsregemente 
till fot och stupade vid anfallet på Fredrikshall d. 24 juni. Hans fader var 
tullinspektör i Göteborg och adlades d. 21 maj med namnet Göthenstierna. 

l8 * Här åsyftas Tistedalsälven, som rinner väster om Fredrikshald, under det 
att den å, som avför Bullaren-sjöarnas vatten (jfr anm. 152), utmynnar längst 
in i Idefjorden. Skansen Gyldenlöve låg nordost om och Overbjerget och Mellem- 
bjerget sydost om Fredrikssten. 

lSs Karl XII-.s förbindelser med de madagaskariska sjörövarna inleddes 1713, 
då en viss St. Leger satte sig i förbindelse med kommissionssekreteraren i Han- 
nover Johan Gabriel Werving. Resultatet blev ett protektorial, som utfärdades 
d. 24 juni 1 7 18, och en kommission, som skulle åtfölja ombuden till ön. Men 
genom konungens död »blef altsammans til intet». Nordberg, anf. arb. D. 2, 
s _ 633 — 634. Jfr Wachtmeister, Om Sveriges planer och åtgärder rörande sjö- 
röfvarne på Madagascar. Sthlm 1848, s. 1 — 19. 

186 Om Görtz' resa till Holland, vars huvudsyfte var att skaffa penningar bl. a. 
till Göteborgseskaderns utrustande, hans brevväxling med svenske ministern i 
London Karl Gyllenborg (f. 1679, d. 1746) och förbindelser med jakobiterna, 
Görtz' och Gyllenborgs arrestering och den engelska regeringens beslag på den 
senares papper, vilka offentliggjordes och sedermera omtrycktes i en massa olika 
tryck, för att rättfärdiga det uppseendeväckande brottet mot folkrätten, hänvisas till 
Westrin, Friherre Georg Heinrich von Görtz' brev ur fängelset i Arnhem 17 17 
(Historisk tidskrift. 1898, s. 89 — 174). Såsom de la M. å sid. 146 antyder, 
utfärdade Görtz för att återuppliva den nästan förlamade handeln på Sverige, 
från Holland skyddsbrev mot svenska kapare för fartyg, som gingo direkt från 
eller till svenska hamnar. 

18 7 Om den franske sjökaptenen de Cohue, som av befälhavaren för Göteborgs- 
eskadern vice amiral Lewenhaupt förordnats till kommendant över Varberg men 
blivit förflyttad därifrån, sedan L. erfarit, att Karl XII endast ämnat de Cohue 
»till volontär i och för någon sjötjänst», anför Fröding, anf. arb., s. 325, att 
han i Bender erbjudit sig att i förening med en engelsk löjtnant Plåt, som länge 
varit i dansk tjänst och väl kände till Island, erövra denna ö, om han kunde 
erhålla kaparbrev och en svensk fregatt med båtsmän och soldater. Försedd 
med ett kungl. reskript sändes de Cohue till generalguvernör Mörner i Göteborg, 
och denne befalldes att undsätta kaptenen med vad till expeditionen hörde utom 
med soldater, i vilkas ställen båtsmän skulle värvas. Någon expedition kom dock 
ej till stånd. På konungens befallning skulle av stadens medel utgå till honom 
en avlöning efter 1,200 rdr smt om året. 

188 En av dem som i Turkiet verksamt bistått Karl XII, konung Stanislaus 
och svenska officerare med penninglån, var Mazeppas systerson och arvtagare 
kosacköversten Stanislaus Andreas Woynarowski. Inberäknat de försträckningar, 
som Mazeppa själv lämnat, uppgick konungens skuld enligt den ursprungliga 
reversen av d. t 7 aug. 17 13 och Woynarowskis testamente av d. 19 aug. 17 16 
till 57,800 dukater, 20,000 rdr courant och 45,000 albertusthaler, vilket sam- 
manlagt torde motsvara 100,000 dukater (1 dukat = 7 dir smt = 9,31 kr. obe- 
räknat myntvärdets fall). Sin skuldförbindelse överlämnade W. i Hamburg 17 16 
till drabantkorpralen Johan Ehrenschiöld — de la M. kallar honom Evensholds 
— som Karl XII under vistelsen i Turkiet ofta använde för sina penningtrans- 
aktioner. Det fartyg, på vilket Ehrenschiöld 17 18 företog hemresan, strandade 
i närheten av Uddevalla, och drabantkorpralen »blef ihjälslagen af dem, som 
skulle bärga». Till Woynarowskis hustru Anna, född Mirovitj, utfärdade Karl XII 



— 334 



en ny revers d. 28 febr. 1718, som sammanlagt lydde på mer än en */a million 
dir smt, och gav befallning om räntans riktiga utbetalning. Riksdagen 1720 an- 
slog åt henne årligen 4,000 dir smt och genom särskilda överenskommelser i 
maj 1724 och nov. 1731 ordnades hennes mellanhavanden med svenska staten, 
enligt vilka överstinnan utom kontanta penningar erhöll Tynnelsö gods och det 
numera rivna hus vid Kungsträdgården i Stockholm, som senast inrymde Svea- 
salen. Westrin, Anteckningar om Karl XII:s orientaliska kreditorer (Hist. tid- 
skrift. 1900, s. 3 och 42 — 45) samt välvilliga meddelanden från förste arkivarien 
d:r Th. Westrin. 

189 Johan Wimnerich von Delwig tillhörde icke den svenska adliga släkten 
av samma namn. Han förordnades i april 1715 till överste för ett i svensk tjänst 
övergånget holsteinskt infanteriregemente och blev i nov. samma år generalmajor 
av infanteriet. Enligt Bielkes redan citerade anteckningar blev von Delwig skjuten 
efter stadens erövring ur en källarglugg av några danskar, som gömt sig där. — 
Johann Baptista Schomer var överste och chef för det sachsiska värvade infanteri- 
regementet, vilket bestod av i svensk tjänst övergångna sachsiska fångar, och blev 
i nov. 17 1 1 generalmajor. 

190 För en närmare kännedom om Kristofer Polhems och Charles Sheldons 
insats vid utförandet av dockbyggnaden i Karlskrona hänvisas till den år 191 1 
av Svenska Teknologf öreningen utgivna minnesskriften: Christopher Polhem, s. 
50 — 51, 217 — 221. Uti samma arbete, s. 53 — 55, lämnas en redogörelse för 
Polhems av de la M. nämnda förslag om anläggning av saltsjuderier. 

191 Gustaf Fredrik von Rosen (f. 1688), en av deltagarna i Karl XII:s 
snabbritt till Stralsund, blev 17 17 överste för volontärartilleriregementet, över- 
kommendant i Karlskrona och Karlshamn samt vice direktör vid amiralitetet. 
1739 inkallades han i rådet och lät 1757 övertala sig att övertaga befälet i 
pommerska kriget. 

192 Med Värnanäs avses sannolikt det i Halltorps socken (Kalmar län) ungefär 
6 mil från Karlskrona belägna Värnanäs, där ett av Axel Oxenstierna anlagt såp- 
bruk fanns. Det tillhörde emellertid icke någon Gyllenstierna utan innehades vid 
denna tid av Elisabeth Oxenstierna, sedan 1695 änka efter presidenten Gustaf 
Adolf de la Gardie. — Jonas Fredrik Örnfelt (f. 1674) blev vice amiral 17 16 
och tre år senare amiral samt dog 1733 som landshövding i Södermanlands län. 

193 Det äldsta slottet i Kalmar, beläget på Skansbacken i det nuv. slottets 
närhet, kallades visserligen S:t Eriks slott men var anlagt sannolikt redan på 
noo-talet, numera finnes ej något spår därav ovan jord. I slutet av samma 
århundrade torde en ny borg hava påbörjats på en halvö i närheten av stadens 
hamn. Under Erik XIV:s och Johan lllrs tid om- och tillbyggdes fästningsverken 
och slottet, vilket även i sitt inre underkastades genomgripande förändringar. 

I9 + Uppgiften är hämtad ur Georg Stiernhielms 1685 tryckta arbete Anti- 
cluverius, s. 139, i vilket förf. söker visa, att goterna utvandrat från Sverige och 
ej från Preussen, såsom den tyske geografen Philip Cluverius påstått. 

*« Jfr härmed Olaus Magnus, Historia om de nordiska folken. Bok 3, 
kap. 6 — 7. 

*9 6 De la M. gör här och i det följande antydningar om den litterära strid, 
som på 1670-talet fördes med många skrifter mellan professor Johannes Schef- 
ferus och riksantikvarien Olof Verelius, och vilken först 1681 avstannade på 
Karl XI:s befallning. En utförlig redogörelse återfinnes hos Annerstedt, Schefferus 
och Verelius. En literär fäjd i sjuttonde seklet. Upps. 1891. (Ur några an- 
tecknares samlingar.) 



335 




197 Runstenen är numera insatt i kyrkans södra vägg med inskriften vänd 
ut mot kyrkogården. Slutet av inskriften är nu borta, ett stycke av stenens högra 
sida och dess bas äro avhuggna. Den del av inskriften, som nu finnes kvar, 
lyder i översättning sålunda: »Sigvid, Englandsfararen, reste denna sten till minne 
av Vidjärv sin fader . . .» (Denna liksom anmärkningen 209 har välvilligt med- 
delas av professorn, d:r Otto von Friesen.) 

198 Schefferus' arbete Lapponia, som utkom 1673, är ett f° r sin tid synner- 
ligt förtjänstfullt verk och ingalunda värt den ton, som förf. här anslår. 

199 Vid den stora Uppsalabranden i maj 1702 gingo bl. a. förlorade Olof 
Rudbeck d. yrs manuskript och samlingar till den resa, som han på Karl XI:s 
befallning 1696 företagit till Lappland. Rudbeck hade ämnat att i ett stort 
anlagt verk med titeln Nora Samolad eller Uplyste Lapland ge en utförlig 
skildring av färden, men endast första delen härav hade tryckts färdig året före 
branden, som också förstörde största delen av upplagan. Några under resan 
utförda teckningar hava dock bevarats, liksom också några uppteckningar. 

200 En stor del av de hos förf. förekommande uppgifterna om Uppsala och 
dess sevärdheter äro säkerligen hämtade från, åtminstone återfinnas de också 
i det av vice bibliotekarien J. Eenberg 1704 utgivna arbetet: Kort berättelse af 
de märkwärdigste saker, som för de främmande äre at besee och förnimma uti 
Upsala stad. Här uppgifves emellertid följande mått på domkyrkan: 360 fot lång, 
152 fot bred, 92 fot hög under valvet, tornen 400 fot från grunden. 

201 Monumentet över Gustaf Vasa och hans båda gemåler Katarina av 
Sachsen-Lauenburg och Margareta Leijonhufvud är utfört 1572 av Willem Boy. 
Katarina Stenbock, som även ligger begraven i Gustavianska gravkoret, dog ej 
förrän 162 1. 

202 Avbildningen av den runsten, som de la M. såg i domkyrkan, är hämtad 
från Schefferus, Upsalia antiqua. Upsaliae 1666, s. 197, men tydningen av in- 
skriften har förf. fått från annat håll; endast ordet »Girha» återfinnes i den över- 
sättning, som Schefferus meddelar i sitt arbete. Runstenen är numera försvunnen. 
(Jfr Lindahl, Runstenarna i Upsala. Upsala 1881.) Den finnes upptagen under 
n:r 414 i det av J. Göransson 1750 utgivna runverket Bautil. Översätt- 
ningen lyder, enligt vad professorn, d:r Otto von Friesen välvilligt meddelat, på 
följande sätt: »Jarl och Vigbjörn läto resa stenen efter Ingefast(?) sin fader. (Han 
var) skeppsbefälhavare. (De läto resa stenen efter?) Ingemund och Tord, 
Jarls (?) son, som for utrikes till Grekland, samt efter Igelbjörn. Men Öper ristade 
(runorna).» 

203 Pasquino är namnet på en »stympad antik marmorfigur, som tillhört en 
replik av gruppen Menelaos med Patroklos' lik och som 1501 uppställdes på 
Piazzo Navona i Rom; nu står den vid Palazzo Braschi». 

204 Till den här lämnade skildringen av universitetsbiblioteket skall endast 
anmärkas, att det var Magnus (icke Jakob) Gabriel de la Gardies bibliotek, om- 
fattande över 4,700 tryckta arbeten och en del manuskript, vilket 1686 överlämnades 
av Karl XI, och att codex argenteus medfördes av Isak Vossius till Holland, 
återköptes 1662 för 400 rdr, skänktes 1669, sedan de la Gardie låtit hovguld- 
smeden Hans Selling utföra bandet i drivet och ciselerat silver efter ritning av 
Ehrenstrahl. 

205 Jfr härmed Bottiger, Philipp Hainhofer und der Kunstschrank Gustav 
Adolphs in Uppsala. Sthlm 1909 — 10, och densammes Gustaf II Adolfs konst- 



03° 



skåps öden i Upsala (Uppsala universitets årsskrift. 19 13), med förteckning över 
de i konstskåpet förvarade föremålen, deras tillväxt och förminskning. 

206 Depositionen avskaffades 1691 på Karl XI:s befallning men då var 
Bengt Oxenstierna kansler, under det att Karl Piper först 1702 tillträdde kan- 
sleriatet. 

20 ? Den äldre botaniska trädgården, anlagd 1655, låg icke vid gamla uni- 
versitetshuset utan vid Svartbäcksgatan. 

Mora i Lägga socken, ungefär 1 mil sydost om Uppsala, nära gränsen 
mellan de gamla områdena Attundaland och Tiundaland, där i äldre tider ko- 
nungavalen höllos. Från Olaus Magnus härstammar uppgiften om en större sten 
i mitten, på vilken den till konung valde upplyftes för att där avlägga eden, 
och tolv omgivande mindre stenar. Inga av dessa finnas kvar. Däremot återstå 
ännu två, av vilka den ene har en inskrift, som påminner om Erik av Pommerns 
val, och den andre talar om Karl Knutssons val. De inskriptioner, som de la 
M. anför, har han säkerligen hämtat från Eenberg, anf. arb., s. 126 — 127. 

2 °s Runstenen i Alsike (de la M:s Usick), som ligger ungefär 1 V* mil 
frän Uppsala, står invid landsvägen mellan Alsike och Knivsta järnvägsstation 
nära Tagstad. Inskriften lyder i översättning: »Hol(m)ger och Gunne läto resa 
denna sten efter Söte sin fader.» — Runstenen i Hammarby socken (Vallentuna 
härad) står 1 ett stenrös väster om Vik. Inskriften lyder i översättning: »Olef 
och Gunnhild läto resa stenen efter sin son Gunne och Kättil efter sin bror. 
Oper ristade runorna.» 

Absalon (f. n 28, d. 1201), den väldigaste gestalten i Danmarks medel- 
tidshistoria och Valdemar den stores (1157— 1182) och Knut VI:s (1182— 1202) 
medhjälpare och folkets ledare till stordåd, var biskop i Själlands stift och från 
1 17 7 ärkebiskop med säte i Lund. När detta ärkebiskopsdöme inrättades, lades 
under dess lydnad hela den skandinaviska Norden. Ehuru ett särskilt ärkebiskops- 
döme inrättades för Sverige 1164, fortfor den svenska kyrkoprovinsen att stå under 
den lundensiske ärkebiskopens överhöghet. 

Under sin vistelse i Lund bodde Karl XII i teologie professor M. Hegardts 
hus vid Södergatan, nu en av Högre allmänna läroverkets byggnader. Se vidare 
härom Quennerstedt, Carl XII i Lund (Ur Carl XII:s levnad. D. 2 (19 16), s. 
125-158). y h 

Uti biskop Jesper Svedbergs predikosamling: Gudz barnas heliga sab- 
batsro. Skara 1712, s. 952 _ 957; ä ro tryckta kyrkoherden i Södra Åby /. Jo- 
hannssons brev av september 1707 till konsistoriet i Lund ang. Ester Jönsdotters 
fasta, dels magister P. Gudhcmius' i aug. 17 10 nedskrivna: Berettelse om pigan 
Esther Jönsdotter uti Skåne, 3 mil ifrån Malmö uti Norr-Åby. Själv har Sved- 
berg behandlat underverket uti sina: Gudelige dödstanckar, them en christen altid 
helst 1 thessa dödeliga krigs- och pestilens tider, bör hafwa. Skara 1711, s. 569 — 
572. Vidare förtjäna nämnas E. Polands till Ulrika Stenbock deciderade: San- 
färdig berättelse, huru en ung piga i Skåne . . . tryckt i Lund 17 10 och sedermera 
flera gånger omtryckt, och den berömde läkaren /. /. Döbelius tvenne latinska 
utredningar. Den bekante läkaren assessor M. G. Block avgav i juni 17 14 ett: 
Betänckiande öfwer Ester Jöns-dotters långwarige fastande. Sthlm 17 19. Ehuru 
pigan Ester och soldaten förklarat sig villiga att ingå äktenskap, hade härads- 
rätten, som ej ansåg sig kunna döma henne till något straff, likväl hänskjutit 
målet till Göta hovrätt, vilken å sin sida infordrade yttrande av Block. Jfr for- 
övrigt Schiick, En svältkonstnär under förra århundradet (Ur gamla papper. 1 
(1892) s. 1— 13). 

43 — 153226. Seigneur de la Motraye^s resor. 

— 337 — 




213 John Norcross (f. 1688, d. 1758), en engelsk äventyrare, som efter att 
tidigt ha gått till sjöss och flackat vida omkring, i sitt hemland blivit dömd till 
döden för sjöröveri men lyckats rymma, kom till Sverige och förde 17 16 befälet 
på Gathenhielms fregatt Le Trompeur, varvid han utvecklade en livlig kapare- 
verksamhet. Efter en massa äventyr och skurkstreck (se härom Dansk biografisk 
lexikon) blev han slutligen tillfångatagen av danskarna och hölls såsom särskilt 
farlig under 15 år fjättrad i en bur av ekplankor. 

214 Gathenhielm dog d. 25 april 1718 vid 29 års ålder och ligger begraven 
i Onsala kyrka vid Göteborg. Om hans gravvård är eljest den vanliga berät- 
telsen, att G. i ett av honom taget danskt fartyg påträffat tvenne för Fredrik IV 
och dennes gemål konstnärligt utarbetade kistor av italiensk marmor. Då från 
dansk sida lösen för dem erbjöds men avslogs av G., lät danska regeringen för- 
färdiga två likadana men försedda med G:s namn och vapen, vilka av G. togos 
i utbyte mot originalen och nedsattes i hans gravkor i Onsala kyrka. 

215 Från det i Husby socken (Dalarna) belägna och av Polhem grundade 
manufakturverket Stjernsund förde denne med sig vid ett av sina besök i Lund 
vid bruket tillverkade »bläck- och förtenta järn-servicer» av tenn, som också 
fingo följa med på fälttåget i Norge. Enligt taffeltäckaren Hultmans redan cite- 
rade anteckningar bestod den av fat, tallrikar, skedar, knivar, gafflar, olje- och 
ättikpottor, sockerdosor, ljusstakar och saxar, större och mindre dryckesbägare. 

216 Dylta bruk i Axbergs socken. Kasten Feif var sedan 1691 gift med Anna 
Kristina Barckhusen (f. 1674, d. 1724). 

217 Ramshyttans bruksegendom i Ramsbergs socken i norra (ej sydvästra) 
Västmanland. I kyrkoherdens lön ingick förr x / 12 i Ramshyttan och 133V3 sk® 
smide uti dess hytta. I samma socken ligger också Stråssa järnmalmsfält. 

218 Enligt ffiilphers, Samlingar til en beskrifning öfwer Norrland och Gefle- 
borgs län. 1 (1793), s. 218 — 19, börjades på allvar brytningen i Göske gamla 
järngruva i Thorsåkers socken 1650 av kammarrådet Isak Cronström; »där bröts 
på djupet til 1694 men sedan brändes något på wäggarne; 1733 blef grufwan 
åter öde» för att på 1760-talet på nytt upptagas. 

21 9 Att Falun 17 16 skulle varit Sveriges näst största stad, får stå för förf:s räk- 
ning. Säkra uppgifter om folkmängden i de olika städerna på den tiden stå ej 
att få, varför någon gradering dem emellan ej kan göras. Någon grund till de la 
M:s utsago skulle kunna ligga däri, att pesten 17 10 härjat mindre i Falun än annor- 
städes. — Den å som rinner tvärs igenom staden från sjön Varpen till Runn, 
heter Östanfors- eller Faluån. — Som köping fick Falun sina första privilegier 
1609. Gustaf II Adolf lät 1624 uppsätta privilegier för en stad på Falan, vilka 
emellertid aldrig blevo underskrivna och utfärdade. Provisoriska privilegier utfär- 
dades av förmyndarestyrelsen 1641, som bekräftades av den till myndig ålder 
komna drottningen i febr. 1646. 

220 Polhems 1694 färdigbyggda och ännu på 1720-talet i gång varande upp- 
fordringsverk vid Blankstöten förtjänar alls icke det hårda omdöme, som de la 
M. här fäller om det. Jfr Christopher Polhem. Minnesskrift utg. af Sv. Teknolog- 
föreningen. 1911, s. 24, 173 — 178. 

221 Uti Rom användes ursprungligen — och således väl även under sago- 
kungen Servius Tullius' tid — rektangulära kopparstycken utan alla märken såsom 
betalningsmedel. Sedermera tillkommo särskilda märken, som utmärkte deras, 
vikt, och figurer. Mynt i egentlig mening slogos först omkring 338 f. Kr. Silver- 
mynt började präglas omkring 269 f. Kr., då Q. Ogulnius Gallus och C. Fabius 



- 338 - 



Pictor voro konsuler, således just vid tiden för första puniska kriget. Mot slutet 
av republiken (omkring 70 f. Kr.) kommo guldmynt i bruk. 

222 År 1650 uppgick verkligen tillverkningen vid Falu koppargruva till 
20,321 skeppund. Före den tiden hade enligt hittills publicerade uppgifter 
medeltalet för åren 1623 — 1649 var it omkring 12,000 skeppund. Under de 
följande åren t. ö. m. 1686 var produktionen högst år 1650 (20,321 skeppund) 
och lägst 167 1 (10,656 skeppund). Efter det stora ras, som inträffade 1687 och 
gav upphovet till den stora öppning, som bär namnet Stora stöten, inträdde en 
avsevärd minskning i tillverkningen. Den uppgick åren 17 16, 17 17 och 1718 
till resp. 6,831, 6,431 och 6,171 skeppund. (Ilulphers, Dagbok öfwer en resa 
igenom de under Stora Kopparbergs höfdingedöme lydande lähn. Wästerås 
1762, s. 410.) Jfr Swederus, Bidrag till kännedomen om Sveriges bergshand- 
tering 1612 — 1654 (Jernkontorets annaler. 1909, s. 47). 

223 Förf. menar Stjärnsund i Husby socken. Jfr anm. 215. 

224 Järnvågen i Gävle låg på Alderholmen vid Gavle-ån och anlades 1708 
efter förslag av Chr. Polhem. — Staden hade 17 18 liksom nu endast en kyrka 
men möjligen kan de la M. ha tänkt på klockstapeln, som stod på något av- 
stånd från Helga Trefaldighetskyrkan. 

225 Otto Vilhelm Klinkowström, f. 1683, ämbetsman, 17 15 sekreterare vid 
kansliet, d. 1731. 

Synes var a någon Rudbeckiansk teori. Den fornisländska litteraturens 
hreiögotar ha ingenting med Härjedalen att göra. 

227 Generalfälttygmästaren Henning Rudolf Horn av Rantzien, f. 165 1, 
d. 1730. 

228 Sjön Liten nedanför Undersåkers kyrka. 

229 Kungsgården på Frösön. 

230 Vid nuv. Åre järnvägsstation. 

231 Silvergruvan i Oldfjällen i Offerdal bearbetades tidvis från mitten av 
1600-talet, övergavs definitivt 1737. 

Ett misstag av förf.; den längre skidan begagnades på vänstra foten. 

233 Sven Olovsson Bidenius Renhorn, f. i Luleå, skolmästare i Torneå 1703, 
rektor 1 Härnösand 1705, kyrkoherde i Brunflo 1715, d. 1724, 53 år gammal. 

234 En ännu i dag begagnad hälsokälla med järnvatten och badgyttja. 

235 Troligen den från Vitvattnet kommande Hörneån mellan Nordmalings 
socken och Ume landsförsamling. 

236 Är , 7 i 4 . S 

337 Frih. Magnus Grönberg, f. 1668, generalmajor 1717, landshövding i 
Västerbottens län 1717, i Uppsala län 17 19, generalfälttygmästare 1728, d. 1740. 
233 Skellefteå stad grundades först 1845. 

239 Gammelstaden eller Öjebyn vid Pite sockenkyrka 6 km. ovan den nuv. 
staden, vilken grundades 1666 efter den gamla stadens brand. 

240 Vid Nedejr-Lule sockenkyrka 9 km. ovan staden Luleå, som flyttades 
till sitt nuv. läge år 1649. 

241 Avser kanske Gäddvik något nedanför Gammelstaden. 

242 Denne Nicolaus Örn säger sig i förordet till sin Kurtse Beschreibung 
des Lapplandes, Bremen 1707, vara en från den urgamla, förnäma birkarlasläkten 
härstammande lapp. Vid 20 års ålder begav han sig år 1702, klädd i lapp- 
dräkt, ut på resa till Danmark, Tyskland och Italien, väckte överallt uppseende 
och återkom till Sverige 1705. Året därpå gav han sig ut på nytt, fortfarande 
i lappdräkt, till Tyskland, Holland, Frankrike och Ryssland. Han häktades i 



339 



Astrakan 1710 och satt i fängelse i 5 års tid. Efter att ha rymt ur fängelset lär 
han ha dött i Astrakan. Hans bok är värdelös. 

243 Hans E. Waltier, f. 1680, fältpredikant vid Västerbottens regemente» 
kyrkoherde i Kalix 1715, d. 1738. 

244 Torneå hade förstörts av ryssarna 1715. 

245 Calla palustris. 

246 I själva verket 171 7. 

247 Johannes Bilberg, f. 1646, professor i matematik i Uppsala 1679, i teologi 
i68a,biskop i Strängnäs 170 t, d. I7r 7, företog tillsammans med professorn i astronomi 
i Uppsala Anders Spole på konung Karl XI:s befallning år 1695 en resa till Torneå 
och Kengis för att studera midnattssolfenomenet. Resultaten av resan nedlades 
av B. i en skrift på latin och svenska Refractio solis inoccidui, in septemtriona- 
libus oris — — detecta. Midnats Solens rätta och synlige Rum uti Norrlanden, 
Stockholm 1695. 

248 Sv. dial. kran, råna »grovt, vävt täcke». 

249 Orden jäkälä, luppo äro finska, ej lapska. 

250 Luspajärvi, en mil nedanför Jukkasjärvi kyrka. 

251 Siikajoki, »Sikån». Förf. tillägger i en not: »Sik är namnet på en fisk, 
som rikligt förekommer i denna trakt och som lapparna torka och sälja till 
de svenska handlandena på marknaderna. Den har samma slags fjäll som karpen 
och samma smak, när den är färsk, men dess mage är tunnare.» 

252 Att döma av årstiden torde de lappar, som i det följande omtalas, åt- 
minstone delvis ha varit skogslappar, vilka icke flytta upp till de egentliga fjällen 
med sina renar för sommaren. Nu äro skogslapparna för länge sedan försvunna i 
dessa trakter. 

253 Säkerligen ett misstag; mjölken brukar förvaras i träkaggar eller i en av 
renens magar. 

253 a Jfr kartans Rikisaadio mellan Sautusvaara och Vittangiälven. 

254 Han menar styngflugorna, vilkas larver utvecklas under renens hud och 
genomborrar den. 

255 Kyrkoherden Kristian Elingius, f. 1651, pastor här 1691, hade dött 1717. 
Han var illa känd, och de historier, som meddelas om honom i det följande 
(sid. 246), voro icke överdrivna. 

256 Johan Wegelius, f. 1693, flydde 17^ med sina föräldrar undan ryssen 
till Torne lappmark och Norge, blev komminister i Enontekis 172 t, skolmästare 
i Torneå 1726, prost i Uleåborg 1757, d. 1764. Han torde vid denna tid ha 
uppehållit den lediga kyrkoherdebefattnmgen i Jukkasjärvi, vilken året därpå över- 
togs av pastorn i Kautokeino Johan Tornberg. 

257 Vid Al. Vuolusjärvis utlopp i Kallojärvi invid Kurravaara by. Här upp- 
fördes 1699 en hytta för smältning av kopparmalm från Sjangeli; i gång 1700 
— 1702. 

258 Ett litet berg Rodevaara lär ligga öster om Kurravaara. 

259 Angelica archangelica. 

260 Till fina trådar, vilka skulle spinnas runt sentråd. Denna »tenntråd» an- 
vändes sedan till ornering av klädespersedlar och seldon. 

261 Kanske skriv- eller tryckfel för Rikavara; jfr kartans vik Rykalahti, läs 
Riikalahti, vid Torneträsks utlopp. Eller möjligen = Muotkavaara, ett berg på 
västra stranden av viken Repolahti. Det på sid. 222 etc. omtalade berget Stolm- 
vara avser då kanske kartans Kalpmivaara öster om Tarrakoski. 



340 



262 Förf. skriver Pescomarca; Peskenjarka, »Peske-näset», är det stora näs, 
som sticker ut mellan viken Laimolahti i norr och den sydöstra delen av Torne- 
träsk i söder och vars yttersta udde på kartan kallas Pieksennenä. 

2 3 Den resa, som de ifrågavarande fransmännen gjorde, skildrades av den 
förnämste bland dem, lustspelsförfattaren Jean Francois Regnard (f. 1655, d. 1709), 
i en många gånger tryckt Voyage de Laponie. Resan gick sjöledes från Stock- 
holm till Torneå och^ uppefter Torneälven till Kengis, Svappavaara, Jukkasjärvi 
och Torneträsk. På återvägen bevistade de i Torneå den för sitt upplysnings- 
arbete bland lapparna kände prosten Johannes Tornasus' begravning, av vilken 
Regnard ger en drastisk beskrivning. Hans skildring av lapparna stöder sig i 
stor utsträckning på Schefferus; där han kommer med egna uppgifter, äro de 
icke alltid av pålitligaste slag. 

26 + Synes avse Rakkaskärtje vattenfall vid Björklidens järnvägsstation. 
26 = Har icke kunnat identifieras. 

Regnard hade i sin resebeskrivning velat påskina, att de vid Peskenjarka 
kommit fram till Ishavet och sågo Nordkap. 

267 Denna förklaring beror på något skrivfel av förf.; »öga» heter på lapska 
tjalme, och något ord, börjande med pt, finnes icke i språket. 

Denna träskiva finnes ännu i behåll i kyrkans sakristia, varemot de la 
Motrayes ^verser äro förlorade. Inalles ha här funnits uppsatta tretton minnes- 
skrifter pa papper eller trä av resande, som under tiden 1681— 1818 besökt 
Jukkasjärvi. Samtliga dessa inskrifter äro ordagrant avtryckta i J. W. Zetterstedts 
Hesa genom Sveriges ock Norriges Lappmarker, förrättad år 1821, I, s 230 ff 
Lund 1822. Förfis verser har där följande lydelse: 

Gallia mi lucem dedit, et liberum Anglia portum, 
Utraque me Germania, Grozcia magna minorque, 
Möns /ovis, ac Barcellona Herculeceque Columna, 
Ambce Asim, Italia, Africa, Hisque opposita Melite, 
Euxina et Moeotica, Caspia, Baltica nec non 
Littora viderwit, vidit polus arcticus ipse. 
Et mihi inocciduum ostendit Lapponia solem, 
Proque cibo et potu carncm ac lac rangiferinum 
Prabuit, ut Tartaria olim prcebebat equinum. 
Hese scribebat ad Juckasjervam 
Rediens ex Tornoaviensi Lacu 
Aubry de la Motraye 
Magna Britannice Subditus. 

13 Jun. 1718. 
a' j * Gallien S av mi S iJuset och Anglien en fristad, bägge Germanierna, 
Grekland, det stora och lilla, Jupiters berg [= Capitolium i Rom?] och Barce- 
lona och Herkules stöder, bägge Asierna, Italien, Afrika och det mitt emot lig- 
gande Malta, de euxmska och moeotiska [= Svarta havets och Asovska sjönsj, 
kaspiska och baltiska kusterna, ja, själva Nordpolen sågo mig. Lappland visade 
mig den aldrig nedgående solen och gav mig till mat och dryck kött och mjölk 
av renen, såsom Tartariet förr gav mig det av hästen. 
Detta skrev i Jukkasjärvi 
den från Torneträsk återvändande 
Aubry de la Motraye, 
storbritannisk undersåte 

den 23 juni 17 18.» 



341 



Zetterstedts datum den 13 juni liksom förf:s den 23 augusti beror tydligen 
på läs- eller skrivfel. I sin tryckta bok har förf. sökt hjälpa upp den knaggliga 
hexametern i originalminnesskriften. 

z6 9 Henrik Forbus, f. 1674, kyrkoherde i Neder-Torneå 1705, i Limingo i 
Österbotten 1731, d. 1737, känd för sitt arbete för lapparnas omvändelse. 

270 Laurentius Forbus, f. 1672, kyrkoherde i Siikajoki 1695, i Kemi 1699, 
d. 1725. 

271 Lapinniemi by med Tervola kyrka. 

272 Troligen lika med Jesiö. 

273 Den största kyrkan i Kemi lappmark var även på de la Motrayes tid 
Kuusamo, vilken emellertid icke ligger vid Pääjärvi (förf:s »Payerphy-Träsk»), 
utan vid en sjö, från vilken man lätt kan komma till Pääjärvis vattensystem. 

274 Zacharias Forbus, f. 1690, kyrkoherde i Kajana 1714, i Kuusamo 1719, 
i Laihela 1733, i Kimito 1746, d. 1747. Vid tiden för förf:s besök torde han 
ha varit föreslagen till erhållande av Kuusamo pastorat. 

27 = Nuv. Edefors. 

276 I södra delen av Jokkmokks socken. 

277 Förmodligen Bodträskån. 

278 Daniel Solander, lektor i Härnösand 1706, kyrkoherde i Piteå 17 16, 
d. 1738. 

2? 9 Karl Solander, f. 1699, student i Uppsala 171 5, fil. mag. och pastors- 
adjunkt hos sin fader 1722, prost över Pite och Lule lappmarker 1730, kyrko- 
herde i Piteå 1740, d. 1760. 

280 Den sedermera från arbetet på lapparnas upplysning berömde Per 
Fjellström, f. i Silbojokk 1697, student i Uppsala 17 15, lärare i Skytteanska 
skolan i Lycksele 17 19, kyrkoherde i Lycksele 1739, d. 1764. 

281 I Pite lappmark vid norska gränsen, förstördes av danskarna 1658. 

282 pörf. häntyder här på en sägen, som på sin tid var mycket spridd i 
trakten och omtalas av Abrah. Hiilphers i hans Samlingar til en Beskrifning 
of ver Norrland. V,i. Westerbotten, Västerås 1789, sid. 120 f. och ännu utför- 
ligare av Petrus Stecksenius Graan i hans dissertation De urbe Pitovia et adja- 
centibus paroeciis, Uppsala 173 1, s. 5 (Prses. F. Törner; 4:0). Enligt ett utförligt 
intyg, utfärdat av en Erik Häggman och avtryckt i latinsk översättning av Graan, 
skulle dennes morfars far (»proavus») Olov Nilsson Klumb ha berättat för honom, 
huruledes han år 1666 på sitt fartyg som passagerare från Stockholm medfört 
ett hemlighetsfullt fruntimmer, som haft med sig en ovanligt stor kista, full av 
koppar- och mässingskärl. På vägen uppstod en sydlig storm, som tvingade 
honom att taga kursen innanför Bremön vid Sundsvall. Kvinnan bad honom då 
att sätta henne i land på Bremön, vilket också skedde, men när hon kommit i 
land och sjömännen blickade åt ett annat håll, försvann hon ur deras åsyn till- 
sammans med sin kista. Skeppet fick nu en utomordentligt gynnsam vind till 
sin bestämmelseort, och vid framkomsten skänkte Klumb det bäcken av mässing, 
som han fått av kvinnan till lön för sin hjälpsamhet, till kyrkan i Piteå gamla 
stad, där det sattes upp som klot högst upp på taket. Enligt Hiilphers skall det 
före den sista branden (1721) ha funnits »en flagga på Kyrko-taket, som berättas 
blifvit gjord af det Mässings-bäcken», som en Piteåborgare på nämnda sätt er- 
hållit och förärat till kyrkan. Det är tydligen ett exempel på de vida spridda 
föreställningarna om havsfrun och de märkligare, särskilt längre ut till havs lig- 
gande öarnas mystiska egenskaper; jfr Jöran Sahlgrens artikel Blåkulla och blå- 
kullafdrdema i Namn och Bygd 1915, s. 100 ff. 



— 342 



28 3 Nils Grubb, f. 1681 i Umeå, efter studier i Uppsala och utlandet utnämnd 
till kyrkoherde i Umeå 171 1, d. 1724. I övrigt verksam för att höja kyrko- 
tukten och förbättra sin församling, blev han, som redan på grund av sina stu- 
dier i Tyskland misstänktes för pietism, år 17 19 anklagad av sitt konsistorium 
för konventiklars hållande. En kommission tillsattes, vilken, dock först efter 
Grubbs död, frikände honom från anklagelsen och ådagalade, att han i stället 
förtjänat beröm för sitt nit. 

28 + Den första lappskolan inrättades i Piteå 1617 — 19, men då den varför 
långt avlägsen från Lappmarken, flyttades den 1631 till Lycksele, varvid dess 
direktion uppdrogs åt riksrådet Johan Skytte. Denne överlämnade till densamma 
5,000 daler silvermynt, sammanskjutna av honom och andra intresserade. Den 
»Skytteanska skolan» flyttades 1867 till Tärna i samma lappmark. 

28 s Enligt förf. skulle skidorna på lapska heta reget, ett ord, som likväl 
veterligen icke träffas i någon lapsk dialekt och synes vara till oigenkännlighet 
korrumperat. 

286 Georg Wallin den yngre, son till superintendenten (biskopen) i Härnö- 
sand Georg Wallin den äldre, f. 1686, teol. lektor i Härnösand 1710, teol. 
doktor i Wittenberg, bibliotekarie i Uppsala 1727, teol. professor 1732, super- 
intendent på Gottland 1735, biskop i Göteborg 1744, d. 1760. 

2S 7 Det är fråga om den s. k. Malsta-stenen, stående i Malsta by vid Via 
järnvägsstation i Rogsta socken, i 1 /* mil från Hudiksvall och i själva verket över 
fyra mil från landskapsgränsen. Den härstammar från början av n oo-talet och 
är ristad med »hälsingerunor», ett slags kortskrift, som bildats ur den vanliga 
16-typiga runraden huvudsakligen genom att borttaga de vertikala stavarna. 
Enligt benäget meddelande av prof. Otto von Friesen lyder inskriften i översätt- 
ning: »Frömund reste denna sten efter Fä-Gylfe (d. v. s. Gylfe den rike), Breses 
son. Men Brese var Lines son, och Line var Öns son; Ön var Ofegs son och 
Ofeg var Tures son. Frömund, Fä-Gylfes son, skrev dessa runor. Vi (bröder) 
uppsökte denna sten på noret vid Balsten. Groa var moder till Fä-Gylfe. Men 
sedan födde hon Alof(?) och därpå Gudrun. Själva äga vi (bröder) denna bygd, 
så norrut trenne byar, vidare Lönnånger och slutligen Färsjö.» Frömunds bröder 
äro nämnda i en kortare inskrift, Sunnå-stenens. De hette Tormund, Snärrer 
och On. Balsten är en väldig granitklippa, belägen ett stycke från Malsta. 
Berggrunden brister här sönder i lösa block, passande till minnesvårdar. Brö- 
derna uppräkna de gårdar de ärvt av sin far. Dessa voro dels byarna runt 
Malsta (»denna bygd»), dels tre byar längre i norr, dels byarna Lönnånger och 
Färsjö, sydost om Malsta. 

288 Assessorn i Bergskollegium David Leijel, f. 1660, d. 1722. Älvkarleby 
bruk tillhörde vid denna tid den Leijelska släkten. 

28 9 På hösten 17 18 uppgick den svenska krigshären till 60,000 man, av 
vilka ungefär 48,000 man avsågos för infallet i Norge. Jfr Lagermark, Rust- 
ningarna till Karl XII:s sista fälttåg (Historisk Tidskrift. i826) och densammes 
Karl XII:s sista fälttåg (Hist. Tidskrift. 1897 och 1898). — I maj 1718 hade 
fredskongressen på Åland tagit sin början. Representant för konungen av Preussen 
var Gustav von Mardefelt (jfr anmärkning 3 1 7). Det förslag, som Görtz vid sin 
resa från Lövön i juni medförde hem och som framlagts av tsar Peter genom 
hans underhandlare A. von Österman, innebar att Ryssland antingen skulle åter- 
lämna Finland, Estland och Livland utom Narva och Viborg, eller ock skulle 
det behålla Estland, Livland, Ingermanland med en del av Karelen och däremot 
med alla sina krafter hjälpa Sverige att erövra Norge samt vinnlägga sig därom, 



343 




- «•—■ i^C 



att konungen återfick alla sina tyska länder och därtill förvärvade hertigdömet 
Mecklenburg utan att för detta ändamål behöva använda vapen. Om detta för- 
slags vidare öden och Görtz' olika resor till Åland, se Carlson, Om fredsunder- 
handlingarne åren 1709 — 18. Stockholm 1857, s. 125 och följ. 

2 9° Johan Henrik von Kochen (f. 1681, d. 1758) blev 1705 e. o. kanslist 
1 fältkansliet, där han 17 14 avancerade till sekreterare vid utrikesexpeditionen, 
blev sedermera kansliråd, statssekreterare i utrikes ärenden och hovkansler (1727). 
Hans dagbok från Bendertiden, där de la M. gjort hans bekantskap, har flera 
gånger citerats i det föregående. — De här omnämnda breven från de la M. 
till von Kochen och von Görtz ha ej anträffats. I Vetenskapsakademiens bibliotek 
(Bergianska brevsamlingen. Del 3, s. 344—355) finnes emellertid en avskrift »ex 
originali» utav ett längre brev från de la M., daterat Stockholm d. 23 juli 17 18, 
således omedelbart efter hans ankomst till huvudstaden, och vilket innehåller en 
sammanfattning av resan och dess resultat. (De allmänna betraktelserna ovan 
s. 260—266 torde förmodligen ha tillkommit i samband med brevet till von 
Kochen eller till Görtz.) Den till vilken det i Bergianska samlingen befintliga 
brevet är ställt, uppgives tyvärr ej, men adressaten karakteriseras på ett ställe 
inuti brevet på följande sätt: »Vous, monsieur, qui avez vos suffrages dans le 
ciel politique.» Det är således sannolikt, att emottagaren är antingen von Kochen 
eller Görtz. Dateringen pekar bestämt på den förre, ty redogörelsen till Görtz upp- 
sattes först sedan Karl XII fått del av innehållet i brevet till von Kochen. Och 
på grund av de omständigheter, som de la M. anför vid den förres hemkomst, 
torde tidpunkten för dess avfattning kunna förläggas till augusti månad. Görtz 
har då fört redogörelsen med sig, när han i slutet av den månaden från Stockholm 
begav sig till konungen. Dennes omdöme har så Görtz överbragt till författaren, 
då den förre i slutet av september eller i början av oktober återkom till huvud- 
staden för att sedan för fjärde och sista gången bege sig över till de på Åland 
väntande fredsunderhandlarna. 

2 ' 1 Nils Krister von Baumgarten (f. 1674, d. 1727) hade som drabant del- 
tagit i hela fälttåget och dess större fältslag, i kalabaliken och Stralsunds beläg- 
ring, blev korpral vid drabantkåren 17 14 och befordrades 1716 till överste vid 
adelsfanan. För närmare kännedom om den här omtalade händelsen hänvisas 
till hovlakejen Gustaf Pihlgrens, Berättelse huru hollstenske geheimerådet baron 
Georg Hindric von Görtz blef arresterad i Tanums prästegård. Stockholm 1770. 

292 Den 30 nov. firas såsom Andreas', en av de tolv apostlarnas dödsdag. 

2 " Johan Fredrik von Kaulbars (f. 1689) blev generaladjutant 17 18 och först 
1747 generalmajor, var vid sin död 1762 general och landshövding över Göteborgs 
och Bohus län. — Filip Bogislaus von Schwerin (f. 1687, d. 1733) kom 1710 i 
svensk tjänst som överste för ett dragonregemente, blev 17 15 generalmajor och 
gick 1 7 19 i rysk tjänst. — Att överste Krister Schlippenbach var närvarande i 
löpgraven, beror på ett misstag, ty han stupade vid Fredrikshald 17 16. 

294 Här och i ^det följande åsyftas generalmajoren Anders Lagercrona. Själv 
hade de la M. tråkiga erfarenheter av L:s vidlyftiga affärstransaktioner, då han 
ej kunde utfå betalning för tvenne av L. i Bender accepterade växlar. De la M. 
till Karl XII i brev utan datum. Riksarkivet. Biographica. Se vidare om L. 
Antoni, Anders Lagercrona (Karolinska Förbundets årsbok. 1913, s. 185 — 200). 

295 Samma händelse fastän med några avvikande detaljer, omtalar Nordberg 
for att »wisa H:s M:t ädla sinne» i handskrivna tillägg till sin Karl XII:s historia. 
{Hallendorff, Bidrag till frågan om publicerandet af Nordbergs Konung Carl XII:s 
historia. Uppsala 1899, s. 55—56.) Enligt Nordbergs uppgift var överste Otto 

— 344 — 



' 



Johan Diiring den skyldige, som efter stölden, vilken ägde rum i Ystad natten 
mellan den 27 och 28 januari 1716, »drog i stillhet af till Hambourga. 

2 9 6 Anders Sicre var son till en fransk fältmätningsofficer, tjänstgjorde en 
tid vid franska flottan och blev efter ett skeppsbrott på ett kaparfartyg i Arkipe- 
lagen förd till Turkiet. Där tog han tjänst hos Karl XII, följde med till Stral- 
sund och fick efter att vid fästningens övergång ha blivit fången, tillåtelse att 
resa till Sverige; utnämndes till generaladjutant d. 16 okt. 17 18. Som arv- 
prinsens adjutant förde han dödsbudet till Stockholm, dit han anlände d. 5 dec, 
icke d. 3, som de la M. längre fram uppger. 

2 9? Sedan 17 16 var Gustaf Adam Taube (f. 1673, d. 1732) överståthållare. 
Han hade som överste för ett värvat dragonregemente deltagit i de polska och 
ryska krigen, blev fången vid Poltava men frigiven på hedersord, utnämndes 
1 7 18 till riksråd och följande år till fältmarskalk. 

298 Hovrådet Samuel Friedrich Hagen hade vid riksdagen 1714 såsom ad- 
ministratorns sändebud framlagt förslag om en närmare allians mellan Sverige 
och det hertigliga huset mot tsaren. Blev sedan av Görtz mycket använd och 
förklarade, då han hördes inför kommissionen, »att han efter baron Görtz' frus 
död haft dess particulaire affärer under dess händer». — Den holsteinske »geheime- 
cammersekretären» Andreas Ernst Stambke hade deltagit i manipulationerna vid 
Tönningens överlämnande, blev Görtz' sekreterare och efter dennes fall holsteinskt 
statsråd och 1720 holsteinsk minister hos tsaren. 

2 99 Generalmajoren Wilhelm Bennet (f. 1680, d. 1740) hade d. 2 dec. av- 
sänts av arvprinsen till Stockholm, dit han icke framkom förr än d. 9. (Råds- 
protokollet för denna dag. Riksarkivet.) 

3°° I det ännu i behåll varande stadshuset vid Södermalmstorg, uppfört omkring 
1670, funnos icke blott fängelser utan även lokaler för rysk och katolsk gudstjänst. 

3 01 Det var hovpredikanten Peter Brenner (f. 1677), som i Bender höll den 
predikan, som avbröts av kalabaliken. B. utnämndes sedermera till kyrkoherde 
i Vasa men tillträdde aldrig. Som politisk lycksökare sökte han sin framgång 
genom allehanda angivelser hos Karl XII, fältmarskalken Mörner m. fl. Rymde 
slutligen till Danmark och trädde i Köpenhamn i landsförrädiska förbindelser 
med ryska sändebudet, fängslades i Hamburg och utlämnades till Sverige samt 
avrättades 1720. 

302 Per Ribbing (f. 1670, d. 17 19) var landshövding i Uppsala län och 
ordförande i den kommission, som dömde Görtz. Ärkebiskop, och självskriven 
talman i prästeståndet, var sedan 1714 Mattias Steuchius (f. 1644, d. 1730). 
Borgerskapets talman var justitieborgmästaren Anders von Hylteen (f. 1669, 
d. 1721). 

3°3 Georg Johan Conradi (f. 1679, d. 1747) blev pastor vid tyska församlingen 
1 7 10, varifrån han frivilligt tog avsked 1721 och begav sig till Köpenhamn, där 
han blev hovpredikant och teol. doktor samt efter några år generalsuperintendent 
över Schlesvig och Holstein. 

3°4 Här föreligger ett minnesfel på en månad; domen avkunnades nämligen 
d. 11 febr. (22 n. st.) och gick i verkställighet d. 19 febr. (d. 2 mars n. st.). 
Protokoll och handlingar rör. kommissionen över Görtz äro tryckta som bihang 
till Cederschjöld, Riksdagen i Stockholm 1719. Stockholm 1825. Jfr Moser, 
Rettung der Ehre und Unschuld Georg Heinrichs, genannt von Görtz. 1776. 

3°s Görtz var gift med Kristiana Magdalena Reventlau, som emellertid dog 
redan d. 27 juni n. st. 1713, och källorna omtala ej, att han sedermera ingått 
nytt äktenskap. 

44 — 163228. Seigneur de la Motraye's resor. 

— 345 — 






meam 



i-lUM B 



E5?" 



306 I sitt under fångenskapen uppsatta testamente hade Görtz gjort ett utkast 
till ett epitafium. Enligt uppgift i Moser, anf. arb., s. 309, hade inskriften föl- 



jande lydelse: 



A la veille de conclure un grand traité 

de Paix 

Mon Heros perit 

La Royauté avec Lui 

Dieu veuille qu'il n'arrive pis 

Je meurs aussi 

Cest toujours mourir en magnifique 

compagnie quand on meurt avec 

son Roy & la Royauté. 



I 1 



Mors Regis 

Fidesque in Regem & Ducem 

Mors Mea. 

307 John Law, en skotskfödd finansman, som i Paris under Ludvig XV:s 
minderårighetstid grundade en privatbank i förbindelse med ett stort handels- 
kompani, som åtnjöt stora privilegier av staten. När hela företaget gick omkull, 
nödgades Law i dec. 1720 lämna Frankrike. 

308 Likpredikan hölls av ärkebiskopen Mattias Steuchius, under det att bisko- 
pen i Linköping Torsten Rudeen sjöng välsignelsen framför altaret. 

309 Begravningsmedaljen var graverad av J. C. Hedlinger. Frånsidans inskrift 
lyder i översättning: »Likgiltig för lidanden» och »I ständig hågkomst av den ädle». 

310 Riksdagens avslutning ägde rum först d. 30 maj. 

311 I slutet av maj ankom brigadieren Le Fort till Stockholm. I samtal 
med kanslipresidenten lät han också framskymta tsarens fredsbenägenhet. — I 
slutet av april anlände den danske översten Paul Lövenörn med officiellt upp- 
drag att inleda fredsunderhandlingar. En överenskommelse om fångutväxling 
avslutades, men fredsunderhandlingarna avbrötos redan efter en månad och Löven- 
örn återsändes, då ingendera parten ännu ville pruta av något på sina anspråk. 

312 Sedan mars 171 7 var Louis-Pierre de la Marek greve de Schleiden 
(f. 1674, d. 1740) fransk ambassadör vid svenska hovet. Han lämnade Stockholm 
redan i febr. 17 19 och efterträddes av Jacques de Campredon (f. 1672), som under 
åren 1702 — 17 och 17 19 — 21 var först chargé d'affaires och sedermera resident 
i Stockholm, varefter han som fransk envoyé förflyttades till Petersburg och 
därefter till Genova. 

313 Översten Adolf Friederich von Bassewitz bör ej förväxlas med hans kusin 
holsteinske geheimerådet Henning Fredrik von Bassewitz. I början av juni påbörja- 
des underhandlingarna med den förre men kommo ej igång, förrän den engelske 
ambassadören sir John Carteret, sedermera earl Granville (f. 1690, d. 1763), den 
sista juni anlänt till Stockholm. Redan d. n juni avslöts preliminärfreden med 
Hannover, ratificerad d. 30 juli, och d. 18 aug. en preliminärtraktat med Eng- 
land, ratificerad av konung Georg I d. 3 sept. 1719. 

314 Gustaf Vilhelm Coyet (f. 1678, d. 1730) hade som kapten vid skånska 
ståndsdragonerna några år deltagit i polska kriget, blev r7i2 överste för Upp- 
lands tremänningsreg. och 1719 generalmajor. Kreditiv för honom för resan till 
Åland är utfärdat d. 23 juni. I Köpenhamn, dit han efter freden sänts som med- 
lem i en kommission, inlät han sig i vittsvävande planer att placera hertig Karl 
Fredrik som konung i ett självständigt Norge, vilket föranledde hans fängslande. 



346 — 



315 Freden med Preussen avslöts icke förr än d. 21 jan. 1720 genom mini- 
stern Friederich Ernst von Cnyphausen, och konung Fredrik Vilhelm I:s ratifika- 
tion lämnades d. 21 febr. 1720. 

316 Då Berkeley, i vars sällskap de la M. reste, ankom till Åland, vägrade 
de ryska underhandlarna att giva honom pass till Petersburg och att emottaga 
breven, varför B. måste återvända med oförrättat ärende. 

317 Efter Görtz blev ombudsrådet och senare riksrådet Johan Lillienstedt 
(f. 1655, d. 1732), som under de föregående åren lett den ena av de båda 
utrikesexpeditionerna i kansliet, i jan. 17 19 utsedd att jämte Karl Gyllenborg 
underhandla med de ryska utsedda: generallöjtnanten Jakob Vilimovitj Bruce (f.1670, 
d. 1735), sedermera storamiralen Andrej Ivanovitj von Österman (f. 1686, d. 
1747) och kammarherren och generalmajoren Paul Jaguschinsky. Lillienstedt 
ankom dit först i slutet av maj; under tiden hölls kongressen vid liv av Gyllen- 
borg. I mitten av juni hemreste denne. Det var arvprinsen, som på eget bevåg 
lät i mitten av aug. avbryta Gyllenborgs återresa till Löfön för att hindra, att 
nyheten om freden med England skulle tränga fram till ryssarna. Uti freds- 
underhandlingarna deltog också den preussiske ministern Gustav von Mardefelt. 
Till en början vägrade den svenska regeringen att godkänna honom som ombud 
för den preussiske konungen, bl. a. därför att M. var svensk undersåte, men 
lät sedermera de uppställda hindren falla. För en närmare kännedom om freds- 
underhandlingarnas gång hänvisas till den utförliga framställning, som finnes hos 
Malmström, Sveriges politiska historia från konung Karl XII:s död till statsvälv- 
ningen 1772. D. 1 (1893), s. 143 och följ. 



347 — 



*» -y*g» 



PERSONREGISTER. 



Absalon, ärkebiskop. 172, 337. 

Achrned III, sultan av Turkiet. 4, 1 5, 16, 

22—24, 26, 31, 32, 38,43—45,58,62—66, 

313, 316, 320. 
Adler Salvius, Johan, riksråd. 87, 327. 
Ahlbom, Anders, rådman. 109, 330. 
Ahlström, köpman. 175. 
Alander, befallningsman. 187. 
Albrekt, konung av Sverige. 132. 
Alexander, konung av Macedonien. 3, 276, 

313- 
Alexander III, påve. 163. 
Ali pascha, guvernör i Asov. 31. 
Ali pascha, storvisir. 62, 63, 323. 
Amira, Alexander, tolk. 29, 30, 320. 
Anna, drottning av England. 20. 
Anund, konung i Sverige. 135. 
Apollodoros, grekisk författare. 85. 
August II, konung av Polen. 21, 37, 56, 

57, 279, 316. 
August Vilhelm, härtig av Braunschweig. 

69, 70, 324. 
Aurivillius, Magnus, hovpredikant. 39, 321. 

Bassewitz, Adolf Friederich von, överste. 

300, 301, 346. 
Baumgarten, Nils Kristoffer von, överste. 

272, 273, 282, 344. 
Bennet, Wilhelm, generalmajor. 283, 345. 
Benzelius, Erik, bibliotekarie. 165, 170, 

182, 270. 
Berkeley, »engelsk adelsman». 304, 347. 
Bilberg, Johannes, professor. 195, 234, 

34°- 
Birger Magnusson, konung i Sverige. 151. 
Birgitta. 133. 



Block, Magnus Gabriel von, läkare. 173, 

337- 

Bonde, greve. 286. 

Brahe, Per, riksdrots. 132, 328. 

Brenner, Peter, hovpredikant 285, 345. 

Bruce, Jakob Vilimovitj, rysk generallöjt- 
nant. 306, 307, 347. 

Brue, Benjamin, sekreterare hos den franske 
ambassadören i Konstantinopel. 62 — 64, 

323- 
Buschenfelt, Samuel, markscheider. 180. 

Camden, William, engelsk historiker. 83,326. 

Caracalla, romersk kejsare. 93. 

Carteret, John, engelsk ambassadör i Stock- 
holm. 301, 304, 346. 

Cederholm, Bernhard, kanslist i inrikes- 
expeditionen. 57, 323. 

Cepherza mirza, tatar. 38. 

Chanut, Pierre, fransk minister i Stockholm. 
96, 328. 

Chilkov, Andrej, ryskt sändebud i Stock- 
holm. 16, 17, 317. 

Christiernin, Johan, brukspatron. 108. 

Christiernin, Magdalena, se Danckwardt- 
Lilljeström. 

Claudianus, romersk skald. 91. 

Clysendorff, Gustaf, hovjunkare. 4, 46, 

55, 313- 

Cnyphausen, Friedrich Ernst von, preus- 
sisk minister i Stockholm. 304, 347- 

(de) Cohue, fransk kapten. 148, 149, 334- 

Colyer, Jakob, holländskt sändebud i Kon- 
stantinopel. 34> 3 ZI - 

Conradi, Georg Johan, pastor. 288, 290, 
-293, 295, 345. 



* 



- 348 - 





Cooke, James, engelsk köpman. 147, 323. 


Ehrenpreuss, Karl Didrik, sekreterare. 46, 


= CO 
= CM 

= LO 
= OJ 

= ^r 

= OJ 




Cooke, Thomas, engelsk köpman. 28, 62, 


4 8 , 55, 57-59, 322. 






64, 147, 148, 323. 


Ehrenschiöld, Johan, drabantkorpral. 149, 


= co 




Corberon, Nicolas de, fransk jurist. 224. 


334- 


= OJ 




Coyet, Gustaf Vilhelm, generalmajor. 302, 


Ehrenstrahl, David Klöcker, porträtt- och 






303, 346- 


historiemålare. 87, 96, 101, 327, 336. 


= OJ 




Cronberg, Magnus, landshövding. 190, 191, 


Elingius, Kristian, kyrkoherde. 207, 340. 


= OJ 




227, 234, 251, 258, 266, 339. 


Erik XIV. 106, 155, 163, 329. 






Curtius, Quintus Rufus, romersk författare. 


Erik af Pommern. 169. 


= 1— 1 


1 


1 6, 313. 


Erik den helige. 162. 


= CM 




Caesar, Gajus Julius, romersk fältherre. 


Erik Magnusson, härtig. 151. 






276. 


Ethelred, konung av England. 91. 

Eugen af Savoyen, kejserlig härförare. 21, 


= 

= OJ 




Dahlberg, Erik, fältmarskalk. 94, 129, 131, 


316. 


— CTi 




332- 




EE 1— 1 




Dahldorff, Johan Valentin, generallöjtnant. 


Fabius Pictor, romersk konsul. 180, 338. 






4, 40, 57, 3 ] 3- 


Fabri ce, August von, engelsk minister. 69. 


= CO 




Danckwardt-Lilljeström, Magdalena, fru. 


Fabrice, Friedrich Ernst von, holsteinskt 


= 1— 1 




108, 330. 


sändebud hos Karl XII. I — 6, 24, 28, 29, 






De Geer, Charles, bruksägare. 171. 


33—38, 44, 47, 54—59, 61, 62, 65—71, 


= r- 




De Geer, Jean Jacques, bruksägare. 136, 


276, 278, 300, 311, 312, 321, 322. 


= 1— 1 




333- 


Fahlström, Ludvig, kapten. 58. 






De la Gardie, Jakob, riksmarsk. 100, 165, 


Feif, Anna Kristina, g. m. Kasten Feif. 


= CD 

= 1— 1 




325- 


"77, 338. 




De la Gardie, Magnus Gabriel, rikskanslär. 


Feif, Kasten, statssekreterare vid inrikes- 






l6 5, 328, 336. 


expeditionen. 29, 54, 56, 150, 177, 320, 338. 


— LO 

= i— 1 




Delwig, Johan Wimnerich von, general- 


Fercourt, de, fransk jurist. 224. 






major. 150, 275, 335. 


Ferriol, Charles, fransk ambassadör i Kon- 


"xf 1 




Dernath, Gerhard von, vice president i 


stantinopel. 4, 313. 


EE 1— 1 




Upphandlingsdeputationen. IOO, 1 48, 1 50, 


Firari Hasan, pascha, 32, 320. 






156, 283, 285, 286, 288, 329. 


Fjellström, Per, student. 257, 258, 342. 


= 00 




Des Alleur, Pierre Puchot, fransk envoyé 


Fleischmann, Anshelm Franz von, sekrete- 


= rH 




i Konstantinopel. 62, 64, 313, 323. 


rare hos kejsarens ambassadör i Konstan- 






Devlet Gherai, kan av Krim. 8—10, 15, 


tinopel. 21, 22, 317. 


= CM 




J 9, 20, 33, 34, 36-38, 40-42, 44, 45, 47, 


Forbus, Henrik, kyrkoherde. 248, 342. 


= H 




50, 56-59, 314. 


Forbus, Laurentius, kyrkoherde. 248, 249, 






Duval, Görtz kock. 292. 


251, 253, 342. 


= I— 1 




Duvall, Jakob, överste. 47, 55, 322. 


Forbus, Zacharias, kyrkoherde. 251, 342. 


= \ — 1 




Diiben, Gustaf von, hovmarskalk. 24, 29, 


Fredrik IV, konung av Danmark. 300, 338. 




1 


46, 48, 50, 67, 318. 


Fredrik IV, härtig av Holstein. 277, 325. 


= 
— ,— 1 




Dticker, Karl Gustaf, general. 70,71,324. 


Fredrik I (arvprins av Hessen-Kassel). 61, 






Diiring, Otto Fredrik, överste. 70, 71, 275, 


114— 116, 174, 175, 251, 269, 281, 282, 






280, 324. 


297, 299, 3°3, 33°- 


EE — en 




Diiring, Otto Johan, överste. 280, 281, 


Funck, Thomas, överste, envoyé i Konstan- 






345- 


tinopel. 28, 29, 43, 45, 318, 319. 


EE — 00 




Ecklef, Georg Heinrich, sekreterare i Upp- 


Gathenhielm, Lars, kapare. 124, 175, 176, 




« 


handlingsdeputationen. 100, 283, 329. 


332, 338. 


— — r- 


Ehrenpreuss, Joakim, överdirektör för alla 


Georg I, konung av England. 69, 300 — 302, 






gevärsfaktorier. 1 10, 177, 330. 


304, 306, 318, 324. 


= — CD 




— 3< 


r9 — 


EE— lo 
= — ^r 
= — co 
EE — cg 
EE — 1— 1 






= 


en 


1 1 2 3 l 


15 6 7 8 


9 10 11 12 13 14 15 16 17 






Gibson, Edmund, professor i Oxford. 83, 

84. 326. 
Gratianus, romersk kejsare. 83. 
Grotthuss, Kristian Albrekt, överste. I, 

4-6, 24, 29, 32, 37, 38, 40—42, 44, 45, 

54, 56, 61—67, 275» 277, 278, 280, 312, 323. 
Grubb, Nils, kyrkoherde. 258, 259, 260, 

262, 266, 267, 343. 
Gustaf Vasa. 97, 107, 156, 162, 331, 336. 
Gustaf II Adolf. 79, 110, 166, 168, 266, 275. 
Gyllenborg, Karl, svensk minister i London. 

Underhandlare på Åland. 148, 174 — 176, 

283, 305, 334. 347- 

Gyllenskepp, Hans, löjtnant. 2, 3, 312. 

Gyllenstierna, fru. 154, 335. 

Görtz, Georg Henrik von, Karl XII:s mi- 
nister. 67—69, 99, 100, 127, 138, 142 — 
H9> 153. 174. "76, 186, 272, 273, 281— 
295, 2 99. 3°5. 3". 323, 324- 329, 334. 
343-347- 

Göthenstierna, Peter, tullinspektor. 140, 

334- 

Hagen, Samuel Friedrich, holsteinskt hov- 
råd. 283, 345. 

Hamilton, Hugo, generalmajor. 140, 141, 
181, 270, 331. 

Harold, konung av England. 91. 

Hassan, pascha av Saloniki. 22, 318. 

Hedvig Eleonora, änkedrottning. 101, 134, 

325- 

Hedvig Sofia, prinsessa. 286, 325. 

Hegardt, Martin, professor. 172, 337. 

Herodotus, grekisk författare. 84. 

Holm, se Leijoncrona. 

Horn, general. 66, 323. 

Horn, Arvid Bernhard, kanslipresident. 299. 

Horn, Henning Rudolf, generalfälttygmä- 
stare. 185, 186, 339. 

Hylteen, Anders von, borgmästare. 286, 345. 

Hård, Karl Gustaf, generalmajor, kapten- 
löjtnant. 4, 40, 47, 53, 66, 313, 323. 

Häggman, Eri\, köpman. 258, 342. 

Ismael, pascha av Bender. 33, 34, 36 — 38, 
40-43, 47. 49, 5°, 52-57, 320. 

Jackson, Robert, engelsk resident i Stock- 
holm. 1 10, III, 174, 176, 330. 

Jaguschinsky, Paul, rysk generallöjtnant. 
306, 307, 347. 



Janus, Lebrecht, rysk general. 8, 9, 315 
JefFeryes, James, engelsk minister hos Karl 

xii. 24, 33, 35, 47, 56, 57, 59, 278, 318. 

Johan III. 106, 15;, 327, 329, 331. 
Josef I, tysk kejsare. 20, 22, 1 16, 3 17. 
Julia, g. m. kejsar Tiberius. 93. 
Jussuf pascha, janitscharaga, storvisir. 10, 

II, 31, 32, 315, 320. 
Juvenalis, romersk skald. 91. 
Jönsdotter, Ester, piga. 172 — 174, 337. 

Kära Mehemet, pascha av Bender. 23, 

318. 
Karl IX. 134. 

Karl X Gustaf. 97, 101, 136. 
Karl XI. 79, 81,86,97,98,101, 112, 121, 128, 

151, 154, 165, 166, 186, 189, 190, 195, 

33°, 336. 
Karl XII förekommer nästan på varje sida 

med undantag av sid. 1 78 — 233. 
Karl VI, tysk kejsare. 67, 317. 
Karl Fredrik, härtig av Holstein. 79, 277, 

288, 297, 299, 325. 
Karl Knutsson. 170. 
Katarina, kejsarinna av Ryssland. 13, 14, 

3'5. 3l6. 

Kaulbars, Johan Fredrik von, general- 
adjutant. 274, 344. 

Keder, Nils, assessor i antikvitetsarkivet. 

83, 9 2 - 
Klinkowström, Otto Vilhelm, sekreterare. 

183—190, 267, 271, 339. 
Kniphausen, se Cnyphansen. 
Knut den store, konung av Danmark och 

England. 91. 
Knut VI, konung av Danmark. 172, 377. 
Kochen, Johan Henrik von, sekreterare. 

271, 272, 344. 
Kristian August, administratör av Holstein- 

Gottorp. 68, 71, 311, 329. 
Kristian Tyrann. 81, 163. 
Kristina, drottning av Sverige. 80, 96, 123, 

16;, 325- 
Königsmarck, Hans Kristoffer von, fält- 
marskalk. 88, 165, 327, 328. 

Lagercrona, Anders, generalmajor. 278— 
280, 344. 

La Marek, Louis-Pierre de, fransk ambas- 
sadör. 300, 346. 



350 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 II 





w 












Larsson, Bengt, brukspatron. 108, 330. 


Olof Skottkonung. 85, 88, 99, 118, 119 


= Cxl 

= LO 
= Cxl 

= ^r 

= Cxl 


1 Larsson, Nils, se Svedenstierna. 


130. »35, 33i- 




Law, John, fransk finansman. 295, 346. 


Omoenius, Andreas, biskop. 118, 331. 


= co 

Cxl 


Le Fort, rysk brigdier. 303, 302, 346. 


Osman aga, storvisirens kiaja. 10, 14, 15, 




Leijel, Adam, bruksägare. 108, 109, 330. 


3«, 32, 315- 




Leijel, David, assessor. 270, 343. 


Österman, Andrej von, rysk underhandlare 


Cxl 

= Cxl 


Leijel, Maria, fru. 108, 330. 


på Löfön. 302, 303, 306, 307, 343, 347. 




Leijoncrona, Johan, hovintendent. 96, 327. 


Otto I, tysk-romersk kejsare. 91. fl 


= I— 1 


Leijonhufvud, Axel, se Lewenhaupt. 


Oxenstierna, Axel, rikskansler. 96, 328, ■ 


= Cxl 


Lewenhaupt, Axel Johan, vice amiral. 125, 


335- 




33 2 , 334- 




= 




Liewen, Hans Henrik von, generalmajor. 


Palmberg, Henning, korpral vid drabant- 


= Cxl 




61, 151— 154, 172, 3 2 3- 


kåren. 46, 322. 






Liljeström, se Danckwardt-Lilljeström. 


Patkull, Johan Reinhold, politisk konspira- 


= (Ti 




Lillienstedt, Johan, ombudsråd. 305, 306, 


tör. 279, 280. 


— \ — 1 




347- 


Perman, se Olivecrona. 






Loos, Kornelius, kapten. 2, 3, 312. 


Peter I. 9, 10, 12-17, 3°, 31, 34, '76, 


= CO 

— ,— 1 




Lövenörn, Paul, danskt sändebud. 300, 


177, 271, 289, 300-306, 315, 316, 343. 






346- 


Piper, Karl, överstemarskalk. 168, 318, 332, 


= [-- 




337- 


=E 1— 1 


Magnus Ladulås. 77, 88, 327. 


Piper, Kristina, grevinna. 127, 332. 




Maigret, fransk ingeniörsofficer. 273, 274. 


Polhem, Kristoffer, uppfinnare. 1 52, 1 53, 


= CD 


Mandell, Karl Gustaf, sjökapten. 271. 


176, 180, 181, 335, 338, 339. 


— t— 1 


Marchetti, adjutant 274. 

Mardefelt, Gustav von, preussisk minister 


Poniatowski, Stanislaus, general. 14— 18, 




2', 30, 38, 44, 45, Il6, I46, 276, 316, 


= LO 




vid fredskongressen. 306, 307, 343, 347- 
Markus, polsk jude. 44, 321. 


3'7, 3i9- 


= 1— 1 




Maurocordato, Nikolaus, furste av Mol- 


Ranck, Konrad, generallöjtnant. 61, 323. 


= ^r 

— i 1 




dau. 55. 


Regnard, Jean Francois, fransk lustspels- 




Mazeppa, Ivan Stepanovitj, kosackhetman. 


författare. 224, 341. 




1 H9, 276, 334- 


Renhorn, Sven Olofsson Bidenius, kyrko- 


— ro 
= 1— 1 


Mehemed Baltadgi, storvisir. 7, 10 — 18, 


herde. 187, 188, 339. 




21—26, 29-32, 314. 


Reventlau, Kristiana Magdalena, g. m. 


= Cxl 


Mustafa II, sultan av Turkiet. 14,316,320. 


G. H. v. Görtz. 292, 345. 


EE 1— 1 




Miillern, Gustaf Henrik von, hovkanslär. 


Ribbing, Lennart, ryttmästare. 54, 58, 323. 






24, 36, 44, 45, 52, 54—56, 58, 62, 66-68, 


Ribbing, Per, lantmarskalk. 286, 345. 


= 1— 1 




98, 299, 317, 318. 


Robinson, John, engelsk envoyé i Sverige. 


= 1— 1 




Mörner, Karl Gustaf, generalguvernör. 123, 


98, 318, 328, 330. 






•4i, 33'. 332, 334, 345- 


Roos, Axel Erik, överste. 50, 52, 55, 322. 


= 






Rosen, Gustaf Fredrik von, överste. 154, 


— 1— 1 




Norcross, John, engelsk äventyrare. 175» 


324, 335- 






338. 


Royer, myntmästare. 283. 


= — O) 




Norris, John, engelsk amiral. 304. 


Rudbeck, d. ä., Olof, professor. 84, 91, 
129, 158, 160, 161, 164, 169, 186, 189, 






Ogulnius, romersk konsul. 180, 338. 


327, 332. 


= — CO 




Olaus Magnus, kulturskildrare. 1 58, 265. 


Rudbeck, d. y., Olof, professor. 161, 336. 






Olivecrona, Hans, kommissionssekreterare 


Rudeen, Torsten, biskop. 298, 346. 




■ i Konstantinopel. 28, 319. 




= — r— 


Olof Haraldsson, konung av Norge. 85, 


Sandel, Lars, inspektor. 195. 






88,326. 


Savary, Jean Baptiste, tolk. 43, 321. 


EE — cd 




— 3 


51 — 


EE— lo 




— — "^F 
= — CO 
= — Cxl 






= O 








crr 


1 : 


2 3 1 


15 6 7 8 


9 10 11 12 13 14 15 16 17 





Schefferus, Johannes, professor. 135, 136, 

161, 164, 216, 335, 336, 341. 
Schlippenbach, Krister, överste. 274, 344. 
Schomer, Johann Baptista, generalmajor. 

15°. 2 75, 335- 

Schult, Johan, hovpredikant. 39, 321. 

Schwerin, Filip Bogislaus von, general- 
major. 274, 344. 

Servins Tullius, romersk sagokonung. 1 80, 

Sheldon, Kristoffer, skeppsbyggmästare. 1 52, 

335- 
Sicre [Siquier], Anders, generaladjutant. 

281-283, 345. 
Sigismund. 134. 
Sigrid Storråda. 85. 
Sjafirov, Peter, vice kanslär. 12 — 14, 29, 

32, 315, 316. 
Sjeremetjev, Boris, rysk fältmarskalk. 9, 10. 

14, 15, 315, 316. 
Sjeremetjev, Mikael, rysk generalmajor 

14, 32, 316. 
Solander, Daniel, kyrkoherde. 257, 258, 342 
Solander, Karl, student. 257, 258, 342. 
Sparre, Axel, generallöjtnant. 4, 47, 48 

313. 3 22 - 
Sparre, Konrad, kapten. 2, 3, 312. 
Stambke, Andreas Ernst, Görtz' sekreterare. 

283, 285, 345. 
Stanislaus Leszczynski, konung av Polen. 

29, 30, 55, 56, 317, 320, 334. 
Statius, romersk författare. 91. 
Staude, Kristian, sekreterare. 92, 327. 
Sten Sture. III. 

Sternell, Karl, hovpredikant. 39, 321. 
Steuchius, Mattias, ärkebiskop. 286, 345, 

346. 
Stiernhielm, Georg, språkforskare. 158,335. 

Sture, Erik. 163. 

Sture, Nils. 163. 

Sture, Svante, riksmarsk. 163. 

Sutton, Robert, engelsk minister i Kon- 
stantinopel. 28, 34, 319, 321. 

Svedberg, Jesper, biskop. 173. 

Svedenstierna, Nils, brukspatron. 107. 108, 
3 2 9- 



Tacitus, romersk författare. 77- 

Tarlo, Stanislaus, polsk marskalk. 37, 38, 

321. 
Taube, Gustaf Adam, överståthållare. 282, 

345- 
Tekely, Emerich, ungersk greve. 59. 
Tessin, Nikodemus, överintendent. 90, 92 
Tillerot, Jakob, kapten. 140, 143, 145, 

15°, 334- 

Tott, Klas, riksråd. 96, 328. 

Trolle, Gustaf, ärkebiskop. 1 19. 

Tschammer, Job Henrik, korpral vid dra- 
bantkåren. 46, 52, 3 22 - 

Tschorlili Ali, pascha, storvisir. 31,32,320. 

Tungel, Nils, hovkanslär. 80, 326. 

Ulrika Eleonora. 61, 98, 175, 282, 283, 
286, 287, 290, 291, 299, 300—303. 

Wachtmeister, »senator». 96, 328. 
Valdemar den store, konung av Danmark. 

172. 
Valdemar Magnusson, härtig. 151. 
Walker, engelsman. 83, 326. 
Wallin, Georg, teologie lektor. 267, 343. 
Waltier, Hans E., kyrkoherde. 192, 253 

34°- 
Wegelius, Johan, pastor. 210, 245, 248, 

34°- 

Wolberg [von Tungelfelt] Mathias, vice 
korpral vid drabantkåren. 5 ; 5 1 ) 3 22 - 

Vossius, Isak, drottning Kristinas biblio- 
tekarie. 165, 336. 

Woynarowski, Anna, fru. 149, 150, 334, 

335- 

Woynarowski, Stanislaus Andreas, ko- 
sacköverste. 149, 334. 

Wrangel, Karl Gustaf, fältmarskalk. 99, 

3 2 9- 
Wrede, Fabian, president. 1 1 2, 330. 

Ziilich, Gustaf, generalmajor. 47, 322. 

Örn, Nikolaus, »prins av Lappland». 192, 

._ 339. 34°- 

Örnfelt, Jonas Fredrik, vice amiral. 154, 

335- 



152 — 



BIBI .SK 
GfcMLWEI/£ 




cm 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 1\ 



cm 



2 3 4 5 6 7 



9 10 11 12 13 14 15 16 17 IS 




Pris för vanlig upplaga 12 kr. jo öre 
för bibliofihtpplagan JJ kronor